Månadsbrev från Swedbanks Ekonomiska sekretariat författat av Hubert Fromlet Innehåll i detta nummer: Globala prognosrevideringar Tyskland mer realistiskt men ej pessimistiskt Frankrike Sarkozy förändrar trots allt Japans svaga politiker hämmar tillväxten Kinas växande obalanser Brasilien gynnas av omvärlden 1. Vi genomför i detta månadsbrev en lätt men ändå synlig nedskrivning av våra internationella tillväxtprognoser. Orsaken till denna åtgärd är inte att vi hamnat bland konjunkturpessimisterna utan snarare att vi vid den senaste presentationen av vår globala prognos inte hade fått minsta antydan om dagens påtagliga och globala problem på interbankmarknaden. 2. I skrivande stund ligger räntorna för 3-månaders löptider i olika länder upp till 50-75 räntepunkter (0,5-0,75 procentenhet) över reporäntan jämfört med normalt cirka 20-30 punkter. Detta visar fortfarande på en substantiell osäkerhet på de globala finansmarknaderna. För att tillämpa nobelpristagaren James Tobins ord: Bankerna har inom några veckor förvandlats från "risk lovers" till "risk averters", d v s till institutioner med onormalt låg riskbenägenhet. 3. Det kan rimligen inte vara bankernas uppgift att principiellt undvika risker. En framgångsrik ekonomi lever på risktagande men ej på överdriven spekulation och gambling. Just det senare har alltför ofta varit fallet i många länder. Dagens anpassningsprocess har följaktligen varit oundviklig. Frågan idag är, vilket pris som måste betalas för åter hitta tillbaka till ett stabilt jämviktsläge på interbank- och kreditmarknaden. 4. Det råder ingen tvekan om att marknaden så småningom vad begreppet "jämviktsläge" nu må innebära kommer tillbaka till ett jämviktsläge på interbankmarknaden med vettig prissättning. Det torde dock ske med en något höjd risknivå jämfört med den tidigare, alltför lågt satta riskribban. 5. Bankerna är således mycket försiktiga nu. Men dagens situation kan inte vara permanent. Bankernas resultaträkning har också en intäktssida och denna kommer givetvis att accentueras igen, när marknaderna har ridit ut den pågående stormen. Föga negativt påverkade finansinstitut kommer att se chansen att ta marknadsandelar på bekostnad av hårdare drabbade finansmarknadsaktörer. Månadens kommentar 6. Det sistnämnda torde också innebära förstärkta ansträngningar på den traditionella kreditmarknaden med gradvis åter sjunkande utlåningsmarginaler som följd. Dagens förväntningar om mer ihållande och tydligt höjda utlåningsräntor verkar överdrivna, åtminstone om man tror på marknadsekonomin och finansmarknadernas fundamentala effektivitet i vår del av världen och på andra sidan Atlanten. 7. Av allt att döma kommer marknadsmekanismen att se ut på det ovan beskrivna sättet. Men det gäller att beakta tågordningen. Centralbankerna är tills vidare i frontlinjen. De bör ge marknaden all erforderlig likviditet. 8. Numera är olyckligt nog centralbankernas "moral hazard"-aspekt en sekundär prioritering. ("Moral hazard" står för en situation, där centralbanken och kanske en regering räddar nödlidande, tidigare alltför riskbenägna finansinstitut). Men en dåligt fungerande global penningmarknad är också av ondo med eventuellt nämnvärt negativa konjunktureffekter. Och ju längre situationen med utbredd generell misstro varar, desto större är risken för mer långvariga ärr. 9. Centralbankernas ansvar är vilket ej nog kan understrykas mycket stort i dessa dagar. Därför torde Fed, ECB och Bank of England (BoE) visa fortsatt flexibilitet och vid behov sänka räntan, alternativt avstå från att höja den. Fed har av allt döma det största räntesänkningstrycket på sig. Det kan dock inte heller uteslutas att den hittills föga räntesänkningsbenägna Europeiska Centralbanken och Bank of England längre fram kan tvingas till ett sådant steg. Hur som helst, vi kommer att se mjuka penningpolitiska villkor under de närmaste månaderna. 10. Relativt mjuka penningpolitiska villkor med numera en klart annorlunda det vill säga lägre än tidigare förväntad "räntebana" i bl a USA, EMU-området och Storbritannien under de närmaste kvartalen kan förhoppningvis leda till en successivt minskande riskaversion inom en icke alltför avlägsen framtid. Något förbisedd är dock just nu att centralbankernas mer expansiva eller alternativt Ekonomiska sekretariatet, Swedbank AB (publ), 105 34 Stockholm, tfn 08-5859 1000 E-mail: ek.sekr@swedbank.se www.swedbank.se Ansvarig utgivare: Hubert Fromlet, 08-5859 1031. Cecilia Hermansson, 08-5859 1588, Jörgen Kennemar, 08-5859 1478
avvaktande penningpolitik också kan ge en lätt konjunkturstimulans. 11. En något bättre konjunkturutveckling i en del viktiga länder under loppet av 2008 och kanske även under 2009 än vad som allmänt förutses i dessa dagar kan dock få den tillväxtmotverkande följden att inflationsförväntningarna åter kan stiga. Restriktiva penningpolitiska åtgärder kan dyka upp som nytt framtida orosmoln. Här finns en framtida riskfaktor, kanske med början under andra halvåret 2008. 12. En vikig fråga som mot bakgrund av den akuta finansmarknadskrisen hamnat i en mindre framskjuten position är centralbankernas mål och verktyg för penningpolitiken. Är den hos vissa centralbanker mycket ensidiga inflationsfixeringen alltid så fördelaktig? Skall penningpolitiken ta hänsyn till starkt ihållande inflation av tillgångspriser? Det senare har jag för egen del pläderat för sedan en längre tid tillbaka i form av ett under vissa omständigheter utvidgat inflationsmål. 13. Ett periodvis och i praktiken relativt sällan utvidgat inflationsmål skulle även kunna omfatta en utlånings- och penningmängdsvariabel. Nästa potentiella finanskris skulle då kunna undvikas eller få en lindrigare utveckling. Ett under vissa omständigheter temporärt utvidgat inflationsmål skulle också kunna vara ett viktigt analys- och debattämne för Riksbankens ledning. 14. I detta kapitel beskrivna perspektiv innebär enligt min uppfattning att den globala ekonomin enligt vår definition under 2007-2009 inte kommer att överskrida den cirka 4,25-4,5-procentiga potentiella (trendmässiga) globala BNP-ökningen. Under föregående 3-årsperiod 2004-2006 låg den genomsnittliga globala tillväxten på hela 5 %. Men även en förväntad tillväxt nära trendbanan under 2007/2008 ter sig allt annat än dålig. Det gäller att ge de globala konjunkturutsikterna det rätta historiska perspektivet. 15. Vårt nya inte ovänliga konjunkturscenario förutsätter emellertid att inte helt oanade negativa händelseförlopp dyker upp under prognostiden, såsom exempelvis en rejäl europeisk fastighetskris. Spanien och speciellt Storbritannien är två stora EU-länder som har allt annat än en fundamentalt stabil fastighetsmarknad med alltjämt kvarlevande risker. En viktig fördel har dock de uppskruvade europeiska fastighetsmarknaderna: mindre äventyrliga kundfinansieringar än på andra sidan Atlanten. 16. Intresserad av vetenskaplig litteratur? Diamond/Rajad har skrivit ett givande paper med titeln Liquidity Shortages and Banking Crises (NBER Working Paper No. 10071, 2003). Diamond/Rajad anser bl a att a liquidity infusion will, at least, save the most solvent banks without the central authority having to pick and choose Diamond/Rajad pläderar starkt för a robust sequence of intervention. Sic! Hubert Fromlet Räntedifferens mellan interbankränta (3-månaders) och reporänta i olika länder (procentenhet) 1.2 1.1 1.0 0.9 0.8 0.7 0.6 0.5 0.4 0.3 0.2 0.1 0.0-0.1 Procentenheter Genomsnittlig räntedifferens 2006, %-enhet ECB 0,32 Sverige 0,34 USA 0,24 UK 0,21 Japan 0,05 jan feb mar apr maj jun jul aug sep 07 USA UK Sverige ECB Japan Source: Swedbank, Reuters EcoWin 2 (7)
A. Mycket lätt reviderad global prognos - men BNP-tillväxten kvar på trenden Vår nya lätt reviderade prognos har följande utseende: BNP-tillväxt (%) *) 2006 2007 2008 USA 2,8 1 ¾ (2) 2 ¼ (2 ¾) Japan 2,2 2 (2 ¼) 1 ¾ (2) Kina 10,7 11 (11) 9 ¾ (9 ¾) Indien 9,1 8 ½ (8 ½) 8 (8) Brasilien 3,7 5 4 ½ EMU-länderna 2,8 2 ¼ (2 ½) 2 (2 ¼) - varav Tyskland 2,9 2 ½ (2 ¾ ) 2 (2 ¼ ) - varav Frankrike 2,2 2 (2) 2 ¼ (2 ½ ) Storbritannien 2,8 2 ½ (2 ½) 2 (2 ¼) Global BNP-tillväxt 5,0 4 ½ (4 ¾) 4 ¼ (4 ½ ) * Prognoserna från den 8 augusti inom parentes; Swedbank oktober 2007 Vi presenterade vår aktuella globala konjunkturprognos den 8 augusti. Det var cirka 14 timmar efter Feds besked att man fortfarande lade huvudfokus på inflationen och endast en dag före ECB:s kraftfulla likviditetspåspädning. Den 9 augusti fick den bolånekrisen sin första "officiella" och samtidigt globala bekräftelse. Samtliga tre av våra under det gångna året presenterade USA-prognoser andades en hel del försiktighet. Senast kom vi fram till en 1 ¾ - 2-procentig BNP-tillväxt för i år och 2 ½ % - 2 ¾ % för 2008. Numera vill vi sätta prognosbandet för 2008 till 2 ¼ - 2 ½ % och det exakta BNP-ökningssiffrorna för 2007 och 2008 till 1 ¾ respektive 2 ¼ %. För Japans vidkommande genomför vi endast en mycket liten justering åt fel håll under 2007/2008. Under båda åren kommer dock den långsiktiga eller potentiella BNPtillväxten nära 1 ¾ ungefärligen kunna nås eller lätt överträffas. Beträffande Kina är det allmänt känt att partiledningen vill bromsa upp och reducera tillväxt och inflation. Intransparensen av den ekonomiska politikens effektivitet medför emellertid att vi inte tror oss finna ett tillräckligt stöd för att komma fram till ett konkret revideringsunderlag. Fortsatt hög tillväxt alltså! E(M)U-länderna kom fram till början av augusti att präglas av en kontinuerligt tilltagande konjunkturoptimism en utveckling som vi i augustiprognosen betecknade som något överdriven även före finanskrisens tillspetsning. I vår nya prognos sker både en lätt nedskrivning av Tysklands och EMU-ländernas totala BNP-tillväxt. B. E(M)U-länder mer realism bör ej jämställas med pessimism Den 8 augusti höjde vi vår BNP-prognos för EMUländerna med en halv procentenhet till 2 ½ % avseende 2007 men sänkte bedömningen för 2008 med en kvarts procentenhet till 2 ¼ %. Tanken bakom denna prognos var att 2007 fortfarande skulle gå relativt bra för EMU-länderna men att 2008 skulle innebära en lätt cyklisk dämpning parat med mycket små inbromsningsspår av vad som i början av augusti fortfarande kallades "subprime"-problem. Dessa inbromsningsspår blir med dagens kunskap antagligen lite skakigare men fortfarande utan krock (i form av en lågkonjunktur). Prognosjusteringen för 2007 var uppenbarligen något förhastad trots att vi för två månader sedan samtidigt varnade för "tysk överoptimism". Å andra sidan lever vårt tonläge kvar avseende den europeiska konjunkturen under 2008 det vill säga åt det mer försiktiga hållet. 3 (7)
Även denna något dämpade tillförsikt förutsätter att USA inte hamnar i recession (vilket vi ej antar), och att euron inte får en ytterligare snabb och kraftfull förstärkning (vilket emellertid ingen kan utesluta). Självfallet vill vi inte heller se framkomsten av en rejäl fastighetskris på några av de mest övertecknade europeiska bostadsmarknaderna. Ytterligare snabba och märkbara oljeprisuppgångar skulle innebära ett annat hot för vår alltjämt existerande slutsats om en relativt skaplig Europakonjunktur även under nästa år på eller endast aningen under potentialen (trenden). En sådan utveckling får definitivt inte tolkas som lågkonjunktur. Ytterligare en konjunkturrisk kan komma från den ansträngda oljemarknaden. Sammanfattningsvis arbetar vi med premissen att de kommande kvartalen kan klaras utan förnyade större tillväxtsänkande "angrepp" mot våra prognosförutsättningar för Väst- och Centraleuropa. Tysk tillnyktring men god generell framtidstro Totalt sett ser den tyska konjunkturen alltjämt relativt gynnsam ut. Framstegen på arbetsmarknaden fortsätter. 700 000 nya jobb skapades under det gångna året, vilket är bra för tyska förhållanden. Trots den globala finansmarknadskrisen är den tyska framtidstron trendmässigt intakt. Det stora hoppet för Tysklands del är naturligtvis att förbättringen på arbetsmarknaden fortsätter med hygglig styrka även under resten av vår prognosperiod 2007/ 2008. En sådan utveckling erfordras av tre sammanhängande skäl, det vill säga för att öka de tyska hushållens framtidstro för att via psykologin frambringa en mer nämnvärd faktisk konsumtionsökning (vilket är en grundförutsättning för våra och andras alltjämt ganska positiva Tysklandprognoser) för att kunna behålla en BNP-tillväxt något över potentialen. År 2006 gav en ansenlig 2,9-procentig BNP-tillväxt. Generellt betraktat är den tyska konjunkturen hösten 2007 fortfarande i ett rätt hyggligt skick. Detta kan konstateras trots att det tyska konjunkturtåget under innevarande år sänkt sin hastighet en aning, föranlett av den 3- procentiga momshöjningen, den lätta nedväxlingen av världskonjunkturen och euroförstärkningen. Positiva inslag bör dock inte förbises. Hit hör speciellt arbetsmarknadens förbättring, investeringarna, industrins fundamentala konkurrenskraft (kostnader per producerad enhet, ULC) och ett trendmässigt tydligt förbättrat stämningsläge. Den senare punkten bör nämnas trots den aktuella debatten om påstådd mångårig inkomststagnation för de tyska löntagarna (med uppenbarligen omstridda beräkningsmetoder). Orderstockarna inom industrin pekar på en lätt konjunkturell tillväxtförstärkning under det tredje kvartalet. Speciellt viktigt är dock att den privata konsumtionen verkligen kommer igång. Ännu så länge står den och stampar. Konsumtionen kan ta fart om arbetslösheten faller från årets genomsnittliga 8 % (enligt ILO:s standardiserade definition) till under 7 % nästa år, vilket vår helhetsbild för den tyska ekonomin indikerar. Efter innevarande års ungefärliga stagnation i hushållens konsumtion räknar vi med en 1,75-2-procentig ökning under 2008. Men vi är medvetna om att denna bedömning har en icke negligerbar psykplogiskt betingad sårbarhet mot bakgrund av framför allt den globala finansmarknadskrisen och dess osäkra fortsatta utveckling samt den av oss redan tidigare spådda dämpningen av export och investeringar. Sammantaget leder dessa förutsättningar och resonemang till en tysk BNP-tillväxt nära 2 ½ % under detta år och på 2-2 ¼ % under 2008. Detta kan jämföras med en potentiell BNP-tillväxt kring 1 ¾ %. Den av oss förväntade tyska utvecklingen ter sig rätt hygglig under rådande global finansmarknadskris. Om några veckor har den stora koalitionen mellan kristliga CDU/CSU och SPD (socialdemokrater) varat i två år med hittills ett relativt tillfredsställande facit. Inför 2008 och fram till det tilltänkta valet till förbundsdagen hösten 2009 kan man dock inte räkna med fler avgörande reformpolitiska insatser. Tvärtom, en del konkreta diskussioner går till och med åt fel håll. Det gäller särskilt det eventuella införandet av en minimilön ett bland ekonomer sällan applåderat arbetsmarknadspolitiskt instrument. En sådan åtgärd skulle också kunna medföra vissa tvivel från inhemskt och utländskt håll om den tyska ekonomins mer strukturella färdriktning. En viss fingervisning kan troligen också fås under socialdemokraternas snart begynnande partikonvent troligen med indikationer på en skärpt social profil. Förbundskansler Merkels stora utmaning under vår prognosperiod 2007/2008 är förmodligen att undvika ett alltför ambitionslöst intryck i den ekonomiska moderniseringspolitiken. Viktiga kommande delstatsval ökar en dylik risk. Merkel har dock inte råd med ett ånyo tveksamt näringsliv. Vi antar att ett eventuellt förtida slut av Tysklands stora koalition inte skulle framkalla negativa tillväxtkonsekvenser. Frankrike reformerar till sist men "à la française" Frankrikes nya politiska ledning gör för närvarande ett mycket aktivt intryck. Externa bedömare kan möjligen komma fram till uppfattningen att denna dynamik också omfattar den ekonomiska politiken. Detta är en sanning med viss modifikation. Faktum är att Frankrike reformerar. Och det gör man mycket riktigt med fler utbudspolitiska inslag jämfört med den tidigare efterfrågetunga inriktningen. Det inne- 4 (7)
bär att större fokus sätts på den mer långsiktiga tillväxten. Det kan gälla skattepolitiken, forskning & utveckling, arbetsmarknaden och många offentligt anställdas pensionsvillkor. Givetvis söker också den driftige presidenten Sarkozy förändringar à la française, det vill säga utan hård konfrontationskurs med facket och andra socialt orienterade opponenter. Samtidigt är dock Sarkozy mer orädd än hans föregångare. Det finner sitt uttryck i hans aviserade strävan att göra om EU:s jordbrukspolitik hittills ett område som franska bönder försvarat med alla tillgängliga medel (franskt EU-ordförandeskap andra halvåret 2008). Snabba franska reformer får man således inte räkna med framöver. Reformer blir det emellertid och troligen av mer långsiktig tillväxtkvalitet än under de gångna åren. Det sker dock på bekostnad av budgetsaneringsprocessen. Denna insikt leder till slutsatsen att Frankrikes BNPtillväxt förblir rätt medelmåttig under både 2007 och 2008, Fed gör precis vad en centralbank bör göra i den aktuella situationen. Man ser allvarligt på den uppkomna situationen men utan att gripas av panik. Både den 0,5- procentiga sänkningen av reporäntan "fed funds" och Feds uppenbara öppenhet för ytterligare räntesänkningar tar oss fortfarande fram till bedömningen att USA kommer att undvika en recession trots den uppenbarligen ökade risken. C. USA Fed fortsätter att svara 2 respektive 2 ¼ %. Den s k inhemska efterfrågan konsumtion och investeringar kommer till och med att utvecklas något bättre än BNP. Den strukturellt otillräckliga exporten drar dock tillväxten åt det svagare hållet under både 2007 och 2008. Storbritannien konsumtionen dämpas Under första halvåret i år noterades fortfarande en cirka 3-procentig BNP-tillväxt. Nu sker dock troligen en viss dämpning i finanskrisens tecken, vilken hittills torde ha påverkat Storbritannien och London City mer än väntat. Även pressen på bostadspriserna kan ha lätta framtida återverkningar på konsumtion och BNP-tillväxt. En viss dämpning av investeringarna är också att vänta under prognosperioden. Sammantaget bedömer vi att Storbritannien under innevarande år fortfarande kan klara en BNP-ökning mellan 2 ½ och 2 ¾ %. Men inför 2008 räknar vi med en mer synlig dämpning till 2 % eller med andra ord under potentialen. Det bör inte glömmas bort att USA jämfört med våra prognosförutsättningar i juli om några kvartal kommer att ha korträntor som underskrider våra tidigare prognosantaganden med cirka 0,75 procentenhet. En amerikansk reporänta som enligt Swedbank kommer ned till 4 ¼ % innebär inte enbart en akut behandling av de infekterade delarna i den amerikanska ekonomin och bankernas passivering utan också en vitamininjektion för de mer välmående sektorerna. (Det kan inte heller uteslutas att räntebotten nås först vid 4 %). Den senare aspekten förbises i de flesta analyser liksom budgetförbättringen både på federal och delstatsnivå. Och dollarn förblir en restpost som Fed bryr sig rätt lite om. Troligen har finansministern den enda officiella personen som får ha en uttalad uppfattning om dollarn ingenting att invända mot den exportstimulans som USA för närvarande får av "the weak buck". En något blekare bedömning av USA:s konjunkturutsikter innebär enligt vårt synsätt en amerikansk BNP-tillväxt kring 1 ¾ % i år och nära 2 ¼ % under 2008. D. Japan (nästan) tillbaka på ruta ett En otillräcklig ekonomisk politik kan inte ge mer än en medelmåttig tillväxt. Den nye premiärministern Yasuo Fukuda framstår inte som en reformivrare. I april i år skrev vi i vår publikation AsienAnalys att den dåvarande (relativt) nya regeringen Abe saknade intresse för en nödvändig strategisk ekonomisk politik. Vi tillade att man förmodligen snart skulle längta tillbaka till förre premiärministern Kunichiro Koizumi, som åtminstone hade vågat sig på en del större förändringar. Längtar tillbaka till Koizumi gör förändringsvilliga japaner nu också efter Yasuo Fukadas utnämning till ny japansk premiärminister. Företrädaren Shinzo Abe blev med andra ord inte särkilt långvarig. Ingen kritisk eller neutral Japankännare verkar dock påstå att Fukuda är en framsynt ledare för att lotsa Japan in i de tunga demografiska och statsfinansiella förändringsprocesserna (även om det må vara något väl tidigt att uttala sig om Fukudas framtida strategiska positionering endast en vecka efter hans utnämning). Men inte heller oppositionsledaren Ichiro Ozawa (Democratic Party, DP) en tidigare ledande LDP-politiker kan beskrivas som en mer utpräglad reformpolitiker. Eftersom överhuset har DP och underhuset LDP som största parti, kan den nya regeringens ekonomiska politik även av denna anledning inte bli särskilt dynamisk. Senast 2009 är det dags för allmänna val. Åtminstone fram till nästa val ter det sig svårt att föreställa sig nämnvärda ekonomisk-politiska nysatsningar. Även den sedan 5 (7)
en längre tid tillbaka tilltänkta japanska indirekta konsumtionsskattehöjningen verkar utebli före nästa parlamentsval. När detta kommer att äga rum är som nämnts oklart. Oppositionen är givetvis intresserad av en snar tidpunkt. Många japaner känner i stort sett ingenting av den statistiskt redovisade 5-åriga konjunkturuppgången. Det beror i hög grad på den dramatiskt reducerade jobbtryggheten men också på en mycket svag lönetrend. Många löntagare drabbas av stagnerande eller rent av sedan en längre tid tillbaka fallande löner. Eller så finns det stora antalet s k freeters, 2,5 miljoner japaner med föga attraktiva jobb och utan möjlighet till fast anställning. Redan en tredjedel av japanerna känner sig numera som fattiga. Så mycket som en fjärdedel av japanerna förfogar knappt över något sparande överhuvudtaget ett faktum som uppenbarligen sopas helt under mattan. Subprime-krisen i USA med följdeffekter har (hittills) inte framkallat större bekymmer i Japan. Detta faktum innebär givetvis med en kraftig USA-konjunkturnedgång som största riskfaktor att BNP under 2007 trots allt kan växa med cirka 2 % och med omkring 1 ¾ % under 2008. Den senaste Tankan-företagsenkäten pekar i samma riktning. Den nya bedömningen motsvarar en nedrevidering av vår Japanprognos med en kvarts procentenhet för bägge prognosåren. Mer än så kan tillväxten nog inte bli, eftersom den japanska uppgången är alltför begränsad till Tokyo, Osaka och Nagoya. E. Kina går det att "greppa" obalanserna? Fortfarande märks ingen effektivitet i Kinas åtstramningspolitik. Men konkret underlag till eventuella prognosrevideringar är inte möjligt att få fram. Kinas ekonomiska obalanser hamnar för närvarande utanför det globala intresset p g a den amerikanska bolånekrisen och dess spridningseffekter. Det innebär dock inte att Kinas ekonomiska problem är negligerbara. Tvärtom obalanserna har successivt tilltagit under innevarande år. Fundamentalt sett är den kinesiska ekonomin i ett avsevärt sämre skick än den amerikanska. Egentligen är dessa två ekonomier inte ens jämförbara. USA har en välutvecklad marknadsekonomi, finansmarknad och penningpolitik och även väl användbara andra marknadskonforma ekonomisk-politiska instrument. Kina vill också vara en marknadsekonomi (officiellt: "socialistisk marknadsekonomi"). Internationellt söker man aktivt acceptans som ett land med fungerande marknadsekonomi. Ibland lyckas dylika försök. EU har emellertid en annan uppfattning i denna fråga och har hittills inte godkänt Kina som marknadsekonomi. Vid en närmare analys måste man rimligen komma fram till slutsatsen att Kina fortfarande saknar alltför många element, vilka kännetecknar en marknadsekonomi enligt våra läroböcker. Visserligen sker idag sägs det i Mittens rike merparten av Kinas produktion i privat regi. Samtidigt är dock ekonomin i mycket hög grad reglerad och myndighetsstyrd. Den ekonomiska politiken och dess verktyg sätter definitivt inte marknadsekonomin i det främsta rummet, även om de marknadsekonomiskt orienterade inslagen sakta men säkert ökar. Verkligheten utvecklas snabbare än vad den kinesiska ekonomiska politiken inklusive penningpolitiken mäktar med något som på längre sikt givetvis ter sig oroväckande. Som speciellt avskräckande framstår avsaknaden av en effektiv penningpolitik, vilket i sin tur trots lätta framsteg beror på den alldeles otillräckliga penning- och obligationsmarknaden. Det är av denna anledning de kinesiska räntehöjningarna hittills i år redan fem gånger inte biter. Denna brist ter sig speciellt påfrestande i tider med ett obehagligt stigande inflationstryck det vill säga som för närvarande (augusti: 6,5 % om inflationen överhuvudtaget kan mätas exakt). Det senast vidtagna prisstoppet framstår visserligen psykologiskt som förståeligt med tanke på den förestående partikongressen (startar den 15 oktober). En inflation som närmar sig 7 % den högsta på över ett årtionde är mycket obehaglig för partiledningen med kända negativa effekter på inkomstfördelningen. Därför vill staten nu stoppa prisökningarna inom de områden som inte är marknadsstyrda med livsmedel i spetsen. På sikt är dock prisstopp aldrig effektiva. Den ekonomiska utvecklingen har således också fått ett negativt socialt inslag och det är man i Kina mycket orolig för. Med tanke på den fullständiga intransparensen av penningpolitikens kreditkanaler och den ekonomiska politikens ineffektiva verktygslåda med således åtföljande ytterst osäkra effekter på BNP avstår vi idag från att revidera våra BNP-prognoser från den 8 augusti (BNP 2007:+11 % 2008:+9 ¾ %). Detta trots att Kina som redan nämnts nyligen genomförde innevarande års femte räntehöjning och trots att pressen på köpkraften fortsätter att tillta p g a inflationen. Nedgången i Kinas index för konsumentförtroende i augusti säger heller inte så mycket mot bakgrund av hushållens höga sparkvot. Signalerna i september verkar ha blivit något vänligare igen. Det saknas helt enkelt konkret underlag för en välgrundad justering av Kinas tillväxtprognoser. Vi utgår med andra ord ifrån fortsatt god kinesisk BNP-tillväxt under de närmaste åren men också från tilltagande ekonomiska obalanser. 6 (7)
F. Brasilien brett förankrad tillväxt och råvaruboom hjälper Brasilien fick ett skapligt andra BNP-kvartal (+5,4 %; 1:a halvåret 2007: 4,9 %). Detta är en bit över den genomsnittliga BNP-tillväxten för 2006 (+3,7 %) och 2005 (+2,9 %). En cirka 5-procentig BNP-tillväxt verkar uppnåelig under 2007. Inför 2008 ser vi ingen nämnvärd dämpning jämfört med den aktuella tillväxttakten eller med andra ord ett plus i storleksordningen 4 ½-5 %. Brasiliens tillväxt ter sig fortfarande blygsam i ett asiatiskt perspektiv men uppnår en god position i Latinamerika. Tillväxten bärs för närvarande upp av såväl den inhemska efterfrågan som (brutto-)exporten. Den privata konsumtionen växer till och med snabbare än BNP, beroende på den förbättrade arbetsmarknaden, lägre inflation, stigande löner, den växande kreditbenägenheten och den starkare valutan real. Även investeringar går bra liksom exporten. Exporten gynnas självfallet av råvaruboomen. Den globalt växande efterfrågan på jordbruksprodukter har också av allt döma en strukturell komponent. President Lula har i sin tur även bäddat för en del strukturella förbättringar. Behovet av mer effektiva och brett förankrade utbildningsinsatser är dock fortfarande uppenbar. Här har vi en ofrånkomlig förutsättning för varaktigt hög tillväxt och för landet att kunna närma sig de asiatiska tigrarna. Hubert Fromlet Swedbanks Ekonomiska sekretariat 105 34 Stockholm tfn 08-5859 1028 ek.sekr@swedbank.se www.swedbank.se Ansvarig utgivare Hubert Fromlet, 08-5859 1031. Cecilia Hermansson, 08-5859 1588 Jörgen Kennemar, 08-5859 1478 Swedbanks Månadsbrev om den Globala Ekonomin ges ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga källor och bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen. Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständighet och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller bearbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella (investerings-)beslut även på annat underlag. Varken Swedbank eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i Swedbanks Månadsbrev. 7 (7)