3. Transportpolitiska mål 3.1 Tillgängligt transportsystem Vägverket definierar tillgänglighet som den lätthet med vilken medborgare, näringsliv och offentliga organisationer kan nå det utbud och de aktiviteter i samhället som de har behov av. Delmålet är alltså inriktat på att tillgodose grundläggande transportbehov. Enligt SIKA (Statens institut för kommunikationsanalys) har detta behov egentligen inte något med transporter att göra, utan med de samhällsfunktioner som bedöms vara angelägna att kunna nå med hjälp av transporter. Exempel på sådana funktioner som skall kunna nås är arbetsplatser, utbildning, sjukvård, dagligvaruhandel, nationella centrum, etc. Tanken är att transportsystemet skall vara tillgängligt för alla utan orimliga uppoffringar. Hela reskedjan skall fungera, det vill säga kopplingar mellan olika transportslag skall var smidiga och inte utgöra ett hinder. Olika funktionshinder finns hos många människor bland oss. Handikappföreningarnas Samarbetsorgan i Västerbottens län (HSO) har omkring 17 000 organiserade medlemmar i länet. Dock kan det enligt HSO finnas ett mörkertal på ungefär tre gånger fler eller upp till cirka 51 000 personer med olika grader och former av funktionshinder i länet. Ett tillgängligt transportsystem innebär att även äldre och funktionshindrade skall kunna använda transportsystemet fullt ut utan orimlig uppoffring. Regionala mål Målet om ett tillgängligt transportsystem kombinerat med de regionala strategidokumenten ger följande regionala mål: Åstadkomma ett sammanhållet län genom att förbättra möjligheterna för arbets-, utbildnings- och fritidsresor inom länet. Effektivare och snabbare transporter för näringslivet genom en god tillgänglighet och kortare restider. Förbättrade möjligheter att använda kollektivtrafik. Äldre och funktionshindrades behov bör särskilt beaktas. Höjd tillgänglighet längs de viktigaste pendlingsstråken. Tillståndsbeskrivning Rese- och transportmöjligheterna inom länet har stor betydelse för utvecklingen av Västerbottens län som en sammanhållen region. Näringslivet ställer höga krav på pendlingsmöjligheter. Bättre kommunikationer medför att lokala arbetsmarknader kan knytas samman och på så sätt komplettera varandra Det är viktigt vid rekrytering av arbetskraft att kunna peka på möjligheter att pendla mellan länets orter, men också att det är möjligt att kunna delta i olika arrangemang i länet. För medborgarna, och särskilt för ungdomar, är det viktigt att få tillgång till olika mötesplatser och det breda förenings- och kulturliv som länet erbjuder. Det handlar också om att få tillgång till kommersiell och samhällelig service, utbildning och rekreation. Resandet fördelar sig på främst tre jämnstora grupper av ärenden: resor till arbete, skola eller tjänsteresor, service- eller inköpsresor och fritidsresor. Bilen är det dominerande färdsättet, och används kollektivtrafiken inom länet sker resorna nästan uteslutande med buss. Pendlingsutbytet är stort inom Umeåregionen. Pendlingsutbytet är också stort i stråket Umeå-Skellefteå samt Umeå-Örnsköldsvik. Beroende på bostadsort och befolkningsunderlag, är tillgängligheten till kollektivtrafik olika i länet. Längs E4 finns ett bra utbud både vardagar och helger. I och med investeringarna i Botniabanan, Norrbotniabanan och Ådalsbanan kommer det att skapas möjligheter för pendling med järnväg längs kusten både inom och till angränsande län. I glesbygden prioriteras i första hand skol- och arbetspendling, varför dessa områden i huvudsak har busstrafik under vardagarna och störst utbud under skolterminerna. Västerbottens län har två statliga flygplatser och fyra kommunalt drivna flygplatser. Utvecklingen av dessa är av stor vikt för att uppnå en god tillgänglighet och transportkvalitet i länet. Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015 19
På landsbygden finns behov av en upprustning av busshållplatser för att göra kollektivtrafiken attraktivare. Detta är ett pågående arbete som sker genom förbättringar av belysning och fler busskurer. För landsbygden är även kombinationen bil och buss en för många en förutsättning för att kunna nyttja kollektivtrafiken. Pendlingsparkeringar med eller utan motorvärmaruttag som samlar upp bilresor från glesbygden till punkter med kollektivtrafik till och från större tätorter är angelägna för att utveckla och förbättra resandet till och från centralorter och kommundelscentrum. I tätorterna är gång- och cykelbanor en viktig del av tillgängligheten för att smidigt och trafiksäkert kunna ta sig till arbete och skola samt för att skapa alternativ till bilresande, vilket är positivt för miljön. Gång- och cykelbanor är också viktiga för att nå knutpunkter för kollektivtrafik såsom busshållplatser och resecentrum. Även den fysiska tillgängligheten till busshållplatser har stor betydelse för funktionshindrades möjligheter att nyttja kollektivtrafiken. Möjliga åtgärder i nationella planer och länstransportplanen Det är viktigt att länkar med strategiska persontrafik- och godsflöden har god framkomlighet så att restiderna inte blir onödigt långa och utgör ett hinder. Detta kan innebära: Satsningar på stråk med brister i framkomlighet och geometrisk standard i förhållande till trafik- och godsflöde samt anslutningar. Byggande av en järnväg längs hela Norrlandskusten med Botniabanan och Norrbotniabanan med tillhörande snabbtågstrafik och koppling till befintlig järnväg. Utveckling av länets flygplatser. Förbättrade busshållplatser på landsbygden och pendelparkeringar och P-el. Satsningar på gång- och cykelvägar i anslutning till resecentrum och hållplatser. Förbättrad tillgänglighet till busshållplatser och kollektivtrafik. Förbättrad tillgänglighet till transportsystemet genom utveckling av pendlingsstråk, med satsning på förbättrad trafiksäkerhet genom ombyggnadsåtgärder, korsningsförbättringar, nya gång- och cykelstråk, gångtunnlar, hastighetskameror m.m., för att knyta ihop kommuner till större regioner och uppnå bredare arbetsmarknader och ökad service. Satsningar på nya resecentrum. 3.2 Hög transportkvalitet Transportkvalitet är i stort knutet till utvecklingen av standarden på vägar och järnvägar. Förutom faktorer som speglar infrastrukturens egenskaper är även indikatorer som kan härledas till nyttjandet av densamma av intresse, exempelvis transporttider och transportkostnader. Näringslivet har i utredningar som genomförts i SIKA:s regi poängterat att organisatoriska och institutionella förutsättningar, samordning mellan transportslagen, trafikering m.m. har stor betydelse för transportkvalitén. Regionala mål Det transportpolitiska nationella målet om transportkvalitet ger kombinerat med regionala strategier följande regionala mål: Vägar och järnvägar i länet skall ha den standard jämförbar med den som föreskrivs i den nationella trafikpolitiken. De samhällsekonomiska merkostnaderna av bristande beläggningsunderhåll på vägar skall elimineras. Vägförbättringar genomförs på vägar där önskvärd standard inte kan upprätthållas med underhållsinsatser. Beläggning av grusvägar där behoven är särskilt stora. Åtgärder för att förhindra att tyngre trafik begränsas på det för näringslivet viktiga vägnätet under tjällossningsperioder. Åtgärder för att förhindra totalavstängningar på någon del av det statliga vägnätet under tjällossningsperioder. Tillståndsbeskrivning SkogForsk har visat på att det skogsbaserade näringslivet i norra Sverige drabbas av årliga merkostnader på grund av transportproblem vid tjällossning till i storleksordningen 900 miljoner kronor (Arbetsrapport Nr 433 1999). Eftersom underhållet har uteblivit så lång tid krävs ofta större insatser i form av bland annat bärighets- 20 Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015
investeringar för att få vägarna i acceptabelt skick. Bärighetsklasser på det statliga vägnätet (km): BK1 BK2 BK3 Total vägsträcka 7 887 1133 214 9 234 För en mer detaljerad beskrivning av vad de olika bärighetsklasserna innebär, se avsnitt 5.1. På de belagda vägarna, i första hand på de regionala och lokala vägarna, är behovet av åtgärder stort då de belagda vägarnas ytstandard tillhör de sämsta i Sverige. Länets trafikanter drabbas därför av stora merkostnader, försämrad åkkomfort och försämrad trafiksäkerhet. Merkostnaden uppstår i och med ett bristfälligt underhåll. Därigenom växer merkostnaden för trafikanterna, vilket kan ge upphov till kännbara följder för regionens näringsliv. Beläggning av grusvägar är viktigt särskilt för boende längs det kapillära vägnätet samt för regionens turistnäring och kollektivtrafik. Det är däremot mindre viktigt att belägga vägar som nästan uteslutande används för tung godstrafik. För den typen av transporter är god bärighet den viktigaste parametern. Stambanan genom övre Norrland har idag stora kapacitetsbrister med kraftiga tågförseningar som följd. Detta medför allvarliga problem för såväl persontrafikanter som för näringslivets godstransporter. Inlandsbanan och tvärbanorna i Västerbottens län har viktiga funktioner för inlandets transporter. Länets behov av godstransporter begränsas generellt av att järnvägssystemet som helhet har olika största tillåten axellast. Västerbottens län har två statliga flygplatser och fyra kommunalt drivna flygplatser. Utvecklingen av dessa är av stor vikt för att uppnå en god tillgänglighet och transportkvalitet i länet. Möjliga åtgärder i nationella planer och länstransportplanen De successivt ökade transportkostnaderna har lett till krav från näringslivet om snabba åtgärder. För att nå målen för hög transportkvalitet bör det under planperioden fokuseras på ett antal åtgärder: Kraftfulla satsningar på underhållsåtgärder för att eliminera samhällsekonomiska merkostnader för bristande underhåll. Satsningar på väg- och järnvägsstråk med brister i bärighet, kapacitet och framkomlighet. Riktad satsning till bärighetsåtgärder på länets bristfälliga vägnät, särskilt avseende tjälproblematiken. Byggande av sammanhållen järnväg längs hela Norrlandskusten genom Botniabanan och Norrbotniabanan. Utveckling av länets flygplatser. 3.3 Säker trafik Västerbottens län är mycket beroende av att vägnätet har god framkomlighet året runt. För länets basnäringar är bärigheten för tunga transporter avgörande för att man skall kunna upprätthålla konkurrenskraften. Foto: Anders Lundstedt, Banverket. Regionala mål Nollvisionens etappmål för antalet dödade år 2007 innebär en reduktion med 50 procent från 1996 års nivå, vilket omräknat för Västerbottens län innebär att antalet dödade skall minskas till högst nio personer per år. Antalet svårt skadade bör också fortlöpande minska. Under perioden 1995-2002 dödades 141 personer i vägtrafiken i Västerbottens län, det vill säga drygt 17 personer per år. Under samma period skadades 5 017 personer i vägtrafiken i länet, varav 1 090 svårt. Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015 21
Tillståndsbeskrivning Inom Västerbottens län är utvecklingen negativ. Av Vägverksregionerna är det endast Region Mitt (omfattande Jämtlands län, Västernorrlands län, Gävleborgs län och Dalarnas län) som för närvarande ser ut att kunna uppnå uppsatta mål fram till år 2007. Under de senaste åren har antalet dödade och svårt skadade ökat i Västerbottens län. Under år 2003 startade Kraftsamling mot trafikdöden i Västerbottens län på initiativ av Vägverket och länsstyrelsen. Syftet är att med olika insatser bryta den negativa trenden. År Dödade Svårt skadade 1998 15 134 1999 20 154 2000 15 145 2001 18 172 2002 20 172 2003 30 178 I den inventering som gjorts beträffande landets 100 farligaste vägsträckor återfinns flera av dessa sträckor i länet. I Västerbottens län utgörs dessa sträckor av, längs väg E4, länsgräns Y län Håknäs, Stöcksjö Djäkneboda samt Yttervik- Kåge. Längs väg E12 berörs sträckan Umeå- Vännäs. Längs det regionala vägnätet omfattar 100-listan väg 372 Skellefteå-Skelleftehamn samt väg 365 genom Lycksele tätort. De åtgärder som vidtagits under de senaste åren är bland annat vajermitträcken, skadeförebyggande åtgärder på sidoområden och övervakningskameror. Fortlöpande förbättringar för oskyddade trafikanter görs också. Djupstudier av samtliga dödsolyckor i Region Norr under åren 1997-2001 visar bland annat att alkohol och droger, bristande bältesanvändning höga hastigheter och vägutformningsbrister är starkt bidragande orsaker till dödsfallen i vägtrafiken. Möjliga åtgärder i nationella planer och länstransportplanen Genomförda djupstudier ger en vägledning för prioritering av insatser. Exempel på verkningsfulla åtgärder kan då vara: Vajermitträcken. Säkring av sidoområden, t.ex. genom förbättrad släntutformning, undanröjning av stenar, träd och liknande. Säkra korsningar, t.ex. genom ombyggnad till cirkulationsplatser. Säkerhetsinsatser för oskyddade trafikanter, t.ex. genom utbyggnad av gång- och cykelvägar, hastighetssäkrade gångpassager samt belysning. Säker hastighet, t.ex. genom teknisk övervakning som hastighetskameror. Nykter körning, t.ex. genom alkolås, informationskampanjer. Ökad bilbältesanvändning, t.ex. genom övervakning och ökade informationsinsatser. Bättre bilsäkerhet, t.ex. genom ny teknik. Snabbtågstrafik på Norrbotniabanan och Botniabanan. Byggande av sammanhållen järnväg längs hela Norrlandskusten genom Botniabanan och Norrbotniabanan och koppling till befintlig järnväg. Skapa goda förutsättningar för överföring av gods från väg till järnväg. 3.4 God miljö Riksdagens transportpolitiska beslut 1998 Där anges att ett hållbart transportsystem skall utformas med hänsyn till en god och hälsosam livsmiljö för alla, tillgodose grundläggande behov av kommunikation och utveckling på ett säkert och för människor och ekosystem sunt sätt. Det skall främja jämlikhet inom och mellan generationer. Därav följer att utsläpp och avfall från transportsektorn skall begränsas till en mängd som jorden kan absorbera. Förnybara tillgångar skall användas till eller under den nivå där dessa kan förnya sig. Nationella miljömål Riksdagen har beslutat om 15 nationella miljökvalitetsmål vilka är avsedda att fungera som vägvisare inför det fortsatta miljöarbetet i Sverige. Målen definierar det tillstånd för den svenska miljön som miljöarbetet på alla nivåer skall sikta mot att uppnå inom en generation. För 22 Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015
vissa mål finns också mer konkreta delmål som anger inriktning och tidshorisont. Infrastruktursatsningar kan påverka alla de 15 miljökvalitetsmålen i mer eller mindre grad och är av avgörande betydelse för bland annat frisk luft, begränsad klimatpåverkan och god bebyggd miljö. Regionala miljömål De nationella målen behöver anpassas med hänsyn till regionala förhållanden. Därför har regionala miljökvalitetsmål, delmål och strategier tagits fram. Länsstyrelsen har under år 2004 fastställt ett antal regionala delmål, varav följande anses ha särskild betydelse för länets transportsystem: År 2010 skall de sammanlagda utsläppen av koldioxid från fossila bränslen i länet ha minskat med åtta procent jämfört med utsläppt mängd år 1990. Halten 5 mikrogram/m 3 för svaveldioxid som årsmedelvärde skall vara uppnådd i samtliga kommuner år 2005. Halterna 20 mikrogram/m 3 som årsmedelsvärde och 100 mikrogram/m 3 som timmedelvärde för kvävedioxid skall i huvudsak vara uppnådda år 2010. Halten marknära ozon skall inte överskrida 120 mikrogram/m 3 som åtta timmars medelvärde år 2010. År 2010 skall utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC), exklusive metan, ha minskat till 8 000 ton eller lägre. Senast år 2010 är minst 25 procent av vandringshinder skapade av människan åtgärdade så att de passerbara för vattenlevande organismer. År 2003 tillåts inte nya, utvidgade eller förlängda tillstånd till materialtäkter inom inre eller yttre skyddsområde för vattentäkt. Senast år 2004 skall skogsbilvägar i möjligaste mån inte byggas över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller så att dessa påverkas negativt på annat sätt. Buller i fjällen från motordrivna fordon i terräng och luftfartyg skall minska och uppfylla följande specifikation, nämligen att; minst 60 procent av terrängskotrar i trafik senast år 2015 skall uppfylla högt ställda bullerkrav (lägre än 73 dba), buller från luftfartyg senast år 2010 skall vara försumbart både inom regleringsområde klass A enligt terrängkörningsförordningen och inom minst 90 procent av nationalparksarealen. Senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstadkommas så att bilanvändningen kan minska och förutsättningarna för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras, samt hur energianvändningen skall effektiviseras, hur förnybara energiresurser skall tas till vara och hur utbyggnad av produktionsanläggningar för fjärrvärme, solenergi, biobränsle och vindkraft skall främjas. Kulturmiljö Den moderna kulturmiljövården arbetar mer utifrån hela kulturmiljöer som visar kontinuitet och samband än fristående kulturobjekt. I och med detta synsätt blir kulturmiljöer områden med flera ingående delar som tillsammans speglar en viss tid och ett visst skede ur ett historiskt perspektiv. I den statliga utredningen Skyddet av kulturmiljön (SoU 1996:128) definieras kulturmiljön som Den miljö för vilken det i någon mening finns en kulturhistorisk aspekt att iaktta och ta hänsyn till. I Västerbottens län pågår det kontinuerligt ett aktivt arbete med kulturmiljöfrågor. Infrastruktursatsningar i områden med rika kulturmiljöer innebär ofta svåra konflikter med bevarandevärdena. Dock finns det även kulturhistoriskt intressanta vägmiljöer som främst går att finna i det mindre vägnätet. Där kan ålderdomliga benämningar som byväg, kyrkväg, häradsväg och kungsväg ge ledtrådar om hur vägarna använts. Småvägarna som förband gårdar och byar med vägarna till kyrkan, kvarnen eller tinget bildar tillsammans stommen i kulturlandskapets uppbyggnad. Skonsamma åtgärder som syftar till att främst bevara och tillgängliggöra kulturhistoriska värden kan ha en positiv inverkan. Miljöer kan levandegöras i och med att människor får bättre förutsättningar för kommunikationer och boende. Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015 23
Möjliga åtgärder i nationella planer och länstransportplanen Möjliga åtgärder som leder mot miljömålen är att: Effektivisera transporterna genom bättre infrastruktur. Byggande av sammanhållen järnväg längs hela Norrlandskusten genom Botniabanan och Norrbotniabanan med tillhörande snabbtågstrafik samt koppling till befintlig järnväg. Förbättrad kollektivtrafik och andra åtgärder på bland annat gång- och cykelvägnätet som minskar behovet av persontransporter med personbil. Systemlösningar som leder till mer energieffektiva godstransporter. Stimulans till ökad användning av förnybara energikällor inom vägtransportsektorn. Skapa goda förutsättningar för överföring av gods från väg till järnväg. Beaktande av tekniska åtgärder vid insatser inom inströmningsområden till vattentäkter. Hänsynstagande till natur- och kulturmiljöer i samband med ny- eller ombyggnad av transportinfrastrukturen. 3.5 Positiv regional utveckling Länets näringsliv domineras av den offentliga sektorn. Den tunga industrin, företrädesvis baserad på länets stora malm- skogs- och energitillgångar, har stor betydelse för näringslivet. Även om dess andel av sysselsättningen stadigt minskar, utgör den ett underlag för underleverantörer, tjänsteföretag och vidareförädling och därmed också för offentlig och kommersiell service. Länets industri redovisar synnerligen stora förädlingsvärden. Papper, trävaror och gruvbaserad produktion utgör grunden till att Västerbottens län tillhör toppskiktet i landet när det gäller exportvärde per anställd. Det innebär att ett väl fungerande transportsystem inom, såväl som till och från länet är en angelägenhet för hela Sverige. En utveckling mot alltmer kundspecifika produkter i kombination med behovet av att minska lagerhållningen ställer krav på snabba, flexibla och kostnadseffektiva transporter. I stora delar av länet svarar transportinfrastrukturen inte upp mot dessa krav, då många vägavsnitt har låg framkomlighet på grund av brister i bärighet och geometrisk standard i förhållande till sin trafikoch godsmängd. Tillväxten i den regionala ekonomin är ett av de övergripande målen för länsutvecklingen. Potentialer för tillväxt i näringslivet i Västerbottens län avser primärt två delar: Fortsatt ökad konkurrenskraft och ökade förädlingsgrader för befintliga verksamheter. Ökad mångfald i näringslivet, dels genom avknoppningar från befintliga verksamheter, dels genom att förutsättningarna för olika tillväxtbranscher och nyetableringar tillvaratas. En väl fungerande infrastruktur har betydelse för bland annat näringslivets godsoch persontransporter, som lokaliseringsfaktor för företag, för arbetsmarknaders funktion, samt för utbildningsnivå och kompetensförsörjning. Regionala mål Det transportpolitiska nationella målet om regional utveckling kan brytas ned till mål för Västerbottens län: Stärka länets näringsliv och bidra till långsiktigt hållbar tillväxt och sysselsättning Förbättra transportkvalitet och minska transportkostnaderna. Öka tillgängligheten till arbete, service, utbildning och kultur. Öka transportinfrastrukturens miljöanpassning. Öka trafiksäkerheten. Stärka turismens förutsättningar i länet. Möjliga åtgärder i nationella planer och länstransportplanen Av övergripande strategisk betydelse är insatser som leder till: Byggande av sammanhållen järnväg längs hela Norrlandskusten genom Botniabanan och Norrbotniabanan med tillhörande snabbtågstrafik samt koppling till befintlig järnväg. 24 Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015
Arbetspendling mellan kommunewr avseende kvinnor 1998 samt andelen förvärvsarbetande i Västerbottens län och angränsande län. Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015 25
Arbetspendling mellan kommuner avseende män 1998 samt andelen förvärvsarbetande i Västerbottens län och angränsande län. 26 Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015
Utbyggnad av förbindelsespår och omlastningsterminaler. Utveckling av länets flygplatser. Strategiska vägförbättringar på befintliga pendlingsstråk och nya länkar för att skapa en bredare arbetsmarknad. Uppgradering av E4-stråket med förbifarter runt länets två största tätorter, Umeå och Skellefteå. Förbättrad bärighet på vägar av särskild betydelse för näringslivet. Kollektivtrafikåtgärder för att ge förbättrade resvillkor, både tidsmässigt och ekonomiskt för den enskilde. Nya eller förbättrade resecentrum. Ökad intermodalitet mellan olika transportslag. 3.6 Jämställt transportsystem Allmänt Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Det innebär bland annat: en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet, lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från könsrelaterat våld. Riksdagen beslutade i december 2001 om ett nytt delmål inom transportpolitiken. Målet är ett jämställt transportsystem som svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Kvinnor och män skall ges samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst, utformning och förvaltning och deras värderingar skall tillmätas samma vikt. Tillståndsbeskrivning Skillnader i resmönster är ett resultat av människors vardag, normer och värderingar samt hur den fysiska strukturen har utformats. Det finns tydliga skillnader mellan kvinnor och män beträffande t.ex. färdmedelsval, geografisk räckvidd och attityder i transportpolitiska frågor. Män är också kraftigt överrepresenterade i de sammanhang där transportpolitiska åtgärder planeras, beslutas och prioriteras. Kvinnors resmönster är ofta mer av karaktären kedjeresande och har fler målpunkter att koordinera medan mäns resmönster är mer av karaktären från punkt a till punkt b. Kvinnor gör fler inköps- och serviceresor än män, som i stället gör fler och längre arbetsresor. Fler kvinnor än män reser med kollektivtrafik och kvinnor är mer positivt inställda till den än män. En förklaring kan vara att kvinnor har mindre tillgång till bilen eftersom män oftare använder den. Flera undersökningar har visat att kvinnors prioriteringar är starkare kopplade till miljöhänsyn och trafiksäkerhet än mäns. Det finns också andra faktorer som påverkar resandet såsom inkomst och ålder. Rörlighet Lars-Gunnar Krantz visar i sin studie Rörlighetens mångfald och förändring. Befolkningens dagliga resande i Sverige 1978 och 1996 att bil är det dominerande färdsättet i Sverige. Män reser i genomsnitt 2,92 resor per dag och kvinnor i genomsnitt 2,81 resor per dag. Kvinnor reser i genomsnitt 38 km under 62 minuter medan män reser i genomsnitt 53 km i 73 minuter. När barn föds i en familj minskar kvinnors resande medan männens ökar. Skillnaden är dock inte särskilt markant när det gäller antalet minuter som läggs på arbetsresorna. Detta kan förklaras genom val av färdmedel. Kvinnor använder i högre grad än männen kollektiva färdmedel vid färd till arbetet. Männen i sin tur, använder bilen i högre grad än kvinnorna. Kvinnor går och cyklar i högre grad än männen till sina arbeten. Det finns tydliga skillnader i hur kvinnor och män rör sig i olika faser i livet. Detta beroende på tillgång till bil och på arbetsfördelning i hushåll och i arbetslivet. Typiska kvinnliga och manliga yrken har olika lokaliseringsmönster. Dessa mönster kan bero på den arbetsfördelning som traditionellt funnits, t.ex. att kvinnor oftare har huvudansvaret för hushållet och därigenom begränsas i sitt resande. Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015 27
Miljöhänsyn, attityder och värderingar till miljöfrågor har blivit allt viktigare för att förklara människors resmönster. Kvinnor har högre betalningsvilja än män både för att minska utsläpp och för tillgång till naturområden i anslutning till bostaden. Kvinnors resmönster och attityder gentemot transporter befrämjar i hög utsträckning en hållbar utveckling av transportsektorn. Denna bild av verkligheten behöver inte betyda att män och kvinnor har olika tillgång till olika transportmedel. Kvinnors val att färdas kollektivt kan ha flera orsaker. Studier har visat att kvinnor och män har olika värderingar. Kvinnor värderar generellt miljö och trafiksäkerhet högre än män. Kvinnor kan således välja kollektivtrafik framför biltransport, trots att de har samma tillgång till bil som män. Säkerhet, trygghet och jämställdhet i trafikmiljön Inom trafikplaneringen har människor nästan uteslutande betraktats som en könsneutral grupp trots att kvinnors och mäns rörelse- och aktivitetsmönster uppvisar stora skillnader. Säkerhet i trafikmiljöer handlar oftast om olyckor men också om att inte utsättas för eller oroa sig för våld i transportsammanhanget. Män drabbas oftare av våld medan kvinnor känner oro och rädsla i högre grad. Detta leder till att kvinnors rörlighet begränsas och kan t.ex. leda till att kvinnor undviker tunnlar och istället tar korsar vägbanan, trots trafikfaran. Kontrollen över trafiken upplevs som större än faran i tunneln. Kollektivtrafik I utredningen Kvinnligt och manligt i kollektivtrafiken (Kommunikationsforskningsberedningen, rapport 1996:17) framförs att kollektivtrafiken i högre utsträckning anpassad efter manliga resbehov. Kvinnor skulle gynnas av att kollektivtrafiken bättre anpassas efter deras behov. Ökad jämställdhet på arbetsmarknaden leder förmodligen till att kvinnors och mäns resmönster blir mer likartat. Viss forskning visar att kollektivtrafiken inte passar alla medborgare. Den är byggd för raka resor, inte för deltidsarbetande. Till stor del sitter män i beslutande positioner om kollektivtrafik. Kvinnliga perspektiv glöms ofta bort när beslut fattas av bara män. Kvinnor arbetar i högre utsträckning deltid och är dessutom oftare beroende av tvärförbindelser. Sammantaget gör det att kollektivtrafiken i större utsträckning svarar mot mäns resmönster trots att fler kvinnor reser kollektivt. Vid projektering av olika åtgärder för kollektivtrafik och trafikmiljö, bör arbetet inriktas på att åstadkomma lättillgängliga, trygga och säkra anläggningar som ger goda förutsättningar för alla användare att på lika villkor nyttja kollektivtrafiken. Detta kan exempelvis gynna kvinnor, som i hög grad nyttjar dessa system. Åtgärder kan även leda till en ökad andel kollektivresande för andra trafikantgrupper. Prioritering av åtgärder Kvinnor är underrepresenterade i de beslutsgrupperingar som i Västerbottens län arbetar med planeringen av infrastruktur och kommunikationer. Länsstyrelsens önskan att länets kommuner skall utse en man och en kvinna som kontaktperson, är ett exempel på hur man kan agera konkret för att uppnå målet om jämställdhet när det gäller representationen. När det gäller infrastrukturen saknas det idag kunskap i vad mån kvinnor och män har skilda värderingar när det gäller prioriteringar mellan olika åtgärder. Det finns det ett stort behov av att höja kunskapsnivån vad gäller om kvinnors och mäns värderingar och prioriteringar när det gäller infrastruktursatsningar. Värderingar kan också tänkas bero på andra saker än könstillhörighet. Till exempel är arbetsmarknaden könssegregerad, vilket innebär att preferenserna beroende på yrkestillhörighet kan ha stor betydelse för en individs värderingar, t.ex. när det gäller transportsystemets uppbyggnad. Länsstyrelsen i Västerbottens län har i detta syfte tagit initiativ till en förstudie avseende kvinnors och mäns värderingar och prioriteringar när det gäller infrastruktursatsningar. 28 Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015
Möjliga åtgärder i nationella planer och länstransportplanen Infrastrukturplaneringen skall i alla sammanhang beakta både kvinnors och mäns villkor. Som tidigare beskrivit finns ett behov att öka kunskaperna om hur det transportpolitiska målet om jämställdhet skall kunna uppfyllas. Följande åtgärder bedöms dock utifrån nuvarande kunskapsläge i högre grad stödja kvinnors värderingar: Satsningar på förbättrad trafiksäkerhet och miljö i transportsystemet, t.ex. genom utbyggnad av gång- och cykelvägar. Stärka möjligheterna till arbetspendling genom förbättrade möjligheter till kollektivt resande med buss och tåg, med ökad komfort och service. Att verka för jämn könsfördelning i arbetsoch planeringsgrupper som arbetar med kommunikationsfrågor. Belysning på gång- och cykelvägar samt i gång- och cykelportar som ger ökad trygghet. Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015 29
30 Länstransportplan för Västerbottens län 2004-2015