Att ta med rullstol fungerar inte. Då jag inte har fungerande assistans så vågar jag inte heller pröva. Jag kan inte själv lösa en situation där jag till exempel inte kommer upp på tåg och buss. Kvinna 57 år Färdtjänsten fungerar alldeles för dåligt. Det här är en integritetsfråga. Ska jag inte själv kunna bestämma när jag ska komma hem från jobbet. Om man vill hävda att detta är ett komplement till kollektivtrafiken så stämmer det inte. Jag känner mig alltid nervös och undrar om den kommer eller inte. Där jag bodde tidigare kunde jag åka buss, men nu är det så många byten så det går inte, utan jag är helt beroende av färdtjänsten. Man 49 år Man 48 år Det är jättebra med displayerna, men de borde också användas för att informera om stopp i trafiken. Jag ser folk som börjar röra sig åt ett annat håll och undrar vad som hänt. 60
Transport Fakta i korthet Tillgängligheten och användbarheten på fordonen i kollektivtrafiken ökar något. 2013 är 71 procent av fordonen försedda med låggolv och 67 procent har audiovisuellt hållplatsutrop. Under 2012 gjordes sex järnvägsstationer tillgängliga. Personer med funktions ned sättning reser i mindre utsträckning än övrig befolkning. De med nedsatt rörelseförmåga reser minst. 67 procent i en undersökning bland personer med funktions ned sättning anser att färdtjänsten skulle förbättras om det gick att lita på att komma fram i tid. 60 procent i en undersökning bland personer med funktions ned sättning skulle vilja åka oftare med kollektivtrafiken. 61
Inriktningsmål för transportpolitiken Transportsystemet ska utformas så att det är användbart för personer med funktionsnedsättning. Sammanfattande analys Att kunna ta sig till jobbet, skolan, fritidsaktiviteter, vänner, familj eller dit man själv vill, är en av de mest grundläggande förutsättningarna för att kunna vara delaktig i samhället. I FN-konventionen fastslås vikten av detta i flera artiklar. I artiklarna 19 och 20 beskrivs rätten att ta del av samhällsservice och rätten till personlig rörlighet. I artikel 9 om tillgänglighet fastslås att personer med funktionsnedsättning ska ha tillgång till transportmedel på lika villkor. Tillgängligheten och därmed användbarheten för personer med funktionsnedsättning blir sakta bättre. Fler fordon i kollektivtrafiken är tillgängliga. Fler stationer och busshållplatser blir tillgängliga. Många personer med funktionsnedsättning säger också att de vill åka mer kollektivt än vad de gör idag. Det finns två sidor av hur transportsystemet fungerar för personer med funktionsnedsättning. Den ena är att många är nöjda och använder de olika formerna av transport. Den andra sidan är att det ändå finns en hel del problem, en del kan inte använda vissa former av transport överhuvudtaget och många av dem som reser upplever brister i tillgängligheten. Personer med funktionsnedsättning reser i mindre utsträckning än övrig befolkning. Men många reser kollektivt och de flesta är nöjda med kollektivtrafiken. Samtidigt upplever en stor andel att det finns mycket som behöver bli bättre. Bristande tillgänglighet kan göra det omöjligt för vissa att resa, för andra som ändå reser kan bristen på tillgänglighet försvåra resan betydligt. Läget med färdtjänsten är liknande kollektivtrafiken. De flesta är nöjda med färdtjänsten i stort, men de flesta kan också peka på åtgärder som skulle kunna göra den bättre. Exempelvis vill man kunna lita på att komma fram i tid och få fler resor beviljade. Trots att det blir bättre går det för långsamt. Det finns en rad mål inom transport- och funktionshinderspolitiken samt lagstiftning både nationellt och i EU som handlar om att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av transportsystemet på lika villkor. Om dessa mål ska kunna nås och lagarna ska följas måste utvecklingen skyndas på. Det är många aktörer, som kommuner, landsting, myndigheter och företag som har ett ansvar i att se till att tillgängligheten och användbarheten ökar. Ett mer tillgängligt och användbart transportsystem med en väl fungerande färdtjänst är ett måste för att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska kunna tillgodoses. 62
Lägesbeskrivning Personer med funktionsnedsättning reser mindre Trafikverket anger att personer med funktionsnedsättning reser i mindre utsträckning jämfört med övrig befolkning. De med nedsatt rörelseförmåga reser minst. Vanligaste orsaken till resan bland personer med funktionsnedsättning är fritidsaktivitet eller för att göra besök. Bland övrig befolkning är resan mellan bostad och arbete den vanligaste. 114 Detta är anmärkningsvärt och bör ställas i relation till situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Det finns också skillnader i hur långa resor som görs, där personer med funktionsnedsättning reser ca 25 procent kortare än övriga. Barn i åldern 6 17 år reser nästan hälften så långa sträckor som övriga barn. Medan personer med funktionsnedsättning i åldern 18 44 år reser i stort sett lika långa sträckor som övriga. Personer med funktionsnedsättning reser ca 40 procent kortare sträckor med kollektivtrafiken än övriga. Samtidigt är resor med taxi, färdtjänst och skolskjuts mer än hälften så långa som dessa typer av resor bland övrig befolkning. Skillnaderna har minskat till viss del de senaste åren mellan personer med funktionsnedsättning och övriga i de flesta av de aspekter som beskrivits. Trafikanalys bedömer i sin uppföljning av de transportpolitiska målen att det finns en tendens till positiv utveckling. Målet för transportpolitiken är: Transportsystemet ska utformas så att det är användbart för personer med funktionsnedsättning. Trafikanalys skriver i sin rapport att det inte är ett realistiskt mål vilket är oroväckande. Utvecklingen inom transportområdet går för långsamt. Att se användbarhet som något som inte ska omfatta alla eller bara till en viss gräns är problematiskt. 115 Många åker och är nöjda med kollektivtrafiken Trots att det finns skillnader i resandet är det många personer med funktionsnedsättning som åker kollektivt. I en undersökningspanel bland personer med funktionsnedsättning 116 framgår att majoriteten åker kollektivt. Det varierar en del i hur ofta kollektivtrafiken används. 18 procent åker varje dag och 20 procent någon gång i veckan. De flesta som åker kollektivt är mycket eller ganska nöjda med hur kollektivtrafiken fungerar. Samtidigt är en tredjedel missnöjda. Det är också många som inte alls använder kollektivtrafiken i någon högre utsträckning. 26 procent åker enbart någon gång per år och 16 procent åker aldrig kollektivt. 60 procent skulle vilja kunna åka oftare än vad de gör idag. 114 Trafikverket (2013) Trafikverkets återrapportering 2013 avseende genomförandet av delmålen utifrån den funktionshinderspolitiska strategin under 2012 115 Trafikanalys (2013) Uppföljning av de transportpolitiska målen 2012 116 Se kapitlet Vilka har en funktionsnedsättning? 63
Bristande tillgänglighet fortfarande problematiskt Det finns olika orsaker till att många aldrig åker kollektivt. Några tar sig fram på annat sätt som med cykel eller bil, men för hälften av dem som aldrig åker är orsaken bristande tillgänglighet. Bristande tillgänglighet innebär för många att användbarheten i transportsystemet blir sämre eller obefintlig. Även för många av de som använder kollektivtrafiken finns problem med tillgängligheten. Exempelvis kan det för en person med nedsatt rörelseförmåga vara av stor vikt att den byggda miljön är tillgänglig. Men för en person med allergi är starka dofter och parfymer det största hindret för att kunna resa mer. Trafikanalys visar att det är 1,7 procent som har så svår allergi att det uppstår hinder som gör att de aldrig kan åka med kollektivtrafiken. 117 I panelen anser hälften att tydligare och enklare information skulle göra att kollektivtrafiken fungerade bättre. En tredjedel anser också att om det var enklare att köpa biljetter och om bättre service och bemötande gavs skulle det fungera bättre för dem. Mer än en tredjedel ser att bättre tillgänglighet på hållplatser, perronger, vid bytespunkter och på fordonen skulle underlätta resandet för dem. Slutligen anger en tiondel att ledsagningen måste bli bättre för att användbarheten ska öka. 118 Användbarheten ökar men det går för långsamt Inom transportområdet har tre myndigheter ett särskilt ansvar för att arbeta mot ett transportsystem med användbarhet för personer med funktionsnedsättning: Transportstyrelsen, Sjöfartsverket och Trafikverket. Transportstyrelsens ansvar i transportsystemet avser flygplatser. Det finns en EU-förordning 119 som reglerar rättigheter för personer med funktionsnedsättning i samband med flygresor. Transportstyrelsen har tillsynsansvar för förordningen. Samtliga flygplatser som ingår i det prioriterade nätet 120 har mellan 2010 2012 granskats. Enligt Transportstyrelsen har inga större anmärkningar gjorts och endast fyra klagomål med hänvisning till förordningen har inkommit. 121 Granskningarna ger en bild av att läget på flygplatser ser bra ut. Specifik uppföljning av tillgängligheten skulle kunna ge en bättre bild. Att antalet klagomål är lågt indikerar också att flygplatsernas användbarhet är bra, men det är förmodligen långt från alla som stöter på problem som väljer att klaga med hänvisning till en EU-förordning. 117 Trafikanalys (2013) Uppföljning av de transportpolitiska målen 2012 118 Handisam (2013) Undersökningspanel enkät 1 transport 119 Europeiska Unionen (2006) EU-förordning 1107/2006 Rättigheter för personer med funktionsnedsättning vid lufttransport 120 Det prioriterade nätet är ett antal prioriterade åtgärder som ska genomföras i etapper fram till år 2021. 121 Transportstyrelsen (2013) Redovisning av uppföljning av delmål inom ramen för En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011 2016, rapportering 2013. 64
För att transportsystemet ska vara användbart för alla måste hela resan fungera. Så kallade bytespunkter, där exempelvis buss och tåg möts eller där många kliver av och på, måste fungera för att hela resan ska gå smidigt. Trafikverket har prioriterat järnvägsstationer och busshållplatser i sitt arbete med bytespunkter. Under 2012 gjordes sex järnvägsstationer tillgängliga. Tillsammans med de tolv stationerna som åtgärdades under 2011 blir det totalt 18. Målet är att ytterligare åtgärda 122 stycken stationer innan år 2021. Med nuvarande åtgärdstakt kommer det målet inte att nås. Det har också byggts sex helt nya pendeltågsstationer. Att designa stationer som fungerar för alla från början är av stor vikt och betyder att de i framtiden inte behöver åtgärdas i efterhand. Under året åtgärdades också 20 busshållplatser. Det ger en total på 3 procent av de 1 400 planerade som ska åtgärdas till år 2021. Trafikverket anser att arbetet går framåt och att användbarheten i transportsystemet ökar. Samtidigt är de väl medvetna om att takten går alldeles för långsamt om målen ska uppnås. 122 Fler tillgängliga fordon Att utvecklingen går framåt men i långsam takt blir också tydligt i fråga om tillgängligheten på bussar, tåg och spårvagnar. År 2011 var andelen fordon med ramp eller lift 79 procent och år 2013 är det 86 procent. En liknande ökning finns också i fordon med audiovisuellt, både talat och skrivet, hållplatsutrop. År 2011 hade 60 procent audiovisuellt hållplatsutrop och 2013 är det 67 procent som har det. 123 Tabell 4: Utvecklingen av tillgängligheten i samtliga fordon i kollektivtrafiken, andel i procent Tillgänglighetsaspekt 2011 2012 2013 Låggolv 69 70 71 Ramp/lift 79 84 85 Rullstolsplats 73 68 68 Audiovisuellt hållplatsutrop 60 65 67 122 Trafikverket (2013) Trafikverkets återrapportering 2013 avseende genomförandet av delmålen utifrån den funktionshinderspolitiska strategin under 2012 123 Svensk kollektivtrafik (2013) Miljö- och fordonsdatabasen frida.port.se 65
Det är fortfarande en bra bit kvar innan alla fordon är tillgängliga. Det har en längre tid funnits lagstiftning på transportområdet. Redan 1979 lagstiftades att kollektivtrafiken ska planeras med hänsyn till personer med funktionsnedsättning. 124 Det finns också EU-lagstiftning från 2003 som ställer krav på hur exempelvis nya bussar ska se ut. 125 I förhållande till detta är det problematiskt att inte samtliga fordon är tillgängliga. Exempelvis var det år 2011 nästan nio av tio kommuner som angav att de ställer krav på tillgänglighet och användbarhet för personer som använder rullstol då de upphandlar kollektivtrafiken. Frågan är hur kraven ställts då det fortfarande finns en stor del fordon med bristande tillgänglighet. Det finns ingen kunskap idag om hur kraven ställts och hur stor andel av bussarna som är inköpta sedan 2003. Att fordonen är tillgängliga handlar inte heller bara om användbarhet för personer med funktionsnedsättning. Exempelvis ökar bussar med låggolv användbarheten för många äldre och för föräldrar med barnvagn. Ett annat exempel är audiovisuellt hållplatsutrop som är nödvändigt för någon med en syn- eller hörselnedsättning men underlättar för alla. Något som borde ligga i alla trafikhuvudmäns intresse. Färre har bil Det finns också skillnader mellan personer med funktionsnedsättning och övriga kring resor med bil. Bland de med funktionsnedsättning som är över 25 år har 75 procent tillgång till bil jämfört med 85 procent bland övriga. Personer med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund har tillgång till bil i ännu mindre grad. De med funktionsnedsättning reser också kortare sträckor med bil. 126 Resor som passagerare är ca 20 procent kortare än övriga och som förare ca 15 procent kortare. 127 För en del personer krävs anpassning av bilar för att de ska vara användbara. År 2012 beviljades 1 785 personer bilstöd för sådan anpassning. Av dem var 795 kvinnor och 990 män. Om detta betyder att alla som behöver bilstöd får det går inte att utläsa av den statistik som finns idag. 128 Färdtjänsten innebär både lösningar och problem Färdtjänsttillstånd beviljas av kommunen och är avsedd för de som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller resa kollektivt. För många personer med funktionsnedsättning är färdtjänst det enda sättet att kunna ta sig från punkt A till punkt B. Idag är det totalt 325 300 personer som har färdtjänsttillstånd. Av dessa är 80 procent över 65 år. 124 Sveriges författningssamling (1979) Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik (SFS 1979:558) 125 Vägverket (2003) Föreskrifter om bilar och släpvagnar som dras av bilar 2003:22 126 Statistiska centralbyrån (2013) Undersökning om levnadsförhållanden www.scb.se/ulf 127 Trafikanalys (2013) Uppföljning av de transportpolitiska målen 2012 128 Försäkringskassan (2013) Om bilstöd www.forsakringskassan.se 66
Endast 2 procent av de berättigade är 19 år eller yngre. Det finns stora variationer i landet i hur många som har tillstånd och hur många resor som görs. Slutligen är det nästan dubbelt så många kvinnor som män som har färdtjänst. En skillnad som ökar med ålder. 129 För resor mellan kommuner finns riksfärdtjänst. Cirka 15 000 personer reste under år 2011 med riksfärdtjänst. Antalet utfärdade tillstånd och antalet resor minskar för varje år. Sedan 1991 har båda delarna minskat med cirka 30 procent. En möjlighet är att se minskningen som en indikation på att fler kan åka med kollektivtrafiken. Samtidigt är det riskabelt att dra den slutsatsen bara baserat på minskning i färdtjänst. Många som idag har rätt till färdtjänst får inte tillräckligt med resor för att kunna delta i samhället. Av de svarande i panelen är det en tredjedel som reser med färdtjänst, av dem skulle 31 procent vilja resa oftare än vad de gör idag. Ökat antal beviljade resor är för en femtedel det som skulle förändra färdtjänsten till det bättre. 130 Om färdtjänsten ska vara ett komplement till kollektivtrafiken måste den fungera felfritt eftersom den för många är det enda sättet att resa på. Exempelvis blir vardagen mycket svår om man ska ta sig till jobbet eller ett möte och inte kan lita på att färdtjänsten kommer i tid. Två tredjedelar av de i panelen som har färdtjänst är nöjda. Samtidigt ser över 90 procent att det finns saker att förbättra. Främst handlar det om att kunna lita på att färdtjänsten kommer överhuvudtaget och att komma fram i tid. Detta lyfts av över 60 procent av de svarande. Att förbättra bokningssystemet och att ha kortare tid mellan bokning och resa lyfter också över hälften. Tabell 5: Vilka förbättringar som personer i panelen med färdtjänst vill se i procent 131 Typ av förbättring Andel personer med färdtjänst som vill ha förbättringen Det behövs inga förbättringar 7 Ökat antal beviljade resor 17 Att bokningssystemet förbättras 57 Kortare tid mellan beställning och resa 58 Att det går att lita på att färdtjänsten kommer 63 Att komma fram i tid 67 Bättre service och bemötande från dem som arbetar med färdtjänst 41 En av tio i panelen har senaste det året märkt förbättringar i färdtjänsten. Å andra sidan har var fjärde märkt försämringar det senaste året. Många i panelen vittnar om att färdtjänsten saknar flexibilitet vilket begränsar resenärens möjligheter att kunna delta i samhället på lika villkor som andra. 132 129 Trafikanalys (2012) Färdtjänst och riksfärdtjänst 2011 130 Handisam (2013) Undersökningspanel enkät 1 transport 131 Handisam (2013) Undersökningspanel enkät 1 transport 132 Handisam (2013) Undersökningspanel enkät 1 transport 67