Uppföljning och kartläggning av tidigare studenter utbildade inom Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro universitet, 1996-2007

ÖREBRO UNIVERSITET 2008-02-15 Hälsoakademin Hälsoutvecklarprogrammet Hösten 2007 Uppföljning och kartläggning av tidigare studenter utbildade inom Hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro universitet, 1996-2007 Jeanette Åkerström Mattias Johansson Kerstin Norman

Sammanfattning För att kartlägga Hälsoutvecklarnas arbetsfält och behållning av utbildningen har en andra uppföljning 1 av studenter genomförts under hösten 2007. Samtliga Hälsoutvecklare som varit inskrivna under programmets sista termin fram till och med 2007 ingick i studien. För datainsamling användes en postenkät med frågor av både kvantitativ och kvalitativ karaktär. Frågorna var fördelade på områdena Bakgrundsfrågor, Bedömning av Hälsoutvecklarprogrammet samt Arbetsmarknadsanknytning. I studien har jämförelser gjorts mellan Hälsoutvecklare utbildade 1996-2003, programkategori 1, samt Hälsoutvecklare utbildade 2001-2007, programkategori 2. Detta för att programmet genomgick en omfattande revidering 2001. Enkäten skickades till 257 Hälsoutvecklare. Av dessa var 146 från programkategori 1, och 111 från programkategori 2 (210 kvinnor och 47 män). Svarsfrekvensen var 75 %. Ett flertal respondenter upplever arbetsmarknaden som svår. Trots detta uppger 71 % i programkategori 1 och 65 % i programkategori 2 att de arbetar med någon form av hälsoutveckling idag. Kommun och privat sektor är de största arbetsgivarna och de vanligaste yrkena är inom frisk- och kroppsvård samt pedagogiskt arbete. Majoriteten av Hälsoutvecklarna upplever att de i mycket hög, eller i ganska hög grad, är nöjda med det arbete de har idag. Tillsammans med intresse för hälsa och idrott har ämnet folkhälsovetenskap varit ett viktigt skäl till att studenterna valt utbildningen. Fler från programkategori 2 valde programmet för att de var intresserade av folkhälso- och samhällsfrågor. Sextio procent av respondenterna uppger att de absolut, eller förmodligen, skulle rekommendera utbildningen till någon annan. Dock tas svagheter i utbildningen upp, som att förvärvade färdigheter och kunskaper från programmet behöver kompletteras med ytterligare studier. Förslag på förbättringar är en tydligare profil samt fördjupade kunskaper inom hälsoekonomi och hälsofrämjande verktyg. Verklighetsförankrade examinationsuppgifter knutna till arbetslivet, upplevs också som önskvärda. Av de respondenter som arbetar med hälsoutveckling idag är det en majoritet som anser att programmet förberett dem i hög eller ganska hög grad för arbetsmarknaden. Vissa moment i utbildningen har dock ifrågasatts utifrån deras koppling till arbetsmarknadens behov. För programkategori 1 gäller detta mestadels de moment som togs bort i revideringen av programmet. Kunskaper och kompetenser som återkommande nämns vara till glädje i arbetslivet är anatomi och fysiologi, kost och näringslära, arbetsmiljö, stresshantering samt ledarskap. Från programmet upplever respondenterna att de fått med sig problemlösningsförmåga, kritiskt förhållningssätt och att förespråka ett folkhälsoperspektiv. Dock upplever respondenterna inte att de utvecklat färdigheter i att genomföra utbildningsinsatser, planera projekt samt att göra muntliga presentationer i lika hög grad som deras yrkesroll kräver av dem. Respondenter i programkategori 2 upplever sig ha utvecklat dessa färdigheter i mindre grad under programmet än respondenter i programkategori 1. Sammanfattningsvis tyder resultatet på att programmet ger en bred ingång på arbetsmarknaden. För att öka Hälsoutvecklarnas anställningsbarhet kan studierelaterade kontakter med arbetsmarknaden införas som en strimma i programmet. Genomförda undersökning har skapat förutsättningar för detta då ett kontaktnät för medverkande i mentorskapsprogram och verksamhetsförlagd utbildning upprättats. För att svara mot arbetsmarknadens behov bör även möjligheterna för att utveckla pedagogiska färdigheter under utbildningen ses över. 1 En första uppföljning av studenter som gått Hälsoutvecklarprogrammet genomfördes 2001. 2

Innehållsförteckning 1. Bakgrund... 4 1.1 Behållning av Hälsoutvecklarprogrammet... 4 1.2 Hälsoutvecklarnas arbetsfält... 5 2. Syfte... 6 2.1 Frågeställningar... 6 3. Metod... 6 3.1 Urval... 6 3.2 Procedur... 7 4. Resultat... 9 4.1 Varför utbildade man sig vid Hälsoutvecklarprogrammet?... 9 4.2 Behållning av Hälsoutvecklarprogrammet... 9 4.3 Hälsoutvecklarnas arbetsfält... 16 4.4 Förslag på förbättringar... 21 5. Diskussion... 24 5.1 Behållning av Hälsoutvecklarprogrammet... 24 5.2 Hälsoutvecklarnas arbetsfält... 27 5.3 Förslag på förbättringar... 28 5.4 Metoddiskussion... 29 6. Slutsats... 30 Litteraturförteckning... 31 Bilaga 1: Svarsfrekvenser... 32 Bilaga 2: Postenkät... 41 Bilaga 3: Information om studien... 49 3

1. Bakgrund Hälsoutvecklarprogrammet startade hösten 1996. Våren 1999 gick den första årskursen Hälsoutvecklare ut från Örebro universitet. Under åren 1996-2007 har sammanlagt 254 Hälsoutvecklare utbildats i Örebro. En Hälsoutvecklare förväntas efter genomgången utbildning kunna initiera, målbestämma, planera, genomföra och utvärdera hälsofrämjande insatser på olika nivåer och inom olika arenor i samhället. Utbildningen ska ge en bred kompetens och utbilda strateger såväl som aktörer inom många hälsofrämjande områden (Utbildningsplanen 1996-12-13, 2002-02-14). Under 2001 genomgick utbildningen en omfattande revidering. Folkhälsovetenskap infördes som kandidatämne och kursen Hälsa, arbete och samhälle tillkom. En rekommenderad studiegång utformades, men förutom obligatoriska kurser i kandidatämnet, blev programmet fritt. Detta innebär att de 90 högskolepoäng (60 poäng) som finns inom programmet utöver folkhälsovetenskap helt eller delvis kan bytas ut mot andra kurser. Samtidigt togs ämnet idrott och hälsa bort ur utbildningsplanen. Detta ämne utgjorde tidigare 40 poängs studier i den ursprungliga versionen av Hälsoutvecklarprogrammet. I samband med denna revidering genomfördes en enkätundersökning som gick ut till samtliga Hälsoutvecklare som utbildats i Örebro (Mustell & Swartling Widerström 2002). År 2004 skedde en mindre justering i utbildningsplanen. I den skrevs in att utbildningen främst syftar till att förbereda hälsoutvecklaren för det strategiska arbetet inom företag, organisationer, kommuner och landsting (Utbildningsplanen 2004-03-25). Inför 2009 står Hälsoutvecklarprogrammet återigen inför en större förändring. Ett ständigt arbete pågår för att utveckla programmet och dess profil. Det innebär bland annat att två forskningsspår utvecklas inom programmet. Dessa är Arbetsliv och hälsa samt Folkhälsa för barn och unga. 1.1 Behållning av Hälsoutvecklarprogrammet Skälet till 2001 års enkätundersökning var flera. Institutionen var intresserad av att undersöka hur tidigare studenter bedömde sin utbildning efter avslutade studier. Dessutom fanns det ett intresse av att ta reda på hur Hälsoutvecklarna ställde sig till de förändringar som skulle genomföras vid en första revidering av programmet. Ett resultat av uppföljningsstudien var att vikten av att genomföra kontinuerliga uppföljningar av tidigare studenter framhölls. Detta för 4

att ge en möjlighet att erbjuda en aktuell och intressant utbildning (Mustell & Swartling Widerström 2002). 1.2 Hälsoutvecklarnas arbetsfält Ytterligare ett skäl till 2001 års uppföljning var studenternas önskemål om en kartläggning över hur det gick för Hälsoutvecklarna i arbetslivet. Detta var givetvis av högsta intresse även för institutionen. Dåvarande programledare framförde även vikten av ytterligare uppföljningar av senare årskurser. Detta för att möjliggöra en bedömning av om de förändringar som hade gjorts i revideringen påverkat vilken typ av yrken Hälsoutvecklarna fått. Det ansågs även av intresse att undersöka i vilken omfattning senare årskullar valde att studera vidare efter programmet (Mustell & Swartling Widerström 2002). Vid institutionen för vård- och folkhälsovetenskap på Mälardalens högskola genomfördes, under hösten 2005, en kartläggning av folkhälsostudenternas arbetsfält samt i vilken utsträckning det folkhälsovetenskapliga programmet motsvarar arbetslivets krav (Larsson & Ljungblad 2006). Den studien har fungerat som inspiration till föreliggande uppföljningsstudie. Högskoleverkets granskning av Hälsoutvecklarprogrammet 2006 innehöll rekommendationer om att på nytt följa upp examinerade studenter. En kartläggning av behållning av utbildningen och arbetsfält bland Hälsoutvecklare som utbildats vid Örebro universitet genomfördes under hösten 2007. För en fullständig kartläggning skickades enkätundersökningen ut till samtliga Hälsoutvecklare. Detta innebar att undersökningen i princip kom att innehålla två grupper av studenter. I den fortsatta texten kommer dessa grupper att benämnas som programkategori 1, innefattandes Hälsoutvecklare utbildade enligt den ursprungliga utbildningsplanen, mellan åren 1996-2003, samt programkategori 2, som innefattade Hälsoutvecklare utbildade vid den reviderade versionen av utbildningsplanen, mellan åren 2001-2007. 5

2. Syfte Syftet är att göra en uppföljning och kartläggning av Hälsoutvecklare utbildade vid Örebro universitet mellan åren 1996-2007 avseende behållningen av utbildningen (Hälsoutvecklarprogrammet) och arbetsmarknad. 2.1 Frågeställningar Hur värderar Hälsoutvecklarna sin utbildning efter avslutade studier? Vilken behållning har Hälsoutvecklarna av sin utbildning i arbetslivet? Vilken typ av yrken har Hälsoutvecklarna efter avslutade studier, och arbetar de med hälsoutveckling? Vilken anställningsform har Hälsoutvecklarna idag? Skiljer sig respondenter i programkategori 1 2 och programkategori 2 3 åt med avseende på ovanstående faktorer? 3. Metod 3.1 Urval Studien är en totalundersökning och riktar sig till samtliga Hälsoutvecklare som utbildats i Örebro 1996-2007 4. Kontaktuppgifter till respondenterna hämtades från universitetets adressförteckning Ladok. Denna baseras på folkbokföringsadress och uppdateras var sjätte månad. 2 Hälsoutvecklare utbildade 1996-2003 3 Hälsoutvecklare utbildade 2001-2007 4 Endast de studenter som registrerat sig till sista delkursen i programmet deltog i studien. 6

257 postenkäter skickades ut till åtta årskullar (146 personer i programkategori 1 och 111 personer i programkategori 2). Av dessa är 210 kvinnor och 47 män. Efter första utskicket återsändes 114 enkäter, efter andra 57 enkäter och efter det tredje utskicket 23 enkäter. Sammanlagt återsändes 194 enkäter vilket innebär en svarsfrekvens på 75 % (162 kvinnor och 32 män). Svarsfrekvensen var 58 % i programkategori 1 och 42 % i programkategori 2. Respondenternas medelålder vid ifyllandet av enkäten var 31 år (SD 5) (33 år i programkategori 1 och 29 år i programkategori 2). Studien hade ett internt bortfall på 3 enkäter. Dessa respondenter hade varit inskrivna på folkhälsovetenskap C men inte genomgått Hälsoutvecklarprogrammet. Av samtliga respondenter uppger 92 % att de hade erfarenheter av eftergymnasiala studier innan de påbörjade Hälsoutvecklarprogrammet. Fjorton procent hade studerat vid folkhögskola, 21 % hade studerat på högskola/universitet och 8 % hade studerat vid någon annan eftergymnasialutbildning. Sammantaget hade respondenterna från programkategori 1 större erfarenheter av studier vid högskola/universitet (24 %) innan de påbörjade Hälsoutvecklarprogrammet jämfört med respondenterna i programkategori 2 (16 %). Däremot var det en högre andel av respondenterna i programkategori 2 (73 %) som hade ett eller flera års arbetslivserfarenhet bakom sig innan de påbörjade sina studier vid Hälsoutvecklarprogrammet än i programkategori 1 (62 %). 3.2 Procedur 3.2.1 Enkätens design, utskick och kodning Ett förslag på postenkät utformades baserat på den enkät som användes vid uppföljningen av Hälsoutvecklare 1996-2001 (Mustell & Swartling Widerström 2002) och samt den alumnienkät som använts vid Mälardalens högskola för att kartlägga folkhälsostudenternas arbetsfält (Larsson & Ljungblad 2006). För att försäkra att vitala frågeområden ringades in skickades enkäten ut till lärarkollegiet på Hälsoutvecklarprogrammet. Efter att ha korrigerat enkäten pilottestades den av några tidigare Hälsoutvecklarstudenter. Studenterna i pilotgruppen representerade årskullar som examinerats 1999, 2002 samt 2006. De slutgiltiga korrigeringarna av enkäten gjordes under ett heldagsinternat då enkäten diskuterades med lärarkollegiet för Hälsoutvecklarprogrammet. Enkäten innehåller totalt 28 frågor. Frågorna fördelades på tre frågeområden Bakgrundsfrågor, Bedömning av Hälsoutvecklarprogrammet och Arbetsmarknadsanknytning. Enkäten innehåller både slutna frågor med givna svarsalternativ såväl som 7

öppna frågor, bilaga 2. Med enkäten bifogades ett följebrev som förklarade syftet med studien, de etiska aspekterna samt kontaktuppgifter till ansvariga för enkät och datainsamling (bilaga 3). Med enkäten följde även en talong där respondenten ombads fylla i eventuellt intresse för att ta emot studenter på verksamhetsförlagd utbildning, samt deltagande i framtida mentorskapsprogram. Ifylld enkät och talong lades i separata svarskuvert. Postenkäterna kodades för att möjliggöra analys av data utifrån ålder, programkategori och kön, samt för att kunna skicka ut selektiva påminnelser. Ett första utskick av enkäten skedde under v 40-41. Tio dagar senare skickades en påminnelse med en ny enkät och talong till dem som inte svarat på första utskicket. En sista påminnelse skickades ut under v 47-48. 3.2.2 Etiska aspekter Innan utskick granskades och godkändes postenkäten av personuppgiftsombudet på Hälsovetenskapliga institutionen vid Örebro universitet. Följebrevet som bifogades enkäten upplyste respondenterna om syftet med studien samt att deras medverkande var frivilligt. Postenkäten kodades och kodnyckeln förvarades inlåst. Talongen som innehöll namn och telefonnummer till kontaktpersoner för verksamhetsförlagd utbildning samt mentorskap skickades i separat kuvert för att inte kunna härledas till en specifik enkät. 3.2.3 Analys Enkätsvaren kodades och matades in i statistikprogrammet SPSS (Statistical Package for Social Science, version 14.0). Svaren på de kvantitativa frågorna analyserades deskriptivt genom att frekvenser togs ut. För ålder och lön räknades medelvärden fram. I några analyser användes typvärde. Samtliga frekvenser återfinns i bilaga 1 procentuellt fördelade på samtliga, kön samt programkategori 1 och programkategori 2. Några av svaren på de öppna frågorna valdes ut för en enklare innehållsanalys där utsagorna grupperades och jämfördes för att upptäcka likheter och skillnader. En databas upprättades för att kunna användas i senare studier och uppföljningar av Hälsoutvecklare utbildade i Örebro. 8

4. Resultat 4.1 Varför utbildade man sig vid Hälsoutvecklarprogrammet? Skälen till att läsa Hälsoutvecklarprogrammet skiftar. En majoritet av respondenterna (nio av tio) har dock valt programmet för att de är intresserade av individens hälsa, tabell 1. Avgörande faktorer för att välja Hälsoutvecklarprogrammet uppges även vara intresse för folkhälsofrågor samt idrott. En större andel i programkategori 2 har valt att läsa programmet på grund av intresse för folkhälsa. Andelen som uppger intresse av idrott som skäl till att de valde programmet har däremot minskat från programkategori 1 till 2. Dessutom har andelen som väljer programmet för att de även är intresserade av samhällsfrågor ökat. Tabell 1. Fördelning av den/de främsta anledningarna till att respondenterna valde Hälsoutvecklarprogrammet i Örebro uppdelat på programkategori. Intressefokus Programkategori 1 Programkategori 2 n = 111 n = 80 % % Individens hälsa 87 90 Intresserad av idrott 60 46 Folkhälsofrågor 47 63 Utbildningsort Örebro 25 28 Samhällsfrågor 14 21 Annat 14 11 4.2 Behållning av Hälsoutvecklarprogrammet En majoritet av respondenterna i programkategori 1 (74 %) har studerat vidare efter programmet. Av dessa är det en tredjedel som valt att utöka sin utbildning med Folkhälsovetenskap C. Andelen som studerat vidare efter programmet är betydligt färre i programkategori 2 (32 %), tabell 2. 9

Tabell 2. Andel som valt att studerat vidare efter programmet uppdelat på programkategori. Programkategori 1 Programkategori 2 n = 111 n = 78 % % Folkhälsovetenskap C 32 -- 5 Folkhälsovetenskap (magister/master) 10 9 Forskarutbildning 5 0 Annan utbildning 45 24 Utöver folkhälsovetenskap C är de vanligaste ämnena att vidareutbilda sig i pedagogik (8st * respektive 5st ** ), psykologi (5st * respektive 3st ** ) samt ekonomi (5st * respektive 2st ** ). Skälen till att studera vidare varierar men den största anledningen är att man vill utöka sin utbildning (8 av 10) i allmänhet. I programkategori 2 är det dubbelt så stor andel (52 %) som uppger svårigheter att få en anställning som skäl till att de studerat vidare jämfört med programkategori ett (25 %). En majoritet av Hälsoutvecklarna (60 %) upplever att de absolut eller förmodligen skulle rekommendera programmet till någon annan, figur 1. En anledning till detta är en upplevelse av kompetenta lärare, IOH är en mycket bra institution med mycket kompetent personal (Resp. programkategori 1) samt en upplevelse av att programmets humanistiska utgångspunkt bidrar till en personlig utveckling. [jag] lärde mig att världen består av många olika åsikter som ska respekteras oavsett min egen åsikt (Resp. programkategori 1) 5 Folkhälsovetenskap C ingår i grundutbildningen * programkategori 1, Hälsoutvecklare utbildade 1996-2003 ** programkategori 2, Hälsoutvecklare utbildade 2001-2007 10

det bästa med utbildningen är att det finns plats för personlig utveckling när denna process väl börjat slutar den aldrig (Resp. programkategori 2) 30 Programkategori 1 n = 111 2 n = 79 Procent 20 10 0 Absolut Kanske Förmodligen Tveksamt Tretton Nej Figur 1. Fördelningen över huruvida respondenterna skulle rekommendera programmet till någon annan uppdelat på programkategori. De respondenter som uppger att de arbetar inom fältet hälsoutveckling idag är något mer positivt inställda till att rekommendera utbildningen. Andelen som uppger att de absolut eller förmodligen skulle förespråka utbildningen till någon annan är 64 % i denna grupp, jämfört med 57 % av dem som inte arbetar med hälsoutveckling. 4.2.1 Programmets omfång En anledning till att respondenterna skulle rekommendera programmet är upplevelsen av programmets stora omfång. Kunskaper om hälsoutvecklingsarbete på olika nivåer upplevs ge en bred ingång på arbetsmarknaden. Att utbildningen omfattar individ, grupp, organisation och samhälle ses som en styrka jämfört med andra utbildningar och programmets variationsvidd av kurser upplevs vara positivt. 11

som folkhälsostrateg [ ] har jag handlett studenter i sin praktik. De studenter som går Hälsoutvecklarprogrammet är klart överlägsna i kunskaperna när det gäller individ, grupp och samhälle (Resp. programkategori 1) När jag läste tyckte vi att vi bara fick lära oss lite om mycket; att vi inte kunde något på djupet, men efter att ha fått distans var det jättebra (Resp. programkategori 2) Samtidigt förekommer en upplevelse av att utbildningens omfattning även är en av dess svagheter. Respondenterna uppger att de saknar djupare kunskaper inom något område och en utbredd upplevelse är att förvärvade färdigheter och kunskaper från programmet behöver kompletteras med ytterligare studier. man bör poängtera att utbildningen inte leder till något jobb utan snarare är en startgrop att söka vidare till mer specifika utbildningar på området (Resp. programkategori 1) jag har upptäckt nu att bredden var väldigt bra men jag hade haft svårt att få jobb om jag inte haft mina fördjupningar utanför programmet (Resp. programkategori 2) 4.2.2 Förberedelse inför arbetsmarknaden En majoritet av respondenterna anser att programmet förberett dem i ganska hög grad (36 %) eller i viss mån (43 %) för arbetslivet, figur 2. Generellt är det en något högre andel i programkategori 1 som anser att programmet förberett dem i hög grad för arbetsmarknaden jämfört med programkategori 2. Vidare är det en större andel respondenter som uppger att de arbetar inom hälsoutvecklingsfältet som upplever att utbildningen förberett dem för arbetsmarknaden i hög eller ganska hög grad (52 %). 12

50 Programkategori 1 n = 110 2 n = 79 40 Procent 30 20 10 0 I mycket hög grad I viss mån I ganska hög grad Inte speciellt Inte alls Figur 2. Fördelningen över hur väl respondenterna anser att programmet förberett dem för arbetsmarknaden uppdelat på programkategori. Bland respondenterna finns en upplevelse av att vissa moment i utbildningen kan ifrågasättas utifrån koppling till arbetsmarknadens behov. För programkategori 1 gäller detta mestadels de moment som redan tagits bort i revideringen av programmet. Dock upplever även respondenter från programkategori 2 att en del moment är mindre relevanta för en framtida yrkesutövning. första året ihop med idrottslärare kan man ifrågasätta ur ett arbetsrelevant perspektiv (Resp. programkategori 1) utveckla termin 5 mer (ekonomi, ergonomi, arbetsmiljörätt, arbetsliv och hälsa) då detta var en unikt givande termin. Minska ner exempelvis komplementära metoder och perspektiv på kropp (Resp. programkategori 2) 13

En variation är dock att andra har svarat att de upplever att en del av dessa moment haft ett värde både i yrkesrollen samt för den personliga utvecklingen. behåll de praktiska passen [ ] bra att ha med sig både individuellt och i arbetslivet (Resp. programkategori 1) mycket [i arbetslivet] är fortfarande individinriktat. Det krävs praktiska färdigheter vilket är de delar som dragits ned på i utbildningen (Resp. programkategori 2) 4.2.3 Specifika färdigheter till glädje i arbetslivet Några specifika kurser i programmet är återkommande i förhållande till vad respondenterna upplever sig haft glädje av i sina kontakter med arbetslivet. Dessa kurser är framförallt anatomi och fysiologi (8st * respektive 6st ** ), kost och näringslära (8st * respektive 2st ** ) samt arbetsmiljö (3st * respektive 6st ** ). Kurser i folkhälsovetenskap framhålls till övervägande del av respondenter från andra programkategorin (1st * respektive 10st ** ). Även vissa, under programmet, förvärvade färdigheter såsom stresshantering (6st* respektive 5st**) samt coachning och samtalsmetodik (3st *, ** ) upplevs som värdefulla i arbetslivet. Andelen som upplever sig ha haft glädje/nytta av färdigheter i hälsoprofilbedömning återfinns i högre utsträckning i programkategori 1 (11st * respektive 3st ** ). Även ledarskap upplevs vara till särskild glädje i förhållande till vad arbetsmarknaden efterfrågar (8st * respektive 3st ** ). Dock finns det en variation mellan grupperna i upplevelsen av ledarskapets betydelse. Respondenter i programkategori 1 talar oftast om ledarskapsutbildning och värdesätter förmågan att kunna leda fysiska aktiviteter. Respondenterna i programkategori 2 nämner oftare ledarskap i förhållande till sin projektledarutbildning. * programkategori 1, Hälsoutvecklare utbildade 1996-2003 ** programkategori 2, Hälsoutvecklare utbildade 2001-2007 14

[jag har haft glädje av] mina praktiska färdigheter; exempelvis att leda aktiviteter (Resp. programkategori 1) [jag har haft glädje av att kunna] planera och leda projekt (Resp. programkategori 2) Respondenterna ombads skatta i vilken grad de upplevt att utbildningen erbjudit möjligheter till att utveckla vissa färdigheter samt till vilken grad de använde dessa färdigheter i arbetslivet, figur 3a och 3b. Den vanligaste uppfattningen var att respondenterna i ganska hög grad tillgodogjort sig färdigheter i problemlösningsförmåga, kritiskt förhållningssätt samt att föra fram folkhälsoperspektivet. Däremot upplevdes arbetslivet ställa krav på färdigheter i att genomföra utbildningsinsatser, planera projekt samt att göra muntliga presentationer i högre utsträckning än vad respondenterna upplevde sig ha utvecklat under sina studier vid programmet. Respondenter från programkategori 2 upplevde att de utvecklat färdigheter i att genomföra muntliga presentationer samt att planera och genomföra utbildningsinsatser i mindre utsträckning än respondenter i programkategori 1. Erhållit från programmet Använder på arbetet I mycket hög grad I ganska hög grad I viss mån Inte speciellt Inte alls Problemlösningsförmåga Kritiskt förhållningsätt Göra muntliga presentationer Planera Projekt/program Genomföra utbildningsinsatser Förespråka folkhälsoperspektiv Figur 3a. De vanligast förekommande skattningarna till vilken grad Hälsoutvecklarna i programkategori 1 har erhållit vissa färdigheter under programmet (n = 111) och till vilken grad dessa färdigheter används i nuvarande arbete (n = 103). 15

Erhållit från programmet Använder i arbetet I mycket hög grad I ganska hög grad I viss mån Inte speciellt Inte alls Problemlösningsförmåga Kritiskt förhållningsätt Göra muntliga presentationer Planera Projekt/program Genomföra utbildningsinsatser Förespråka folkhälsoperspektiv Figur 3b. De vanligast förekommande skattningarna till vilken grad Hälsoutvecklarna i programkategori 2 har erhållit vissa färdigheter under programmet (n = 79) och till vilken grad dessa färdigheter används i nuvarande arbete (n = 65). 4.3 Hälsoutvecklarnas arbetsfält Arbetsfältet för respondenterna är brett och fördelas framförallt på fyra sektorer stat, landsting, kommun och privat sektor. Kommun och privat sektor utgör de största arbetsgivarna, figur 4. Andelen som arbetar inom privata sektorn är högre i programkategori 2 (37 %) än i programkategori 1 (28 %). Även andelen som arbetar inom kommunen eller är egenföretagare är något större i denna kategori. Däremot är andelen som arbetar inom stat och landsting betydligt lägre i programkategori 2 (20 %) jämfört med programkategori 1 (38 %). Framförallt skiljer sig andelen som arbetar inom lanstinget mellan programkategori 1 (17 %) och programkategori 2 (3 %). Respondenter som uppger att de arbetar inom hälsoutvecklingsområdet är i högre grad anställda inom kommun och landsting. Bland de respondenter som arbetar inom andra områden är det en högre andel som arbetar inom stat och privat sektor. 16

Stiftelse/ Övrigt Egen Org. -företagare Stat Landsting Privat Kommun Figur 4. Respondenternas fördelning på arbetsmarknadens olika sektorer (n = 168). De vanligaste typerna av arbete respondenterna har haft efter avslutad utbildning är inom frisk- och kroppsvård samt pedagogiskt arbete, tabell 3. Därefter kommer kommunala och statliga yrken som exempelvis folkhälsosamordnare och arbetsförmedlare. Tabell 3. De sex vanligaste typerna av arbete som respondenterna varit verksamma inom efter avslutad utbildning (n = 190). Typ av arbete % Friskvård, kroppsvård 42 Pedagogiskt arbete 35 Övrigt 30 Kommunalt folkhälsoarbete 24 Utredning, forskning, utbildning 17 Företagshälsovård 17 I sektorn Övrigt återfinns yrken inom den statliga sektorn, såsom arbetsförmedlare samt hälsoutvecklingsarbete inom stat och landsting. 17

Andelen som uppger att de arbetar med någon form av hälsoutveckling idag är 71 % i programkategori 1 och 65 % i programkategori 2. Yrkestitlar och arbetsuppgifter skiftar inom gruppen och nedan följer en översikt av några av dessa. - Arbetsförmedlare/coach; återföra utsatta grupper på arbetsmarknaden - Arbetsmiljösamordnare/arbetsmiljöutvecklare - FaR-samordnare - HR-konsult/assistent - Utredare på försäkringskassa - Doktorand i folkhälsovetenskap - Utvecklings/projektassistent/projektsekreterare - Hälsoutvecklare/hälsokoordinator/friskvårdskonsulent inom stat och landsting; mot personal och patienter - Hälsoutvecklare inom äldreomsorg - Folkhälsostrateg inom kommun; samordning av projekt/utvecklande av personalhälsa/hälsofrämjande skolutveckling - ANT samordnare/utredare - Samordnare sexuell hälsa - Folkhälsopedagog/hälsopedagog inom kommun och landsting; samordnare/metodstöd/utvecklingsstöd för hälsofrämjande skolutveckling - Hälsoutvecklare inom kommun; utbildning/arbetsmiljöutveckling för personal/ledning - Rehabiliteringssamordnare/projektledare för rehabilitering - Hälsoutvecklare inom företagshälsovård; föreläsningar/motiverande samtal/projektledning/ hälsoprofilbedömning/massör - Samordnare av folkhälsoarbete inom frivillig organisationer - Konsult för stressprojekt - Platschef friskvårdsverksamhet - Massör/spaterapeut - Egen företagare: hälsocoach/hälso- och utbildnings konsulent 4.3.1 Anställningsform och anställningsförfarande Anställningsformen för respondenterna skiftar, men det vanligaste är tillsvidareanställning på heltid. Andelen med tillsvidareanställning är högre i programkategori 1 (60 %) än i programkategori 2 (43 %). I figur 5 återfinns respondenternas nuvarande sysselsättningsform. 18

Övrigt Sjukskriven Föräldraledig Studier Arbetssökande Arbetsmarknadspolitisk åtgärd Egenföretagare Visstidsanställd Tillsvidareanställd 0 20 40 60 80 100 120 Antal Figur 5. Sammanställning av Hälsoutvecklarnas nuvarande sysselsättningsformer. Siffrorna visar antal (n = 191). Hur respondenterna har fått sina nuvarande arbeten skiljer sig åt mellan grupperna. Majoriteten inom programkategori 1 uppger att de fått sitt arbete via annons (41 %) eller personliga kontakter 6 (43 %). I programkategori 2 är andelen som fått jobb via annons betydligt lägre (20 %). Däremot har personliga kontakter 7 (72 %) haft en stor inverkan på att majoriteten i denna grupp innehar sitt nuvarande arbete. Andelen av respondenterna som sökt fler än fem jobb är högre i programkategori 2 (69 %) än i programkategori 1 (60 %). Andelen som blivit uttagna till någon anställningsintervju är dock lägre i programkategori 2 (68 %) jämfört med programkategori 1 (81 %). En stor andel av de respondenter som inte arbetar inom hälsoutvecklingsområdet idag uppger att det är på grund av brist på sådana arbetstillfällen. Generellt finns det bland respondenterna en utbredd upplevelse av att arbetsmarknaden inom området är svår. Som en konsekvens har några av respondenterna, via vidareutbildningar, hamnat inom andra 6 Inkluderar även de som fått sitt nuvarande arbete via förfrågan från arbetsgivaren. 7 Inkluderar även de som fått sitt nuvarande arbete via förfrågan från arbetsgivaren. 19

yrkesområden. Situationen på arbetsmarknaden påverkar även respondenterna då de tar ställning till om de skulle rekommendera programmet till någon annan. är nöjd med min utbildning men med tanke på den tuffa arbetsmarknaden som råder inom vårt område skulle jag inte rekommendera den eller liknande utbildningar till någon (Resp. programkategori 1) jag har inte hittat något jobb inom det området (Resp. programkategori 2) 4.3.2 Arbetstillfredsställelse Majoriteten av Hälsoutvecklarna är i mycket hög eller i ganska hög grad nöjda med det arbete de har idag (81 %), med en något mer positiv fördelning inom programkategori 1, figur 6. Bland de respondenter som uppger att de är verksamma inom hälsoutvecklingsområdet idag är andelen som är nöjda i hög eller ganska hög grad med sitt arbete något större än för de respondenter som arbetar utanför detta område (91 %). 50 40 Procent 30 20 10 0 I mycket hög grad I ganska hög grad I viss mån Inte speciellt Inte alls Tjugofem Figur 6. Fördelning av till vilken grad Hälsoutvecklarna anser sig nöjda med det arbete de har idag (n = 169). 20

4.3.3 Lön Respondenternas medellön är 22 648 kronor (SD 3812, n = 155). Medellönen varierar beroende på kategoritillhörighet (programkategori 1: 23 716 kronor, programkategori 2: 20 909 kronor), om personen är verksam inom hälsoutvecklingsområdet (ja: 22 263 kronor, nej: 22 843 kronor) samt kön (kvinna: 22 245 kronor, man: 24 561 kronor). 4.4 Förslag på förbättringar 4.4.1 Tydligare profilering Den fördjupning som en kandidatexamen i folkhälsovetenskap inneburit för programmet upplevs som positiv av samtliga respondenter. Bland respondenter från såväl programkategori 1 som 2 finns dock en utbredd upplevelse att programmet skulle ge en större behållning om det hade en tydligare profil. Dessutom önskar respondenterna en möjlighet till ytterligare fördjupningar inom ramen för programmet. utbildningen är lite för bred och det saknades djup i kurserna (Resp. programkategori 1) Programmet är brett vilket är bra, men en (valbar) specialisering skulle ge möjlighet till tydligare val på arbetsmarknaden (Resp. programkategori 2) Respondenterna upplever att djupare kunskaper om hälsoekonomiska och hälsofrämjande verktyg skulle ge en större behållning av programmet och vara värdefullt i arbetsmarknadsrelaterade kontakter. Det finns även en önskan om att på ett tydligare sätt lyfta fram den pedagogikutbildning som respondenterna upplever ingår i programmet. mer utbildning och kunskap om hur ett företag tjänar pengar på att ta hand om anställdas hälsa (Resp. programkategori 1) i en anställningsintervju är det svårt att peka på att man haft pedagogik då det inte ges någon kurs med den inriktningen, utan det görs mest hela tiden (Resp. programkategori 2) 21

4.4.2 Utökade kontakter med arbetsmarknaden Respondenterna upplever att deras utbildning och kompetens inte marknadsförts tillräckligt av universitetet och att arbetslivet inte är medvetet om deras kompetens. Hälsoutvecklarna efterfrågar därför att programmet, via verklighetsförankrade examinationsuppgifter, längre verksamhetsförlagd utbildning samt ett mer utvecklat mentorskapsprogram, på ett tydligare sätt knyts till arbetslivet. Förutom marknadsföring och synliggörande av programmet upplevs ett sådant förfarande kunna bidra till att ge värdefull arbetslivserfarenhet. jag får alltid frågan Vad gör en Hälsoutvecklare?. [Det krävs] mer marknadsföring av programmet från studenter, institution och arbetsförmedling (Resp. programkategori 1) eftersom [Hälsoutvecklaryrket] ofta handlar om att arbeta i projektform så krävs det att praktiken är mycket längre så att man hinner genomföra något (Resp. programkategori 2) En variation av uppfattningen att det krävs längre verksamhetsförlagd utbildning är att denna i högre utsträckning bör riktas mot den privata sektorn. Anställningsmöjligheterna i denna sektor uppfattas vara mer gynnsamma än i kommunala och statliga sektorn. inriktning mot det privata näringslivet, som det är idag är marknaden mättad inom kommunen (Resp. programkategori 2) 4.4.3 Lärarkompetens och administrativa rutiner Respondenter från båda programkategorierna upplever att det finns ett behov av förbättrade rutiner kring schemaläggning, handledning samt kommunikation mellan lärare, studenter och institution. Bland båda programkategorierna finns det en upplevelse om skiftande undervisningskvalitet. Dessutom återkommer en uppfattning om att det borde vara högre kontroll på i vilken omfattning studenterna tagit till sig olika moment i utbildningen. Respondenter från programkategori 2 påpekar även att programmet lidit av lärarbrist. 22

åh vad jag önskat att det ställts lite krav (Resp. programkategori 1) det fattades lärare och utbildningen var lite lätt att klara med lågt engagemang (Resp. programkategori 2) Majoriteten av respondenterna (72 %) upplever att institutionen inte varit speciellt eller överhuvudtaget behjälplig när det gäller kontakter med arbetsmarknaden. Andelen som anser detta har dock minskat betydligt från programkategori 1 (83 %) till programkategori 2 (57 %). Framförallt är det bristen på hjälp med att skaffa platser till verksamhetsförlagd utbildning som tas upp. Respondenterna är även kritiska till den hjälp de fått av institutionen vad gäller internationella kontakter. Över hälften av respondenterna upplever att de inte fått någon hjälp alls från institutionen med att upprätta internationella kontakter. de kontakter jag hade med arbetsmarknaden under utbildningen tog jag själv (Resp. programkategori 1 försökte ett flertal gånger ta kontakt med anledning av intresse för utlandsstudier, fick dock bristfällig information och hjälp (Resp. programkategori 2) I programkategori 2 återfinns en upplevelse av att programmets innehåll inte motsvarat dess programtext. Vikten av att dessa överensstämmer påpekas. jag trodde att det skulle vara betydligt mer praktiska kurser. Viktigt att man ger en tydlig beskrivning av vad programmet innehåller (Resp. programkategori 2) 23

5. Diskussion 5.1 Behållning av Hälsoutvecklarprogrammet Utbildningen uppfattas ge en bred ingång till arbetsmarknaden. Dock saknar respondenterna en tydlig profilering av programmet och upplever att utbildningen behöver kompletteras med ytterligare studier på annat håll. Trots att mellan 65 % (programkategori 2) och 71 % (programkategori 1) av respondenterna arbetar inom hälsoutvecklingsområdet idag upplevs arbetsmarknaden för Hälsoutvecklare som svår. För att skaffa relevant erfarenhet och knyta kontakter önskar respondenterna fler och utökade kontakter med arbetsmarknaden under utbildningen. Dessa föreslås vara i form av längre verksamhetsförlagd utbildning samt verklighetsförankrade examinationsuppgifter. Att inneha ett, för utbildningen relevant arbete, spelar roll för hur positiva respondenterna är att rekommendera programmet till någon annan. Detta stämmer överens med resultatet i den alumnistudie som genomförts vid Mälardalens högskola (Larsson & Ljungblad 2006). En majoritet av samtliga respondenter uppger dock att de absolut eller förmodligen skulle rekommendera programmet till någon annan. Vi tolkar detta som ett gott betyg till utbildningen vad gäller hur Hälsoutvecklarna bedömer sin behållning av utbildningen. Framförallt är det upplevelserna av att programmet bidrar till en personlig utveckling, en bred kunskapsbas samt en god stämning och sammanhållning mellan studenter och lärare som ligger bakom denna inställning. Att även de respondenter som lämnat utbildningen för upp till åtta år sedan lyfter fram sammanhållningen som en av programmets styrkor indikerar vikten av att programansvariga har lagt sig vinn om att bibehålla och värna denna känsla inom programmet. Att en majoritet av respondenterna bedömer att utbildningen förberett dem i ganska hög grad eller i viss mån för arbetslivet ger en indikation på hur väl utbildningens innehåll ligger i förhållande till arbetsmarknadens behov. Detta påverkas givetvis av inom vilket yrkesområde respondenten är verksam i efter sin utbildning. Bland de respondenter som uppger att de arbetar inom hälsoutvecklingsområdet är det vanligaste svaret att utbildningen förberett studenten i ganska hög grad för arbetsmarknaden. Detta stämmer också med den föregående uppföljningen av programmet (Mustell & Swartling Widerström 2002). Trots att folkhälsovetenskap inte ingick som ett separat ämne i den ursprungliga versionen av Hälsoutvecklarprogrammet upplever respondenter från programkategori 1 och 2 i lika stor 24

utsträckning att de via utbildningen utvecklat färdigheter i att förespråka ett folkhälsoperspektiv. Däremot indikerar resultatet att möjligheter till att utveckla färdigheter i att genomföra muntliga presentationer, samt planera och genomföra utbildningsinsatser minskat sedan programmet reviderats. Enligt Utbildningsplanen förväntas en Hälsoutvecklare efter genomgången utbildning kunna initiera, målbestämma, planera, genomföra och utvärdera hälsofrämjande insatser (utbildningsplanen 1996-12-13, 2002-02-14). Med ett sådant syfte borde det vara av särskild vikt att Hälsoutvecklarnas behov av att öva färdigheter såsom projektplanering, utvärdering samt muntliga framställningar tillgodoses i så stor utsträckning som möjligt. Respondenterna ombads värdera i hur hög grad sex utvalda färdigheter utvecklats inom utbildningen. Då detta jämförs med det yrke respondenterna har idag upplever man att arbetslivet ställer högre krav på dessa färdigheter och att studierna inte fullt ut gav dessa färdigheter. Inom programkategori 2 är det särskilt kravet på att kunna genomföra utbildningsinsatser, samt att planera projekt och program som upplevs vara betydligt högre än vad som utvecklats under utbildningen. Medan det bland respondenter från programkategori 2 finns en viss överensstämmelse upplever respondenter från programkategori 1 att deras yrke ställer högre krav på samtliga färdigheter än vad de fått med sig från sin utbildning. Detta kan bero på att respondenter i programkategori 1 har hunnit skaffa sig mer kunskap och erfarenhet via sitt yrkesliv. Det arbete de numera kvalificerar sig för kan därför ställa högre krav än det arbete de innehade under sin första tid efter utbildningen. Att en utbildning till fullo ska förbereda studenten för arbetslivets praktik är ett orimligt krav. En viktig kritik mot programmet är dock den återkommande upplevelsen av att vissa kurser inte är aktuella för arbetsmarknadens behov. Ett flertal av moment som respondenter från programkategori 1 nämner togs bort under programrevideringen 2001. Att upplevelsen av diskrepans kvarstår i programkategori 2 torde dock innebära att det ånyo finns skäl att se över vilka kurser som bör ingå i programutbudet. Respondenterna upplever att vissa inslag i programmet varit särskilt värdefulla vid kontakter med arbetslivet. Gemensamt för majoriteten av dessa kurser och moment är att de försett studenten med konkreta verktyg för att arbeta med hälsoutveckling på individ- och gruppnivå. Eftersom utbildningen, sedan 2004, främst syftar till att förbereda hälsoutvecklaren för det strategiska arbetet inom företag, organisationer, kommuner och landsting (utbildningsplanen 2004-03-25) är det viktigt att se över huruvida programutbudet även möjliggör för studenten att tillgodogöra sig verktyg för att arbeta med hälsoutveckling på organisations- och samhällsnivå. 25

Generellt upplever respondenterna att de skulle ha varit betjänta av att ha fler och mer utökade kontakter med arbetslivet under utbildningen. Denna upplevelse är så genomgående att ett tätare samarbete med arbetslivets intressenter, samt att åter uppta ett mentorskapsprogram, ytterligare behöver diskuteras inom programmet. Genomförda undersökning har skapat förutsättningar för detta då ett kontaktnät för medverkande i mentorskapsprogram och verksamhetsförlagd utbildning upprättats. Andelen som söker till utbildningen för att de är intresserade av folkhälsovetenskap har ökat sedan programmet reviderades. Andelen som uppger att de sökt programmet på grund av intresse för idrott har däremot minskat. Detta är en naturlig följd av att folkhälsovetenskap införts som ett kandidatämne, samtidigt som ämnet idrott och hälsa tagits bort ur programutbudet. Däremot är det anmärkningsvärt att nära hälften av respondenterna som utbildats i programkategori 2 anger intresse för idrott som en anledning till att de sökt programmet. I och med förändringar av programmets innehåll utgör dessa delar numera endast en mycket liten del av de kurser som ingår i den rekommenderade studiegången. Upplevelsen av att programtexten skapat skeva förväntningar visavi programinnehållet kommer förhoppningsvis att försvinna i och med att programmets hemsida uppdaterats under hösten 2007. I likhet med den föregående uppföljningen (Mustell & Swartling Widerström 2002) upplevs programmets bredd som en styrka eftersom det ger en bred ingång på arbetsmarknaden. Dock upplever respondenterna att konsekvensen av ett stort programomfång är ytliga kunskaper som behöver kompletteras för att vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Detta understryks ytterligare av andelen respondenter som, för att utöka sin utbildning, väljer att studera vidare efter programmet. Resultatet visar på en upplevelse av att programmets brist på fördjupning, utöver folkhälsovetenskap, gör det svårt för respondenterna att profilera sig på arbetsmarknaden. Att programmet sedan 2001 är fritt torde öppna för fördjupningsmöjligheter. Vidare innebär de två forskningsspår som håller på att utvecklas inom programmet, Hälsa hos barn och unga samt Hälsa i arbetslivet, att Hälsoutvecklarnas möjligheter till valbara folkhälsovetenskapliga fördjupningar ökar. Det finns en upplevelse av att programmet har lidit av låg lärartäthet. Detta kommer att åtgärdas under våren 2008 i och med att två lektorstjänster tillsätts. 26

5.2 Hälsoutvecklarnas arbetsfält Att majoriteten av respondenterna upplever arbetsmarknaden för Hälsoutvecklare som svår påverkar hur de ställer sig till att rekommendera programmet till någon annan. är nöjd med min utbildning men med tanke på den tuffa arbetsmarkanden som råder inom vårt område skulle jag inte rekommendera den eller liknande utbildningar till någon (Resp. programkategori 1) Det är dock skillnad mellan programkategori 1 och 2 vad gäller antalet sökta arbeten. Bland respondenterna finns det även en upplevelse av att arbetsmarknaden har börjat bli medveten om Hälsoutvecklarnas kompetens. Om detta beror på att de som utbildats i programkategori 2 kan konkurrera på ett bredare område eller om efterfrågan på Hälsoutvecklarens specifika kompetens har ökat är dock, utifrån gällande studie, svårt att uttala sig om. Trots att respondenterna i programkategori 2 sökt fler jobb, jämfört med respondenterna i programkategori 1, hamnar de mer sällan i en intervjusituation. En förklaring kan vara den upplevelse respondenterna har av att konkurrensen inom hälsoutvecklingsområdet är hård i och med att det finns ett ökat antal personer med folkhälsokompetens i samhället. Ytterligare en tänkbar förklaring är att respondenter i programkategori 1 hunnit skaffa sig längre arbetslivserfarenhet, kontaktytor och referenser. Därmed borde de ha större möjligheter att bli uttagna till anställningsintervjuer jämfört med respondenter i programkategori 2. Personliga kontakter har spelat en större roll när respondenter i programkategori 2 fått sin nuvarande anställning jämfört med programkategori 1. Andelen som fått arbete via annons har däremot minskat kraftigt från programkategori 1 till 2. Om detta beror på en minskad användning av annonsering vid tillsättandet av personal, eller om personliga kontakter har större betydelse vid inträdet på arbetsmarknaden än vad det har senare i arbetslivet, är dock osäkert. Att det är en större andel i programkategori 2 som fått anställning via kontakter skapade genom uppsatsförfarandet beror antagligen på att fördjupningsarbetet i programmet numera är en kandidatuppsats. Majoriteten av respondenterna förvärvsarbetar och trots upplevelsen av en tuff arbetsmarknad för Hälsoutvecklare uppger sju av tio att de jobbar med hälsoutveckling i någon form. Detta resultat överensstämmer med de som presenterades i den föregående uppföljningen av programmet (Mustell & Swartling Widerström 2002). Såväl yrkestitel, 27

arbetsuppgifter, som anställningsgrad skiftar inom denna grupp. Andelen som arbetar på individ- och gruppnivå överväger, men många uppger även att de verkar på en strategisk nivå mot organisationer, kommuner och samhälle. Att andelen respondenter som är tillsvidareanställda är högre i programkategori 1 torde bero på att dessa har fler år i arbetslivet. Respondenternas upplevelse av att kommun och landsting är mättade på hälsokompetens stämmer till viss del överens med programkategoriernas fördelning på arbetsmarkanden. Det är betydligt ovanligare att ha en anställning inom landstinget i programkategori 2. Behovet av Hälsoutvecklare har dock, bland annat på grund av privatiseringen av företagshälsovården, inneburit att anställningarna inom den privata sektorn ökat. Även egenföretagandet har ökat i programkategori 2. Bilden av hur Hälsoutvecklarnas arbetsfält förändrats över tid är ett viktigt resultat i studien. Det pekar bland annat på vikten av att även den privata sektorn är representerad i programmet i form av föreläsare, programrådsdeltagare och mentorer. 5.3 Förslag på förbättringar För att underlätta för Hälsoutvecklarna att förbereda sig inför arbetslivet föreslås i resultatet examinationsuppgifter förankrade i arbetslivet samt längre perioder av verksamhetsförlagd utbildning. En tänkbar strategi är att låta studierelaterade kontakter med arbetsmarknaden ingå som en strimma i programplaneringen. Att, via programråd, bygga upp ett gott samarbete med aktuella representanter från arbetsmarknaden kan försäkra att utbildningen hålls uppdaterad på de behov arbetsmarknaden ställer på folkhälsoutbildad arbetskraft. Att återuppta en mentorskapsverksamhet i en mer utbyggd form ger studenterna möjligheter att skapa kontakter, samt öva färdigheter inför arbetslivet. Som utbyte har universitetet sedan tidigare erbjudit mentorerna ett par utbildningstillfällen varje termin. Om dessa tillfällen återigen erbjuds skulle de kunna varieras i högre utsträckning. Utöver föreläsningar och seminarier kan även workshops anordnas. I dessa kan grupper av mentorer och adepter samarbeta för att lösa specifika eller generella uppgifter som ingår i mentorernas vardag. Sådana workshops skulle kunna fungera som ett forum för mentorerna att utbyta erfarenheter och skapa nya kontaktytor. De skulle på att tydligare sätt visa på ett ömsesidigt utbyte mellan universitet och mentorerna. Ytterligare ett sätt att arbeta med arbetsmarknadskontakter som en strimma är att via programmets hemsida erbjuda studenterna ett forum för dialog med intressenter i arbetslivet. På en sådan sida kan representanter för arbetsmarkanden, så som exempelvis företag och 28

frivilligorganisationer, annonsera ämnen för B- och C-uppsatsförslag alternativt efterfråga hjälp för kortare projekt och uppdrag. Programutbudet bör ses över, både vad gäller kursers relevans för Hälsoutvecklarnas arbetsfält, samt för att uppnå utbildningen syfte att förbereda Hälsoutvecklaren för det strategiska arbetet inom företag, organisationer, kommuner och landsting. Det framstår som extra viktigt att möjliggöra för studenterna att skaffa sig verktyg för att arbeta med hälsoutveckling även på organisations- och samhällsnivå. Möjligheterna för studenterna att träna sina färdigheter i att planera och genomföra muntliga presentationer, utbildningsinsatser samt projekt bör utökas då yrkeslivets krav på att behärska dessa pedagogiska färdigheter upplevs vara stort. Efterfrågan på en tydligare profilering av programmet är något som bör föras med i diskussionerna kring den nya revidering av Hälsoutvecklarprogrammet som är planerad att genomföras under 2009. Slutligen skulle tillförandet av en avancerad nivå till programmet erbjuda Hälsoutvecklarna en fördjupning och stärka deras konkurrenskraft på en arbetsmarknad som upplevs som hård. Dessutom skulle detta skapa goda förutsättningar för att bedriva en stark folkhälsovetenskaplig forskning på universitetet. 5.4 Metoddiskussion I alumnistudien som genomfördes på Mälardalens högskola (Larsson & Ljungblad 2006) diskuteras validiteten i utvärderingsstudier. Att låta respondenter värdera sin utbildning ett antal år efter att de examinerats från programmet kan skapa problem (Högskoleverket 2004). De som nyss har kommit ut på arbetsmarknaden kan ha svårt att ge en rättvis bild eftersom arbetet kanske inte är det man utbildat sig till. Å andra sidan kan de som varit ute en längre tid på arbetsmarknaden samlat på sig mycket erfarenheter som grumlar minnet av vad utbildningen verkligen gav. När därför jämförelser görs mellan programkategori 1 och 2, bör läsaren ta detta i beaktande. Ett exempel på hur det nuvarande arbetet kan påverka synen på utbildningen kan ses i att de som arbetar inom hälsoutveckling oftare skulle rekommendera Hälsoutvecklarprogrammet till andra, än de som inte jobbar med hälsoutveckling. I Högskoleverkets rapport (2004) rekommenderas att också ta in annan information som till exempel från arbetsgivare. Svarsfrekvensen på 75 % ger en hög grad av relevans till studiens resultat. Validiteten i svaren kan dock stärkas ytterligare genom att en bortfallsanalys genomförs. 29