Matematiksatsningen i väst Håkan Johansson, handläggare i fortbildningsfrågor i Älvsborgs län Enligt Miles/Ekholm What is school improvement? 1985 kan skolutveckling definieras på följande sätt: En systematisk, understödd ansträngning med syfte att förändra villkoren för elevernas lärande och därtill sammanhängande förhållanden vid en eller flera skolor så att ytterst utbildningsmålen kan nås mer effektivt. Om man ser den lokala skolutvecklingen som en helhet där föreläsningar, litteraturläsning och lokalt utvecklingsarbete är delarna får man möjligen ett perspektiv som stämmer överens med ovanstående citat. Det som dock har kännetecknat utveckling och fortbildning i alltför hög grad är just avsaknad av samordning och systematik. Tillfälligheter har ofta styrt innehållet i fortbildning och utvecklingsarbete, och effekterna när det gäller förändring av arbetssätt och arbetsformer har varit små. Stora delar av lärarkåren har dessutom varit missnöjda med fortbildningens utformning och innehåll. Med utgångspunkt i bl a ovanstående har följande frågeställningar växt fram under arbetet med matematikfortbildning i Älvsborgs län: Hur får man en fortbildning som: utgår från lokala behov är förankrad i det lokala utvecklingsarbetet förändrar arbetssätt och arbetsformer? utgår från en klok fortbildningsbeställning? Jag återkommer längre fram till de åtgärder som vidtagits för att finna svaren på frågeställningarna. Länsskolnämndens arbete Upptakten till den särskilda satsningen innebar förutom utbildning av resurspersoner inför den obligatoriska studiedagen att informera skolledare och fortbildningsansvariga om bakgrund, innehåll och genomförande av fortbildningen. Detta gjordes vid särskilda konferenser och i form av informationsskrivelser. Som ett stöd för kommunerna har varje år anordnats en särskild utbildning på 3 5 dagar av resurspersoner. Utbildningen som skett i samverkan mellan länsskolnämnd, fortbildningsnämnd och högskola har riktat sig till resurspersoner som arbetar på rektorsområden som berörs av fortbildningen under läsåret. Varje termin har dessutom resurspersonerna inbjudits till en konferens där aktuella fortbildnings- och utvecklingsfrågor behandlats. Bland de tema som avhandlats kan t ex nämnas: Information och diskussion kring TÄLJAREN-materialets innehåll och användning (Göran Emanuelsson) Läroplansprocessen (Romberg/Kilborn) Lokalt utvecklingsarbete i matematik För att ytterligare förstärka fortbildningens genomslag anordnades inom ramen för det s k SÅM-projektet dessutom två tvådagarskonferenser kring lokalt utveck- 12
lingsarbete i matematik läsaret 1988/89. Fortbildningen har också dryftats kontinuerligt (1-2 ggr/termin) ur olika perspektiv vid konferenser med fortbildningsansvariga i länets kommuner. Även gymnasieskolans lärare i matematik har inbjudits till konferenser där bakgrund och innehåll i såväl den särskilda satsningen som i kompletteringsfortbildningen redovisats och diskuterats. Vid dessa konferenser har övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan behandlats liksom elevernas kunskaper i matematik på bl a tvååriga linjer. Den nya grundskollärarutbildningen och ämneslärarutbildningen är exempel på andra områden som tagits upp. Läget i kommunerna Glädjande nog var det några kommuner som redan i samband med starten av satsningen var beredda och hade genomtänkta planer för sin matematikutveckling. Nämnas kan t ex Vårgårda som låg främst i länet och tillsammans med länsskolnämnd och högskola arbetade fram en fungerande fortbildningsmodell. Om Vårgårdas arbete finns att läsa i Nämnaren nr 2, 1988. Ett annat exempel på bra långsiktig planering kan hämtas fran Dalsland där ett lokalt förankrat fortbildningsprogram växt fram i samverkan mellan fyra kommuner.(se efterföljande artikel!) Vid konferenser med resurspersoner och vid skolbesök framkom dock att det inte fungerade lika bra överallt i länet. Fortfarande existerade myten om att fortbildning var något som kunde ligga vid sidan av övrig skolverksamhet och genomföras genom att ta kontakt med duktiga föreläsare. Kopplingen mellan det lokala utvecklingsarbetet och föreläsning existerade inte alls eller bara på papperet. I några kommuner gjordes det upp noggranna planer som visade hur många lärare som skulle fortbildas per år och hur stora kostnaderna skulle bli. Innehållet i fortbildningen var i de här fallen mestadels identiskt år från år oberoende av lokala behov eller tidigare genomförd fortbildning. Åtgärder inför kompletteringsfortbildningen Under kompletteringsfortbildningens första år 1989/90 var frågeställningarna från inledningen således fortfarande högaktuella för merparten av länets kommuner: hur får man en fortbildning som - utgår från lokala behov - är förankrad i det lokala utvecklingsarbetet - förändrar arbetssätt och arbetsformer? hur gör man en klok fortbildningsbeställning? De åtgärder som planerades under läsåret 1989/90 för att förändra/förbättra situationen var: * Utveckling/fortbildning och lokala arbetsplaner skulle utgöra ett av de områden som granskades vid nämndens aktiva tillsyn samt utgöra inslag vid konferenser för skolledare, fortbildningsansvariga och resurspersoner * I samverkan med fortbildningsnämnden skulle kursutbudet styras mot utbildning av resurspersoner med inriktning mot det lokala utvecklingsarbetet * På fortbildningsnämndens uppdrag skulle ett planeringsstöd för kompletteringsfortbildning i matematik utarbetas. Information kring materialet skulle ges till samtliga fortbildningsansvariga i regionen i samband med konferenser och målsättningen var att varje rektorsområde och skolkontor skulle erhålla ett ex av materialet. Begreppet lokal skolutveckling Vid länsskolnämndens skolbesök under de senaste två åren har det tydligt framgått att det i allmänhet finns en mycket vag uppfattning om vad begreppet lokal skolutveckling står för både när det gäller re- 13
surser och innehåll. Det finns mestadels ingen långsiktig plan och kopplingen mellan utveckling, fortbildning och utvärdering saknas på de flesta håll. Hos lärarkåren finns det dock generellt en stark vilja att utveckla undervisningen men det saknas alltför ofta struktur och och systematik i arbetet med den lokala skolutvecklingen. Det är väl känt att att en fortbildning som ska ge långsiktiga positiva effekter måste vara förankrad i det lokala utvecklingsarbetet och därmed utgå från de behov som finns vid det enskilda rektorsområdet. Gränsen mellan fortbildning och utvecklingsarbete är således flytande vilket innebär att man måste reda ut begreppet fortbildning/ utveckling och vilka beståndsdelar som ingår. Att analysera och diskutera utvecklings- eller förändringsarbete innebär ju t ex i högsta grad fortbildning. Nedanstående skiss illustrerar begreppet lokal skolutveckling. lokal skolutveckling utbildning lokalt utvecklinarbete (föreläsningar (klassrumsarbete, litteratur) dokumentation, diskussion) uppföljning (utvärdering, nytt ställningstagande) Med utgångspunkt i skissen kan man strukturera innehållet på följande sätt: Utifrån ett behov preciserar arbetsenheten/ rektorsområdet sitt utvecklingsarbete Man gör upp en plan där det framgår vilket mål man har för verksamheten För att kunna förändra verksamheten mot målet kan man söka kunskap genom litteratur eller ta reda på vad andra vet genom att läsa rapporter, artiklar eller åka på studiebesök Kunskap kan också inhämtas genom att bjuda in någon som vet mer och som föreläser För att kunna följa upp arbetet måste det dessutom ske en kontinuerlig dokumentation av arbetet Dokumentationen används i en systematisk utvärdering som ligger till grund för beslut om hur utvecklingen ska fortskrida. Resurspersoner För att kunna få en väl förankrad fortbildning som utgår fran lokala behov måste det förutom ovanstående struktur, kopplad till en långsiktig planering, också finnas en organisation som klarar av den lokala delen av fortbildningen/utvecklingen. Det måste finnas personer med god kännedom om lokala förhållanden som leder utvecklingsarbetet. De här resurspersonerna som ansvarar för arbetet på arbetsenhetsnivå/skolenhetsnivå måste naturligtvis ha en plattform för sitt arbete. I korthet kan man påstå att förutsättningarna för att resurspersonerna ska kunna påverka utvecklingen är: en grundsyn som överensstämmer med skolans mål en vilja att utveckla undervisningen resurs i form av tid stöd fran skolledning och kolleger en utbildning för det lokala utvecklingsarbetet klart beskrivna ansvarsområden och funktioner Under läsaret 1990/91 har ett stort antal kommuner i fortbildningsregionen satsat på utbildning av resurspersoner med ovanstående inriktning. 14
Monica Sträng-Haraldsson, samordnare för Modell Dalsland, ger en beskrivning av fortbildningsarbetet i fyra kommuner i Älvsborgs län. Genom Modell Dalsland vill vi visa, att genom samordning kan man i små kommuner, långt från högskoleorter, själva bygga upp kunskaper och lärande, och samtidigt utveckla skolan. Modellen bygger på lokala beslut, lokalt initiativ och regionalt stöd. Vår dalslandsmodell har som syfte att slå en bro mellan klassrum och universitet, lärare och forskare, teori och praktik. Tidigare har vi lutat oss mot andra, nu är det viktigt för oss att utveckla vår egen kompetens och utgå från vår egen verklighet för att i framtiden ha tillgång till egen nära kunskap och kompetens. Vi i Dalsland har inte råd att låta kunskapen och utvecklingsmöjligheterna följa med mästarna hem till Göteborg efter väl genomförd fortbildningskurs. Den enskilda kommunen kommer att ha allt ansvar för skolverksamheten, inklusive all personalutveckling/fortbildning. Fortbildningen måste vara förankrad i det lokala utvecklingsarbetet, utgå från de behov som finns inom arbetsenheten/ rektorsområdet och utvärdera mot den handlingsplan och de mål i läroplanens riktning som den lokala arbetsplanen anger. Modell Dalslands syfte är att förankra denna koppling hos lärarna, skolledarna och politikerna. Lärarna måste aktivt vara med och ta ansvar för sin egen fortbildning för att öka möjligheten i arbetslaget att utveckla undervisningen mot en bättre skola för alla elever. Idag samarbetar kommunerna Bengtsfors, Ed, Färgelanda och Åmål med resurslärarutbildning i matematik och svenska. Liknande utbildning kommer i No. Under innevarande läsår planeras samarbete vad gäller den allmänna och specialpedagogiska kompetensen samt all övrig fortbildning för samtliga lärargrupper. Matematikfortbildningen Vad gäller matematik genomförde kommunerna extrasatsningen var för sig. I Bengtsfors startade den med bildandet av en matematikgrupp, bestående av en specialfunktionär från vardera stadiet, med nedsättning av undervisningsskyldigheten, samt en skolledare. Under tre år stod gruppen för ämneskonferenser för samtliga låg- och mellanstadielärare samt matematiklärarna på högstadiet. Tema för konferenserna var: Läroplanens mål och riktlinjer. (En lokal arbetsplan utarbetades.) Barns tänkande och förkunskaper i matematik. (Samarbete inleddes förskola lågstadium.) Problemlösning Elevintervjuer. (Lärarna gjorde egna intervjuer som följdes upp gruppvis.) Sedan tre år tillbaka ges diagnoser som prövar nödvändiga kunskaper i kommunens samtliga åk 3 och åk 6 klasser. Höstterminen 1989 övergick specialfunktionärerna till att bli resurspersoner inför kompletteringsfortbildningen, och samtidigt startade samarbetet med de övriga kommunerna. En samordnare anställdes, och en organisation skapades för att få 15
kanaler och information mellan olika berörda befattningshavare. Resurspersonernas uppgifter blir att ta hand om delar av kompletteringsfortbildningen och tillsammans med skolledarna arbeta med och stödja det lokala utvecklingsarbetet. Hösten-89 startade också en 5p resurslärarutbildning i Dalsland. Deltagarna var 3-4 resurspersoner från vardera kommun, och utbildningen ordnades via institutionen för ämnesdidaktik vid Göteborgs Universitet. Eftersom behovet av fortbildare, speciellt i Ma-No framöver kommer att bli mycket stort, kom tankarna på att ge resurspersonerna en fördjupad utbildning. Under våren-90 gick inbjudan ut till resurspersonerna att få deltaga i en 10p matematikdidaktikkurs (MADIK), enligt kursplanen i påbyggnadsutbildningen vid Göteborgs Universitet, med start ht-90. Den 29 aug i år påbörjade tio av de gamla resurslärarna sin MADIK-kurs i Bengtsfors. Även icke resurspersoner har fått möjlighet att delta. Kursen genomförs som uppdragsutbildning med Bengt Johansson och Göran Emanuelsson som kursledare. MADIK kursens specialarbete görs i kompletteringsfortbildningen. Den första kursen för klasslärare börjar i jan-91. Dessa klasslärare har tillsammans med resurspersonerna diskuterat och planerat innehållet i vårens kurs utifrån sina behov. Resurspersonerna gör under våren sin arbetsuppgift i MADIK kursen som fortbildare för dessa klasslärare. Klasslärarna skall starta ett lokalt utvecklingsarbete i sin arbetsenhet under sin kompletteringsfortbildning, och resurspersoner och skolledare kommer att stödja och följa dessa arbeten. Intern fortbildning har startat med samtliga skolledare, med mål i kopplingen fortbildning arbetsplan lokalt utvecklingsarbete. Samtidigt startar en uppföljning och utvärdering för att kunna följa utvecklingsprocessen, vars slutliga mål är förändringar i undervisningen som ger bättre inlärning för samtliga elever. Efter en första utvärderingsenkät kommer resurspersoner och skolledare tillsammans att få diskutera likheter och olikheter i tänkande. Fullt utvecklat kommer det att finnas ett nätverk i våra kommuner med ca 40 utbildade resurspersoner, som tillsammans med skolledarna arbetar med skolutveckling. Den första byggstenen i vårt brobygge mellan klassrum och universitet, lärare och forskare, teori och praktik ligger på plats. Vi är på väg att skapa ett Centrum För Skolutveckling i Dalsland. Referenser Skolforskning och personalutveckling, Prop 1980/ 81:97 Matematik i skolan, Översyn av undervisningen i matematik, DsU 1986:5 Skolans styrning och utveckling, Prop 1988/89:4 Ekholm. Lärares fortbildning och skolutveckling, Nordiskt Ministerråd, 1989. Lokalt utvecklingsarbete i grundskolan, revisionsrapport, RRV, 1989. Den lokala arbetsplanen ett instrument för utveckling av skolan, Kommentarmaterial Lgr 80, Läroplaner 1989:79. Lokalt utvecklingsarbete på grundskolans mellanoch högstadium läsåret 1989/90, Länsskolnämnden i Älvsborgs län, rapport 1990:6. Johansson, H. Ett planeringsstöd Komplettteringsfortbildning i matematik, Fortbildningsnämnden i Göteborg, 1990. Kompletteringsfortbildningen - ett servicematerial, S 89:4. Skolöverstyrelsen och Utbildningsförlaget. Emanuelsson, G och Johansson, B. Lärarutbildning i matematik. Redovisning av ett uppdrag från skolöverstyrelsen. Göteborgs universitet, institutionen för ämnesdidaktik, 1988. 16