Oro för brott i Norrbotten

Kriminologiska institutionen Oro för brott i Norrbotten en enkätstudie av 686 norrbottningars oro för brott Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2010 Göran Lundgren

Förord Hösten 2009 skrev jag min magisteruppsats i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet. Då fick jag möjligheten att på uppdrag av polismyndigheten i Norrbotten genomföra en enkätundersökning som studerade förtroende för rättsväsendet samt vissa uppfattningar om polisen, brottsligheten och tryggheten i Norrbotten. När jag skrev min magisteruppsats valde jag att skriva om förtroendet för rättsväsendet och uppfattningen om polisen. Nu har jag valt att fortsätta använda mig av enkätundersökningens datamaterial i min kandidatuppsats i kriminologi om oron för brott i Norrbotten.

Sammanfattning Brottslighet är ett ständigt aktuellt ämne som får stor uppmärksamhet både inom politiken, medierna och bland allmänheten. Att minska brottsligheten och öka människors trygghet är kriminalpolitikens grundläggande målsättning. Denna målsättning är vägledande för de brottsförebyggande myndigheternas arbete både på nationell-, regional- och lokal nivå. För att kunna öka människors trygghet gentemot brott är det viktigt att man har kunskap om hur stor oron för brott är och hur oron varierar mellan olika samhällsgrupper. Denna uppsats har med hjälp av en enkätundersökning med 686 svarande respondenter undersökt hur stor oron för brottsutvecklingen samt oron för våldsbrott, sexualbrott och inbrott är i Norrbotten. Uppsatsen har även undersökt hur stor påverkan oron för brott har i vissa aspekter på människors liv. Det uppsatsen konkret har undersökt är hur oron för brott varierar beroende på en människas kön, ålder och utbildning. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är teorin om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet som redogör för vilken betydelse människors olika tolkningsprocesser och samhällets genusstrukturer har för oron för brott. Dessa två teorier har tillämpats för att skapa en djupare förståelse om varför oron för brott kan variera mellan individer och samhällsgrupper. Uppsatsen huvudsakliga resultat och slutsatser är att en klar majoritet av kvinnor och män, äldre och yngre samt låg- och högutbildade inte oroar sig för brott. Det framgår emellertid att kvinnor är signifikant mer oroade för brott och påverkas i mer negativ uträckning än män. När det gäller ålderns betydelse för oron för brott har uppsatsen funnit att ålder är en komplex variabel vid studier av oro för brott. Åldern har en större betydelse för kvinnor men inte för män. Yngre kvinnor oroar sig i allmänhet mer för brott och påverkas i mer negativt uträckning än äldre kvinnor. Bland männen har åldern endast en marginell betydelse för oron för brott. När det gäller utbildningsnivåns betydelse kunde inga skillnader i oro urskiljas mellan de olika utbildningskategorierna.

Innehållsförteckning Sida 1. Inledning 6 2. Syfte och frågeställning 8 3. Avgränsningar 8 4. Vetenskapsteoretiska utgångspunkter 9 5. Tidigare forskning 9 6. Teori 11 6.1 Symbolisk interaktionism 12 6.2 Hegemonisk maskulinitet 13 7. Metod 15 7.1 Urval, konstruktion och genomförande 10 7.2 Externt och internt bortfall 16 7.3 Validitet och reliabilitet 20 7.4 Begrepp och definitioner 21 8. Resultat - oron för brott i Norrbotten 23 8.1 Kvinnor och mäns oro för brott 23 8.2 Äldre och yngres oro för brott 23 8.3 Yngre och äldre kvinnors oro för brott 25 8.4 Yngre och äldre mäns oro för brott 26 8.5 Utbildningsnivåns betydelse för oro för brott 26 9. Slutsatser 28 9.1 Diskussion 29 9.2 Avslutande reflektion 31 Källförteckning 32

Sida Bilaga 1 - Kvinnor och mäns oro för brott 34 Bilaga 2 - Konsekvenser av oron för brott bland kvinnor och män 35 Bilaga 3 Äldre och yngres oro för brott 36 Bilaga 4 - Konsekvenser av oron för brott bland äldre och yngre 37 Bilaga 5 - Yngre och äldre kvinnors oro för brott 38 Bilaga 6 - Konsekvenser av oron för brott för äldre och yngre kvinnor 39 Bilaga 7 - Yngre och äldre mäns oro för brott 40 Bilaga 8 - Konsekvenser av oron för brott för äldre och yngre män 41 Bilaga 9 - Utbildning och oro för brott 42 Bilaga 10 - Utbildning och konsekvenser för oron för brott 43 Bilaga 11: Bortfallsanalys 44 Bilaga 13: Enkätformulär 45

1. Inledning Kriminalitet är ett av samhällets viktigaste problem att hantera. En av demokratins och rättsstatens mest centrala uppgifter är att se till att människor känner sig säkra och trygga i sin vardag. Våldsbrott, rån, inbrott och skadegörelse innebär inte bara ett stort lidande för de drabbade utan är också ur ett större samhällsperspektiv ett hot mot samhällsordningen. Kriminaliteten minskar känslan av trygghet och inskränker människors rörelseförmåga vilket begränsar grundläggande demokratiska rättigheter. Detta kan ses som en form av viktimisering som även drabbar de delar av befolkningen som inte fysiskt blivit utsatta för brott. Ökad oro och utsatthet kan leda till att medborgarna tappar tron på de brottsbekämpande myndigheternas förmåga att bemöta brottsligheten och rättsväsendets möjligheter att skipa rättvisa när brott har skett. Därför är det viktigt att politiker såväl som företrädare för rättsväsendet och sociala myndigheter tar människors oro för brott på allvar. Trygghets- och säkerhetsfrågor har blivit en viktig fråga både inom politiken, samhällsplaneringen, rättsväsendet och hos allmänheten. Detta framgår inte minst av regeringens syn på polisiär synlighet och närvaro för att öka tryggheten i det offentliga utrymmet. En synlig och aktiv polis i hela landet är nödvändig för att förebygga brott och för att öka människors trygghet ( ) Människors upplevelser av otrygghet och rädsla att utsättas för brott innebär en försämrad livskvalitet för den enskilde. Regeringen förutsätter att polisen bedriver ett aktivt arbete för att genom en ökad synlighet bidra till att öka människors upplevda och faktiska trygghet. (Citat: Budgetpropositionen, 2007/08 utgiftsområde 4 Rättsväsendet, s 18) Norrbotten är ett geografiskt stort men glest befolkat län vilket ställer polisen och det lokala rättsväsendet inför stora utmaningar när det gäller den fysiska närvaron runt om länet. Antalet polisstationer i länet har minskat vilket är en utveckling som också sker i resten av landet till följd av nedskärningar, effektiviseringar och förändrade arbetssätt inom polisen (Dagens nyheter 2005-02-10. Samtidigt har antalet polisanmälningar ökat med 70 procent i Norrbotten under perioden 1975-2009 enligt brottsförebyggande rådets databaser (Brå 2010) vilket i kombination med en intensiv mediarapportering kan innebära att allt fler invånare får uppfattningen att brottsligheten ökar och att rättsväsendet inte förmår bemöta brottsutvecklingen. Denna utveckling kan leda till att oron för brott ökar i Norrbotten vilket kan få en negativ effekt på människors känsla av trygghet. För att på ett framgångsrikt sätt kunna öka tryggheten i samhället är det viktigt att de aktörer som är kopplade till det brottsförebyggande arbetet har kunskap om i vilka samhällsgrupper som oron för brott är som störst. Detta leder in på uppsatsens huvudsakliga syfte som är att med hjälp av en enkätundersökning undersöka hur omfattande oron för brott är i Norrbotten och vilka 6

konsekvenser oron för brott kan medföra i en människors liv. Det uppsatsen skall undersöka är vilken betydelse en persons kön, ålder och utbildningsnivå har för oron över brottsutvecklingen och den personliga oron för att drabbas av våldsbrott, sexualbrott och inbrott. För att undersöka orons konsekvenser får respondenterna besvara på hur trygga de känner sig i det egna bostadsområdet ensam sent på kvällen samt om de ändrat färdväg eller färdsätt, avstått en aktivitet eller om deras livskvalité påverkas på grund av oron för brott. Enkätundersökningen ger dock inga direkta förklaringar på varför oron för brott eventuellt kan variera mellan kvinnor och män, äldre och yngre och mellan låg- och högutbildade. Oro för brott är ett mycket komplext fenomen och forskning visar att oron för brott inte bara baseras på fakta som exempelvis brottsstatistik eller den statistiska sannolikheten för att bli utsatt för brott (Ferraro, 1995, s 41-53). Det har till och med visat sig att det finns negativa samband mellan risken att utsättas och oron för brott. Fenomenet kallas för rädsloparadoxer som innebär att samhällsgrupper som löper mindre risk att utsättas för brott uppger sig vara mer rädda än samhällsgrupper som löper större risk att utsättas (Burcar, 2005, s 117). Inom den kriminologiska och viktimologiska forskningen har det därför uppkommit en mängd teorier för att förklara hur oron för brott bäst skall förstås. Detta leder in på uppsatsens andra syfte som är att med hjälp av teorin om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet förklara varför oron för brott kan variera utifrån principen om rädsloparadoxer. Dessa två teorier redogör för hur olika genusstrukturer och människors olika tolkning av social information påverkar individers och samhällsgruppers oroskänslor för brott. Teorin om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet kommer att användas som teoretiska referensramar på uppsatsens enkätundersökning. Genom att förankra enkätundersökningens resultat i den kriminologiska och viktimologiska forskningen kan uppsatsen bidra till att traditionella uppfattningar om människors oro för brott antingen får ökat stöd eller nyanseras. Därför blir resultaten av enkätundersökningen intressant att studera inte bara utifrån ett lokalt Norrbottens perspektiv utan även ur ett bredare kriminologiskt och viktimologiskt perspektiv. 2. Syfte och frågeställningar 7

I inledningen presenterades uppsatsens två syften. Det första syftet var att med hjälp av en enkätundersökning studera hur omfattande oron för brott är i Norrbotten samt vilka effekter oron kan medföra i en persons liv. Det andra syftet var att med hjälp av teorin om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet analysera enkätundersökningens resultat för att förklara varför oron för brott eventuellt kan variera utifrån fenomenet rädsloparadoxer. De konkreta frågeställningar som uppsatsen avser att besvara är: Hur omfattande är oron för brott i Norrbotten och vilken betydelse har en människas kön, ålder och utbildningsnivå för oron för brott? Kan teorierna om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet förklara människors oro för brott utifrån fenomenet rädsloparadoxer? 3. Avgränsningar Uppsatsen har avgränsats till att endast behandla människors personliga oro för brott. Människors altruistiska känslor, dvs. oron för att anhöriga ska bli utsatta för brott (Heber, 2009, 257), kommer således inte att undersökas. Det är också viktigt att påpeka att uppsatsen studerar oron för brott utifrån ett så kallat säkerhetsperspektiv. Med detta menas att respondenterna enbart får besvara frågor som berör oron för brott. Respondenterna har inte fått rangordna eller jämföra sin oro för brott med oron för andra företeelser i sina liv. Oron för brott jämförs exempelvis inte med oron för att bli arbetslös, oron för miljön eller oron att inte ha tillgång till adekvat sjukvård eller utbildning etc. Oron för brott jämförs inte heller med mer existentiell oro som exempelvis oron för att bli gammal eller oron för ensamhet osv. Därför är det svårt att bedöma hur pass oroliga människor är för brottsligheten jämfört med oron för andra aspekter i en människas liv. En annan aspekt som förtjänar att uppmärksammas är att personer under 18 år och över 70 år inte ingår i undersökningen. Personer över 70 år hade varit intressanta att studera då de utgör 15 procent av Norrbottens totala befolkning på 249 019 invånare (www.regionfakta.com 2009-12-31). Personer under 18 år hade också varit intressant att studera då ungdomar i tonåren är en särskilt brottsfrekvent men också brottsutsatt grupp med låg anmälningsbenägenhet (Nelander, 2009, s 7-8). 4. Vetenskapsteoretiska utgångspunkter 8

Uppsatsen vetenskapsteoretiska utgångspunkter kommer att bestå av en kombination av ett så kallat positivistiskt och kontextuellt konstruktionistiskt perspektiv. Den positivistiska skolan innebär mycket förenklat att det går att finna en objektiv och faktiskt kunskap om sociala relationer och fenomen. Med detta menas att det går att finna vissa vetenskapliga sanningar som går att generalisera. Ett kontextuellt konstruktionistiskt perspektiv innebär att man utgår från vissa antaganden om faktiska sociala förhållanden men att forskningen främst riktas mot hur dessa förhållanden har konstruerats (Heber, 2007, s 15-16). Det positivistiska och kontextuell konstruktionistiska perspektivet kommer att tillämpas på denna uppsats undersökning om oro för brott i Norrbotten på följande sätt: A) utifrån enkätundersökningens resultat om kön, ålder och utbildnings betydelse för oro för brott så kan man dra vissa faktiska slutsatser om hur oron för brott varierar mellan dessa samhällsgrupper. B) Dessa samhällsgruppers oro för brott kan dock, åtminstone delvis, vara en produkt av människors sociala konstruktioner. Oron för brott behöver inte vara konstant eller av naturen given. 5. Tidigare forskning Inom den kriminologiska och viktimologiska forskningen så brukar så kallade sårbara grupper vara mest exponerade för oro och rädsla för brott. Med sårbara grupper menas de grupper som har sämre fysiska och/eller ekonomiska möjligheter att försvara sig själv och sin egendom mot brott. Sårbara grupper inkluderar även de som har sämre fysiska, psykiska eller ekonomiska förutsättningar när det gäller att återhämta sig från ett brott (Eriksson, 2009, s 16-19). I litteraturen (se exempelvis: Eriksson, 2009, s 16-19, Estrada & Nilsson, 2007, s 49-56, Heber, 2007, s 58-69 & Sarnecki, 2004, s 35-39) brukar kvinnor, äldre och ekonomiskt resurssvaga samhällsgrupper vara av speciellt intresse ur ett sådant sårbarhetsperspektiv. Vanliga förklaringar bakom kvinnors och äldres oro för brott är att de är fysiskt svagare än exempelvis unga och medelålders män. Detta innebär att de har en sämre förmåga att fysiskt försvara sig själva eller sin egendom mot brott. Äldre har inte sällan nedsatt rörelseförmåga vilket gör att de skador som uppstår vid ett överfall ofta blir allvarligare och tar längre tid att återhämta sig ifrån. Yngre kvinnor beskrivs också som mer utsatta för våldtäkt och andra sexualbrott vilket är en brottsform som drabbar män och äldre mer sällan. De ekonomiskt resurssvaga är låginkomsttagare av olika slag och två vanliga exempel på sådana grupper är ensamstående mödrar och utrikesfödda. Fattigdom och ojämlikhet har betydelse för oron för brott då personer med låg inkomst oftare är bosatta i mer socialt utsatta områden, har en sämre förutsättningar att teckna försäkringar, har sämre möjligheter att föra sin talan i domstol osv. 9

Människors fysiska förmåga liksom välfärdsfaktorer som hälsa, inkomst, boende och sysselsättning är alltså viktiga förklaringar varför utsattheten och oron för brott kan variera kraftigt mellan olika individer och samhällsgrupper (Estrada & Nilsson, 2007, s 49). Oron för brott kan emellertid inte enbart förklaras utifrån fysiska och socioekonomiska faktorer då skillnaden mellan själva oron för brott och den faktiska utsattheten för brott är så stor. Detta är en av anledningarna till att begreppet rädsloparadox ofta används inom den kriminologiska och viktimologiska forskningen (Burcar, 2005, s 117). Även om mörkertalen är stora och brottsstatistiken svårtolkad visar den tillgängliga statistiken att exempelvis män och yngre personer är betydligt mer utsatta för brott än kvinnor och äldre personer. Brottsförebyggande rådets (Brås) nationella trygghetsundersökning (NTU) för år 2008 visar exempelvis att män i dubbelt så stor utsträckning än kvinnor har uppgett att de utsatts för någon form av fysiskt våld under det senaste året (3,8 procent jämfört med 2,0 procent). Skillnaderna mellan äldre och yngre personer är ännu större då personer mellan 16-24 år uppger i tio gånger så hög uträckning än personer mellan 55-64 år att de utsatts någon form av fysiskt våld (8,5 procent jämfört med 0.8 procent). En brottstyp som kraftigt talar mot en rädsloparadox mellan män och kvinnor är utsattheten för sexualbrott. Totalt har 1.1 procent av kvinnorna jämfört med 0.3 procent av männen uppgett att de blivit sexuellt angripna, tvingade eller ofredade under senaste året. Kvinnor har alltså i nästa fyra gånger så hög uträckning blivit utsatta för sexualbrott än män. (Brå, 2009, s 26-35). Brås NTU visar alltså att den faktiska risken för utsatthet för brott och oron för brott inte alltid stämmer överens. Därför kan man ifrågasätta eller åtminstone nyansera bilden om vilka samhällsgrupper som anses mest sårbara. Unga män verkar vara en särskilt utsatt och sårbar grupp för nästan alla typer av brottslighet och sannolikt har unga män också begränsade ekonomiska resurser för att förhindra eller kompensera en eventuell viktimisering. Det måste således finnas andra förklaringar än fysiska och ekonomiska resurser bakom individers och samhällsgruppers oro för brott. Inom den kriminologiska och viktimologiska forskningen finns flera teorier som tar upp andra aspekter än fysiska och socioekonomiska resurser när det gäller oron för brott. Teorin om symbolisk interaktionism och teoribildningen om hegemonisk maskulinitet är två teorier som förklarar hur olika genuskonstruktioner och människors subjektiva tolkningar av risksituationer påverkar oron för brott. Dessa två teoriers resonemang kommer nu att sammanfattas. 6. Teori I detta kapitel kommer en sammanfattning av teorin om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet. Anledningen till att dessa två teorier har valts är att de representerar 10

två delvis skilda perspektiv på hur oron för brott och så kallade rädsloparadoxer skall förklaras. Symbolisk interaktionism är en användbar teori för att förstå oroskänslor för brott då teorin hävdar att människors oro i första hand beror på hur människor uppfattar och tolkar information och abstrakta symboler som denne förknippar med brott och utsatthet. Sociologiprofessor Kenneth F. Ferraro, verksam vid Purdue University USA, är en av de ledande företrädarna för teorin om symbolisk interaktionism och det är utifrån dennes bok Fear of Crime interpreting victimization risk (1995) som presentationen av teorin kommer att baseras på. Teorin om hegemonisk maskulinitet har valts därför att uppsatsen har en genusprofil då uppsatsen avser att undersöka hur oron för brott påverkas av en persons kön och ålder. Teorin om hegemonisk maskulinitet är en av de mest kända teorierna inom genusforskningen och teorin innebär mycket förenklat att människor socialiseras in i vissa genusstrukturer som i en viss historisk och social kontext bestämmer vad som anses vara kvinnliga och manliga karaktärsdrag och ideal. Dessa genusstrukturer har en stor betydelse för hur människors förhåller sig till våld, brottslighet och olika former av offerskap. Sociologiprofessor Raewyn Connell, verksam vid University of Sydney Australia, var den som myntade begreppet och är en av huvudarkitekterna bakom teoribildningen. Det är dock utifrån sociologiprofessor James W. Messerschmidts bok Flesh and blood (2004) som presentationen av teorin kommer att utgå från. Det är viktigt att poängtera att uppsatsen inte avser att empiriskt undersöka hur pass tillförlitliga teorin om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet är i sina analyser. Syftet med teorierna är att de ska fungera som teoretisk referensram inför den senare presentationen av oron för brott i Norrbotten. Avsikten är att introducera läsaren att fenomenet oro för brott är ett komplext fenomen som kan bero på flera faktorer än enbart brottsligheten. 6.1 Symbolisk interaktionism Det finns många forskare som varit delaktiga i utformandet av teorin om symbolisk interaktionism men George Herbert Mead (1863-1931) och Herbert Blumer (1900-1987) är två forskare och teoretiker som framförallt brukar förknippas med teorin (Ferraro, 1995, s 8). 11

Teorin om symbolisk interaktionism grundar sig på tre enkla antaganden om människors relation till sin omvärld: 1) human beings act towards things on the basis of the meanings that the things have for them. 2) meanings of such things is derived from, or arises out of, the social interaction that one has with one s fellows. 3) meanings are handled in, and modified through, an interprative process used by the person in dealing with things he encounters (Ferraro, 1995, s 8-9) Innebörden av ovanstående citat är att individen handlar och agerar utifrån den mening som saker har för dem. Denna mening av saker har sitt ursprung, eller uppstår, genom den sociala interaktionen som en person har med sin omgivning. Meningen hanteras och modifieras genom en individuell tolkningsprocess som en person har gentemot de saker som denne har någon form av relation till. Ett viktigt begrepp inom symbolisk interaktionism är den så kallade definitionen av situationen (the definition of the situation). Med detta menas att om en människa definierar och tolkar en given situation som verklig så blir den det oavsett om detta stämmer överens med verkligheten. Innebörden av detta är att om en person definierar och tolkar en viss given situation som att risken för brott är hög så kommer denna person att vidta mentala och/eller fysiska handlingar utifrån denna riskupplevelse. Detta oavsett om det verkligen fanns en faktisk statistisk signifikant högre risk för brott. Definitionen av situationen består alltså av både objektiva och subjektiva faktorer. Situationen utgör de objektiva omständigheterna medan definitionen utgör den subjektiva tolkningen av situationen. Exempel på objektiva omständigheter är exempelvis den fysiska platsen samt den aktivitet eller ärende som en person utövar där. Det kan också vara en persons faktiska vetskap om hur frekvent brottsligheten är på denna plats jämfört med andra platser eller vetskapen om andra personers utsatthet på liknande platser. Andra objektiva omständigheter kan vara en persons tidigare erfarenheter av brott och ordningsstörningar. Definitionen av situationen är personens subjektiva informationsinhämtning och tolkning. Detta kan grunda sig på en mängd tillfälliga känslomässiga reaktioner. Det är framförallt den subjektiva tolkningen av situationen som ger en viss situation mening och innebörd. En människas oro för att få sin bil stulen, bli misshandlad eller våldtagen kan variera kraftigt trots att de objektiva omständigheterna av situationen kan vara helt identiska. Det är alltså i första hand de som tror sig kunna bli utsatta för brott som kommer att bli oroade för brott (Ferraro, 1995, s 9-13). Det är utifrån denna relativt komplexa syn på hur rädsla för brott skall förstås som Ferraro har utformat sin definition om vad rädsla för brott är: 12

Fear of crime is an emotional respons of dread or anxiety to crime or symbols that a person associates with crime (Ferraro, 1995, s 8) Ferraros definition och beskrivning av rädsla är följaktligen mycket omfångsrik. Rädsla för brott är en emotionell reaktion på fasa eller ängslan gentemot brott eller de symboler som en person associerar med brott. Ferraro betonar att det är mycket viktigt att särskilja en persons tolkning av - upplevd utsatthet (percieved risk) och själva rädslan (fear) för brott. Ferarro beskriver skillnaden på följande sätt: Although the two concepts are no doubt related, they are, nonethless, distinct phenomena. A person can judge his or hers risk of crime to be high but not necessarily be afraid (Ferarro, 1995, s 23) Teorin om symbolisk interaktionism är en av de teorier som hjälper till att teoretiskt förklara varför vissa individer och samhällsgrupper kan uppge sig vara mer rädda för brott trots att deras risk för utsatthet är lägre än andra individer och samhällsgrupper. Symbolisk interaktionism erbjuder på så vis värdefulla teoretiska resonemang om de tankeprocesser som människor har om utsatthet och rädsla för brott. En annan teori som både kan betraktas som en tillämpning på symbolisk interaktionism eller som en egen teoribildning är teorin om hegemonisk maskulinitet. 6.2 Hegemonisk maskulinitet Inom den genusteoretiska forskningen är konstruerandet av så kallade maskuliniteter och femininiteter betydelsefulla förklaringar bakom framförallt kvinnor och mäns olika sätt att uppleva, tolka och agera i olika sociala situationer. Maskulina och feminina ideal och identiteter har också stor betydelse när det gäller människors förhållande till våld, brottslighet och olika former av offerskap (Messerschmidt, 2004, s 35-39). Det finns flera teorier inom genusforskningen som avser förklara varför kvinnor och män, men också äldre och yngre, uppvisar så stora skillnader när det gäller utövandet av våld och brottslighet. De flesta har det gemensamt att de kritiserar den biologiskt förutbestämda synen på män och kvinnors brottslighet och brottsofferskap. Med detta menas de fysiska skillnaderna som finns mellan män och kvinnor i form av exempelvis hormoner, kroppsbyggnad och muskelstyrka. Många forskare, bland annat Messerschmidt (2005, s 15-26), menar att sådana klassificeringar mellan män och kvinnor är exempel på konstruerandet av stereotypa dikotomier mellan män och kvinnor. Messerschmidt hänvisar till en omfattande forskning när han hävdar att människors gener, kromosomer, hormoner och muskelstyrka uppvisar en sådan mångfald och komplexitet att en sådan grov klassificering av kvinnor och män inte borde göras. Män och kvinnors olika 13

förhållande till våld och brottslighet måste förklaras genom andra analysmodeller än denna deterministiska syn på män och kvinnor. Ett av de mest kända teorierna inom genusforskningen är hegemonisk maskulinitet. Teorin om hegemonisk maskulinitet innebär mycket förenklat mäns globala dominans över kvinnor. Connell beskriver hegemonisk maskulinitet på följande vis: The configuration of gender practice which empodies the currently accepted answer of the problem of the legitimacy of patriarchy, which guarantees the dominant position of men and the subordination of women (Connell: Messserschmidt, 2005, s 42) Citatet ovan innebär i korthet att hegemonisk maskulinitet är den genuspraktik som konstrueras och utövas mellan män och kvinnor, men också inom män och kvinnor som grupp. Det är denna genuspraktik som garanterar mäns överordnade position gentemot kvinnor samt vissa mäns och kvinnors överordning gentemot andra män och kvinnor. Mycket förenklat innebär den hegemoniska maskuliniteten de olika idealtyper som för tillfället råder på olika platser och sammanhang inom en viss social och historisk kontext. Den hegemoniska maskuliniteten kan variera kraftigt mellan olika samhällskretsar men alla har de gemensamt att de är olika former av glorifierade ideal som alla män strävar efter eller förväntas leva upp till. Connell använder även ett annat begrepp - emphasized femininity som kan beskrivas som den feminina motsvarigheten till hegemonisk maskuliniteten men med den viktiga skillnaden att dessa idealtyper endast är konstruerade till att tillfredsställa de hegemoniska maskuliniteter som för tillfället råder i ett visst sammanhang (Messerschmidt, 2005, s 42-47). Inom det kriminologiska och viktimologiska forskningsfältet utgör teoribildningen om hegemonisk maskulinitet ofta en teoretisk bas när det gäller studier av oro för brott, framförallt mellan kvinnor och män. Vissa forskare menar att manliga egenskaper som präglar den hegemoniska maskuliniteten inte sällan har en viss koppling till en idealtypisk gärningsman. Våld eller kapaciteten att utöva våld i olika former är ofta förenligt med vad som anses vara maskulina personligheter och egenskaper. Andra egenskaper som ofta tillkommer är aktivitet, styrka och handlingskraft i diverse positiva bemärkelser. Dessa exempel på maskulina egenskaper är sällan förenliga med brottsofferskap och rädsla då detta symboliserar förlorad kontroll, passivitet, begränsningar och lidande i olika former (Burcar, 2005, s19-21). Detta är centrala anledningar till varför pojkar och män inte är eller inte uppger sig vara rädda för brott i samma uträckning som flickor och kvinnor. Män och pojkar blir alltså utifrån ett socialisationsperspektiv tidigt lärda eller uppmuntrade att vara orädda och ta risker medan motsvarigheten gäller för flickor och kvinnor då de tidigt lära sig vara försiktiga, 14

riskmedvetna och se sig själva som potentiella offer för mäns brottslighet (Burcar, 2005, s 117-120, Heber, 2007, s 155-156). I denna litteraturöversikt har en sammanfattning av tidigare forskning och teorin om symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet presenterats. Oavsett hur väl man som läsare instämmer med dessa teoriers resonemang erbjuder de relevanta perspektiv och förklaringar på varför oron för brott kan variera mellan individer och samhällsgrupper utifrån principen om rädsloparadoxer. Dessa teoriers grundresonemang kommer senare att översiktligt anknytas på de enkätresultat som nu kommer att presenteras om oron för brott i Norrbotten. 7. Metod Uppsatsens metodologiska tillvägagångssätt består av kvantitativ metod i form av en enkätundersökning. En enkätundersökning är ett vanligt förekommande tillvägagångssätt vid undersökningar som omfattar en större population. En enkätundersökning är förhållandevis billigt och enkelt att genomföra samt att man undviker så kallade intervjuareffekter som ofta uppstår vid en intervjusituation. Intervjuareffekt innebär att intervjuobjektet påverkas så att denne svarar eller uppträder på ett sätt som denne annars inte skulle ha gjort. Intervjuobjektet kan exempelvis bli förtegen, ge socialt önskvärda svar eller på något annat sätt undanhålla information som är viktigt för forskningsarbetet (Djufeldt m.fl. 2003, s 109). Fördelen med en enkätundersökning är att samtliga respondenter får besvara exakt likadant utformade frågor, förhoppningsvis utan störande element. En enkätundersökning är också väl anpassad utifrån vissa forskningsetiska principer då metoden till stor del är förenlig med de fyra så kallade individskyddskraven - informationsskyddskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet (Vetenskapsrådet). Dessa krav har till stor del uppfyllts då det utskickade enkätformuläret informerar om undersökningens syfte samt att deltagande är frivilligt och anonymt. Respondenterna upplyses även om att deras svar och personuppgifter endast kommer att visas i statistiskt bearbetad form tillsammans med svaren från andra respondenter. En enkätundersökning är därför ett av de bäst utformade metodsätten när det gäller att värna om respondenternas anonymitet. Respondenterna får i sin hemmiljö, utan närvaro av forskaren, själv bestämma om de vill delta i undersökningen och i stor uträckning bestämma när och hur lång tid de behöver för att fylla i enkäten. Ett problem med enkätundersökningar är att bortfallet ofta kan vara stort. Detta kan bero på både externt och internt bortfall. Externt bortfall innebär exempelvis att respondenter av olika 15

anledningar helt avstår från att medverka, inte går att nås eller har svårt att medverka på grund av språkproblem eller liknande. Internt bortfall innebär att respondenterna avstår eller på grund av slarv inte besvarar alla frågor i enkäten. Internt bortfall kan också vara att det uppstår inmatningsfel när enkätsvaren skall föras över från enkät till dataprogram. Detta kan bestå av olika skriv- och inmatningsfel som uppstår när stora mängder datamaterial skall registreras, kodas och statistiskt bearbetas (Djufeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2003, s 112-113 & 413). Andra nackdelar är att enkätundersökningar i jämförelse med exempelvis djupintervjuer har svårt att ge några djupare förklaringar till varför en person svarar på ett visst sätt. Intervjuer kan ofta ha en större potential när det gäller förmågan att inhämta mer mångsidig kunskap om människors känslor och attityder i en viss fråga (Kvale & Brinkmann, 2009, s 15). Så är också fallet med denna enkätundersökning då enkäten endast ger svar på hur omfattande oron för brott är i Norrbotten och inte närmare förklarar varför det förhåller sig på detta sätt. För att ge en djupare förståelse om varför oron för brott kan variera mellan olika samhällsgrupper kommer ett utdrag av tidigare forskning och en sammanfattning av teorierna symbolisk interaktionism och hegemonisk maskulinitet att presenteras senare i uppsatsen. 7.1 Urval, konstruktion och genomförande Enkätundersökningen har skickats ut till 1500 folkbokförda personer i Norrbotten, i åldrarna 18-70 år. Totalt har 686 personer valt att medverka i enkäten vilket innebär att svarsfrekvensen är omkring 46 procent. * Adresslistorna är beställda från Statistiska centralbyrån och den urvalsmetod som har använts är ett så kallat representativt urval. Detta innebär att enkätundersökningens datamaterial avser efterlikna Norrbottens demografiska struktur i centrala avseenden som kön, ålder, boendeort etc. Av de respondenter som besvarat enkäten är 51 procent kvinnor och 49 procent män. Variabeln ålder har delats in i fyra ålderskategorier då uppsatsen vill undersöka olika åldersgruppers oro för brott. Den åldersindelning som har valts ut är personer mellan 18-29 år (13 %), 30-49 (33 %), 50-64 (37 %) och 65-70 år (17 %). Procenttalen i parentesen visar hur stor denna grupp är i jämförelse med det totala antalet respondenter som besvarat enkäten. Som åldersindelningarna visar följer inte åldersindelningarna ett bestämt åldersintervall. En nackdel med ett sådant tillvägagångssätt är att vissa ålderskategorier får ett lägre antal respondenter än andra ålderskategorier. Varför just denna åldersindelning har konstruerats är att personer i dessa * Bortfallet kommer att diskuteras senare i kapitlet 16

åldrar på många sätt befinner sig i olika skeenden av livet. Den yngsta ålderskategorin borde rimligtvis vara mer aktiva i utomhusmiljöer under kvällar och helger än de andra åldersgrupperna. Föräldraskap borde dessutom vara mindre vanligt i denna åldersgrupp. Personer mellan 30-49 år borde dominera vad gäller hemmavarande barn medan personer mellan 50-64 år borde ha vuxna och ej hemmavarande barn i större utsträckning. Anledningen till att ålderskategorin 65-70 år har valts är för att fånga upp personer som påbörjat sitt pensionärsliv. Även variabeln utbildningsnivå har delats in i tre kategorier. I den ursprungliga enkätundersökningen fanns svarsalternativen ingen skolgång, grundskolenivå, gymnasienivå, universitetsnivå/högskolenivå högst tvåårig, universitetsnivå/högskolenivå - mer än två år samt forskarnivå eller motsvarande. Dessa har delats in i tre utbildningskategorier - grundskolenivå (19 %), gymnasienivå (46 %) och universitets/högskolenivå (35 %). Personer som har någon form av eftergymnasial utbildning har alltså sammanfogats i kategorin universitets/högskoleutbildning. Det bör noteras att frågan om utbildning är att utformad på det sättet att om respondenterna inte hunnit avsluta sin utbildning så ombeds de ange pågående utbildning. Det finns både för och nackdelar med ett sådant tillvägagångssätt. En nackdel är att det försvårar jämförbarheten dvs. reliabiliteten, gentemot andra undersökningar. Endast avslutad utbildning brukar vara standard vid enkätundersökningar. Detta kan innebära, vilket så också har skett, att enkätundersökningen har en större andel personer med eftergymnasial utbildning och en lägre andel med enbart gymnasieutbildning. Detta speglar alltså inte den officiella befolkningsstruktur som finns i Norrbotten. En fördel med valet påbörjad utbildning är att det är vanligare i dag att personer studerar vid universitet och högskola än förut. Utbudet av fristående kurser och distansutbildningar har ökat kraftigt vid svenska universitet vilket innebär att betydligt fler personer idag har någon form av universitets- eller högskoleutbildning även om de inte har en officiell examen (Svenska Dagbladet 2010-06-11). De frågor som ställts till respondenterna för att undersöka deras personliga oro för brott är formulerade på följande sätt: A) vilken utsträckning känner du oro över brottsutvecklingen i Norrbotten? B) i vilken utsträckning har du under det senaste året oroat dig för att du personligen ska drabbas av följande brottstyper när du befunnit dig i Norrbotten? I den senare frågan får respondenterna fylla i sin oro för våldsbrott, sexualbrott, personrån och inbrott. Om respondenterna har oroat sig för något annat brott så har de möjlighet att fylla i detta under alternativet annat brott. Svarsalternativen är en skala 1 till 8. Siffra 1 betyder inte 17

alls oroat mig med siffra 8 betyder oroat mig mycket. Det finns inget vet ej svar i enkäten och anledningen till detta var att enkätundersökningens beställare dvs. polismyndigheten i Norrbotten, ansåg att ett vet ej svar hade inneburit att en betydande andel av respondenterna hade valt detta svarsalternativ. Polisen ville alltså att respondenterna skulle vara tvungna att ta ställning till de frågor som ställs i enkäten. I uppsatsen har det åttasiffriga svarsalternativet delats in i tre kategorier. De som angett siffrorna 1-3 har fått benämningen inte alls (oroat sig), de som angett siffrorna 4-5 har fått benämningen lite oro och de som angett värdena 6-8 har fått benämningen mycket oro. Denna svarsindelning kan verka problematisk eftersom det är högst subjektivt vad som anses vara lite respektive mycket oro utifrån en åttasiffrig skala. Anledningen till att tre svarsalternativ valdes är för att förenklar analysen av enkätresultaten samt att det är svårt att utforma tabeller som är lättöverskådliga om det åttasiffriga svarsalternativen hade funnits kvar. Genom att använda sig av tre svarsindelningar skapas en mer lättöverskådlig men också mer generell bild av hur oron för brott ser ut i Norrbotten. För att ta reda på vilka eventuella konsekvenser oron för brott har på en persons liv så har följande frågor ställts till respondenterna: A) Om du går ut ensam sent en kväll i området där du bor, i vilken utsträckning känner du dig då trygg? B) I vilken utsträckning har du under det senaste året, när du befunnit dig i Norrbotten, valt att ta en annan färdväg eller ett annat färdsätt på grund av upplevd otrygghet eller rädsla för brott? C) I vilken utsträckning har du under det senaste året, när du befunnit dig i Norrbotten, avstått från någon aktivitet, på grund av otrygghet eller rädsla för att utsättas för ett brott? D) I vilken utsträckning påverkar oro för brott din livskvalitet? I den först- och sistnämnda frågan finns det åttasiffriga svarsalternativet och detta har delats in i tre kategorier i enlighet med tidigare beskrivning. De som angett siffra 1-3 har fått benämningen inte alls trygg, de som angett siffra 4-5 har fått benämningen lite trygg och de som angett 6-8 mycket trygg. I den sistnämnda frågan så är benämningen inte alls påverkat, påverkat lite samt påverkat mycket. I de två mellanliggande frågorna så finns tre svarsalternativ som är: har aldrig hänt, 1 gång samt 2 gånger eller fler. Datamaterialet har bearbetats i statistikprogrammet SPSS och för att veta om det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan variablerna har ett så kallat Chi2-test (Pearson Chi- Square) och sambandsmåttet Cramers V använts. Gränsvärdet för om det anses finnas en statistisk skillnad mellan variablerna anses vara på 5-procentsnivån dvs. att det som mest får vara fem procent chans att skillnaden beror på slumpen. Detta brukar kallas för det kritiska Chi2-värdet. Variationsvidden för Cramers V är mellan 0 till 1 vilket betyder att ju närmare talet 1 det uppmätta sambandsmåttet är desto starkare är sambandet. Värdet 1 innebär att det 18

finns ett absolut och hundraprocentigt samband vilket är mycket ovanligt inom den samhällsvetenskapliga forskningen (Djurfeldt, m.fl., 2003, s 155 & 230). 7.2 Externt och internt bortfall Som tidigare beskrivits är svarsfrekvensen relativt låg då 46 procent av respondenterna besvarat enkäten. Trots det kan man ändå betrakta resultaten av enkätundersökningen som tämligen representativ för hela Norrbottens befolkning då den bortfallsanalys som har genomförts visar att snedfördelningen är som mest 9 procentenheter. Snedfördelningen består främst i att de yngsta respondenterna, de mellan 18-29 år, är underrepresenterade medan äldsta respondenterna, de mellan 50-70 år är överrepresenterade. Enkätundersökningen har också en oproportionerligt stor andel personer som har eftergymnasial utbildning och en oproportionerligt låg andel med enbart gymnasienivå. För att få de exakta värdena av bortfallsanalysen hänvisas läsaren till bilaga 11 (s 44). För att upptäcka och minimera risken för olika slags kodnings- och inmatningsfel har univariata analyser använts. Detta innebär i korthet att man undersöker spridningen och frekvensen av olika uppmätta värden (Djurfeldt, m.fl., 2003, 46-47). Detta har fungerat som ett hjälpverktyg för att upptäcka felinmatningar i form av extremvärden och osannolika central- och spridningsmått. Ett misstänkt internt bortfall är att ingen av de medverkande respondenterna har angett att de oroar sig för att utsättas för personrån i någon större utsträckning. Samtliga respondenter har angett värdena 1-3 när det gäller oron för personrån. Dessa resultat förefaller osannolika och på grund av osäkerheten i denna fråga har uppsatsens författare valt att inte analysera oron för personrån i uppsatsens undersökning. 7.3 Validitet och reliabilitet En fundamental aspekt inom all forskning är att värdera en undersöknings validitet och reliabilitet. Graden av validitet innebär i hur pass stor uträckning en undersökning lyckats studera och mäta det som undersökningen avsett att undersöka. Validitet är alltså graden av giltighet i en undersökning. Reliabilitet innebär förmågan till replikerbarhet och jämförbarhet med andra liknande studier. Hög reliabilitet innebär att två undersökningar, som studerar och mäter samma fenomen på liknande sätt, borde komma fram till liknande resultat (Djurfeldt, m.fl., 2003, s108-109). Validitet och reliabilitet kopplat till denna uppsats studie om oro för brott i Norrbotten innebär alltså att de frågor som ställs till respondenterna ska 19

vara förenlig med uppsatsens syfte och frågeställning dvs. besvara hur omfattande oron för brott är i Norrbotten. De frågor som konstruerats i enkäten får betraktas som ändamålsenliga då de på ett utryckligt sätt frågar respondenterna om deras oro för brott och de effekter oron kan medföra på deras liv. Naturligtvis finns alltid en osäkerhet i hur man ska värdera respondenternas oro för brott och hur tillförlitliga deras svar är. Enkäten behandlar endast respondenternas subjektiva oro för brott. Hur den faktiska oro för brott ser ut och uttrycker sig är självfallet svårt att besvara. Vissa forskare hävdar att de är tveksamma till om det överhuvudtaget går att på ett tillfredsställande sätt mäta känslor av trygghet, oro eller rädsla (Björkemarken, 2005). Andra forskare menar att oron för brott ofta kan bero på andra faktorer än enbart brottsligheten. Oron kan vara av obestämd karaktär och kan bestå i att människor känner sig otrygga på vissa platser och tidpunkter på dygnet. Sådana faktorer kan ha stor betydelse för människor oro för brott (Heber, 2007, 120). Människors oro för brott kan därför bero på en mängd olika faktorer som är svåra att undersöka. Dessa validitetsproblem är viktiga att vara medveten om men frågan om validitet ska emellertid inte ges ett oproportionerligt stort utrymme. En alltför djupgående validering undergräver all forskning vilket får illustreras med följande citat: En alltför genomgripande inriktning på validiteten kan dock bli kontraproduktiv. I stället för att låta produkten, kunskapsspråket, tala för sig själv kan valideringen bli en legitimitetsmani som undergräver validiteten ju mer man validerar, desto större blir behovet av ytterligare validering (Kvale & Brinkmann, 2009, s 279) När det gäller reliabiliteten dvs. jämförbarheten med andra studier, finns det enligt uppsatsen författare veterligen ingen direkt jämförbar studie som behandlar oron för brott i Norrbotten. En jämförelse med Brås NTU kunde ha varit ett tillvägagångssätt men eftersom Brås NTU skiljer sig i många väsentliga avseenden med denna uppsats kommer en sådan jämförelse inte att göras. Några aspekter som försvårar en jämförelse är att Brås NTU är en telefonundersökning, innehåller andra frågeformuleringar och svarsalternativ samt har andra variabelindelningar. En annan avgörande skillnad är att denna uppsats behandlar oron för brott i Norrbotten medan de resultat som framgår i Brås NTU till största delen behandlar riskgenomsnittet. Dessutom har denna uppsats enkätundersökning fler respondenter från Norrbotten än vad Brås NTU har. Som tidigare beskrivits omfattar denna uppsats 686 svarande respondenter medan Brås NTU omfattar 424 respondenter i Norrbotten (Brå-rapport, 2009:2, s 90). Detta innebär att denna uppsats undersökning till stor del kan betraktas uppnå samma nivå av tillförlitlighet som Brås NTU resultat för Norrbotten. 20

7.4 Begrepp och definitioner Det finns många begrepp som beskriver människors oroskänslor för brott. Begrepp som rädsla, oro, trygghet och otrygghet är bara några exempel på begrepp som ofta används inom forskningen, politiken, medierna och hos allmänheten. Det råder emellertid en stor förvirring runt dessa begrepp eftersom det inte finns någon etablerad definition om vad begreppen konkret betyder och vad som skiljer dem åt. Begreppen är subjektiva eftersom de har olika betydelse beroende på vilken aktör som använder dem men också beroende på vad mottagaren associerar till när de lyssnar till dessa begrepp. Begreppens subjektiva karaktär gör att de är svåra att operationalisera och mäta eftersom de alla används för att beskriva mångfacetterade känslor och upplevelser. Denna begreppsproblematik framförs i princip i all forskning som undersöker människors oroskänslor för brott (se exempelvis: Björkemarken, 2009, Eriksson, 2009, s 14, Ferraro, 1995, 21-23, Heber, 2007, s 24 & 146 & Litzén, 2006, 27-29). Följande citat kan på ett kanske alltför drastiskt sätt uttrycka denna begreppsproblematik. a causal review of the literature, indicates that the phrase fear of crime has acquired so many divergent meanings that its current utility is negliebel (Ferraro & LaGrange, 1987, s 71) Många forskare hävdar att det är viktigt att göra en distinktion mellan olika begrepp som beskriver människors oroskänslor. Används begreppen på ett oreflekterat sätt är risken stor att vissa samhällsgrupper stämplas som offer för rädsla för brott trots att så inte behöver vara fallet (Ferraro, 1995, s 22). En vanlig åtskillnad mellan begreppet rädsla och oro är att rädslan beskrivs som en starkare upplevelse som i mindre uträckning kontrollerad av intellekt och förnuft. Rädslan är ofta starkt situationsbetingad och kopplad till en specifik brottstyp. Oro framställs som ett mer kontrollerbart känslotillstånd och används ofta när det gäller den övergripande oron för brottsligheten. Oron kan vara kopplad med en viss brottstyp men genererar inte samma starka känsla av utsatthet som rädslan (Litzén, 2006, s 27). Begreppen trygghet och otrygghet är vanliga inom den svenska samhällsvetenskapliga forskningen och är mycket omfångsrika i sin karaktär. Brottsförebyggande rådet använder begreppet otrygghet vid generella olustkänslor som exempelvis otrygghet när en person är ute ensam sent på kvällen i det egna bostadsområdet. Otryggheten kan då dels bero på brottsligheten men också på mer allmänna olustkänslor som exempelvis oro för mörker och ensamhet (Brå, 2009, s 49). Begreppet trygghet omfattar ofta ett brett spektrum av upplevelser. Sociologen Marianne 21

Björkemarken ger exempelvis följande omfattande definition och beskrivning av trygghetsbegreppet: Jag ser trygghet som att man har ett fullvärdigt medborgarskap. Det handlar om att kunna vila i sig själv, orientera sig och behärska sitt liv, att inte vara rädd för att kontakta en myndighet, att veta vart man vänder sig för att överklaga ett beslut, att veta att barnen lär sig det de ska i skolan och att de kan få en praoplats. Det fullvärdiga medborgarskapet förutsätter ett fungerande samhälle där man räknas, blir bra bemött och får bra information, redskap och verktyg. (Björkemarken, 2008) Sammanfattningsvis är det svårt att göra en tydlig distinktion mellan vad som anses vara rädsla, oro eller bara otrygghet samt om dessa oroskänslor beror på brottsligheten eller inte. Avsikten med begreppsdiskussionen har inte varit att ge någon slutlig definition av de begrepp som presenterats. Syftet har varit att introducera läsaren till att begreppen är subjektiva och mångtydliga i sin karaktär samt att det råder oenighet inom forskningen om vad begreppen konkret betyder och vad som skiljer dem åt. Detta är en av anledningarna till att uppsatsen inte har valt att välja någon specifik definition eller terminologi när det gäller den fortsatta studien av oron för brott i Norrbotten. I det enkätformulär som skickats ut kombineras dessutom begreppen rädsla, oro, otrygghet och trygghet beroende på vilken typ av fråga som ställts. Många forskare kritiserar ett sådant tillvägagångssätt (se exempelvis Ferraro, 1995, s 22 & Litzén, 2006, s 27) men eftersom begreppen är så pass subjektiva sin karaktär samt att det är respondenternas tolkning av begreppen som är det väsentliga har uppsatsen valt att inte göra någon klassifikation av begreppen. Begreppet oro är emellertid det begrepp som uppsatsen i första hand kommer att hålla sig till av konsekventa skäl. 8. Resultat - Oron för brott i Norrbotten I detta avsnitt skall resultaten av uppsatsens enkätundersökning presenteras. Här skall det framgå vilken betydelse en persons kön, ålder och utbildning har för oron för brott samt de konsekvenser oron kan innebära på människors liv. Detta kapitel kommer att bestå av en ren statistik presentation av de tabeller som finns att tillgå i uppsatsens bilagor. Den statistik som presenteras kommer i huvudsak att bestå av de som svarat att de oroar sig mycket för brott och att oron för brott har haft en stor påverkan på deras liv. För att se den fullständiga statistiken hänvisas läsaren till uppsatsens bilagor. 22