Barn och unga i Timrå

Barn och unga i Timrå ett socioekonomiskt perspektiv på utanförskap, prevention och rehabilitering Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog

Socioekonomisk analys Timrå sid 2 BARN OCH UNGA I TIMRÅ ETT SOCIOEKONOMISKT PERSPEKTIV PÅ UTANFÖRSKAP, PREVENTION OCH REHABILITERING Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog/SEE 2008-10-15 1. INLEDNING Våren 2008 publicerades vår rapport Det är bättre att stämma i bäcken än i ån. En rapport om det socioekonomiska konsekvenserna av ungdomars marginalisering och värdet av prevention och tidiga insatser för att förhindra detta. Rapporten som hade finansierats stiftelsen Idéer för livet vid Skandia väckte en hel del uppmärksamhet och har lett till ett stort antal besök och seminarier i landets kommuner för att diskutera innebörden av detta ur ett lokalt perspektiv. I några av dessa kommuner har vi arbetat fram ett lokalt baserat utdrag ur vår huvudrapport. Detta är en sådan lokal rapport om Timrå Kommun. Vi baserar oss här på analysen i huvudrapporten men har reviderat en del detaljer i kalkylerna i takt med att vi erhållit ny kunskap. Huvudrapporten återfinner du på vår hemsida www.seeab.se där du också hittar kontaktuppgifter till oss. 1.1 Timrå några socioekonomiska grunddata Det finns idag i Sverige mellan 1 och 1.5 miljoner människor i åldern 18-65 år som av olika skäl inte arbetar och befinner sig i någon form av utanförskap. För Timrå kommun ser några av förutsättningarna för utanförskap ut på följande vis Variabel Timrå Länet Riket Andelen födda i Sverige 94% 94% 87% Eftergymnasial utbildning (25-44 år) 25% 35% 40% Förvärvsfrekvens 78% 78% 76%

Socioekonomisk analys Timrå sid 3 Öppet arbetslösa 5% 4% 3% Låga inkomster, män 11%% 14% 18% Behöriga till gymnasieskolan 86% 88% 89% Barn i ekonomiskt utsatta hushåll 12% 11% 12% Självmord/100.000 män 22 22 23 Aborter, unga 31 27 24 Dödlighet hjärtkärlsjukdom/100.000 441 402 351 Ohälsotal, män 42 d 39 d 35 d Sammanfattningsvis ser bilden i Timrå ut på följande vis * en större andel svenskfödda än genomsnitt, och betydligt lägre utbildningsnivå än riksgenomsnittet.* förvärvsfrekvensen är hög men även arbetslösheten * man har en mindre andel låginkomsttagare än riksgenomsnittet * dödligheten i hjärtkärlsjukdomar är hög liksom ohälsotalet och andelen ungdomsaborter 1.2 På väg mot ett utanförskap? Den finns ingen särskild anledning att, med bakgrund av dessa faktorer, tro att utanförskapet i Timrå dramatiskt avviker från riksgenomsnittet. Hur ser då resan på väg mot ett eventuellt framtida utanförskap ut? Det vi vill visa i figuren nedan är att det finns en sorts förväntad normalitetsbana som vi medborgare förväntas följa under vår livsvandring i välfärdsstaten. På denna standardiserade arena fungerar vi i grupp med andra dagisbarn, går genom en tolvårig skola, får godkänt i alla kärnämnen, får ett arbete som i huvudsak omfattar åtta timmar per dag och 40 timmar per vecka, hittar en partner (i regel av det motsatta könet), får ett eller flera barn, jobbar till 65 års ålder och därefter avslutar vi livet efter att levt i vår bostad de sista åren i enlighet med hemmaboendeprincipen.

Socioekonomisk analys Timrå sid 4 INKLUDERAD ELLER MARGINALISERAD Inkluderingens standardarena Tidig upptäckt Prevention Tidiga insatser Förhindra Skapa Nya samhällsarenor Rehabilitering Underlätta Marginaliseringens ingenmansland Naturligtvis är detta en aning tillspetsad beskrivning, men samtidigt vet vi att toleransen för det avvikande är tämligen låg. Exkluderingsmekanismerna slår in tidigt; neuropsykiatriska diagnoser på förskolebarn, läs och skrivsvårigheter hos många unga och ca 25% avslutar grundskola utan godkända betyg i kärnämnena, det individuella programmet i gymnasiet har blivit en av de största programmen och allt fler ungdomar utestängs från arbetsmarknaden. Vi ser att det är tre frågor som dyker upp. För det första; hur kan vi tidigt upptäcka och förhindra att människor slås ut i samhället och förvisas alltför tidigt till ett sorts marginaliseringens ingenmansland? För det andra, hur kan vi då människor har marginaliserats underlätta deras rehabilitering. Och den tredje och kanske svåraste frågan, vad ska vi göra med alla de människor som både kan och vill arbeta men som av olika skäl inte bedöms arbetsföra på den internationella konkurrensarbetsmarknadens villkor? Hur kan vi skapa nya arenor där dessa människors förmåga och vilja att bidra tas tillvara? Utanförskapet får på individuell nivå ett högst konkret och påtagligt uttryck. Man blir arbetslös, långstidssjukskriven, drabbas av psykisk ohälsa eller missbruk i någon form. Detta individuella pris man får betala blir på samhällsnivå omvandlat till välkända samhällsproblem såsom belastning på socialförsäkringssystem, A.kassa eller socialbidrag, expanderande sjukvårdsbudgetar och vikande folkhälsa.

Socioekonomisk analys Timrå sid 5 INDIVIDUELLA KONSEKVENSER VÄLFÄRDSPOLITISKA KONSEKVENSER MISS- LYCKANDEN I VUXEN UTBILDNINGEN MISSBRUK KRIMI- NALITET PSYKISK SJUKDOM PSYKOSOC A -- FÖRMEDL SYSSELSÄTTN F-KASSA SJUKSKRIVN KOMMUNER SOCBIDRAG ARBETS- LÖSHET LANDSTING HÄLSA MULTIFAKTORIELL PROBLEMATIK DIFFUS PROBLEMBILD Dessa problembilder innebär på individnivå oftast en multifaktoriell problematik, dvs. det finns många olika orsaker bakom det synliga problemet. På behandlar/handläggarnivå innebär det att den enskilda professionen inte räcker till för att förstå problemet. På organisatorisk nivå innebär det ofta att Svarte-Petter -mentaliteten får fritt spelutrymme vilket innebär att den enskilde blir en sorts gråzonsklient som ramlar mellan stolarna. 1.3 Det blir för dyrt om att mäta utanförskapets pris Många gånger då någon argumenterar för att göra en preventiv insats kring barn och unga på glid får man höra att det blir för dyrt. Med detta menar man ofta att den konkreta behandlingsinsatsen blir för dyr. Men det man sällan stoppar in i kalkylen är vad skulle det kosta om man ingenting gjorde och lät marginaliseringsprocessen fortsätta. Men med utgångspunkt i figuren nedan skisserar vi översiktligt hur en sådan beräkning kan gå till. Varje ekonomisk beräkning måste ha ett referensalternativ något att jämföra med. I figuren nedan ser vi att alternativet till en rehabinsats eller preventiv åtgärd är vad vi kallar trendscenariot eller business as usual. I det ena fallet har vi ett utanförskap med alla dess kostnader och i det andra fallet har vi ett eliminerat eller reducerat utanförskap med minskade kostnader som följd. Men vi har också kostnaderna för rehabiliteringsinsatsen eller det preventiva arbetet i sig.

Socioekonomisk analys Timrå sid 6 Förebyggande eller rehabiliterande insats Verksamhetskostn + Kvarvarande kostn för marginalisering + ökad produktionsförmåga Totala samhek effekter Inga insatser eller som idag 0 + Kostnader för marginalisering Totala samhek effekter Om man bryter ner processen i steg får man följande resonemang * vilka är kostnaderna för en viss marginalisering * vilka är kostnaderna för en viss rehabinsats eller preventiv åtgärd * vilken reduktion av marginalisering leder denna rehabinsats till och vilka ekonomiska effekter leder detta i sin tur till * skillnaden mellan dessa är den rehabiliterings- eller preventionsvinst som uppstår och kvoten mellan rehabvinsten och rehabkostnaden är den kortsiktiga avkastningen på insatsen Denna kalkyl kan först göras på årsbasis och därefter, vilket rimligtvis borde vara det mest meningsfulla, ur ett flerårsperspektiv. En framgångsrik rehabprocess eller preventiv åtgärd är i viss mån en kortsiktig engångskostnad, medan intäkterna i bästa fall är något som genereras år efter år. Låt oss illustrera med ett räkneexempel. Ludde är 16 år gammal och på väg in i ett utanförskap som sannolikt kommer att leda till långvarig eller rentav livslång sjukskrivning, arbetslöshet och/eller förtidspension. En insats för att få honom tillbaka till samhället bestående av utbildning, psykoterapi, arbetscoaching m.m. beräknas kosta 500 000 Kr. Är detta lönsamt om vi samtidigt vet att den årliga kostnaden för denna typ av utanförskap uppgår till cirka 350 000 Kr? På ett års sikt är den ekonomiska effekten vid en total återgång till arbetslivet en förlust på 150 000 Kr. Men hur ser det ut på lite längre sikt?

Socioekonomisk analys Timrå sid 7 1.4 Prevention och rehabilitering - en långsiktig social investeringen En rehabilitering är ju en sorts investering i människors framtida liv. Den innebär att en kortsiktig insats (rehabprocessen) skall ställas i relation till förväntade långsiktiga positiva effekter. Om man gör en ansträngning för att en marginaliserade människa skall kunna återinträda i arbetslivet, så är ju förväntan att denna insats i bästa fall skall generera intäkter under många år framöver. Men problemet är, som illustreras i figuren nedan, att kostnaden för rehabinsatsen är säker och given, medan intäkterna är osäkra och inträffar någon gång i en dunkel framtid. Icke desto mindre bör man i alla rehabprocess i någon form av riskkalkyl ta ställning till detta långsiktiga osäkra förhållande 1. LÅNGSIKTIGA OSÄKRA VINSTER TILL FÖLJD AV FRAMGÅNGSRIK REHABILITERING KORTSIKTIGA SÄKRA REHAB- KOSTNADER Låt oss nu återvända till Ludde. På fem års sikt är vinsten av en framgångsrik rehabprocess för hans del (med 4% diskontering) 1 600 000 350 000 = 1 250 000 Kr. Avkastningen på denna process uppgår till 1 250 000/350 000 = 3,6. Med andra ord ger en lyckad rehabprocess på fem års sikt en avkastning på mellan 3 och 4 gånger insatsen eller 70% årlig avkastning.annorlunda uttryckt; om var tredje person i rehabprocessen återgår till arbete under de kommande fem åren har processen varit lönsam, även om de två övriga helt har misslyckats i sin rehabprocess. Ur ett livslångt perspektiv blir avkastningen ännu större (6 200 000 350 000)/350 000 = 16 gånger insatsen 1 Ibland får vi höra som invändning mot detta att man kan aldrig veta säkert om effekterna av en insats. Naturligtvis inte. Men det är inte unikt för sociala investeringar det gäller precis samma för tekniska investeringar. Kalkylerna stämmer aldrig. Ta citytunnel, Hallandsåsen eller kringfart Stockholm som exempel på detta

Socioekonomisk analys Timrå sid 8 1.5 Marginaliseringsekvationen Marginalisering och utanförskap leder till att människor måste försörjas via de offentliga systemen. Men detta är bara en begränsad del av de kostnader som uppstår. Det uppstår en mängd indirekta effekter förknippade med detta utanförskap. Den första av dessa är alla de indirekta välfärdskostnader av olika slag som uppstår kring personer med långvarigt utanförskap. Det man skulle kunna kalla en sorts isbergseffekt kring utanförskapet. Nästa effekt skulle vi vilja kalla marginaliseringsaccelerationen. Med andra ord; ju längre man befinner sig i utanförskap desto mer tenderar man att utveckla den hjälplösa, beroende och sjuka delen av ens personlighet. Man skulle också kunna kalla det en samhällelig hospitaliseringseffekt som gör att ju längre man befinner sig i utanförskap desto mer tilltar ens behov av olika välfärdsinsatser. Den tredje effekten är att till följd av utanförskapet går samhället miste om det produktionsvärde som inte utnyttjas och som finns i stort sett hos alla personer, även om den naturligtvis inte uppgår till 100% idag, och kanske inte ens någon gång kommer att göra detta. Men som nästan alltid, och för alla, är större än noll. En fjärde effekt som utgör en bieffekt eller följdeffekt av föregående handlar om de välfärdsintäkter i form av löneskatt, sociala avgifter samt utebliven moms som inte kommer samhället till del genom först utebliven produktion. Och som en följd av detta, uteblivna skatteintäkter av olika slag. Allt detta kan sammanfattas i vad vi skulle vilja kalla en sorts marginaliseringsekvation * marginaliseringskostnader = direkta försörjningskostnader + indirekta välfärdskostnader på kort sikt + ökade välfärdskostnader på lång sikt + uteblivna produktionsvärden + uteblivna välfärdsintäkter * K (M) = K (F) + K (VFK) +K (VFL) + K (P) + K (VFI) 2. PREVENTIONSPOTENTIALEN I TIMRÅ 2.1 Preventionspotentialen i generellt förebyggande arbete Med vårt perspektiv skulle man kunna säga att då man i en kommun arbetar preventivt kring barn och unga syftar det till att minska sannolikheten för marginalisering och öka sannolikheten för det vi skulle kunna kalla normalitet. Det intressanta med detta grepp är att det finns ganska rikligt med statistik på riksnivå för sannolikheten av olika former av utanförskap. Av figuren nedan framgår att vi valt att fokusera följande former av utanförskap; missbruk, psykisk sjukdom och långtidssjukskrivning/arbetslöshet

Socioekonomisk analys Timrå sid 9 GENERELLA INSATSER Preventionspotentialen NORMALITET TIDIGA INSATSER SENA INSATSER REHABI- LITERING SVÅR BARN- OCH UNGDOMSTID MARGINALISERING UTANFÖRSKAP NARK.MISSBRUK ALK. MISSBRUK PSYK OHÄLSA LÅNGTIDSSJUK LÅNGTIDSARBLÖS Ur ett preventionsperspektiv blir det nu utomordentligt intressant att fundera över i vilken omfattning skulle dessa marginaliseringsmekanismers effekter kunna reduceras eller rentav elimineras? Hur stor är potentialen för ett framgångsrikt preventivt arbete? Den fråga vi nu ställer oss är; om Timrå kommun är en sorts normalkommun hur skulle dessa marginaliseringsmekanismer slå på ett antal årskullar av nyfödda barn i kommunen? 2.2 Sannolikheten för utanförskap 2 Vi har då utgått från årskullarna 0-7 år, de årskullar som normalt sett oftast är till föremål för de mest intensiva preventiva insatserna.. i Timrå uppgår dessa till cirka 1.200 barn. Hur många av dessa kommer om inget särskilt inträffar att få ett normalt liv med arbete, psykisk hälsa, frånvaro av missbruk och förmåga att försörja sig själva? Och hur många kommer att hamna i någon form av utanförskap? Regeringens narkotikasamordnare 3 anger att det finns ungefär 26.000 grova narkotikamissbrukare av det slag vi här räknat på. För rikets del innebär detta att cirka 2.8 2 Det är viktigt att komma ihåg att vissa personer samtidigt tillhör flera av de nedan uppräknade målgrupperna och därför kommer att dubbelräknas om man inte ser upp. Vi har här undvikit sådan dubbelräkning 3 www.mobilisera.nu

Socioekonomisk analys Timrå sid 10 promille (26.000/9.000.000 4 ) hamnar i denna form av utanförskap. Av våra barn innebär det mellan 3 och 4 barn kommer att bli narkomaner (amfetamin- eller heroinmissbrukare) Antalet alkoholister i landet är ett betydligt mera svårfångat tal eftersom uppfattningen om vad man menar med alkoholism och då denna blir ett stort samhällsproblem varierar starkt. Enligt centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning dör varje år mellan 5.000 och 7.000 människor till följd av de skador som har att göra med alkoholkonsumtion. Enligt samma källa dricker 250.000 människor i Sverige så att de får skador av alkoholen 5. Det motsvarar cirka 2.7 % av totalbefolkningen. Vi har i vårt kommande räkneexempel av försiktighetsskäl valt att lägga oss på nivån en procent vilket innebär 12 grava alkoholister i våra 7 årskullar. För personer med psykisk sjukdom är det också svårt att ange ett entydigt procenttal. Enligt socialstyrelsen finns det cirka 43.000 personer med psykiska funktionshinder. För rikets del innebär detta att cirka 4,8 promille av befolkningen tillhör denna grupp. Då det gäller personer med lättare eller lindrigare psykisk sjukdom har vi använt oss av flera olika källor vid sidan av socialstyrelsen såsom RSMH, Schizofreniförbundet samt den s.k. Miltongruppens arbete. Här säger man att cirka 16% av männen och 26% av kvinnorna lider av lättare psykisk ohälsa och att 3% av männen och 5% av kvinnorna drabbas av svårare psykisk ohälsa. I kalkylerna nedan väljer vi av försiktighetsskäl lägga oss vid nivån 5% sannolikhet för lättare men långvarig psykisk ohälsa. Vi pratar om 60 av våra totalt sett 1.200 barn. Då det gäller socialförsäkringssystemet är svårigheterna att säga något om sannolikheten för ett permanent utanförskap icke obetydliga. I genomsnitt uppgår antalet sjukdagar per anställd till cirka 15 dagar per år. Merparten av dessa dagar tas i anspråk av de långtidssjuka. Till detta kommer cirka 225.000 personer som är vad man förr kallade förtidspensionerade eller som det idag heter uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning. Dessa 225.000 utgör cirka 5% av arbetskraften (225.000/4.500.000). Vi har även här valt ett tal i underkant; 3% Gruppen långtidsarbetslösa är också svår att hantera. Dels kan man utgå från konventionell arbetsmarknadsstatistik och då hitta vissa uppgifter. Men det man då missar är alla de som av olika skäl är så utestängda från arbetsmarknaden att de inte ens söker arbete. Därmed kommer de inte att i statistiken medräknas som en del av arbetskraften. Även här har vi valt nivån 3% Nedan har vi i tabellform sammanställt de olika sannolikheterna för utanförskap både per årskull och för de sju årskullarna innan barnen börjar skolan för vår grupp om 1.200 barn i Timrå. Totalt sett handlar det om cirka 154 barn eller 12.8% av de berörda årskullarna. 4 vi har här valt att ha hela befolkningen som nämnare i kvoten vilket inte är helt riktigt, snarare borde vi ha från 15 år och uppåt och kanske också ta bort en del av de övre åldersgrupperna. På detta vis undviker vi att överskatta sannolikheten för marginalisering 5 www.can.se

Socioekonomisk analys Timrå sid 11 Då vi studerar denna tabell gäller det att hålla i minnet några saker. Den första är att man kan på goda grunder välja något annorlunda tal än vi har gjort för varje delgrupp även om sannolikt kommer att hamna i dessa storleksordningar. Den andra är att vi genomgående valt att lägga våra siffror i underkant för att inte överdriva de effekter vi senare vill illustrerar som konsekvenser av ett framtida utanförskap. Tabell 1 Sannolikheterna för framtida utanförskap för 7 årskullar barn Årskull Totalt 0.516 3.612 Narkoman 1.72 12.04 Alkoholist 0.86 6.02 PsykSvår 8.6 60.2 PsykLätt 5.16 36.12 LångSjuk 5.16 36.12 LångArblös Summa 22.016 154.112 Andel 12.8% av 172 Inför en tabell av detta slag kan man reagera på flera olika. Man kan uppfatta den som en deterministisk lagbundenhet; så här kommer det med säkerhet att gå, det finns inget att göra åt det! Det vi tror vi är en alltför dramatisk tolkning. Men tabellen visar med viss sannolikhet vad som kommer att hända med en grupp i Timrå om kommunen i grova drag följer riksmönstret och om inget särkilt görs för att förhindra detta. Omvänt visar den på det behov av insatser som finns för att kunna undvika ett sådant förlopp. Är siffran hög eller låg? Ligger vi i överkant eller underkant? Generellt sett tror vi att den är satt ordentligt i underkant. Vi har skalat bort en hel del grupper t.ex. personer med måttligt missbruk för att ta ett exempel. På samma vis har vi tagit bort alla sekundäreffekter som drabbar anhöriga, släkt och vänner som en viktig och ofta förbisedd effekt av utanförskap. Vi har också skalat ner talen både för långtidssjuka och långtidsarbetslösa ganska rejält. En generell bild idag är att drygt 1 miljon människor befinner sig någon form av utanförskap i förhållande till arbetsmarknaden,. Beroende lite grand på hur man räknar ligger detta mellan 19% och 25% av befolkningen. Vi har här landat i siffran 12.8% som ett mått på gruppens sannolika utanförskap i framtiden. Siffran måste anses vara låg och ligger sannolikt rejält i underkant. Om vi å andra sidan tänker på att våra siffror innebär att man i varje klass kan identifiera 3-4 barn vars liv med stor sannolikhet kommer att präglas av ett mer eller mindre livslångt utanförskap förfäras man. Detta leder omedelbart till några frågor * hur mycket av detta är onödigt? Med andra ord; hur stor är potentialen för gott preventivt arbete * vad leder detta till i form av mänskligt lidande och ekonomiska konsekvenser * vad skulle därmed det ekonomiska värdet vara av ett gott förebyggande folkhälsoarbete Det är dessa frågor vi nu ska föröka ta oss an

Socioekonomisk analys Timrå sid 12 2.3 Vad kostar detta? Det vi nu gjort är att konfronterat dessa sannolikhetstal med kostnaderna för olika formerar av utanförskap Vi har multiplicerat antalet missbrukare, psykiskt sjuka osv. med kostnaderna för respektive utanförskap och därefter summerat detta fördelat på olika myndigheter och samhället totalt. Resultatet presenteras i tabellen nedan. Tabellen visar de årliga kostnaderna, kostnaderna för 5 år, 20 år och kostnaderna för 45 år 6 för det utanförskap som drabbar den marginaliserade andelen av de 1.200 barn mellan 0 och 7 år som vi här studerat Tabell 2 Ackumulerade årskostnader för gruppen över tid per aktör(4% diskonto) Grupp 1 år 5 år 20 år 45 år Arbetsförmedling 2 344 309 10 853 903 33 134 316 50 517 134 Försäkringskassan 25 133 893 116 367 293 355 240 925 541 606 278 Kommunen 18 339 922 84 911 918 259 215 349 395 204 072 Landstinget 16 842 634 77 979 632 238 052 771 362 939 251 Rättsväsendet 4 374 446 20 253 225 61 828 148 94 264 233 Övriga 2 399 973 11 111 625 33 921 078 51 716 644 Summa 69 435 177 321 477 595 981 392 586 1 496 247 613 Vi ser då att årskostnaden för detta utanförskap uppgår till cirka 69 Mkr. Livskostnaderna fram till ålderspension uppgår (diskonterat med 4% ränta ) för dessa 154 marginaliserade barn till cirka 1.500 Mkr vilket motsvarar knappt två års kostnader för att bedriva all verksamhet i kommunen eller drygt 4 gånger årskostnaden för all socialtjänst. I diagrammet nedan redovisas de procentuella kostnadernas fördelning mellan olika aktörer 6 Vi har valt tidshorisonten 45 år för ett livslångt utanförskap eftersom det skildrar vad som ekonomiskt sker mellan 20 och 65 års ålder.

Socioekonomisk analys Timrå sid 13 Diagram 1 Årskostnadernas fördelning per aktör Rättsväsendet 6% Övriga Arbetsförmedling 4% 3% Landstinget 24% Försäkringskassan 36% Kommunen 27% Vi ser att försäkringskassan är den part som belastas mest och att rubrikerna rättsväsende och övriga i detta samanhang är tämligen små poster. Detta indikerar att de stora samhällskostnaderna inte i första hand uppstår till följd av de mycket få om än tämligen kostsamma enskilda narkomanerna utan de uppstår i första hand till följd av de försörjningsbehov som uppstår som en följd av utanförskapet på arbetsmarknaden. 2.4 Ökade välfärdskostnader och produktionsförluster Detta är emellertid endast en del av de samhällsförluster som uppstår till följd av utanförskapet. En annan väsentlig del utgörs av de förluster som uppstår till följd av de berörda personerna inte arbetar och bidrar till folkhushållet. Denna förlust består av två delar. Den första är de reala produktionsvärde som förloras. Den andra är de finansiella förlusterna i form av uteblivna skatteintäkter och bidrag till socialförsäkringssystemen. I tabellen nedan ser vi hur framtida produktionsbortfall ser ut på årsbasis, för fem år och 20 år samt för hela perioden 20-65 år. Vi har diskonterat beloppen till 4% ränta och tagit hänsyn till en produktivitetsutveckling och därmed också en löneutveckling om 2% per år för hela perioden. Per person innebär det livslånga utanförskapet en samhällsförlust på drygt 6 Mkr och för samtliga marginaliserade i de sju årskullarna mer än 900 Mkr. Summan motsvarar ungefär kommunens årliga budget.

Socioekonomisk analys Timrå sid 14 Tabell 3 Ackumulerat produktionsvärde per person och för gruppen över tid (4% diskonto) Produktionsvärde 1 år 5 år 20 år 45 år Per individ 281 880 1 305 075 3 984 075 6 074 187 Gruppen 43 441 091 201 127 698 613 993 741 936 105 166 Vi har (precis som vi inledningsvis presenterade i vår marginaliseringsekvation flera olika poster som tillsammans skapar de samhälliga kostnaderna för ett sannolikt framtida utanförskap. Vi ser då i tabellen nedan att den sammanlagda effekten för de här berörda 7 årskullarna årligen uppgår till 112 Mkr eller knappt halva kommunens socialbudget. Den livslånga kostnaden uppgår till cirka 2.400 Mkr eller lika mycket pengar som det kostar att driva allt arbete inom barn och ungdomsnämnden i kommunen under mer än sju års tid. Tabell 4 Ackumulerade årskostnader och produktionsvärde gruppen (4% diskonto) Grupp 1 år 5 år 20 år 45 år Samhällskostnad 69 435 177 321 477 595 981 392 586 1 496 247 613 Produktionsvärde 43 441 091 201 127 698 613 993 741 936 105 166 Summa 112 876 268 522 605 293 1 595 386 327 2 432 352 779 Samma effekter visas i diagramform nedan Diagram 2 Ackumulerade årskostnader och produktionsvärde gruppen (4% diskonto) Ackumulerade samhällskostnader och produktionsvärde Grupp 3 000 000 000 2 500 000 000 2 000 000 000 Kr 1 500 000 000 Produktionsvärde Samhällskostnad 1 000 000 000 500 000 000 0 1 23 4 56 7 89 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 År

Socioekonomisk analys Timrå sid 15 2.5 Vad kostar en förlorad människa Dessa siffror blir stora och väl så abstrakta. Hur ser det då ut på individnivå? Från ett flertal studier vet vi att personer i utanförskap kostar olika mycket beroende på vilken form av utanförskap man hamnat i. En heroinist kostar i sitt utanförskap en bra bit över 2 Mkr på årsbasis. En person med psykisk ohälsa kanske 400.000 kronor per år. En alkoholist strax över en halv miljon. För den här studerade gruppen och med den sammansättning av gruppen vi räknat med blir den årliga förlusten för samhället mer än 700.000 kronor (fördelat på cirka 450.000 kronor i samhällskostnader och cirka 280.000 kronor i produktionsförluster) och prislappen för livslångt utanförskap mer än 15 Mkr. För en enda person. Tabell 5 Ackumulerade årskostnader och produktionsvärde individen (4% diskonto) Individ 1 år 5 år 20 år 45 år Samhällskostnad 450 550 2 086 000 6 368 048 9 708 833 Produktionsvärde 281 880 1 305 075 3 984 075 6 074 187 Summa 732 430 3 391 075 10 352 123 15 783 020 Med detta som underlag kan vi gå tillbaka till vårt räkneexempel med Ludvig i början av rapporten. Om arbetet med att förhindra hans framtida utslagning kostar 500.000 kronor ser vi att det räcker det att man lyckas en gång av 30 för att det hela ska vara en lönsam affär för samhället. Vad är det som blir för dyrt? Att göra en tidig insats eller låta Torbjörn fortsätta sin vandring på väg mot ett fördjupat utanförskap? 3. EN OUTSIDERSKATT I TIMRÅ? 3.1 Hur mycket marginalisering av människor har samhället råd med Diskussionerna ovan väcker kanske en helt annan fråga; hur mycket utanförskap klarar ett samhälle av utan att krackelera socialt och ekonomiskt? Låt oss här antyda ett strikt ekonomiskt svar på denna fråga. Skatte- och välfärdssystemet bl.a. har till uppgift att balansera inkomster och utgifter över vår livscykel. I diagrammet nedan visas detta i form av ett exempel för den genomsnittlige svensken. Vi ser hur vår ackumulerade skuld till samhället byggs upp från födseln fram till någon gång 20 årsåldern då vi börjar yrkesarbeta. Därefter betar vi av denna skuld och är skuldfria vid ungefär 50 års ålder då vi börjar bygga upp ett överskott. Detta överskott förbrukas därefter från 65 års ålder och framåt tills vi avlider strax före 80 års ålder. Detta är naturligtvis genomsnittsiffror. Men det kan vara värt att komma ihåg att om vi inte i genomsnitt inte hamnar på noll längst till höger i diagrammet betyder ett överskott att vår generation lämnar efter sig tillgångar till nästa generation och ett underskott av vi lämnar efter oss en skuld På individnivå förhåller det sig helt annorlunda. Några av oss genererar totalt sett ett överskott och andra ett underskott. Detta är själva idéen med en aktiv fördelningspolitik, Men summan av överskott och underskott för samtliga medborgare och över samtliga årskullar måste vara noll, annars går inte ekvationen ihop.

Socioekonomisk analys Timrå sid 16 Diagram 3 Den genomsnittlige svenskens ackumulerade skuld till och fordran på välfärdssystemen under livscykeln Vad händer då om vi av olika skäl skulle få många personer som genererar underskott? Det är ju det som är utanförskapets finansiella konsekvens. Naturligtvis måste då detta kompenseras av att andra måste leverera ett desto större överskott. I diagrammet nedan har vi utgått från siffrorna i diagrammet ovan och jämfört den finansiella livscykeln i form av skulder och tillgångar) för en narkotikamissbrukare i förhållande till en genomsnittsmedborgare. Vi ser då med en förfärande tydlighet att konsekvenserna av missbrukaren liv i finansiella termer är så dramatiska att det normala förloppet närmast drunknar i diagrammet.

Socioekonomisk analys Timrå sid 17 Diagram 4. En genomsnittlig narkomans ackumulerade skuld till och fordran på välfärdssystemen under livscykeln Det ackumulerade underskottet under 45 års tid kräver ett mycket stort antal andra medborgare som skrapar ihop ett överskott för att täcka detta. Detta leder till åtminstone några olika frågor och reflektioner * hur mycket klarar samhället av, rent finansiellt, i form av utanförskap innan skattesystem och välfärdssystem brister i sömmarna. En diskussion kring denna fråga har redan inletts de senaste åren i Sverige när det gäller socialförsäkringssystemets och arbetslöshetskassans förmåga att bära ett stort antal människors utanförskap * hur länge kommer den försörjande gruppen av medborgare att acceptera att betala för detta utanförskap utan att protestera. När brister samhället i sina moraliska och etiska fogar * om nu insatser av förebyggande eller tidigt rehabiliterande natur i förhållande till priset för marginalisering och utanförskap är lågt, varför satsar man inte mer resurser för detta * vilka styrmodeller, ledningsmodeller och uppföljningsmodeller skulle behövas för att beslutfattare skulle anse det vara mera meningsfullt att samverka och arbeta med förebyggande insatser 3.2 Outsiderskatten för det framtida förväntade utanförskapet i Timrå 3.2.1 Osynlighetens förbannelse och strutsmentaliteten En avgörande förklaring till detta fenomen är osynligheten i den kostnadsmassa som uppstår. Den är osynlig dels för att den i regel kommer att inträffa betydligt längre fram. Då en ny chef har ansvaret för frågan eller i en ny politisk mandatperiod. Men den är också osynlig därför att den till följd av stuprörslogiken drabbar någon annan aktör,

Socioekonomisk analys Timrå sid 18 ibland den mycket diffusa aktören allmänheten. Osynligheten gör att den inte får någon tyngd, ingen enskild aktör upplever sig som drabbad, ingen finner skäl att höja rösten. I detta avseende liknar förebyggande arbete kring barn och unga klimatförändringar. Man reagerar ofta först när det är för sent. Då en ung man blivit misshandlad till döds en natt i Stockholms City formulerades följande på en av otaliga hemsidor; Ett dilemma är att det förebyggande arbetet är svårt att räkna hem, inte minst i budgetfixerade tider. Cash in i dag ska helst ge mer cash ut i morgon, vilket är en orimlighet eftersom av det som görs i dag ser vi kanske inte effekten av förrän om fem eller tio år7. I efterhand är klokheten ofta stor, i all synnerhet hos dem som borde varit förutseende. Men osynligheten gör också att det är mycket lätt att likt strutsen sticka ner huvudet i sanden och låtsas som om ingenting har hänt eller riskerar att hända. För att spetsa till det; ingen tog tag i frågan om en krisledningsfunktion i regeringskansliet på allvar förrän efter tsunamikatastrofen. Polisen i Blekinge rycker inte ut förrän efter det att den desperata fadern i den utsatta familjen i Blekinge avfyrat sitt hagelgevär. Låt oss därför vända på steken och fundera över; vad skulle hända om vi synliggjorde detta i form av en outsiderskatt som satte kronor och ören på det framtida utanförskapets kostnader. 3.2.2 Förbanna inte mörkret tänd ett ljus Vi har tidigare sett att av barnen i de sju studerade årskullarna i Timrå kommer sannolikt drygt 150 av dem att i framtiden befinna sig i någon form av utanförskap om inget särskilt görs. Vi har också sett vilken samhällskostnad som uppstår till följd av detta både per person och för hela gruppen samt ur såväl ett ettårsperspektiv som ur ett livslångt perspektiv. Den fråga vi nu ställer oss är; om marginaliseringens och utanförskapets alla kostnader skulle synliggöras, samlas på ett ställe och taxeras ut som en förhöjd kommunal utdebitering, vad skulle detta leda till? I tabellen nedan ser vi svaret Tabell 6 Årskostnaderna för gruppen ur ett kommunalt perspektiv Kommunen Timrå Kr per invånare 3 895 25 Per inkomstkrona 2.4% Per skattekrona 10.7% Det vi finner är att dessa sju årskullars sannolika marginalseringen årligen kostar varje Timråbo strax under 4.000 kronor. Omräknat innebär detta att om kostnaden för detta skulle uttaxeras som en kommunal outsiderskatt skulle man få höja den kommunala 7 www.dn.se

Socioekonomisk analys Timrå sid 19 utdebiteringen med 2 kronor och 40 öre vilket motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 10%. Knappast något att gå till val på. Denna lilla teoretiska räkneövning ger oss kanske en mer konkret känsla för vad utanförskapet faktiskt kostar oss och sätter lite proportioner på vad det kan vara värt att förebygga sådant utanförskap innan det uppstår och satsa på en effektiv rehablitering om det inträffar. Även om prevention och rehablitering är dyrt finns det få saker som är så dyrt som att låta utanförskapet fortgå. Det är inte bara omänskligt, det är ekonomiskt inte särskilt begåvat. 4. AVSLUTNING I Timrå finns det cirka 1.200 barn i förskoleåldern. Ungefär 150 av dem kommer i vuxen ålder att befinna sig i någon form av utanförskap om inget extraordinärt görs. Den årliga samhällskostnaden för detta uppgår till cirka 70 Mkr i form av ökade välfärdsutgifter och 40 Mkr i förlorade produktionsvärde. Ur ett livslångt perspektiv kostar detta utanförskap i form av ökade samhällskostnader och utebliven produktion till 2.400.miljoner kronor. Detta motsvarar knappt tre gånger Timrås årliga kommunala budget. Om man på något vis skulle kunna omvandla kostnaderna för detta utanförskap till en sorts kommunal outsiderskatt ett sätt att synliggöra marginaliseringens kostnader i Timrå skulle den innebär att man fick höja den kommunala utdebiteringen med cirka 2 kronor och 40 öre. Priset för utanförskap är alltså högt, mycket högt. Det är mot bakgrund av detta man bör betrakta värdet av eventuella preventiva insatser Det sägs ibland kring prevention och rehabilitering att det är för osäkert eller att det blir för dyrt. Men vad kostar alternativet? Och är det inte strängt taget alltid så att det verkligt dyra är av avstå från att göra något? En fråga som vi med varm hand överlämnar till beslutsfattarna i Timrå Kommun