Marknadsföring i projektet Lära ut Internet på bibliotek (Östergötland) Som första steg funderade vi på hur marknadsföringen kan se ut till olika målgrupper. Även om inte vi genomförde allt av nedanstående så kan dessa tankar ha ett värde som underlag vid planering av framtida insatser. Efter de generella funderingarna kommer de åtgärder som gjordes på respektive ställe och hur dessa föll ut. 1 Generellt om alla målgrupper Även om man kan identifiera bra förmedlare och organisationer, som har namn och adresser till personer ur respektive målgrupp, så är det sällan så att man själv kan få tillgång till dessa uppgifter. Sekretess och andra skäl gör att man inte lämnar ut uppgifterna. Däremot kan man många gånger etablera ett samarbete så att information om att biblioteket erbjuder introduktioner i Internet kan gå ut med annan information från förmedlaren. Här gäller det att vara ute i god tid, eftersom förmedlaren kanske bara skickar ut sådan information ett par gånger per år. Om det inte finns något bra naturligt tillfälle att medverka i förmedlarens information så kan man kanske få eller köpa en tjänst, så att man själv gör ett brev och lägger i kuvert med frankering och sedan sätter förmedlaren på adressetiketter och postar breven. Det kan också finnas tillfällen till muntlig information i samband med möten som förmedlaren håller, och detta är bra tillfällen man inte ska missa. Muntlig information har alltid större effekt än skriftlig, och särskilt när vi vänder oss till grupper som kanske inte så vana att läsa mycket. I vilken mån förmedlaren vill medverka i att sprida information beror både på förmedlarens organisationsstruktur och synen på biblioteket. Generellt kan man nog påstå att biblioteket har bra status, många anser att kostnadsfria erbjudanden från biblioteket är något som känns positivt att förmedla. Det är inte troligt att någon ur målgruppen kan tänkas bli sur för att förmedlaren medverkat i detta, som man skulle kunna bli om det är ett kommersiellt reklamerbjudande. Det är oerhört viktigt att erbjudandets budskap formuleras på ett sådant sätt att både förmedlare och målgrupp känner att det är något attraktivt som riktar sig direkt till denna målgrupp. Alltså inte som något generellt bibliotekserbjudande, eftersom många fortfarande ser biblioteket som enbart ett utlåningsställe för romaner, och då känns det irrelevant för t.ex. småföretagare och personer med lässvårigheter. 2 Småföretagare Alla småföretagare är inte med i företagarföreningen/föreningarna, men några är det. (En del tvekar p.g.a. medlemsavgiften.) Hur man får kontakt med företagarföreningar vet kommunens handläggare för näringsfrågor. Den personen kan också tänkas ha adresser 1
och/eller e-postadresser till många enskilda företagare. Detta beror på hur aktiv kommunen är att bjuda in till möten osv. Nyföretagarcentrum känner till en del av de nystartade företagen och arbetsförmedlingen känner till vilka som har fått bidrag till näringsverksamhet (d.v.s. Starta-eget-bidrag). Lärcentra har ofta kontakt med vissa företagare. I Valdemarsvik har lärcentra redan haft kurser med ett stort antal småföretagare och har därför en omfattade kontaktlista. Den lokala telefonkatalogens har en särskild rosa del för företag och där finns alla som har egen telefon (dock med viss eftersläpning). Tänk dock på att gula sidorna är en annonsdel där man betalar för sin medverkan. Detta gäller även ämnessökning i gula sidorna på Internet. Däremot kan man söka enskilda firmanamn i gula sidorna på Internet och då fungerar det som i företagsdelen. Även www.lokaldelen.se har ett företagsregister som man kan söka i men det är enligt samma annonseringsprincip som gula sidorna. Företag får massor av reklam. Om man gör ett utskick bör man samarbeta med någon av förmedlarna så att det får större tyngd och har större chans att bli läst. Att man ringer upp efteråt har störst chans att få effekt. Att nå företagarna per telefon kan vara svårt, men det kan vara tillräckligt bra att lämna ett meddelande på deras telefonsvarare. Om det är affärsinnehavare o. dyl. kan man gå förbi personligen. Nyttoaspekten är viktigast, utgående från deras roll som företagare. Man kan betona att de behöver kolla vad som händer i branschen och förändring i lagar och bestämmelser, och att de kan hitta vägar som är administrativt lättare än att jaga personer via telefon. Tidsvinst är viktigare att betona än att de blir bättre på vad de gör, för tid är pengar. Hur vi gjorde i Valdemarsvik I slutet av augusti gjordes ett stort utskick av Lärcentrum till företagare i Valdemarsvik. Adresserna hämtades från tidigare kontakter och från företagarföreningar och nätverk. I utskicket fanns en kortfattad beskrivning av de fem blocken som ingick i en gemensam satsning (mer om dessa block finns i modellbeskrivningen) och en inbjudan till en informationskväll där blocken presenterades mera detaljerat. På informationskvällen medverkade projektledaren och bibliotekschefen. Ett trettiotal företagare var intresserade av något eller några av blocken, men till Internetblocket blev det först bara fyra anmälningar. Två personer som arbetar deltid på biblioteket och även har företag anmälde sig också, så att det blev sex. Ett ganska magert resultat utifrån så många inbjudningar och det hjälpte tydligen inte att vi talade så glödande om detta på informationsmötet. Men det ÄR svårt att få med småföretagare på kurser, eftersom tid är en sådan bristvara för denna grupp. 3 Äldre Här avses den generella gruppen, som inte har behov av särskilt stöd i boende m.m. 2
Det finns ju flera olika pensionärsorganisationer och de har ofta en livaktig verksamhet. Bland de målgrupper vi har valt för introduktionerna är det nog pensionärerna som har högst grad av organisationstillhörighet. Det finns dock också en hel del pensionärer som känner sig alldeles för ungdomliga och självständiga för att vilja vara med i en pensionärsorganisation. Röda Korset har verksamhet i flera kommuner och medelåldern hos dem som deltar är hög. Ex. i Valdemarsvik träffas de ibland på biblioteket och löser frågetävlingar. En möjlighet är att samarbeta med ett eller flera studieförbund. Dessa har ju ofta ett speciellt utbud för seniorer där detta kan passa bra in. Men går det att samarbeta utan att det blir någon kostnad för introduktionen? Och kan studieförbund känna en konkurrens, att biblioteket erbjuder gratis vad de redan har i sitt utbud? Man måste också tänka på att studieförbunden har olika politisk och organisatorisk profil. ABF står ex. nära socialdemokraterna och Medborgarskolan står nära moderaterna. En del seniorer väljer av ideologiska skäl det ena studieförbundet framför det andra, och biblioteket får ju inte heller förknippas med någon speciell inriktning, utan bör samarbeta med alla som finns representerade på orten. Vill man göra detta måste man vara ute i god tid. Programbladen görs klara före sommaren när det gäller höstens utbud. En fördel är att många äldre redan besöker biblioteket, för att låna böcker och/eller läsa tidningar. Om all bibliotekspersonal pratar med äldre besökare om introduktionerna, och lägger ut inbjudningar på disken och på andra strategiska ställen i biblioteket kommer man att nå många på ett par månader. Man kombinerar detta med att sätta upp inbjudningar på allmänna anslagstavlor i mataffärer m.fl. ställen. Hör också med pensionärsorganisationerna (och ev. Röda Korset) om möjligheten att medverka vid något möte och att ha inbjudningar till utdelning i deras lokaler. Och fundera över ev. samarbete med studieförbund. Budskapet bör vara en blandning av nytta och nöje. Intresse för Internet kan ex. väckas om man upptäcker att man kan läsa om sin hembygd. I Östergötland har vi exempelvis Kulturarv Östergötland med många gamla bilder och annat intressant material. För nyblivna pensionärer är ofta resor mycket intressanta och de kan lockas av all information kring turistmål och möjlighet att boka egna kombinationer via nätet. I denna grupp finns det inte datorer i hemmet i samma utsträckning som i yngre grupper, och bara tillgången till supportservad dator och bredband är attraktivt. Ovana vid att läsa på skärm kan kanske kompenseras av att man visar hur man kan förstora texten på skärmen, och att den texten på det sättet kan bli mera lättläst än tidningstext och pocketböcker. Hur vi gjorde i Boxholm Till den första testomgången handplockade biblioteket låntagare i rätt ålder genom att bearbeta dem personligen. 9 personer deltog i de två introduktionerna under våren. 3
Till höstens visningar gjordes ett inbjudningsblad som lades på biblioteksdisken. Bibliotekspersonalen visade detta för personer ur målgruppen när de besökte biblioteket. Innan den första visningen hade personalen hunnit informera på ett möte hos en pensionärsorganisation. I denna organisation fanns det en tongivande person som var mycket negativ så responsen blev mindre här. Fyra personer kom denna gång, men dessa kände sig så osäkra att de ville gå om steg 1 vid det andra tillfället. Innan detta andra tillfälle hade bibliotekspersonalen hunnit informera hos en annan pensionärsorganisation, som var betydligt mer positiv än den första, så denna omgång av steg 1 blev fulltecknad (10 platser). Man måste ju gå till befintliga medlemsmöten hos organisationer, så det hade kanske varit bra att datumlägga det första introduktionstillfället till efter att man hunnit ut till båda organisationerna. För övrigt fungerade marknadsföringen bra, eftersom steg 2 och steg 3 hade 9-10 deltagare vid vardera två tillfällen, vissa gick alla tre stegen medan andra deltog i enstaka steg. Steg 3 hade först planerats till endast ett tillfälle men fick dubbleras p.g.a. efterfrågan. 4 Äldre med behov av särskilt stöd Här avses personer som har äldreomsorg eller bor i olika former av serviceboende. Hemtjänstpersonal är viktiga förmedlare. Här bör man dock tänka på att denna personal kanske inte själva använder Internet i så stor utsträckning, särskilt inte de äldre bland personalen. Kanske förstår de då inte nyttan eller nöjet med detta. På vissa ställen finns det väntjänster, alltså friska pensionärer som besöker andra äldre med visst behov av stöd. Pensionärsorganisationerna och äldreomsorgsenheten känner säkert till om någon sådan verksamhet finns i kommunen. Förmedlarna från hemtjänsten och olika organisationer är helt nödvändiga för att nå gruppen. Direktutskick är ingen bra metod. För denna grupp är det kanske inte så attraktivt att knappa själv, åtminstone inte i första skedet. Betoningen ligger snarast på att vi visar en del av det som finns, så kan de sedan efterfråga det på biblioteket så mycket de vill. Patientfass och olika medicinska sidor kan vara nyttodelen, lokalhistoria m.m. nöjesdelen. Hur vi gjorde i Ödeshög Varannan tisdag tar Väntjänsten med sig fyra äldre personer, som bor på ålderdomshem, till biblioteket. Det kan vara olika personer gång från gång, och inför denna visning hade Väntjänsten valt ut personer som man trodde skulle ha glädje av det som visades. En av deltagarna var dock synskadad och uppskattade inte visningen. Där blev det alltså en miss i samarbetet med Väntjänsten, som ju annars är en bra kanal i detta sammanhang. 5 Personer med utvecklingsstörning LSS-enheten i kommunen har adresser till alla i målgruppen som de har haft kontakt med, vilket borde vara de flesta i vuxen ålder. Även landstingen har en LSS-enhet inom sin 4
habilitering, men där är det troligt att de har bättre kontakt med barn och ungdomar än med de vuxna. LSS-enheten har också adresser till alla ledsagare, kontaktpersoner, gruppbostäder och daglig verksamhet. Läsombudsprojektet Rätten till läsning har ju fortfarande kvar en nätverksorganisation och via den når man personal på gruppbostäder som redan är intresserade av böcker och bibliotek och som kanske kan nappa även på detta. I Kalmar län finns ett Projekt ITombud som är en förlängning på läsombudsprojektet, där man utbildar personal inom omsorgen att kunna vägleda på Internet. Se http://www.it-ombud.se för allmän information, för att nå deras studiematerial måste man dock vara inloggad användare. Det finns särvux, på samma sätt som komvux, men det är naturligtvis bara en mindre del av målgruppen som går där. Å andra sidan är detta en del av målgruppen som troligen skulle ha ett ganska stort intresse för Internet-introduktioner. En viss sådan kunskap får de nog i skolarbetet, men biblioteket kan lägga till andra, mera fritidsbetonade, aspekter. När det gäller handikapporganisationer för personer med utvecklingsstörning är FUB den största, men när man tittar på deras webbplats (http://www.fub.se/fub/lansforbund/27) finns det inte listat några lokalföreningar i någon av våra tre kommuner. Det står inte heller utskrivet någon regional nivå, men där kan man ju kolla med Linköping eller Norrköping. En del studieförbund har särskilt inriktad verksamhet för målgruppen, t.ex. har Studieförbundet Vuxenskolan varit aktiva inom det området. Målgruppen har en stor bredd när det gäller förmåga och intresse att lära sig mer om Internet. Här måste man använda sig av förmedlare som kan avgöra vem som skulle kunna ha glädje av introduktionen. Det sker dock ibland en undervärdering av målgruppens intresse och möjligheter hos förmedlarna, så man bör arbeta med flera olika förmedlare som kanske träffar samma personer. En kontaktperson och en personal i gruppbostad kan ha olika uppfattning. Inbjudan ställs till förmedlare men ska vara skriven på ett sådant lätt sätt att dessa kan visa inbjudan för personer i målgruppen. Man skriver inte ut att inbjudan går till personer med utvecklingsstörning, utan gör det indirekt genom att säga att introduktionerna görs på ett lätt språk och att vi börjar helt från början. Betoningen är på att man kan hitta sidor som är roliga att använda, och man tonar ner biblioteks- och nyttoaspekten. Man ska också betona att de får fråga hur mycket de vill, om och om igen på biblioteket, så de behöver inte lära sig utantill vad som sägs på introduktionen. Hur vi gjorde i Ödeshög och Kinda I Ödeshög tog biblioteket kontakt med särvux, men det visade sig att det bara fanns en elev där så gruppen fick bli den eleven och hans lärare. 5
När Kinda tog vid diskuterade vi hur vi skulle kunna nå personer med utvecklingsstörning. Bibliotekspersonalen föreslog bl.a. en särskoleklass på högstadienivå, vilket jag kände mig ganska tveksam till. Dels ser jag projektet som riktat till vuxna personer och dels räknar jag med att dagens skolelever får en viss Internetvana. Vi pratade också om att ta kontakt med gruppbostäder i Kisa och Rimforsa. Att få till stånd visningar för boende på gruppbostäder gick inte. Personalen var negativ, man kunde inte dela upp gruppen för att vissa skulle kunna vara med, och dessutom ansåg man att de boende inte skulle kunna tillgodogöra sig vad biblioteket kunde lära ut. Detta är mycket beklagligt, men inte så ovanligt. Personal inom omsorgen har ibland en tendens att fokusera mest på praktiska behov och kan ibland underskatta vad personer med utvecklingsstörning kan klara av eller ha glädje av. Troligen fanns det också vissa missuppfattningar om viken nivå bibliotekets handledning skulle ligga på, man misstrodde nog förmågan att lära ut enkla saker på ett enkelt sätt. Det blev alltså bara en visning i Kisa, för tre elever ut särskoleklassen. Denna klass besöker biblioteket varje vecka, och tre elever hade sagt att de ville vara med på detta. 6 Personer med läs- och skrivsvårigheter FMLS, handikapporganisationen, har sin länsförening i Norrköping (http://www.fmls.nu/start.asp?sida=4254). Det finns inga lokalföreningar i våra tre kommuner. Ordföranden i länet arbetar på Mediacentralen som är integrerat i Norrköpings stadsbibliotek, och hon är mycket positivt inställd till bibliotek. Det är dock bara en minoritet som är med i FMLS. Den stora gruppen väljer snarast att dölja sitt funktionshinder, så det är inte lätt att identifiera och nå dem. Här får man fundera på kringvägar, att bjuda in på ett bredare sätt. Förmedlare kan vara fackföreningar och personalavdelningar på större arbetsplatser, komvux på grundnivån och faktiskt vanliga grundskolor. Tanken med grundskolan är att barnen får med sig en inbjudan, i stil med du som är förälder och är ovan att använda datorer. Man behöver kombinera flera förmedlare och så långt som möjligt ge muntlig information. Gå till en FMLS-träff och be dem man träffar där berätta för andra de känner. Kanske kan man få vara med på ett personalmöte eller fackmöte på större arbetsplatser. Kompletta den muntliga informationen genom att dela ut en lättläst skriven inbjudan. Man kommer aldrig att veta om man har nått just denna målgrupp eller om det bara var allmänt datorovana personer som kom. Kanske kan man gissa om man ser hur personerna stavar när de ska söka något. Det är extremt viktigt att budskapet görs rätt för denna grupp. Inte någonstans får det stå att det handlar om läs- och skrivsvårigheter, utan betoningen är på ovana vid datorer och Internet. Betoningen är också på praktisk nytta att man lätt kan hitta bra, vardagsanvändbara ställen och inte behöver leta själv. Här är balansgången svår för en vanlig person är det ett argument att man inte behöver sitta i telefon utan kan läsa informationen direkt, men för en dyslektiker är det ofta 6
tvärtom. Det kan däremot vara ett argument att man kan fylla in elektroniska, nedladdade blanketter direkt i datorn (med hjälp av stavningsprogram), i stället för att få pappersblanketter skickade till sig. Man måste komma ihåg att många dyslektiker ser biblioteket som en fasansfull plats, full med svåra böcker, och inte gärna går dit. Man måste använda både humor och avdramatisering, typ Gillar du inte böcker? Kom då till biblioteket så visar vi dig en massa annat! Hur vi skulle ha gjort i Ödeshög Det vi planerade att göra var att bjuda in via fackföreningar och personalavdelningar på några företag med industiinriktning. Vi skulle ta kontakt med dem och be att få medverka i något personalmöte samt bearbeta facket så att de skulle stödja detta. 7 Personer med annat modersmål Organisationer och förmedlare att nå målgruppen I vissa språk/land-grupper är organisationstillhörigheten hög, i andra är den lägre. Dessutom saknas flertalet av kvinnorna ofta i organisationerna. Kommunens flyktingsamordnare känner säkert till vilka organisationer som finns i kommunen. En komplikation är att vi knappast har råd att anlita tolkar i introduktionerna, så att de personer som kommer måste ha en grundläggande förståelse av lätt svenska. SFI kan vara en bra samarbetspartner, där går ju målgruppen under en längre tid. Kommunen har ansvar för flyktingar som fått uppehållstillstånd, men strikt sett är det inte de kommunala biblioteksresurserna som ska användas till asylssökande. Om detta kan man läsa mer i rapporten Var femte låntagare. Medieförsörjning på andra språk än svenska i Östergötlands och Jönköpings län (Nr 2003:2 i skriftserien Biblioteken i Östergötland publicerar, finns även att läsa på Länsbibliotek Östergötlands webbplats http://www.lansbibliotek.ostsam.se/skriftserien/). I detta projekt är det den förstnämnda gruppen vi riktar oss till. Inget bibliotek har valt denna grupp som sin primära grupp. Man tycker att det känns svårt att hitta rätt nivå, med hänsyn taget till både språkkunskaper och tidigare datorvana. Inom detta projekt vill man först testa med någon enstaka grupp, för att senare gå vidare när man känner sig mer varm i kläderna. Ovanstående resonemang är utifrån gruppen som helhet. Självklart finns det individer med annat modersmål även i de andra grupperna, ex. ganska många småföretagare. SFI förefaller vara det alternativ man kan pröva först. Nyttoaspekten är viktig, att man kan hitta användbara sidor för att lättare ta sig fram i det svenska samhället. Men också att man hittar tidningar och andra webbsidor på det egna språket. Det senare är dock ofta mera välkänt i flyktinggrupperna medan okunskapen om de svenska resurserna är mindre. 7
I de här grupperna finns det många utan egen dator, så där är möjligheten att boka bibliotekets datorer mycket attraktiv. Hur vi skulle ha gjort Biblioteken hade funderingar på att ta kontakt med respektive kommuns SFI för att där hitta någon lämplig grupp, men detta hanns alltså inte med. 21 dec 2005 Mona Quick Projektledare info@spiralum.se 8