INVERKAN A V TALLKÄRNVEDENs FENOL~ SUBSTANSER PÅ NÅGRA BLÅYTESVAMPARS TILLVÄXT JÄMTE ETT FÖRSÖK TILL KVANTI== TATIV MÄTNING AV BLÅNADENS INTENSITET

INVERKAN A V TALLKÄRNVEDENs FENOL~ SUBSTANSER PÅ NÅGRA BLÅYTESVAMPARS TILLVÄXT JÄMTE ETT FÖRSÖK TILL KVANTI== TATIV MÄTNING AV BLÅNADENS INTENSITET THE INFLUENCE OF THE PINOSYLVINE COMPOUNDS ON THE GROWTH OF CERTAN BLUEING FUNGI, WITH AN ATTEMPT AT THE MEASUREMENT OF THE INTENSITY OF BLUEING AV ERIK RENNERFELT MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HÄFTE 34 N:r 7 Centraer., Essete, Sthm 1945 640094

MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE 34 I 944-45 MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 34. HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY No, 34 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENTATION FORESTIERE DE SUEDE No 34 CENTRALTRYCKERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1945

REDAKTÖR: PROFEssoR MANFRED N ÄSL UND

INNEHÅLL: SM. FoRSSLUND, KARL-HERMAN: studier över det ägre djurivet i nordsvensk skogsmark... Studien ii ber die Tierwet des nordschwedischen W adbodens... 2 65 NÄsLUND, MANFRED: Antaet provträd och kubikmassans noggrann= het vid stamräkning av skog........................... 2 85 The Number of Sampe Trees and the Accuracy of the Cubic Voume in Forest Estimatian by Stem Accounting... 307 PETRINI, SvEN: Tre försöksytor i aspskog... 309 Three Sampe Pots in Aspen Woods......... 3 2 5 PETRINI, SvEN: Om granrötans inverkan på avverkningens rotvärde 327 Uber den Einf.uss der Wurzefäue der Fichte auf den Abtriebsertrag... 340' FoRssLUND, KARL-HERMAN: Sammanfattande översikt över vid markfaunaundersökningar i Västerbotten påträffade djurformer... 341 Zusammenfassende Ubersicht tiber bei \Vadbodenfaunauntersuchungen in Västerbotten (Nordschweden) angetroffene Tiere... 363 FoRSSLUND, KARL-HERMAN: Något om röda tastekens (Diprion sertifer Geoffr.) skadegörese......................... 3 6 5 Einiges tiber die Schädigungen der roten Kiefernbuschhornbatt wespe ( Diprion sertifer Geoffr.).............................................. 3 8 9 RENNERFELT, ERIK: Inverkan av takärnvedens fenosubstanser på några båytesvampars tiväxt jämte ett försök ti kvan= titativ mätning av bånadens intensitet... 39 r The Inf.uence of the Pinosyvine Compounds on the Growth of Certain Bueing Fungi, with an Attempt at the Measurement of the In t ensity of Bueing... 41 3 Redogöreser för verksamheten vid statens skogsförsöksanstat under åren 1941-I944 (Berichte tiber die Tätigkeit der Forst ichen Versuchsanstat Schwedens in den Jahren 1941-r944; Reports on the Work of the Swedish Institute of Experimenta Farestry in I94I-I944)... 4!7

IV Sid. WIKSTEN, ÅKE: Metodik vid mätning av årsringens vårved och höstved................... 45 I A Method of Measuring Spring Wood and Summer Wood in the Annua Ring... 493 BJÖRKMAN, ERIK: studier över jusets betydese för föryngringens höjdtiväxt på norrändska tahedar... 497 On the Infiuence of Light on the Height Growth of Pine Pants on Pine-Heaths in Norrand... 541 RoMELL, LARs-GuNNAR och MALMSTRÖM, CARL: Henrik Hessemans tahedsförsök åren I922-42... 543 The Ecoogy of Lichen-Fine Forest Experiments (I922-42) by the ate Dr H. Hesseman........................................................... 6 I 6

-==E=R=I=K==R=E=N=N=E=R=F=E=L=T==I INVERKAN AV TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBSTANSER PÅ NÅGRA.BLÅ YTES\ AMP ARS T'ILL VÄXT JÄMTE ETT FÖRSÖK TILL KVANTI.TATIV MÄTNING AV BLÅNADENs INTENSITErf. V. ar Inedning. och en, som närmare studerat båytesvarnparnas uppträdande på ta, har knappast kunnat undgå att ägga märke ti de skinader, som i detta avseende råda mean spint och kärna. Medan spintveden snabbt och intensivt angripes av bånad, förbir kärnveden frisk och oskadad. Kärnvedens stora motståndskraft emot bånadssvamparna beror säkeri. gen på fera faktorer. En sådan är att kärnveden i rege är fattigare på näringsämnen än spintveden. Enigt TRENDELENBURG (1939 s. 139) innehåer hos nästan aa trädsag spintveden mer askbeståndsdear än kärn veden. Beträffande kväve är skinaden mean spint och kärna icke stor, dock är den förra genomgående kväverikare äh kärnan. Knappheten på näring kan atså bi. draga ti att båytesvamparna icke utvecka sig på kärn veden. En annan faktor, som har stor betydese, är oikheten i vattenhat hos spint- resp. kärnved. För att båytesvamparna över huvudtaget skoa kunna tiväxa i veden, måste vattenhaten minst utgöra ungefär 30 %, beräknat på vedens torrvikt (=värdet för fibermättnadspunkten). För optima tiväxt bör dock veden även innehåa en de fritt vatten. Enigt LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN (1927) äger optima utvecking av båytesvamparna rum vid en vattenhat mean 40 och 135 % Kärnveden i rotstående ta inne-. håer betydigt mindre vatten än spintveden (44 % emot 152 % enigt. samma författare), och på grund av att porerna förändras vid uttorkningen har kärnveden större svårighet att åter taga upp fritt vatten än spintveden. LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN håa även för troigt, att just behovet av fritt vatten för båytesvamparnas de är ett av skäen, varför de ej kunna växa i kärnveden. 24. Medde. frtn Statens Skogsforsöksanstat. Häfte 34

392 ERIK RENNERFELT En tredje orsak ti takärnvedens resistens emot båyta kan vara förekomsten av för svamparna giftiga ämnen. Dyika substanser ha även isoerats ur takärnveden, och i föreiggande uppsats har deras inverkan på några oika båytesvampar närmare undersökts. De för undersökningen erforderiga takärnvedsubstanserna ha framstäts på Ceuosaindustriens Centraaboratorium under docent H. ERDTMANS edning och med understöd från Fonden för skogsvetenskapig forsk!1'ing. För denna hjäp ber jag att få tacka. För tistånd att få använda centraaboratoriets vithetsmätare ber jag att få framföra ett tack ti professor E. HÄGG LUND, och för råd och anvisningar vid utförandet av vithetsmätningarna vi jag tacka civ.-ingenjör H.-W. GIERTZ. Fröken BEATA BJÖRKMAN har på ett noggrant och förtjänstfut sätt utfört det omfattande aboratoriearbetet, och fröken GuNNILA THORDEMAN har, ritat de i texten ingående figurerna, för viket jag också tackar. FÖRSÖK MED TALLKÄRNVEDENs FENOL SUBST AN SER. Kärnveden skijer sig från spintveden b. a. genom sin i amänhet högre hartshal Enigt SYLVEN (1916 s. 184) är den genomsnittiga haten av eterösiga beståndsdear i kärnan 8 %, i spinten 2 2 / 3%. Dessa hartsbeståndsdear utöva dock enigt ZELLER (1916) bott en ringa giftverkan. För att fuständigt hämma tiväxten av Lenzites sepiaria behövdes i matextraktagar en tisats av mer än 50 % av eterösig harts (från Pinus paustris). I takärnveden Jinnas emeertid specifika acetonösiga hartsbeståndsdear av fenokaraktär, pinasyvin och pinosyvinmonometyeter, vika isoerats av ERDTMAN (1939). Emot rötsvampar ha dessa substanser i agarsubstrat en mycket stark toxisk effekt (RENNERFELT 1943 a och b). I kotsförsök med rötsvampar har visats, att oika rötsvampar ha oika förmåga att angripa takärnveden (LIESE 1928, BJÖRKMAN 1944, ERDTMAN och RENNERFELT 1944). En de arter angripa kärnveden i nästan samma utsträckning som spintveden, medan andra bott med svårighet eer knappast as kunna utnyttja kärnveden som näringssubstrat. Beträffande båytesvamparna förefaer knappast någon sådan differentiering att finnas. Jag har varken sjäv träffat på båyta på takärnved eer i itteraturen kunnat finna uppgifter härom. I grankärnved ha LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN (1927) vid ett enda tifäe observerat en båytesvamp, nämigen Hormodendntm microsporum. Förekomsten av båyta på kärnyed förefaer atså att vara mycket säsynt.

TALLKXRNVEDENS FENOLSUBSTANSER 393 A. Försök i matextraktagar. I orienterande syfte ha försök över pinosyvinsubstansernas giftighet emot båytesvampar i matextraktagar utförts. Därvid har samma metodik använts, som då samma ämnens toxicitet gentemot rötsvamparna studerades (RENNERFELT I943 b). _Försöken ha utförts på föjande svampar: Cadosporium herbarum Link ophiostoma sp. Phiaophora fastigiata (Lagerberg et Mein) Conant Phoma ignicoa Rennerfet Puuaria puuans (de Bary et Löw) Berkh. Stemphyium graminis (Cda) Bon. Tab. I. Inverkan av pinasyvin på mycetiväxten av Phiaophora fastigiata. T= 22 C. Infuence of pinosyvine on the myceia growth of Phiaophora fastigiata. T= 22 C. % Pinasyvin Pinosyvine mm tiväxt efter... dagar ---- mm growth after... days -- 3 6 8 O 13 17 I 6 8 13 r8 24 o,o2... - - - - - - O, OI,,,,.,,. - I 3 4 5 7 1 o,oos.... I 3 5 6 9 14 0,002. o o 2 5 8 II r6 21 0 1 00 I,. I 6 9 12 r6 22 -... 1 Det har härvidag visat sig, att ifrågavarande ämnen i stort sett ha samma giftverkan på båytesvampar som på rötsvampar. Tabeerna I och 2 visar deras hämmande verkan på mycetiväxten hos Phiaophora fastigiata. I fråga om pinasyvin (tab. r) har fuständig hämning endast ägt rum i en Tab. 2. Inverkan av pinosyvinmonometyeter på mycetiväxten av Phiaophora fastigiata. T = 22 o C. Infuence of pinosyvinemonomethy ether on the myceia growth of Phiaophora fastigiata. T = 22 o C. % mm tiväxt efter... dagar Pinosyvinmono- mm growth after... days metyeter Pinosyvinemonomethy 3 6 8 O 13 et her -... 2 7 9 12 17 24 I 3 5 8 II I 2 o,oz.. o o o - o, or..... - I 2 4 7 O 0,005.. '... o + 4 8 12 0,002.. ~... o I 2 3 5 9 14 O,OOI,....,. 2 4 5 9!2 r8 Tiväxt på ympen. 17

394 ERIK RENNERFEL T o,o2 %-ig ösning. Vid ägre koncentrq.tion bir mycetiväxten mindre hämmad, men den når ej ens vid den svagaste koncentrationen, o,oor % pinosyvin, fut samma värde som i agar utan tisats. Pinosyvinmonometyeter (tab. z) synes i mycket svag ösning, o,oor -o,oos %, ha en något starkare toxisk effekt än pinosyvin. Vid starkare koncentration däremot, o,or-o,o2 %, är dess giftighet något mindre, viket vä torde sammanhänga med att ämnet är mera svårösigt än pinosyvin. I tabeerna 3 och 4 ha resutaten av försök med sex oika båytesvampar sammanstäts. Tiväxten i jämföresesubstratet, matextraktagar med I% akoho, har satts = roo. Det framgår av tab. 3, att fuständig hämning i pinosyvinhatig agar erhåits i fråga om Phiaophora fastigiata, Phoma ignicoa och Puuaria puuans i o;o2 %-ig ösning. Hos de två sistnämnda svamparna hade myceet dödats i agarn, medan det hos Phiaophora fastigiata växte ut efter överföring ti matextraktagar,,som ej innehö pinosyvin. Anmärkningsvärd är den ringa hämningen hos Ophiostoma-arten. Tab. J. Den reativa tiväxten av båytesvampar i agar, innehåande pinosyvin Försök i provrör vid 22 C. Reative growths of bueing fungi in agar containing pinosyvine. Experiments in testtubes at 22 o C. Anta I % % Pinasyvin försöks- Svampar aka- % Pinosyvine dagar Fungi ho of Duration ethy experi- aeobo o, o z o, o I o,oos o,oc21 o,oo 1 ment in days ' Cariosporium herbarum......!00 3 44 66 70 89 17 Ophiostoma sp... ) 6o 72 Sr S4 S6 17 Phiaophora fastigiata.... ) (+)" 29 ss 87 92 17 Phoma ignicoa... ) _ 2 12 73 S2 17 Puuaria pt~uans.... ) - 4 43 S9!02 17 Stemphyium g1'aminis.... ) 3 17 40 66 99 IO 1 Ympen död efter överfyttning ti matextraktagar: 2 Ympen evande efter överfyttning ti matextraktagar. T ab. 4 Den reativa tiväxten av båytesvamp'ar ''i ägar, innehåande pinosyvin monometyeter. Försök i provrör vfd. 22 o C. Reative growths of bueing fungi in agar containing pirtosyvinemonomethy ether. Experiments in test-tubes at Z2 C Anta I % % Pinosyvinmonometyeter försöks- Svampar aka- % Pinosyvinemonomethy ether dagar Fungi ho Duration ethy of experiaeobo o, o z o, o x o,oos o,oo o, o o I ment in days Cadosporium herbantm.... IOO s 20 2I 24 54 17 Ophiostoma sp... ) 70 ss S7 S7 95 17 Phiaophora fastigiata...... ) 46 42 so ss 75 I7 Phoma ignicoa.... ) IO 7 14 I4 So I7 Puuaria puuans... ) I3 I2!6 27 72!7 Stemphyium graminis... ) 5 s 14 26 7! 13 '

TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBST AN SER 395 Utveckingen i agar med tisats av pinosyvinmonometyeter är i stort sett densamma som i pinosyvinhatig agar, men giftverkan är svagare (tab. 4). Icke någon av de undersökta svamparna hämmades fuständigt. Största motståndskraften uppvisade Ophiostoma-arten och Phiaophora fastigiata, medan de övriga svamparna hämmades avsevärt i de starkare ösningarna, o,oos -0,02 %. Tab. 5 Den reativa tiväxten av båytesvampar i agar, innehåande feno. Försök i provrör vid 22 C. Reative growths of bueing fungi in agar containing pheno. Experiments in test-tubes at 22 C. Båytesvamparna förhåa sig atså ti dessa substanser på ungefär samma sätt som rötsvamparna. De senare äro dock i agarsubstrat något känsigare. Icke hos någon rötsvamp förekom mätbar tiväxt i o,oz %-ig pinosyvinösning, och ett ferta rötsvampar dödades genom inverkan av o,ox %-ig pino- Anta för- I O/ /0 % Feno söks- feno- Svampar ako- % Pheno dagar ta" Fungi ho Du ra- Pheno ethy tian of number acoho experio, z o, r o,oz o, or ment in days o,os Cadosporium herbarum... IOO _ - (+) I4 92 I3 - Ophiostoma sp... )) - (+) (+) 36 95 I3 - Phiaophora fastigiata.... )) - (+) I7 73 95 I3 5 Phoma ignicoa.... )) Puuaria puuans... )) - - I2 6I 94 I3 5 - - 6 52 95 I3 5 Stemphyium gr amin is.... )) (+) (+) I4 67 97.ro - och 2, se tab. 3 a Gäer för pinosyvin. syvin. Fera rötsvampar hämmades fuständigt även av o,oz %-ig pinosyvinmonometyeter-ösning (RENNERFELT 1943 b). I tabes har inverkan av feno på båytesvamparnas tiväxt sammanstäts. Agar, innehåande o, r % feno, har fuständigt hämmat aa de undersökta svamparna, och efter två veckor voro ett par myce döda, medan några växte ut efter överföring ti oförgiftad matextraktagar. I en o, os %-ig ösning hämmades båytesvamparna avsevärt, betydigt kraftigare än rötsvamparna i motsvarande koncentration. Fenotaet för pinasyvin har endast kunnat bestämmas för ett par av de undersökta båytesvamparna. Det uppgår i aa tre faen ti 5, atså mindre än hos rötsvamparna, där det beöpte sig ti 5-20.

.396 ERIK RENNERFEL T a. Impregnering a v kotsarna. B. Försök på ved. I. Metodik. Ti försöken användes kotsar av taspintved, utsågade ur samma fyrkantstav (fig. 1). Kotsarnavoro 27 X 27 mm i fyrkant och 7 mm tjocka. I serier om 18. st. impregnerades dessa kotsar med akohoisk pinosyvin- resp. pinosyvinmonome- Fig. I. Tisågning av kotsar ur en trästav. TJ;te cutting of bocks from a wooden ath. tyeterösning. För att underätta intrångarrdet av ösningen utfördes impregneringen i ett evakueringskärl Genom evakuering avägsnades uften ur kotsarna, vandter ösningen tisattes. För att uppnå en jämn och fuständig impregnering T ab. 6. Upptagningen av pinasyvin och pinosyvinmonometyeter ur akohoisk ösning. Taking up of pinosyvine and pinosyvinemonomethy ether from aeahaic soution. Upptagen Abs. torrvikt mg substans Impregne- mängd hos r 8 kotsar pr m Kärnfenoer i veden ringsmede akoho Absoute dry akoho Heartwood phe-nos in the wood Impregnation Amount of weight of r8 bocks medium mg. Substance aeohoj taken up per m. aeohoj g. I } m 1ng % 3I, 8 pino- 3 S0,9 IS3 0,48 31,8 sy- 6 so, 6 304 0,96 3I, 8 vin 9 49,0 44I I, 39 30,9 { pinasy vin-} 3 48,3 I4S 0,47 32,o mono- 6 so, 5 303 0,95 31,9 metyeter 9 49.6 446 1 1 40 fingo kotsarna igga kvar i ösningen under 24 timmar. Genom vägning av kotsarna före och omedebart efter impregneringen kunde den absorberade mängden pinosyvin erhåas och beräknas i procent av vedens absouta torrvikt. Som framgår av tabe 6, var upptagningen av de båda ämnena mycket jämn och proportione. Efter impregneringen torkades kotsqrna några dagar i fria uften. b. Infektion a v kotsarna. Ti försöken ha använts några av de förut omnämnda svamparna, nämigen Cadosporium herbarum, en Ophiostoma sp., Phiaophora fastigiata och Stemphyium graminis.

TALLK.i\RNVEDENS FENOLSUBSTANSER 397 Cadosporium herbatum är en av de vanigaste båytesvamparna, särskit på sågat virke. Myceet bidar ett kraftigt missfärgande pigment och avsnör i stora mängder konidier, som ge svampkoonierna en mörkgrön färg. Ophiostoma-arten har ej kunnat identifieras, enär den icke har utbidat perithecier. Av vegetativa förökningsstadier har den konidier av Cephaosporiumtyp och grafier. Då myceet i sig sjävt hos denna art. är föga pigmentbidande, har missfärgningen på kotsarna i amänhet varit av ringa storeksordning. Phiaophora fastigiata är en vanig båytesvamp. På kotsarna har den förorsakat en kraftig missfärgning i huvudsakigen gråbrun färgton. Som fjärde svamp h;:tr vats Stemphyium graminis1 Den ti försöken använda kuturen har isoerats ur våt sipmassa, där den vid några tifäen påträffats i enstaka individ. På ved framkaar den en ytterst intensiv missfärgning redan efter en a två veckor. Färgen kan vid kraftig utvecking av svampen vara nästan svart. Som bånadssvamp på virke torde den dock på grund av sin säsynthet vara av underordnad betydese. För infektionen av kotsarna gjordes sporsuspensioner i ordning, innehåande ca en miion sporer pr mösning. På grund av svårigheten att erhåa tiräckigt med spormateria innehö dock Stemphyium-suspensionen ej mer än ca 100 ooo sporer pr m. De vid 120 C i torkskåp steriiserade kotsarna doppades först i varmt vatten under 10 sekunder och sedan i sporsuspensionerna under ytterigare 10 sekunder. Kotsarnas vattenhat bev på så sätt i spintveden 6o a 7o % och i kärnveden 35 a 40 % (beräknat på vedens abs. torrvikt). Detta är tiräckigt för att möjiggöra en utvecking av svamparna, men i fråga om kärnveden börjar dock vattenhaten närma sig den nedre gränsen för en god svamputvecking. Kotsarna ades därefter på särskida triangeformade gasstöd i stora petriskåar, kädda med fuktat fitrerpapper. I varje skå ades 16 st. kotsar, samtiga infekterade med samma svamp. Av varje försök gjordes fyra upprepningar. Som kontro på svamputveckingen infekterades naturig spint- och kärnved med resp. svampar och behandades i övrigt på samma sätt som de impregnerade kotsarna. Det är naturigtvis icke möjigt, att genom impregnering på det enka sätt, som nyss beskrivits, omvanda spintved ti en produkt, som är identisk med naturig kärnved. En viss uppfattning om pinosyvinsubstansernas betydese för svamputveckingen bör emeertid kunna erhåas. Efter 3 veckors kutur vid 22 C avsutades försöket, och en okuär bedömning av bånaden gjordes. Denna bedömning gjordes med hänsyn ti utveckingen på ändträet, som hos dessa kotsar utgjordes av en yta om 27 x 27 mm. Svamparna utveckades här med ett ytigt, uddigt myce, och färgen gick huvudsakigen i grå eer bruna nyanser, ofta med en dragning i grönt. Den båaktiga färgton, som vanigen framträder, när svamphyferna växa inne i veden, och som givit upphov ti namnet båyta, kom icke ti synes vid kutur på detta sätt. En dyik okuär uppskattning av bånaden måste emeertid anses i hög grad otifredsstäande både vad tiföritighet och framför at nyansering beträffar. Resp. svampars förmåga att bida oika mängd pigment kommer ej heer ti uttryck på detta sätt. Kotsar, som äro kraftigt angripna av Stemphyium graminis, äro nästan sotsvarta, medan kotsar het bevuxna med Ophiostoma-arten, äro just grå. Båda svamparna ha utveckats maximat, men missfärgningen av veden 1 Kuturen identifierad av C. B. S.

398 ERIK RENNERFEL T är i det förra faet många gånger större än i det senare. Det vore i hög grad önskvärt att få en objektiv metod för mätning av missfärgningens styrka, en metod, där graden av bånad kunde givas ett siffervärde. I nästa avsnitt ska ett försök ti en dyik mätning av bånadens intensitet närmare beskrivas. c. Mätning av bånadens intensitet. Ur teoretisk synpunkt är mätning av färgers vaör och intensitet ett kompicerat fysikaiskt probem, och en enke metod att exakt bestämma dessa storheter finnes icke. Ett ferta apparater, särskit ämpade för driftskontro o. dy., ha emeertid konstruerats. Konstruktionen grundar sig på den principen, att juset från en ampa riktas mot det prov, som ska undersökas. Från provet refekteras juset ti en fotoce, och den däri astrade eektriska strömmen påverkar en gavanometer. Av storeken på gavanometerutsaget kan färgstyrkan uträknas. En de orienterande färgmätningar på missfärgade träkotsar utfördes på Ceuosaindustriens 'centraaboratorium med en apparat, som tiverkas av Genera Eectric, U. S. A., under namnet 1>Refection Meter1> (HuNTER 1935). Sjäva mätningen, vars detajer här icke skoa närmare beröras, grundar sig på provets jämförese med magnesiumkarbonat, vars 1>vitheb har satts = 100. Ju närmare 100 gavanometerutsaget igger, desto vitare är såedes provet. Apparaten är utan särskid kaibrering användbar för s. k. vithetsmätning av papper, ceuosa o. dy., där det huvudsakigen är fråga om oika nyanser av gut ti vitt. Även för trä, som ej är missfärgat på något vis, torde apparaten giva användbara resutat. Vid mätning av vedkotsar, som voro kraftigt missfärgade av båyta, visade det sig emeertid, att gavanometerutsaget icke bev proportionet emot pigmentmängden. För att.kunna använda apparaten för mätning av de betydigt mörkare färger, som uppträda vid bånad, var det därför nödvändigt att kaibrera gavanometerutsagen medest prov med känd pigmenthat. Tivägagångssättet härvidag var föjande: Av vedpuver (spint och kärna av ta) och en bandning av djurko och puvriserade färska granbarr (en de ko och två dear granbarr) tiverkades sm;i. briketter, innehåande sammanagt 3 g torrsubstans. Vedpuvret och pigmentbandningen bandades noga, varefter ti två dear av denna bandning sattes en de av ett färgöst im (Casco MC 378). Massan infördes sedan i en iten brikettpress av förnickat järn och pressades vid konstant tryck under 15 minuter och vid 70 C. På detta sätt tiverkades en serie briketter, 30 mm i diameter och ca 5 mm tjocka, med växande proportioner vedpuver och pigment. Färgskaan, som någorunda skue representera ett genomsnitt av den färg, som båyteangripen ved erhåer, gick från träets färg över grått och grågrönt ti nästan svart. Av tabe7 framgår briketternas sammansättning, gavanometerutsag (medeta av tre-fyra briketter) m. m. Vithetsmätaren är försedd med en serie fiter. För att kompensera träets egenfärg visade det sig ämpigt att använda fiter nr 7 vid mätningen. Detta fiter är gurött och absorberar jus i ett begränsat område med tyngdpunkten vid 610 f-f- Med detta fiter erhöos de högsta värdena för briketter, tiverkade av enbart vedpuver, och för ej infekterade vedkotsar. Som synes av tabe 7, koumn 3, innehåer den starkast färgade briketten tusen gånger mera pigment än briketten med den minsta tisatsen av pigment. Vid mätning av dessa briketter erhöos de gavanometerutsag, som angivits i

TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBSTANSER 3Q9 koumn 6 i tabeen. För att få enkare ta att räkna med, har gavanometerutsaget för brikett nr 17 (innehåande endast vedpuver) satts = 100 och värdena för de övriga briketterna omräknats i förhåande ti detta ta (koumn 7). I koumn 8 sutigen ha dessa värden subtraherats från roo. Värdena i denna koumn ha satts av på y-axen i ett koordinatsystem. På x axen ha ogaritmerna för reativa pigmentmängden i resp. briketter (koumn 5) Tab. 7 Pigmentinnehå, gavanometerutsag m. m. hos briketter för färgmätning. Mätning med fiter nr 7 Pigment contents, gavanometer defections etc. for briquettes for coour measurements. Measurements with fiter N o. 7. I 2 3 4 5 6 7 8 Pigmentbandning Reativ Gavanometer- För h. Log Pigmentmixture pigment- utsag mean reativ Gavanometer Nr Viktsdear mängd ved. o. pigment- defections Parts by weight Reative pigment mängd roo-a No. quantities omräknat of pigment Ratio of Log. reative a v äst reduced vedpuver ko+barr charcoa nr r6 =I wood and quantity of read a (nr I7 = wood four +needes pigment pigment No. I6= I =IOO) I 2 2 I 000 I 3 0000 6, 6 7, 6 92,4 2 2 I soo 2 2,6990 6,o 6,9 93, r 3 2 0,5 2.50 4 2,3979!2, 3 14, I 85,9 4 2 0,3 ISO 6,7 2, I 7 6 14,8 17, I 82,9 5 2 0,2 ro o ro 2,0000 22,6 25,9 74, r 6 2 O, I 5 75!3 I,875I 23,7 27,2 72,8 7 2 o, ro so 20 I, 6990 26,6 30,6 69,4 8 2 o,os 25 40!,3979 38,6 44,4 55,6 9 2 0,04 20.so!,3010 40,3 46,3 53,7 O 2 0,03 IS 67 I, I 7 6 I so, 5 58,o 42,0 II 2 o,oz ro!00 I, oooo ss, 6 65,o 35, o 12 2 o, or 5 200 o, 6990 66,7 76,6 23,4 13 3 o, or 3, 3 300 o, 5 r 85 7!, 6 82,2!7,8 14 4 o,or 2,5 400 o, 39 79 72,7 83,5 r6,s 15 5 o, or 2 so o O, 3 O I O 78,o 89,6 10,4 r6 IO o,or I I 000 O,oooo 8s,o 97,6 2,4 I7 O o o 87,0 IOO,o o, o satts av, varvid den på fig. z avbidade kurvan erhåits. De punkter, som representeras av briketter, innehåande en reativ pigmentmängd från I ti 150 igga tämigen vä samade på en rät inje. Vid ännu högre pigmentmängd är icke utsaget proportionet emot og för reativa pigmentmängden. Pigmenthaten hos de missfärgade kotsarna har erhåits på föjande sätt. Kotsarna ha mätts med fiter nr 7, och gavanometerutsaget, uträknat enigt koumn 8 i tabe17, har prickats av på kurvbadet. Det däremot svarande ogaritmvärdet har avästs och omräknats i pigmentmängd. I rege ha värdena egat någonstädes på den raka deen av kurvan, pigmentmängden har atså egat mean I och 150. Detta värde är naturigtvis icke någon fixerad faktor utan het beroende på det i briketterna ingående pigmentets natur. Som ämpig beteckning för missfärgningen föresås namnet pigmentenhet (p.e.). En p.e. motsvarar därvid den pigmentmängd, som innehåes i en brikett,

400 ERIK RENNERFEL T tiverkad av en bandning bestående av ro g vedpuver och o, or gdjurko +gran barr (enigt nr 16, koumn 2 och 3 i tab. 7). En kots, som vid mätningen får värdet 20 på reativa pigmentmängden, innehåer såunda 20 p.e. Båytesvampen har i detta fa förorsakat en missfärgning av veden av samma storeksordning, som om 2 g vedpuver bandas med o,o4- g. djurko +granbarr. I briketten är förhåandet mean ved och pigment i detta fa = so (koumn 4 i ta b. 7). I vedkotsen kan förhåandet givetvis vara ett het annat, beroende på sammansättningen och styrkan hos det av svampen producerade pigmentet. Tyvärr är vår 100 GavanometerutsaQ Gavanometer defection 80 100 80 ) O 60 40 40 20 20 0~~--L-L-~--L-----L-~~~----~~~~~~~-!~--~=---~0 o 0,30 0,40 0,52 0,70 1.00 1,18 1.30 1.40 1.70 1,88 2,00 2,18 2.40 2,70 3,00 LoQ. piqmentmänqd LoQ. quantity of piqment Fig. z. Kurva utvisande sambandet mean gavanometerutsag och og pigrnentrnängd. Graph showing the earreation between gavanometer defection and og. quantity of pigment. kunskap om svampfärgämnenas kemi och fysioogi ytterst obetydig. Uppgifter om båytesvampamas pigment saknas het och hået (KLEIN 1932). Det är emeertid föga troigt, att båytesvampamas pigment är av enhetig natur. Färgen hos oika båytesvampar uppvisar många oika nyanser i brunt, grönt, grågrönt och nästan svart. De utförda mätningarna ha gjorts med briketter innehåande ett sag av pigment. Ursprungigen var avsikten den att tiverka briketter, som i färg så noga som möjigt överensstämde med den färg, som de oika båytesvamparna gav åt träet. Av tekniska skä har detta icke kunnat genomföras. Des är det mycket' svårt att framstäa en färg bandning, som har exakt samma nyans som vedprovet, des är det ej heer säkert, att en och samma båytesvamp under aa förhåanden utbidar. ett enhetigt pigment. På spintved t. ex. kan pigmentet utgöras av fera färgämnen, medan på kärnved, där missfärgningen är ytterst obetydig, kanske endast ett pigment utbidas. Icke ens hos samma svamp är det såunda säkert, att brikettserier, framstäda av samma pigmentbandning, skue exakt motsvara pigmentförekomsten hos svampen under oika förhåanden. Ä ven om atså en viss generaisering har ägt rum vid mätningen, torde ändock användbara resutat uppnås. Om en båyteangripen kots pacerades inti den brikett, som.närmast överensstämde i färg för ögat, visade det sig, att gavanometerutsagen för kotsen resp. briketten i rege också ågo i närheten av varandra. Mätningsresutatet är i hög grad beroende på att briketterna äro riktigt tiverkade. Vägningsfe vid tibandningen och något oika tryck vid pressningen av briketterna kan medföra, att serien icke bir så jämn som önskvärt vore. Som

TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBSTANSER 401 Tab. 8. Gavanometerutsagets variation.hos briketter för pigmentmätning. Mätning med fiter nr 7 Variation of gavanometer defection with briquettes for pigment measurement. Measurements with fiter No. 7 Brikett nr Briquette No. 3 a..... b.... c.... d... 7 a... 1 b...! c.................................. I3 a.... b.... ~........................ : :::::::::1 Reativ pigmentmängd Reative quantity of pigment 250 so 3,3 Gavanometerutsag Gavanometerdefection!2, 3!2,4 I2, 6 rz,o 26,6 27,4 25,8 6g. 5 72,6 72,3 71,8 } Medeta \ean vaue IZ, 3 26,6 71,6 synes av uppstäningen i nedanstående tabe, förekomma även små variationer i gavanometerutsaget hos paraeproven. Aven andra fekäor förekomma. Träet i sig sjävt har icke atid samma färg. Den växar icke bott med oika trädsag utan även med spint och kärna. Icke ens bitar, utsågade efter varandra ur sa~ma stav, uppvisa samma värden. Det kan bero på oika ådring hos kotsarna och även på ojämnheter i ytan. En gatt yta refekterar juset på ett annat sätt än en skrovig. I tabe 9 ha mätresutaten av ett anta kotsar av ta och gran, av båda sagen spint och kärna, sammanstäts. Takärnveden är mörkast. Spintved av ta resp. gran har givit nästan samma värden, medan grankärnveden är jusast. Lika jusa äro briketterna av vedpuver. De individuea oikheterna äro i amänhet små, men särskit hos kärnveden förekomma en de oregebundenheter i utsagen, sannoikt betingade av att procenten höstved icke varit densamma i de oika kotsarna. Vedpuverbriketterna äro jämnast, sannoikt beroende på att årsringarna där äro eiminerade. Liknande variationer i färgstyrkan förekomma även hos de svampinfekterade kotsarna. Föjande exempe (tabe 10) må iustrera detta. Vid utförandet av måtningarna har gavanometerutsaget avästs med en decima; medetaet av de fyra paraeerna har dock angivits som het ta i de efterföjande tabeerna (utom när värdet understiger 10). Som synes av tab. g, är färgvärdet på briketter av vedpuver i amänhet något högre än färgvärdena på ej infekterade kotsar. För att icke pigmentvärdet på angripna kotsar ska bi för stort, har en korrigering för denna skinad mean vedpuverbrikettens och de oinfekterade kotsarnas färgvärde företagits. Denna skinad är i de festa fa mycket obetydig. För spintved uppgår den. i rege ti I a 2 p.e., i fråga om kärm ed har skinaden varit något större, 2 a 3 p.e.

402 ERIK RENNERFEL T Tab. 9 Gavanometerutsagets variation hos ej infekterade kotsar av ta och gran. Mätning med fiter nr 7 Variation of gavanometer defection for uninfected bocks of pine and spruce. Measurements with fiter No. 7 Vedsag Gavanometerutsag Medeta Kind of wood Gavanomder Mean vane defection Taspint... 83.5 Fine sapwood 81,2 8z,r 8z,o 8z,6 8o.6 Takärna... 7Zr8 Fine heartwood 83,4 J4,6 75.3 74 6 71,3 Granspint... 8z,s Spruce sapwood 82,3 83,2 81,9 8o, r 81,2 Grankärna... 82,9 Spruce heartwood 83,3 gr, r 87,6 88,5 g z, r Brikett av vedpuver... 86,6 (taspint + takärna) 88,2 1 88,5 f 87,8 Tab. IO. Gavanometerutsagets variation hos kotsar, infekterade med Phiaophora fastigiata. Mätning med fiter nr 7 Variation of gavanometer defection for bocks infected with Phiaophora jastigiata. Measurements with fiter No. 7 Ved Gavanometerutsag Medeta Wood Gavanometer Mean vaue defection oimpregnerad spint... z8,2 not impregnated sapwood 32,5 33 0 34 6 impregnerad med r,4% pino- 54.5 syvinmonometyeter... 54, 2 impregnated sapwood 56,8 59. 0 J 32, I s6,r

TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBSTANSER 403 z. Båytesvamparnas tiväxt på ved av oika sag. a. Tiväxt vid oika kärnfenokoncentration. Med den metodik, som beskrivits under impregnering i föregående avsnitt, ha spintvedskotsar innehåande pinasyvin o~h pinosyvinmonometyeter framstäts (ta b. 6). Kotsarna ha därefter infekterats med de förut omnämnda båytesvamparna, och deras utvecking på dessa kotsar har jämförts med svamputveckingen på kotsar av naturig spint och kärna. I tab. n-14 ha resutaten av dessa försök sammanstäts. Tab. II. Pigmentbidningen hos Cadosporium herbarum på ved av oika sag. Försökstid 3 veckor vid 20 C. The productian of pigment in Cadosporium herbarum on wood of different kinds. Duration of experiment: 3 weeks at 20 C. - Vedsag Kind of wood naturig spint... - 36 59 )) kärna... r, 36" JI r8 0,48 6o 3I ve~y~rrj~e~~.e~~~.. ~~~- :.i~~~ { 0,96 6r 30 I, 39 63 28 0,47 6r ved impregnerad med pina- { 30 syvinmonometyeter.... 0,95 67 23 1,40 74 I5 1 vedpuverbrikett med gavanometerutsag 87 = roo (jfr tab. 7). 2 för spintvedskotsar har avdragits r, 4 och för kärnvedskotsar 2, 2 p.e. 8 beräknat som pinosyvin. Konc. Gavano- Con c. meterutsag roo-a1 Gavanometer % defection Pigmentenheter (p.e.)" Pigment units (p.e.) 33 o, 8 s. r 4,8 4 0 4,8 2,6 I, I Tab. IZ. Pigmentbidningen hos Ophiostoma sp. på ved av oika sag. Försökstid 3 veckor vid 20 o C. The productian of pigment in Ophiostoma species on wood of different kinds. Duration of experiment: 3 weeks at 20 C. Konc. Gavano- Pigment- Vedsag Kon c. meterutsag roo-a enheter Kind of wood Gavanometer Pigment units % defection ' naturig spint... - ss 33 6,o )) kärna... I, 36 JI r8 o,b ved impregnerad med pina- { syvin... ved impregnerad med pina- { syvinmonometyeter... 0,48 6g 2I 2,2 0,96 68 22 2.3 r, 39 72 IJ r, 2 0,47 63 28 4 0 0.95 67 23 2.6 1,40 74 r s r, I

404 ERIK RENNERFEL T Tab. IJ. Pigmentbidningen hos Phiaophora fastigiata på ved av oika sag. Försökstid 3 veckor vid 2o C. The productian of pigment in Phiaophora fastigiata on wood of different kinds. Duration of experiment: 3 weeks at zo C. Vedsag Kind of wood Konc. Gavan o- Pigment- Con c. meterutsag roo-a enheter Pigment units % Gavanometer defection naturig spint... - 36 59 33 ) kärna... I, 36 69 2! 1,4 0,48 43 sr 2! ve~y~~j_r_e~~-e~~~- -~~~- -~i~~~ { o,g6 47 46 r s 1,39 53 39 9,I 0,47 ved impregnerad med pino- { 47 46 r s 0,95 syvinmonometyeter... 48 45 14 1,40 55 37 7,9 Tab. I4- Pigmentbidningen hos Stemphyium graminis på ved av oika sag. Försökstid 3 veckor vid 20 C. The productian of pigment in Stemphyium graminis on wood of different kinds. Duration of experiment: 3 weeks at 20 C. Konc. Gavano Pigment- Vedsag Conc. meterutsao- roo-a enheter Kind of wood Gavanomet:r % Pigment units deteetio n naturig- spint.... - 24 72 75 ) kärna...!,36 72 17 o, 6 0,48 55 37 7.9 ve~y 1 ~~J.r_e_g_n_e_r~~. -~~~_ -~i~~~ { o, g6 ss 33 6,o I, 3 9 66 24 2,9 0,47 ved impregnerad med pino- 49 J 44 13 o, 95 syvinmonometyeter... 59 31 5, I I,40 7I rs!,6 Antaet p.e. har även åskådiggjorts grafiskt i fig. 3 a-d. Ur dessa tabeer och figurer kan åtskiigt av intresse utäsas. Hos samtiga svampar är spintveden mest missfärgad, men bånadsintensiteten är hos oika svampar mycket oika utbidad. Minst är den hos Ophiostoma-arten med endast 6.o p.e och störst hos Stemphyium graminis med 75 p.e. Cadosporium herbarum och Phiaophora' fastigiata ha missfärgat veden ika kraftigt. Antaet p.e. uppgår ti 33 Genomgående för aa fyra svamparna är deras ytterst obetydiga förmåga att angripa kärnveden. Sätskit påfaande är den stora skinaden i missfärgning av spint och kärna, infekterad med Stemphyium graminis (fig. 3d). Den största missfärgningen av kärnved har förorsakats av Phiaophora fastigiata. Den uppgår dock ej ti mer än 1,4 p.e. Om de kotsar, som impregnerats med pinasyvin och pinosyvinmonometyeter, närmare undersökas, kunna en de intressanta iakttageser göras. En

40 PiQmentenheter PiQment units TALLKXRNVEDENS FENOLSUBSTANSER 405 30 20 a b 10 o - Spint Sapwood... - Kärna 0,48 0,96 1,39 0,47 0,95 1,40 Heartwo Pinasyvin %Pinosyvin ad (Procent) monomety eter Spint Sapwood - Kärn e Heartwood Pinasyvin - - 0,48 0,96 1,39 0,47 0,95 1,40 Pinosyvinmonomety!eter 80 PiQmentenheter Pigment units 70 60 c d 50 40 30 " K~o,III ;~ ~ ;: Sptc' 04' SptctK:7c Sap- Heart- Pinasyvin Pinosyvin- Sap- Heart- Pinasyvin Pinosyvinwood wood monametyeter wood wood monametyeter! ;~! ;~ Fig. 3 a) Cadosporium herbarum: pigmentbidningen på spint- och kärnved av ta och på spintved impregnerad med oika mängd av pinasyvin och pinosyvinmonometyeter. Försökstid 3 veckor vid 20 C. b) Ophiostoma sp., c) Phiaophora jastigiata, d) Stemphyium graminis. a) Cadosporittm herbarum: The productian of pigment on sapwood and heartwood of pine ~tnd on sapwood impregnated with different quautities of pinosyvine and pinosyvinemonomethy ether. Duration of expeiiment: 3 weeks at zoo C. b) Ophiostoma sp., c) Phiaophora jastigiata, d) Stemphyium graminis. jämförese med kotsarna av naturig spint visar omedebart, att impregneringen ett ti en betydande minskning av missfärgningen. Svamputveckingen är även någorunda proportione emot mängden av kärnfeno i veden. Sär-

406 ERIK RENNERFEL T skit vackert framträder detta hos kotsarna, infekterade med Stemphyium graminis. Beträffande kärnfenoernas verkan gentemot de oika svamparna visar det sig, att Cadosporium herbarum och Stemphyium graminis ha hämmats i avsevärd grad, medan Phiaophora-infekterade kotsar bivit ganska kraftigt missfärgade. Ä ven Ophiostoma-arten har tiväxt förhåandevis bra på de impregnerade kotsarna, ehuru pigmentbidningen genomgående är svag. En ganska god överensstämmese mean kotsförsöken och försöken i agar synes råda. Ophiostoma sp. var' i agar den mest motståndskraftiga svampen, och även Phiaophora fastigiata tåde mera än de övriga svamparna (tab. 3 och 4). Liksom i fråga om rötsvampar igger dock kärnfenoernas hämningsvärde i agar vid en avsevärt mycket ägre koncentration än i ved. En bick på diagrammen i fig. 3 a-d visar ännu ett viktigt förhåande. Icke i något fa har den impregnerade spintveden kunnat bjuda svamparna ika stort motstånd som den naturiga kärnveden. Vedmateriaet härstammade från Tönnersjöhedens försökspark, Haand, och haten av fenoer i kärnveden utgjorde enigt anayser utförda vid Ceuosaindustriens Centraaboratorium I,36 % (beräknat som pinosyvin). Enigt undersökningar av ERDTMAN torde dock denna substans vanigen icke utgöra mer än ca 30 % av kärnfenoerna (ERDTMAN och RENNERFELT I944). Spintved, innehåande I,4 % av det starkt fungicida pinosyvinet, borde därför vara giftigare för svamparna än den naturiga kärnveden. Kärnvedens resistens emot båyta beror dock säkerigen ej bott på sjäva förekomsten av dyika substanser, utan även det sätt, varpå dessa och ev. andra hartsbeståndsdear äro inagrade i kärnveden, torde ha stor betydese. Genom undersökningar av HÄGGLUND, HoLMBERG och johnson (I936) och ERDTMAN {I943) har visats, att ceväggarna i kärnveden troigen äro inkädda i tunna skikt av oika hartsbeståndsdear, för vikas extraktion oika ösningsmede äro erforderiga. Pinosyvinsubstanserna gå såunda icke att direkt ösa ut med eter, varmed annars det mesta av hartsbeståndsdearna kan extraheras. För extraktion av kärnfenoerna måste aceton användas. Denna fina naturiga organisation av kärnveden har ej kunnat efteriknas genom impregnering av spintved på det grova sätt, som kommit ti användning i dessa försök. I den impregnerade spintveden beror båytesvamparnas ringa utvecking utan tvive på närvaron a v kärnfenoerna. De utöva atså även i veden en giftverkan. Så som impregneringen ägt rum, bekäda dock dessa substanser sannoikt det inre av ceväggarna och,torde även devis vara östa i cehåigheternas fria vatten, varigenom båytesvamparnas hyfer under sin tiväxt komma i direkt beröring med dessa substanser. I kärnveden däremot igga dessa ämnen - som nyss nämnts - sannoikt

TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBSTANSER 407 skyddade av tunna membraner. Då båytesvamparna med sina hyfer i rege icke tränga tvärs igenom ceväggarna, komma de kanske icke i omedebar kontakt med dessa ämnen i osårad naturig kärnved. Då dessa ämnen emeertid äro något vattenösiga, kan en ringa de därav finnas öst i sväningsvattnet och i det ev. förekommande fria vattnet och på så sätt motverka framträngandet av båytesvamparna. Som framgått av matagarförsöken, hämmar en o,oz %-ig pinosyvinösning båytesvamparna mycket kraftigt. I den naturiga kärnved, som använts vid försöken, har denna kontakt mean kärnfenoerna och svamphyferna sannoikt i viss grad underättats därigenom att ett stort anta vedfibrer skurits tvärt av vid tiverkningen av kotsarna. Men som påpekades redan i inedningen, beror kärnvedens stora resistens emot båyta även på andra faktorer. De eterösiga hartsbeståndsdearna i kärnveden bidraga nämigen också ti att försvåra båytesvamparnas framträngande. Deras betydese igger des i att de utgöra ett mekaniskt hinder för hyfernas framträngande, des i att de försvåra vedens upptagande av vatten. Som redan tidigare omtaats, bevo de kotsar, som bestodo av naturig kärna, vid infektionen icke ika 'fuktiga som spintvedskotsarna. Detta förhåande har givetvis bidragit ti att svamparna utveckats sämre på kärnveden än på spintveden, såvä den naturiga som den impregnerade. Ti takärnvedens stora motståndskraft mot båyta samverka atså både fungicida och vattenavvisande substanser, som tiika utgöra ett mekaniskt hinder för svamphyfernas framträngande. b. Missfärgningens beroende av tiden. För att närmare undersöka hur snabbt missfärgningen uppträder på veden gjordes en serie kotsar i ordning, des av naturig spintved, des av spint, impregnerad med 1,4 % pinosyvinmonometyeter. Dessa kotsar infekterades med Cadosporium herbarum, Ophiostoma sp., Phiaophora fastigiata och Stemphyium graminis på. sätt, som tidigare beskrivits. För varje svamp gjordes r6 kotsar av varje sort i ordning och med en veckas meanrum uttogas 4 st. kotsar av varje serie ur kuturskåarna. Vid försökets avsutande funnos atså 4 serier, som voro resp. I, 2, 3 och 4 veckor gama. Kotsarna mättes i vithetsmätaren, och de erhåna värdena ha sammanstäts i tab. 15-18 och diagrammen på fig. 4 a-d. Missfärgningen på kotsarna av naturig kärnved ökar avsevärt i styrka från första veckan t. o. m. den tredje. Under den fjärde veckan däremot är ökningen mycket obetydig. Av de oika svamparna har Stemphyium graminis bidat mest pigment. Redan efter en vecka hade denna svamp bidat i det närmaste ika många p.e., som Phiaophora fastigiata efter 3 veckor. Ophiostomaarten hade även denna gång missfärgat veden mycket obetydigt.

408 ERIK RENNERFEL T 30 Pi~mentenheter Pi~ment units 20 b 10 o 2 3 Spint Sapwood 4 -- 1 2 3 4 veckor, we eks m pre~nerad s pi n t mpre~nated sapwood -1 2 3 4 -- 2 3 4 veckor, weeks 90 Pi~mentenheter Pi~ment units 80-70 60 - c d 50 40 30 20 10 o --11 - _.I 2 3 4 2 3 2 3 4 2 3 4 veckor, weeks veckor, we eks Fig. 4 a) Cadosporium herbarum: pigmentbidningen på spintved och på spintved impregnerad med r, 4 % pinosyvinmonometyeter. Försökstid r-4 veckor vid 20 C. b) Ophiostonza sp., c) Phiaophora jastigiata, d) Stemphyium graminis. a) Cadosporittm herbarum: The productian of pigment on sapwood and on sapwood impregnated with 1,4 per cent pinosyvinemonomethy ether. Duration of experiment: I-4 weeks at 20 C. b) Ophiostoma. sp., c) Phiaophora fastigiata, d) Stemphyi«m graminis. Efter 3 veckor hade Stemphyium graminis i denna serie bidat 84 p.e. I den föregående hade den på samma tid bidat 75 p.e. (tab. 14). Phiaophora fastigiata hade bidat 40 resp. 33 p.e. och Ophiostoma-arten 4,9 resp. 6,o p.e.

TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBSTANSER 409 Tab. IS. Pigmentbidningen hos Cadosporium herbarum på naturig resp. impreg nerad spintved. The productian of pigment in Cadosporium herbarum on natura and impregnated sapwood. Gavan o- Pigment- T i d Vedsag meterutsag roo-a enheter T i m e Kind of wood Gavanometer Pigment units defection I veck 56 36 7 4 2 veckor... naturig 48 45 I4 3 >>.. spint 4I 53 23 )) 4... 40 54 24 spint med 75 I4 I,o 2 veckor... I,4 % pin o- 74 15 I, z I vecko... j 3»................. syvinmono- 65 25 3,2 )) 4... metyeter! 6g 21 2,3 f T ab. I6. Pigmentbidningen hos Ophiostoma s p. på naturig resp. impregnerad spintved. The productian of pigment in Ophiostoma species on natura and impregnated sapwood. Gavano Pigment- Tid Vedsag meterutsag Ioo-a enheter T i m e Kind of wood Gavanometer Pigment units defection I vecka..... 7I I8 I, 7 2 veckor... naturig f 64 27 3.7 6I 30 4.9 3 >)... f spint 4 ))................. 6o 3I j, z f I vech 82 6 0, ) I "Pi~t med 2 veckor................. I, 4 Yo pm o- 7I I8 I,7 3 >> syvinmono- 65 25 3,2 4 >....,! metyeter 67 23 2,7 Tab. I7. Pigmentbidningen hos Phiaophora fastigiata på naturig resp. impregnerad spintved. The productian of pigment in Phiaophora fastigiata on natura and impregnated sapwood. Gavano- Pigment- T i d Vedsag meterutsag Ioo-a enheter T i m e Kind of wood Gavanometer Pigment units defection I vecka... t 70 20 2,0 2 veckor... naturig 47 46 I5 >) 3 spint 33 62 40 >) 4 :::..... ::... ::f 32 63 43 I vecko... pint med ) 82 6 0, I 2 veckor... I, 4 % pina- 70 I9 :r,s 3 ))... syvinmono- 59 32 5,6 4 ))... metyeter 56 36 j,6

410 ERIK RENNERFEL T Tab. I8. Pigmentbidningen hos Stemphyium graminis på naturig resp. impreg nerad spintved. The productian of pigment in Stemphyium graminis on natura and impregnated sapwood. Gavan o- Pigment- Tid Vedsag meterutsag roa-a enheter T i m e Kind of wood Gavanomder Pigment units def!ection ' vocka... 1 ( 34 6r 39 2 veckor... naturig 28 68 59 3 >i ) spint 23 74 84 4 >i 22 75 90 ' ~... pint med ( 76 I3 0,8 2 veckor... r,4 % pina- 64 26 r,s 3 >i syvinmono- 59 32 5,6 4 >i metyeter 6r 30 s,o Hos dessa tre svampar var såunda pigmentbidningen tämigen ika vid de två oika tifäena. Beträffande Cadosporium herbarum däremot var det en ganska betydande skinad i fråga om missfärgning. I denna serie var antaet p.e. 23 mot 33 i den föregående. Sannoikt beror detta på att kuturförhåandena av en eer annan anedning ej varit ika vid de båda tifäena. Tisatsen av pinosyvinmonometyeter har genomgående inverkat starkt hämmande på svamputveckingen. Med tiden ha dock även de impregnerade kotsarna bivit något missfärgade, starkast hos de Phiaophora-infekterade kotsarna. Hos aa kotsarna med undantag av de Phiaophora-infekterade har missfärgningen gått något tibaka under den fjärde veckan. Genom tisats av pinosyvinmonometyeter synes missfärgningen såunda kunna hejdas, sedan svamparna uppnått en viss i förhåande ti utveckingen på oimpregnerad spiint reativt obetydig tiväxt. 3 Jämförese mean mätning och uppskattning av bånadsintensiteten. Vid fera tifäen är det önskvärt att föja utveckingen av båytan, t. ex. i fråga om stockbånadens fortskridande vid sommaragring, eer när det gäer ytbånadens uppträdande på virke m. m. Man bör därvid skija des på angreppets u t bredning i stocken eer på virket, d. v. s. den voym eer yta, som är angripen, des på angreppets intensitet, d. v. s. den färgförändring, som veden undergår ti föjd av svampangreppet. För att angiva angreppets utbredning ha fera metoder provats. LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN (1927) panimetrerade det missfärgade vedpartiet och angåvo detta'i procent av hea spintvedsvoymen. BuTOVITSCH och SPAAK

TALLKÄRNVEDENs FENOLSUBST AN SER 411 (rg4rfmätte i sina undersökningar den totaa manteytan och uppskattade sedan-så-noggrant som möjigt den av-bånad angripna-manteytan, som angavs i procent av den totaa ved ytan. En iknande, något modifierad metod kom ti användning i senare undersökningar (BuTOVITSCH och NENZELL 1943). Angreppets intensitet bedömde LAGERBERG, LUNDBERG och MELIN enigt en 3-gradig skaa (X-XXX), varigenom en viss, men föga differentierad uppfattning om de oika svamparnas förmåga att missfärga veden erhåits. Att en mätning av färgintensiteten ger en betydigt säkrare uppfattning om de oika svamparnas missfärgande förmåga, torde framgå av tab; rg. Färgstyrkan har i denna tabe des bedömts med en 3-gradig skaa, des mätts med vithetsmätaren. Av tabeen framgår omedebart, hur odifferentierat och osäkert systemet med en uppskattning av färgstyrkan är. Möjigen kan en viss uppfattning erhåas om skinaden i utvecking hos en och samma svamp. Någon uppfattning om de oika svamparnas förmåga att missfärga veden mer eer mindre är emeertid synnerigen svår att få på detta sätt. Efter tre veckor på naturig spint har t. ex. bånadsgraden för Cadosporiu11i herbarum, Phiaophora fastigiata och Stemphyium graminis försetts med samma tecken, betecknande kraftig bånad. A v mätresutaten kommer emeertid omedebart ti synes, att skinaden i pigmentbidning är ganska Tab. Ig. Jämförese mean färgs.tyrkan hos båyteangripen ved enigt uppskattning och enigt mätning. Comparison of intensities of cooration on attack by bueing fungi, estimated visuay and by measurement. Bånadsintensitet utensity of bueing Tid Time ved wood r vecka... 1 + 2 veckor....... naturig + 3 ) f spint + + : ve:ka..:_:::::i ~~~i-~~4 )++ 2 veckor....... Yo pmo- - 3 ) sy vin- ( +) 4 ) monorne- ( +) ty e ter --- ingen bånad ( +) sparsam bånad + måttig >> + + kraftig» strong Cadosporium Ophiostoma Phiaophora herbarum sp. jastigiata Färg p.e. Färg Coo~r Coour p.e. Färg Coour p.e. 7.4 I4 23 24 r,o r,z 3,2 2, 3 no bneing. sight bueing. moderate (+) 1,7 3.7 4.9 + s.z - O, I I,7 3,2 + 2,7 (+) '2JO + 15 ++ 40 ++ 43 - O, I (+) I, 8 5,6 + 7,6 Stemphyium graminis Färg Coour p.e. + 39 ++ 59 ++ 84 ++ 90-0,8 (+) r,s (+) 5,6 (+ s.o

412 ERIK RENNERFELT stor hos dessa tre svampar. Stemphyium graminis t. ex. har bidat nära fyra gånger så mycket pigment som Cadosporium herbarum. Aven om- som tidigare framhåits- en direkt jämförese mean dessa pigmentvärden måste göras med försiktighet, beroende på att färgämnena sannoikt icke äro av enhetig typ hos dessa svampar, så får m;m genom dessa mätningar en betydigt bättre uppfattning om variationerna i pigmentbidning. Hos en och samma svamp torde i varje fa en direkt jämföresekunna göras mean de oika värdena. Metoden bör även kunna förbättras och förfina.s, särskit i fråga om framstäningen av briketterna, viket är av avgörande betydese för mätresutatens värde. Dyik mätning av färgförändringen ti föjd av båytesvamparnas verksamhet har utförts på kemisk massa, tiverkad av båyteskadad ved (CHIDESTER, BRAY och CURRAN 1938), och på mekanisk massa (RENNERFELT 1941). Det har visat sig, att mörkfärgningen av papper och massa kan biva ganska betydande. Någon sänkning av vedens eer fiberns styrka medför däremot icke förekomsten av båyta i virke. Båytans praktiska betydese igger huvudsakigen i dess egenskap att missfärga veden och de av densamma ev. tiverkade produkterna. En objektiv metod för mätning av missfärgningens store.k bör därför vara ett angeäget önskemå. SAMMANFATTNING. Takärnveden besitter en mycket stor motståndskraft emot angrepp av båytesvampar. Säkerigen bidraga fera faktorer härti. Haten av askbeståndsdear och kväve är mindre i kärnveden än i spintveden. Haten av eterösiga hartsbeståndsdear däremot är större, varigenom vedens förmåga att taga upp vatten minskas och svamphyfernas framträngande försvåras. Sutigen finnas i kärnveden giftiga ämnen av fenokaraktär, pinasyvin och pinosyvinmonometyeter. I agarsubstrat verka dessa substanser starkt hämmande på de undersökta båytesvamparna. Pinosyvin, som är den giftigare av de båda substanserna, hämmar i omkring o,o2 %-ig ösning (tab. 1-4). Feno (tab. 5) har en avsevärt mindre giftverkan. För att undersöka dessa ämnens giftverkan i ved impregnerades kotsar av taspintved med akohoiska ösningar av pinasyvin resp. pinosyvinmonometyeter (tab. 6). Efter steriisering ympades dessa kotsar med sporsuspensioner av några oika båytesvampar, som under tre veckor fingo utvecka sig på kotsarna. För att få ett siffervärde på bånadsintensiteten ha kotsarna med tihjäp av en apparat för färgmätning jämförts med vedpuverbriketter, innehåande en känd pigmentmängd (tab. 7, fig. z).