Välkommen till temadag om utvecklingsstörning Lena Sorcini Leg. psykolog Marina af Schultén Leg. Psykolog
Dagens program 9.30 Presentation, förväntningar 10.00 Teoripass om utvecklingsstörning 11.30 Lunch 12.45 Filmen Ninjakoll, kort diskussion 13.30 Konsekvenser för barnet 14.00 Hur tala med barnet om funktionsnedsättningen 14.30 Smågruppsdiskussion med kaffe 15.30 Återsamling 15.50 Utvärdering
BVC Att följa barnets utveckling hälsokontroller och vaccinationer rådgivning regelbunden uppföljning av barnets utveckling ex. tillväxt, motorik, kontakt, språk
Exempel på utvecklingssteg 0-1 år Ca 2 månader: fixerar blicken Ca 4 månader: griper om saker, börjar jollra Ca 6-7 månader: sitter och börjar krypa Ca 8 månader: skiljer på kända och okända människor Ca 10 månader: reser sig upp, går utmed möbler, förstår enstaka ord, härmningslekar ex. tittut Ca 1 år: börjar gå, säger enstaka ord
1-5 år 1 ½ år: går säkert, klotterritar, talar 8-10 ord, pekar ut kroppsdelar 2 år: talar korta meningar, börjar förstå orsak och verkan, leker bredvid 3 år: cyklar trehjuling, kan göra sig förstådd, treordssatser, säger jag 4 år: kan hoppa och balansera, kan rita huvudfoting, förstår 1-2-3- och många 5 år: skriver sitt namn, kan klippa, balansen ökar
Skolbarn 6-12 år Genom lek utvecklar barnet både sin kroppsliga, språkliga och sociala förmåga Lär sig samarbeta, följa regler, vänta på sin tur De flesta lär sig läsa i sjuårsåldern från www.vardguiden.se
Normal och försenad utveckling
Barnets begåvning är beroende av: Begåvningsnivå Kroppens och sinnenas funktion Koncentrationsförmåga Förmågan att bearbeta och tolka intryck Minne Snabbhet i tänkandet Planeringsförmåga Motivation Social förmåga Tidigare erfarenheter och kunskaper Förmågan att uttrycka sina behov, tankar och upplevelser När barnet har fått ett språk (tal, tecken), får barnet en radikalt ökad förmåga att förstå sin omvärld
När behövs en utvecklingsbedömning? Barnets utveckling avstannar Barnet är tydligt försenat jämfört med jämnåriga När ev. skador, sjukdomar eller traumatiska händelser kan ha påverkat barnets utveckling För att hitta rätt skolplacering för barnet
Hur görs en utvecklingsbedömning? Psykolog på t.ex. Habilitering, BUP, neuropsykiatriska team, skola gör bedömningen Psykologen samlar in information från föräldrar, förskola/skola om nuläget och barnets tidigare utveckling samt tidigare bedömningar och utredningar Psykologen träffar barnet för observation och bedömning med psykologiska test
För att ställa diagnosen Utvecklingsstörning krävs en bedömning av Enligt manualen DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 2000) : 1) den adaptiva förmågan ADL-färdigheter (allmän daglig livsföring) Kommunikationsförmåga Social förmåga Skolprestationer Förmåga att planera och genomföra aktiviteter ex. lekar, dagliga rutiner Förståelse av faror
2) den intellektuella nivån (begåvningen) För diagnosen utvecklingsstörning skall nivån ligga klart under genomsnittet Mäts med psykologiska test 3) förseningen i adaptiv förmåga och intellektuell förmåga skall ha visat sig före 18 års ålder
Olika begrepp: Utvecklingsstörning -Det vanligaste begreppet idag, används bl.a. i lagstiftningen Intellektuell funktionsnedsättning Kognitiv funktionsnedsättning Mental retardation (MR) -Det engelska begreppet, används ibland inom sjukvården Förståndshandikapp Begåvningshandikapp
Grader av utvecklingsstörning Beroende på hur stor förseningen är delar man in utvecklingsstörningen i olika nivåer: Lindrig utvecklingsstörning Måttlig utvecklingsstörning Grav utvecklingsstörning
Lindrig utvecklingsstörning Som vuxen kan man: - läsa och skriva, enkel matematik - klara mycket av vardagliga färdigheter som hygien, lära sig hitta, sköta ett enkelt jobb - föreställa sig händelser, platser, situationer som man inte upplevt själv - ofta bo själv, ibland med stöd - oftast tala och kommunicera relativt obehindrat på konkret nivå
Måttlig utvecklingsstörning Som vuxen kan man: - ibland läsa enkel text eller ordbilder, men för en del är det för svårt - Ibland förstå enkel addition och subtraktion - Ofta ha svårigheter att tala och/eller kommunicera - Ofta ha stora svårigheter att föreställa sig sådant man inte upplevt själv
Grav utvecklingsstörning Som vuxen kan man: - inte läsa och räkna - endast uppfatta omgivningen här och nu - Inte klara dagliga färdigheter utan behöver hjälp genom hela livet (hygien, toalett, matsituationen o.s.v.) - kommunicera med kroppsspråk, ljud, mimik. Tal och bilder blir oftast för svårt att förstå (längre meningar, mer abstrakta bilder)
Orsaker till utvecklingsstörning Kromosomavvikelser Genetiska skador Ämnesomsättningsrubbningar Syrebrist Andra orsaker Okänd orsak
Film: Ninjakoll Om utvecklingsstörning
Vad kan utvecklingsstörningen innebära för barnet?
Tar längre tid att lära sig både intellektuella och sociala färdigheter
Svårare att skapa och upprätthålla rutiner Lätt att fastna i en aktivitet, svårt vid övergångar mellan aktiviteter
Svårt förstå instruktioner, långa meningar Svårt förstå regler, minnas vad som gäller
Svårare att förstå abstrakta begrepp och resonemang (ex. tid, pengar)
Svårt eller omöjligt att skynda på i både tanke och handling
Vanligt att motoriken påverkas ex. klumpighet, långsamhet, sämre koordination
Hur kan det bli för barnet? svårare att förstå vad som händer i vardagen svårare att uttrycka sina önskningar och behov lätt att hamna i stress, som kan väcka frustration, irritation, ilska, besvikelse. Kan leda till utbrott.
Hur kan man hjälpa barnet? Anpassning av bemötandet Anpassning av miljön Träning av färdigheter
Hur man pratar med sitt barn om funktionsnedsättningen
Identitet Formas under hela livet Identiteten skapas i samspel/samverkan med omgivningen Gör en person till den man är, hur man upplever att man är, gör att man är samma person vid olika tidpunkter Känsla av sammanhang gör att man upplever sig som samma person trots att man utvecklas under livets gång Ju säkrare en person är på sin identitet ju större självkänsla har denna person
2013-02-05 Sidan 31 Presentationens namn alt. enhetens namn Identitet forts: Med självkänsla menas värderingen av jagbilden eller vår attityd till oss själva Självkänslan består av självförtroende och självinsikt. Självförtroendet handlar om att tro på sig själv och det man kan, om ens förmågor och kompetenser. Självinsikten handlar om att ha en insikt i vem man är som person. En god självkänsla gör att man känner sig värdefull och man vet att man duger trots sina fel och brister.
Utgångspunkt Barn med funktionshinder: Barn vet Förstår tidigt att de är annorlunda, vet på sitt sätt Barn har rätt att veta Christina Renlund Doktorn kunde inte riktigt laga mig
Barnets/ungdomens identitetsskapade: Få information från omgivningen vem man är Bli bekräftad vad man är duktig på /har svårt för Acceptera vem man är, med fel och brister Har man koll på vad man själv har svårt med, finns också möjligheten att försöka hitta metoder för att komma runt det, och hitta strategier eller lösningar som gör att man klarar saker ändå Självkännedom är en utmärkt beskyddare
Prata om funktionsnedsättningen: Barn som kan berätta hemma har även lättare att berätta utanför familjen Att veta tillsammans är något annat än att veta själv Bra och dåliga hemligheter
Slutsats: Mer kunskap mindre fantasier Att veta trygg identitet
Vad hindrar oss från att prata? Vi är osäkra på hur vi skall göra Rädda för att göra barnet ledset Vill inte väcka den björn som sover Barnet är för litet Barnet förstår ändå inte Barnet frågar inte själv Det finns inga bra tillfällen att prata om detta Ska man använda namnet på diagnosen?
Hjälp till föräldrar: Vad tror du barnet skulle behöva veta? Vad kan barnet säga till andra? När skulle vara ett bra tillfälle att prata? För- och nackdelar med att prata nu? Ge barnet tid att själv landa i diagnosen Tror du att barnet inte pratar för att barnet vill skydda dig?
Vad kan man göra? Få så mycket information som möjligt Prata tidigt Den som är känslomässigt närmast barnet är den som berättar När du förklarar utgå från sådant ditt barn själv tycker är jobbigt Utgå från barnets utvecklingsnivå och uttryckssätt
Göra en bok om barnet 1. Något barnet tycker om 2. Om funktionshindret 3. När visste du och vad? 4. Barnets känslor, tankar, frågor om funktionshindret 5. Vilka vet? 6. Vad vill barnet säga till funktionshindret 7. Andras reaktioner 8. Hur bemöta andra 9. Ett fint barn 10. Hopp för framtiden
Andra metoder: Delge utredningsresultat till barnet/ungdomen själv. Bra utgångspunkt för diskussion! Fråga barnet om han/hon vet varför vi träffas/ om barnet vet varför han/hon kommer till habiliteringen Titta på film tex Ninjakoll och prata med ungdomen om han/hon känner igen sig Gruppverksamhet där man kan träffa andra med liknande svårigheter
Allt är inte problem Det är viktigt att se barnet som en helhet, med både förmågor och svårigheter Alla människor har sin egen personlighet
Gruppdiskussion Hur påverkar barnets utvecklingsstörning vardagslivet i familjen?