Högläsning i förskolan

Högläsning i förskolan Förskollärares Perspektiv på Barnboken som Pedagogiskt Redskap. Reading for Children Teacher Perspectives on the Educational Value of Children s Literature. Edyta Trestka Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet Grundnivå/15hp Handledare: Fredrik Svensson Examinator: Getahun Yacob Abraham 2016-06-21

Abstract The purpose of this study is to highlight how and when eight preschool teachers read aloud to children. I chose to examine two preschools. One is a traditional pre-school and the other is inspired be the Reggio Emilia philosophy. In the end, I compare also if there are any differences between the schools due to their respective educational philosophies. The method I chose is semi-structured interviews, which means that I used a questionnaire, with pre-determined questions. Four teachers were interviewed per preschool. The results showed that preschool teachers are aware of how important it is to read aloud to children, in terms of learning, and that they are actively working to stimulate language development using books and other activities. Both kindergartens read a lot with children of all ages and this is both planned and spontaneous reading aloud that occur during the children's stay at the preschools. The comparison showed that there was no big difference between the different preschools. The main difference was how the schools got hold of new books. One preschool preferring to buy new and the other borrowing books from the library. Keywords Reading aloud, preschool teacher s work, preschool, interviews.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att synliggöra hur och när förskollärarna arbetar med högläsning i förskolan. Undersökningen presenteras ur förskollärares perspektiv där de också utrycker sina syner på högläsningen. Jag valde att undersöka två förskolor där ena är en traditionell förskola och den andra är Reggio Emilia- inspirerad. Det är 8 pedagoger som jag kommer intervjua, 4 från varje förskola. Till slut jämför jag också om det är någon skillnad beroende på de särskilda perspektiven förskolor utgår från. Metoden som jag valde för att uppnå syftet blev semistrukturerade intervjuer som innebär att jag använde mig av ett frågeschema med förbestämda frågor. Resultaten påvisade att förskollärarna är medvetna om hur viktig högläsning är för barnens lärande och att de jobbar aktivt för att stimulera språkutvecklingen med hjälp av böcker och andra aktiviteter. Båda förskolorna läser mycket med barn i alla åldrar och det är både planerad och spontan högläsning som förekommer under barnens vistelse på förskolorna. Jämförelsen visade att det inte var någon stor skillnad med arbetssättet på de olika förskolorna. Det som var skillnaden var förutsättningarna till att få tag i nya böcker. Ena förskolan föredrog att köpa nya och den andra besökte gärna biblioteket för att låna. Nyckelord Högläsning, förskollärares arbetssätt, förskola, intervjuer.

Innehållsförteckning Inledning... 1 Syfte... 2 Frågeställningar... 2 Forsknings- och litteraturgenomgång... 3 Tidigare forskning... 3 Högläsning... 5 Teoretiska utgångspunkter... 5 Reggio Emilia pedagogiken 6 Metodologisk ansats och val av metod... 8 Val av metod.....8 Förberedelse och genomförandet.....8 Etiska aspekter...9 Resultat... 10 Pedagogernas arbetssätt med högläsning.. 10 Förskola 1... 10 Förskola 2......11 Pedagogernas syn på högläsning.... 12 Förskola 1 12 Förskola 2 12 Val av böcker 12 Förskola 1.12 Förskola 2.13 Analys..14 Pedagogernas arbetsätt med högläsning.14 Pedagogernas syn på högläsning...14 Val av böcker 15 Jämförelsen mella förskolor..15 Avslutande diskussion... 17 Metoddiskution.18 Vidare forskning 18 Referenser... 19 Bilaga 20

Inledning Jag har valt att skriva om högläsning i mitt examensarbete för att fördjupa mig i detta ämne och få mer kunskap om hur pedagogers arbetssätt fungerar. Jag har ofta hört om att högläsning bara sker på vilan eller för att lugna ner barn. Efter mina erfarenheter så har jag uppfattat det på ett annat sätt och tyckte att det blir ett bra ämne att skriva om uppsatsen. Jag tycker att det blir intressant att undersöka vad högläsning betyder för pedagoger och hur de använder sig av den. Hur använder och väljer man böcker för att målen från läroplanen ska uppnås. Är böcker ett redskap för pedagoger på vilan eller används de i förskolan på olika sätt för att göra barnens möjligheteter till lärandet på det bästa möjliga sättet? Under min utbildning har jag haft alla mina verksamhetsförlagda utbildningar på Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Det väckte en ide hos mig att undersöka en förskola som är inspirerad av denna pedagogik och en som inte har särskild pedagogisk inriktning och jobbar mer traditionellt, för att kunna jämföra om arbetssätten skiljer sig åt. Båda förskolorna som jag besökte har barn mellan 1-5 år som är indelade efter ålder i olika avdelningar och båda förskolor har 5 avdelningar var. I Förskola i Utveckling kan man läsa att det är viktigt att från tidig ålder utveckla barns språkutveckling så att de får goda förutsättningar senare för att skriva och läsa i skolan. Det nämns också att det ställs stora krav på förskolan som ska erbjuda en rik och språkutvecklandemiljö för barn (Utbildningsdepartementet, 2010). Som det tydligt står i läroplanen ska förskolan: Sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor argumentera och kommunicera med andra, intresse för skriftspråket samt förståelsen för symboler samt deras kommunikativa funktioner (Skolverket, 2010, s. 10). 1

Syfte Syftet med detta examensarbete är att undersöka pedagogernas attityd under högläsning på förskola och få veta vilken ställning pedagogerna har till högläsningen och valet av böcker. Undersökningen ska ske på två olika förskolor så att man kan jämföra ifall arbetssätten skiljer sig åt. För att uppnå målet ska jag använda mig av intervjuer. Frågeställningar För att fördjupa och tydligare beskriva syftet med studien har följande frågeställningar valts När och hur sker högläsning i förskolan enligt pedagoger? Vilken syn har pedagoger på högläsning? Vem är delaktig i val av böcker? 2

Forsknings- och litteraturgenomgång I detta kapitel presenterar jag litteratur som är relevant i förhållande till ämnet som jag ska undersöka. Det kommer några beskrivningar om tidigare studier där forskare undersöker om bland annat högläsning och litteraturpedagogiska arbetet. Det är många forskare som beskriver hur viktig läsning är för vidare språk- och läsutveckling och sedan under rubriken högläsning kan man läsa om några exempel som tydligt berättar om det. Jag har valt att utgå i från ett sociokulturellt perspektiv som verkar vara väldigt passande inom detta ämne eftersom det berättar mycket om att samspela med varandra. För att träna på sina språk förmågor är denna faktor som samspel väldigt viktigt. Den sista rubriken i detta kapitel handlar om en kort förklaring på vad Reggio Emilia pedagogiken står för eftersom jag besöker en förkola som är Reggio Emilia inspirerad och utgår från denna filosofi. Tidigare forskning Svensson (2009) beskriver i sin studie, att kraven på en god språk- och läsförmåga blir större ihop med det att samhället förändras som leder till att barnen behöver stimuleras språkligt redan från tidiga åldrar. Hon gör en studie som visar genom enkäter hur mycket läsning det sker på förskolor och förskoleklasser. Det är vfu-elever som observerar det under sina verksamhetslagda utbildningar och svarar på enkäterna genom att notera varenda gång en läsning sker. Resultaten från denna studie var väldigt positiva och visade att förskollärarna läser nästan dagligen för barnen i förskolan. Det är några studenter som blev besvikna och hoppades på mer läsning ute i verksamheten men på vissa ställen har studien visat att det förekom några andra språkliga stimuleringar. Som en student uppger ett konkret exempel där barnen har förberett sig inför en musikal och det gjorde att de inte hann läsa så mycket men barnen har utvecklat sitt språk förmåga inom övningar. Hargrave och Senechal (2000) genomförde en studie med förskolebarn som hade dåligt ordförråd, som var mer än ett år efter det vanliga språk stadiet för deras ålder. I denna studie fick barnen lyssna på en bok två gånger i grupper med åtta barn. I några grupper skedde dialogläsning och i de andra var det mer traditionell läsning där barnen fick frågor om de förstod innehållet i boken. Resultaten visade att barnen i de grupper som dialogläste, ökade sitt ordförråd mer. Lundberg (2010) skriver om Kuhl som studerade hur nio månaders gamla barn kunde fånga upp kinesiska tonfall och språkljud. Barnen delades i två grupper där en av grupperna fick träffa en kinesisk kvinna som pratade till de på Mandarinkinesiska 20 min per dag. Kvinnan läste böcker för barnen och pratade med dem under leken. Andra gruppen fick också träffa denna kvinna men via en tv, hon pratade lika mycket. Efter en 4-5 veckors tids undersökning kunde barn som mötte kvinna i verkligheten urskilja kinesiska språkljud under testsituationer bättre än dem barn som har sett henne bara på tv. Även om barnen inte kunde prata då så visar denna studie att redan i så tidig ålder börjar språkutvecklingen och barnen börjar redan då tona in sig på modersmålets tonfall och byggstenar. Denna studie visar så tydligt att redan från första åldrar spelar det roll på vilket sätt man samtalar med barnen och för över kunskapen. Fast (2007) skriver att det är genom modersmålet barnen får tillträde till det närmaste sociala gemenskap. Det är också Svensson (2009) som nämner att redan vid tidig ålder utvecklas barnens litteracitet som händer när de tittar på bilder tillsammans med vuxna. 3

Thorell (2006) har gjort en studie om barnens kontakt med litteratur i förskolan och undersökte bland annat hur litteraturpedagogiska arbetet ser ut. Hon undersökte det på en förskola och har använt sig av kvalitativa intervjuer, barns intervjuer och observationer men även av fältanteckningar vid besök. Resultatet visade att pedagoger vill genom läsning ge barnen möjlighet att möta olika världar och människor men också att utveckla deras empatiska och språkliga förmåga. Det visade sig också att både barnen och pedagogerna var nöjda med läsningen på vilan efter maten för att alla var trötta och gjorde att det var skönt och lugnande att läsa en liten stund. Thorell skriver att det litteraturpedagogiska arbetet inte händer på förskolan enligt Chambers modellen (beskrivning kommer snart). Pedagoger visar stort intresse för litteraturen och engagemang till arbetet med det att det inte formulerades något syfte med högläsning på grund av tidsbrist. Det menas att högläsningen som har skett hände mer som rutin och det som också gjorde det synligt var att pedagoger inte har samtalat med varandra om val av böcker (s. 67). Hon beskrev också att underökningen visade tydligt att förskollärarna lät barnen välja böcker som hon trodde påverkade lässtunderna. Det var såklart viktigt att barnen fick möjlighet till det men att det skulles tillgodogöras till de spontana läs tillfällena. Frågan som Thorell ställer är ifall om att det var bara pedagogerna som valde litteraturen skulle det då bli någon förändring. Hon beskriver också att genomtänkte valen kan leda till planering till uppföljning efteråt (s. 68). Thorell (2006) skriver om och utgår från Aidans Chambers modell som handlar om läsandets cirkel som egentligen skapades med tanken för skolbarnen men hon tänker analysera den i sin studie i förskolemiljön. Som Thorell beskriver om slutsatsen till det så tycker hon att Chambers modell skulle man kunna använda på förskolan också. Thorell skriver att Aidan Chambers tänker sig att läsandet sker med samverkan av olika faktorer och när det väl börjar så slutar den inte att pågå. I denna cirkel ingår det att välja, att läsa, reaktion/respons och vuxenstöd. Att välja innebär att barn eller den vuxna ska välja en bok som sedan ska bli läst. Valet av boken beskriver Chambers att ha stor betydelse beroende på om pedagogen väljer medveten en bok för om förskolläraren är ointresserat i barnlitteraturen kan det leda till att det inte skapar så stort intresse hos barnen heller. Det som följer med valet är att man ska tänka på vad barnen har redan läst och kanske förnya valet av böcker. Nästa steg berättar om att läsa, som menas att det kan man göra högt eller tyst för sig själv. Men för förskolebarn innebär det inte så exakt, som Chambers menar med att läsa kan det betyder mycket bredare som att kolla i böcker och på bilder, bläddra i den och berätta. Det som är viktigt är vart man läser eftersom miljön ska vara sådan att man kan lätt koncentrera sig. Och reaktion som menas med att man samtalar om bokens innehåll och reflekterar det. Det sista nämnda är vuxenstöd som berättar att en vuxen ska vara tillgänglig och hjälpa barnen. Pedagogen ska vara som en förebild för barnen (s. 25-28). Detta är en kort beskrivning av denna modell och det är väldigt intressant att den även passar i förskolemiljö fast tanken med den var anpassad för skolbarnen. Det syns tydligt i alla delar av modellen att det sammanhanget även passar in på högläsning i förskoleverksamheten. 4

Högläsning Lundberg (2010) beskriver att om man aktivt samspelar med barnen under högläsning och pratar om det man läser så har det visat sig stimulera utvecklingen av språk och begrepp mycket mer. Som det står i Utbildningsdepartementet (2010) att barn utvecklar sin förmåga att lyssna när de upplever att de själva blir lyssnade till av vuxna som är lyhörda och för deras samtal framåt, benämner, ställer frågor och utvidgar samtalet genom att överskrida här och nu (s. 7). Det är på ett sådant sätt samspel och kommunikation integreras i förskolan (Utbildningsdepartementet, 2010). Svensson (2010) skriver, genom att läsa mycket på förskolan ger det barnen som inte får böcker lästa hemma ändå möjlighet att komma i kontakt med det skrivna språket. Högläsning ger bl.a. utökat ordförråd, gemenskap, närhet och trygghet men det lär även barn att det finns olika sätt att uttrycka sig och lär barnet att skilja på fantasi och verklighet. Lundberg (2010) nämner också fördelar med att läsa högt för barnen som t.ex. är Att läsa högt för barn fungerar som en kraftfull social inlärningsprocess, där vuxna fungerar som viktiga modeller eller identifikationsgestalter som demonstrerar läsandets glädje och långsiktiga värde och Barn får möta nya ord, ord som de aldrig får höra i vanliga samtal. Därmed stimuleras utvecklingen av deras ordförråd (s. 34). Det är mycket positivt med högläsning för att utveckla språket och som Säljö (2000) skriver så är språket är mekanism för att bildligt uttryckt lagra kunskaper, insikter och förståelser hos individer och kollektiv (s. 34). Svensson (1998) beskriver föräldrars förhållningsätt till läsning men det kan kännas relevant till alla som läser för barnen. Det beskrivs att det är starkare effekter på språkutvecklingen vid aktivt förhållningsätt. Det är mycket viktigt att genom samtal och diskussioner sätta barnens egna upplevelser i relation till textinnehållet. Med hjälp av det så upptäcker barnen språkets makt att skapa och utforska olika världar (s. 142). Teoretiska utgångspunkter Jag har valt att utgå från ett sociokulturellt perspektiv som känns väldigt relevant i dagens verksamheter. De perspektiven jag tänker utgå från har bland annat språk och samspel som centrala begrepp och det känns relevant till denna studie därför att läsning är en bra aktivitet för att utveckla och stimulera språket. Högläsning på förskolor sker oftast i en grupp som gör att samspel med varandra sker också men även med boken och bokens innehåll som blir läst. Det gör att man lär sig tillsammans och med hjälp av andra redskap. Dysthe (2003) skriver om det sociokulturella perspektivet och förklarar att lärandet sker genom relation och deltagarnas samspel i social praktik så som språk och kommunikation (s. 31). Vygotskij menar att samspelet mellan barn och vuxna är i fokus för begrepps- och språkutveckling som har utgångspunkt för att dem tillsammans kan utforska det. Den fasen som händer vid kunskapsöverförandet och mottagandet kallar Vygotskij för den potentiella utvecklingszonen. Det innebär att barnen med hjälp av den vuxne klarar mer själv men bara inom gränserna för sin utvecklingsnivå. Vygotskij betonar att det barnen klarar göra tillsammans med den andre idag, kan de klara på egen hand imorgon. Det betyder att vuxna måste vara uppmärksamma vart barnen är i utvecklingen för att stödja nästa fas i begreppsutvecklingen (Lindö, 2005, s. 17-18). Och för att stimulera barnet måste man välja 5

sådana aktiviteter som är något över det barnen redan kan, det framhäver Vygotskij att är viktigt för vidare utveckling. Den inlärning som är riktad mot det som barnen redan har kunskap om känns inte effektivt för utvecklingen som kan leda att barn mistar erfarenheter som är aktuella (Svensson, 1998). Jag tänker mig att under högläsning i förskolan kan man tänka efter vilka böcker som är tillgängliga som till exempel olika böcker med varierande textmängd i, som gör att barnen kan anpassa svårighetgrader till sin individuella utvecklingsnivå. Om kommunikation och språk skriver också Säljö (2000) om att det är en förmåga som vi människor har och genom den kan vi på ett unikt sätt dela våra erfarenheter med varandra. Vi kan fråga andra, låna och byta informationer, kunskaper och färdigheter i samspel med varandra (s. 34). Dysthe (2003) beskriver att motivationen och engagemang har stor roll i lärandet. Från ett socialkulturellt perspektiv betonar man att motivationen finns i samhället och kulturens förväntningar på sina barn men å andra sidan att det avgörande för motivationen är lärmiljön. Det är skolan som förväntas att skapa en god lärmiljö som stimulerar till aktiv deltagande (s. 38). Som jag ser det så kan det vara likadant med lässituationer i förskolan där barnen får mer möjlighet till lärandet om dem är i rätt och lugn miljö men även är engagerad i aktiviteten som kan göra att motivationer stiger. Sedan är det också viktigt att pedagoger visar engagemang som Lindö (2005) skriver om förhållningsättet hos lärarna som påverkar barnens intresse och avser att det är viktigt att pedagoger väljer texter som man själv gillar, då leder det till att barnen känner till engagemangen av läsningen (s. 56). Ett begrepp som Vygotskij för in i det pedagogiska tänkandet är mediering som betyder att man kan få hjälp och stöd i läroprocessen av personer eller verktyg (Dysthe, 2003, s. 45). Jag tolkar det att inom högläsning på förskolan kan detta verktyg vara en bok men även nämnda personer kan vara närvarande pedagoger som svarar på barnens frågor som uppstår under tiden. Liknande skriver Smidt (2010) att mediering är olika sätt att kommunicera som man kan göra genom att använda tecken och symboler. Människor utvecklar olika sätt att kommunicera och uttrycka sina tankar och allteftersom utvecklas kommunikation som gör att tänkandet och förståelse förändras. En artefakt som är uppbyggd av tecken och symboler är film - efter att ha kollat på den kan man ändra sitt tänkande, det är likadant när man läser böcker. De artefakterna kan kallas för kulturella redskap (s. 43). Reggio Emilia pedagogiken Under denna rubrik kommer en lite kort beskrivning vad som menas med Reggio Emilia filosofin eftersom en av de förskolorna som jag besökte är inspirerad av denna pedagogik. Jag vill förtydliga lite vad den pedagogiken utgår från för att senare i studien kommer en jämförelse mellan den Regio Emilia inspirerad förskola och den förskola som jobbar traditionellt som menas med att den förskolan inte inspireras från något speciell perspektiv. Wallin (1996) skriver att det är professor Loris Malaguzzi som var eldsjälen i Reggio Emilia och att han kämpade i hela sitt liv för sin vision om barn med hundra språk och rättighet att uttrycka de alla (s. 13). I Reggio Emilia menar man att kommunikation är en nyckelfråga i barns lärande och att barns olika sätt att uttrycka sig därför måste vara grunden i verksamheten (Jonstoij & 6

Tolgraven, 2001, s. 25). Om kommunikation är utgångspunkten för lärandet blir förmågan av lyssnandet väldigt viktigt. Det är genom att man lyssnar på varandra som man skapar god kvalitet i samspelen. Inom Reggio Emilia pratar man ofta om lyssnandets pedagogik. Det är ett begrepp som menas med att det är all sort av kommunikation och har stor betydelse för värden som verksamheten utgår från och några av dem är demokrati, förhandling (Jonstoij & Tolgraven, 2001, s. 28-29). Författarna beskriver också att pedagogiken vill att barnen får möjlighet till att utforska och att pedagogen också är med och gör det tillsammans med barnen. De utforskar företeelser, intryck och känslor och detta utforskande sker i dialog som har stor roll för barnens lärande. Pedagogiken avses att barnen ska utforska världen med alla sina sinnen och man brukar organisera långa projektarbeten. Inom projekten då kan barnen undersöka i små barngrupper av ämnen som på olika sätt tar vara på deras upptäckarlust och kreativitet (Jonstoij & Tolgraven, 2001). Jonstoij och Tolgraven (2001) skriver att Reggio Emilia filosofin har påverkat den svenska läroplanen genom att lägga fokus i barnet som kultur- och kunskapskapare som menas att vi ska se barn som rikt och kommunicerade barn (s. 25). 7

Metodologisk ansats och val av metod Val av metod Metoden jag har valt är intervjuer. För att kunna fördjupa mig i pedagogernas arbetssätt har jag mött åtta stycken pedagoger och frågat ut hur de brukar göra när de högläser för barn och vem är det som är delaktig vid val av böcker. Intervjuer kan vara bra att göra med förskollärarna om man vill veta mer om deras perspektiv. Min tanke från början var att använda mig av strukturerade intervjuer som Bryman (2011) nämner innebär att man frågar samma frågor som är bestämda i förväg och att man går efter ett visst intervju- eller frågeschema. Målet med sådan typ av metod är att alla ska få samma frågor och att i detta fall förskollärarnas svar kan sammanställas på ett likadant sätt. Frågorna ska ställas i samma ordning som på frågeschema och denna typ av intervjuer är den vanligaste. Jag har haft ett frågeschema med mig som omfattade nio frågor som jag använde men under mina intervjuer var pedagoger så aktiva att de kunde prata på och besvara några frågor samtidigt som ledde till att ordningen på dem varierade emellan förskollärarna. Bryman (2011) beskriver också intervjuer som kallas för semistrukturerade och de innebär att intervjuaren har en uppsättning frågor som allmänt kan kallas för frågeschema. I sådana typer av intervjuer brukar man använda sig av uppföljningsfrågor. Jag har också använt mig av följdfrågor och efter genomförandet kan jag se att mina intervjuer såg ut mer som semistrukturerade. Jag valde att undersöka arbetssättet på två olika förskolor där båda tillhör samma kommun men en ligger utanför staden och är en tätort. Valet av förskolor var att på den ena förskolan, var det samma förskolechef som på den jag gjort min verksamhetsförlagda utbildning hos och det gjorde det lättare att kontakta henne. Den andra förskolan valde jag utifrån att den var en Reggio Emilia-inspirerad förskola. Jag tyckte att fyra förskollärare per förskola kommer var tillräckligt för att få ett intressant underlag men också för att denna studie har begränsad tidsram. På båda förskolorna har de planerat att jag ska få möjlighet att få träffa en pedagog från olika åldras avdelningar. Det fick jag nästan att göra, men eftersom det var två pedagoger på varje förskola som var sjuka den dag jag var där har jag intervjuat två pedagoger från samma avdelning. Förberedelsen och genomförandet Det första steget var att kontakta förskolechef om det gick bra att besöka och intervjua förskollärarna på deras förskolor. Inom kort tid fick jag positiva svar från båda förskolor till undersökningen. Från ena förskolan var det en pedagog som ringde till mig varpå vi bestämde tid när jag kunde komma, från den andra var det förskolechef som ringde och vi bestämde tider för intervjuer. På båda förskolor passade det bättre på förmiddagen för att då brukade man vara ute och det gjorde lättare för en pedagog att gå undan. Det var bara en pedagog från den andra förskola som jag fick intervjua på eftermiddag. Jag bestämde mig för att registrera pedagogernas svar genom en bandspelare som tyvärr visade sig inte fungera så bra och tider var redan bestämda med förskollärarna. Det gjorde att jag fick tänka om och bestämma mig för att göra intervjuer ändå men att skriva ner det förskollärarna sa, så till slut använde jag mig bara av papper och penna som fungerade väldig bra. Pedagoger visade förståelse att jag skrev ner allt för hand och pratade inte för fort så att jag 8

hann med och det gick jättebra att notera deras svar. Intervjuerna tog upp till 30 min så som tiden var beräknad från början. Det är semistrukturerade intervjuer jag har genomfört med följd-frågor som uppkom beroende på förskollärarnas svar. Jag har haft med mig en mall med frågorna. Det var nio frågor som jag hade som hjälp för att kunna få undersöka om deras sätt att arbeta med läsning och valet av litteraturen. Jag har skrivit mycket under tiden och hann skriva mycket som gjorde att jag behövde bara renskriva jag noterat efteråt. Etiska aspekter Johansson och Svedner (2010) beskriver att det är viktigt att gå igenom forskningsetiska anvisningar för att skapa förtroende hos deltagarna och skapa motivationen hos dem för att medverka konstruktivt i undersökningen. Det är viktigt att man visar respekt till dem som deltar. Löfdahl (2014) skriver om informations- och samtyckeskrav så behöver man informera om vad man tänker undersöka och efter förskolechef har gett sin tillåtelse, ska personer som ska delta få samtyckesblankett. Förskollärarna måste också få information i den att de har rätt till att avbryta undersökningen när som helst även om de samtyckte från början. I samtyckesblanketten ska deltagarna också vara informerade att de är anonyma som de har rätt till det. Jag har valt att skriva ett informationsbrev som jag skickade till förskolechef och förskollärarna skulle få läsa den ifall dem var intresserade och ville medverka i undersökningen som fungerade också som en samtyckesblankett. Vetenskapsrådet (2011) nämner anonymisering och avidentifierings som är då att koppling mellan svar och individen elimineras. Ett till krav som Löfdahl (2014) nämner som man ska känna till är nyttjandekravet. Det innebär att data som man samlar in ska användas bara i undersökningen. När man är färdig med examensarbete som betyder det att man får inte spara några anteckningar, allt ska raderas. Det är lätt hänt att någon obehörig kan ta del av detta och sprida vidare på felaktigt sätt. Sedan är det också bra att ha god validitet och reliabilitet och som det står i Forskningsmetodikens grunder så har de två begrepp ett visst förhållande till varandra. Detta gör att man ska koncentrera sig på båda två för att det inte går att separera dem. Det beskrivs följande i boken: Dels måste vi veta att vi undersöker det va avser att undersöka, dvs. vi måste veta att vi har god validitet. Dels måste vi veta att vi gör det på ett tillförlitligt sätt, dvs. vi måste veta att vi har god reliabilitet (s. 102). Det innebär att det som vi har bestämd oss och ska undersöka, faktiskt undersöker vi. När det handlar om människor så rör det oftast inställningar, upplevelser och kunskap som kallas för abstrakta fenomen. Som boken beskriver ett exempel men att mäta intelligens som inte är så lätt men om man definierar vad det innebär så måste man konstruera ett instrument. Den ska mäta det man avser att mäta och så har instrumentet god validitet. Reliabiliteten handlar om instrumentets tillförlighet som menas att data ska bli samlad på ett noggrant sätt (Patel & Davidson, 2011). 9

Resultat Jag valde att presentera all material som jag insamlade under intervjuer var för sig. Förskola 1 är den som jobbar traditionellt och förskola 2 är den som är Reggio Emilia-inspirerad förskola. På båda förskolor har jag träffat pedagoger från olika avdelningar, det var olika åldrar som de jobbar med. Förskollärarna som jag har intervjuat hade olika långa erfarenheter inom yrket, det var från 10 till 36 år och alla deltagare var kvinnor. Först redogör jag det arbetssättet som pedagoger arbetar med på förskolorna och vilken syn pedagogerna har för högläsning. Sedan kommer beskrivningen av val av böcker som finns på förskola och val av böcker som ska läsas vid lässtunden. Pedagogernas arbetssätt med högläsning Båda förskolorna läser för barnen men använder sig också av andra aktiviteter som stimulerar språkutveckling och är oftast baserad på någon saga eller bok. Det är flanosagor, sagopåsar och språklådor som förskollärarna kallar det för och som är väldigt populära i barngrupper. Det innebär att man har små figurer från en berättelse i någon påse eller skokartong som man tar ut och berättar sagan samtidigt. Svaren som pedagogerna har get mig kan variera beroende på barnens ålder som förskollärarna jobbar med därför har jag valt att indela svaren avdelnings viss. Jag börjar beskriva avdelning med dem yngsta barn och slutar med dem äldsta. Förskola 1 Avdelning - 1-2,5 år (Pedagog 1). Pedagogen som jobbar med barn mellan 1-2,5 årsåldern berättar att det är ingen traditionell högläsning på deras avdelning. Det är mycket boksamtal som barnen uppskattar och är mycket delaktiga i. De använder sig av sagopåsar och en hel låda med flanosagor som barnen tycker om. Det är inga bestämda tider för läsning, det finns en soffa på avdelningen som barnen har möjlighet att sätta sig när som helst och bläddra i böcker. Pedagogen säger också att dem själva brukar sätta sig och läsa men det är också barnen som kommer fram med någon bok och ber om läsning. Så initiativ kommer från båda sidor och det finns stor intresse för böcker. Avdelning - 3 år (Pedagog 2). Förskolläraren som arbetar på avdelning med 3 åringar berättar att det förekommer dialog under läsningen. Barnen undrar och frågar men också kommenterar relaterat till boken som till exempel min mormor har en likadan röd väska. Det kan variera beroende på vilken bok man läser och barnen, hur de känner igen sig i berättelsen. Det är mycket intresse vid flanosagor och sagopåsar. När de högläser så kan det bli mellan 8-10 barn per grupp men det beror också på hur många barn som finns på förskolan. Avdelning - 5-6 år (Pedagog 3 och 4). Pedagog 3 som jobbar på en 6 års avdelning berättar att läsning hos dem sker på eftermiddagen, efter lunch. Spontan högläsning sker också, om de arbetar med något tema så blir det en passande bok, när gruppen behöver varva ner sig eller om det blir förfrågan om 10

läsning. Efter lunchen blir det delade grupper men på förmiddagen läser pedagogerna för alla. De använder sig av boksamtal, diskuterar mycket kring böcker och ord, vad de betyder om barnen inte vet det. Det blir bearbetning av handling. Som jag också får veta är att de övar på att barnen ska våga prata inför grupp. Ett barn i taget får välja en bok och har möjlighet att läsa eller berätta den för sina kompisar. Det kan vara så att barnen bara väljer boken och vill att fröken läser den men många barn tittar på bilder och berättar sin tolkning av dem. Det kan hända att någon vän inte tycker likadant, tycker att sagan inte går så men pedagogerna är närvarande och säger att det är så kompisen tolkar sagan. Alla har sin tur att få presentera boken på sitt sätt. Pedagog 4 som jag intervjuade jobbar också med 6 åringar berättar om rutiner som är samma med läsningen som pedagogen ovan berättar. Det händer alltid efter lunch och spontant på förmiddagen. Hon berättar också att när de läser så tittar de på bilderna samtidigt och att hon försöker använda ett nyanserat tonläge. Det förekommer förklaringar på svåra ord som barnen inte förstår. Alla förskollärarna säger att böcker finns tillgängliga för alla barn på hela förskolan hela tiden. Varje avdelning har böcker som är anpassade för barnen efter ålder och som finns på barnens nivå. Det finns också en hylla med många olika böcker där barn från sina avdelningar kan gå och hämta några för att läsa. Förskola 2 Avdelning - 1-2 år (Pedagog 5 och 6). Avdelningen har 1-2 åringar och förskollärare som jobbar med dem berättar att det är inte riktigt så att de samlas i grupp vid högläsning. De yngsta barn vill inte sitta still och springer iväg. Högläsning sker mest spontant med någon bok som är tillgängliga för barn genom att dem pratar om bilder och tittar i böcker. Avdelningen använder sig av språklådor som det finns figurer i. Det är sådana klassiker som Sagan om den lilla, lilla gumman och när de använder sig av figurer läser de boken samtidigt. De har också sånger med figurer där barnen är med att plocka fram och lägga tillbaka. Som förskolläraren förklarar så gör det att barnen har det konkreta som fångar dem, det är speciellt bra för dem som har svårt att sitta kvar en längre stund. Det är en till förskolelärare som jobbar på avdelning med de yngsta barnen. Hon berättar att det finns böcker framme som barnen kan titta i. Men de använder sig också av språklådor och läser och har figurer bredvid samtidigt. Det är det konkreta som förtydligar texten. När de läser brukar de sitta på trappan och även 1-åringar klarar det hyfsat men utan figurer skulle det bli svårare påstår pedagogen. Avdelning - 3-4 år (Pedagog 7). De brukar läsa efter maten, då är det 2 böcker som blir lästa men böckerna är tillgängliga hela tiden för barnen. Läsning sker också när det är förfrågan från barnen eller när pedagoger föreslår det om ingen annan aktivitet är på gång. På denna avdelning är det också språkpåsar med figurer i som kan handla om till exempel Sagan om de tre små grisarna där barnen brukar tar över och berätta själva för varandra. 11

Avdelning - 5-6 år (Pedagog 8). En förskolelärare från den äldsta avdelningen berättar att de alltid läser efter lunchen och det sker i tre delade grupper. Hon brukar ta 2 böcker så få barnen välja vilken som ska bli läst. Det blir lite olika hur de läser beroende på vilka barn är med, den första boken försöker pedagogen att alla ska orka vara med och lyssna färdigt på. Den andra boken bli läst för de barnen som vill lyssna på den, resten har möjlighet att leka i samma rum under tiden. Det förekommer samtal om bilder och samtal om ord betydelse. Pedagogernas syn på högläsning Under denna rubrik finns förskollärarnas svar på vad de tycker om högläsning och vilken roll det har för barnens utveckling enligt dem. Förskola 1 Pedagog 1 tycker att det är jätteviktigt att läsa för barn. Med samma ord utrycker sig pedagog 2 och tillägger att barnen blir språkligt medvetna, ökar ordförråd, lär sig fler ord och innebörder och utvecklar språket. Pedagog 4 tycker också att det är bra att läsa på förskolan och det gör att barnen kan träna på att sitta still, lära sig lyssna och koncentrera sig men även att föreställa sig egna bilder i huvud. Förskola 2 Det är roligt och viktigt med högläsning säger pedagogen 5 och tycker att fördelar med högläsningen är att barnen lär sig lyssna och får egna tankar och bilder av berättelser. Det gör också att intresse för språket ökar. Pedagog 6 säger att högläsning är utvecklande för deras språk, begrepp och tecken som dem möter i böcker som man kan lära sig. Liknande åsikt har pedagog 7 som också nämner att det är väldigt viktigt för språket. Men även att fördelar med högläsning är att barnen hör hur ord uttalas, meningar och ordföljden. Valet av böcker Det är ganska lika svar jag får från alla pedagoger från respektive förskola beroende på att hela förskolan jobbar på samma sätt med val av böcker som är tillgängliga för barn som till exempel kan vara inköp eller lån från biblioteket. Förskola 1 Pedagoger berättar att böcker som finns i deras verksamhet är inköpta av dem. Böcker blir köpta varje år som beställs från en bokkatalog. Böcker blir valda efter önskningar från hela förskolan. Det kan vara lite styrt efter att de får välja från bokkataloger. Det är sådana kataloger som kommuner har skrivit avtal med så rent sagt är det också ekonomi som styr lite valet säger pedagogen 1. Vid val av böcker som pedagog 3 förklarar tänker de efter behov. Det som behövs för att förstärka tema, fördjupa sig in på relationer. Det var alla pedagoger som svarade likadant att böcker som valts till avdelningar måste vara anpassade till ålder, tema och det som barnen 12

tycker om och är intresserade av. Pedagogerna förklarar att efter att ha jobbat ett tag med barnen känner de till vad som är populärast inom gruppen och vilka favoriterna är, som pedagog 1 nämner hos de yngsta; Babblarna eller Ellen och Olle sjunger. Förskola 2 De flesta böcker som är tillgängliga på denna förskola är lånade från biblioteket, det är sällan de köper några böcker och det har de inte gjort på länge. Men det finns ett bibliotek i närheten som gör det möjligt att kunna låna det som behövs ganska ofta. Det är alla avdelningar som besöker biblioteket, även de yngsta barnen. 6 åringar går till biblioteket 1 gång per månad och det blir 4-5 barn var och det ser liknande ut på de andra avdelningarna. Förskollärarna låter barnen välja själva böcker som de kan låna och ta med till förskolan. 1-2 åringar brukar välja böcker som de känner igen som pedagog 7 beskriver det. Hon säger också att barnen vill läsa och är medvetna om vilka böcker de väljer. Böcker som de har lånat från biblioteket tar de oftast för att vilja läsa senare på förskolan. Pedagog 6 säger att det blir olika böcker inom olika intresse och område. Barnen gillar Alfons Åberg böcker och hon förklarar att barnen lever in sig på hans känslor. Det blir att barnen får välja ett par böcker som de få låna och som sagt det blir oftast favoriter som följer med. När förskollärna väljer blir det passande till projekt. 13

Analys Här ska jag analysera det resultatet som jag fick efter intervjuer med förskollärarna i samma ordning som jag presenterade resultatet. Beskrivningen av jämförelsen mellan två förskolor kommer senare, det som skiljer sig emellan dem, det som är likt och vilken betydelse de perspektiv som förskolorna utgår ifrån har. Pedagogernas arbetssätt med högläsning Undersökningen visade att förskollärarna är aktiva vid högläsningen och är medvetna att läsning är viktigt och introducerar den hela tiden på olika sätt. Högläsningen på de förskolorna som jag besökte används inte som att lugna ner barnen bara på vilan men händer vid planerade tid och som spontant. Svensson (2009) i sin studie nämner att vissa studenter som genomförde enkäter var lite besvikna att det var för lite läsning. Respondenterna hade hoppats och trott att det förekommer mer högläsning med barnen. Resultatet från intervjuer som jag genomförde påvisar att förskollärarna uppvisar medvetenhet med högläsning och det sker ofta på båda förskolorna som jag besökte. Intervjuerna visade att det förekom mycket läsning med barn i alla åldrar. De flesta pedagoger nämnde att de pratar med barnen under högläsning. Det förekommer samtal om innehållet och frågor från barnen men också från förskollärarna till barnen. Det är Hargrave och Senechal (2000) som skriver i sin undersökning hur stor roll har dialogläsning och när man använder sig av det så visade resultatet att barnen har mer möjlighet till ökat ordförråd. Det med att samtala under läsningen med barnen och samtidigt ge barn mer kunskap kopplar jag till den potentiella utvecklingszonen som Vygotskij kallar det för, det är kunskapsöverförandet och mottagandet som händer mellan barn och vuxna (Lindö, 2005). Det konkreta som pedagoger arbetar med genom sagopåsar och språklådor, gör att barnen får lättare att fokusera och stanna. Som pedagogen 8 som jobbade med yngsta barn nämnde att utan de figurerna som finns i språklådorna skulle inte barnen klara att sitta så länge. Som jag tolkar det så är det ett sätt att locka barnen till en lärsituation. För äldre barnen blir det på samma sätt men där kan de också ta över som pedagog 3 säger att de uppmuntrar barnen att läsa eller berätta böcker för varandra. Hon berättar att meningen med det är att barnen ska prova och våga prata inför grupp. Det är här jag ser en mediering där barnen får en träning för att förmedla sina tolkningar med olika verktyg så som böcker och figurer. Pedagogernas syn på högläsning Även här påvisar undersökningen hur alla förskollärarna uttrycker sig positivt om högläsning i förskolan och radar upp massa olika egenskaper som den har för barnens språk- och läsutveckling enligt dem. Pedagogerna förklarar vilken stor vikt de tycker högläsning har för barnen på förskolan och vad det betyder för deras lärande. 14

Val av böcker Arbetssättet är viktigt som leder till vilken kvalitét läsning har likadant som miljön och valet av böcker. Det är så jag kan analysera det efter studiens gång. Som en förskollärare säger att barnen är medvetna på vilken bok dem har lånat och det är den boken som de tar oftast och vill läsa. Deras intresse är större om de får vara delaktiga i hela processen som börjar med att de väljer själv vilka böcker de vill titta i. När barnen inte är intresserade kan det finnas risk att de vill göra något annat och tappar de lärorika lässtunderna. Därför är det bra att det finns någon som fångar barnens uppmärksamhet till aktiviteten med boken. Så det är inte bara barnens delaktighet som är viktigt men även pedagogers som gör det till intressanta och lärorika stunder. Som Dysthe (2003) beskriver att motivationen och engagemang har stor roll i lärandet. Efter intervjuer kan jag konstatera att pedagoger väljer böcker medvetet med tanken på barnens intresse. Böcker används ofta och vid olika sammanhang. Det kan man också läsa i Thorell (2006) om Chambers modell där han beskriver val av böcker och när pedagoger är medvetna om vilken litteratur de väljer så väcker barnens intresse för läsning. Det som påpekades i Svensson (2009) var att pedagoger använde sig av andra aktiviteter som stimulerade språket istället för läsning. Det kan man tydligt se i studien jag genomförde hur varje förskollärare nämner arbete med språklådor, sagopåsar och flanosagor som är inspirerade av berättelser eller genomförs tillsammans med någon bok. De var efterfrågande aktiviteter som barnen tyckte mycket om. Att använda sig av materialet och böcker vid berättandet kan vara positivt. Flera av förskollärarna nämnde att böcker är anpassade efter åldern. Jag tolkar det som att pekböcker till de yngre och mer text till de äldre. Det är någonting som hänger ihop med potentiella utvecklingszonen där Vygotskij framhäver att inlärning ska stimuleras och gå över nivåer som barnen redan har. Jämförelse mellan förskolor Som syfte anger skulle jag jämföra om förskolor jobbar olika beroende på pedagogiken de inspireras sig av. Är det någon skillnad? Reggio Emilia pedagogiken säger kanske inte så mycket om själva högläsningen men man kan bli inspirerad av pedagogiken till alla aktiviteter och händelser som händer på förskolan. Som att koppla läsning till projekt som förskolan 2 jobbar med. Det är en pedagog från Förskola 2 som berättar om hur Reggio Emilia inspirationer kan göra det annorlunda med arbetet med högläsning. Hon säger om att när de lånar böcker så blir det med tanke på projekt som pågår då. De läser böcker och bearbetar sedan på olika sätt, med barnens olika språk och sinne. Som hon nämner hundra språk där barnen erövrar kunskap vid olika sammanhang. De hundra språken är en metafor för de många uttrycksätt ett barn ursprungligen har tillgång till för att förstå och tolka sig själv och världen. Genom att se och träna så många uttrycksätt som möjligt får barnet simma i sin personlighet och får en tilltro till sin egen förmåga. En pedagogisk verksamhet som stimulerar barnets många språk leder till en mångfald av bilder, skulpturer, berättelser, konstruktioner med mera (Jonstoij & Tolgraven, 2001, s. 25-26). 15

Det är ett exempel som pedagogen 2 tar upp och det är Pippi som är en favorit bok på denna avdelning hon jobbar på. Figuren får följa med till vidare aktiviteter där barnen kan måla henne eller sjunga om henne. Barnen har gjort figurer från Pippi böcker och lagt på overheadprojektorn för att koppla det till projekten som handlar om ljus. Att det är en röd tråd som pågår hela tiden. Förskoleläraren menar att man tar med sig det man lärt sig via projekten in i verkligheten inom Reggio-Emilia pedagogiken. Om man jämför nu med Förskola 1 som också jobbar med att föra vidare det man läst i böcker in i barnens verklighet så är inte skillnaden särskilt stor. För de jobbar också alltid med att valet av bok ska kunna arbetas vidare med i ett passande tema. Som pedagog 3 tydligt beskriver att de använder böcker för vidare aktiviteter, om det är till exempel någonting som är intressant om djur. Det är så att boken kan bli kopplad till vidare aktivitet. Jämförelsen mellan förskolorna som har olika perspektiv bakom sig visade att det var inte så stor skillnad. Båda förskolorna jobbar på ett liknande sätt även med högläsningen och har liknande åsikter om den. Det som var skillnaden var att böcker som finns i verksamheten kommer på olika sätt. Ena förskolan köper in böcker från bokkataloger och den andra besöker biblioteket och lånar ut böcker. Det kan bero på vilka förutsättningar man har. Det jag analyserar som man måste vara uppmärksam på är att båda verksamheterna utgår från läroplanen som kanske gör att deras arbetssätt blir liknande. Det första liknelse jag ser så tydligt är hur barnen är inflytande vid högläsnings moment. Som Jonstoij & Tolgraven (2001) beskriver att Reggio Emilia pedagogiken berättar om grundläggande värden som verksamheter arbetar med och två av dem är demokrati och delaktighet. Och det kan man också läsa i läroplanen att förskollärare ska ansvara för att förskolan tillämpar ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar (Skolverket, 2010, s. 8). Barnen ska vara delaktiga och som vi kan höra efter intervjuerna att det är de vid lässtunder genom att pedagogerna låter barnen vara med när det är samtal om boken eller om bilder. Barnen får också möjlighet att ställa frågor och blir frågade av pedagoger. Förskolor erbjuder barnen böcker som finns på deras nivå som de kan aktivt använda sig av när de har lust och själva berätta/läsa sina tolkningar av böcker för andra kompisar. Förskollärarna ger barnen stort inflytande vid val av böcker och inom det område så är det många liknelser förskolor har. Det som pedagoger berättar när de tänker på valet är oftast att böcker ska vara anpassade till tema/projekt och till barnens intresse men även till deras ålder. Jag har beskrivit lite liknelser mellan förskolorna med olika perspektiv i bakgrunden som jag tyckte var väldigt synliga. Jag vill påpeka att det är bara två förskolor som jag besökte och resultatet kan ha blivit annorlunda om man undersöker fler verksamheter med samma pedagogiska inspirationer. 16

Avslutande diskussion Mitt syfte var att undersöka pedagogers syn på arbetssätt med högläsning genom att intervjua dem och försöka få svar på när och hur sker högläsning i förskolan. Som resultaten anger så blev syftet besvarat och genom intervjuer få jag veta när och hur sker högläsning men även vad förskollärarna tycker om den. I resultat kapitlet beskrivs det tydligt hur förskolor använder sig av böcker och hur de väljer litteratur som finns tillgänglig. Det sociokulturella perspektivet som jag valde att utgå från som visade sig passa in i det som förskollärarna berättade om rutiner och regler som de har inom läsning. Som jag tolkar det så förekommer det samspel mellan barn och vuxna, barn och barn men också med materialet som tillhör till aktiviteter under läsningen. Pedagoger är också närvarande vid behov av att dela med sig av sina kunskaper till barn som undrar. Som förskollärarna uttryckte sig bland annat under intervjuer, att det är dialogläsning, samtal om bilder och frågor under läsningen som de tillåter barnen att ställa. Det är så jag analyserar att högläsning sker på båda förskolorna. Barnen lär sig hela tiden med hjälp av böcker och när de fastnar vid någonting så ställer de frågor till en närvarande förskollärare. Efter att barnen fått veta det okända blir det att till nästa gång kan de själva genomföra det som till exempel berätta för andra kompisar, dela med sig sin kunskap. Det vill jag koppla till den potentiella utvecklingszonen som Vygotskij kallar det för och betonar att det barnen gör tillsammans med någon kan klara göra det själv till nästa gång (Lindö, 2005). Det andra begreppet som jag tolkar in här är mediering som också Vygotskij står för. Med den menar han att man kan få hjälp i lärande av andra människor eller verktyg (Dysthe, 2003). Jag kopplar det till lässtunderna därför att jag ser böcker som verktyg där pedagoger kan använda sig av. Förskolor som jag besökte använder sig av böckerna men också av annat material som flanosagor, sagopåsar och språklådor som det tillhör figurer till. Det som gör att barnen kan lättare ta över och berätta historier för varandra som kan vara utmanande för dem och leda till att utvecklingsnivåer stiger. Att lära sig med hjälp av andra ser man också i Chambers modell lyssnandets cirkel som Thorell (2006) beskriver i sin studie och nämner att den passar bra i förskoleverksamheten. Där vuxenstöd beskrivs som en närvarande om barnet behöver någon förklaring och att vara en förebild. Alla etapper som tillhör till denna modell känns vara viktiga i högläsning och jag kan känna att det är någonting man kan ha med sig i bakhuvud när man läser med barnen. Som jag har tolkat så är barnens delaktighet jätteviktig och positiv del för dem. Alla pedagoger berättade och förklarar att de låter barnen att välja böcker men de varieras, någon pedagog nämnde att hon tar två böcker så får barnet göra valet av det. I de flesta situationer får barnen välja vilka böcker de vill läsa som oftast leder till mer intressanta stunder som de kan göra med eget val. Det som jag uppmärksammade är vad Thorell (2006, s. 68) beskrev i sin studie om hur förskolan gjorde vid val av litteratur inför läsningen. Det hon förklarade var att barnen kunde välja och hon tror att det påverkade läsningen. För ifall det var pedagoger som gjorde valet skulle någon uppföljande planering ske eftersom man visste inte vilken bok skulle barnen välja och läsa gjorde det omöjligt påstår Thorell. Som jag kan se det så kan uppföljningen hända spontant också, som pedagog måste man vara kreativ och lita på barnen men även att lära sig tillsammans. Såklart är det bra att pedagogen kan välja böcker och planera någonting 17