Kriminologiska institutionen

Kriminologiska institutionen EN INTERVJUSTUDIE OM RELATIONER PÅ SVENSKA FÄNGELSER OCH DESS EVENTUELLA PÅVERKAN PÅ KOMMANDE BROTTSLIGHET C-uppsats i kriminologi Höstterminen 2006 Tyra Fridén

SAMMANFATTNING Syftet med denna uppsats är främst att förstå hur relationer på fängelser skapas samt vad dessa relationer har för betydelse under och efter tiden på fängelset. Emellertid önskar jag även att bidra till diskussionen om definition av begreppet gäng/nätverk. Jag har valt att studera detta område genom att genomföra tre stycken intervjuer med före detta fångar, vilka ägde rum under oktober månad 2006. Två av intervjuerna är utförda med män och en med en kvinna. Intervjudeltagarna har kontaktats via frivillighetsorganisationer och frivården. Jag utgår ifrån Sutherlands teori om differentiella associationer. Viktigt är dock att påpeka att denna studie har sin tyngdpunkt i empirin och ej i det teoretiska, då det visat sig att exempelvis förhållandena inne på fängelserna påverkar vilka relationer som skapas. Jag kommer främst att koppla min teoretiska utgångspunkt till den del av min studie som rör om relationerna som skapas på fängelserna mellan de intagna har någon betydelse för kommande brottslighet. Det vill säga huruvida fångarna lär sig kriminalitet av varandra. Jag har delat in mina resultat och min analys i ett antal teman, de är definition av gäng / nätverk, hur relationer skapas mellan fångar på anstalter samt om och hur dessa förändras, vad relationerna har för betydelse under fängelsetiden samt vad relationerna har för betydelse efter fängelsetiden. Det visade sig att det var flera olika faktorer som påverkade vilka man valde att skapa en relation med på fängelset. Dessa faktorer kunde vara etnicitet, narkotikabruk, typ av brott man begått och behov av stöd och trygghet. Främst var det dock personkemin som påverkade vilka man umgicks med och om man känner någon sedan tidigare. Samtliga intervjupersoner uttryckte, som nämnts, även att förhållandena inne på fängelserna påverkar vilken sorts sammanslutningar som bildas. Intervjupersonerna uttryckte också att relationerna var föränderliga. Vidare menade de att relationerna såväl hade en god som en negativ påverkan. Det förstnämnda handlade om att man hjälpte varandra genom att tala med varandra och försöka finnas där som stöd. Ett ytterligare positivt resultat med relationerna var att de kunde medföra att man fick hjälp med att ordna arbete eller bostad efter anstaltstiden. Emellertid kunde relationerna som nämnts även ha negativ påverkan. Det kunde röra att fångarna kände sig tvingade att ta med sig saker in på anstalten. Jag får vidare fram att det är ovanligt att personer, vilka haft en relation inne på fängelser, begår brott med varandra efter tiden på fängelset. Jag kommer ej fram till någon klar definition av begreppet gäng/nätverk. Mina resultat visar att samtliga intervjupersoner kopplar samman begreppet med kriminalitet när de först hör begreppet. Medan begreppet nätverk uppfattas mer neutralt. Dock så upplever de att gäng inte är något utbrett fenomen. En av intervjupersonerna menar att gäng kan vara olika grupper av människor, vilka kan utgöras av exempelvis brukare av olika typer av narkotika, människor som begått olika typer av brott eller tillhör olika etniska grupper.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING: 1. INLEDNING... 2 1.1 Inledning och bakgrund... 2 1.2 Syfte, frågeställningar och studiens kriminologiska relevans... 3 1.3 Disposition... 4 1.4 Tidigare forskning... 4 1.4.1.1 Fängelsegäng utländsk forskning... 4 1.4.1.2 Fängelsegäng svensk forskning... 5 1.4.2 Kopplingen mellan gäng och fängelsegäng... 6 1.4.3.1 Gäng utländsk forskning... 6 1.4.3.2 Gäng svensk forskning... 7 2. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT... 8 Differentiella associationer... 8 3. METODOLOGISK UTGÅNGSPUNKT OCH MATERIAL... 10 3.1 Val av metod... 10 3.1.1 Fenomenografi... 10 3.1.2 Hermeneutik... 11 3.2 Typ av intervju... 11 3.3 Avgränsningar och urval... 12 3.4 Jag som intervjuare/förförståelse... 14 3.5 Genomförande... 15 3.5.1 Tid och plats för intervjuerna samt anonymitet... 15 3.5.2 Inspelning och transkribering... 16 3.5.3 Intervjuguide och teman... 16 3.5.4 Reflektioner kring intervjuernas genomförande... 17 3.6 Reliabilitet och validitet... 19 3.7 Intervjuanalys... 21 4. RESULTAT... 22 4.1 Definition av gäng/nätverk... 22 4.2 Hur relationer skapas mellan fångar på anstalter samt om och hur dessa förändras... 24 4.2.1 Hur relationer skapas mellan fångar på anstalter... 24 4.2.2 Hur förhållandena inne på fängelserna påverkar grupperingarna... 25 4.2.3 Förändras relationerna under fängelsetiden?... 26 4.3 Vad relationerna har för betydelse under fängelsetiden... 27 4.4 Vad relationerna har för betydelse efter fängelsetiden... 29 4.4.1 Begår personer som har haft en relation på anstalten brott tillsammans efter tiden på anstalten och/eller lär varandra om kriminalitet?... 29 4.4.2 Vilka faktorer påverkar om man bevarar respektive avslutar relationer?... 31 5. ANALYS OCH AVSLUTANDE DISKUSSION... 32 5.1 Sammanfattning av resultaten... 32 5.1.1 Hur definierar intervjudeltagarna gäng/nätverk?... 32 5.1.2 Hur skapas relationer mellan intagna på fängelser?... 32 5.1.3 Förändras dessa relationer under fängelsetiden, och i så fall varför?... 33 5.1.4 Vad har relationerna för betydelse under fängelsetiden?... 33 5.1.5 Begår personer som skapat en relation på fängelser brott med varandra efter tiden på anstalten? Och skapas relationerna i syfte att lära ut respektive för inlärning av kriminalitet? 33 5.2 Återknytning till min teoretiska utgångspunkt... 34 5.3 Vidare forskning för bredare förståelse om relationer inne på fängelser... 34 5.4 Avslutande kommentarer... 36 REFERENSER... 37 BILAGA... 40

INLEDNING 1.1 Inledning och bakgrund Fångarnas livssituation, såväl inne på fängelserna som efter straffperioden, är ett område som är intressant att studera. Frågor som rör samhällets strafformer är ofta kontroversiella och ett ständigt ämne för debatt. Debatter som exempelvis behandlar om fängelsemiljön kan ses som vad medierna kallar en skola i brott, det vill säga snarare än att fängelserna fungerar brottsreducerande så bidrar de till att fler brott skapas. Detta då de intagna får möjlighet att träffa andra intagna och utbyta information med varandra och skapa kriminella sammanslutningar, så kallade fängelsegäng. Dessa sammanslutningar och dess påverkan på brottsligheten diskuteras således ofta (se exempelvis DN 2005-05-10 och SvD 2005-08-22). Men vad är ett fängelsegäng? Någon omfattande diskussion om detta har inte förekommit trots den mediala uppmärksamheten. Tidigare forskning om fängelsegäng, och gäng, härstammar främst från USA. Emellertid existerar viss svensk forskning. Det är dock viktigt att ha i åtanke att förhållandena i USA och Sverige skiljer sig åt. Forskningen från USA kan därför ej appliceras på svenska förhållanden, men den utgör emellertid ändå underlag för vidare diskussion (Roxell 2002, s 6). Det var på 1970-talet som man började uppmärksamma grupperingar på fängelser i USA (Kinnear 1996, s 48). Detta i och med att medlemmarna i de så kallade gatugängen fick mer framträdande roller, då de började organisera sig även inne på anstalterna. Eftersom det förekom flera olika gäng uppstod rivalitet gängen emellan, vilket ledde till en upptrappning av våld och maktpositioneringar. På 1990-talet började man uppmärksamma gängfenomenet även i Europa, och forskare från USA och Europa med intresse för ämnet började utbyta erfarenheter (Roxell 2002, s 13). Även i Sverige började man uppmärksamma fängelsegäng som fenomen på 1990-talet. Att ämnet blev föremål för diskussion just vid denna tidpunkt berodde på av att det under detta decennium pågick en konflikt mellan motorcykelgängen Bandidos och Hell s Angels (HA) i Sverige och de andra nordiska länderna (BRÅ 1999). Denna konflikt samt det faktum att antalet grupperingar med högerextremistiska åsikter ökade under samma period (Lööw 1998) fick stor uppmärksamhet i medierna, där även deras kriminella inblandning diskuterades. När personer tillhörande dessa grupper dömdes och hamnade på landets anstalter uppmärksammade kriminalvården att det började skapas grupperingar med personer tillhörande respektive grupp inne på fängelserna (BRÅ 1999, KVS 2000 och 2001). Lööw menar att fängelseorganisationerna är ett relativt nytt fenomen. Hon menar att de sannolikt uppstått dels på grund av att fler aktivister hamnade i fängelse på 1990-talet och dels efter förebild från USA (Lööw 1998, s 108). Det kan emellertid konstateras att man vet relativt lite om hur relationer inne på anstalter skapas och dess betydelse för såväl tiden inne på anstalterna som för kommande brottslighet. Det vill säga 2

frågor som rör vilka faktorer som påverkar vilka man väljer att skapa relationer med, om relationerna förändras under fängelsetiden, vad man får ut av relationerna, varför man behåller respektive avslutar relationerna efter fängelsetiden samt om relationerna har någon betydelse för kommande brottslighet har knappast berörts. Vidare forskning är nödvändig för att få svar på dessa frågor. Min förhoppning med denna studie, vilken baseras på tre stycken intervjuer med före detta fångar, är främst att försöka förstå hur och varför relationer skapas inne på svenska anstalter och vad dessa har för betydelse såväl inne på anstalten som efteråt. Det vill säga huruvida personer vilka haft en gemensam anstaltsvistelse begår brott med varandra efter tiden på anstalten. Dock önskar jag även att bidra till diskussionen om en definition av begreppet gäng/nätverk. Jag vill också tacka min handledare Lena Roxell för hjälp och stöd under arbetets gång, tack! 1.2 Syfte, frågeställningar och studiens kriminologiska relevans Mitt syfte med denna uppsats är främst att förstå hur relationer på fängelser skapas samt vad dessa relationer har för betydelse under och efter tiden på fängelset. Emellertid önskar jag även att bidra till diskussionen om definition av begreppet gäng/nätverk. För att kunna uppfylla mitt syfte har jag formulerat ett antal frågeställningar, vilka är: Hur definierar intervjudeltagarna gäng/nätverk? Hur skapas relationer mellan intagna på fängelser? Förändras dessa relationer under fängelsetiden, och i så fall varför? Vad har relationerna för betydelse under fängelsetiden? Begår personer som skapat en relation på fängelser brott med varandra efter fängelsetiden? Skapas relationerna i syfte att lära ut respektive för inlärning av kriminalitet? Tilläggas bör att jag inte har för avsikt att göra generaliseringar till en större population utan att visa på hur fenomenet beskrivs av ett fåtal personer. Att generalisera är inte heller det man eftersträvar när man genomför kvalitativa studier (Kvale 1997, s 260 261). Min förhoppning är att jag genom studien kan bidra till en ökad förståelse och en vidare diskussion på området. Att studien har kriminologisk relevans är tydligt då den berör sammanslutningar inne på fängelser och deras betydelse för kommande brottslighet. 3

1.3 Disposition Jag har valt att lägga upp denna uppsats med att inledningsvis gå igenom tidigare forskning på området. Efter detta går jag igenom min teoretiska utgångspunkt. Sedan diskuterar jag min metodologiska utgångspunkt, avgränsningarna med materialet, min roll som intervjuare, genomförande av intervjuerna samt reliabilitet och validitet. Därefter presenterar jag mina resultat. Slutligen för jag en diskussion, i vilken jag jag analyserar mina resultat, återknyter till mitt syfte, mina frågeställningar och min teoretiska utgångspunkt samt diskuterar vidare forskning. Tilläggas bör att min intervjuguide finns som bilaga. 1.4 Tidigare forskning Det här avsnittet kommer att utgöra en relativt stor del av min studie. Anledningen är, som nämnts, att det inte existerar någon omfattande forskning på området, och därför anser jag att det viktigt att diskutera den tidigare forskning som bedrivits för att sedan kunna tolka mina resultat utifrån den. 1.4.1.1 Fängelsegäng utländsk forskning Som nämnts ovan härstammar den mesta forskningen om fängelsegäng från USA, emellertid existerar viss svensk forskning på området, se nedan. Forskning rörande gäng inne på fängelser är dock som nämnts ovanligt förekommande. Vissa forskare menar att kunskapen om etablerandet av relationer inne på fängelserna är bristfällig (Tremblay 1993, s 23), medan andra menar att rekrytering av nya medlemmar till fängelsegäng nästan uteslutande sker inne på fängelserna (Leet m.fl. 2000, s 229). Spergel, som bland annat har studerat amerikanska gäng genom textanalys av dokument från olika myndigheter, menar att det existerar stora variationer mellan fängelsegäng rörande graden av brottsligt beteende samt statusrelaterade eller symboliska aktiviteter (1995, s 125). Variationerna kan kopplas till etniska, regionala, historiska samt speciella faktorer för de olika kriminalvårdsinrättningarna. Uppkomsten av gäng inne på fängelser kan relateras till rasmotsättningar, maktutövning och skydd mot våld som förekommer inne på fängelser (Leet m.fl. 2000, s 193 och Roxell 2002, s 13). Forskning har visat att gängmedlemmar oftare än icke-medlemmar är inblandade i disciplinära problem (Spergel 1995, s 126). Om detta är ett resultat av att man är med i ett gäng eller en orsak till att man går med i ett gäng kan diskuteras (Roxell 2002, s 13). Bakomliggande faktorer till uppkomsten av fängelsegäng kan vara överfulla fängelser, dåliga levnadsvillkor för de intagna, resurser, bristfällig administration, samhällsproblem och som nämnts konflikter gängen emellan, våldsbenägna gängledare samt rasism (Tremblay 1993, s 23). 4

1.4.1.2 Fängelsegäng svensk forskning En forskare som bedrivit forskning rörande fängelsegäng i Sverige är Roxell, som bland annat genomfört en kvantitativ pilotstudie (2002) rörande förekomsten av fängelsegäng inne på fängelser och dess eventuella påverkan på kommande brottslighet. Hon har i denna använt sig av nätverksanalys som metodologisk utgångspunkt. Resultaten visar att det inte existerar några tätt sammanslutna nätverk, att det är ovanligt att personer begår brott med varandra efter en gemensam fängelsevistelse samt att brottens allvarlighetsgrad vanligtvis minskar efter anstaltsvistelsen. Dessa resultat kan tolkas på olika sätt. Exempelvis kan fallet vara att resultaten stämmer väl överens med hur det verkligen förhåller sig inne på anstalterna. Dock behöver det inte vara på detta vis, utan att resultatet i själva verket kan bero på att exempelvis vetskapen om vilka som är gängmedlemmar är bristfällig. Tilläggas bör att dessa resultat skall betraktas med viss försiktighet då hennes material i pilotstudien är behäftat med vissa begränsningar, och därmed kan man inte dra några säkra slutsatser utifrån studien. Emellertid kan studier likt denna bidra till en vidare diskussion om ämnet (Roxell 2002, s 7). Roxell arbetar även i skrivande stund på en avhandling om skapandet av relationer på fängelser och dess eventuella påverkan på kommande brottslighet, vilken denna uppsats ingår som en del i 1. Förutom ovannämnda består den enda svenska forskning rörande fängelsegäng av två rapporter från Kriminalvårdsstyrelsen (KVS 2000, 2001), nämnda rapport från BRÅ (1999) samt Bondessons avhandling Fången i fångsamhället från 1974. Syftet med de två studierna från KVS är att försöka beskriva gängbildningar bland fängelsedömda, deras genomförande av fängelsevistelsen, att återge personalens åsikter om ämnet samt att diskutera gängproblematiken på landets anstalter. Rapporten från BRÅ baseras på en textanalys och behandlar endast motorcykelgäng (1999, s 9). Rapporten bygger delvis på statistik från KVS och behandlar endast kortfattat Mc-gängen som fängelsegäng. BRÅ menar att grupperingar inne på anstalterna bildas utifrån vilka Mc-gäng som finns representerade på anstalterna. BRÅ framhåller även att detta skiljer sig från amerikanska förhållanden där medlemmar från olika Mc-gäng ingår i samma grupperingar på anstalterna (BRÅ 1999, s 12 13). Bondessons verk har länge utgjort den enda svenska forskningen på området och behandlar än idag aktuella ämnen. Bland annat diskuterar Bondesson sammanhållningen bland grupper inne på fängelserna. Hon kommer, genom enkätundersökningar samt intervjuer, fram till att drygt hälften av fångarna anser att det inte existerar några tätt sammanhålla grupperingar (Bondesson 1974, s 164). Nämnas kan även Wahlgrens c-uppsats i sociologi Vem bestämmer på kåken?, vilken likt denna uppsats är en intervjustudie med personer som avtjänat straff i fängelse. Emellertid avtjänade vissa av hennes intervjudeltagare straffet under tiden för intervjuerna vilket 1 Mina intervjuer skall användas till avhandlingen samt i en rapport till Kriminalvårdsstyrelsen. 5

ingen av mina intervjupersoner gör. Wahlgren diskuterar i uppsatsen gängbildningar på fängelser, även om hennes främsta syfte med studien är att undersöka maktstrukturer på fängelserna. Intressant är att hon bland annat får fram att vissa av hennes intervjupersoner ofta begick brott med andra fångar efter en gemensam fängelsevistelse, till skillnad från Roxell som menar att detta är ovanligt förekommande (Wahlgren 2002, s 30 och Roxell 2002, s 7). 1.4.2 Kopplingen mellan gäng och fängelsegäng Som nämnts anses dock fängelsegängen härstamma från gatugängen i USA. Hur kopplingen mellan gatugäng och fängelsegäng ser ut är dock ett tämligen outforskat område. Vissa forskare menar att det finns en stark länk mellan dem eftersom fängelsegängen som nämnts har sitt ursprung i gatugängen (se exempelvis Jacobs 1974, 1977 och Fong 1991 i Houston & Prinsloo 1998). Decker (2001), som har intervjuat gängmedlemmar, diskuterar att man behåller kontakten med sitt gäng utanför murarna då medlemmarna i detta hjälper en inne på anstalten, genom att bidra med skydd och bekvämligheter (Decker 2001, s 33). Kontakterna kan även vara av mer informell art, exempelvis baserade på familjerelationer. Medlemmar i gatugäng återvänder ofta till detta, även om de under anstaltstiden var medlem i ett fängelsegäng, vilket beror på att gatugängen är mer etablerade än fängelsegängen. Reiner tar upp att det finns kontakt mellan gatu- och fängelsegängen men att det är stor skillnad mellan dessa vad gäller deras karaktär (Reiner 1992 i Spergel 1995, s 50 51 och Roxell 2002, s 14). Då forskare är överens om att viss koppling ändå finns mellan gatugängen och fängelsegängen har jag valt att föra en diskussion även om gäng, även om gäng inte närmare behandlas i denna studie. Att definiera gäng är dock inte enkelt, och trots en omfattande diskussion kring detta har man inte kommit fram till någon enhetlig definition. Det existerar olika uppfattningar beroende på vem det är som definierar och identifierar. Horowitz (1991) menar att det finns fördelar med att behålla en pluralistisk definition eftersom det ligger varierande anledningar och intressen bakom det faktum att olika grupper definierar begreppet olika. En bred definition gör att man får tillgång till information som man skulle ha missat med en snävare definition (Horowitz 1991, s 43). Det är dock viktigt att det i studier framgår vilka utgångspunkter som finns för den valda definitionen och hur denna är relaterad till den tidigare forskningen (Roxell 2002, s 11). 1.4.3.1 Gäng utländsk forskning Tidigare forskning på gängområdet handlar främst om de så kallade amerikanska gatugängen. En forskare som studerat detta fenomen, genom att genomföra intervjuer med gängexperter inom 6

polisen i USA, är Klein (Klein med flera 2001, s 13). Han har valt att dela in dessa gäng i fyra grupper. Indelningen sker utifrån kriterier som territorium, antal medlemmar, åldersfördelning, beständighet och eventuella undergrupper. Klein utesluter exempelvis skinnskallar (skinheads) och motorcykelgäng i sin analys av de amerikanska gatugängen. Densamme menar till skillnad från Horowitz att en snävare definition är viktig för resultatens validitet (Ibid., s 14 18). Moore (1998), som genomfört en textanalys av artiklar i ledande amerikanska och europeiska tidningar, menar att gäng består av oövervakade ungdomsgrupper som inte lever efter vedertagna normer. Ungdomarna ser på sig själva som ett gäng och nya medlemmar rekryteras i grannskapet. Kriminalitet utelämnas här i definitionen, vissa tolkar detta som att Moore anser att kriminalitet förekommer bland dem (i Hagedorn 1998, s 367). En annan forskare som utesluter kriminalitet i sin definition av gäng är Short, som också studerat gängfenomenet genom intervjuer med informanter och före detta gängmedlemmar. Han menar att det är det brottsliga beteendet i sig som man vill förklara genom gängbildningen (Short 1990, s 225 och 239). Curry och Decker (1998) har studerat amerikansk litteratur för att få fram vilka faktorer som vanligtvis förekommer när man definierar gäng. De kom bland annat fram till att sättet att kommunicera på och symboler som visar på gängtillhörighet var sådana faktorer. Vidare kom de fram till att gängen är varaktiga i sin existens, att medlemmarna är brottsligt aktiva och att gängen har egna territorier (Curry & Decker 1998, s 2 13). 1.4.3.2 Gäng svensk forskning Det existerar även viss svensk forskning på gängområdet. Ett exempel på det är Sarnecki (2001), som har studerat ungdomars brottslighet som gruppfenomen genom nätverksanalys. Sarnecki har valt att använda sig av begreppet nätverk istället för gäng för att beskriva detta fenomen och kommer på detta sätt delvis runt de komplicerade definitionsproblemen och begränsningarna som gängbegreppet innebär. Sarnecki menar att den typ av gäng som förekommer i USA inte förekommer i Sverige (Sarnecki 2001, s 161). Emellertid så framhåller Klein att det existerar grupper av ungdomar som kan definieras som gäng i Sverige (2001, s 8). En ytterligare svensk forskare som har studerat området är Pettersson (2002) som har undersökt hur flickor begår brott med andra med hjälp av nätverksanalytisk metod. Hur kvinnor begår brott med varandra och hur deras nätverk ser ut är annars ett relativt outforskat område. Som nämnts anses dock fängelsegängen härstamma från gatugängen i USA, vilket resulterar i att det är svårt att koppla den svenska gängforskningen till forskning om fängelsegäng. 7

2. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT Jag har som teoretiska utgångspunkt i denna studie Sutherlands teori om differentiella associationer (differential associations). Nedan kommer jag att inledningsvis gå igenom teorin generellt samt att förklara varför jag valt att ha min teoretiska utgångspunkt i just denna teori. Viktigt att påpeka är att denna studie har sin tyngdpunkt i empirin och inte i det teoretiska, då det under intervjuerna växte fram att exempelvis förhållandena inne på fängelserna påverkar hur relationer skapas. Jag kommer främst att koppla min teoretiska utgångspunkt till den del av min studie som rör om relationerna som skapas på fängelserna mellan de intagna har någon betydelse för kommande brottslighet, det vill säga huruvida fångarna lär sig kriminalitet av varandra. Differentiella associationer Sutherland publicerade 1924 verket Principles of Criminology där han presenterar sin teori om differentiella associationer. Nyare versioner av teorin har även publicerats vid senare tillfällen. Såväl begreppet differentiella associationer som flera av begreppen han använder sig av är svåra att översätta till svenska. Lindgren kallar begreppet differentiella associationer för särskiljande tillhörighet medan Sarnecki väljer att kalla begreppet för varierande anknytning (Lindgren 1998, s 68 och Sarnecki 2003, s 154). Man kan se tydliga spår av Chicagoskolans idéer i Sutherlands teori, vilket inte är så underligt då han verkade vid Chicagouniversitetet. Exempel på detta är kopplingen mellan brottslighet och social desorganisation (Sutherland 1934, s 50 51). Sutherland såg på kriminellt beteende ur ett sociologiskt perspektiv och såg brottsligt beteende som inlärt och kulturellt överförbart. Vidare menade han att individen aktivt tar ställning för respektive emot lagens föreskrifter (Sutherland 1993, s 77). Sutherland såg att förklaringarna till varför en individ begår brott ligger i ett person-situation komplex. Person och situation är inte särskilda eftersom situationen definieras av personen som är involverad (Sutherland 1993, s 77). Individens associationer ingår i en generell kontext av social organisation. Om man ser på det hela ur ett perspektiv som utgår ifrån en antikriminell definition kan förklaringen till kriminalitet sägas ligga i social desorganisation. Emellertid menar Sutherland att individer, så väl som att vara organiserade mot kriminellt beteende, kan vara organiserade för kriminellt beteende, vilket gör att termen differentiell social organisation är att föredra framför social desorganisation när man skall förklara kriminellt beteende (Ibid., s 80). Sutherland definierar aldrig inlärning men klart är att han ser inlärning som ett väldigt brett fenomen. Sarnecki tar upp att man närmast skulle kunna kalla det Sutherland diskuterar rörande inlärning för kulturöverföring (Sarnecki 2003, s 155 156). 8

Teorin bygger på nio satser som förklarar varför en individ begår brottsliga handlingar, vilka presenteras i figur 1 nedan. Figur 1. De nio satser vilka teorin differentiella associationer grundas på (Sutherland 1993, s 78 80). 1. Brottsligt beteende är inlärt. 2. Inlärningen sker genom interaktioner med andra individer i en kommunikationsprocess. 3. De mesta av inlärningen sker i gruppen med personliga, nära relationer medlemmarna emellan. 4. Inlärning av brottsligt beteende inkluderar tekniker att begå brott, så väl enkla som mer komplicerade, och specifika motiv till brottsligheten i fråga, sistnämnda kan bestå i attityder, rationaliseringar och drivkrafter. 5. Attityderna och drivkrafterna lärs in utifrån en definition av lagen som fördelaktig respektive ofördelaktig för individen. Det vill säga om individen lär sig ifrån sin omgivning och dennas definition av lagen. Tilläggas kan att i västerländska samhällen är i stort sett alla individer omgivna av både människor som anser att det går bra att bryta mot lagen och av människor som inte anser detta, vilket resulterar i kulturella konflikter. 6. Individen begår således brott om de definitioner som är fördelaktiga för brottsligt beteende (prokriminella) får överhanden över definitioner som motverkar brottsligt beteende och verkar för konformt beteende (antikriminella). (Huvudprincipen för differentiell association.) 7. Individens associationer till andra individer med de olika definitionerna av brott kan variera (vara differentiella) med avseende på frekvens, varaktighet, prioriteringar och intensitet. 8. Denna process av inlärning av brottsligt beteende går till på samma sätt som vid inlärning av andra typer av beteenden. 9. Eftersom brottsligt beteende är ett uttryck för generella behov och värderingar kan det inte förklaras med sådana eftersom icke-brottsligt beteende är uttryck för samma sorts behov och värderingar. Teorin har fått motta en del kritik. En kritik som framförts mot teorin är att den inte förklarar hur varaktighet, frekvens, intensitet och prioriteringar behöver samverka för att individens anknytning till modeller för avvikande respektive konformt beteende ska kunna kvantifieras. Emellertid så tar omfattande empirisk forskning sin utgångspunkt i eller syftar till att testa denna teori (Sarnecki 2003, s 156). Jag ska som nämnts i min studie bland annat studera om relationer som skapas inne på fängelsers har någon betydelse för kommande brottslighet. Det vill säga huruvida fångarna lär sig kriminalitet av varandra under fängelsetiden, det vill säga vad som i media ibland kallas brottsskolor. Att använda sig av en teori som bygger på brottslighet som ett inlärt beteende kändes därför som ett välmotiverat val. Teorin utvecklades emellertid för att förklara orsaker till brottsligt beteende. Mina intervjupersoner har ju dock redan begått brott innan de hamnar på anstalten. Därför blir inte alla Sutherlands satser relevanta i mitt fall. De delar som är relevanta i teorin är dem som rör om och hur fångarna lär sig ytterligare kriminalitet inne på fängelserna. Därför kommer jag inte att diskutera satserna sju till och med nio. Satserna ett och två kommer inte heller att behandlas närmare, men är ändå aktuella då hela teorin bygger på inlärning som sker genom interaktioner med andra individer. 9

3. METODOLOGISK UTGÅNGSPUNKT OCH MATERIAL Under denna rubrik kommer jag att gå igenom mitt val av metod, avgränsningar och urval, min roll som intervjuare, genomförande av intervjuerna och indelning av teman, studiens reliabilitet och validitet samt analys av intervjuerna. De etiska aspekterna är invävda i hela avsnittet. 3.1 Val av metod Min studie är som sagt del av ett större forskningsprojekt vilket resulterar i att jag är hänvisad till att använda mig av kvalitativa intervjuer av semistrukturerad art. Min handledare önskade att jag skulle använda mig av intervjuer som metod eftersom hon i sin pilotstudie upplevde att de där genomförda intervjuerna var av betydelse. Emellertid hade jag, om valet av metod varit mitt eget, ändå valt att studera området genom intervjuer. En aspekt som styrker valet av kvalitativa intervjuer som metod är att delar av den information jag inhämtat kan anses som känslig, då jag studerat en grupp utsatta människor. För att få fram information av denna art kan det krävas att en relation och ett förtroende byggs upp mellan forskaren och informanten, något som inte är möjligt genom exempelvis registerdata eller enkätundersökningar (Denscombe 2000, s 132). Det har emellertid riktats kritik mot att använda sig utav intervjuer som metod, vilken främst rör den så kallade intervjuareffekten. Jag har därför valt att behandla delen om kritik av metoden under avsnittet Jag som intervjuare/förförståelse (3.4). Vidare har jag valt att även utgå ifrån fenomenografi och hermeneutik, vilka jag kortfattat kommer att gå igenom nedan. 3.1.1 Fenomenografi Då jag studerar hur relationer skapas inne på fängelser, utifrån intervjudeltagarnas uppfattning om det, har jag i denna studie även en fenomenografisk vetenskapssyn. Detta tankesätt grundas på hur människor upplever fenomen och inte om dessa i sig är sanna eller ej (Larsson 1986, s 11). Jag eftersträvar i min studie att försöka få viss klarhet beträffande hur relationer på fängelser skapas och upprätthålls samt deras eventuella betydelse för kommande brottslighet. Men då man kan anta att mina intervjupersoners beskrivning av fenomenet ej kan anses utgöra hela bilden det vill säga utgör den enda sanningen tycker jag att fenomenografi är en lämplig aspekt att inkludera i studien. Att lyfta fram skillnader mellan människors uppfattningar är även centralt inom detta tankesätt. (Ibid., s 22). Fenomenografin syftar inte till att peka på hur många som anser en viss sak, utan på att det är viktigt för att lyfta fram vilka åsikter som existerar rörande ett fenomen. Och då är en djupgående kvalitativ studie att föredra framför en kvantitativ (Ibid., s 24). 10

3.1.2 Hermeneutik Då jag skall tolka mitt empiriska material anser jag mig även ha en vetenskapsteoretisk utgångspunkt i hermeneutiken. Den hermeneutiska traditionen kan sägas vara humanistiskt inriktad. Hermeneutiker tror inte på absolut kunskap, som exempelvis naturvetenskapen och positivismen gör, utan på relativistiska idéer (Thurén 1991, s 14). Inom detta tankesätt arbetar man med att tolka människors verksamhet, vilket kan ske exempelvis genom intervjuer. Närheten till det som skall studeras är central inom hermeneutiken och man söker den underliggande meningen och vill på detta sätt upprätta gemensam förståelse (Kvale 1997, s 50). Hermeneutiken som tankesätt är klart applicerbar på forskningsintervjuer. Detta då man i en sådan intervju först önskar tolka en samtalsdialog, vilken skapar en intervjukontext och vilken i sin tur ligger som grund för en ytterligare tolkning. En tolkning från tal till skrift (Ibid., s 49). Kvale menar att: Den närmare bestämningen av de enskilda delarnas mening kan så småningom förändra den ursprungligen förgripna meningen hos helheten, som återigen kan komma att förändra meningen hos de enskilda delarna och så vidare (Ibid., s 50). Det råder således ett ömsesidigt beroende, man brukar beskriva detta som en hermeneutisk cirkel. Teoretiskt sätt kan denna tolkning pågå i en oändlighet, rent praktiskt sett brukar man dock avsluta tolkningsprocessen när resultaten man fått fram känns rimliga och fria från inre motsägelser (Kvale 1997, s 50). Tolkaren har därför betydelse för resultaten, då dennes förkunskaper om ämnet har betydelse (Ibid., s 42). Inom hermeneutiken menar man således att det inte finns någon objektiv kunskap. Att forskningsprocessen på detta sätt kan ses som subjektivt genomförd anser hermeneutikerna som positivt, och forskaren kan och bör dra nytta utav detta (Ibid.s 50). Forskarens förförståelse är således central inom hermeneutiken. Det vill säga den kunskap forskaren har innan denne genomför en studie och dennes tankar rörande området kommer att påverka studien. Förförståelsen kan resultera i att forskaren missar viktiga aspekter eftersom denne förblindas av dessa tidigare kunskaper. Emellertid kan förförståelsen även ha positiva resultat eftersom denna kan hjälpa forskaren att se saker som denne inte annars skulle ha sett (Thurén 1991, s 46). Då jag tolkar en samtalsdialog samt reflekterar över min egen förförståelse, enligt ovanstående resonemang, anser jag mig tillämpa även denna analysmetod. Jag återkommer till min roll som intervjuare och förförståelse i avsnitt 3.4. 3.2 Typ av intervju Intervjuerna är av semistrukturerad art, det vill säga en form av intervju där intervjuaren följer en tematiskt uppbyggt intervjumall, men där intervjudeltagarna tillåts att fritt svara på frågorna. De är således fria att svara med egna ord och termer och är inte knutna till att förehålla sig till redan 11

förutbestämda svarsalternativ. På detta sätt får intervjuaren större möjlighet att skapa en dialog med intervjupersonen samtidigt som intervjuaren behåller viss kontroll över intervjun genom den tematiska intervjuguiden (May 2001, s 150). Den låga graden av standardisering gör det även möjligt för forskaren att vara flexibel i den meningen att han/hon exempelvis kan anpassa frågornas följd efter hur intervjun fortskrider. Forskaren kan även påverka hur frågorna ställs och anpassa detta efter intervjudeltagaren och situationen. Intervjudeltagarnas varierande svar resulterar således i varierande följdfrågor. På detta sätt liknar intervjun en konversation (Trost 1993, s 19 20). Att intervjuerna på grund av detta inte blir identiska anses inte ha någon negativ påverkan, då man i kvalitativa studier som nämnts inte eftersträvar att kunna göra generaliseringar till en större population (Thurén 1986, s 16). Emellertid är viss jämförbarhet möjlig eftersom intervjuaren som sagt har viss kontroll (May 2001, s 151). 3.3 Avgränsningar och urval Att min studie är del av ett större forskningsprojekt har resulterat i att jag delvis varit styrd i valet av intervjudeltagare. Kravet var att intervjuerna skulle genomföras med personer som tidigare avtjänat ett straff inne på en anstalt. Att de redan avverkat straffet var en förutsättning eftersom jag bland annat skall studera relationernas eventuella påverkan på brottslighet efter fängelsetiden. Roxell har i pilotstudien fått fram att distans till straffet påverkar intervjupersonens svar, då det behövs viss tid för att kunna se på händelser ur ett annat perspektiv än det man har innanför murarna. Att genomföra intervjuer inne på fängelser kan påverka intervjudeltagarnas svar då det är betydligt svårare att genomföra anonyma intervjuer inne på anstalter, och kan därför resultera i att intervjudeltagarna drar sig för att uttrycka vissa saker eller att till och med deltaga överhuvudtaget (Roxell 2004, s 15). Emellertid så kan tiden som passerat mellan straffet och intervjun resulterat i att intervjudeltagarna har glömt enskilda händelser som ägt rum inne på anstalten. Att intervjudeltagarna mer eller mindre medvetet har förträngt vissa händelser kan också vara fallet. Något som kan tyda på sistnämnda är att en av intervjudeltagarna tar upp att man tar på sig en mask när man går in på fängelset för att klara av att vistas innanför murarna och som man sedan slänger bort när man går ut. Det empiriska materialet består av tre intervjuer, vilket var förutbestämt av min handledare. Två av intervjuerna är genomförda med män och en intervju med en kvinna. Intervjudeltagarna är relativt jämngamla då de är mellan 45 och 49 år. Att materialet består av endast två intervjuer med män och en med en kvinna gör det problematiskt att peka på några klara likheter eller skillnader 12

mellan könen 2. De brott som intervjudeltagarna uppgett att de har begått är lindriga och grova narkotikabrott, vapenbrott, egendomsbrott samt olovliga körningar. De har vidare uppgett att de suttit på anstalt mellan en och cirka tolv gånger. Den längsta strafftiden som intervjudeltagarna är dömda till är fyra och ett halvt år och den kortaste rör sig om någon månad. (Jag har valt att inte nämna ett av brotten som har begåtts, då jag anser att vetskapen om detta brott skulle äventyra anonymiteten för deltagarna.) Intervjudeltagarna har kontaktats via frivården och frivillighetsorganisationer. Först var tanken att intervjupersonerna endast skulle kontaktas via frivillighetsorganisationer, men eftersom det visade sig svårt att få tag på personer som ville ställa upp för intervju vände jag mig även till frivården. Jag valde att kontakta intervjudeltagarna på detta sätt därför att det kan anses vara känsligt, och därmed ej önskvärt, att tala om sin tid i fängelset. De personer som sökt sig till frivillighetsorganisationer trodde jag var mer vänligt inställda till att ställa upp. Detta då de kanske är mer måna om att vilja förändra såväl nuvarande som före detta fångars situationen i samhället än andra före detta fångar, eftersom de valt att gå med i en organisation. Även den enkla anledningen att jag inte visste hur jag annars skulle få kontakt med personer som tidigare suttit i fängelse påverkade hur jag valde att gå tillväga. Det är dock möjligt att de personer som söker sig till dessa organisationer inte alls gör det på grund av att de vill bidra med någonting för att förändra förhållandena inne på fängelser eller för att skapa kontakt mellan före detta fångar och det övriga samhället, utan att de exempelvis sökt sig dit på grund av att de känner att de behöver stöd och hjälp att komma vidare i livet. Om det är lämpligt att intervjupersonerna har kontaktats på ovannämnda sätt kan även diskuteras. Det vill säga genom att jag har fått kontakt med en/flera personer som senare leder mig att nå andra personer, så kallat snöbollsurval. Denna form av icke-sannolikhetsurval är dock mycket fruktbart när det gäller att komma i kontakt med vissa grupper, så som den jag skall studera. Emellertid överlämnar man beslutet åt de förstnämnda personerna att avgöra vilka som utgör lämpliga personer att intervjua. Detta behöver inte vara ett problem, men det kan innebära att forskaren samlar in data som avspeglar ett visst perspektiv, och därmed kan missa vissa åsikter (May 2001, s 161). Vidare kan man fråga sig hur anonym man är som intervjudeltagare om man rekommenderas av andra. 2 På grund av att jag endast har intervjuat två män och en kvinna, samt att jag ej i denna uppsats har utrymme att föra en utförligare genusdiskussion, hänvisar jag istället till litteratur på området. Se exempelvis Britton (red.) (2005) Gender 13

3.4 Jag som intervjuare/förförståelse Något som är viktigt att reflektera över i intervjustudier är intervjuareffekten, det vill säga hur intervjuaren och dennes förförståelse påverkar intervjun. Att forskning skall vara helt objektivt genomförd är dock praktiskt tagit omöjligt, då alla forskare har med sig vissa värderingar i bagaget. Således får man istället försöka vara medveten om att studien inte kommer vara objektiv och reflektera över det (Bjereld m.fl. 2002, s 14 15). Till exempel skall man vara medveten om i vems intresse studien är genomförd 3. Innan denna studie hade jag relativt begränsade kunskaper om fängelsevärlden och fängelsegäng. Den kunskap jag besatt kom främst från studier i kriminologi. Kvale menar att kunskap om ett fenomen krävs för att kunna ställa viktiga frågor. Kunskaper på området behöver dock inte endast komma från litteratur- och teoristudier, utan kan även komma från att exempelvis ha tillbringat tid i den miljö där studien skall genomföras (Kvale 1997, s 92). Emellertid är det Roxell som formulerat grundfrågorna (dock inte följdfrågorna och följden av dessa) vilket resulterar i att jag delvis kommer runt att jag inte har så omfattande kunskap. Jag har även diskuterat frågorna med henne, varför de ser ut som de gör etcetera, samt läst litteratur på området och material om frivillighetsorganisationerna vilket jag anser medfört att jag ändå besitter viss kunskap. Jag är dock oerfaren som intervjuare och detta kan ha resulterat i att jag missat värdefulla aspekter. Men som nämnts kan även min relativt begränsade kunskap på området medfört att jag ställt vissa frågor som mer erfarna forskare inte skulle ha ställt, då dessa eventuellt kan vara förblindade av sina tidigare kunskaper på området. Även det faktum att jag är en ung student och inte en etablerad forskare kan ha påverkat intervjudeltagarna att uppleva mig mindre hotande. En kritik som riktats mot intervjuer som metod handlar som sagt om intervjuareffekten. Kritikerna menar att informationen man får fram genom intervjun är beroende av vem som genomför den. Det vill säga relationen till och förtroendet för intervjuaren påverkar vad intervjupersonen kommer att ta upp i intervjun, och på grund av detta sänks kvaliteten på den insamlade informationen. Faktorer som kan påverka intervjun är exempelvis uppförande, kroppsspråk, plats för intervjuns genomförande, kön, ålder och klädstil. Låg grad av standardisering kan emellertid i alla fall minska denna effekt, eftersom inga av forskaren klara svarsmallar finns att tillgå (Descombe 2000, s 138 140). Det är viktigt att tänka över ovannämnda faktorer. Att komma runt allt detta är dock omöjligt men som sagt är det viktigt att reflektera över. Vidare kan intervjuaren, eftersom denne till viss del kan styra intervjun, uppmuntra intervjudeltagaren att ta upp respektive utelämna vissa aspekter för att tillfredställa intervjuaren, vilket kan ske mer eller mindre medvetet (Trost 1993, s 85). and prisons och Lindberg (2005) Kvinnorna på Hinseberg: en studie om kvinnors villkor i fängelse. 14

Hur det faktum att två av intervjudeltagarna är män och en är kvinna, att de är mellan 45 och 49 år gamla samt har ett kriminellt förflutet och jag är en 22 år gammal tjej som studerar på universitetsnivå påverkat intervjusituationerna är svårt att svara på. Jag upplevde alla intervjusituationerna som bekväma, trots att en av intervjudeltagare upplevdes stressad eftersom han hade mycket att göra. Jag kände mig inte påverkad av varken åldersskillnaden eller intervjudeltagarnas kön. Dock vet jag inte hur intervjudeltagarna upplevde intervjusituationerna. Vid en av intervjuerna upplevde jag att intervjupersonen hade ett behov av att prata av sig, vilket jag tolkar som att det blev en form av terapi för henne. Jag kom vidare på mig själv att vid vissa tillfällen tycka synd om intervjudeltagarna, eftersom de levt ett hårt liv. Att intervjupersonerna har haft ett kriminellt förflutet (och i minst ett fall fortfarande är kriminell) upplevde jag nämligen påverkade intervjusituationerna relativt mycket, eftersom jag upplevde att våra skilda livserfarenheter medförde att vi såg annorlunda på vissa saker. Bland annat reagerade jag negativt på att en av intervjudeltagarna i dagsläget kör bil narkotikapåverkad. Fastän jag reagerade på det uttryckte jag inte detta. Det medförde att intervjudeltagarna fortsatte att samtala, vilket jag ansåg var önskvärt för intervjuns fortgående. 3.5 Genomförande 3.5.1 Tid och plats för intervjuerna samt anonymitet Intervjuerna har ägt rum under oktober månad 2006 och har genomförts i frivillighetsorganisationernas respektive frivårdens egna lokaler. Dessa platser valdes för att jag trodde att såväl intervjudeltagarna som jag själv skulle känna oss mest bekväma där eftersom dessa platser är sådana de är vana att vistas på, vilket jag tror bidrar till att ingen part behöver känna sig obekväm. Alla intervjudeltagarna intervjuades var och en för sig. Samtliga har informerats om att de kommer att vara anonyma samt att materialet från intervjuerna kommer att användas till denna studie, min handledares avhandling samt en rapport till KVS. Emellertid anges ju intervjudeltagarnas ålder och kön samt hur många fängelsevistelser de genomgått och för vilka brott de suttit inne för. Dock kommer denna information (frånsett kön) inte att kopplas till någon enskild intervjudeltagare, då personerna som sagt skall vara anonyma. Namnen på intervjupersonerna är således fiktiva. Samtliga intervjudeltagare informerades även om att de när som helst under eller efter intervjun fick avbryta respektive dra sig ur denna om de så önskade. Detta visade sig ha stor betydelse och jag har därför valt att behandla detta under ett separat avsnitt, se 3.5.4. 3 Se avsnitt 3.6 om reliabilitet och validitet. 15

3.5.2 Inspelning och transkribering Samtliga intervjuer har spelats in. Detta var ett krav från min handledare då även hon som sagt ska analysera intervjuerna. Emellertid hade jag, även om jag själv hade fått bestämma över om intervjuerna skulle spelas in eller inte, valt att spela in dessa, eftersom man på detta sätt avsevärt minskar risken att missa delar av samtalet, vilket man kan göra om man exempelvis som intervjuare själv skall anteckna allt som säges. Man kan också gå tillbaka och lyssna igenom intervjuerna vid flera tillfällen (Kvale 1997, s 147). Emellertid finns risken att eventuellt brus i bakgrunden etcetera medför att man missar något ändå. Detta är dock inget jag upplevde som problematiskt. Alla intervjuerna spelades in med hjälp av en MP3-spelare, och samtliga håller en bra ljudkvalitet. Intervjuerna tog mellan 20 minuter och en timme att genomföra. Totalt rör det sig om cirka två timmars inspelat material. För att det inspelade materialet skall kunna studeras på ett systematiskt sätt har alla intervjuerna transkriberats i sin helhet. Detta har i samtliga fall skett ordagrant. Även om transkribering är väldigt tidskrävande ansåg jag att detta var nödvändigt för att kunna se helheten i materialet, och därigenom kunna välja ut lämpliga delar (Ibid., s 177). Att intervjuerna transkriberades var också det en förutsättning, eftersom de ska användas i min handledares avhandling. Genom transkriberingen kom jag även in i materialet väldigt väl, då jag under lång tid satt och lyssnade på och analyserade hur olika aspekter uttrycktes. Således är det först efter transkriberingen som den systematiska analysen kommer igång. 3.5.3 Intervjuguide och teman Intervjuguiden har formulerats av Roxell. Innan hon skrev frågorna genomförde hon en pilotintervjustudie under en tvåveckorsperiod på en frivillighetsorganisation. Hon valde att genomföra denna pilotstudie eftersom hon ansåg att hon med hjälp av denna skulle kunna utveckla intervjuguiden, samt att pilotstudien skulle bidra till ökad förståelse för intervjupersonerna hon mötte. Genom pilotstudien kunde hon testa och utveckla intervjufrågorna till den mer omfattande intervjustudien, vilken min studie som sagt är en del av (Roxell 2004, s 14). Intervjuguiden omarbetades sedan i flera omgångar efter samråd med andra forskare på Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. I intervjuerna har både begreppet nätverk och gäng använts i frågorna, vilket är anledningen till att dessa begrepp på flera ställen i uppsatsen står tillsammans. Anledningen är att min handledare Roxell önskade att intervjudeltagarna skulle utgå ifrån deras egen definition. Hon antog att om exempelvis bara begreppet gäng hade använts så skulle intervjudeltagarna kanske mer ha lagt fokus på exempelvis mc-gäng. I intervjuguiden ingick utöver begreppet relation även begreppet kontakt, då min handledare antog att relation kunde 16

kopplas till sexuella relationer. Då detta ej visade sig vara fallet har jag valt att endast använda mig av begreppet relation i denna text. De olika temana som behandlas i intervjuguiden är: bakgrundsinformation, definition av gäng/nätverk, relationer på fängelser och relationernas betydelse efter fängelsetiden. Intervjuguiden ligger till grund för de teman jag valt att dela in mina resultat och min analys i. Dessa är definition av gäng / nätverk, hur relationer skapas mellan fångar på anstalter samt om och hur dessa förändras, vad relationerna har för betydelse under fängelsetiden samt vad relationerna har för betydelse efter fängelsetiden. Vissa av dessa är i sin tur indelade i underkategorier. 3.5.4 Reflektioner kring intervjuernas genomförande Vid två av intervjuerna ringde intervjudeltagarnas mobiltelefoner vid ett eller ett antal tillfällen. Under en av dessa två intervjuer stördes vi även av en person som knackade på dörren och undrade ett antal saker. Jag stoppade vid dessa tillfällen inspelningen och fortsatte sedan efteråt. Hur störelsemomenten påverkade intervjuerna är svårt att uttala sig om. Vid avlyssnandet av intervjuerna noterade jag att vi återupptar diskussionen där den avbröts. Under den intervjun som avbröts vid flertalet tillfällen, på grund av att intervjupersonen talade i telefon, var jag emellertid tvungen att ibland upprepa frågorna. Denna intervju kan även ha påverkats i den mening att jag kände mig stressad då intervjupersonen var upptagen även om denne var väldigt trevlig i sitt bemötande och svarade på samtliga frågor. Den tredje intervjun genomfördes utan några avbrott. Jag anser, trots det ovannämnda, att intervjuerna på det stora hela gick bra att genomföra. Jag fick svar på alla frågorna som ingick i intervjuguiden samt fick tillfälle att ställa följdfrågor. Vid intervjuerna följde jag inte intervjuguiden i en viss ordning, utan lät intervjudeltagarna prata fritt kring ämnet och jag tog upp frågorna i den ordning jag tyckte det passade situationen. I efterhand och vid tidpunkterna för utskrifterna så kom jag dock på fler följdfrågor. Dessa har jag haft möjlighet att få svar på i efterhand, då jag frågade om jag fick kontakta intervjudeltagarna igen om det skulle uppstå fler frågor, vilket samtliga gav sitt samtyckte till. Jag frågade även om intervjudeltagarna önskade att läsa utskrifterna från intervjun. Detta för att ge möjlighet att lägga till eller ta bort delar ur intervjuerna. Samtliga önskade göra detta. Vad gäller trovärdigheten i deras uttalanden upplevde jag denna som stor. Det är ju dock inget jag har möjlighet att kontrollera, men det faktum att alla intervjudeltagarna var medvetna om att de skulle vara anonyma tror jag påverkade dem i den mening att de kände sig mer fria att ta upp även känsliga ämnen. I ett fall reagerade dock en intervjudeltagare med att säga oj, det där kanske jag inte borde ha nämnt efter att ha tagit upp att bland annat mobiltelefoner smugglas in på anstalter. Vid detta tillfälle påpekade jag än en gång att intervjudeltagaren skulle vara anonym, vilket jag 17