KONJUNKTURPROGNOS 20 OKTOBER 2008 "Finansiell åtstramning och fallande inflation" Tillväxten i Sveriges ekonomi bedöms hamna strax över nollstrecket nästa år, men det förutsätter att förtroendet inom det finansiella systemet återställs, att de rörliga räntorna mellan banker samt bolåneräntorna anpassar sig nedåt till ytterligare räntesänkningar, som vi antar kommer från Riksbanken. Härmed är prognosen ändå optimistisk. Utan dessa förutsättningar skulle ekonomin gå in i recession. Den kraftiga inbromsningen av den ekonomiska tillväxten drar ned inflationstakten ordentligt nästa år. Inflationen börjar falla betydligt snabbare än väntat, och hamnar, trots kraftfulla räntesänkningar, under inflationsmålet på 2 procent.
Almega är de svenska tjänsteföretagarnas arbetsgivar- och intresseorganisation. Almega har cirka 8 900 medlemsföretag i sju förbund, som tillsammans representerar ett 60-tal branscher inom tjänstesektorn. Medlemsföretagen har sammanlagt cirka 400 000 anställda. Förbunden arbetar med de frågor som rör respektive bransch. Arbetsgivarförbunden ingår i Svenskt Näringsliv och bildar tillsammans Almega. Almega Samhallförbundet Almega Tjänsteförbunden Almega Tjänsteföretagen Bemanningsföretagen IT&Telekomföretagen inom Almega Medie- och Informationsarbetsgivarna, MIA Vårdföretagarna Almegas konjunkturutsikter sammanfattar konjunkturläget och utsikterna för de närmaste två åren i svensk ekonomi. Rapporten innehåller en prognos för Sveriges produktion (BNP) och arbetsmarknad, med särskild fokus på tjänstesektorns inverkan på ekonomin. Rapporten ges ut två gånger per år, i mars och oktober, med start i oktober 2008. För ytterligare upplysningar om Almegas konjunkturutsikter, kontakta: Lena Hagman, chefekonom, Almega, tel. 08-762 69 61, 0761-088 251, lena.hagman@almega.se 2
Innehåll 1 Sammanfattning... 4 2 Almegas konjunkturutsikter i siffror... 5 3 Snabbt omslag från hög- till lågkonjunktur... 7 4 Faktorer bakom lågkonjunkturen... 9 5 Investeringarna faller, men med hur mycket?... 14 6 Neddragning i industrin drabbar även tjänstesektorn... 15 7 Utsikter för produktiviteten... 21 8 Tillgången på efterfrågad arbetskraft blir avgörande... 23 3
1 Sammanfattning Förutsättningarna för att göra konjunkturbedömningar i dagsläget har förändrats radikalt efter sommaren. Den dramatiska försämringen av den världsomspännande finansiella krisen som startade i mitten av september slog omkull förutsättningarna för alla tidigare prognoser. Även om det under den senaste tiden kommit ännu mer samordnade och kraftfulla räddningsplaner från regeringar och centralbanker är det ännu för tidigt att avgöra hur snabbt förtroendet inom det finansiella systemet kommer att kunna återställas. I det svårbedömda utgångsläget har vi försökt ta hänsyn till de försämrade utsikterna och få fram en samlad bedömning för svensk ekonomi under 2008-2010. Vi utgår från vissa grundläggande antaganden om den fortsatta utvecklingen. Vi vill dock understryka att förutsättningarna snabbt kan komma att förändras. Konjunkturnedgången var ett faktum redan innan den finansiella krisen förvärrades i september. Orderingången till exportindustrin hade fallit under året. Efterfrågan för tjänsteproducenterna blev också allt svagare. Den totala produktionen upphörde att stiga under andra kvartalet och utsikterna för andra halvåret såg ännu dystrare ut. Vi bedömer att BNP i år kommer att öka med endast 1,1 procent och nästa år med 0,5 procent. Det förutsätter emellertid att förtroendet inom det finansiella systemet återställs, att de rörliga räntorna mellan banker, samt bolåneräntorna anpassar sig nedåt till ytterligare räntesänkningar som vi antar kommer från Riksbanken. Härmed är prognosen ändå optimistisk. Utan dessa förutsättningar skulle ekonomin gå in i recession, det vill säga, produktionen skulle minska nästa år jämfört med årets produktionsnivå. Trots våra antaganden om fallande styrränta och rörliga räntor ser vi inga inflationshot. Den kraftiga inbromsningen av den ekonomiska tillväxten drar ned inflationstakten ordentligt nästa år, som enligt våra beräkningar hamnar under inflationsmålet på 2 procent. Inbromsningen i ekonomin gör att inflationen börjar falla betydligt snabbare än väntat. Utöver den svagare produktions- och produktivitetsutvecklingen försämrar prispressen lönsamheten inom näringslivet, vilket i sin tur tvingar företag att dra ned på arbetsstyrkan. Vi räknar med att sysselsättningen nu börjar falla allt snabbare jämfört med toppnivån första kvartalet i år. Den öppna arbetslösheten väntas stiga till omkring 7 procent nästa år. Utifrån data som visar hur produktion och sysselsättning i en bransch påverkar sysselsättningen hos underleverantörer i andra branscher har vi fått fram att tjänsteproducenter drabbas relativt sett mer än underleverantörer bland varuproducenter av neddragningar inom bilindustrin. Med den utveckling vi förutsätter kan den ekonomiska tillväxten börja återhämta sig redan mot slutet av nästa år. Nedgången på arbetsmarknaden behöver därmed inte bli ännu allvarligare. Utvecklingen för produktivitet och tillväxt därefter kommer i hög grad att bero på om företagen lyckas få tillräcklig tillgång till högkvalificerad arbetskraft. 4
2 Almegas konjunkturutsikter i siffror Efter att de stora prognosmakarna Konjunkturinstitutet, Riksbanken och Finansdepartementet spikat och lagt fram sina prognoser i augusti respektive september har förutsättningarna för prognoserna förändrats radikalt. Den senaste prognosen som kom i samband med regeringens höstbudget den 22 september hade inte heller kunnat ta hänsyn till den dramatiska försämringen av den världsomspännande finansiella krisen som startade i mitten av september. De flesta prognosmakare skulle behöva räkna om sina prognoser nu då förutsättningarna försämrats så avsevärt. Samtidigt är det ytterst svårt att i detta skede bedöma effekterna på hushåll och företag och utvecklingen i ekonomin. Hur kan någon förutse hur länge osäkerheten kommer att hålla i sig? Det kommer att avgöra hur länge interbank- 1 och bolåneräntor kommer att ligga högre än normalt och hur länge kreditåtstramningen kommer att hålla i sig. Det i sin tur kommer att påverka företagens investeringar och hushållens konsumtion. Prognosen kan betecknas som "onormal", i betydelsen att vi saknar ännu underlag för vilka effekter som finanskrisen får på den reala ekonomin. Vi vet exempelvis ännu inte hur företagens investeringsplaner kommer att påverkas. Tidigare prognoser från stora prognosinstitut för ekonomier i omvärlden går inte heller att utgå ifrån. IMF (Internationella Valutafonden) kom emellertid med en prognos den 8 oktober som kan ge viss vägledning, även om den prognosen också är osäker. Med vägledning bland annat av IMF:s prognoser gör vi egna antaganden om exempelvis Sveriges exportmarknadstillväxt. Vi tar också hjälp av historisk statistik över hur olika prognosvariabler brukar utvecklas under djupare konjunkturnedgångar. Viktigare än att hamna exakt rätt på decimalen i prognoserna är att kunna förutse vilka faktorer som driver och påverkar utvecklingen, exempelvis vad som nu gör att inflationen bedöms falla snabbare än de flesta räknat med bara för några veckor sedan. I nedanstående tabell sammanfattas vår prognos i siffror, och i följande avsnitt ges förklaringar till den utveckling vi ser. 1 De så kallade interbankräntorna avser de rörliga räntorna som bankerna sätter för att låna pengar av varandra. 5
Tabell 1 Almegas konjunkturprognos, oktober 2008 Nivå Mdr kr Procentuell förändring 2007 2007 2008 2009 2010 Hushållens konsumtionsutgifter 1434,1 3,0 1,5 1,3 2,7 Offentliga konsumtionsutgifter 796,6 1,1 0,4 1,0 0,0 Statliga 212,9-0,6-0,9 0,5-1,5 Kommunala 583,6 1,7 0,9 1,2 0,5 Fasta bruttoinvesteringar 581,6 8,0 3,0-0,5 3,6 Lagerinvesteringar, (bidrag till BNP-tillväxten) 24,1 0,7-0,6-0,6 0,3 Export 1609,2 6,0 3,8 3,5 6,0 Export av varor 1156,4 3,0 2,8 3,0 5,0 Export av tjänster 452,8 14,1 6,5 4,6 8,5 Import 1375,0 9,6 3,9 3,4 6,9 Import av varor 1015,8 9,8 3,5 3,0 7,0 Import av tjänster 359,2 9,1 5,0 4,5 6,5 BNP 3070,6 2,7 1,1 0,5 2,3 BNP kalenderkorrigerat 2,9 0,8 0,6 2,0 Nyckeltal och antaganden: Nettoexporten, bidrag till BNP-tillväxten -1,1 0,3 0,3 0,1 Öppen arbetslöshet, ILO:s definition (procent av arbetskraften) 6,2 5,9 7,0 7,2 Sysselsättning (AKU), förändring i procent 2,2 1,1-0,5 0,0 Produktivitetsförändring för näringslivet, kalenderkorrigerat -0,5-1,5 2,0 2,5 Produktionsvolym, tjänsteproducenter, kalenderkorrigerat 4,1 1,8 1,0 3,0 Produktionsvolym, tillverkningsindustrin, kalenderkorrigerat 2,8-0,5 0,5 4,0 KPI, årsgenomsnitt 2,2 3,8 1,6 1,1 KPIX, årsgenomsnitt 1,2 2,8 1,3 1,1 Hushållens sparkvot inkl. PPM-sparande (%) 8,3 10,7 11,4 11,2 Real disponibel inkomst, förändring 4,3 4,3 2,5 2,3 Sveriges exportmarknadstillväxt 6,2 4,0 3,0 6,5 Ränta, 10-åriga statsobligationer, årsgenomsnitt 4,2 4,1 4,3 4,5 Reporäntan, december 4,00 3,50 3,00 3,25 Källa: SCB, Oxford Economic Forecasting, ReutersEcowin samt Almega för prognosåren 2008-2010. 6
3 Snabbt omslag från hög- till lågkonjunktur I år har orderingången till industrin och tjänstesektorn dämpats och även minskat för många branscher. Företagen har redan under första halvåret anpassad produktionen till svagare efterfrågan och tillväxten har visat allt svagare tal. I år hamnar den samlade tillväxten i Sverige betydligt under det historiska genomsnittet, och svensk ekonomi har gått in i lågkonjunktur. Under första halvåret steg BNP med endast 1,3 procent jämfört med första halvåret 2007 (korrigerat för olika antal arbetsdagar i år jämfört med förra året). Vi bedömer att BNP i år kommer att öka med endast 1,1 procent. Det är lika svagt som under konjunkturnedgången år 2001. Vissa prognosmakare har uttryckt skepsis mot årets kvartalsvisa BNP-siffror och hävdat att de brukar revideras uppåt med tiden. I det här läget kan de emellertid ha helt fel, eftersom det i år inträffat en "vändpunkt" i ekonomin, då konjunkturen försämras snabbt och tillväxten hamnar under det historiska genomsnittet. Historiska data visar att de första, preliminära kvartalsvisa BNP-siffrorna haft tendens att överskatta BNP-tillväxten vid vändpunkter nedåt i konjunkturen. 2 Det kan alltså snarare bli så att de första svaga BNP-siffrorna vi sett hittills för i år kan komma att revideras nedåt. I år har tillväxten alltså slagit om snabbt, från att ha legat i genomsnitt på 3,2 procent under de senaste fem årens högkonjunktur. Tillväxten låg då klart över det historiska genomsnittet på 2,3 procent per år för perioden 1981-2007. Tillväxten kan också jämföras med den föregående perioden med högkonjunktur 1996-2000, då den uppgick till i genomsnitt 3,3 procent per år. Medan industrin hade en tillväxt på i genomsnitt 5,2 procent per år under den senaste högkonjunkturen 2003-2007, uppgick tillväxten i tjänstesektorn inom näringslivet till i genomsnitt 4 procent per år. Tillväxten inom offentliga myndigheter var betydligt lägre, i genomsnitt 0,4 procent per år. Bidraget till BNP-tillväxten har varit starkt från både industrin och tjänstesektorn. Bidraget var starkast från industrin i början av den senaste högkonjunkturen, men under de senaste tre åren har tjänstesektorn bidragit mer till tillväxten än industrin, då dess tillväxttakt översteg industrins. Tjänstesektorn har över dubbelt så stor andel av BNP jämfört med industrin, vilket också påverkar i vilken grad sektorerna bidrar till BNP-förändringen. Förra året hade industrin en andel av BNP på cirka 18 procent och tjänstesektorn drygt 42 procent. 2 Se vidare Utveckling och förbättring av den ekonomiska statistiken, Bilaga 4, Lars-Erik Öller och Karl-Gustav Hansson, SOU 2002:118. 7
Tabell 2 Tillväxten i svensk ekonomi 2000-2007 Procentuell förändring, fasta priser 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2005 2007 BNP 4,4 1,1 2,4 1,9 4,1 3,3 4,1 2,7 Offentliga myndigheter -1,7 0,5 0,8 0,2 1,3 0,2-0,4 0,6 Näringslivet 6,2 1,0 2,7 2,4 5,3 4,0 5,5 3,6 Varuproducenter 6,2-0,4 4,1 2,5 8,5 3,6 4,8 3,0 Industrin 7,6-2,5 6,2 5,1 9,0 4,1 5,1 2,6 Tjänsteproducenter 6,3 1,8 1,9 2,3 3,4 4,3 5,9 4,0 Kunskapsintensiv tjänstesektor 10,4 1,0 6,4 1,1 1,4 3,5 6,0 4,8 Källa: SCB, nationalräkenskaperna, Almega. Under de senaste två åren drogs tillväxten i tjänstesektorn upp av ett uppsving för de s.k. kunskapsintensiva tjänstebranscherna, se tabell 2 samt faktarutan nedan. Under 2007 hölls emellertid produktionstillväxten tillbaka inom både industrin och tjänstesektorn av det mycket höga kapacitetsutnyttjandet och kapacitetsbrist. Tillväxten kunde alltså ha varit högre om det funnits ytterligare kapacitet, då både industrin och tjänstesektorn fortfarande mötte stark efterfrågan. Fakta om den kunskapsintensiva tjänstesektorn - "KIS" EU:s statistikorgan Eurostat har gjort en uppdelning av tjänstebranscher som de klassificerar som så kallade kunskapsintensiva, eller enligt deras egen benämning "knowledge-intensive services" (KIS). Följande branscher definieras som kunskapsintensiva enligt följande SNI-koder: 61 Rederier 62 Flygbolag 64 Post och telekommunikationsföretag 65-67 Kreditinstitut och försäkringsbolag 70-74 Fastighetsbolag, uthyrnings- och företagsserviceföretag 80 Utbildning 85 Hälso- och sjukvård m.m. 92 Rekreation, kultur, sport m.m. Observera att även offentligt finansierad tjänsteproduktion som klassificeras som kunskapsintensiv ingår i KIS, där de ingår i branscherna SNI 85 respektive 92. Eurostat har även definierat vilka KIS-branscher som kan klassas som "högteknologiska", vilka är följande: 64 Post och telekommunikation 72 Datakonsult- och dataserviceföretag 73 Forskning och utveckling 8
4 Faktorer bakom lågkonjunkturen Inbromsningen av tillväxten i svensk ekonomi i år kan förklaras av flera faktorer. Att ekonomin hamnat i lågkonjunktur kännetecknas av att flertalet branscher, både inom industrin och tjänstesektorn, möter svagare efterfrågan och därmed drar ned på produktionstakten, som hamnat klart lägre än ett långsiktigt historiskt genomsnitt. Kapacitetsutnyttjandet faller härmed. Att lågkonjunkturen är så "bred" återspeglas av att efterfrågan blivit svagare både från export- och hemmamarknaden. Både hushållen och företagen drar ned på konsumtion respektive investeringar. Med en viss fördröjning kommer effekterna av svagare tillväxt att märkas allt tydligare på arbetsmarknaden. Det kommer i sin tur att dämpa hushållens konsumtion ytterligare. Flera faktorer håller tillbaka hushållens konsumtion Högre bolåneräntor samt priser på livsmedel och energi har i år dämpat hushållens konsumtion. Från en ökning förra året på 3 procent räknar vi med att hushållens konsumtionsökning i år halveras. Även utländska besökares konsumtion i Sverige har svängt om från tidigare starka ökningstal. Under andra kvartalet minskade deras konsumtion i Sverige med 15 procent jämfört med motsvarande kvartal 2007. Vidare bedömer vi att konsumtionen dämpas ytterligare av ökad oro bland hushållen för att arbetslösheten ska stiga. Därtill påverkas konsumtionen av den uppskruvade oron för effekterna av den finansiella krisen. Dessutom påverkas hushållen säkert av börsutvecklingen, som påverkar deras sparande i aktier och aktiefonder. Bara på en vecka föll Stockholmsbörsen med nära 21 procent i oktober, det kraftigaste raset som någonsin uppmätts av OMX-index. Det samlade raset från toppen i juli 2007 låg i mitten av oktober på omkring 50 procent. Även bostadspriserna har börjat falla. Kombinationen av högre räntor och hårdare villkor från bolåneinstitut för att ge ut lån för bostadsköp bromsar bostadsmarknaden. Det avspeglas också i en markant inbromsning av hushållens inköp av hushållsmaskiner med mera. Hushållens konsumtion i år av exempelvis kläder och skor, hushållsmaskiner och livsmedel har dämpats rejält jämfört med förra året, se diagram 1. Vi ser fortfarande en ökning, men alltså betydligt svagare ökningstal än tidigare. Trenden för tillväxten inom detaljhandeln är nedåtgående för både sällanköps- och dagligvaror. Vad gäller bilhandeln har hushållens inköp av personbilar börjat minska i år. Under andra kvartalet hade de fallit med cirka 10 procent jämfört med motsvarande period 2007, enligt nationalräkenskaperna. 9
Diagram 1 Försäljningen inom detaljhandeln, kalenderkorrigerat och säsongrensat, fasta priser, procentuell förändring jämfört med motsvarande månad föregående år Den 8 oktober sänkte Riksbanken reporäntan med 0,5 procentenheter, i en gemensam aktion med andra centralbanker. Normalt följer de rörliga bolåneräntorna efter styrränteförändringar, men den här gången verkar det dra ut på tiden. En viss sänkning av de rörliga bolåneräntorna kom en vecka efter Riksbankens sänkning, men de ligger fortfarande högre än normalt. Även de så kallade interbankräntorna har fallit lite under den senaste veckan, men inte lika mycket som Riksbankens sänkning. Att Riksbanken börjat låna ut stora miljardbelopp på längre löptider till bankerna räckte inte för att stilla oron och få bankerna att sänka sina rörliga räntor i motsvarande omfattning som Riksbankens sänkning. Det skulle krävas fler kraftfulla, gemensamma aktioner från centralbanker och regeringar för att få till stånd en stabilisering inom det finansiella systemet. Efter krismöten helgen den 11-12 oktober kom euroländernas regeringar överens om en handlingsplan som innebär att de åtar sig bland annat att garantera interbanklån samt att rekapitalisera banker vid behov. De största industriländerna enades samma helg om en fempunktsplan för att återställa förtroendet på de finansiella marknaderna. Även Sveriges regering ställde sig bakom handlingsplanen. Dessutom kom IMF:s samtliga medlemmar överens om att med alla medel stödja banker och finansiella institut som är systemviktiga. Samtliga regeringar och centralbanker förbinder sig att se till att banker och andra finansiella företag har tillgång till både lång- och kortfristiga krediter. Vidare ska regeringar och centralbanker se till att banker och andra finansiella företag har det kapital som behövs för att möjliggöra utlåning till företag och hushåll och därmed återskapa förtroendet. 10
Hur USA:s eget krispaket på 700 miljarder dollar ska användas har utkristalliserats under den senaste veckan, och innebär bland annat att hela 250 miljarder nu planeras att "pumpas" in i banker för att få igång deras långivning. Samtidigt införs statsgarantier för en stor del av den nyutlåning som förhoppningsvis kommer igång. Effekterna av de samlade åtgärderna ser än så länge ut att ge en lugnande effekt. Interbankoch bolåneräntorna något, men vi räknar med att de kommer att fortsätta ligga högre än normalt i förhållande till reporäntan. Vi utgår också ifrån att bankerna kommer att vara hårdare i sin kreditprövning av företag och hushåll framöver, även om utlåningsräntorna kommer att falla ytterligare. Trots tecken på stabilisering inom det finansiella systemet och en viss anpassning nedåt för bolåneräntorna räknar vi alltså med att hushållen nästa år kommer att vara försiktigare i sin konsumtion, även mot bakgrund av försämringen på arbetsmarknaden. Hushållens sparande i förhållande till disponibel inkomst kommer därmed att stiga. De inkomstskattesänkningar som genomförs nästa år kommer alltså i hög grad gå till ökat sparande. Vi utgår också från att det kommer fler räntesänkningar från Riksbanken. Med denna utgångspunkt, förutsatt att förtroendet inom det finansiella systemet varaktigt återställs, samt att efterfrågan från exportmarknaden återhämtar sig mot slutet av nästa år, räknar vi med en viss ökning av konsumtionstillväxten år 2010. Exportmarknaderna bromsar in Efterfrågan från exportmarknaden började falla redan i slutet av förra året. För industrin som helhet har exportorderingången minskat enligt månadsstatistiken hittills i år (januari-augusti). Ett fåtal branscher har trots allt haft en relativt god orderutveckling, som exempelvis järn- och stålindustrin, maskinindustrin, lastbilsindustrin, datakonsulter, tekniska konsulter, arkitekter och bemanning. Men gradvis har utsikterna för även dessa branscher försämrats under året. Ledande indikatorer talar nu för att efterfrågan under andra halvåret blir ännu svagare än under första halvåret för både industrin och tjänstesektorn. Almegas tjänsteindikator har exempelvis indikerat en svagare tillväxt under tredje kvartalet jämfört med andra kvartalet. 3 Tillväxten på Sveriges största exportmarknader har också bromsat in snabbt i år. Mellan första och andra kvartalet minskade till och med produktionen i flera av dessa länder, exempelvis i Tyskland som är Sveriges största exportmarknad. Bakom inbromsningen ligger faktorer som förstärkningen av euron mot konkurrentvalutor som exempelvis den amerikanska dollarn under de senaste åren, den höga inflationen som drivits upp av de höga energi- och livsmedelspriserna, högre bolåneräntor och fallande priser på bostäder, och inte minst effekterna av krisen inom det finansiella systemet med fortsatta miljardförluster inom finansiella institutioner, ökad osäkerhet, stigande räntor utöver styrräntehöjningar och en allmän kreditåtstramning. Mot bakgrund av den extrema osäkerheten om den fortsatta utvecklingen i världsekonomin tar vi nu hjälp av IMF:s färska bedömning som presenterades den 8 oktober. IMF understryker också hur osäkra prognoserna är, men de kan sägas ge den bästa prognosen över världsekonomin i nuläget. IMF räknar med att den i år inledda inbromsningen fortsätter under nästa år. För Sveriges största exportmarknader förutspås en mycket svag tillväxt under 2009, se tabell 3. Bland Sveriges tio största exportmarknader sticker Norge och Finland ut med en relativt lite starkare tillväxt, dock klart svagare än under högkonjunkturåret 2007. Övriga 3 Se Tjänsteindikatorn för tredje kvartalet från augusti 2008 (som kan hämtas från www.almega.se). 11
länder ser ut att precis klara sig över vattenytan, det vill säga strax över nolltillväxt. Storbritannien och Italien hamnar dock strax under. Tillväxten i Kina fortsätter att vara relativt starkare än i andra regioner, vilket håller uppe exportmarknadstillväxten totalt sett. Den dämpas ändå avsevärt, från en ökning på drygt 7 procent 2007 till ca 4 procent 2009. Tabell 3 Sveriges största exportmarknader och BNP-tillväxten i dessa länder Ranking Andel av varu- BNP-tillväxt: exporten, 1a HÅ 08 2008 2009 1 Tyskland 10,4 1,8 0,0 2 Norge 9,4 2,5 1,2 3 Storbritannien 7,6 1,0-0,1 4 Danmark 7,4 1,0 0,5 5 USA 6,7 1,6 0,1 6 Finland 6,4 2,5 1,6 7 Frankrike 5,2 0,8 0,2 8 Nederländerna 5,2 2,3 1,0 9 Beligen 4,5 1,4 0,2 10 Italien 3,4-0,1-0,2 Kina på 14:e plats 2,0 9,7 9,3 Euroområdet 40,6 1,3 0,2 EU totalt 61,2 1,7 0,6 Världen totalt 3,9 3,0 Värlsmarknadstillväxt 4,9 4,1 Källa: SCB, respektive IMF:s progonser 8 oktober 2008. Vi bedömer att Sveriges exportmarknadstillväxt kommer att bromsa in ytterligare framöver. Vi bedömer att marknadstillväxten i år uppgår till cirka 4 procent, från att ha uppgått till 8 procent per år i genomsnitt under perioden 2003-2007. Nästa år ökar exportmarknaden för Sverige (vägd efter varje lands betydelse för svensk export) med endast omkring 3 procent. Det är en nästan lika svag ökning som under de förra lågkonjunkturerna i början av 1990-talet respektive 2001-2002. Det är också vår bästa gissning i dagsläget, då det fortfarande är så osäkert om hur den finansiella krisen kommer att utveckla sig framöver och påverka hushåll och företag. Helt säkert är att tidigare prognoser över exportmarknadstillväxten legat för högt och nu måste dras ned. Vår neddragning av exportmarknadstillväxten för i år och nästa år drar ned BNP-tillväxten med totalt 0,7 procentenheter jämfört med om marknadstillväxten legat kvar kring 6 procent per år, vilket visar vilken stor betydelse exportutvecklingen har för svensk ekonomi. Den förvärrade finansiella krisen och Riksbankens agerande I början av september trodde många bedömare att den finansiella krisen i stort sett blåst över i och med att de två gigantiska bolåneinstituten i USA, Fannie Mae och Freddie Mac, räddades från att kollapsa. De räddades genom att den amerikanska staten tog över ägandet av bolagen. Problemen var emellertid inte bortblåsta. Ingen verkade ha förutsett att den stora investmentbanken Lehman Brothers i mitten av september visade sig vara på gränsen till konkurs och inte skulle få motsvarande räddningsaktion från den amerikanska regeringen. I och med det förvärrades den finansiella krisen dramatiskt, med fördjupad rädsla för att ytterligare miljardförluster skulle dyka upp hos banker och andra kreditgivare och att de inte skulle få någon räddning från staten. Därmed inleddes en världsomspännande flyktvåg till 12
säkra placeringar, inte minst från aktieplaceringar till exempelvis statsobligationer eller andra säkrare placeringar, trots att de ger en mycket låg ränta. De så kallade interbankräntorna sköt uppåt som en direkt följd av den ökade oron. De låg redan högre än normalt jämfört med innan den finansiella krisen inleddes på allvar sommaren 2007. Bankernas ökade riskaversion och stigande lånekostnader har också lett till höjda bolåneräntor. Under september steg de ytterligare och markant utöver reporäntans nivå, som då låg på 4,75 procent. Skillnaden låg till slut på mellan cirka 1,5 och 1,9 procentenheter över reporäntan. Det är ungefär mellan 0,7 och 1 procentenhet högre än innan den finansiella krisen startade sommaren 2007. Det innebar alltså att åtstramningen från Riksbanken späddes på av oron och osäkerheten hos långivarna. Så kom till slut beskedet från Riksbanken om att reporäntan sänktes med 0,5 procentenheter i en samlad aktion från flera centralbanker den 8 oktober. De rörliga bolåneräntorna har nu också fallit något, men ligger fortfarande högre än normalt i förhållande till reporäntan. Riksbanksdirektionen har varit oenig om de senaste räntehöjningarna. Den senaste höjningen till 4,75 procent i början av september beslutades innan den dramatiska försämringen av den finansiella krisen i mitten av september. Riksbanksdirektionen hade inte förutsett de kraftiga effekterna av den finansiella krisen på den ekonomiska tillväxten och inflationen framöver. Direktionen var också oenig om läget i ekonomin och inflationsutvecklingen i september. Vi räknar med att sysselsättningen nu börjar falla allt snabbare jämfört med toppnivån första kvartalet i år. Riksbanken borde nu agera kraftfullt och sänka styrräntan med ytterligare 0,5 procentenheter till 3,50 vid direktionens möte den 22 oktober, för att motverka den extra åtstramning som drabbat hushåll och företag, och för att motverka att inflationen faller klart under inflationsmålet 2 procent redan nästa år, alltså betydligt snabbare än vad Riksbanken räknat med. Nu borde direktionen snarare oroa sig för att vi kommer in i en för snabb deflation som leder till ytterligare neddragningar av produktion och arbetskraft. Riksbanken borde också kalkylera med den extra åtstramande effekt som de allt högre rörliga räntorna i förhållande till reporäntan får på inflationen. En ränteuppgång med exempelvis 0,5 procentenheter på den rörliga tremånadersräntan under andra halvåret i år skulle exempelvis dra ned inflationen med ytterligare 0,3 procentenheter nästa år, om räntenivån ligger kvar till och med första kvartalet 2009 och därefter sänks med 0,25 procentenheter. En fortsatt relativt hög räntenivå på rörliga korträntor i förhållande till Riksbankens reporänta talar för att inflationen kommer att falla under inflationsmålet redan nästa år, men framförallt kommer den betydligt svagare produktionstillväxten i ekonomin dra ned inflationen betydligt mer än vad Riksbanken tidigare bedömt. Vi räknar med att Riksbanken kommer att sänka reporäntan till 3,50 i år och ytterligare nästa år, för att bottna på 3,00. Vi utgår också ifrån att de rörliga boräntorna kommer att följa med reporäntan nedåt, men fortfarande ligga över med en marginal på drygt en procentenhet en bit in på nästa år. Inflationen bedöms därmed inte falla så kraftigt som den skulle göra om reporäntan skulle ligga kvar på dagens nivå (4,25). Inflationen bedöms ändå hamna under inflationsmålet, det vill säga i genomsnitt på 1,6 procent 2009 och låga 1,1 procent 2010. 13
5 Investeringarna faller, men med hur mycket? I nuvarande extrema läge inom det finansiella systemet i Sverige och omvärlden är det i princip omöjligt att göra en tillförlitlig prognos över investeringsutvecklingen. Dels kan ingen säkert förutspå hur långvarig oron blir och när de höga rörliga räntenivåerna kommer att falla tillbaka på lägre, mer normala nivåer, samt hur länge kreditåtstramningen kommer att påverka företagens och hushållens upplåning. Dessutom är det osäkert hur den allt svagare exportmarknadstillväxten kommer att påverka företagens investeringsplaner. Först den 20 november får vi en övergripande indikation via SCB:s investeringsenkät till företagen inom olika sektorer, en enkät som också utgör det viktigaste underlaget för nationalräkenskapernas siffror över investeringarna. Trots allt gör vi här en bedömning med hjälp av de utfall vi hittills sett samt tidigare erfarenheter av konjunkturnedgångar. Särskilt denna del av prognosen är osäker enligt vår mening. Jämfört med exempelvis regeringens senaste prognoser har vi en svagare utveckling för exempelvis industrin och maskininvesteringarna, se tabell 4 nedan. Tabell 4 Fasta bruttoinvesteringar Mdr kronor Fasta priser, procentuell förändring 2007 2008 2009 2010 Industrin 97,8-0,5-3,5 2,5 Byggindustri 17,6 5,0 4,0 3,0 Tjänsteproducenter 320,3 4,0-1,0 3,5 Offentliga myndigheter 88,6 4,9 3,0 7,0 maskiner, inventarier 185,7 1,8-4,0 2,5 bostäder 103,1-2,5-8,0 2,5 övriga byggnader, anläggningar 32,2 8,5 6,5 7,0 Byggnader totalt 247,3 3,9 0,8 5,4 Totala fasta bruttoinvesteringar 581,6 3,0-0,5 3,6 Källa: SCB, nationalräkenskaperna, Almega. 14
6 Neddragning i industrin drabbar även tjänstesektorn Under de senaste decennierna har industrin "flyttat ut", eller "outsourcat" alltmer tjänsteproduktion som tidigare varit integrerad inom industrin. Industrins inköp av olika typer av tjänster har fått en växande betydelse för dess tillväxt och konkurrenskraft. Framför allt gäller det olika typer av företagstjänster, såsom konsulttjänster, forskning och utveckling med mera. Medan industrin koncentrerat sig på sin kärnverksamhet och valt att köpa in tjänster i allt högre grad har strukturomvandlingen också inneburit att tjänsteproducenter specialiserat sig för att utveckla och expandera sin verksamhet, för att sälja tjänster till både industrin och andra sektorer, även till exportmarknaden. Den allt svagare utvecklingen för industrin som vi räknar med i vår prognos för i år och nästa år kommer också att påverka produktionen inom tjänstesektorn. Ett högaktuellt exempel är motorfordonsindustrins neddragningar av produktionen och de ökade varsel som neddragningarna innebär. Hittills i år har enbart inom Volvo Personvagnar nära 3 900 personer varslats om uppsägning. Volvo Lastvagnar har dessutom varslat nära1 000 personer i Sverige. I sin tur påverkas underleverantörer bland både varu- och tjänsteproducenter. Även om inte alla varsel fullföljs kommer ändå arbetslösheten att öka under de närmaste åren till följd av de neddragningar som görs inom industrin. Lågkonjunkturen kommer inte bara att drabba tjänstesektorn direkt genom minskad efterfrågan på tjänster, utan även indirekt genom att efterfrågan på de tjänster som industrin behöver kommer att minska när den drar ner på sin produktion. Indirekta effekter kan beräknas med input-output Input-output analys är en metod för att kunna beräkna de totala följdeffekterna av förändringar i ekonomin, exempelvis effekterna på sysselsättningen av neddragningar inom industrin. I input-output framgår till exempel hur många personer som direkt arbetar inom en bransch, men det går också att beräkna hur många personer som arbetar som underleverantörer till branschen och därmed är indirekt sysselsatta med att producera varor och tjänster för att möjliggöra produktion i branschen. Med hjälp av input-output kan man alltså beräkna hur många personer som direkt och indirekt är sysselsatta med produktionen i en viss bransch. Effekterna på tjänstesektorn av industrins neddragningar Med hjälp av input-output kan man alltså beräkna hur stor den indirekta effekten blir på sysselsättningen i tjänstesektorn om industrin skär ner sin produktion. Genom input-output kan man också få fram exakt hur många personer som indirekt berörs hos underleverantörer i de bakomliggande varu- och tjänsteproducerande branscherna om sysselsättningen i en industribransch minskar med exempelvis 10 000 personer. Det går också att se i vilka branscher som dessa personer arbetar. Motorfordonsindustrin har redan fått känna av den begynnande lågkonjunkturen och många anställda har redan drabbats av varsel. I denna studie redovisas ett exempel på hur stora effekterna blir på sysselsättningen i tjänstesektorerna av en neddragning av produktionen i motorfordonsbranschen. Motorfordonsindustrin påverkar en stor del av tjänstesektorn Motorfordonsindustrin i Sverige, och särskilt personbilsindustrin, har i år drabbats särskilt hårt av konjunkturnedgången i USA och flera viktiga marknader för bilindustrin i Europa. Exportorderingången för motorfordonsindustrin började falla redan i slutet av förra året, och 15
har minskat kraftigt hittills i år, se diagram 2. Den negativa utvecklingen har förstärkts då allt fler länder visat svagare efterfrågan. Cirka 63 procent av den totala bruttoproduktionen av motorfordon i Sverige exporteras. Produktionsneddragningar och produktionsstopp har aviserats inför hösten, för att anpassa produktionen till den vikande efterfrågan. Denna utveckling får givetvis effekter på underleverantörerna till bilindustrin. Diagram 2 Exportorderingången till motorfordonsindustrin i Sverige, 12-månadersförändring i procent Enligt input-outputdata för år 2005 var drygt 68 000 personer direkt sysselsatta i motorfordonsindustrin. Totalt sett arbetade dock cirka 169 000 personer direkt och indirekt med att producera motorfordon. Det innebär att mer än 100 000 personer arbetade i en mängd olika branscher som underleverantörer till motorfordonsindustrin. Även ett visst antal personer i den egna motorfordonsindustrin arbetade som underleverantörer till motorfordonsindustrin. Av den totala sysselsättning på cirka 169 000 personer som motorfordonsindustrin genererade direkt och indirekt inom näringslivet svarade varuproducenterna för 62 procent, motsvarande drygt 105 000 personer, och tjänsteproducenterna för resterande 38 procent, det vill säga cirka 64 000 personer, enligt de samband som gällde enligt input-output år 2005. Om vi även räknar in de offentligt anställda och därmed effekter på den totala sysselsättningen, svarade tjänsteproducenterna för drygt 40 procent och varuproducenterna följaktligen för knappt 60 procent. När det gällde den totala sysselsättningen var den alltså större för den varuproducerande sektorn än för tjänstesektorn. Om vi i stället räknar enbart den indirekta sysselsättningen som skapas av motorfordonsproduktionen, alltså den sysselsättning som genereras utanför själva motorfordonsindustrin, så är det fler som är sysselsatta inom tjänstesektorn jämfört med dem inom varuproduktion till följd av biltillverkningen. Medan fordonsindustrin gav 16
upphov till en indirekt sysselsättning på drygt 100 000 personer svarade tjänstebranscherna med andra ord för omkring 63 procent av den indirekta sysselsättningen som skapats av motorfordonsindustrin, det vill säga cirka 64 000 personer, och varuproducenter för resterande 37 procent, eller knappt 37 000 personer. Tabell 5 Total sysselsättningseffekt i motorfordonsindustrin Sysselsättningseffekt Antal personer Antal personer Motorfordonsindustri procent totalt procent indirekt Direkt effekt 40,6 68 676 Indirekt effekt 59,4 100 445 - varav varor 36,6 36 742 - varav tjänster 63,4 63 703 Summa sysselsättningseffekt 100 169 121 100 100 445 Direkt effekt varor 40,6 68 676 Indirekt effekt varor 21,7 36 742 Summa effekt varor 62,3 105 418 Källa: SCB (input-outputdata för 2005), Almega. En nedgång i efterfrågan och produktion för motorfordonsindustrin får alltså stora indirekta spridningseffekter till andra branscher och störst effekter på tjänstesektorns leverantörer till motorfordonsindustrin. Särskilt gäller det företagstjänster. För att få grepp om hur den totala sysselsättningen påverkas av en ökad efterfrågan på motorfordon bör alltså både de direkta och indirekta effekterna på sysselsättningen summeras för samtliga branscher som påverkas. Det går att få fram vad en ökad efterfrågan på exempelvis motorfordon motsvarande en miljard kronor får för effekt på sysselsättningen inom olika branscher. Detta görs med hjälp av input-output-matriser, med utgångspunkt från vissa antaganden. Här antas exempelvis att en ökning av efterfrågan leder till en rent proportionell ökning av produktionen utan att det föreligger några kapacitetsproblem i några branscher. Dessutom antas att samma teknologi i produktionen används och att proportionerna mellan det kapital och den arbetskraft som används inte förändras. Effekten av en efterfrågeökning för motorfordonsindustrin med en miljard kronor skulle leda till en sysselsättningsökning totalt sett med 794 personer, med utgångspunkt från dessa antaganden. Skulle vi kunna räkna med den omvända effekten av en efterfrågeminskning med en miljard kronor? Svaret hänger på i vilken mån företagen väljer att behålla arbetskraften trots svagare efterfrågan och behov av att dra ned på produktionen. Svaret beror också på hur långvarigt efterfrågefallet blir. Beslut om att dra ned på personalstyrkan beror på hur länge företaget klarar krympande försäljning och vinstmarginaler. Hur som helst är det viktigt att känna till i vilken omfattning sysselsättningen berörs totalt sett av svagare efterfrågan för en viss bransch. Helt klart är att en kraftigt fallande efterfrågan för motorfordonsindustrin i Sverige kan få stora konsekvenser för sysselsättningen totalt sett då underleverantörerna utgör en så stor andel av sysselsättningen, även bortsett från sysselsättningen inom motorfordonsindustrin i sig. Med hjälp av input-output-data kan man beräkna hur mycket en minskad efterfrågan för motorfordonsindustrin med en miljard kronor påverkar sysselsättningen direkt i motorfordonsindustrin samt indirekt i alla andra branscher inklusive motorfordonsindustrin. 17
Beräkningarna bygger dock på antagandet att neddragningen av sysselsättningen görs helt proportionellt i förhållande till värdet av den minskade produktionen. Räkneexempel på effekter på tjänstesektorn på neddragningar i industrin Det är svårt att veta hur mycket sysselsättningen under lågkonjunkturen totalt sett kommer att minska inom fordonsindustrin och därmed påverka sysselsättningen inom tjänstesektorerna. Vi har därför valt att belysa effekterna på tjänstebranschen av en neddragning inom industrin med ett enkelt räkneexempel. Om vi antar att sysselsättningen inom motorfordonsindustrin dras ned med totalt 10 000 personer skulle sysselsättningen hos underleverantörerna minska med ytterligare omkring 14 600 personer. Den totala effekten skulle alltså bli nästan 25 000 personer, som alltså skulle beröras av neddragningen. Av de cirka 14 600 som berörs bland underleverantörer svarar tjänsteproducenterna för nära 9 300 personer det vill säga cirka 63 procent av den indirekta effekten, medan sysselsättningen i övriga varuproducerande branscher skulle minska med cirka 5 300 personer, motsvarande 37 procent av den indirekta effekten. Av tabell 6 nedan framgår hur många personer som skulle friställas bland underleverantörer i olika industri- och tjänstebranscher som en följd av en neddragning med 10000 personer i motorfordonsindustrin. Detta enligt de samband som gäller enligt input-output-data för 2005. 18
Tabell 6 Indirekt sysselsättningseffekt hos underleverantörer av minskad sysselsättning i motorfordonsindustrin med 10000 personer Jordbruk 43 Skogsbruk 46 Fiske 1 Gruvor 2 Mineralutvinning 39 Livsmedel dryckesindustrin 24 Textil 21 Beklädnads 0 Läder 1 Trävaruindustri 71 Massa papper pappersvaror 33 Grafisk industri 219 Petrokemisk industri 4 Kemisk 22 Gummi plast 262 Jord & sten 87 Stål & metallverk 318 Metallvaruindustrin 1238 Maskinindustri 284 Kontorsmaskiner datorer 0 Annan elektroindustri 36 Teleprodukter 5 Medicinska & optiska instrumen 14 Motorfordon 1822 Andra transportmedel 14 Övrig tillverkning 279 Återvinning 26 El gas vatten 80 Vattenförsörjning 25 Byggnadsverksamhet 334 Tabell 6 fortsätter på nästa sida 19
Forts. tabell 6 Parti & detaljhandel 2231 Hotell & restaurant 298 Landtransport 638 Rederier 9 Flyg 26 Transportservice 451 Post & tele 243 Bank 195 Försäkring 33 Finansiella tjänster 321 Fastigheter & förvaltning 180 Uthyrningsfirmor 96 Datakonsulter mm 613 Forskningsverksamhet 92 Företagstjänster 3262 Utbildning 106 Hälso- och sjukvård 49 Renhållning 160 Intressebevakning 70 Kultur & idrott 164 Övriga tjänster 36 Summa 14623 Källa: SCB (input-outputdata för 2005), Almega. 20
7 Utsikter för produktiviteten Förutom utvecklingen framöver på de finansiella marknaderna respektive exportmarknaderna kommer utvecklingen av produktiviteten inom svensk ekonomi bli avgörande för de närmaste årens tillväxt i ekonomin. Redan förra året, 2007, föll produktiviteten i hela ekonomin och främst inom hotell- och restaurang samt fastigheter och företagstjänster, se tabell 7. Som helhet minskade produktiviteten inom ekonomin med 0,6 procent. I år har fallet i produktiviteten fortsatt, och till fler branscher som varuproducenter och byggindustrin. Bakom förra årets fall i produktiviteten ligger inte minst ett mycket högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft, främst inom kunskapsintensiva branscher. Tillväxten inom industrin hölls också tillbaka av en för långsam kapacitetsutbyggnad under den senaste högkonjunkturen från år 2003 i förhållande till efterfrågan. Det återspeglades av ett mycket högt kapacitetsutnyttjande i kombination med en allt svagare produktionstillväxt. Produktivitetstillväxten för tillverkningsindustrin bromsade in markant, till knappt 1 procents ökning förra året. Det kan jämföras med den starka ökningstakten under hela perioden 1995-2006, som låg på nära 7 procent i genomsnitt per år. Tabell 7 Produktivitetstillväxten i svensk ekonomi 2006-2010 Årlig procentuell förändring Prognoser: 2006 2007 2008 2009 2010 Totala produktionen (BNP) 2,4-0,6-0,4 2,0 2,0 Näringslivet 3,4-0,5-1,5 2,0 2,5 Varuproducenter 4,0 0,1-1,4 2,9 3,0 Tillverkningsindustrin 5,9 0,9-2,0 3,6 4,5 Byggindustrin 0,7 0,0-2,3 1,0 1,0 Tjänsteproducenter 3,0-0,9-1,6 1,5 2,2 Parti- och detaljhandel 4,8-0,3-1,4 Hotell och restaurang 1,5-1,0 0,0 Transport och kommunikation 3,0 1,5 0,0 Kreditinstitut och försäkringsbolag 4,4 0,3-0,5 Fastigheter, företagstjänster 1,6-3,4-2,7 Utbildning, hälso och sjukvård m.m. 0,6 0,6-1,9 Källa: SCB (nationalräkenskaperna) samt prognoser från Almega. I år kvarstår problemen med att hitta den arbetskraft som behövs inom högteknologiska och kunskapsintensiva branscher. Samtidigt faller efterfrågan från exportmarknaden, vilket resulterar i att företagen drar ned på sina investeringar. Bristen på arbetskraft har börjat falla för flertalet branscher, men det beror på den svagare konjunkturen och inte på att tillgången på den arbetskraft som efterfrågas har ökat. Fallande investeringar samt brist på högkvalificerad arbetskraft ger nu en varningssignal om att produktivitetstillväxten kommer att hållas nere av kapacitetsproblem då efterfrågan åter tar fart. Det ringer därmed också en varningsklocka om att konkurrenskraften försämras. Vi förutspår en klart svagare ökningstakt för produktiviteten inom näringslivet under de närmaste två åren än den vi vant oss vid under den långa perioden från mitten av 1990-talet. Under perioden 1995-2006 steg produktiviteten i näringslivet med i genomsnitt 3,4 procent per år. Nu räknar vi med en takt på drygt 2 procent 2009-2010. 21
I en färsk forskningsrapport 4 konstateras att IT-sektorn haft en mycket stor betydelse för produktivitetstillväxten i svensk ekonomi. IT-branschen har haft en mycket högre produktivitetstillväxt än genomsnittet för övriga branscher i näringslivet. IT-branschen i Sverige svarade för 30 procent av den totala produktivitetstillväxten under perioden 1995-2005. Den svenska produktivitetstillväxten i tjänstesektorn, exklusive IT-branschen, har dessutom varit betydligt högre än genomsnittet för EU-länderna (vilket har ett samband med att bland annat IT-användningen inom tjänstesektorn varit produktivitetshöjande). Bidraget till produktivitetstillväxten från IT-sektorn har emellertid avtagit under åren efter millennieskiftet jämfört med perioden 1995-2000. Det beror på att investeringarna i IT varit lägre under den senare perioden jämfört med den föregående, vilket är oroande för den fortsatta utvecklingen av produktiviteten. Dessutom påverkas utvecklingen av att livslängden på den IT företagen investerat i är relativt kortvarig. Om föråldrad IT inte ersätts av nya, mer effektiva versioner, innebär det också att bidraget från IT trappas ned med tiden. I den nämnda rapporten konstateras att produktivitetstillväxten under de närmaste 10-20 åren är helt beroende av kompletterande innovationer inom IT-området. För att återse lika starka produktivitetstal som från mitten av 1990-talet krävs, enligt vår mening, ökade satsningar på framgångsrika innovationer, en utökning av kapaciteten i expansiva branscher samt ökad tillgång på kvalificerad arbetskraft. 4 Svensk produktivitetsutveckling och förutsättningar för en framgångsrik IKT-politik, Harald Edqvist, Institutet för Näringslivsforskning (IFN), september 2008. 22
8 Tillgången på efterfrågad arbetskraft blir avgörande Tillväxten i svensk ekonomi de närmaste åren kommer i hög grad att bero på investeringsutvecklingen samt tillgången på den arbetskraft som efterfrågas inom de branscher som är starkt internationellt konkurrensutsatta. Det är dessa branscher som normalt "leder" konjunkturuppgången. Vi räknar ju med att det är en återhämtning på exportmarknaderna som kommer att få konjunkturen att vända uppåt i slutet av 2009. Tillgången på den alltmer kvalificerade arbetskraften inom dessa branscher kommer i hög grad att avgöra hur snabbt branscherna kommer att kunna öka sin produktion i förhållande till efterfrågeuppgången. Dessutom kommer naturligtvis företagens utveckling av produkter och konkurrenskraft för övrigt att vara avgörande. Det har skett en tydlig omställning av den totala arbetskraften i Sverige till en allt större andel högkvalificerad sådan, särskilt under 2000-talet. Samtidigt har ökningen speglat en nedgång av andelen lågkvalificerad arbetskraft. Utvecklingen visar också på en snabb strukturomvandling mot alltmer kunskapsintensiv produktion, både inom industrin och tjänstesektorn. Arbetskraftens kunskapsnivå har fått en allt större betydelse för produktionen och för konkurrenskraften hos företagen. 23
Tabell 8 Den högkvalificerade arbetskraftens andel av totalt antal arbetade timmar, procent 1981 2005 Hela ekonomin 10,2 19,9 Näringslivet 6,3 14,8 Varuproducenter exkl. el- och optikindustri, post och telekommunikation 3,7 9,3 Tjänsteproducenter exkl. post och telekommunikation 8,8 18,1 Tillverkningsindustrin exkl. el- och optikindustri, post och telekommunikation 4,6 11,6 El- och optikindustri samt post och telekommunikation 10,0 20,6 Gruvindustri 3,4 6,3 Konsumtionsvaruindustri 3,0 6,9 Trävaruindustri 1,6 3,9 Pappers- och massaindustri 5,4 13,7 Kemisk industri 12,6 31,5 Metallverk samt metallvaruindustri 2,6 6,6 Maskinindustri 5,6 13,0 Transportmedelsindustri 6,4 16,5 Byggindustri 1,8 3,9 Parti- och detaljhandel 4,0 7,4 Hotell och restauranger 1,8 4,6 Kreditinstitut och försäkringsbolag 18,7 32,7 Uthyrningsfirmor, datakonsulter, forskning och utveckling m.fl. 24,0 35,0 Personliga tjänster, exempelvis hälsovård, utbildning m.m. 6,0 12,9 Källa: EUKLEMS databas 2008. Den högkvalificerade arbetskraftens andel 5 av det totala antalet arbetade timmar hade ökat till nära 20 procent år 2005, en fördubbling jämfört med början av 1980-talet, se tabell 8. Om vi antar att andelen högkvalificerade var ungefär lika stor som andel av den totala sysselsättningen skulle det motsvara omkring 865000 sysselsatta år 2005. (Den totala sysselsättningen uppgick alltså till 4,3 miljoner år 2005). Ökningen av andelen högkvalificerade har varit stor inom tjänstesektorn. Bland dess delbranscher är andelen högkvalificerad arbetskraft räknat i arbetade timmar högst inom olika typer av företagstjänster, med en andel på 35 procent 2005, en ökning från 24 procent 1981. Denna del av tjänstesektorn har också bidragit starkt till ökningen av sysselsättningen i Sverige. Av den totala ökningen på drygt 150000 sysselsatta under högkonjunkturåren 2004-2007 bidrog företagstjänsterna med drygt en tredjedel. Ökningen av andelen högkvalificerad arbetskraft avspeglas också av att andelen sysselsatta inom den så kallade kunskapsintensiva tjänstesektorn 6 (Knowledge Intensive Industries, KIS) blivit hög, både i Sverige och andra länder. I Sverige är andelen till och med högst bland samtliga EU-länder. Den senaste uppgiften visar en andel på nära hälften av den totala sysselsättningen, se tabell 9. I EU-27 totalt är andelen sysselsatta i kunskapsintensiva branscher betydligt lägre, 32,5 procent (2006). Det här visar att Sverige haft en mycket gynnsam utveckling inom den kunskapsintensiva tjänstesektorn, men som nu alltså hämmas av brist på högkvalificerad arbetskraft. Även våra nordiska grannländer har relativt stora andelar av sysselsättningen inom KIS. 5 Till den "högkvalificerade arbetskraften" räknas både universitetsutbildade med grundexamen samt doktorerade på forskarnivå. Se vidare i metodbeskrivningen från www.euklems.net 6 Se faktaruta om vilka branscher som ingår i den "kunskapsintensiva tjänstesektorn", sid. 8. 24
Tabell 9 Sysselsättningen i den kunskapsintensiva tjänstesektorn Sysselsättning i antal personer samt som andel av total sysselsättning 1000-tal sysselsatta 2006 Andel i % Sverige 2111 47,7 Norge 1042 45,7 Danmark 1220 43,5 Island 70 43,1 Finland 1011 41,1 EU-27 67358 32,5 Källa: Eurostat 2008. Senaste uppgifterna avser 2006. I tabell 9 ingår sysselsatta i offentliga verksamheter som tillhör kunskapsintensiva tjänstebranscher, vilket förklarar varför antalet sysselsatta inom KIS i Sverige överstiger sysselsättningen inom tjänstesektorn i näringslivet (som uppgår till cirka 1,9 miljoner sysselsatta). Om vi enbart räknar med sysselsatta inom näringslivets tjänsteproducenter har Sverige fortfarande den största andelen sysselsatta inom KIS jämfört med EU och våra nordiska grannländer, se tabell 10. Totalt uppgick antalet sysselsatta inom Sveriges kunskapsintensiva tjänstesektor till 707 000 år 2006, eller 16 procent av den totala sysselsättningen. För EU låg motsvarande andel på cirka 11 procent. 25