Intervju med den andre

Lärarutbildningen Lärande och samhälle Självständigt arbete på grundnivå Del 2 Intervju med den andre Karin Davidsson Lärarexamen 210hp Kultur, Medier, Estetik 2011-10-27

Innehållsförteckning 1. Inledning 3 2. Metod 3 3. Analys 4 4. Presentation 5 5. Diskussion 8 6. Källförteckning 10 2

1. Inledning Inom kursen Perspektiv på den andre, Lärarutbildningen 210 hp med KME-inriktning på Malmö högskola, ingår det att utföra en etnografisk studie på ett barn. Utifrån denna skall sedan ett porträtt skapas och med hjälp av olika estetiska uttrycksformer även gestaltas. Denna rapport fokuserar på själva intervjun, och resultatet och analys av den. Dessutom diskuterar jag kring min egen roll under studien samt hur den påverkat vårt resultat. Studien pågick under några veckor hösten 2011 och var ett samarbete mellan mig och Emma Larsson i klassen. Jag har gjort en etnografisk studie på Anna (fingerat namn) som är sju år gammal och bor mitt i centrum i en stor stad i södra Skåne. Anna går på en grundskola med cirka 600 elever, från förskoleklass upp till årskurs nio. Skolan är omringad av stora vägar och affärer och ligger några hundra meter ifrån Annas hem. 2. Metod Förberedelserna inför första mötet bestod mestadels av att ordna teknisk utrustning, såsom diktafon och kamera samt att läsa på om hur man går tillväga i etnografiska studier. Vi hade även formulerat lite frågeställningar och skrivit ner syftet med studien. Dock var vi noga med att inte göra några antaganden då det är typiskt för etnografiska studier att inte frågorna formuleras i förväg, utan att de formas under det fortlöpande samtalets/intervjuns gång (Kullberg, 2004). Innan vårt första möte med Anna hade vi bestämt över telefon att hämta upp henne på skolan efter lunch. Enligt Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) är tiden för när mötet med barnet sker är av stor vikt för hur resultatet kommer att bli, så inte barnet är för trött eller hungrigt och därför passade tidig eftermiddag väl. Första mötet kom att fungera som ett tillfälle att lära känna vår informant och få henne att känna sig bekväm med oss. Vi ägnade även tid till att låta Anna testa diktafonen genom att vi tillsammans spelade in och lyssnade på oss själva, vilket förhoppningsvis skulle generera att hon skulle känna sig trygg med den tekniska utrustningen. Detta är något som Kullberg (2004) poängterar vikten av i boken 3

Etnografi i klassrummet. Känner inte barnet förtroende för forskaren och trygghet med tekniska utrustningen kan konversationen begränsas och samtalet bli onaturlig (ibid.). Vi träffade Anna under ett flertal tillfällen, varje gång i en ny miljö som vi bestämt i samråd med Anna och hennes mamma. Vi tyckte det var viktigt att få Anna att känna sig delaktig och att hon fick vara den som bestämde vart våra träffar skulle äga rum. Varje samtal med Anna spelades in på diktafon, vi tog även några fotografier, dock inte under samtalets gång då vi inte ville riskera att distrahera henne. Vi ville låta Anna styra samtalet, den informella intervjun, och i de stunder där vi samtalade om något som föreföll intressant ställde vi mer djupgående frågor och samtalet övergick då till att under en stund vara mer som en ostandardiserad intervju (Kullberg, 2004). Aktivt lyssnande och fokus bör hållas under samtalet/intervjun, då det som i stunden kan verka trivialt senare kan komma att vara av stor betydelse för analysen av studien. Med andra ord är ett aktivt lyssnande utav största vikt (Kullberg, 2004). Efter varje möte diskuterade vi och skrev ner våra tankar och det vi gemensamt fått uppleva, vilken känsla mötet hade förmedlat samt om det var något vi ville återuppta att diskutera nästkommande gång. Skrivande är ett sätt att synliggöra det implicita och outtalade och göra det mer explicit (Kullberg, 2004). Under studiens gång samlade vi på oss mycket empiri i form av utskrivna intervjuer, fotografier samt nerskrivna tankar i loggboken för att sedan kunna göra en avslutande analys på all empiri och allt stoff. De slutsatser vi kom fram till efter vår analys presenterades under tre examinationstillfällen med hjälp av estetiska uttrycksformer. 3. Analys För att kunna skapa mening i all insamlad data skrev vi efter varje träff med Anna ner vad vi hade upplevt under mötet. De inspelade samtalen transkriberades och lästes igenom flertalet gånger. All data kategoriserades för att försöka få klarhet och kunna ringa in återkommande mönster och olika gemensamma nämnare. Artefakter som fotograferades analyserades och tolkades för att så småningom kunna, med allt annat material, skildra ett porträtt av Anna. De frågor som är i fokus för studien skall stå i centrum för analysen (Kullberg, 2004). De frågor 4

och kategorier som vi ville lägga fokus på var: Vem är Anna? Hur blir Anna i olika kontext? Vad är unikt och signifikant för just Anna? Vad gäller kvalitetskraven, validitet och reliabilitet, så har vi studerat det vi ämnat undersöka, dock med begränsad möjlighet då tiden var limiterad. Vad gäller reliabiliteten så är det, enligt Kullberg, svårt att dra några slutsatser då människor är kontext- och interaktionspåverkade, dock tror jag att vi fått en så sann och ärlig bild som möjligt av vår informant under de få veckor då studien ägde rum (Kullberg, 2004). När vi analyserat vår data om Anna har vi också tagit med oss de känslor och tankar vi har fått med oss efter våra möten, allt det implicita som inte är uttalat men som ändå förnimms i mötet med Anna, hur vi tolkat och analyserat hennes gester, mimik och kroppsspråk. 4. Presentation Klockan är halv ett på eftermiddagen och jag och Emma har kommit överens med Anna om att hämta henne på skolan. Vi träffar på henne ute på skolgården där hon är och leker med några andra ur sin klass. Vi hälsar på Anna och pratar lite med de andra barnen som är nyfikna på vilka vi är. Sedan ber vi Anna att visa oss hennes klassrum. Anna är snabbt på väg in genom den stora porten och några andra tjejer följer efter. Väl inne i klassrummet hälsar vi på fröken och Anna visar oss runt och berättar om de olika sakerna. Vi säger hejdå till fröken och hon tittar på oss och säger: Ja, det är så kul att vara Annas fröken. Hon är en riktig mönsterelev. Eftersom det är första träffen låter vi Anna bestämma var någonstans samtalet skall äga rum. Anna bestämmer sig ganska snabbt för att hon vill handla mat i en närliggande mataffär och sen vill hon gå hem till mig. Hon berättar att hon fått höra av mina vänners dotter, som hon leker med, att jag har många bra pysselsaker hemma hos mig så därför vill hon gärna gå hem till mig och pyssla med dem. 5

Väl hemma hos mig verkar Anna känna sig trygg. Hon rör sig bekvämt i rummet och har ett lugnt uttryck i ansiktet, samtidigt som hon sprudlar av energi och gestikulerar med hela kroppen när hon pratar. Tempot är högt. Jag märker att hon har mycket hon vill berätta och ibland stakar hon sig på vissa ord för hon är så ivrig. Anna trivs med att vara i centrum och tar plats när hon samtalar med oss. Följande intervjudelar är hämtade ur vårt första möte med Anna. Karin - Hur gammal är du nu? Anna - sju K - har du fyllt år precis? A - nej. Åttonde maj. K - Det är ju ett tag sen. Nu är du nästan sju och ett halvt nu då.. A - mm, nästan Emma - det är ganska stort A - tänk om det var så att ehh. Man går ju ettan i ett år och förskoleklass ett år och de. Tänk om man bara gick i förskoleklass en vecka så man inte hade så mycket tid på sig att läsa sig allt. Och sen ettan i en vecka och sen E - osch.. A - och så gick det så. Och sen till och med gymnasiet en vecka och nian en vecka och sen och sen hade man bara tatt och sen och sen och sen efter gymnasiet då börjar man om såhär ettan, men det är en stor etta. Så tar man ettan. Och så bara en vecka där. Och sen vad hettere tvååååan K - Först går man ju i ettan till nian och sen A - tvåan och sen trean en vecka och sen är man färdig i skolan. K - men då hade man vart åtta år när man är färdig med skolan A - Hade man? K - ja, om man skulle gå en vecka i varje. Ettan tvåan trean fyran femman sexan sjuan åttan nian och sen gymnasiet, ettan, tvåan trean (visar och räknar på fingrarna) A - ah, och tänk om det var så att man kunde klara sig när man bara var åtta år. Så kunde man bo själv och gå på jobbet å K & A- skrattar A - sen så och så var det vissa vuxna på jobbet och så var det små åttaåringar som jobbar där. K - skrattar. Skulle du vilja det? Om du fick bestämma? A- mm ja. K- Vart skulle du jobba då? A- Då finns det en ehh hmm. Hem hem..h- sången (syftar till alfabetssångerna som nämns ovan hämtat ur Bonniers material Arg banan cyklar ). Den handlar om om jag fick bestämma så stannar jag nog hemma. E- aha. Hur går den då? A- Den går såhär (börjar sjunga) Om jag får bestämma. Då stannar jag nog hemma. Hemma i mitt hus där trivs jag bäst. Jag hamnar nog på soffan och bläddrar i en bok. Gör klart för mig att få fylla. Idag är jag fri. Det får bli som det blir. Ja, om jag får bestämma, då stannar jag nog hemma. Hemma i mitt hus. Där trivs jag bäst 6

K- oj, vilken hit. A- fnissar Anna har mycket humor och vågar bjuda på sig själv i ett samtal. Hon funderar över framtiden och vad det kommer att innebära. Det märks att Anna tänker mycket på skolan som verkar vara en stor del i hennes liv. Hon är fullt medveten om varför det finns skolplikt och att det krävs utbildning för att få ett framtida arbete. Hon besitter även förmågan att kunna dra paralleller till andra ämnen och hon har ett oerhört driv i sig när hon pratar. Säljö (2007) menar att barn ofta har ett behov av att visa upp vad de kan och vet i en intervjusituation och det som sägs är ofta en yttring av deras kunskap, något som vi fick erfara med Anna. K- Om du hade fått bestämma. Hur hade man gjort då i livet? A- mmmmm. Ehh. Jag vill inte bara äta godis. För det är inte nyttigt. Jag skulle ta det som ett vanligt liv. Om jag fick bestämma, då bestämde jag att alla. Att det ska vara fred på jorden. K- fler människor? (K har inte hört vad A sa ordentligt) E- nej, fred på jorden A- freeed K- jag tyckte du sa att det skulle vara fler på jorden. Ja, det var ju väldigt bra ide. A- mmmmm K- men om det skulle vara vanligt då. Hur är det när det är vanligt? A - det är bara vanligt. Och så bestämde jag. Skulle bestämma att allt skräp det fick man inte slänga på marken. E- det är ju smart A - mm och om för det var så att om alla hade lärt sig och ingen gjorde det. Man skräpar ner i naturen. Anna har sunda värderingar. Hon är också medveten om vad som anses vara gott handlande i gemene mans ögon. Hon har knäckt den sociala koden och lyckas charma sin omgivning med sin utstrålning, glädje och ett inbjudande kroppsspråk. Anna tar gärna tid på sig när hon samtalar och är många gånger den som leder samtalet. Hon vill gärna bestämma över andra, och detta kom fram tydligt när hon berättade om sin lillebror och om kompisarna i skolan. Samtidigt är hon ödmjuk och anser att alla skall få vara med i leken fast då på hennes villkor. Samtalet flyter på väldigt naturligt och enkelt i Annas sällskap. Det uppstår sällan tystnad från Annas sida, utan hon har nästan alltid någon kommentar eller sång som hon kan fylla i med. 7

5. Diskussion Mötet med vår informant var oerhört spännande. Vi fick många skratt tillsammans och en god inblick i en sjuårings värld. Anna var samarbetsvillig, lätt att samtala med och skapa relation till. Det berodde nog mycket på att hon hade god självinsikt och var trygg med sig själv. Hon hade mycket som hon ville berätta för oss. Efter första träffen lyssnade vi igenom och transkriberade hela samtalet. När vi senare läste igenom samtalen blev det tydligt att vi hade ställt för många slutna frågor där svaren blev ja/nej och att vi vart lite för ivriga att hålla igång konversationen och inte lämnat Anna tillräckligt med utrymme. Detta var något vi tog med oss under de nästkommande träffarna. När vi under de kommande samtalen gav Anna mer tid att hinna tänka och uttrycka sig, resulterade detta i mer uttömmande svar om hur Anna tyckte och tänkte. I detta fall var vår informant väldigt verbal och frispråkig men i ett annat fall med ett lite mer blygsamt barn, skulle det kunna resultera i att vi, jag och Emma, hade tagit över samtalet för mycket och på så vis tystnat ner barnet och studien hade blivit bristfällig. Vi träffade Anna i flera olika miljöer för att förstå hur hon agerade i olika kontext. Det visade sig ganska snart att Anna var adekvat i sitt handlande och bemötande gentemot omvärlden. I boken Nordiska tonårsrum tar Aagre, de Haas, Häggström, Lieberg och Mörch upp rummet som betydelsefullt för barnet/tonåringens identitetsskapande och att identiteten skapas i rummet där artefakterna och barnets saker blir betydelsefulla (Aagre m.fl., 2002). När vi skulle träffa Anna i sitt rum hade vi hoppats på att hon ville berätta om sina saker och vad de betyder för henne. Hon var föga intresserad av det och ville istället berätta för oss om något annat. Kanske är Anna för ung, eller beror det möjligen på den aspekt att hon delar rum med sin lillebror. Kullberg menar på att samtal alltid bör äga rum på en neutral plats för att skapa goda förutsättningar, dock tror jag att detta inte alls behöver vara ett krav i alla studier, så länge informanten får fatta beslutet själv (Kullberg, 2004). Anna valde på eget initiativ att träffen skulle äga rum hemma hos mig, något som vi såg som framåtsträvande. Samtidigt var det för oss intressant att studera henne i en, för henne, ny miljö. 8

Intervjuer och samtal med barn menar jag är ett viktigt pedagogiskt redskap att använda sig av i min kommande profession som lärare. Dels för att kunna uppmärksamma barns utveckling och lärande och kunna möta barnen där de befinner sig men även för verksamhetens skull samt för att kunna utvärdera sin egen lärarroll och hur jag interagerar med barnen (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000). Att utvärdera sig egen roll, både som student och blivande lärare, är också viktigt för att medvetandegöra hur man agerar i olika situationer. Under studiens gång har jag insett vikten av tystheten och hur den kan påverka ett samtal, något som jag kan ta med mig in i klassrummet i framtiden. 9

6. Källförteckning Aagre, Willy. de Haas, Anne. Häggström, Cecilia. Lieberg, Mats & Mörch, Sven. 2002: Nordiska tonårsrum: vardagsliv och samhälle i det moderna. Lund: Studentlitteratur Doverborg, Ingrid & Pramling Samuelsson, Ingrid. 2000: Att förstå barns tankar. tredje uppl. Stockholm: Liber Kullberg, Birgitta. 2004: Etnografi i klassrummet. andra uppl. Lund: Studentlitteratur Säljö,Roger.I:Brusling,Christer&Strömqvist,Göran(red).2007:Reflektionochpraktik iläraryrket.andrauppl.lund:studentlitteratur 10