Komplettering av koncessionsansökan för Fisksjöäng-Ålkistan avseende passagen förbi Ålkistan SAMRÅDSUNDERLAG April 2017 Ellevio AB (publ). 115 77 Stockholm Säte Stockholm. Org-nr 556037 7326 Telefon 08-606 00 00 ellevio.se
Projektorganisation Ellevio AB 115 77 Stockholm Telefonväxel: 08-606 00 00 Org.nr: 556037-7326 Projektledare: Ansvarig tillståndsfrågor: Anders Carlsson Telefon: 08-606 0390 anders.carlsson@ellevio.se Sofia Miliander Samrådsunderlag WSP Sverige AB Uppdragsledare: Biträdande uppdragsledare: Handläggare: Kartmaterial: Tekniskt underlag: Jonas Sahlin Telefon: 010-722 88 09 jonas.sahlin@wspgroup.com Maria Enskog Agnes Larsson Ingrid Tjensvoll Mats Franzén Ellevio AB (publ). 115 77 Stockholm Säte Stockholm. Org-nr 556037 7326 Telefon 08-606 00 00 ellevio.se
Innehållsförteckning 1 Inledning... 5 1.1 Bakgrund och syfte med Stockholms Ström 5 1.2 Bakgrund aktuellt projekt 5 1.3 Förändrade förutsättningar inför nytt kompletterande samråd 7 1.4 Syfte med detta dokument 7 1.5 Presentation av ledningsägare 8 1.6 Ansökningsprocessen 8 2 Lagrum och tillstånd... 9 2.1 Gällande tillstånd 9 2.2 Planförhållanden 9 2.3 Skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken och anmälan om vattenverksamhet 10 2.4 Markåtkomst 10 3 Teknik... 11 3.1 Markkabel 11 3.2 Sjöförlagd kabel 13 3.3 Skarv mellan markförlagd och sjöförlagd kabel 14 3.4 Strukturbro 15 3.5 Magnetfält 16 4 Generella förutsättningar för utredda alternativ... 18 4.1 Bebyggelse och boendemiljö 18 4.2 Grönstruktur 19 4.3 Områdesskydd 21 4.4 Kulturmiljö och rekreation 22 4.5 Marktekniska förutsättningar 22 4.6 Vattenmiljö 23 5 Föreslagna alternativ... 25 5.1 Alternativ A1 och A2 25 5.2 Alternativ B 25 5.3 Alternativ C 26 5.4 Nollalternativ 26 6 Uppfyllelse av miljömål, miljökvalitetsnormer och hänsynsregler 27 6.1 Nationella Miljömål 27 6.2 Miljökvalitetsnormer 27 6.3 Hänsynsregler 28 7 Förutsedd miljöpåverkan... 29 7.1 Alternativ A1 och A2 29 7.2 Alternativ B 30 7.3 Alternativ C 31 7.4 Sammanfattande preliminär bedömning av de olika alternativens miljöpåverkan 31 Bilagor: Bilaga 1 Karta - översikt utredningsområdet 3 (31)
1 Inledning 1.1 Bakgrund och syfte med Stockholms Ström Stockholm växer. Om fyrtio år beräknas folkmängden ha ökat med cirka 30 procent. Det innebär drygt 2,5 miljoner människor som ska ta sig till och från jobb och skolor, promenera genom upplysta parker, värma upp sina hem, gå på bio, surfa på datorn med mera. Med en växande befolkning, växer också behovet av el. För att stockholmarnas vardag ska fungera även om tio, femtio och hundra år börjar vi bygga framtidens elnät redan nu. Tillsammans med Vattenfall och Svenska kraftnät driver Ellevio (f.d. Fortum Distribution) projektet Stockholms Ström som består av ett 50-tal delprojekt. Mer information om Stockholms Ström finns på www.stockholmsstrom.net. Mer information om Ellevio finns på www.ellevio.se. Ett av de planerade delprojekten är att byta ut den luftledning som idag går mellan Ålkistan och Fisksjöäng mot kabel i marken. 1.2 Bakgrund aktuellt projekt Bakgrunden till det pågående koncessionsärendet är att det i samband med den övergripande utredningen om Stockholms framtida elförsörjning (Stockholms ström) konstaterats att 220 kv ledningarna KL 21 och KL 25 mellan Ålkistan och Fisksjöäng är viktiga att behålla. Luftledningar norr om Ålkistan respektive söder om Fisksjöäng, har tidigare ersatts med markkabel. Behovet av en tryggad elförsörjning kombinerat med att omgivande luftledningar redan ersatts med markkabel, föranleder skälet till att koncession söks för markkabel även för denna del av sträckan. För mer detaljer om bakgrund och koncessionsärendet i sin helhet hänvisas till ansökan (diarienummer 2013-100434). Sedan ansökan om koncession lämnats in till Energimarknadsinspektionen (Ei), har uppgifter framkommit avseende markens beskaffenhet vid Ålkistan. Nya utredningar visar att den föreslagna passagen förbi Ålkistan genom en längre bergborrning är teknisk olämplig. Ellevio har informerat Ei att en ny teknisk lösning för denna passage är nödvändig vilket också föranleder behovet av ett kompletterande samråd med berörda myndigheter och intressenter om alternativa lösningar. Koncessionsansökan delades upp och den 27 februari meddelade Ei koncessionsbeslut för delsträckan Ekhagen-Fisksjöäng. I Figur 1 nedan redovisas den redan beslutade sträckningen för ledningen, med området för den nu aktuella kompletteringen markerat med rött. 4 (31)
Blå linje visar den markkabelsträckning mellan Ekhagen och Fisksjöäng som Ellevio fått koncession för. Den del av sträckan som berörs av denna komplettering är inringad med rött. 5 (31)
Föreslagna sträckningsalternativ i detta kompletterande samrådsunderlag. 1.3 Förändrade förutsättningar inför nytt kompletterande samråd Som nämns ovan har den i koncessionsansökan föreslagna utformningen av passagen förbi Ålkistan visat sig vara tekniskt olämplig. Passagen förbi Ålkistan var tänkt att ske genom så kallad styrd borrning mot sydost under Brunnsviken, vidare under Roslagsbanan och Roslagsvägen till Bergiusvägen, öster om cirkulationsplatsen vid korsningen Roslagsvägen/Bergiusvägen och därifrån vidare i konventionellt markschakt. Utökade undersökningar har dock visat på att förekomsten av en förkastningsspricka under Brunnsviken medför stora risker med den tänkta tekniken som därför inte anses som lämplig. Mot bakgrund av det, har därför nya alternativ studerats (se figur 2 ovan, samt avsnitt 5). 1.4 Syfte med detta dokument Syftet med detta dokument (samrådsunderlag) är att utreda alternativ som är framkomliga och tekniskt genomförbara inför en kompletterande koncessionsansökan 1. Detta dokument är därmed en komplettering av den samrådsprocess som ägde rum mellan juli och september 2012. 1 Koncessionsansökan avser ansökan om tillstånd att bedriva en viss verksamhet, i detta fall att få bygga och använda en elledning. 6 (31)
Samrådsunderlaget avgränsas geografiskt till den del av sträckan Ålkistan-Fisksjöäng som sträcker sig från terminalplats norr om Ålkistan, förbi Ålkistan/Brunnsviken och vidare söderut fram till södra sidan av Bergiusvägen, vid rondellen belägen öster om Norrtäljevägen intill Ekhagen, se Figur 1 ovan samt avsnitt 1.3. För beskrivning av resterande delar av sträckan hänvisas till den tidigare ansökan, diarienummer 2013-100434. Efter genomfört samråd kommer Ellevio att välja ett av de utredda alternativen. Det valda alternativet kommer att beskrivas närmare i en kompletterande miljökonsekvensbeskrivning (MKB). MKBn kommer utgöra en del av en kompletterande koncessionsansökan för delsträckan Ålkistan-Ekhagen. 1.5 Presentation av ledningsägare Ellevio är ett av Sveriges största elnätsföretag. Vi ser till att elen kommer fram till cirka 930 000 hem och arbetsplatser från Halland i söder till Hälsingland i norr och från Smögen i väster till Stockholm i öster. Vi satsar miljarder för att vädersäkra elnätet på landsbygden och förstärka och förnya elnätet i städerna. Vi har drygt 400 anställda och sysselsätter totalt cirka 3000 personer runt om i landet. Ellevio, som har sitt säte i Stockholm, ägs av pensionsförvaltarna Tredje AP-fonden, Folksam, Första AP-fonden och Borealis Infrastructure Management. Läs mer om oss på ellevio.se. 1.6 Ansökningsprocessen För att få bygga den planerade ledningen med en spänning om 220 kv krävs som tidigare nämnts tillstånd beslutat av Ei, så kallad nätkoncession för linje (tillstånd enligt Ellagen 1997:857). I en ansökan om koncession ska det enligt ellagen ingå en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Ansökan om koncession ska även innehålla karta, teknisk beskrivning mm. Koncessionsansökan sänds till Energimarknadsinspektionen som remitterar handlingarna till samtliga berörda instanser. Efter remisstiden beslutar Energimarknadsinspektionen om koncession. När koncession beviljas gäller tillståndet i regel tills vidare. Samrådet är som regel ett första steg i processen inför koncessionsansökan. I detta fall har ett samråd hållits varefter ansökan om nätkoncession med MKB har skickats in till Ei, vilket innebär att detta kompletterande samråd kommer hållas senare i processen än vad som normalt brukar ske. När koncession erhållits påbörjas en detaljprojektering. I detaljprojekteringsfasen ingår att i samråd med berörda fastighetsägare lösa detaljer kring kabelförläggningen. Det kompletterade samrådet kommer i detta skede hållas med Länsstyrelsen, Stockholms och Solna stad, Stockholm Vatten, Kungliga Djurgårdens Förvaltning (KDF), Statens Fastighetsverk (SFV), Trafikverket, Stockholms lokaltrafik (SL), Sjöfartsverket, Socialstyrelsen, Svenska kraftnät, Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), Svenska turistföreningen (STF), ledningsägare, samt berörda fastighetsägare, företag och intresseorganisationer och även eventuell annan part som har haft synpunkter på passagen över Ålkistan i ett tidigare skede. 7 (31)
2 Lagrum och tillstånd 2.1 Gällande tillstånd Ellevio har ett tillstånd, nätkoncession för linje, för befintlig luftledning som idag sträcker sig från Terminalplats Ålkistan till Terminalplats Fisksjöäng. 2.2 Planförhållanden En nätkoncession för linje får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock en mindre avvikelse göras. Projektet kommer i huvudsak att beröra detaljplanelagda områden. Den aktuella delsträckan berör inom Solna kommun gällande detaljplan för Roslagsbanan (P94/0901) respektive Norrtäljevägen (P84/1204), Figur 3 nedan. Området där terminalplatsen idag ligger är enligt kartan nedan inte detaljplanelagt. För Stockholms stad berörs gällande detaljplaner för Norra innerstaden (områdesbestämmelser 87032), Sekatören (Dp.96128 ), Ekhagen (Pl. 1576 samt diarienr.213 03478). Dessutom berörs pågående detaljplan för City link (diarienr. 2015 19587), se Figur 4 nedan. Inga pågående planarbeten sker inom området för detta projekt. Det är i dagsläget inte klarlagt huruvida byggandet av en strukturbro kan göras inom gällande detaljplaner för området, men i övrigt bedöms samtliga alternativa sträckningar kunna genomföras utan ändringar av gällande detaljplaner. Berörda delar av detaljplanerna för Roslagsbanan och Norrtäljevägen. Modifierat utdrag från Solna stads Web-baserade kartfunktion avseende detaljplaner 2. Gränsen mellan Solna och Stockholms stad går genom Ålkistan. Berörda detaljplaner (Roslagsbanan, Norrtäljevägen) samt lokalisering av Ålkistan är indikerade med blåa pilar. 2 http://solenwebportal.cartesia.se/solna/default.aspx?karta=detaljplaner. Hämtat 2017-02-07. 8 (31)
Del av detaljplan för Norra innerstaden (rosa skuggad), detaljplan för Sekatören, Ekhagen samt del av pågående detaljplan för City Link. Modifierat utdrag från Stockholms stads Web-baserade kartfunktion avseende detaljplaner 3. 2.3 Skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken och anmälan om vattenverksamhet Följande anmälan, samt tillstånd och dispenser kommer behöva sökas: Tillståndsansökan för intrång i Nationalstadsparken; Dispens från strandskyddsbestämmelser Beroende på val av alternativ, kan en anmälan eller tillståndsansökan för vattenverksamhet vara nödvändig. Dessutom behöver, i de fall avverkning av träd (döda eller levande) med en diameter över 40 cm (mätt i brösthöjd) blir aktuellt inom Nationalstadsparken, samråd (även tillstånd) enligt förskriften om skyddsvärda träd inom Nationalstadsparken hållas med länsstyrelsen. För träd med diameter överstigande 60 cm krävs även tillstånd från Stockholms stad. För intrång i nationalstadsparken söks tillstånd hos Länsstyrelsen. Anmälan om vattenverksamhet görs även det till Länsstyrelsen. Dispens från strandskyddsbestämmelserna söks hos kommunen i de fall som den planerade verksamheten medför risk för påverkan. För mer detaljerad information om berörda skyddade områden, se avsnitt 4.3, områdesskydd. 2.4 Markåtkomst Förutom koncession för linje behöver ledningsägaren även säkra rätten till marken oavsett om berörda fastigheter byter ägare eller om fastighetsfördelningen förändras. För den nya ledningen kommer Ellevio att teckna markupplåtelseavtal med berörda fastighetsägare gällande rätten att bygga och bibehålla ledningen. Markupplåtelseavtalet reglerar markägarens och ledningsägarens rättigheter och skyldigheter samt ligger till grund för innehållet i den ledningsrätt som nätägaren därefter kan ansöka om hos Lantmäterimyndigheten. Fastighetsägaren ersätts med ett engångsbelopp för det intrång som ledningen utgör. 3 http://insynsbk.stockholm.se/byggochplantjansten/gallandeplan/. Hämtat 2017-03-21. 9 (31)
3 Teknik De två befintliga kraftledningarna genom det nu berörda området leds idag över Ålkistan via två cirka 40 meter höga kraftledningsstolpar av stål. Från terminalplats i Ålkistan vid Brunnsvikens norra strand till Bergiusvägen (se angiven plats i avsnitt 1.4) uppnår luftledningen en sträcka på drygt 800 meter. Beroende på vilket alternativ som i slutskedet väljs, kan längden på den ersättande kabelsträckan via mark (och möjligen sjökabel) variera, från cirka 1 000 till drygt 1 300 meter (se vidare avsnitt 5). Sammanlagt kommer femton enfaskablar i fem parallella trefas-förband att förläggas. Beroende på vilket alternativ som väljs, kan kabelsträckan antingen endast utgöras av markkabel eller en kombination av markkabel och sjökabel. I de fall kombinationen av de båda ledningstyperna används kommer också skarvplatser mellan dessa bli nödvändiga. Kabelstråken är i nuläget inte detaljprojekterade. Avvikelser inom redovisade stråk kan därmed förekomma, som till exempel stråkets exakta placering inom vägområde och angränsande ytor. Detta påverkar i sin tur placeringen och ytan av det område som krävs vid förläggningen. 3.1 Markkabel 3.1.1 Markkabelförband och teknik Den markkabel som kommer att bli aktuell är av typen enfaskabel (eller enledarkabel). Kabeln kommer att ha en centrumledare som består av antingen aluminium eller koppar (Figur 5). Kring ledaren finns ett lager för elektrisk isolation som består av tvärbunden polyeten-plast ("PEX"). Runt isolationen läggs ett lager med koppartrådar eller en aluminiummantel som en jordande skyddsskärm. Svällband på båda sidor om skärmen tätar kabeln mot inträngande vatten vid en eventuell skada. Ett vattentätt skikt, t.ex. ett aluminiumlaminat, förhindrar att vatten diffunderar (tränger in) in i kabelns inre delar. Bockningsradien är cirka 1,5-2 meter vilket gör att svängar behöver vara av mjuk karaktär. Detta begränsar hur kabelstråken kan förläggas. Kabeln dras ut från kabeltrummor med längder på vanligtvis cirka 700-800 meter och skarvas vid behov. Exempel på tvärsnitt av 220 kv markkabel, ytterdiameter 12-15 cm. Bildkälla: ABB. 10 (31)
3.1.2 Markkabelförläggning Vid förläggning av kablarna schaktas eller, vid behov, sprängs ett kabeldike. Den maximala bredden på kabelschaktet beror på typ av kabel som används, hur många kablar som läggs samt geologiska förutsättningar. För fem trefasförband blir bredden ca 4 meter vid markplan och ca 3 meter i botten av schaktet (Figur 6). Kabelförbanden som förläggs på ett djup av ca 1,2 meter skyddas genom en fyllning av finare material eller annat skydd i schaktet. Om marken är lös kan det bli nödvändigt med ett något bredare schakt med en mindre brant vinkel på schaktslänter för att minska risken att dessa faller in när schaktet står öppet under konstruktionsfasen. Delar av sträckan kommer troligtvis att stöta på berg och grövre sten vilket medför att sprängningar måste genomföras. Även vid sprängning kan schaktets bredd vid markytan behöva vidgas något (1-3 m). Den primära arbetsmetod som kommer att användas vid förläggningen av kablarna är traditionell schaktning. Schaktning och sprängning utförs normalt med konventionella metoder. Parallellt med schaktet upprättas ett arbetsområde där schaktmaskin, upplag av massor och transporter ska dela på utrymmet. Arbetsområdets utbredning styrs av förhållandena på platsen och kan variera mellan 7-20 m, samt av vilken arbetsmetod som används. Bredden varierar beroende på om schaktmassor kan läggas upp i arbetsområdet eller om de måste forslas bort. Då markkabelförläggningen görs inom Nationalstadsparken bör bredden minimeras. Om området parallellt med schaktet är för snävt och värdefulla träd riskerar att ta skada kan också flera skaftvägar från befintlig väg anläggas istället för att ha en transportväg parallellt med schaktet. Transporter av massor sker då ut från och in till schaktet via skaftvägarna där en schaktmaskin hanterar massorna. Uppschaktade massor kommer att användas för återfyllnad så långt det är möjligt medan övriga massor transporteras bort till en godkänd extern återvinningsanläggning och återanvänds om möjligt i andra projekt. Transporter med fyllnadsmassor och massor som inte kan återanvändas kommer att pågå under delar av byggtiden. En tillfällig ökning av tung trafik kommer således att bli oundviklig där det i vissa fall redan i dagsläget förekommer mycket trafik på gator och trafikleder. Nedanstående figur ger en bild av hur kabelschaktet kan se ut vid normala förhållanden. Figuren motsvarar en principskiss för hur kabelschakt med tillhörande signalkablar kan komma at utformas (avstånd indikerat i mm). 11 (31)
Kabeldiken schaktas för en hel kabelsektions längd som vanligtvis är ca 700-800 meter. En skarvgrop anordnas vid varje kabelskarv. För att minska påverkan bör arbetet utföras successivt (en kabellängd åt gången läggs ned och schaktet fylls därefter igen) så att andelen öppet kabeldike begränsas. 3.1.3 Styrd borrning Styrd borrning kan komma att användas vid passage av Roslagsbanan och Norrtäljevägen/Roslagsvägen (Alternativ B och C, se vidare avsnitt 5). Metoden innebär att en borr styrs från marken med hjälp av elektronik. Det finns flera olika typer av styrd borrning som i första hand är beroende av vilket material som borrningen sker genom. Principen för styrd borrning är dock densamma oavsett metod: Först schaktas gropar vid start- och ändpunkt, sedan borras ett mindre pilothål som vidgas successivt till önskad storlek. Därefter dras ett plaströr för kablarna bakvägen genom hålet och kablarna dras slutligen genom rören. Om tekniken med styrd borrning tillämpas kan det bli aktuellt att innesluta kablarna i bentonitlera för att få tillräcklig kylning av kablarna. Förutom vid ändpunkterna lämnar styrd borrning inte någon synlig påverkan på marken och det är möjligt att passera vägar, järnvägar och andra korsande anläggningar utan att behöva schakta av dem. Styrd borrning kan med andra ord tillämpas där det är svårt att stänga av trafik eller där det kan medföra stora skador på närmiljön vid schaktning. Metoden med borrning kräver en relativt homogen mark och om hinder som t.ex. större klippblock påträffas kan det bli nödvändigt att byta borrmetod vilket i sin tur kan medföra större ingrepp än planerat. En större schaktgrop är nödvändig vid grop för borrstart än borrslut och därmed placeras lämpligen startgropen på den sida av en borrningssträcka som medför minst påverkan relevanta miljöaspekter. Vid styrd borrning måste borrgropar etableras vid respektive ända av borrsträckan. Borrgropens storlek och djup varierar beroende på markförhållanden och borrmetod, vid bergborrning kan gropen vara ca 10 x 20 meter med ett varierande djup beroende på diametern av de rör som ska förläggas. En begränsande faktor när det gäller styrd borrning är höjdskillnaden mellan ändarna på borrsträckan. Det går inte att ha en alltför djup ficka på mitten av borrsträckan utan det kan vid dessa fall bli nödvändigt att förlägga etableringshålet på ett större djup vilket då innebär ett mer omfattande schakt än enligt de dimensioner som angivits ovan. 3.2 Sjöförlagd kabel Alternativ C innebär att en del av kabelsträckan kommer att utgöras av sjöförlagd kabel över norra delen av Brunnsviken (se vidare avsnitt 5). Den sjöförlagda kabeln tillverkas i en hel längd i fabrik, lastas och förläggs därefter från en båt/pråm som har möjlighet att ta sig in till förläggningsplatserna. Alternativt används en kombination av båt/pråm och landbaserad utrustning vid förläggning. Vattendjupet för större delen av det område i norra Brunnsviken där kabelförläggningen kan bli aktuell understiger 3 meter. På dessa djup (från strandkanten och ut till cirka tre meters vattendjup) behöver de sjöförlagda kablarna skyddas. Dessutom behövs skydd då kablarna delvis kommer att korsa eller ligga parallellt med en farled. Skyddet behövs för att mekaniskt 12 (31)
skydda ledningarna från isens påverkan och ankrande båtar. Hur skyddet ska utformas är i dagsläget inte bestämt. Ett alternativ kan vara att förlägga kablarna i ett schaktat, cirka en meter djupt kabeldike. Efter förläggning av kabelförbanden kan återställning av kabeldiket till största del att ske med ursprungligt material för att minimera den synliga påverkan av arbetet. Ett annat alternativ (alternativ B) är att dra kablarna i prefabricerade plaströr (man förlägger i förväg ett rör per kabel som sträcker sig längs hela sjökabelsträckan, förbi strukturer och hinder). Själva rören kan i sig dock också behöva ligga i ett grävt kabeldike vid strandzonen. Ytterligare en annan möjlighet till skydd (speciellt vid korsning av farled) är att förse kablarna med ett mekaniskt skydd som t.ex. betongmattor, stenar, betongrörshalvor eller liknande. En kombination av ovan beskrivna skyddsmetoder är troligen det lämpligaste tillvägagångssättet för kabelförläggning över norra Brunnsviken. De sjöförlagda kablarnas läge kommer att märkas ut genom skyltning och införas på sjökort. Tillstånd för ankringsförbud kommer att behöva sökas hos länsstyrelsen. Vid korsning av befintliga kablar och rör ska förläggningen av de nya kablarna ske med hänsyn till de befintliga. En sjöbottenundersökning har utförts och avser att fastställa hur dessa befintliga kablar är installerade. Befintliga ledningar kan exempelvis skyddas genom att de täcks över med betongmattor eller sten, som de nya kablarna förläggs på vid själva korsningen. Som alternativ kan skyddshylsor träs på de nya kablarna i samband med förläggningen. Stråken för de sjöförlagdan kablarna är i nuläget inte detaljprojekterade. Olika alternativ har utarbetats utifrån befintlig information om bottenförhållanden och andra möjliga komplikationer för förläggningen. Befintlig information kommer att kompletteras i anmälan eller tillståndsansökan för vattenverksamhet med data från sjömätningsstudier och sedimentprovtagningsresultat. Se även kapitel 4.5 (Marktekniska förutsättningar) där resultat från sjömätning beskrivs. Den slutliga sträckningen av den sjöförlagda ledningen kan således möjligen förflyttas en sträcka på cirka 50 meter åt ena eller andra hållet i förhållande till de presenterade alternativen B respektive C. 3.3 Skarv mellan markförlagd och sjöförlagd kabel För de alternativ där sjökabel ingår (framförallt Alternativ C) kommer mark- och sjökablar att skarvas i en skarvgrop på lämpligt avstånd från strandkanten. För att skarva ihop markkabel med sjökabel krävs att så kallade övergångsskarvar används. Bottenplattan för övergångsskarven tar upp en markyta av cirka 10 x 12 meter för samtliga kabelförband, och består av cirka 10 centimeter tjock betong. På sjösidan av övergångsskarven i anslutning till bottenplattan kan en så kallad hangoff att installeras. Detta är en armatur förankrad på ett fundament där sjökabelledningen fästs för att undvika att till exempel ett fartyg vars ankare fastnat i kabeln drar med sig skarv och kabel ut i sjön. Fundamentet för hangoff:en kommer att sträcka sig djupare än bottenplattan för att möjliggöra en solid mekanisk förankring av sjökabel. Detta fundament kan t.ex. utformas som en 1 x 1 meter betongbalk (överkant i nivå med bottenplattan) som förankras i marken någon meter ned med plintar eller liknande (exakt djup beror på markegenskaperna lokalt). På norra sidan av Brunnsviken behövs ingen skarvplats då kablarna kopplas in direkt till nuvarande terminalstation. Platsen för en möjlig skarvplats på södra sidan av norra Brunnsviken är ännu ej preciserad, men kan behöva dras upp några hundra meter för att minimera påverkan på känsliga naturvärden. 13 (31)
3.4 Strukturbro Alternativ A1 och A2 innebär passage av Ålkistan via en strukturbro placerad direkt öster om Norrtäljevägen. Strukturbron kan antingen anläggas i direkt anslutning till befintlig bro, se Figur 7 eller frikopplad från denna. För att minimera påverkan på landskapsbilden kommer utformningen av bron att behöva göras bl.a. i samråd med en landskapsarkitekt. Strukturbrons höjd bör dock inte överstiga den befintliga brohöjden för att minimera påverkan på landskapsbilden. Vidare kan brons underdel inte heller ligga lägre än vägbrons underdel för att bibehålla den segelfria höjden genom Ålkistan som brukas av småbåtstrafik. Brospannets längd innebär att brostöd möjligtvis kommer att bli nödvändiga och dessa placeras rimligen parallellt med den befintliga brons brostöd. Befintlig bro. Figur 8 motsvarar en principskiss på en strukturbro i tvärsnitt, placerad öster om den befintliga bron. Observera att detaljprojektering ej ännu utförts av denna strukturbro och att nedan mått endast är en indikation på hur en utformning kan komma att se ut. Strukturbron skulle också i samråd med berörda myndigheter kunna utformas som en gång- och cykelbro i vilken kablarna förläggs i brons underdel. En annan möjlig utformning av strukturbron skulle kunna vara rörkanalisation. 14 (31)
Principskiss för strukturbro (höger) med befintlig bro ritad till vänster. Norr inåt i bilden för strukturbro placerad öster om Norrtäljevägen. 3.5 Magnetfält Generellt innebär de planerade åtgärderna att magnetfältens utbredning minskar jämfört med nollalternativet, se 5.4 nedan. Magnetfältets storlek kring en markförlagd kraftledning med kabelfaser i triangelformation är relativt lågt tack vare ett litet avstånd mellan fasledarna i kablarna. Trots mångårig forskning runt om i världen anses det vetenskapliga underlaget fortfarande inte tillräckligt för att ett gränsvärde ska kunna sättas för långvarig exponering av magnetfält från kraftledningar och kablar. Det finns ett referensvärde för allmänheten (rekommenderat maxvärde) avseende kortvarig exponering. Det är 100 μt enligt Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd (SSMFS 2008:18). Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten har arbetat fram en vägledning vid samhällsplanering och byggande (Magnetfält och hälsorisker, 2009). Följande rekommenderas om det kan genomföras till rimliga kostnader: Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och andra elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält begränsas. 15 (31)
Undvik att placera nya bostäder, skolor och förskolor nära elanläggningar som ger förhöjda magnetfält. Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer Ellevio ska följa myndigheternas officiella försiktighetsprincip. I detta projekt tillämpas värdet 0,4 µt (årsmedelvärde) som vägledande värde vid anpassning av sträckningens lokalisering i förhållande till bostäder, då Stockholms stad i sitt dokument Hjälpreda för miljöfrågor i stadsplaneringen i Stockholms stad (2015) rekommenderar att nya byggnader där människor vistas mer än tillfälligt inte bör byggas där 0,4 μt (årsmedelvärde) överskrids. Magnetfältet är störst rakt ovanför kablarna men klingar av snabbt med avståndet till kablarna. Magnetfältsberäkningar för planerad anläggning har visat att ett avstånd på 5,6 m bör hållas till centrum av schaktet för den markförlagda ledningen för att understiga 0,4 μt 4. Den preliminära bedömningen är att det för samtliga alternativ är möjligt att hålla tillräckligt avstånd till bebyggelse så att magnetfältet underskrider 0,4 μt vid bostäder med stadigvarande boende. 4 Se Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) Ålkistan-Fisksjöäng, Errata november 2013. 16 (31)
4 Generella förutsättningar för utredda alternativ I detta kapitel beskrivs de generella förutsättningarna för utredningsområdet avseende de miljöaspekter som bedöms relevanta för utredningsområdet: bebyggelse och boendemiljö, grönstruktur, områdesskydd, kulturmiljö och rekreation, marktekniska förutsättningar samt vattenmiljö. Sträckningarna för alternativen har presenterats i Figur 2 (kapitel 1.2), bilaga 1 och presenteras mer i detalj tillsamman med tekniska överväganden i kapitel 5. 4.1 Bebyggelse och boendemiljö Markkabelförläggning medför ett antal generella utmaningar att ta hänsyn till i områden som är mycket tätt bebyggda då framkomligheten är begränsad i bostadsområden med mycket privat mark. Dessa innefattar generellt en omfattande infrastruktur i form av befintliga ledningar i mark som försvårar framkomligheten för nya ledningar. Vid markkabelförläggning i bebyggelse ska även myndigheternas rekommendationer avseende magnetfält beaktas. Inom utredningsområdet är dock bebyggelsen och boendemiljön relativt begränsad och framförallt koncentrerad till norra sidan om Ålkistan. På denna sida utgörs den berörda bebyggelsen av ett kolonilottsområde direkt norr om terminalplatsen, beläget mellan Pumphusvägen och Gamla vägen, se Figur 9. För alternativ A1 och A2 (se avsnitt 5 för beskrivning) kommer hänsyn att behöva tas till bebyggelsen vid projekteringen. Den preliminära bedömningen är myndigheternas rekommendationer och Stockholms stads försiktighetsprincip rörande magnetfält kommer att kunna respekteras för samtliga bostäder med stadigvarande boende för både alternativ A1 och A2. För Alternativ A1 och A2 kommer området speciellt att beröras under anläggningsskedet genom att vägar kommer att tas i anspråk. Vidare kommer bebyggelsen på norra sidan om Gamla vägen, samt öster om Norrtäljevägen (Bockholmsvägen samt Himlabacken) att påverkas genom begränsad framkomlighet under anläggningsskedet. Vy från Gamla vägen över Bergshamra kolonilottsområde. Befintlig ledning skymtar i bakgrunden. 17 (31)
Söder om Brunnsviken på den västra sidan av Norrtäljevägen finns glest utspridd bebyggelse samt trädgårdsvaruhuset Plantagen, Bergianska trädgården och restaurangen Gamla Orangeriet. Området förväntas beröras på liknande sätt som koloniområdet norr om terminalplatsen under anläggningsskedet då, beroende på alternativ som väljs att gå vidare med, enstaka vägar helt eller delvis kommer behöva tas i anspråk. Ianspråktagandet av vägen bedöms inte hindra framkomlighet till husen, även om framkomligheten kan bli något begränsad under arbetsskedet. I övrigt råder avsaknad av bebyggelse för de aktuella sträckningsalternativen. 4.2 Grönstruktur Det aktuella området är beläget inom Nationalstadsparken som innefattar historiskt viktiga natur- och kulturvärden (se vidare avsnitt 4.3). Ett fältbesök har utförts i utredningsområdet för att lokalisera lämpliga sträckningsalternativ. Inga detaljinventeringar av naturvärden eller rödlistade arter på land eller i vatten har dock utförts i förberedelse för denna samrådshandling och vissa kompletteringar kan komma att vara nödvändiga inför kompletterande MKB. På den västra sidan om Norrtäljevägen norr om Brunnsviken utgörs grönstrukturen av buskage och lövsly närmast terminalstationen. Närmre vattnet övergår den i lågväxande vegetation som till stor del utgörs av vass. I kolonilottsområdet finns utöver trädgårdarna öppna gräsytor som delvis kantas av träd, däribland björk och hästkastanj. På den västra sidan om Norrtäljevägen söder om Brunnsviken utgörs vegetationen av lövskog med inslag av tall, men även av öppna områden som troligtvis utgörs av gammal ängsrest. Exempel på lövträd som finns i större delen av området är ek, sälg, se Figur 10, hassel och enstaka askar. Även grov tall och al förekommer. Några av ekarna i befintlig ledningsgata är gamla och grova, så kallade jätteträd, och ingår i ett område som är utpekat som skyddsvärd trädmiljö av länsstyrelsen. Från strandkanten och upp till grusvägen som delvis går parallellt med stranden (Alternativ B, se vidare avsnitt 5) växer glesa trädbestånd med träd som al, tall och några ekar. Lövträdsvegetation kantar den gångväg som går i nord-sydlig riktning genom området, där Alternativ B går. Väster om Plantagen (Alternativ C) utgörs vegetationen av gräsytor och enstaka träd. 18 (31)
Flerstammig sälg (bild till vänster) och gamla, grova ekar i ledningsgatan (bild till höger). Fotona tagna söder om Ålkistan, väster om Norrtäljevägen. Norr om Brunnsviken på den östra sidan av Norrtäljevägen råder avsaknad av naturmiljö (Alternativ A1 och A2, se vidare avsnitt 5). Berört område utgörs istället uteslutande av exploaterad mark, bebyggelse och vägytor. Söder om Brunnsviken på den östra sidan om Norrtäljeviken (Alternativ A1 och A2, se vidare avsnitt 5) växer lundartad lövskog med exempelvis sälg, ek, hassel och enstaka askar. Vissa av träden har en diameter som överstiger 40 centimeter, och en stor andel är flerstammiga. Inslag av grov tall förekommer söder ut längs med befintlig gång - och cykelväg. Vattenområdet väster om Ålkistan utgör norra delen av Brunnsviken. Vattendjupet understiger generellt 3 meter och förekomst av vattenväxter kan förväntas i en större del av vattenområdet. Stranden är längs vissa passager täckt av vass, se Figur 11. 19 (31)
Potentiellt landfäste för alternativ B på södra sidan om norra Brunnsviken. 4.3 Områdesskydd Det aktuella området är beläget inom nationalstadsparken. Nationalstadsparken skyddas enligt 4 kap. 7 miljöbalken: Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Trots bestämmelsen i andra stycket får en åtgärd som innebär ett tillfälligt intrång eller en tillfällig skada i en nationalstadspark vidtas, om 1. åtgärden höjer parkens natur- och kulturvärden eller tillgodoser ett annat angeläget allmänt intresse, och 2. parken återställs så att det inte kvarstår mer än ett obetydligt intrång eller en obetydlig skada. Lag (2009:293). Området berör ett antal riksintressen; riksintresse för kulturmiljövård (Stockholms innerstad), riksintresse för nationalstadspark (Kungliga nationalstadsparken), riksintresse för energidistribution (Stockholms ström), riksintresse för hamn (Stockholm), riksintresse för järnväg (Östra station, Kårsta Österskär, Näsby park) riksintresse för hindersfritt område, LFV (Bromma flygplats) samt riksintresse för väg (E18 Bergshamra Roslagstull). 20 (31)
Strandskydd råder för huvuddelen av stränderna inom Nationalstadsparken och omfattar landoch vattenområden intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Utvidgat strandskydd omfattar istället 300 meter. För berörda strandområden gäller dock 100 meter 5. Dispens från strandskyddsbestämmelserna behövs för den del av verksamheten som planeras att ske inom strandskyddat område och söks i detta fall hos kommunen. 4.4 Kulturmiljö och rekreation Inga utpekade fornlämningar finns inom aktuellt område 6 men ett enskilt byggnadsminne finns inom Bergianska trädgården. Norr om Ålkistan har ett område inom Bergshamra kolonilottsområde utpekats som en sammanhängande kulturhistoriskt värdefull miljö. Det finns flera riksintresseområden för Kulturmiljövård inom det aktuella området, både inom Norra Djurgårdens institutionsbälte och Bergianska trädgården i Stockholm, och möjliga forna prästboställen inom Solna sockens sockencentrum, i Solna. En småbåtshamn är belägen en bit bort från det planerade byggnationsområdet för alternativen A1 och A2 och småbåtstrafik förekommer inom samtliga alternativs byggnationsområden. Segelhöjden under nuvarande bro ligger på 5,4 meter och planeras inte förändras med detta projekt. Småbåtstrafiken anses bidra till en värdefull del av Brunnsvikens landskapskaraktär 4. Höga rekreationsvärden finns i anslutning till Stora skuggans friluftsområde och Bergianska trädgården där samtliga alternativ gör mindre intrång på nämnda rekreationsområden under anläggningsskedet. Gång- och cykelförbindelse är dock bruten över Ålkistan vilket begränsar rekreationsmöjligheter runt Brunnsviken, vilket tas upp som en prioritet i översiktsplanen för nationalstadsparken 4. 4.5 Marktekniska förutsättningar Kablarnas förläggning kommer i största möjliga mån att ske i mark utmed gång- och cykelvägar. Vid utrymmesbrist p.g.a. smal gång- och cykelpassage eller hindrande befintliga ledningar kan förläggning i vägbana bli nödvändigt. Det senare kan bli aktuellt (för alternativ A1 och A2) vid passagen längs Gamla vägen, i viadukten under Norrtäljevägen och Roslagsbanan, se Figur 12. Alternativen A1 och A2 medför vidare passage av Ålkistan via en strukturbro, medan alternativ B och C innefattar en vattenpassage av norra Brunnsviken (se vidare teknisk beskrivning, avsnitt 3). 5 Stockholms stad, 2009. Översiktsplan för nationalstadsparken, Stockholmsdelen respektive Solna stad, 2008. Fördjupad översiktsplan för Nationalstadsparken, Solnadelen. 6 Riksantikvarieämbetet fornminnessök. 21 (31)
Passage under viadukt på Gamla vägen. Vissa alternativ passerar platser där berg kan förväntas ligga nära markytan. Där kabelschaktet möter berg kommer sprängning att krävas. Volymen bergsprängning är dock svårbedömd då det i dagsläget inte har gjorts några geotekniska undersökningar. Korsningar av befintliga ledningar kan innebära ett ändrat förläggningsdjup och speciella tekniska lösningar. Vissa ledningar kan vara extra svåra att passera om de ligger på liknande förläggningsdjup som den planerade kabelförläggningen. 4.6 Vattenmiljö Där land- och sjökabel möts kommer schakt- och kabelarbeten att ske i samband med anläggning av skarvplats och landfästen. Ålkistan motsvarar även gränsdragningen mellan vattenförekomsten Brunnsviken ( EU_CD: SE658507-162696) och vattenförekomsten Lilla Värtan ( EU_CD: SE658352-163189). Då Ålkistan motsvarar Brunnsvikens enda in- och utlopp till Saltsjön är sundet viktigt för Brunnsvikens vattenomsättning och därmed även vattenkvalitet. Den kemsiska statusen 7 för båda vattenförekomsterna är klassad som uppnår ej god vilket innebär förekomsten av miljögifter som överstiger gällande gränsvärden. Vad gäller den ekologiska statusen är denna klassad som otillfredställande för Brunnsviken och måttlig i Lilla Värtan. Övergödning kan anses vara det främsta problemet som medfört utslag på den ekologiska statusen. 7 Kemisk status utan överallt överskridanden ämnen, se vidare http://viss.lansstyrelsen.se/waters.aspx?watereuid=se658352-163189, samt http://viss.lansstyrelsen.se/waters.aspx?watereuid=se658507-162696. 22 (31)
Vattenområdets förutsättningar har undersökts med hjälp av sjömätning. Nedan visas det västra området färgad efter utförd ekolodning med djupkurvor. Det västra området är generellt grunt. Sjömätningen är genomförd till en-meterskurvan (vitt på batymetrin = 1 meters djup eller grundare) och resultatet visar att det är väldigt långgrunt med vattenväxter som täcker botten. Vid strandlinjen finns vass på flera sträckor. Djupförhållanden (batymetri) av norra Brunnsviken utifrån utförd ekolodning av Ellevio. Grön linje visar befintliga ledningar. Farleden Ålkistan till Brunnsviken är muddrad till ca 2 meters vattendjup och har en botten som är renspolad på finare partiklar, ytsubstratet är sand och finkornig sand. Den inre delen av viken (mot Ålkistan) har ett generellt djup runt 2-3 meter med en djuphåla som är cirka 5 meter djup. Fördjupningen, i linje med sundet Ålkistan, indikerar turbulenta förhållanden i området, orsakat av vattenströmmarna som passerar genom Ålkistan. I fördjupningen finns hård botten och möjligen förekomst av block och stenar. Bottensubstratet är klassificerat som grus, grovkornig sand och sand i farleden som fortsätter söder ut från Ålkistan. I området söderut (aktuellt för alternativ C) är djupet kring 4 meter i det inmätta området. Uppgrundning sker snabbt västerut och bottensubstratet tolkas som berg då berg i dagen kan ses på land. Österut är botten slät och relativt hård, klassad som lera. 23 (31)
5 Föreslagna alternativ Den del av huvudalternativet som presenteras i MKB:n (i MKB kallat 1A) har som tidigare nämnts avförts till följd av tekniska svårigheter. Detta kompletterade samrådsunderlag presenterar fyra nya alternativ för att klara av passagen vid Ålkistan och dessa benämns nedan A1, A2, B och C, se Figur 2. 5.1 Alternativ A1 och A2 Alternativet går som markkabel från terminalstationen vid Ålkistan norrut, genom Bergshamra kolonilottsområde fram till Gamla vägen. Förbi kolonilottsområdet kan ledningen följa någon av de två vägarna (A1 eller A2) som är markerade i kartan, se Figur 2 och Bilaga 1. Här fortsätter alternativet i östlig riktning genom vägbanan, under järnvägen respektive Norrtäljevägen. Gamla vägen övergår på andra sidan Norrtäljevägen i Bockholmsvägen. Väster om parkeringshuset övergår den markförlagda ledningen i en strukturbro, som anläggs intill befintlig gång- och cykelbro över viken. På den södra sidan fortsätter den markförlagda ledningen längs med den stig som går parallellt med Roslagsvägen/ Norrtäljevägen. Stigen övergår i en trappa, och fortsätter sedan i asfalterat skick högre upp i terrängen och även fortsättningsvis parallellt med Roslagsvägen/Norrtäljevägen, fram till definierad plats vid Bergiusvägen (se avsnitt 3.1). Tekniska överväganden Alternativet är inte okomplicerat, men ses som det minst tekniskt problematiska i jämförelse med de övriga som presenteras nedan. Gamla vägen är delvis svårframkomlig till följd av snävt utrymme vid passagen under väg och järnväg. Söder om strukturbron (vid befintlig trappa) kommer arbetsområdet att behöva begränsas för att minimera skada på omgivande natur och två skaftvägar från befintlig väg anläggs istället för att ha en transportväg parallellt med schaktet. Transporter av massor sker då ut från och in till schaktet via skaftvägarna där en schaktmaskin hanterar massorna. Om alternativet med strukturbro i samråd med berörda myndigheter kombineras med anläggandet av en GC-väg över Ålkistan bedöms alternativet ge övervägande positiva miljökonsekvenser för rekreation i utredningsområdet. 5.2 Alternativ B Alternativet går som sjöförlagd kabel från terminalplatsen vid Ålkistan till stranden. Därefter leds sjökabelsträckan vidare rakt söderut, via den kortaste vägen över Brunnsviken. Sedan följer bergschakt väster om kullen vid den södra sidan av viken. Vidare fortsätter alternativet längs med den grusväg som sedermera går parallellt med Norrtäljevägen och därefter via passage (styrd borrning) vid lämplig plats under järnväg och Norrtäljevägen (placering av borrningspassage ej ännu färdigställd) fram till definierad plats vid Bergiusvägen. För passage av Ålkistan med detta alternativ är den troligaste tekniska lösningen en förläggning av kabel i en rörkonstruktion. Denna görs genom prefabricerade rör (t.ex. HDPE-rör 8-10-12 ) som svetsas ihop och förankras på botten (t.ex. mha betongsäckar, singel eller motsvarande). 24 (31)
Genom dessa rör dras sedan hela kabelförband med vinsch från den ena stranden till den andra vilket innebär total fem parallella rör-paket på botten av Ålkistan. Ett annat möjligt tekniskt val för alternativ B är så kallad styrd jordborrning. Jordborrningen utförs från antingen en eller bägge av de två stränderna fram till den djuphåla, dvs. exponerad berggrund, som är belägen i de centrala delarna av norra Brunnsviken. Härifrån får ledningen åter tränga in i botten igen och komma upp på andra sidan. Där ledningen exponeras, dvs. vid djuphålan, anläggs ett erosionsskydd med lämplig metod för att skydda ledningarna. Vidare undersökningar inkluderande sticksondering (för att undersöka sediment och bottens tjocklek ovan berg) är nödvändiga för att avgöra om denna tekniska lösning är genomförbar. Tekniska överväganden Alternativet ses som genomförbart, men tekniskt svårt att genomföra vid passagen med så kallad styrd borrning under väg respektive järnväg. Svårigheterna hänförs till att det material som underlagrar väg och järnväg sannolikt består av varierande massor, vilket medför att borren är svår att styra. Uppställningsplatserna för den styrda borrningen kan både bli ganska stora och djupa, vilket skulle innebära ett relativ omfattande ingrepp. Vidare undersökningar behöver också utföras för att fastställa den lämpliga tekniska lösningen för passage av norra Brunnsviken. Ett grävt schakt kan bli nödvändigt vid landtagen. 5.3 Alternativ C Alternativet går som sjökabel i markschakt från terminalplatsen vid Ålkistan fram till stranden. Sjökabelsträckan går sedan vidare i västlig riktning och rundar udden Fridhem samt vidare i sydlig riktning fram till Veit. Wittrocks väg, väster om trädgårdsvaruhuset Plantagen respektive trädgård med tillhörande klonarkiv för äpple och salix. Här övergår alternativet i markförlagd ledning via en skarvplats, och fortsätter i sydlig riktning, viker av österut på Veit. Wittrocks väg och vid lämplig plats vidare under Roslagsbanan respektive Roslagsvägen fram till tidigare definierad plats vid Bergiusvägen (se avsnitt 1.3). Tekniska överväganden Även detta alternativ ses som genomförbart, dock inte utan komplikationer. Planerad ombyggnation av cirkulationsplatsen (Trv) under Norrtäljevägen/Roslagsvägen med anslutande tillfartsvägar är ett motstående intresse. Dessutom ses motsvarande svårigheter som för alternativ B avseende den tekniska metoden i form av styrd borrning under järnväg respektive väg. Även för detta alternativ krävs vidare undersökningar för att fastställa den lämpliga tekniska lösningen för passage av vattenområdet. För alternativ C gäller också att problem med förläggning i farled (minskat farledsdjup, skydd av kablar) ökar jämfört med alternativ B i och med att passagen i vattenområdet och i farleden är längre. 5.4 Nollalternativ Syftet med redovisningen av ett nollalternativ är att kunna bedöma vilken påverkan den planerade verksamheten bidrar till vid en jämförelse med om verksamheten inte kommer till stånd. 25 (31)
Nollalternativet i detta fall är att luftledningen bibehålls i dess nuvarande utbredning och att koncessionen förlängs. Nollalternativet skulle därmed innebära behovet av en ny terminalplats vid Ekhagen med negativ påverkan avseende Nationalstadsparkens natur-, kultur- och landskapsvärden. Bibehållande av befintlig luftledning fram till den nya terminalplatsen skulle också medföra stora negativa konsekvenser för den långsiktiga elförsörjningen i Stockholms stam- och regionnät då en förstärkning av elnätet (med ett femte förband) ansetts nödvändigt. I och med ovanstående avfärdas nollalternativet. Om luftledningen behålls genomgående i sin nuvarande form skulle detta även innebära negativa konsekvenser för andra nätförstärkningsprojekt inom projektet Stockholms Ström. Kapacitetsutökningen av elnätet kan då inte genomföras som planerat. Nationalstadsparken utgör dessutom på många sätt en unik miljö, med höga värden kopplade till kulturmiljö och landskapsbild. Den befintliga kraftledningen bedöms här utgöra en visuell påverkan och inverkan på landskapsbilden, tillika upplevelsevärdet, med hänsyn till områdets speciella natur- och kulturmiljö. Nollalternativet medför att denna negativa konsekvens på landskapsbild och kulturmiljö kvarstår på sträckan Ålkistan-Ekhagen. 6 Uppfyllelse av miljömål, miljökvalitetsnormer och hänsynsregler 6.1 Nationella Miljömål Det övergripande målet för svensk miljöpolitik är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Riksdagen har antagit 16 nationella miljökvalitetsmål som beskriver hur vår miljö och våra natur- och kulturmiljöer bör beaktas för att värnas ur ett långsiktigt perspektiv. Enligt riksdagens beslut ska miljömålen i huvudsak vara uppnådda år 2020 (inom en generation). Ett av målen, Begränsad klimatpåverkan, ska vara uppfyllt senast 2050. Av de 16 nationella miljömålen bedöms 4 vara relevanta för den aktuella verksamheten; 1. God bebyggd miljö 2. Säker strålmiljö 3. Ett rikt växt- och djurliv 4. Levande sjöar och vattendrag Dessa mål är vägledande vid fysisk planering och förprojekteringen av kabelförläggningen och kommer att diskuteras mer i detalj vid kommande komplettering av MKB. 6.2 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer, MKN, är ett juridiskt bindande styrmedel som infördes med miljöbalken 1999. Avsikten med dem är att förebygga eller åtgärda miljöproblem, uppnå miljökvalitetsmål och att genomföra EU-direktiv. Enligt kapitel 5 i miljöbalken ska en miljökvalitetsnorm ange de föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter 26 (31)
av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. Normvärden finns för timmar, dygn och år. En miljökvalitetsnorm anses vara överträdd om minst ett av dessa normvärden överskrids. Vid tillståndsgivning ska det i enlighet med miljöbalken säkerställas att tillståndet inte medverkar till att några miljökvalitetsnormer överskrids. Det finns idag miljökvalitetsnormer för: Luftkvalitet (SFS 2010:477) Yt- och grundvatten (SFS 2004:660) Omgivningsbuller (SFS 2004:675) Havsmiljön (2010:1341) Fisk- och musselvatten (SFS 2001:554) De MKN som bedöms vara relevanta (bedöms kunna påverkas på en relevant nivå under anläggnings- och driftskedet) i detta fall är specifikt miljökvalitetsnormer för vattenförekomster. Om alternativ B eller C blir aktuellt bör påverkan på MKN och underliggande kvalitetsfaktorer för vattenförekomsten analyseras mer i detalj, vilket bl.a. inkluderar utredning av potentiell spridning av förorenade sediment. MKN för föroreningar i utomhusluften ska säkerställas genom krav på entreprenörernas arbetsmaskiner och drivmedel. Vad gäller MKN för omgivningsbuller finns angivet att normen ska se till att omgivningsbuller inte medför skadliga effekter på människors hälsa. Dock så gäller dessa MKN ej för tillfälligt byggbuller. För denna typ av störning tillämpas istället Naturvårdsverkets riktvärden för byggarbetsplatser (NFS 2004:15). 6.3 Hänsynsregler I Miljöbalkens andra kapitel finns allmänna hänsynsregler som gäller vid alla åtgärder som inte är av försumbar betydelse. Dessa ska följas av alla. Vid tillståndsprövning eller liknande prövning är verksamhetsutövaren skyldig att visa att Miljöbalkens allmänna hänsynsregler följts. Projektets uppfyllelse av hänsynsreglerna kommer att redovisas i kompletterande MKB. 27 (31)