Andra samråd Den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, marknaden för svartfiberförbindelser

Transkript

1 SAMRÅDSDOKUMENT ANDRA SAMRÅD Datum Vår referens Dnr: , c Konkurrensavdelningen Lars Erik Axelsson pts@pts.se Andra samråd Den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, marknaden för svartfiberförbindelser Parter TeliaSonera AB, org.nr och berörda dotterbolag Stab Juridik Regulatoriska frågor Farsta Ärendet PTS fastställer med stöd av 8 kap. 5 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) att följande, i detta beslut avgränsade, delmarknader har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt LEK för företag på dessa delmarknader: delmarknaden för terminerande avsnitt av hyrda svartfiberförbindelser i grossistledet i Stockholms kommun, delmarknaden för terminerande avsnitt av hyrda svartfiberförbindelser i grossistledet i övriga Sverige utanför Stockholms kommun. TeliaSonera AB och berörda dotterbolag (TeliaSonera) har identifierats som ett företag med betydande inflytande på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige, och åläggs därför skyldigheter på denna delmarknad. Post- och telestyrelsen Postadress: Besöksadress: Telefon: Box 5398 Valhallavägen 117 Telefax: Stockholm pts@pts.se

2 Saken Fastställande av sådan relevant produkt- och tjänstemarknad som enligt 8 kap. 5 LEK har sådana särdrag att det kan vara motiverat att förhandsreglera den enligt samma lag; identifiering av företag med betydande inflytande enligt 8 kap. 6 LEK samt fastställande av skyldigheter enligt 8 kap. 6 LEK. Post- och telestyrelsen 2

3 Innehåll Andra samråd Den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, marknaden för svartfiberförbindelser... 1 Post- och telestyrelsens avgörande Reglering för ökad konkurrens I riktning mot en ökad konkurrens och harmonisering TeliaSonera AB med dotterbolag omfattas av detta beslut Huvuddragen i PTS prövning Metodbeskrivning Beskrivning av marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten Avgränsning av marknaden produktmässigt och geografiskt Fastställande av marknad som kan komma ifråga för förhandsreglering Fastställande av operatör med betydande inflytande Åläggande av skyldigheter Hur beslutet ska gälla 29 2 Marknadsbeskrivning Slutkundsmarknaderna Vad är hyrda förbindelser? Struktur hos elektroniska kommunikationsnät Exemplet fast telefoni Exemplet mobiltelefoni Hyrda förbindelser Användning Vilka företag efterfrågar hyrda förbindelser? Leverantörer av mobiltelefoni och mobilt bredband Leverantörer av fast bredband och företagsnät Anpassning efter kapacitetsbehov Leverantörer av hyrda förbindelser Vilka företag tillhandahåller hyrda förbindelser? TeliaSonera TeliaSoneras nätstruktur för det fasta kretskopplade telefoninätet Exempel på andra leverantörer Morgondagens nätstruktur Vad är ett terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt? Hur ska marknaderna definieras? Tidigare marknadsdefinition Marknadsdefinition utifrån kapacitet eller förbindelselängd Överföringskapacitet Förbindelselängd Överväganden Hur långt är ett terminerande avsnitt, och hur kort är ett trunkavsnitt? Olika anslutningsformer mellan nätperiferi och regional nätnod Definition av terminerande avsnitt Marknadsutvecklingen Marknadssituationen inför PTS SMP-beslut Marknadssituationen inför detta SMP-beslut Fast bredband Mobilt bredband Marknadssituationen under de närmaste åren Tekniska grunder: Förädlingsstegen från överföringsmedium till ip-nät Post- och telestyrelsen 3

4 3.1.1 Överföringsmedier med elektrisk terminalutrustning, galvaniska förbindelser Radiofrekvenser Medier med optisk terminalutrustning, optiska fiber-förbindelser Transmissionstekniker / Multiplexering Frekvensmultiplex Våglängdsmultiplexering Tidsmultiplex Ethernet Ip-nät 63 4 Avgränsning av produktmarknad Metod för marknadsavgränsning EU-kommissionens syn på den aktuella marknaden PTS produktanalys Beskrivning av produkten Symmetrisk och asymmetrisk trafiköverföring System för data- och telefonitrafik Analoga förbindelser Digitala kapacitetstjänster Medier med elektrisk terminalutrustning: galvaniska förbindelser Elektromagnetiska medier: radiofrekvenser och radiolänkar Våglängdsförbindelser Medier med optisk terminalutrustning: svartfiberförbindelser IP-nät OSI-modellen TCP/IP-modellen Utgör förbindelser via ip-nät hyrda förbindelser? Substitutionsanalys Digitala kapacitetstjänster Utgör digitala kapacitetstjänster och våglängdsförbindelser substitut? Utgör digitala kapacitetstjänster och svartfiberförbindelser substitut? Utgör våglängdsförbindelser och svartfiberförbindelser substitut? Slutsats 92 5 Marknadsdefinition Produktmarknadsavgränsning Geografisk marknadsavgränsning Relevant geografisk marknad Utbytbarhet på efterfrågesidan Sammanfattning av marknadsavgränsning Fastställande av relevant marknad Tre kriterier för att förhandsreglering ska vara motiverad på respektive marknad Det finns inträdeshinder för att komma in på marknaden det första kriteriet Det råder höga etableringshinder på delmarknaderna för svartfiberförbindelser i Stockholm och i övriga Sverige Marknaden kännetecknas inte av dynamik det andra kriteriet Totalmarknaden för terminerande och trunkavsnitt Marknadsdynamiken är inte tillräcklig på delmarknaderna för terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser Delmarknaden för svartfiberförbindelser i Stockholm Delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige Slutsats Effekten av konkurrenslagstiftningen är inte tillräcklig Det tredje kriteriet Konkurrenslagstiftningen är inte tillräcklig Slutsatser efter trekriterietestet och fastställande av delmarknader där förhandsreglering kan komma ifråga Förekommer det operatörer med betydande inflytande? Post- och telestyrelsen 4

5 7.1 Fördelning av marknadsandelar Self supply Delmarknaden för svartfiberförbindelser i Stockholm Försäljningsintäkter Nätets täckning Slutsats Delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige Försäljningsintäkter Nätets täckning Sammanfattning Övriga indikatorer på betydande inflytande Betydande inflytande på delmarknaden för svartfiberförbindelser i Stockholm Företagets storlek Kontroll över infrastruktur som är svår att kopiera Stordriftsfördelar Fördelar till följd av produktionens spännvidd Vertikal integration Hinder för expansion Avsaknad eller låg grad av motverkande köparmakt Avsaknad av potentiell konkurrens Varken Stokab eller Telia Sonera har ett betydande inflytande på delmarknaden för svartfiberförbindelser i Stockholm Betydande inflytande på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige Företagets storlek Kontroll över infrastruktur som är svår att kopiera Stordriftsfördelar Fördelar till följd av produktionens spännvidd Vertikal integration Hinder för expansion Avsaknad eller låg grad av motverkande köparmakt Avsaknad av potentiell konkurrens TeliaSonera har ett betydande inflytande på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige Slutsats Sammanfattning Konkurrensproblem skapar behov av skyldigheter PTS ska ålägga minst en skyldighet Tidigare reglering av marknaden TeliaSoneras agerande på delmarknaden Slutsats Tillträde Tillträde Specificerat utbud Nyanläggning av fiber Skäl saknas för en geografisk differentiering av tillträdesskyldigheten Slutsats och proportionalitetsbedömning Skyldighet att tillhandahålla befintligt utbud under rimlig tid Begränsningar i möjligheten att upphöra med tillhandahållande av befintligt utbud Slutsats och proportionalitetsbedömning Tillträde till tillhörande installationer och övrigt nödvändigt tillträde Tillträde till tillhörande installationer Indragning av annans kabel Slutsats och proportionalitetsbedömning Nätsammankoppling Slutsats och proportionalitetsbedömning 180 Post- och telestyrelsen 5

6 9.5 Tillträde till information och stödsystem Skyldighet att tillhandahålla information behövs för att säkerställa tillträde Effektiva stödsystem Dokumentation om stödsystem Hantering vid systemfel m.m Grossistkundernas behov ska beaktas Slutsats och proportionalitetsbedömning Generella villkor för tillhandahållande av tillträde Skyldighet att förhandla Begäran om tillträde Rimlig begäran Offert Tjänstenivåavtal m.m Avtalsvite Relation till 7 kap. 13 a LEK (skadestånd) Slutsats och proportionalitetsbedömning Sammanfattning av tillträdesskyldigheterna Prisreglering Konkurrensproblem relaterade till prissättning Regleringsåtgärder för att komma till rätta med konkurrensproblemen Finns det behov av prisreglering? PTS överväganden avseende prisreglering Val av prisregleringsmetod Kapitalkostnad Geografiska kostnadsvariationer vid tillträde till svartfiberförbindelser Nyanläggning av fiber Tillträde som inte är kostnadsberäknat enligt LRIC-metoden Övergångsperiod för tillträde till svartfiberförbindelser Prisförändringar Beskrivning av kostnadsredovisningsmetod Slutsats och proportionalitetsbedömning Sammanfattning och PTS avgörande Icke-diskriminering Särbehandling kan leda till snedvridna konkurrensförhållanden En skyldighet att inte diskriminera behövs Operatörer under likvärdiga omständigheter ska behandlas lika Grossistkunderna ska erbjudas likvärdiga villkor och kvalitet som TeliaSoneras egen slutkundsverksamhet Slutsats och proportionalitetsbedömning Insyn Insynsskyldighet Insyn skapar gynnsammare förutsättningar för tillträde Externt referenserbjudande på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige Innehåll i externt referenserbjudande Förändringar i referenserbjudande och arkivering av tidigare gällande referenserbjudanden Slutsats och proportionalitetsbedömning Nyckeltal Behov av redovisning av nyckeltal Nyckeltal möjliggör insyn Nyckeltal ska offentliggöras för både intern och extern verksamhet Nyckeltal för leveranstid Nyckeltal för leveransprecision Nyckeltal för felavhjälpningstid Nyckeltal för felavhjälpningsprecision Offentliggörandet av nyckeltalen ska ske månadsvis 235 Post- och telestyrelsen 6

7 Slutsats och proportionalitetsbedömning Sammantagen konsekvensanalys av de föreslagna skyldigheterna Hur beslutet ska gälla Förordnande om hur beslutet ska gälla Hur man överklagar Figurer Figur 1 Ett nät för vanlig analog kretskopplad fast telefoni, med accessnät, telestationer och transportnät Figur 2 Struktur hos ett GSM-baserat mobiltelenät Figur 3 Ett xdsl-baserat bredbandsnät Figur 4 TeliaSoneras näthierarki Figur 5 Dagens elektroniska kommunikationsnät i jämförelse med framtidens nät. Källa: Ofcom Figur 6 Terminerande avsnitt och trunkavsnitt i ett xdsl-baserat bredbandsnät Figur 7 Terminerande avsnitt och trunkavsnitt i ett GSM-baserat mobiltelenät Figur 8 Exempel på terminerande avsnitt av hyrda förbindelser enligt PTS ovan förda resonemang Figur 9 Ringstruktur t.v. respektive Drop-and-insert -transmissionssystem t.h Figur 10 Total trafik på marknaden för elektronisk kommunikation i petabyte, PTS prognos Figur 11 Telia Produktblad TeliaLink Koppar Figur 12 Telia Produktblad TeliaLink Digitel Figur 13 Breakoutkabel, UB serien. Kabeln finns tillgänglig från 2 fibrer upp till 156 fibrer. Tele & Datanät AB Figur 14 TeliaSonera Skanova Fiber Figur 15 TeliaSonera Optisk Kanal Post- och telestyrelsen 7

8 Figur 16 Accesser som medger fri sammankoppling, TeliaSonera Figur 17 SDH Sweden, möjliga kundlaster i Access 155T. Kundlaster av PDH-typ packas i närmaste TeliaSonera-ägd SDH-utrustning som en VC -virtuell container, för vidare framföring i TeliaSoneras nät. En PDH-kundlast från en kundnod kan överlämnas som en SDH-kundlast på en annan kundnod Figur 18 Point-to-Point Ethernet Connection Services, Cisco Figur 19 Ur Produktblad TeliaSonera Ethernet Sweden Figur 20 Ur produktblad TeliaSonera IP City Figur 21 Extern försäljning av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser 2010, tkr Figur 22 Radiolänk som backhaul i ett nät för mobiltelefoni Figur 23 OSI referensmodellen Figur 24 TCP/IP-modellen Figur 25 Två olika former av terminerande avsnitt av svart fiber-förbindelse Figur 26 Skillnaden mellan nätinfrastrukturtillträde och terminerande avsnitt av svart fiber Figur 27 Tillträde till svartfiberförbindelser på marknad 4 respektive marknaden för terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser Figur 28 Stadsnätens försäljning av svartfiberförbindelser Figur 29 Investeringar i accessfiber per aktör 2010 (källa: TeliaSonera) Figur 30 Försäljning av svartfiberförbindelser i Sverige Figur 31 Extern försäljning Figur 32 Extern försäljning övriga Sverige Figur 33 Marknadsandelar extern försäljning hela Sverige Figur 34 Marknadsandelar extern försäljning övriga Sverige Figur 35 Marknadsandelar i Stockholm utifrån faktisk försäljning och beräknade försäljning för TeliaSonera Figur 36 Exempel på nättermineringspunkt, skarvpunkt och kabelbrunn i TeliaSoneras nät Figur 37 Geografiskt differentierad prissättning av tillträde till svart fiber-förbindelse Post- och telestyrelsen 8

9 Post- och telestyrelsens avgörande Avgränsning av den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet Inom ramen för den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet tillhandahålls system för data- och telefonitrafik som medger symmetrisk eller asymmetrisk överföring av data med hög driftssäkerhet och tillgänglighet, där kundföretaget medges tillgång till den avtalade förbindelsen eller förbindelsekapaciteten hela tiden. Digitala kapacitetstjänster, våglängdsförbindelser och svartfiberförbindelser utgör sådana system för data- och telefonitrafik som uppfyller dessa kriterier, och som i stor utsträckning används och efterfrågas av svenska operatörer. Digitala kapacitetstjänster, våglängdsförbindelser och svartfiberförbindelser utgör inte substitut till varandra. Den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet består av tre marknader för - digitala kapacitetstjänster (den av EU-kommissionen definierade relevanta marknad 6), - våglängdsförbindelser, och - svartfiberförbindelser. Detta beslut avser marknaden för svartfiberförbindelser. Avgränsning av relevant marknad Inom ramen för marknaden för terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser i grossistledet tillhandahålls svartfiberförbindelser mellan två kundadresser, eller mellan en kundadress och en nod, eller mellan två noder. Förbindelserna är belägna i Sverige, och har en förbindelselängd som inte överstiger 100 km. I marknaden ingår dock inte sådana svartfiberförbindelser som omfattas av vid var tid gällande definition av marknaden för nätinfrastrukturtillträde, marknad 4, och som används i syfte att tillhandahålla slutkundstjänster baserade på fasta Post- och telestyrelsen 9

10 bredbandsuppkopplingar. PTS avgränsar produktmarknaden för terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser i grossistledet i två geografiska delmarknader: - Delmarknaden för terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser i Stockholms kommun omfattar terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser med en eller båda anslutningspunkterna i Stockholms kommun, nedan benämnd delmarknaden för svartfiberförbindelser i Stockholm. - Delmarknaden för terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser i Sverige utanför Stockholms kommun omfattar terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser där båda anslutningspunkterna är belägna utanför Stockholms kommun, nedan benämnd delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige. Fastställande av relevant marknad PTS fastställer med stöd av 8 kap. 5 LEK att de i detta beslut avgränsade delmarknaderna för terminerande avsnitt av svartfiberförbindelser i grossistledet: - delmarknaden för svartfiberförbindelser i Stockholm, - delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige, har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt LEK för företag på dessa delmarknader. Fastställande av företag med betydande inflytande PTS fastställer med stöd av 8 kap. 6 LEK att TeliaSonera AB med berörda dotterbolag (TeliaSonera) har ett betydande inflytande på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige. Post- och telestyrelsen 10

11 1. Skyldighet att tillhandahålla tillträde 1. TeliaSonera ska tillmötesgå varje rimlig begäran om tillträde till svartfiberförbindelser i form av fiberpar, eller i förekommande fall enkelfiber, mellan två kundadresser, alternativt mellan en kundadress och en av TeliaSoneras noder, eller mellan Telia Soneras noder. Begreppet kundadress inkluderar förutom affärs-, industri- och bostadsfastigheter även basstationer/master, kopplingsskåp och andra installationer. Begäran ska tillmötesgås oavsett om den aktuella kundadressen finns angiven i TeliaSoneras adressdatabas eller inte, eller om adressen utgörs av en koordinatangivelse. Tillträdesskyldigheten omfattar inte sådana svartfiberförbindelser som omfattas av vid var tid gällande definition av marknaden för nätinfrastrukturtillträde, marknad 4, och som används i syfte att tillhandahålla slutkundstjänster baserade på fasta bredbandsuppkopplingar. 2. TeliaSonera ska tillmötesgå varje rimlig begäran om tillträde till svartfiberförbindelser upp till och med 100 km förbindelselängd fågelvägen mellan anslutningspunkterna. 3. Skyldigheten att tillhandahålla tillträde till svartfiberförbindelser omfattar även situationer där en mindre anpassning av det befintliga fibernätet, såsom t.ex. skarvning och nyanläggning av användaranslutning, är nödvändig för att realisera det begärda tillträdet. 4. TeliaSonera ska tillhandahålla ett så specificerat utbud på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige att den tillträdande grossistkunden inte behöver köpa komponenter eller funktioner utöver de som krävs för att realisera det efterfrågade tillträdet. 5. I de fall TeliaSonera inte kan tillgodose en rimlig begäran om tillträde med befintligt fibernät hela den begärda förbindelsesträckningen, ska TeliaSonera upplysa om på vilka delsträckor det är möjligt att erhålla tillträde. 6. På de sträckor TeliaSonera inte kan tillgodose en rimlig begäran om tillträde till svart fiber-förbindelse med anledning av att där saknas tillgänglig fiber ska TeliaSonera tillmötesgå en rimlig begäran om nyanläggning av fiber mot offert. En begäran om nyanläggning av fiber ska anses rimlig om TeliaSonera har tillgänglig kanalisation. Begreppet tillgänglig kanalisation inkluderar även de fall där den aktuella kanalisationen behöver iordningställas för att lägga ny fiber och där det är nödvändigt att göra markarbeten eller att skarva med ny kanalisation. En begäran om tillträde till svart fiber-förbindelse kan således komma att Post- och telestyrelsen 11

12 tillgodoses genom nyttjande av såväl befintligt fibernät som nyanläggning av fiber. 7. TeliaSonera kan tillhandahålla nyanläggning av fiber på ett sådant sätt att den tillträdande grossistkunden initialt betalar hela den offererade, och för det begärda tillträdet relevanta, anläggningskostnaden. TeliaSonera ska i sådant fall i gengäld garantera den tillträdande grossistkunden nyttjanderätt under viss tid. Denna ska motsvara avskrivningstiden för fiber som används vid beräkningen av kostnadsorienterade priser för tillträden baserade på svart fiber. Därefter omfattas den aktuella fibern av regleringen för befintlig svart fiber. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 8 1st LEK. 2. Skyldighet att tillhandahålla befintligt utbud under rimlig tid 1. TeliaSonera ska tillhandahålla produkter inom det befintliga utbudet av svartfiberförbindelser under rimlig tid. Utbudet får endast upphöra då det ur tekniskt eller ekonomiskt hänseende finns objektivt godtagbara skäl för TeliaSonera att inte längre nyteckna leveransavtal, respektive att inte förnya redan ingångna leveransavtal. 2. Tillhandahållandet av produkter inom det befintliga utbudet får endast upphöra efter samråd med de berörda grossistkunderna. TeliaSonera ska ha slutfört samråd senast 180 dagar före det datum då TeliaSonera avser att upphöra med att nyteckna leveransavtal för den aktuella produkten. En redovisning av såväl grossistkundernas synpunkter som TeliaSoneras slutsatser och åtgärder till följd av samrådet ska offentliggöras på TeliaSoneras webbplats. 3. För att TeliaSonera ensidigt ska kunna säga upp ett löpande avtal om tillträde till en tidigare tidpunkt än vad avtalet stipulerar krävs synnerliga skäl. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 8 1 st LEK 3. Skyldighet att tillhandahålla tillträde till tillhörande installationer 1. TeliaSonera ska tillmötesgå varje rimlig begäran om tillträde till tillhörande installationer, dvs. samlokalisering och sådana övriga relevanta installationer som är nödvändiga för anslutning av grossistkundens utrustning och utgör en förutsättning för att tillträde till svartfiberförbindelser ska komma till stånd och fungera. 2. TeliaSonera ska tillmötesgå varje rimlig begäran om indragning av externt ägd kabel (t.ex. optokabel) för sammankoppling mellan en grossistkunds samlokaliserade utrustning och tredje parts nätnod. Post- och telestyrelsen 12

13 PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 8 p. 1, 5 och 8 LEK. 4. Skyldighet att tillhandahålla nätsammankoppling TeliaSonera ska tillmötesgå varje rimlig begäran om nätsammankoppling. Nätsammankoppling ska antingen tillhandahållas genom att - TeliaSonera etablerar en förbindelse mellan TeliaSoneras nod och grossistkundens nod, - Båda parter etablerar varsin förbindelse till en gemensam överlämningspunkt, - TeliaSonera ansluter en av grossistkunden, eller av grossistkunden bemyndigad operatör, etablerad förbindelse till sin nod. Nätsammankoppling kan också tillhandahållas genom att den begärande grossistkunden ansluts till TeliaSoneras nät vid en nättermineringspunkt, skarvpunkt eller en kabelbrunn i TeliaSoneras accessnät, eller i en kabelbrunn i TeliaSoneras ortssammanbindande nät. En begäran om nätsammankoppling i skarvpunkt eller kabelbrunn är rimlig även om den innebär att TeliaSonera måste bryta upp hel eller svetsad fiber PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 8 p. 8 LEK. 5. Skyldighet att tillhandahålla tillträde till information och stödsystem Information 1. TeliaSonera ska utan dröjsmål tillhandahålla information som en grossistkund har behov av i samband med tillträde. Det kan avse information som efterfrågas för att kunna planera etableringar, genomföra beställningar eller som påverkar redan beviljat tillträde (såsom information om planerat underhåll, om driftstörningar och fel och om förändringar i befintliga nät). 2. TeliaSonera ska se till att grossistkunderna ges tillgång till samma eller likvärdig information i ovan angivna avseenden som TeliaSoneras egen verksamhet i efterföljande förädlingsled har tillgång till. 3. TeliaSonera ska informera berörda grossistkunder och PTS om planerade nätförändringar, som har en omfattning som kan påverka grossistkundernas möjlighet att utnyttja erhållet tillträde, minst ett år innan förändringen genomförs. Post- och telestyrelsen 13

14 PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 8 1 st LEK. Stödsystem 4. TeliaSonera ska använda samma stödsystem som grossistkunderna för beställningar av fiberprodukter på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige. 5. För stödsystem som används i detta avseende, ska följande gälla: a. TeliaSonera ska vid varje rimlig begäran tillhandahålla tillträde via effektiva gränssnitt till stödsystem, inklusive affärsrelaterade funktioner och administrativa rutiner, som behövs för att grossistkundens hantering i relation till såväl TeliaSonera som slutanvändare ska vara kostnadseffektiv. b. TeliaSonera ska tillhandahålla grossistkunden all den information, exempelvis dokumentation och programspecifikation, som behövs för att grossistkundens användning, systemutveckling, implementering och drift av stödsystemen ska kunna genomföras kostnadseffektivt. c. TeliaSonera ska se till att driftsäkra och funktionella it-baserade stödsystem tillhandahålls grossistkunderna. Vid systemfel eller systemavbrott i ett stödsystem som används för hantering av tillträde till fiberprodukter, ska TeliaSonera utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för effektiv hantering av det avsedda tillträdet (exempelvis beställning eller felavhjälpning), exempelvis genom att TeliaSonera ställer manuella resurser till förfogande för hanteringen. d. TeliaSonera ska vid sådan utveckling, vidareutveckling, uppgradering eller annan ändring i stödsystemen som används för hanteringen av tillträdet och som påverkar grossistkundens verksamhet, beakta dennes behov, kostnader och eventuella olägenheter till följd av ändringen. Kundernas behov ska beaktas i samråd med grossistkunden om hur förändringen ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt, funktionellt och driftsäkert sätt. TeliaSonera ska ge grossistkunden tillgång till all nödvändig information som behövs för att denne ska få rimlig tid - minst 90 dagar efter avslutat samråd till att vidta de åtgärder som behövs för att anpassa sin verksamhet till TeliaSoneras planerade ändring. Om grossistkunden begär testkörning av sina system mot de stödsystem som TeliaSonera tillhandahåller till följd av ändringen, får TeliaSonera inte genomföra ändringen förrän all rimlig testkörning slutförts. TeliaSonera ska tillhandahålla sådan testning mot stödsystem utan extra kostnad för grossistkunden. e. TeliaSonera ska tillgodose grossistkundernas behov av registervård. Detta innebär att TeliaSonera ska säkerställa att grossistkunderna har möjlighet att kontinuerligt uppdatera information i stödsystemen. Detta innebär också att TeliaSonera kontinuerligt måste uppdatera den information som TeliaSonera ansvarar för i stödsystemen. TeliaSonera ska ge grossistkunderna möjlighet att på eget initiativ lämna synpunkter. TeliaSonera ska beakta dessa synpunkter och göra nödvändiga ändringar när så är påkallat. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 8 p. 7 LEK. Post- och telestyrelsen 14

15 6. Skyldighet om villkor vid tillhandahållande av tillträde 1. TeliaSonera ska förhandla med den som begär tillträde samt på begäran av grossistkund utan dröjsmål lämna ut all den information som i det enskilda fallet är nödvändig för att överenskommelse om tillträde ska kunna träffas. 2. En grossistkunds begäran om tillträde är rimlig om inte TeliaSonera kan visa att det ur tekniskt eller ekonomiskt hänseende finns objektivt godtagbara skäl för att inte tillhandahålla tillträde. Exempelvis kan det i ett enskilt fall finnas objektivt godtagbara skäl att vägra leverans när - TeliaSonera visar att det saknas tekniska möjligheter att genomföra tillhandahållandet, - vägran är nödvändig för att förebygga att TeliaSoneras nät eller dess användare skadas, - TeliaSonera kan visa att nätets drift äventyras, - TeliaSonera kan visa att tredje parts rättigheter skulle kränkas. 3. TeliaSonera ska, när företaget inte anser sig kunna tillgodose en grossistkunds begäran om tillträde, utan dröjsmål skriftligen upplysa grossistkunden om detta och ange skälen samt lämna sådan information att den begärande grossistkunden kan avgöra om denne kan vidta åtgärder för att tillträde ska kunna tillhandahållas. Ett sådant avslag måste grundas på objektivt godtagbara skäl. Det åligger TeliaSonera att visa att samtliga rimliga möjligheter att tillgodose en begäran är uttömda. 4. TeliaSonera ska, i det fall en begäran kräver en offert från TeliaSonera, utforma offerten tillräckligt specificerad. Offerten ska innehålla leveranstid och den ersättning som betalas till beställaren om leveranstiden inte kan uppfyllas. TeliaSonera ska tillhandahålla offerten utan dröjsmål och offerten ska vara bindande och giltig i två månader. 5. Vid tillhandahållande av tillträde på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige ska TeliaSonera i tjänstenivåavtal (SLA) specificera kvalitetsnivåer, leveransvillkor och tjänstenivåer för tillträde. Villkoren ska säkerställa att grossistkunderna ges samma kvalitet, leveransvillkor och service som TeliaSonera ger sina egna verksamheter, åtminstone vad gäller: a. tillgänglighet i produkten b. leveranstid, c. leveransprecision, d. felavhjälpningstid, e. felavhjälpningsprecision samt f. tillgänglighet till stödsystem och de informationssystem som grossistkunderna behöver för att kunna tillgodogöra sig tillträdet. 6. Leveranstiden ska vara skälig i förhållande till det arbete som krävs och inte vara längre än de leveranstider som tillämpas gentemot TeliaSoneras egna verksamheter. TeliaSonera ska tillhandahålla minst två nivåer av leveranstider, som är samma eller åtminstone likvärdiga som de som tillämpas gentemot TeliaSoneras egna verksamheter. Post- och telestyrelsen 15

16 7. Vid tillhandahållande av felavhjälpning ska TeliaSonera tillämpa minst två tjänstenivåer, som är samma eller likvärdiga med dem som tillämpas gentemot TeliaSoneras egna verksamheter. 8. Vid tillhandahållande av tillträde till svartfiberförbindelser ska TeliaSonera tillämpa en lägsta tjänstenivå enligt följande: a. Tillgänglighet: 99,7 procent b. Felanmälan: Dygnet runt, alla dagar. c. Servicefönster: Max ett tillfälle per månad som meddelas senast 14 dagar i förväg och utförs mellan kl och d. Felsökning: Påbörjas inom 6 timmar dygnet runt, alla dagar. Åtgärdstid 24 timmar. Om TeliaSonera tillämpar en högre tjänstenivå gentemot sina egna verksamheter ska denna högre tjänstenivå också erbjudas vid tillhandahållande av tillträde till svartfiberförbindelser. 9. I avtal om tillträde på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige ska TeliaSonera åtminstone tillämpa villkor om avtalsvite då villkor om tillgänglighet enligt tjänstenivåavtalet underskrids, och vid leveransförsening eller felavhjälpningsförsening som beror på TeliaSonera. Villkoren om avtalsvite vid avvikelse från utfästa nivåer och villkor ska tydligt ange på vilka grunder sådant vite ska utgå, inklusive beskrivning av vad som ska anses utgöra en avvikelse från utfästa nivåer och villkor. Villkoren ska även ange när TeliaSonera ska utge avtalsvite och vilka belopp som ska utges i varje enskilt fall. Avtalsviten ska vara skäliga utifrån syftet att de ska ge TeliaSonera tillräckliga ekonomiska incitament att snabbt åtgärda varje enskild avvikelse från utfästa nivåer eller villkor. De beloppsnivåer och utbetalningsprinciper som TeliaSonera tillämpar ska åtminstone motsvara de nivåer och principer som generellt tillämpas av branschen i övrigt. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 8 1st LEK 7. Prisreglering av tillträde 1. TeliaSonera ska tillämpa kostnadsorienterad prissättning när företaget tillhandahåller tillträde på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige. 2. TeliaSonera ska beräkna det kostnadsorienterade priset enligt punkt 1 i enlighet med kostnadsredovisningsmetoden Long Run Incremental Cost (LRIC), såsom den beskrivs i PTS vid var tid gällande föreskrifter om LRICmetoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning. Vid denna beräkning ska TeliaSonera tillämpa vid var tid Post- och telestyrelsen 16

17 gällande prismetod. 3. TeliaSonera ska tillämpa ett avkastningskrav som är beräknat enligt den s.k. WACC-metoden (Weighted Average Cost of Capital) baserat på CAPM (Capital Asset Pricing Model). 4. TeliaSonera ska hålla en beskrivning av kostnadsredovisningsmetoden tillgänglig för allmänheten genom att på sin webbplats hänvisa till beskrivningen av LRIC-metoden på PTS webbplats. 5. TeliaSonera ska vid sin prissättning dessutom beakta eventuell förekomst av väsentliga kostnadsskillnader för tillträde till den del, eller de delar, av en svart fiberförbindelse som sträcker sig mellan kundadress och TeliaSoneras nod, i olika geotyper. 6. Om TeliaSonera vid nyanläggning av fiber låter den tillträdande grossistkunden betala anläggningskostnaden initialt via en engångsavgift ska följande villkor tillämpas: a. TeliaSonera ska garantera den tillträdande grossistkunden en nyttjanderätt under en tidsperiod motsvarande den avskrivningstid för fiber som används vid beräkningen av kostnadsorienterade priser för tillträden baserade på optisk fiber, b. engångsavgiften ska vara kostnadsorienterad och baseras på en offert som uppfyller kraven enligt tillträdesskyldigheten, c. ifall flera operatörer inklusive TeliaSonera önskar att anlägga fiber vid anläggningstillfället ska anläggningskostnaden delas mellan operatörerna, d. om TeliaSonera etablerar extrakapacitet av fiber vid anläggningstillfället ska företaget när extrakapaciteten eventuellt i framtiden börjar nyttjas betala tillbaka en proportionerlig andel av anläggningskostnaden till den eller de grossistkunder som betalade kostnaden för det ursprungliga anläggningsarbetet, och e. under nyttjandetiden ska TeliaSonera fastställa den periodiska avgiften med utgångspunkt från kostnaden för tillträde till svartfiberförbindelser enligt LRICmetoden, med ett avdrag för de kostnadskomponenter som ingår i kostnaden för nyanläggningen. Nivån på Post- och telestyrelsen 17

18 avdraget ska motsvara nyanläggningskostnaden enligt LRIC-metoden för de aktiviteter nyanläggningen omfattat och vilka grossistkunden redan har betalat för via en engångsavgift. 7. Reglerade tillträden som vid en given tidpunkt inte är kostnadsberäknade i enlighet med PTS föreskrifter om LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning ska kostnadsberäknas av TeliaSonera i enlighet med principer som i så stor utsträckning som möjligt överensstämmer med LRIC-metoden. TeliaSonera ska därtill tillämpa prismetoden. 8. I de fall begärt tillträde på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige inte är kostnadsberäknat i enlighet med LRIC-metoden ska tillträdet under en övergångsperiod på 30 dagar efter beslutsdatum tillhandahållas på icke-diskriminerande villkor. 9. TeliaSonera ska offentliggöra information om prishöjningar på sin webbplats, samt till PTS inge information om hur den av PTS fastslagna prismetoden har tillämpats vid beräkningen av priserna, senast 90 dagar innan det att prishöjningen avses träda i kraft. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4, 11 1 och 2 st, samt 12 LEK. 8. Skyldighet att tillämpa icke-diskriminerande villkor vid tillhandahållande av tillträde 1. TeliaSonera ska tillämpa icke-diskriminerande villkor vid tillhandahållande av tillträde på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige, vilket innebär att TeliaSonera ska: a. under likvärdiga omständigheter tillämpa likvärdiga villkor mot andra som tillhandahåller likvärdiga tjänster, b. tillhandahålla de tjänster och den information som företaget erbjuder andra på likvärdiga villkor och med likvärdig kvalitet som Post- och telestyrelsen 18

19 gäller för TeliaSoneras egna tjänster eller för dotterbolags eller samarbetspartners tjänster. De produkter TeliaSonera tillhandahåller internt ska också på begäran tillhandahållas till grossistkunderna.. 2. Skyldigheten innebär bl.a. att TeliaSonera ska ge grossistkunderna likvärdiga alternativ till kvalitet och villkor som TeliaSoneras egen slutkundsverksamhet får vad gäller: a. pris, b. tekniska parametrar, kvalitet och tillgänglighet c. beställningsprecision, d. leveranstid, e. leveransprecision, f. felavhjälpningstid, g. tillgång till stödsystem, inklusive affärsrelaterade funktioner och administrativa rutiner, samt h. information. 3. TeliaSonera ska vid tillhandahållandet av tjänster som efterfrågas av grossistkunder men som inte fyller någon funktion för TeliaSoneras egen verksamhet, t.ex. nätsammankoppling, basera villkoren för tillhandahållandet på objektiva grunder, så att tillämpningen av villkoren inte medför nackdelar för grossistkunderna. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 6 LEK. 9. Skyldighet att offentliggöra externt referenserbjudande 1. TeliaSonera ska i externt referenserbjudande specificera och offentliggöra uppgifter om och villkor för tillhandahållande av tillträde. Referenserbjudandet ska innehålla alla uppgifter och villkor som krävs för att grossistkunder ska kunna tillgodogöra sig tillträde på avsett sätt. 2. De uppgifter om och villkor för tillhandahållande av tillträde som TeliaSonera ska specificera och offentliggöra utgörs bl.a. av alla de villkor som TeliaSonera ska tillämpa för tillträde enligt detta beslut. Om TeliaSonera tillämpar villkor därutöver eller om andra uppgifter behövs för nämnda syfte ska TeliaSonera specificera och offentliggöra dessa på samma sätt. Post- och telestyrelsen 19

20 3. TeliaSonera ska specificera och offentliggöra minst följande information i externt referenserbjudande avseende TeliaSoneras tillhandahållande av tillträde på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige: a. Beskrivning av vad TeliaSonera tillhandahåller för att efterleva skyldigheterna enligt detta beslut. Denna beskrivning ska bl.a. innehålla en komplett redogörelse för vilka tillträden som TeliaSonera tillhandahåller i enlighet med tillträdesskyldigheten, med uppgift om vad tillhandahållandet består av, uppdelat i komponenter i enlighet med marknadens behov och skyldighetens utformning. b. Beskrivning av alla relevanta uppgifter om de tekniska specifikationerna och nätegenskaperna för det tillträde som TeliaSonera tillhandahåller. c. Beskrivning av villkoren för tillhandahållande och användning, bl.a. beskrivning av orderförfarande och leveranstider, frister för svar på begäran om leverans, tekniska parametrar, kvalitet och tillgänglighet för tjänsternas kvalitet, beskrivning av tjänstenivåavtal i enlighet med tillträdesskyldigheten, samt rutiner för åtgärdande av fel. d. Beskrivning av villkor för tillgång till information samt övrig relevant information som är nödvändig för att avtal ska kunna slutas. e. Beskrivning av villkor för tillhandahållande av stödsystem för tillträde och dokumentation för stödsystem. f. Beskrivning av villkor för prissättning och andra ersättningar som grossistkunden ska betala med anledning av tillträdet samt villkor för fakturering och betalning av tillträdet. Prissättningen ska vara uppdelad på de olika komponenter som ingår i tillträdet, inklusive förekommande rabatter och rabattens beräkningsgrund. Ansvarsfördelningen för uppkomna kostnader för exempelvis felavhjälpning och underhåll och support ska vara tydligt angiven. g. Beskrivning av villkor för krav på ekonomisk säkerhet för fördelning av ekonomisk risk mellan TeliaSonera och grossistkund. h. Beskrivning av villkor för avtalsvite enligt tillträdesskyldighet vid avvikelse från avtal inklusive rutin för hur avtalsvitet utbetalas. i. Beskrivning av rutiner för samråd vid förändringar i befintligt tillträde och förändringar i stödsystem. j. Beskrivning av villkor för ändring i och omförhandling av avtalet om tillhandahållande av tillträde. k. Beskrivning av villkor för giltighetstid och uppsägning samt vilka Post- och telestyrelsen 20

21 väsentliga avtalsbrott som kan leda till uppsägning. 4. TeliaSonera ska hålla referenserbjudande enligt punkt 1 offentligt på sin webbplats på ett för övriga operatörer och PTS lättillgängligt sätt utan kostnad. Skyldigheten att offentliggöra ett referenserbjudande innefattar också att, vid eventuell revidering av referenserbjudandet, tillhandahålla ett arkiv över tidigare gällande referenserbjudanden i sin helhet. Av arkivet ska framgå under vilken tidsperiod referenserbjudandet var giltigt, samt vilka förändringar som genomförts i jämförelse med tidigare versioner. 5. TeliaSonera ska på sin webbplats, i nära anslutning till respektive referenserbjudande, offentliggöra förändringar av referenserbjudandets villkor senast 90 dagar före det att förändringen är avsedd att gälla. Förändringar av referenserbjudande får inte gälla förrän 90 dagar från det att förändringen har offentliggjorts. Fristen om 90 dagar gäller dock inte sänkning av pris. Fristen om 90 dagar gäller inte heller när TeliaSonera ändrar referenserbjudande till följd av PTS tillsyn eller beslut eller efter uppdateringar eller revideringar av LRICmodellen eller till följd av domstols avgörande. 6. TeliaSonera ska offentliggöra externt referenserbjudande senast tre månader från och med dagen för detta beslut. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 5 LEK. 10. Skyldighet att offentliggöra nyckeltal 1. TeliaSonera ska månatligen sammanställa och offentliggöra nyckeltal för tillhandahållandet av tillträde på delmarknaden för svartfiberförbindelser i övriga Sverige i enlighet med punkt 4 (a - c). Utfallet för respektive nyckeltal ska sammanställas för varje enskild kalendermånad, uppdelat på TeliaSoneras tillhandahållande av tillträde gentemot samtliga externa grossistkunder respektive TeliaSoneras tillhandahållande av motsvarande insatsvaror och tjänster internt Post- och telestyrelsen 21

22 gentemot den egna verksamheten. 2. TeliaSonera ska offentliggöra nyckeltalen på en webbplats som PTS anvisar och som är tillgänglig kostnadsfritt för alla, eller göra nyckeltalen tillgängliga på det sätt som PTS annars anvisar. Offentliggörandet ska ske månadsvis för föregående månad. Nyckeltalen ska tydligt och begripligt visa utfallet per kalendermånad, utan att ytterligare stödinformation behövs. 3. TeliaSonera ska redovisa processflöden och mätpunkter för respektive nyckeltal senast tre månader från och med dagen för detta beslut. PTS ska granska dessa och därefter ska TeliaSonera påbörja mätningen av nyckeltalen och offentliggöra nyckeltalen. 4. TeliaSonera ska i enlighet med punkt 1-2 ovan redovisa nyckeltal avseende: a. leveranstid b. leveransprecision c. felavhjälpningstid d. felavhjälpningsprecision a. Nyckeltalet leveranstid ska visa den tid som löper från tidpunkten vid vilken grossistkund lämnat beställning och fram till tidpunkten då TeliaSonera skickat klarrapport om att det som beställts har levererats felfritt. När det som har beställts inte fungerar i enlighet med vad som utfästs av TeliaSonera, ska tiden räknas fram till den tidpunkt då det beställda fungerar på avsett sätt. b. Nyckeltalet leveransprecision ska visa andelen felfria leveranser som sker inom överenskommen leveranstid. Om klarrapport om slutleverans har skickats men tjänsten inte fungerar på avsett sätt, ska leveransen ifråga inte ingå i andelen felfria leveranser. c. Nyckeltalet felavhjälpningstid ska visa den tid som löper från det att fel först anmälts till TeliaSonera till det att felet har åtgärdats och TeliaSonera har skickat klarrapport så att grossistkunden åter kan tillgodogöra sig tillträdet på avsett sätt. d. Nyckeltalet felavhjälpningsprecision ska visa andelen anmälda fel som åtgärdats av TeliaSonera inom avtalad tid så att grossistkunden återigen kan tillgodogöra sig tillträdet på avsett sett. PTS ålägger TeliaSonera denna skyldighet med stöd av 4 kap. 4 och 5 p. 6 LEK. Post- och telestyrelsen 22

23 PTS förordnande om hur beslutet ska gälla Post- och telestyrelsen 23

24 1 Reglering för ökad konkurrens 1.1 I riktning mot en ökad konkurrens och harmonisering Detta beslut är ett led i PTS uppdrag att främja konkurrensen och den internationella harmoniseringen inom området elektronisk kommunikation. Ett främjande av konkurrensen syftar till att ge enskilda och myndigheter tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. 1 Det behövs särskild reglering för att effektiv konkurrens ska uppstå på marknaderna för elektronisk kommunikation. Anledningen till detta är att ett antal marknader har särdrag som gör det svårt för nya operatörer att ta sig in och verka på marknaden. För att erbjuda slutanvändare tjänster är bl.a. tillgången till omfattande nät avgörande. De operatörer som äger nät kan t.ex. stänga ute andra från sina nät eller sätta priserna för att utnyttja näten så högt att andra operatörer får svårt att konkurrera. Marknadernas särdrag leder till att särreglering kan bli nödvändig. Europeiska kommissionen (härefter kallad EUkommissionen) har gett ut en rekommendation 2 om vilka relevanta produktoch tjänstemarknader som kan komma ifråga för förhandsreglering (nedan kallad EU-kommissionens rekommendation). Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) trädde i kraft den 25 juli 2003 och bygger på EU-direktiv. Lagen ger PTS möjlighet att i förväg besluta om ramar och regler avseende marknaden för elektronisk kommunikation, för att på så sätt förhindra konkurrensproblem. Med stöd av LEK fastställde PTS den 5 oktober 2005 respektive den 10 mars 2006 två grossistmarknader för hyrda förbindelser, marknaderna för terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt, som relevanta för förhandsreglering. 3 TeliaSonera AB bedömdes ha ett betydande inflytande på marknaden för terminerande avsnitt och ålades därför skyldigheter. Beträffande marknaden för trunkavsnitt bedömde PTS att inget företag kunde anses ha betydande inflytande. 1 Jfr 1 kap. 1 Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation. 2 EU-kommissionens rekommendation av den 17 december 2007 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 3 Se PTS beslut i ärende med dnr /23 respektive /23. Post- och telestyrelsen 24

25 1.2 TeliaSonera AB med dotterbolag omfattas av detta beslut Detta beslut är riktat till TeliaSonera AB och berörda dotterbolag (tillsammans i detta beslut härefter kallade TeliaSonera) och gäller hela företaget oaktat TeliaSoneras arrangemang beträffande uppdelningen av koncernen. 1.3 Huvuddragen i PTS prövning Enligt artikel 15.3 i ramdirektivet 4 ska en nationell regleringsmyndighet inom sitt territorium och i överensstämmelse med konkurrenslagstiftningens principer definiera de med hänsyn till nationella förhållanden relevanta marknaderna, särskilt geografiska marknader. När en relevant marknad fastställs ska myndigheten i största möjliga utsträckning beakta EUkommissionens rekommendation samt EU-kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 5 (nedan kallad EU-kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser). Om den nationella myndigheten konstaterar att det inte råder effektiv konkurrens på den relevanta marknaden, ska företag med betydande inflytande på den marknaden identifieras och lämpliga specifika regleringsskyldigheter åläggas. Bestämmelsen om marknadsdefinitioner har införts i 8 kap. 5 LEK. Bestämmelsen om identifiering av företag med betydande inflytande och beslut om skyldigheter återfinns i 8 kap. 6 samma lag. I EU-kommissionens rekommendation har sju relevanta marknader definierats. En av dessa är marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten. EU-kommissionen har identifierat samtliga marknader på grundval av nedan angivna tre kumulativa kriterier. Enligt det första kriteriet ska myndigheten pröva om en marknad kännetecknas av stora och varaktiga hinder för marknadstillträde. Därefter ska myndigheten enligt det andra kriteriet pröva om marknaden har egenskaper som gör att den med tiden tenderar att utvecklas i riktning mot effektiv konkurrens. Slutligen 4 Europaparlamentets och rådets direktiv (2002/21/EG) av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 5 EU-kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (2002/C 165/03) Post- och telestyrelsen 25

26 ska myndigheten enligt det tredje kriteriet pröva om de generella konkurrensreglerna är tillräckliga för att lösa konkurrensproblemen med beaktande av särdragen inom sektorn elektronisk kommunikation. EU-kommissionen har i sitt förklaringsdokument motiverat sin bedömning att marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten, utgör en marknad som är relevant för reglering på följande sätt. "In relation to terminating segments, the existence of high and non-transitory entry barriers and the absence of a tendency towards effective competition across the EU are more obvious. Often the terminating segments of leased lines rely in one form or another on the former incumbent s ubiquitous access network. The control over that ubiquitous access network continues to provide the incumbent with a legacy advantage on the terminating segments of the leased line market that new entrants, across the EU, have not yet overcome. Even more than with trunk segments, there is little dynamic towards effective competition and competition law cannot alone address the failures on the terminating segments market." Metodbeskrivning PTS avgörande i detta beslut baseras på PTS analys av marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten, i enlighet med 8 kap. 5, 6 och 7 LEK. Den metod som PTS använder i denna analys följer i största möjliga utsträckning EUkommissionens riktlinjer för marknadsanalyser. PTS prövning i detta beslut är uppdelad i följande steg: 1. en avgränsning av den aktuella marknaden, 2. huruvida den avgränsade marknaden har sådana särdrag att den kan bli föremål för förhandsreglering, 3. huruvida det finns någon operatör med betydande inflytande på den relevanta marknaden, och 4. vilka skyldigheter som ska åläggas en operatör med betydande inflytande. 6 Explanatory Note, Accompanying document to the Commission Recommendation on Relevant Product and Service Markets... (Second edition), {(C(2007) 5406)}, s. 39 Post- och telestyrelsen 26

27 Nedan beskriver PTS översiktligt vad som prövas eller redogörs för i respektive kapitel Beskrivning av marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten I kapitel 2 beskriver PTS produkter, kunder och leverantörer på den aktuella grossistmarknaden i syfte att ge en övergripande förståelse för marknadsförhållandena. Enligt EU-kommissionens rekommendation ska utgångspunkten för fastställande av marknader vara definitionen av slutkundsmarknader ur ett framtidsorienterat perspektiv, med beaktande av substituerbarheten på efterfråge- och utbudssidorna. Efter det att slutkundsmarknaderna har definierats kan man gå vidare med att identifiera relevanta grossistmarknader. 7 Marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten, är speciell genom att dessa förbindelser utgör nödvändig insatsråvara vid produktion av elektroniska kommunikationstjänster på alla slutkundsmarknader. På denna grossistmarknad är det därför fråga om härledd efterfrågan från slutkunder på marknaderna för såväl fast- och mobil telefoni som bredband och även radio/tv, och i mindre omfattning från marknaden för slutkundsförsäljning av hyrda förbindelser. PTS har därför valt att med utgångspunkt i grossistkundernas behov av hyrda förbindelser vid tillhandahållandet av slutkundstjänster karaktärisera grossistmarknaden inom ett givet tidsperspektiv, med beaktande av substituerbarheten på efterfråge- och utbudssidorna. Egenskaper som grossistkunder uppfattar som karaktäriserande utgör därför grund för marknadsavgränsningen Avgränsning av marknaden produktmässigt och geografiskt I kapitel 4 och 5 prövar PTS, utifrån de förhållanden som råder i Sverige, hur den aktuella marknaden ska avgränsas. PTS beaktar härvid EU-kommissionens rekommendation och EU-kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser. Marknaden avgränsas såväl produktmässigt som geografiskt. Produktmässigt avgränsas marknaden så att den omfattar de tjänster/produkter som är 7 Se beaktandesats 4 i EU-kommissionens rekommendation Post- och telestyrelsen 27

28 utbytbara. Geografiskt avgränsas marknaden så att den omfattar det område inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska områden framför allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillkoren Fastställande av marknad som kan komma ifråga för förhandsreglering I kapitel 6 prövar PTS därefter om den avgränsade marknaden har sådana särdrag att det är motiverat att införa skyldigheter för företag med ett betydande inflytande på denna. Prövningen sker utifrån de tre kriterier som angetts i EU-kommissionens rekommendation. 8 Endast de marknader där det i tiden fram till PTS nästa revidering av marknadsanalysen bedöms råda (1) stora och varaktiga hinder för marknadstillträde och (2) en svag marknadsdynamik, och vars (3) konkurrensproblem inte bedöms kunna avhjälpas inom ramen för generell konkurrenslagstiftning, blir därefter föremål för prövning i nästa steg Fastställande av operatör med betydande inflytande Om marknaden bedöms vara relevant för reglering följer en prövning av om någon operatör har ett betydande inflytande på den relevanta marknaden, dvs. om någon operatör har en sådan ekonomisk ställning att den i betydande omfattning skulle kunna uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder, och i sista hand, av konsumenterna (kapitel 7). 9 Om det konstateras att någon operatör har en sådan ställning på den relevanta marknaden innebär det att effektiv konkurrens inte råder på marknaden och att skyldigheter enligt LEK ska åläggas operatören. PTS följer i sin bedömning konkurrensrättslig praxis och beaktar de indikatorer som anges i EU-kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser. 10 Utgångspunkten för prövningen av om ett företag har ett betydande inflytande är företagets marknadsnärvaro, dvs. marknadsandelarnas fördelning. Den indikation som marknadsandelarna ger kompletteras av vissa andra indikatorer som kan tala för, eller emot, att en eventuell hög marknadsandel leder till ett betydande inflytande Åläggande av skyldigheter Om prövningen visar att någon operatör har ett betydande inflytande avslutar PTS analysen med att ålägga de skyldigheter som krävs för att komma till rätta med de konkurrensproblem som kan uppstå till följd av detta inflytande och 8 Se p. 5 ff. 9 8 kap. 6 LEK 10 Jfr. 8 kap. 6 LEK Post- och telestyrelsen 28

29 för att uppfylla målen med lagstiftningen (kapitel 8 ff.). Minst en av de skyldigheter som anges i 4 kap LEK ska, enligt 4 kap. 4 LEK, åläggas för att syftet om att skapa förutsättningar för konkurrens ska uppnås där detta är möjligt, eller annars mildra de negativa effekterna av bristande konkurrens Hur beslutet ska gälla I kapitel 14 redovisar PTS hur detta beslut ska gälla och hur de beslut som tidigare fattats för marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet ska gälla. Post- och telestyrelsen 29

30 2 Marknadsbeskrivning 2.1 Slutkundsmarknaderna Begreppet elektroniska kommunikationstjänster omfattar alla tjänster som används i samhället och som överförs via elektroniska kommunikationsnät. Ur ett regulatoriskt perspektiv är det framförallt slutkundsmarknaderna för fast och mobil telefoni, fast och mobilt bredband, företagsnät samt radio- och tvutsändningar som har stor betydelse för samhällets funktion. Fast och mobil telefoni ställer krav på ett mycket omfattande elekroniskt kommunikationsnät som når merparten av befolkningen. På motsvarande sätt gör kravet på att radio och tv ska finnas tillgängligt för alla att utsändningsnätet måste vara rikstäckande. Ett nät som endast ska tillhandahålla data- och telefonitjänster till företagskunder kan däremot vara begränsat till de platser där just dessa företagskunder är belägna. Företag, operatörer, som vill tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster måste därför i större eller mindre omfattning skapa ett eget elektroniskt kommunikationsnät. Hyrda förbindelser utgör en grundbeståndsdel i dessa nät. Beroende på vilka slutkundstjänster som ska tillhandahållas, och i vilken geografisk och kvantitativ omfattning som tillhandahållandet sker, har operatörerna behov av olika former av hyrda förbindelser i sitt nät. Att tillhandahålla bredband kräver t.ex. förbindelser med betydligt högre överföringskapacitet än om man tillhandahåller fast telefoni till samma kunder. Olika företagskunder har olika kvalitetskrav på de tjänster man köper, vilket gör att operatören i varje enskilt fall och på varje enskild plats behöver tillgång till förbindelser som motsvarar just dessa krav. 2.2 Vad är hyrda förbindelser? Struktur hos elektroniska kommunikationsnät För att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster till slutkunder krävs någon form av kommunikationsnät. Leverantören, operatören, måste med hjälp av ett överföringsmedium skapa ett accessnät där kundens kommunikationsterminal ansluts till den utrustning som operatören använder för att tillhandahålla tjänsten. Post- och telestyrelsen 30

31 Figur 1 Ett nät för vanlig analog kretskopplad fast telefoni, med accessnät, telestationer och transportnät Exemplet fast telefoni En operatör som bygger ett nät för att tillhandahålla vanlig fast telefoni ansluter kundens telefon till operatörens telefonväxel med en kopparkabel som överföringsmedium. Accessnätet kommer att bestå av samtliga kopparkablar som används för att ansluta kunder till samma telefonväxel. Det geografiska område som kan betjänas av en och samma telefonväxel är i stor utsträckning beroende av de fysikaliska egenskaperna hos kopparkabeln, där motståndet i kabeln medför att sträckan mellan kundens telefon och telefonväxeln helst inte ska vara längre än sju km för att kunna erbjuda en acceptabel tjänstekvalitet. För att tillhandahålla fast telefoni till kunder i hela Sverige har därför det dåvarande Televerket under 1900-talet etablerat fler än telestationer med tillhörande accessnät av kopparkablar. För att förutom lokalsamtal inom samma stationsområde även kunna erbjuda rikssamtal och samtal till andra länder måste alla dessa geografiskt åtskilda telestationer i sin tur vara förbundna med varandra med ett transportnät som kan transportera samtalstrafiken mellan olika områden. I början av 1900-talet använde Televerket grova parkablar av koppar- eller bronstråd som överföringsmedium i transportnätet. Dessa ersattes under 1940-talet av koaxialkablar, vilka successivt under de senaste 30 åren i sin tur ersatts med kablar av optisk fiber. Post- och telestyrelsen 31

32 Figur 2 Struktur hos ett GSM-baserat mobiltelenät Exemplet mobiltelefoni På motsvarande sätt ansluter en operatör som bygger ett mobiltelenät kundens mobiltelefon till mobilbasstationen med en radioförbindelse som överföringsmedium. Accessnätet består av de radioförbindelser som kopplas upp för att ansluta kunder till samma basstation. Även i detta fall är det geografiska område som kan betjänas av en och samma basstation beroende av radioförbindelsens fysikaliska egenskaper, som främst är en funktion av mobiltelefonens sändareffekt och den radiofrekvens som används. Basstationens täckningsområde har oftast en radie som är kortare än tio km. Ett mobiltelenät med nationell täckning kan därför bestå av flera tusen mobilbasstationer. Alla basstationer i en region ansluts till en regional mobilväxel via ett transportnät. Den regionala växeln förmedlar trafik mellan basstationerna i regionen, och utväxlar även trafik med övriga regioner i det nationella nätet. Mobiltelenätets basstationer och växlar är således sammankopplade med ett transportnät som består av någon form av förbindelser. De många förbindelserna mellan basstationer i nätets periferi och den regionala växeln behöver endast överföra mindre trafikmängder, medan de betydligt färre förbindelser som förbinder nätets regionala nav med varandra ska överföra mycket stora trafikmängder Hyrda förbindelser De nätdelar som används för att koppla ihop operatörers eller andra företags kommunikationsutrustningar i olika delar av landet till ett sammanhängande elektroniskt kommunikationsnät kallas hyrda förbindelser. Tillgång till Post- och telestyrelsen 32

33 förbindelser är en förutsättning för att elektroniska kommunikationsnät ska kunna upprättas över ett större geografiskt område. För ett företag som t.ex. tillhandahåller mobiltelefoni utgörs den väsentliga egna infrastrukturen av mobilbasstationer och växlar. Det transportnät som förbinder dessa nätelement i olika delar av landet kan inte undvaras, men det finns inget behov av att etablera ett eget fysiskt transportnät om mobiloperatören kan hyra förbindelser av någon annan. Endast i de fall då det är mer ekonomiskt gynnsamt att bygga ut egna förbindelser, exempelvis med radiolänkförbindelser, etablerar mobiloperatören en egen nätinfrastruktur. Kostnader för hyrda förbindelser utgör i många fall en betydande driftskostnadspost för operatörerna, och prissättningen av hyrda förbindelser är således av största betydelse för såväl operatörens lönsamhet som slutkundspriset för olika elektroniska kommunikationstjänster. Att operatörer får tillgång till förbindelser på rimliga villkor är därför av avgörande betydelse för företagsetablering och konkurrens på samtliga marknader för elektronisk kommunikation Användning Hyrda förbindelser är främst en grossisttjänst som säljs av en operatör till andra operatörer, men även slutkunder i form av större företag efterfrågar hyrda förbindelser. I grossistledet köps hyrda förbindelser av operatörer som saknar egen infrastruktur eller behöver komplettera sin egen infrastruktur. Dessa operatörer använder hyrda förbindelser som insatsvara till ett stort antal olika elektroniska kommunikationstjänster, t.ex. för överföring av stora mängder telefonsamtal, punkt-till-punkt-förbindelser anpassade för kommunikationslösningar till stora företag, för att förbinda basstationer och växlar i en mobiloperatörs kärnnät eller för att överföra bredbandsoperatörers tjänster till sina kunder. Vilken typ av hyrd förbindelse som operatören efterfrågar i det enskilda fallet beror helt på vilken form av kommunikationsutrustning som ska anslutas till operatörens nät, var kommunikationsutrustningen är belägen och vilken trafikmängd som ska överföras. Hyrda förbindelser används både för att t.ex. ansluta ett industriföretags telefon- och datatrafik till operatörens nät, och för att t.ex. koppla samman operatörens egna datarouters i olika delar av landet. Gemensamt för efterfrågan på alla former av hyrda förbindelser är att grossistkunderna ställer krav på hög kvalitet, hög driftssäkerhet och hög tillgänglighet. Post- och telestyrelsen 33

34 2.3 Vilka företag efterfrågar hyrda förbindelser? Eftersom tillgång till förbindelser är en förutsättning för att kunna etablera elektroniska kommunikationsnät är det också en förutsättning för att kunna leverera alla former av elektroniska kommunikationstjänster. Kundföretagen på grossistmarknaderna för hyrda förbindelser utgörs därför huvudsakligen av leverantörer av fast telefoni, mobiltelefoni och bredband. År 2010 hade cirka 500 företag i Sverige anmält till tillsynsmyndigheten PTS att man tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller tjänster till grossistkunder eller slutkunder. Många av dessa företag har en mycket begränsad egen kommunikationsinfrastruktur, och deras verksamhet är därför beroende av att de kan få tillgång till hyrda förbindelser i regionala och nationella nätoperatörers infrastruktur på rimliga villkor. Utöver de nät som drivs av anmälningspliktiga företag finns även andra elektroniska kommunikationsnät. Förarbetena till 1 kap. 7 LEK fastslår att utöver de nät som omfattas av telenät enligt telelagen omfattar elektroniskt kommunikationsnät även nät som används för utsändning av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 tredje stycket YGL.. 11 Kundföretagen omfattar således inte bara företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller -tjänster, utan även sådana företag som etablerat elektroniska kommunikationsnät för radio- och tv-utsändningar Leverantörer av mobiltelefoni och mobilt bredband För att slutkunder ska kunna använda sin mobiltelefon var och när som helst och utan avbrott krävs att de förbindelser som mobiloperatören etablerat i sitt nät mellan basstationer och regionala växlar, respektive mellan regionala växlar, har en garanterad ständigt tillgänglig kapacitet och en hög driftssäkerhet. Med utbyggnaden av mobilt bredband, som med den s.k. LTE-tekniken kommer att medge överföringshastigheter upp till 100 Mbit/s, ställs stora krav på förbindelserna mellan olika delar av nätet. För att kunderna ska kunna erhålla den utlovade bredbandskapaciteten måste förbindelserna mellan basstationssiterna och den regionala växeln kunna överföra samma eller högre överföringskapacitet. En basstation som ska kunna leverera 100 Mbit/s till kundens mobiltelefon måste därför i sin tur vara ansluten till det övriga mobilnätet med en förbindelse som medger överföring av 100 Mbit/s eller mera. 11 Regeringens proposition 2002/03:110, Lag om elektronisk kommunikation, m.m. (prop. 2002/03:110) s 357. Post- och telestyrelsen 34

35 2.3.2 Leverantörer av fast bredband och företagsnät Ett företag som erbjuder internetanslutning med bredbandskapacitet till privatpersoner kan göra det bl.a. via kabel-tv-nät, genom xdsl-teknik via det fasta telefonnätet eller via optiskt fibernät. I samtliga fall finns behov av en accessförbindelse för att etablera ett accessnät mellan slutkunden och operatörens lokala nod 12. Den lokala noden kan t.ex. utgöras av bredbandsoperatörens xdsl-utrustning, DSLAM, som samlokaliserats i TeliaSoneras telestation. Därutöver behövs en transportförbindelse mellan DSLAM i den lokala noden och den nod som bredbandsoperatören använder för att betjäna samtliga lokala noder i den aktuella regionen. Figur 3 Ett xdsl-baserat bredbandsnät För att operatörens kunder ska kunna använda sitt bredband med utlovad kvalitet och utan avbrott krävs att de förbindelser som operatören etablerat i sitt nät mellan såväl lokal och regional nod som mellan regionala noder har en garanterad ständigt tillgänglig kapacitet och en hög driftssäkerhet. En operatör som tillhandahåller företagsnät för telefoni och data till större företag behöver tillgång till infrastruktur som knyter ihop slutkundens olika verksamhetsställen med operatörens växlar och routers. Behovet av infrastruktur omfattar förbindelser mellan kundens lokala verksamhetsställen och den regionala nod i operatörens nät som betjänar det aktuella området, samt mellan de regionala noderna. 12En nod är en knutpunkt i vilken det finns kommunikationsutrustning för att koppla ihop olika teleförbindelser. En nod består vanligen av både passiv utrustning dvs. korskopplingsutrustning och aktiv utrustning för t.ex. trafikväxling. Beroende på vilka nät noden sammanbinder anges beteckningar som t.ex. nationell nod, områdesnod och fastighetsnod. Post- och telestyrelsen 35

36 Anpassning efter kapacitetsbehov För att slutkunderna ska uppleva att bredbandsuppkopplingen är snabb även vid högtrafik och att mottagningen av tv håller en hög och jämn kvalitet krävs en tillräcklig överföringskapacitet mellan operatörens lokala och regionala nod. Vad som bredbandsleverantören bedömer vara tillräckligt beror bl.a. på det antal slutkunder bredbandsleverantören förväntas kunna ansluta till respektive lokal nod, med vilken överföringskapacitet dessa ansluts, vilka tjänster som ska levereras samt på den tjänstekvalitet med vilken tjänsterna tillhandahålls. Ju högre överföringskapacitet mellan lokal och regional nod, desto mindre risk att kunderna upplever kvalitetsförsämringar. Olika typer av bredbandsbaserade tjänster är mer eller mindre kapacitetskrävande. Om slutkundernas beteende ändras som en följd av nya kapacitetskrävande tjänster eller nytt innehåll, exempelvis den snabba expansionen for YouTube och andra filmsiter på internet eller om operatören vill erbjuda tv, måste operatören snabbt kunna anpassa sig till det ökade kapacitetsbehov som blir följden. Detta görs genom att öka den tillgängliga kapaciteten mellan den lokala och den regionala noden, såväl som mellan regionala noder Leverantörer av hyrda förbindelser Det finns även operatörer med egen nätinfrastruktur som köper kompletterande förbindelsedelar av andra nätoperatörer, för att härigenom kunna tillhandahålla efterfrågade hyrda förbindelser till operatörer utan egen nätinfrastruktur. Dessa operatörer är således kundföretag på marknadens efterfrågesida genom att köpa vissa förbindelsedelar som kombineras till en komplett förbindelsetjänst, såväl som leverantörer på marknadens utbudssida genom att tillhandahålla kompletta förbindelser. Samtliga de exempel på operatörer som beskrivits ovan använder av ekonomiska skäl sin egen fysiska nätinfrastruktur i så stor utsträckning som möjligt. Då den egna nätinfrastrukturen inte räcker till för att möta grossistkundernas eller slutkundernas behov av förädlade tjänster, kompletteras denna genom att egna eller hyrda operatörsnoder etableras i olika delar av landet, vilka förbinds med hyrda förbindelser som hyrs av den nätoperatör som kan erbjuda de bästa villkoren. 2.4 Vilka företag tillhandahåller hyrda förbindelser? Leverantörerna av hyrda förbindelser är huvudsakligen nätoperatörer som tillhandahåller hela eller delar av de hyrda förbindelser som grossistkunderna Post- och telestyrelsen 36

37 efterfrågar. Leverantörerna baserar sin verksamhet på egen nätinfrastruktur och på förbindelser som hyrs av andra infrastrukturägare. Det finns även leverantörer som i avsaknad av egen nätinfrastruktur baserar huvuddelen av sin verksamhet på förbindelser som hyrs av andra nätoperatörer. Av de operatörer i Sverige som äger fysisk nätinfrastruktur och tillhandahåller förbindelsetjänster har flera ursprungligen byggt sina respektive nät utifrån sina egna förutsättningar och behov. Trafikverket, tidigare Banverket, har byggt sitt nationella nät med utgångspunkt i driften av järnvägstrafiken, Svenska kraftnät har byggt sitt nät med utgångspunkt i det nationella stomnätet för el-överföring och Teracom har byggt sitt nationella nät utifrån sina behov av kapacitet för att sända radio och tv i hela landet. TeliaSoneras nationella nät har sitt ursprung i Televerkets uppdrag att tillhandahålla fast telefoni i hela landet. Det finns därför inte någon enhetlig nättopologi i Sverige, där noder t.ex. skulle finnas placerade på enhetliga platser, utan varje nät har sin egen nättopologi och kan därmed också sägas ha sina geografiska konkurrensfördelar. Då grossistkunden hyr en förbindelse ges denne möjlighet att disponera denna i sin helhet mellan två fasta nätanslutningspunkter. Beroende på var dessa nätanslutningspunkter är belägna geografiskt kan leverantören behöva ta olika delar av sitt nät i anspråk för att skapa en sammanhängande förbindelse. Det är härvid ekonomiskt fördelaktigt för leverantören att använda samma infrastruktur som man använder för andra tjänster som tillhandahålls i nätet. Trafikverket använder den nätinfrastruktur och de kopplingspunkter som används för styrning och kontroll av järnvägstrafiken, och TeliaSoneras växelnoder för fast telefoni fyller även en funktion som knutpunkter för hyrda förbindelser TeliaSonera Som en följd av att Televerket, sedermera TeliaSonera, under 1900-talet haft som uppdrag att tillgodose hushållens och företagens behov av telekommunikationer, är TeliaSonera den enda leverantören på den svenska grossistmarknaden för hyrda förbindelser som har tillgång till en egen nationell nätinfrastruktur som med få undantag täcker alla permanentbostäder och fasta verksamhetsställen i Sverige. Företaget är därmed också den enda operatör på marknaden som kan tillhandahålla en komplett hyrd förbindelse över eget nät mellan fasta verksamhetsställen på samtliga orter i hela landet. TeliaSonera producerar hyrda förbindelser i såväl företagets accessnät som i transportnätet i ledningar som till utförande och kvalitet helt motsvarar de ledningar som används för företagets egna telefoni- och bredbandstjänster. Den enda skillnaden är att hyrda förbindelser är ständigt uppkopplade. Post- och telestyrelsen 37

38 TeliaSoneras nätstruktur för det fasta kretskopplade telefoninätet TeliaSoneras näthierarki för fast kretskopplad telefoni består från botten och uppåt av mer än lokala accessnät för telefoni som är anslutna till noder i form av utbrutna abonnentsteg eller multiplexer. Var och en av dessa noder är i sin tur förbundna på en högre nivå med en av de 140 lokalstationer som finns i landet, och som huvudsakligen är lokaliserade i större kommunhuvudorter. Även till dessa lokalstationer är lokala accessnät för telefoni direktanslutna. Figur 4 TeliaSoneras näthierarki Den högsta nivån i TeliaSoneras näthierarki har under de senaste decennierna bestått av s.k. förmedlingsområden, vars två förmedlingsstationer betjänar och sammanbinder lokalstationerna i en geografisk region. Förmedlingsstationerna överför dels den regionala teletrafiken mellan lokalstationerna inom förmedlingsområdet, dels den nationella teletrafiken till och från de övriga förmedlingsområdena, dels den internationella teletrafiken till och från de stationer som hanterar internationell teletrafik. Antalet förmedlingsområden har genom åren minskat, och år 2010 bestod TeliaSoneras nationella nät för fast kretskopplad telefoni av tretton förmedlingsområden. TeliaSonera har under år 2011 beslutat att reducera antalet förmedlingsområden till två Exempel på andra leverantörer Det finns flera nationella stamnät. Detta faktum är emellertid i sig inte tillräckligt för att skapa ökad valfrihet för grossistkunderna. För att valfrihet och konkurrens ska kunna uppstå på marknaden behöver grossistkunderna kunna ansluta sig till respektive stamnät på ett tillräckligt antal anslutningsnoder som ger tillgång till erforderlig överföringskapacitet. Övriga Post- och telestyrelsen 38

39 leverantörer som disponerar en egen nätinfrastruktur har betydligt färre noder än TeliaSoneras fler än Trafikverket ICT, tidigare Banverket, har ett fibernät som är drygt kilometer långt med nästan 900 anslutningsnoder från Ystad i söder till Riksgränsen i norr, över vilket man tillhandahåller våglängdsförbindelser och digitala kapacitetstjänster. Nätet är ihopkopplat med fler än 100 stadsnät. Genom samarbetet med stadsnäten säger sig Trafikverket ICT kunna nå närmare 90 procent av Sveriges hushåll. Teracom erbjuder våglängdsförbindelser och digitala kapacitetstjänster via sitt rikstäckande stamnät, vilket sträcker sig från Kiruna till Malmö och har cirka noder för anslutning av kunder. För anslutning av växlar för mobiltelefoni samt andra noder för data-, tele- och internettrafik erbjuder Teracom transmissionskapacitet i form av förbindelser med olika transmissionsprotokoll. TDC har ett fiberoptiskt nätverk med lokala accessnät, vilket sträcker sig över hela Norden och når 80 procent av alla företag med fler än 10 anställda. Svenska kraftnät har ett öppet nationellt fiberoptiskt nätverk där svartfiberförbindelser tillhandahålls. Härigenom ges leverantörer utan egen infrastruktur möjlighet att genom anslutning av egen optisk ändutrustning tillhandahålla förbindelsekapacitet. Nätet har cirka 130 anslutningspunkter mellan Gällivare och Malmö, men är även anslutet till många lokala accessnät. Förekomsten av ett öppet, nationellt fiberoptiskt nätverk ger möjlighet för leverantörer av hyrda förbindelser att etablera sig nationellt utan omfattande nätinvesteringar. IP-Only äger ett eget, oberoende fiberstamnät som förbinder Stockholm, Göteborg och Malmö. Stamnätet är i sin tur anslutet till ett stort antal lokala och regionala nät längs vägen. I nätet levereras ip- och Ethernettjänster, våglängdsförbindelser och svartfiberförbindelser. Det finns även lokala nät som tillhandahåller hyrda förbindelser inom ett begränsat område, exempelvis en kommun, storstadsregion eller län. Bland stadsnäten bör särskilt Stokab nämnas. Detta kommunalt ägda bolag äger fibernät i Stor-Stockholmsområdet från Norrtälje i norr till Nynäshamn i söder. Stokab upplåter sitt nät till andra operatörer i form av svartfiberförbindelser. Post- och telestyrelsen 39

40 SkåNet tillhandahåller svartfiberförbindelser mellan de 290 orter i Skåne som är anslutna till det regionala ortsammanbindande nätet, BAS-nätet. SkåNet erbjuder svartfiberförbindelser till operatörer. Norrsken AB, som är samägt av flera lokala nätbolag i Norrland, disponerar en fiberring i Svenska Kraftnät men använder även annan fiberinfrastruktur. Norrsken tillhandahåller hyrda förbindelser mellan Västerbotten i norr till Stockholm i söder. För att utgöra ett komplement på grossistmarknaden för svartfiberförbindelser samarbetar sedan mars 2011 nätbolagen AC Net, IT Norrbotten, SkåNet, Tele2 Wholesale och Triangelbolaget under varumärket Easy Fibre. Man erbjuder kunderna ett smidigt och effektivt sätt att köpa svartfiberförbindelser i Norden, där det räcker med ett avtal och en kontaktperson. Svenska Stadsnätsföreningen, SSNF, har skapat ett Centralt System för Accesser, CESAR, vilket ger operatörer tillgång till en central beställningsfunktion för direkt åtkomst till de anslutna stadsnätens lokala fiberaccessförbindelser. Avsikten är att ge operatörerna ett bra verktyg för att bättre kunna nyttja stadsnätens infrastrukturer. Idag är 60 stadsnät anslutna till systemet, koncentrerade till de 30 största orterna i Sverige. Det finns dock inte någon gemensam prissättning. Vad som dock framförallt skiljer TeliaSonera från övriga leverantörer är att TeliaSonera, förutom ett överlägset antal noder, även har accessnät från dessa noder som når alla permanentbostäder och fasta verksamhetsställen i landet. TeliaSonera har genom sin tillgång till dessa noder och accessnät för fast telefoni också möjlighet att kostnadseffektivt leverera hyrda förbindelser till alla överallt. Detta till skillnad från Trafikverket ICT, som når alla orter med järnvägsförbindelse och järnvägsstation, men som är beroende av samarbete med stadsnäten för att nå utanför stationsområdet, Svenska kraftnät som inte har några accessnät, och Teracom vars accessnät för radio- och tv-utsändningar inte har någon returkanal från användarna. 2.5 Morgondagens nätstruktur Dagens nätstrukturer utgörs i stor utsträckning av s.k. stuprörsmodeller där enskilda typer av tjänster (tv, radio, telefoni etc.) levereras genom specifika nät till dedicerade terminaler. En sådan nätstruktur är oflexibel och kostsam för operatören att driva och underhålla, även om varje stuprör kan vara optimerat för den specifika tjänst som levereras. Post- och telestyrelsen 40

41 Marknaden för elektroniska kommunikationstjänster karaktäriseras idag av en successiv konvergens av tjänster, nät och terminaler. Tjänster konvergerar genom att samma innehåll kan levereras över flera fasta och trådlösa infrastrukturer, exempelvis röstsamtal över xdsl-, mobil- eller kabel-tvanslutning. Kommunikationsnät konvergerar genom att samma nät kan leverera flera tjänster. Exempelvis kan såväl fast telefoni, e-post, radio, internet, tv och Video-on-Demand (VoD) levereras via en xdsl-baserad bredbandsuppkoppling. På samma sätt blir användarens terminal allt mer multifunktionell. Det ställs också ökade krav på mobilitet, vilket visar sig både i en ökad efterfrågan på tjänster där kunder kan vara uppkopplade när som helst och var som helst, och en önskan om att kunna skifta mellan flera olika möjliga tekniker för att använda den för stunden bästa och mest kostnadseffektiva tjänsten. Det finns därför behov av en ny struktur där flera olika typer av tjänster kan levereras till flera olika typer av terminaler genom ett gemensamt nät. Next Generation Networks, NGN, är den tekniska utveckling som innebär att kretskopplade kommunikationsnät (såsom nät för fast och mobil taltelefoni) ersätts med helt eller delvis ip-baserade och därmed paketförmedlade nät, med möjlighet att tillhandahålla en mängd olika tjänster över olika accessnätsformer. Figur 5 Dagens elektroniska kommunikationsnät i jämförelse med framtidens nät. Källa: Ofcom Post- och telestyrelsen 41

42 Med ett nytt ip-baserat nät förväntas kapitalkostnader, driftskostnader och övriga kostnader minska. Kapitalkostnaderna minskar bland annat genom att antalet nätverkslager minskar och att driftskostnaderna blir lägre med färre nätelement, färre gränssnitt och besparingar i nätunderhåll. Övriga kostnader kan minska genom att lokal-, kraft- och it-kostnader minskar. Flera operatörer inom EU har inlett övergången till en helt ip-baserad infrastruktur, exempelvis Telecom Italia, BT 13 i Storbritannien, KPN 14 i Nederländerna och även TeliaSonera. Drivkrafterna är huvudsakligen kostnadsbesparingar, konkurrens och möjlighet att erbjuda nya typer av tjänster. Övergången till ip-baserade nät medför flera strukturella förändringar i näten. Detta kommer bland annat att medföra att antalet punkter för trafikutbyte kommer att minska, vilket påverkar utbytet av trafik mellan operatörerna. Det finns även en risk att en del operatörer påverkas negativt när strukturen för noder i näten förändras och tidigare investeringar blir oanvändbara. Liksom alla andra elektroniska kommunikationsnät kommer även Next Generation Networks att baseras på hyrda förbindelser i en eller annan form. 2.6 Vad är ett terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt? Till skillnad från övriga marknader som ska analyseras har EU-kommissionen valt att inte närmare definiera marknaderna för terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet. EU-kommissionen menar att det i grossistledet går att göra åtskillnad mellan separata marknader, framför allt mellan å ena sidan terminerande avsnitt av en hyrd förbindelse (ibland benämnda local tails eller local segments ) och å andra sidan trunkavsnitt. Vad som ska anses utgöra ett terminerande avsnitt beror på vad som kännetecknar nättopologin i respektive medlemsstat och kommer att fastställas av respektive regleringsmyndighet. 15 Definitionen av marknaderna, och avgränsningen av var terminerande avsnitt upphör och trunkavsnitt tar vid, ska således utgå från de nationella förhållandena. Av exemplen ovan har framgått att mobiloperatörens GSM-nät består av många förbindelser med lägre kapacitet i nätets periferi, och ett betydligt mindre antal inter-regionala högkapacitetsförbindelser som förbinder nätets 13 British Telecommunications plc. 14 Koninklijke KPN N.V. 15 Explanatory note, Accompanying document to the Commission Recommendation on Relevant Product and Service Markets..., Second edition, {(C(2007) 5406)}, sid. 38. Post- och telestyrelsen 42

43 regionala nav med varandra. Övergången till LTE-nät kommer dock att medföra att kravet på förbindelsernas överföringskapacitet kommer att öka avsevärt i såväl nätets periferi som mellan de regionala naven. I de nät som levererar fast bredband krävs förhållandevis hög överföringskapacitet mellan den egna utrustningen i nätets periferi och de egna regionala noderna högre upp i näthierarkin, och för att förbinda de regionala noderna krävs inter-regionala förbindelser med mycket hög förbindelsekapacitet. Motsvarande gäller för andra operatörer. En operatör som tillhandahåller företagsnät efterfrågar hyrda förbindelser som knyter samman den regionala noden i operatörens nät med slutkundens lokaler. Operatören efterfrågar också hyrda förbindelser som ska överföra stora trafikmängder mellan nätets regionala noder i olika delar av landet. Man kan därav dra slutsatsen att en operatör som är verksam på en nationell slutkundsmarknad efterfrågar hyrda förbindelser med två olika funktioner: - hyrda förbindelser som förbinder nätets periferi med den regionala noden i operatörens nät, där den överföringskapacitet som krävs för respektive hyrd förbindelse baseras på trafikintensiteten i det område som betjänas av t.ex. den enskilda mobilbasstationen, eller av antalet bredbandskunder som är anslutna till den lokala noden, och - hyrda förbindelser som förbinder de regionala noderna med varandra, och där den erforderliga överföringskapaciteten baseras på trafikintensiteten till och från regionen. I det första fallet begränsas förbindelsens längd av storleken på det område som betjänas av den regionala noden, och av var den regionala noden är belägen i förhållande till basstationen, telestationen eller slutkunden. I det andra fallet beror förbindelsens längd på avståndet mellan de regioner som utväxlar trafik, och begränsas endast av verksamhetens geografiska omfattning. Med utgångspunkt i ovanstående resonemang gör PTS därför följande definition. Terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet har som funktion att knyta samman en operatörs regionala nod med en kundadress (dvs. slutkundens lokaler, basstationen eller DSLAM i en telestation där samlokalisering ägt rum). Ett terminerande avsnitt kan därför beskrivas som en förbindelse som löper mellan nätets periferi och ett av nätets regionala nav. Post- och telestyrelsen 43

44 Figur 6 Terminerande avsnitt och trunkavsnitt i ett xdsl-baserat bredbandsnät Trunkavsnitt av hyrda förbindelser har som funktion att knyta samman de olika regionala noderna i en operatörs nät. Ett trunkavsnitt kan därför beskrivas som en förbindelse som löper mellan två av nätets regionala nav. Figur 7 Terminerande avsnitt och trunkavsnitt i ett GSM-baserat mobiltelenät Utifrån ett efterfrågeperspektiv utgör terminerande avsnitt och trunkavsnitt komplement, som inte kan utgöra substitut för varandra eftersom de utgör olika delar av grossistkundens nät, och fyller olika funktioner. Utifrån ett utbudsperspektiv skulle en leverantör som endast tillhandahåller terminerande avsnitt, inte kunna tillhandahålla trunkavsnittet utan att tvingas till tids- och kostnadskrävande åtgärder för att bygga nytt nät. Grossistmarknaderna för terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt av hyrda förbindelser utgör därför skilda marknader. Detta hindrar inte att delar av en hyrd förbindelse som utifrån den ena operatörens behov utgör ett terminerande avsnitt, i vissa fall rent fysiskt på grund av sin belägenhet kan utgöra ett trunkavsnitt för en annan operatör med andra behov. Detta understryker ytterligare att den väsentliga faktorn vid Post- och telestyrelsen 44

45 definitionen av dessa marknader är den funktion som operatören efterfrågar. Den fysiska belägenheten, kapaciteten eller kvaliteten är givetvis av största betydelse för operatören, men har en begränsad betydelse vid bedömningen av om den hyrda förbindelsen utgör ett terminerande avsnitt eller ett trunkavsnitt. Det ska understrykas att de båda begreppen terminerande avsnitt och trunkavsnitt enligt denna definition endast fyller en funktion för marknadsanalys av relevanta marknader, och begreppen ska inte förväxlas med snarlika begrepp som används i tekniska eller kommersiella sammanhang. 2.7 Hur ska marknaderna definieras? Marknaderna för terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt av hyrda förbindelser utgör komplement till varandra. Där den ena marknaden slutar tar den andra vid. EU-kommissionen har uttalat att vad som ska anses utgöra ett terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt beror på vad som kännetecknar nättopologin i respektive medlemsstat Tidigare marknadsdefinition Då marknaden för terminerande avsnitt år 2005 skulle definieras i förhållande till trunkavsnitt utgick PTS från den nättopologi som TeliaSonera under lång tid tillämpat för fast kretskopplad telefoni. Definitionen av marknaden för terminerande avsnitt begränsades därför till att omfatta hyrda förbindelser som tillhandahölls inom ett av TeliaSoneras tretton förmedlingsområden. Marknaden för trunkavsnitt definierades som hyrda förbindelser som tillhandahölls mellan förmedlingsområden. I praktiken innebär denna marknadsdefinition att terminerande avsnitt tillhandahålls mellan anslutningspunkter inom t.ex. Norra förmedlingsområdet som består av Norr- och Västerbotten, medan trunkavsnitt tillhandahålls mellan t.ex. Norra och Stockholms förmedlingsområden. Ett problem med denna definition av marknaden för terminerande avsnitt är att vad som faktiskt säljs på marknaden inte är terminerande avsnitt eller trunkavsnitt, utan förbindelser med vissa egenskaper mellan specifika kundadresser. Leverantören har ingen kännedom om vilken funktion förbindelsen fyller i grossistkundens nät. Varken för TeliaSonera eller andra leverantörer finns det någon anledning att av affärsmässiga skäl specifikt notera om en förbindelsesträckning löper inom eller mellan TeliaSoneras förmedlingsområden. Detta medför att det inte finns några marknadsdata som Post- och telestyrelsen 45

46 skiljer mellan förbindelser som utgör terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt. I beslutet 16 från år 2005 löstes detta problem genom att utgå från TeliaSoneras marknadsandel på den totala marknaden för hyrda förbindelser. Därefter gjordes det rimliga antagandet att TeliaSoneras marknadsandel på marknaden för terminerande avsnitt är högre än för marknaden totalt, medan marknadsandelen är lägre på marknaden för trunkavsnitt. En sådan lösning kan försvaras när TeliaSoneras andel av den totala marknaden med råge överstiger 50 procent, men är mindre tillförlitlig då andra operatörer, inte minst lokala stadsnät, börjar ta en allt större del av den totala marknaden. EU-kommissionen anförde i sitt yttrande av den 8 juli över PTS förslag till beslut för dessa marknader följande avseende PTS metod för SMP 18 - bedömning baserad på data för totalmarknaden. Även om en sådan ungefärlig beräkning av marknadsandelar är tillräcklig i detta fall (en marknadsandel på över 89 % är en mycket stark indikation på betydande marknadsinflytande oberoende av den exakta marknadsandelen), uppmanas PTS att i sin kommande anmälning av marknaden för trunkavsnitt, tillhandahålla mer precisa beräkningar eller uppskattningar för trunkmarknaden, exklusive marknaden för terminerande avsnitt. Sedan PTS fattade 2005 års beslut har stora nätinvesteringar gjorts, framförallt i stadsnät. Nya operatörer och samverkansformer har påverkat utbudet på marknaderna för terminerande avsnitt såväl som trunkavsnitt. Det synes därför inte längre lämpligt att använda ovanstående metod för att definiera marknaden, eftersom beräkningen av marknadsandelar riskerar att bli alltför oprecis. Dessutom har TeliaSonera under 2011 beslutat att reducera antalet förmedlingsområden till två. En definition av marknaderna för terminerande avsnitt och trunkavsnitt som utgår från TeliaSoneras förmedlingsområden skulle därför innebära att terminerande avsnitt tillhandahålls mellan anslutningspunkter inom hela Norrland, eller inom hela södra Sverige. Enligt PTS uppfattning är sådana förbindelselängder inte representativa för vad grossistkunderna efterfrågar beträffande terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt. 16 PTS dnr PTS dnr , aktbil SMP, Significant Market Power, är den engelska termen för betydande inflytande. Post- och telestyrelsen 46

47 PTS anser därför att en marknadsdefinition som enbart baseras på TeliaSoneras geografiska indelning i förmedlingsområden inte längre är en lämplig utgångspunkt för marknadsavgränsning av terminerande avsnitt och trunkavsnitt Marknadsdefinition utifrån kapacitet eller förbindelselängd Enligt PTS uppfattning måste behovet av exakta marknadsdata väga tungt vid bedömningen av vilken marknadsdefinition som ska tillämpas. Det är också av största vikt att definitionen tar sin utgångspunkt i att dagens svenska nättopologi utöver TeliaSonera består av flera nationella, regionala och lokala nät. Vid en marknadsanalys avseende huruvida leverantörer har ett betydande inflytande på en marknad läggs den största vikten vid hur stor marknadsandel företagen har. Beträffande hyrda förbindelser anser PTS i likhet med EUkommissionen att marknadsandelar bör mätas i försäljningsvärde, se kapitel 6 nedan. För en korrekt bedömning av respektive företags andel av marknaden måste därför marknadsdefinitionen utgå från de parametrar som ligger till grund för leverantörernas intäkter. De faktorer som främst ligger till grund för prissättningen av hyrda förbindelser är förbindelsens överföringskapacitet och dess förbindelselängd. Till skillnad från övriga marknader som är föremål för PTS analys kan marknaderna för terminerande avsnitt respektive trunkavsnitt av hyrda förbindelser betraktas som kommunicerande kärl. Där den ena marknaden slutar tar den andra vid, och en större omfattning av den ena ger en mindre omfattning av den andra. För att PTS i just detta fall ska kunna genomföra en tillförlitlig marknadsanalys måste marknadsdefinitionen för terminerande avsnitt i förhållande till trunkavsnitt med nödvändighet vara utformad så att den ger möjlighet att erhålla exakta försäljningsdata från samtliga leverantörer på utbudssidan av respektive marknad Överföringskapacitet Den norska regleringsmyndigheten PT 19 definierade år 2007 terminerande avsnitt i förhållande till trunkavsnitt baserat på överföringskapacitet. I marknaden för terminerande avsnitt ingick förbindelser med kapaciteter upp t.o.m. 8 Mbit/s, medan all annan överföringskapacitet utgjorde trunkavsnitt. Utifrån resonemanget i avsnitt 2.6 finns en viss logik i en sådan indelning, eftersom terminerande avsnitt har som funktion att överföra mindre trafikmängder mellan nätets periferi och dess regionala nav, medan 19 Post- og Teletilsynet Post- och telestyrelsen 47

48 trunkförbindelser har som funktion att överföra stora trafikmängder mellan nätets olika regionala nav. Olika operatörer och olika nät har dock väsentligt skilda behov av överföringskapacitet. Den kapacitet som fordras för att med ett terminerande avsnitt ansluta en basstation för fjärde generationens mobila bredband med en regional nod kan mycket väl vara högre än den kapacitet som i ett annat nät bedöms tillräckligt för ett trunkavsnitt. Att utgå från en bestämd överföringskapacitet för att definiera terminerande avsnitt i förhållande till trunkavsnitt avspeglar enligt PTS uppfattning inte den funktionalitet och de behov av hyrda förbindelser som grossistkunderna faktiskt har Förbindelselängd Alla leverantörer på marknaden baserar sin prissättning på hur lång den efterfrågade förbindelsen är. En marknadsdefinition där en viss bestämd förbindelselängd tillämpas för att definiera terminerande avsnitt i förhållande till trunkavsnitt ger därför goda möjligheter att erhålla användbara marknadsdata för både terminerande avsnitt och trunkavsnitt. Mot bakgrund av att den svenska nättopologin inte är begränsad till TeliaSoneras nät, utan består av flera nationella, regionala och lokala nät, skulle en sådan definition medföra att alla leverantörer kan redovisa försäljningsdata separat för de två marknaderna. En marknadsdefinition baserad på förbindelselängd blir även mer generell och oberoende av TeliaSoneras vid var tid tillämpade geografiska nätindelning. Den blir också oberoende av vilka enskilda nätdelar som tas i anspråk i såväl TeliaSoneras som andra operatörers nät. Som konstaterats ovan har olika grossistkunder olika behov utifrån vilka slutkundstjänster man tillhandahåller och vilken nätstruktur som tillämpas i det egna nätet. En definition av terminerande avsnitt som begränsas till en bestämd förbindelselängd blir därför med nödvändighet en kompromiss som inte alltid motsvarar vad vissa grossistkunder faktiskt efterfrågar i det enskilda fallet. Så blir dock även fallet om definitionen utgår från TeliaSoneras nättopologi, där TeliaSoneras geografiska uppdelning av sitt nät avgör om den efterfrågade förbindelsen är ett terminerande avsnitt eller trunkavsnitt. Post- och telestyrelsen 48

49 2.7.3 Överväganden Hur långt är ett terminerande avsnitt, och hur kort är ett trunkavsnitt? En rimlig ansats för marknadsdefinitionen är att basera denna på grossistkundernas efterfrågan på terminerande avsnitt i dagens nät, och den efterfrågan som kommer att uppstå i samband med investeringar i nätutbyggnad under de närmaste åren. I en sådan bedömning måste huvudvikten läggas vid de förbindelselängder som generellt kan sägas känneteckna efterfrågan på terminerande avsnitt under den kommande femårsperioden. Enligt PTS uppfattning kommer operatörernas investeringar i nät under de närmaste åren att domineras av utbyggnaden av den fjärde generationens mobila tjänster i form av mobilt bredband. Dessa operatörer kommer att efterfråga förbindelser mellan mobilbasstationer och den regionala noden. Den förbindelselängd som definierar ett terminerande avsnitt måste därför vara tillräcklig för att i de flesta fall motsvara detta behov. PTS har utifrån den nätarkitektur som i allmänhet tillämpas för mobilnät gjort en bedömning av de förbindelselängder som är tillräckliga för att i de allra flesta fall kunna ansluta mer avlägsna basstationer till den regionala noden. Myndigheten har också beaktat att de förbindelselängder som tillämpas i norra Sverige i dessa fall kan vara avsevärt längre än de som tillämpas i södra Sverige. Enligt PTS bedömning uppfyller en förbindelselängd fågelvägen mellan ändpunkterna på som längst 100 km i de allra flesta fall grossistkundernas behov av terminerande avsnitt. Denna bedömning har bekräftats av grossistkunder som PTS haft möten med under beredningen av detta beslut. På motsvarande sätt torde de trunkavsnitt som sammanbinder grossistkundernas regionala noder med varandra i merparten av fallen vara längre än 100 km fågelvägen mellan ändpunkterna. PTS fastslår därför att definitionen av marknaden för terminerande avsnitt i förhållande till trunkavsnitt är följande. - Ett terminerande avsnitt av hyrda förbindelser är 100 km eller kortare fågelvägen mellan ändpunkterna. - Ett trunkavsnitt av hyrda förbindelser är längre än 100 km fågelvägen mellan ändpunkterna. Post- och telestyrelsen 49

50 Olika anslutningsformer mellan nätperiferi och regional nätnod Som framgått av resonemangen ovan tar PTS definition av terminerande avsnitt sin utgångspunkt i operatörernas behov av hyrda förbindelser som tillhandahålls mellan en kundadress i operatörens nätperiferi och operatörens regionala nätnod. Figur 8 Exempel på terminerande avsnitt av hyrda förbindelser enligt PTS ovan förda resonemang. En begränsning av terminerande avsnitt till att endast omfatta förbindelser från en kundadress till operatörens regionala nod skulle dock kunna ge upphov till att leverantörer och grossistkunder har olika uppfattning om vad som utgör en nod, och huruvida en viss efterfrågad förbindelse kan anses omfattas av definitionen av terminerande avsnitt eller inte. Det kan då uppstå osäkerhet om huruvida en efterfrågad tjänst omfattas av eventuell reglering. Det kan även uppstå problem med att vissa tekniskt och ekonomiskt gynnsamma förbindelselösningar inte omfattas av en sådan definition, som t.ex. förbindelser i ringstruktur mellan flera olika kundadresser vilket är ett ofta använt och ekonomiskt sätt att erhålla hög tillgänglighet och säkerhet för företagsnät och även för mobiltelenät. Ett annat exempel är s.k. Drop-andinsert -transmissionssystem, vilket har samma funktion som en förbindelse enligt definitionen ovan, men som ekonomiskt är att föredra framför att etablera enskilda förbindelser mellan noden och varje enskild kundadress. Figur 9 Ringstruktur t.v. respektive Drop-and-insert -transmissionssystem t.h. Post- och telestyrelsen 50

51 Operatörerna kommer att efterfråga olika typer av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser beroende på det sätt deras nät är uppbyggt på. Det finns således goda skäl att även låta förbindelseavsnitt som löper mellan kundadresser ingå i begreppet terminerande avsnitt Definition av terminerande avsnitt För att skapa en definition som ger utrymme för tekniskt-ekonomiskt gynnsamma förbindelselösningar, som inte kan missförstås, och som inte ger grund för leverantörer och grossistkunder att ha skilda uppfattningar, anser PTS därför att begreppet terminerande avsnitt omfattar hyrda förbindelser som tillhandahålls mellan två kundadresser, eller mellan en kundadress och en nod, eller mellan två noder, och som inte har mer än 100 km förbindelselängd. 2.8 Marknadsutvecklingen Marknadssituationen inför PTS SMP-beslut I PTS tidigare marknadsanalys baserades bedömningen på den marknadssituation som rådde fram till år Under denna period tillhandahölls bredband via xdsl till slutkunder sällan med mer än 2 Mbit/s varför operatörernas behov av överföringskapacitet mellan DSLAM och tjänstenät var begränsat. Mobiltelefonin utgjordes av GSM-baserad taltelefoni där kapacitetsbehovet mellan basstation och regional nod kunde säkerställas med en eller flera 2 Mbit/s-kopparförbindelser i det fasta telefonnätet. Utbyggnaden av mobilt bredband enligt 3G-tekniken hade inletts men inte heller denna teknik (som mest 2 Mbit/s till slutkunden) ställde några större krav på överföringskapacitet till och från basstation. Marknaden begränsades därför till att omfatta symmetrisk dedikerad nätkapacitet mellan två nätanslutningspunkter, oberoende av den teknik och de medier som används för att tillhandahålla tjänsten, med såväl analog som digital teknik. I praktiken innebar detta att marknaden omfattade analoga lågkapacitetsförbindelser, digitala kapacitetstjänster från 64 kbit/s och upp till så många Gbit/s som är tekniskt möjligt att tillhandahålla, samt våglängdsförbindelser från 100 Mbit/s och uppåt. I samtliga fall består den tillhandahållna produkten av en kapacitetsprodukt där leverantören anslutit någon form av kommunikationsutrustning (modem eller våglängdsutrustning) till ett överföringsmedium och erbjuder en bestämd överföringskapacitet med ett bestämt överlämningsgränssnitt. Post- och telestyrelsen 51

52 2.8.2 Marknadssituationen inför detta SMP-beslut Sedan det tidigare igare SMP-beslutet har dock en stor förändring ägt rum på de berörda slutkundsmarknaderna Fast bredband Utvecklingen av kapacitetskrävande applikationer på internet har medfört att slutkundernas efterfrågan på fast bredbandskapacitet ökat kraftigt. Övergången till ADSL2+-tekniken har medfört att vanliga slutkunder erbjuds upp till 24 Mbit/s, och VDSL-tekniken medger över 50 Mbit/s via det fasta telefonnätet. Via fiberuppkopplingar och kabel-tv erbjuds upp till 100 Mbit/s, och TeliaSonera erbjöd under våren 2010 förhandsanmälan till fiberuppkopplingar på 1000 Mbit/s. Bredbandsoperatörernas behov av överföringskapacitet mellan t.ex. DSLAM och eget tjänstenät har härigenom ökat tiofalt jämfört med bara några år tidigare. Alla prognoser indikerar att slutkundernas efterfrågan på fast bredbandskapacitet kommer att flerdubblas under de kommande åren. Bredbandsoperatörernas behov av överföringskapacitet i såväl bredbandsnätets periferi som i kärnnätet kommer därför att öka kraftigt Mobilt bredband Slutkundsmarknaden naden för mobil kommunikation har sedan år 2004 utvecklats från taltelefoni till mobilt bredband. Den ursprungliga 3G-tekniken har utvecklats så att kunderna nu erbjuds mobilt bredband från 3 Mbit/s upp till 32 Mbit/s. Ökningen från de 2 Mbit/s som ursprungligen kunde erbjudas har medfört att kapacitetsbehovet mellan basstation och kärnnät ökat i motsvarande grad. Med den vidareutvecklade tekniken LTE blir det möjligt för mobiloperatörerna att tillhandahålla överföringshastigheter upp till 100 Mbit/s. Figur 10 Total trafik på marknaden för elektronisk kommunikation i petabyte, PTS prognos Post- och telestyrelsen 52

53 Marknadssituationen under de närmaste åren Sammanfattningsvis kan därför konstateras att den snabba utvecklingen på slutkundsmarknaderna för såväl fast som mobilt bredband har medfört att operatörernas behov av förbindelsekapacitet mellan kommunikationsutrustningar i nätets periferi och kärnnätet, samt inom kärnnätet, redan idag ökat med flera hundra procent jämfört med den marknadssituation som låg till grund för den tidigare marknadsanalysen. Slutkundernas framtida kapacitetsbehov kommer att ställa ännu högre krav på den tillgängliga kapaciteten mellan de olika delarna i operatörernas nät. Det ställs också krav på att operatörerna snabbt kan anpassa sina nät efter ökande kundunderlag och ökande kapacitetsbehov. Post- och telestyrelsen 53

54 3 Tekniska grunder: Förädlingsstegen från överföringsmedium till ip-nät EU-kommissionen har i sin rekommendation benämnt den i beslutet aktuella marknaden terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten. PTS definition av marknaden tar sin utgångspunkt i att ett terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet har som funktion att förbinda kommunikationsutrustningar i grossistkundens nätperiferi med kommunikationsutrustning i ett av grossistkundens regionala nätnav. Vad som utgör ett terminerande avsnitt har i kapitel två begränsats till att omfatta hyrda förbindelser som är 100 km eller kortare. PTS måste därefter definiera vilka former av hyrda förbindelser som det tillhandahålls terminerande avsnitt av. Enligt EU-kommissionens rekommendation ska marknadsdefinitionen inte vara beroende av vilken teknik som används. Eftersom hyrda förbindelser utgör en grundläggande insatsvara vid produktionen av olika former av slutkundstjänster krävs att förbindelserna medger överföring av en bestämd mängd data mellan två anslutningspunkter till kommunikationsutrustningar. Operatören ska ha garanterad tillgång till hela den avtalade förbindelsekapaciteten eller förbindelsen hela tiden med hög driftssäkerhet och tillgänglighet samt hög kvalitet avseende bitfel och fördröjning. I det här kapitlet redovisas olika tekniska lösningar som en operatör kan använda för att överföra kommunikation mellan två anslutningspunkter i ett elektroniskt kommunikationsnät. Grundförutsättningen för en hyrd förbindelse är att det finns ett överföringsmedium eller en kombination av överföringsmedium mellan de aktuella nätanslutningspunkterna. Hyrda förbindelser kan överföra elektronisk kommunikation via olika medier, t.ex. optisk fiberkabel, koppartråd, koaxialkabel eller radiofrekvenser. För att signaler ska kunna överföras krävs att respektive överföringsmedium ansluts till en för mediet anpassad optisk eller elektrisk terminalutrustning i anslutningspunkterna. Såväl analog som digital överföringsteknik kan användas. Post- och telestyrelsen 54

55 I kapitlet beskrivs överföringsmedier med elektrisk terminalutrustning, radiofrekvenser och medier med optisk terminalutrustning. Därefter beskrivs transmissionstekniker, Ethernet och ip-nät. Den tekniska beskrivningen innehåller också exempel på befintliga produkter som tillhandahålls av TeliaSonera inom respektive kategori. Kapitlet ger sålunda en teknisk bakgrund inför den kommande marknadsavgränsningen som görs i kapitel fyra Överföringsmedier med elektrisk terminalutrustning, galvaniska förbindelser Det finns två huvudtyper av galvaniska överföringsmedier, tvinnad parkabel av koppar och koaxialkabel. Accessnätet för fast telefoni består av parkabel, vilket med få undantag innebär att varje hushåll och fast verksamhetsställe kan anslutas med en hyrd galvanisk förbindelse baserad på parkabel. Koaxialkabel användes tidigare för att överföra teletrafik mellan telestationer, men har i detta sammanhang successivt ersatts av optisk fiber. I nuläget används koaxialkabel i stor utsträckning som accessnät för överföring av kabel-tv, och för anslutning av radioutrustning. För att en parkabel ska kunna överföra signaler krävs att de två trådändarna i parkabelns respektive ände ansluts till varsitt modem med elektriskt gränssnitt, som i princip fungerar som de bredbandsmodem som många konsumenter använder i hemmet. De fysikaliska egenskaperna gör att koppartrådsförbindelser har en begränsad överföringskapacitet och räckvidd, och används vanligen mellan kundens nätanslutningspunkt och lokal telestation eller mellan två nätanslutningspunkter under samma telestation. Den kapacitet som kan överföras beror huvudsakligen på vilka modem som används och förbindelsens längd. Figur 11 Telia Produktblad TeliaLink Koppar Post- och telestyrelsen 55

56 TeliaSonera tillhandahåller produkten "Koppar Punkt till Punkt" till operatörer. Produkten ger grossistkunden tillgång till parkabel i det befintliga telenätet och utgör en fast uppkopplad galvanisk förbindelse för att med grossistkundens egen transmissionsutrustning t.ex. knyta ihop olika kontorslokaler. En operatör kan etablera en egen tekniknod och därifrån låta förbindelsen nå slutkunderna. Produkten vänder sig till användare med behov av korta överföringssträckor inom ett telestationsområde. En operatör som vill knyta ihop olika lokaler utan att installera egen transmissionsutrustning kan istället köpa förbindelsekapacitet av TeliaSonera. Med standardiserade analoga modem som använder frekvensområdet Hz över en eller två parkablar tillhandahåller TeliaSonera den analoga förbindelseprodukten Anatel i varianterna Data för analog dataöverföring, Anknytning för sammankoppling av kontorsväxel och anknytning samt Standard, med internationellt standardiserad kvalitet och standardiserade kundgränssnitt. Förbindelserna tillhandahålls med hastigheter upp till 14,4 kbit/s. Symmetric digital subscriber line, SDSL, är en digital överföringsteknik som genom att använda kopparaccessnätet medger en symmetrisk överföringskapacitet upp till 2,3 Mbit/s för kortare förbindelser eller förbindelseavsnitt. Om två parkablar används, SHDSL, kan den fulla kapaciteten levereras över ett längre avstånd. Digitel är exempel på en förbindelseprodukt baserad på digital transmissionsutrustning. Figur 12 Telia Produktblad TeliaLink Digitel För såväl analoga som digitala förbindelser gäller att om de två nätanslutningspunkterna inte är anslutna till samma telestation utgörs förbindelsens ändsträckor av koppartrådsförbindelser, s.k. accesser, medan Post- och telestyrelsen 56

57 förbindelsen mellan telestationerna består av en multiplexerad digital överföringskanal som överförs via optisk fiber Radiofrekvenser Även radiofrekvenser används i stor omfattning för överföring av elektroniska kommunikationer. Med radiolänk kan en trådlös förbindelse etableras mellan två platser. En radiolänk består av två sändare/mottagare med riktantenn som placerats i vardera nätanslutningspunkten. Antennerna är riktade mot varandra, och mellan dem får inte finnas berg, större byggnader eller annat som kan hindra radiovågorna. En radiolänkantenn sätts vanligtvis upp i torn, mast eller på hustak. Avståndet mellan två sändare/mottagare som upprättar en förbindelse, dvs. ett länkhopp, kan vara upp till km långt, och även längre med rätt förutsättningar. Radiolänkar är lätta att flytta och kan snabbt tas i drift, och de är kostnadseffektiva tack vare att radiosignalen till skillnad från andra överföringsmedier inte kräver några stolpar eller kabelgrävning. De används bl.a. för att ansluta basstationer för mobiltelefoni och för att ansluta sändningsplatser för rundradio. Radiolänkar finns i olika överföringskapaciteter upp till 1 Gbit/s och med olika gränssnitt Medier med optisk terminalutrustning, optiska fiberförbindelser Fiberoptik är ett optiskt system där ljus leds genom så kallade optiska fibrer, vanligen tunnare än ett hårstrå, vars kärnor är gjorda av mycket rent glas eller plast. Dessa glas- eller plastkärnor är omslutna av ett mantelhölje och vanligtvis också av ett skyddande skal. Fiberoptiken fungerar på så sätt att ljusstrålen inuti kärnan totalreflekteras mot gränsytan till manteln. På så sätt kan ljuset färdas mycket långa sträckor. Figur 13 Breakoutkabel, UB serien. Kabeln finns tillgänglig från 2 fibrer upp till 156 fibrer. Tele & Datanät AB Ett fiberoptiskt överföringssystem består av en sändare som kodar och skickar iväg ljussignaler av infrarött ljus genom den optiska fibern, samt av en Post- och telestyrelsen 57

58 mottagare som tar emot och avkodar dem. Mottagaren översätter ljussignalerna till elektriska signaler som skickas till dator, tv eller telefon. För att en fiberförbindelse ska kunna överföra trafik krävs att terminaler med optiskt gränssnitt, s.k. våglängdsutrustning, ansluts i fiberns bägge ändar. De optiska terminalerna ger operatören tillgång till en eller flera s.k. våglängdskanaler. En våglängdskanal kan i sin tur förädlas till kapacitetsprodukter med viss bestämd kapacitet, kvalitet och gränssnitt. Om fibersystemet sträcker sig över långa avstånd försvagas ljussignalen så att den kan behöva regenereras. Detta görs med hjälp av signalförstärkare som är utplacerade mellan sändaren och mottagaren. Figur 14 TeliaSonera Skanova Fiber 2009 TeliaSonera tillhandahåller produkten Skanova Fiber Det är en svart fiber-produkt som erbjuds samtliga operatörer på den svenska marknaden, och där vid behov nätutbyggnad ingår på platser där det inte finns fiber. Produkten erbjuds inom definierade områden på drygt 100 orter enligt prislista till basstationer/master, till Skanovas noder, mellan egna noder och till kopplingsskåp (VDSL) vid adresser som finns i TeliaSoneras adressdatabas. Sedan januari 2010 erbjuds produkten även mot offert till koordinater och utanför de definierade områdena. TeliaSonera erbjuder både bas- och utökad service, samt normal- och expressleverans Transmissionstekniker / Multiplexering För att reducera överföringskostnaden låter nätoperatören flera överföringskanaler använda samma medium, exempelvis en parkabel, en radiolänk eller en optisk fiber. För att åstadkomma detta krävs s.k. Post- och telestyrelsen 58

59 multiplexering vilket möjliggör samtidig överföring av flera oberoende informationskanaler över ett och samma fysiska överföringsmedium. Exempel på multiplexering är frekvensmultiplex, våglängdsmultiplex och tidsmultiplex Frekvensmultiplex Frekvensmultiplex bygger på att ett antal bärvågor transporteras över samma galvaniska ledare, och bandpassfilter separerar sedan de olika bärvågorna. Det användes tidigare bl.a. för att via koaxialkabel överföra analoga kretskopplade telefonsamtal mellan telestationer. Bärvågsutrustning som används för att två telefonabonnemang/-samtal ska kunna överföras över samma parkabel är en enkel form av frekvensmultiplex. Även ett vanligt ADSL-modem för bredband använder frekvensmultiplex för att samtidigt kunna överföra både telefonsamtal och bredbandstrafik på en parkabel Våglängdsmultiplexering För att de redan etablerade optiska fibernäten skulle kunna ta hand om den dramatiska ökningen av datatrafik under senare delen av 1990-talet utvecklades tekniken våglängdsmultiplexering, WDM 20, vilket är en form av optisk frekvensmultiplex. WDM fungerar som ett prisma som delar upp ljuset i fibern i olika färgstrålar/våglängdskanaler, där varje våglängdskanal kan överföra lika mycket data som en hel fiber utan WDM-utrustning. Kapaciteten i befintliga fibernät kunde härigenom ökas tiofalt genom att ansluta våglängdsutrustning, utan att några nya fysiska fiberkablar behövde anläggas. Det finns två sorters WDM-utrustning, CWDM 21 som kan skapa upp till 16 kanaler i varje fiberpar, samt DWDM 22 som kan skapa upp till 40 st 100 GHzkanaler med full kapacitet, eller 80 st 50 GHz-kanaler med halverad kapacitet, i varje fiberpar. För att höga hastigheter och så många våglängder som möjligt ska kunna utnyttjas har även fibrernas egenskaper anpassats, och material- och teknikutvecklingen har gjort det möjligt att med vissa fiberkvaliteter och viss våglängdsutrustning överföra 128 kanaler (våglängder) om vardera 40 Gbit/s i en enda fiber. För de kunder som inte själva vill idriftsätta våglängdsutrustning och ta hand om regenereringen tillhandahåller TeliaSonera produkten "Skanova Optisk Kanal" som är en dubbelriktad förbindelse baserad på våglängdskanaler i ett DWDM-system eller till en sekvens av flera sådana system. Förbindelsen är uppbyggd mellan ett stort antal optiska linjeterminaler och förstärkare vid 20 Wawelength Division Multiplexing 21 Coarse Wawelength Division Multiplexing 22 Dense Wawelength Division Multiplexing Post- och telestyrelsen 59

60 noder i TeliaSoneras nationella telenät. Produkten finns i versionerna Optisk Kanal 16 som medger 2,5 Gbit/s och Optisk Kanal 64 som medger 10 Gbit/s. Figur 15 TeliaSonera Optisk Kanal Tidsmultiplex Den vanligaste formen av multiplexering kallas tidsmultiplex, TDM 23, och bygger på att ett antal digitala kanaler med relativt låg överföringshastighet med hjälp av en elektronisk krets får turas om att överföras på en avsevärt snabbare kanal. TDM utvecklades under den tid då teletrafiken huvudsakligen bestod av realtidsöverföring av taltelefoni, och innebar en övergång från analog till digital teknik vid överföring av tal och data. Tekniken utgår från 32 kanaler om vardera 64 kbit/s som tillsammans utgör 2048 kbit/s, dvs. 2 Mbit/s. PDH, plesiokron digital hierarki, utvecklades för att möta ökade kapacitetsbehov från 2 Mbit/s upp till 139 Mbit/s. PDH är baserad på kretskoppling och ger konstant bitöverföringshastighet och konstant tidsfördröjning. Allteftersom teletrafiken i större utsträckning kom att bestå av datatrafik infördes istället multiplexeringstekniken SDH, synkron digital hierarki, en multiplexeringsteknik som är bättre anpassad till överföring av såväl data som telefoni. Den främsta egenskapen hos SDH var dock införandet av styrbarhet i näten, vilket möjliggjorde centraliserad övervakning och styrning av trafiken i nätet, bättre utnyttjande av det fysiska nätet samt kortare leveranstid av förbindelser. SDH-teknik ger redan i standardutförande en mycket hög tillgänglighet, men kan göras i det närmaste avbrottsfri vid mer avancerade tillämpningar. SDH är nu den vanligaste multiplexeringstekniken. SDH är kompatibelt med den äldre standarden PDH. Kompatibiliteten är viktig eftersom PDH fortfarande används för lägre kapaciteter i näten. PDH har en lägsta kapacitet på 1,5 Mbit/s, medan SDH har en lägsta kapacitet på 23 Time Division Multiplex Post- och telestyrelsen 60

61 155 Mbit/s. SDH-baserade förbindelser finns i kapaciteter från 155 Mbit/s till 40 Gbit/s. TeliaSonera tillhandahåller produkten "TeliaSonera SDH" som bygger på SDH-teknik och som förutom accesser och förbindelser även innehåller övervakning, gränssnitt, skydd och underhåll. Den erbjuds i överföringskapaciteter från 2 Mbit/s till 10 Gbit/s, och ger operatörer en möjlighet att bygga fasta förbindelser mellan två eller flera förbindelsepunkter utan att själva behöva investera i nätutbyggnad eller ansvara för drift och underhåll. Tillgänglighetsnivån bestäms separat för varje förbindelse. Basnivån ger en garanterad tillgänglighet på lägst 99,8 procent, medan premiumnivån ger en garanterad tillgänglighet på lägst 99,95 procent. Figur 16 Accesser som medger fri sammankoppling, TeliaSonera Multiplexering innebär alltså att ett medium eller en överföringskanal kan användas för att överföra flera separata och åtskilda informationskanaler. En överföringskanal på 2048 kbit/s via en eller två parkablar kan därför användas för att samtidigt överföra 30 separata kretskopplade telefonsamtal om vardera 64 kbit/s, samt erforderlig signalering. Exempel på detta är Telia Digitel 2M som främst används för överföring av data och sammankoppling av Post- och telestyrelsen 61

62 kontorsväxelsystem. På motsvarande sätt kan en förbindelse på 155 Mbit/s användas för att överföra olika förbindelsekombinationer enligt figur 17. Figur 17 SDH Sweden, möjliga kundlaster i Access 155T. Kundlaster av PDH-typ packas i närmaste TeliaSonera-ägd SDH-utrustning som en VC -virtuell container, för vidare framföring i TeliaSoneras nät. En PDH-kundlast från en kundnod kan överlämnas som en SDH-kundlast på en annan kundnod Ethernet Ethernet är en familj tekniker för datakommunikation i lokala nätverk, LAN. Genom sin enkelhet, det stora antalet leverantörer och lägre kostnad har Ethernet successivt vuxit till den helt dominerande tekniken för lokala nätverk. Ethernet har funnits i många år som en LAN-teknik i företagsmiljö men på senare år har även operatörer börjat bygga Ethernet-baserade nät för att leverera tjänster. Ethernet används t.ex. för ip-nät och som gränssnitt då bredbandskunder ansluts med xdsl-teknik, och är numera den dominerande tekniken för anslutning av såväl företags- som hushållskunder. Då Ethernet används för att leverera slutkundstjänster i en operatörs nät ställs nya krav på tekniken, framför allt beträffande prioritering/kvalitetssäkring av trafik (Quality of Service, QoS), skyddsmekanismer och övervakningsmöjligheter. Ethernet över SDH (EoS) är en teknik som utvecklats och implementerats i många operatörers nät under de senaste åren. EoS möjliggör ett nät med hög tillförlitlighet, goda övervakningsmöjligheter och snabba omkopplingstider utan några avståndsbegränsningar. För operatörer som i likhet med TeliaSonera har ett SDH-baserat nät innebär EoS att endast accessdelen behöver uppgraderas, vilket ger stora kostnadsbesparingar. Post- och telestyrelsen 62

63 Figur 18 Point-to-Point Ethernet Connection Services, Cisco TeliaSonera tillhandahåller produktprogrammet "Ethernet Sweden" med kapaciteter från 0,5 Mbit/s till 10 Gbit/s. Kunden erbjuds Ethernet-länkar med en garanterad minsta bandbredd mellan två anslutningspunkter (punkt till punkt), punkt till multipunkt och multipunkt till multipunkt. Produkterna levereras med olika tjänstekvalitet, och tillgängligheten anges till mellan 99,5% och 99,8% 24. Figur 19 Ur Produktblad TeliaSonera Ethernet Sweden Ip-nät Idag kommunicerar de flesta databaserade system, inklusive alla system som riktas till konsumenter för internetkommunikation, utifrån ip-tekniken. NGN, se avsnitt 2.5, är den tekniska utveckling som innebär att kretskopplade kommunikationsnät (såsom nät för fast- och mobiltelefoni) övergår till att bli helt eller delvis ip-baserade och därmed paketförmedlade med möjlighet att tillhandahålla en mängd olika tjänster över olika accessnätsformer. Inom en 24 99,5% tillgänglighet motsvarar att tjänsten inte är tillgänglig 44 timmar per år. 99,9% tillgänglighet motsvarar att tjänsten inte är tillgänglig 9 timmar per år. Post- och telestyrelsen 63

64 inte alltför avlägsen framtid kommer sannolikt ip-baserade nät att vara den dominerande elektroniska kommunikationsarkitekturen. En grundläggande princip då internetprotokollet skapades var att inte ställa krav på tillförlitlighet. Som följd av detta utförs internetskiktets funktioner som "best effort", dvs. det ges inga garantier om att ip-paketen ska komma fram i rätt tid till rätt adress. En ip-nätsförbindelse ger därför ingen dedicerad bandbredd. Kontrollen att ip-paketen kommer fram görs istället av protokoll i högre skikt, t.ex. Transmission Control Protocol (TCP) i Transportskiktet. Virtual Private Networks, VPN, utnyttjar teknik som tillåter att flera användare använder samma nätresurser. Härigenom används nätet mer effektivt, samtidigt som tekniken medger hög säkerhet och prioritering av trafik. Iptekniken är numera den dominerande tekniken vid etablering av VPN-nät, och genom Multi-Protocol Label Switching (MPLS) är det möjligt att i ett ipbaserat VPN-nät skapa kundunika överföringskanaler med olika tjänstekaraktäristika, bl.a. trafikprioritering. Genom att använda kryptering säkerställs att andra användare inte ges tillgång till den översända informationen. Figur 20 Ur produktblad TeliaSonera IP City TeliaSonera tillhandahåller produkten IP City mellan s.k. infraorter där TeliaSonera gemensamt med kommuner investerar i bredband. IP City är en MPLS-baserad Ethernet Layer 2-transporttjänst som fungerar som bärare för ip-tjänster. Tjänsten utnyttjar VLAN-teknik och ger kunden tillgång till helt privata nät inom det publika Ethernetnätet. Informationen är därmed separerad från övrig datatrafik i nätet. Tillgängligheten är 99,5 procent. Tjänsten finns tillgänglig i bandbredder mellan 2 och 1000 Mbit/s och beskrivs som ett kostnadseffektivt sätt för Internet Service Providers och tjänsteintegratörer att skapa egna ip-tjänster eller bygga ett Ethernetbaserat kommunikationsnät. Post- och telestyrelsen 64

65 IP City stödjer olika trafikklasser för olika typer av trafik, och erbjuds med olika QoS-paket. Standard består av trafikklassen Best Effort Plus, utan trafikprioritering och lämplig för icketidskritiska tillämpningar som webb och e-post. Mix består av trafikklasserna Best Effort Plus, Real time och Business class, lämplig för mediastreaming och affärskritiska tillämpningar. Real time består av trafikklasserna Best Effort Plus och Real time, som är den högsta trafikklassen och den enda som är lämplig för telefoni. Post- och telestyrelsen 65

66 4 Avgränsning av produktmarknad Avgränsning av relevant produktmarknad Inom ramen för den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet tillhandahålls system för data- och telefonitrafik som medger symmetrisk eller asymmetrisk överföring av data med hög driftssäkerhet och tillgänglighet, där kundföretaget medges tillgång till den avtalade förbindelsen eller förbindelsekapaciteten hela tiden. Digitala kapacitetstjänster, våglängdsförbindelser och svartfiberförbindelser utgör sådana system för data- och telefonitrafik som uppfyller dessa kriterier, och som i stor utsträckning används och efterfrågas av svenska operatörer. Digitala kapacitetstjänster, våglängdsförbindelser och svartfiberförbindelser utgör inte substitut till varandra. Den svenska marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet består av tre marknader för - digitala kapacitetstjänster (den av EU-kommissionen definierade relevanta marknad 6), - våglängdsförbindelser, och - svartfiberförbindelser. Detta beslut avser marknaden för svartfiberförbindelser. PTS ska enligt 8 kap. 5 LEK fortlöpande fastställa vilka nationella produktoch tjänstemarknader som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa särskilda skyldigheter för en operatör med betydande inflytande på marknaden i fråga. PTS ska då också definiera marknadens geografiska omfattning. Vid fastställandet av sådana marknader ska PTS i största möjliga utsträckning beakta den rekommendation som EU-kommissionen i enlighet med ramdirektivet har antagit om relevanta produkt- och tjänstemarknader, som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa reglering. PTS ska också Post- och telestyrelsen 66

67 beakta de SMP-riktlinjer som EU-kommissionen har utfärdat som en vägledning för nationella regleringsmyndigheter när de definierar marknader och bedömer huruvida någon operatör har ett betydande marknadsinflytande. EU-kommissionen har i sin rekommendation utgått från definitionen av slutkundsmarknader ur ett framtidsorienterat perspektiv och därefter definierat relevanta tillträdesmarknader vilka fungerar som grossistmarknader. Utgångspunkten för marknadsanalysen är således inte, som vid tillämpningen av konkurrensrätten, förekomsten av ett avtal, en koncentration eller ett påstått missbruk, utan en allmän, framåtblickande bedömning av marknadens struktur och funktion. 25 De nationella regleringsmyndigheterna har enligt EU-kommissionen i regel endast till uppgift att definiera den geografiska omfattningen av de marknader som fastställts i rekommendationen och därefter huruvida dessa präglas av bristande konkurrens. 26 Eventuellt måste dock de nationella regleringsmyndigheterna även definiera relevanta produkt- och tjänstemarknader som faller utanför EU-kommissionens rekommendation. Den relevanta marknaden ska inbegripa en beskrivning av de produkter eller tjänster som utgör marknaden samt en bestämning av dess geografiska omfattning. All marknadsdefinition ska ske med tillämpning av konkurrensrättslig metod och stå i överensstämmelse med rättspraxis inom konkurrensområdet Metod för marknadsavgränsning En marknad utgörs enligt konkurrensrättslig praxis av alla tjänster respektive varor som i tillfredsställande mån på grund av sina egenskaper, sitt pris och sin tilltänkta användning kan betraktas som utbytbara, eller med ett annat ord, substituerbara.vid avgränsningen av den relevanta marknaden är det i regel lämpligt att börja med att identifiera den eller de produkter som omfattas av åtgärden. Därefter kan utbytbarheten från efterfrågesidan bedömas. 28 Efterfrågesubstitutionen, dvs. i vilken utsträckning kunder är beredda att ersätta en viss produkt med andra produkter, är normalt den viktigaste faktorn vid bedömningen av substituerbarhet, och utgör vanligtvis den mest omedelbara och effektiva begränsningen i företagens möjligheter att utöva marknadsinflytande. För att definiera en slutkundsmarknad analyseras vilka 25 Se förklaringsdokumentet till rekommendationen, s. 6 och riktlinjerna, p Se p. 36 i EU-kommissionens SMP-riktlinjer. 27 Se artikel 15.2 i ramdirektivet, och EU-kommissionens riktlinjer för marknadsanalys p Se Konkurrensrätt, en kommentar, Wetter m.fl. 2009, s Post- och telestyrelsen 67

68 produkter slutkunder kan ersätta med andra. På en grossistmarknad blir frågan vad grossistkunderna anser utgöra utbytbara produkter. Vid marknadsavgränsningen är det väsentligt att samtliga alternativ som står operatörerna till buds beaktas, och inte enbart de varor och tjänster vars objektiva egenskaper, pris och användningsområden direkt förefaller vara likvärdiga. Till hjälp vid en sådan bedömning föreslår EU-kommissionen det s.k. hypotetiska monopolisttestet eller SSNIP-testet (eng. Small but Significant Non-transitory Increase in Price). Vid användningen av detta test får man utgå från en viss elektronisk kommunikationstjänst, som saluförs inom ett visst geografiskt område och vars egenskaper är sådana att det kan vara motiverat att införa reglering. 29 Frågeställningen är om kunderna, vid en liten men varaktig ökning i pris 30 på 5 10 procent på produkten i fråga, skulle välja att köpa en annan produkt i en sådan omfattning att prishöjningen blir olönsam för säljaren till följd av minskad försäljning. Om så är fallet ingår sannolikt den andra produkten på samma relevanta marknad. Frågeställningen upprepas sedan för andra produkter tills en uppsättning produkter identifierats för vilka en prishöjning inte skulle bli lönsam, dvs. till dess att marknaden inte blir större. Marknaden har således utvidgats till att omfatta närliggande substitut. Utöver efterfrågesubstitution har som tidigare nämnts även s.k. utbudssubstitution en viss betydelse, vilken dock normalt anses underordnad efterfrågesubstitutionens betydelse. Utbudssubstitutionen kan spela en viktig roll i marknadsavgränsningen när det finns producenter på näraliggande marknader som, för det fall att det relativa priset på den aktuella produkten skulle stiga, mycket lätt och på kort sikt skulle kunna ställa om produktionen och börja tillverka den aktuella produkten. Omställningen ska kunna ske utan att företaget i fråga drar på sig betydande ytterligare kostnader eller kommersiella risker. Med detta avses att det inte får krävas en väsentlig anpassning av befintliga fasta och immateriella tillgångar, exempelvis i form av nyinvesteringar eller strategiska beslut inom företaget. 31 Producenten ska också utan kostnader och omställningstider för exempelvis reklam, produktprovning eller distribution kunna distribuera produkten till kunderna. Utbytbarheten ska kunna jämföras med utbytbarhet på efterfrågesidan vad gäller effektivitet och omedelbarhet. 32 För att utbudssubstitution ska ha någon relevans för marknadsdefinitionen ska en faktisk utbudssubstitution kunna konstateras. 29 Se EU-kommissionens SMP-riktlinjer, p. 40 ff procent enligt EU-kommissionens tillkännagivande om definition av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, ) p. 17, (cit. tillkännagivandet) och riktlinjerna p Se tillkännagivandet, fotnot 4 32 Tillkännagivandet, p. 20 och 23. Post- och telestyrelsen 68

69 Enbart hypotetisk substitution på utbudssidan är inte tillräckligt för att påverka definitionen av en marknad. Vid PTS analys har inte någon faktisk utbudssubstitution kunna konstateras på marknaden. Därmed har inte utbudssubstitution relevans för avgränsningen av produktmarknader på den aktuella marknaden. Däremot kan det bli relevant att beakta utbudssubstitutionen vid en bedömning av marknadsdominans och betyande inflytande och den eventuella utbytbarheten på utbudssidan kommer därför att utgöra en del av bedömningen av potentiell konkurrens i samband med analysen av betydande inflytande. 33 PTS har att med tillämpning av metoden ovan definiera den geografiska omfattningen av den marknad 6 som EU-kommissionen fastställt i sin rekommendation och att eventuellt med hänsyn till nationella omständigheter definiera andra relevanta marknader än de som identifierats i rekommendationen. Allra först måste dock PTS göra sin bedömning av vilka tjänster som omfattas av EU-kommissionens definition av marknad EU-kommissionens syn på den aktuella marknaden Den föreliggande marknadsanalysen avser marknad 6 som i EUkommissionens rekommendation om relevanta marknader från 2007 benämns Terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten. Varken i rekommendationen eller i dess förklaringsdokument ges någon detaljerad beskrivning av vilka produkter som tillhandahålls på denna marknad. PTS måste därför söka vägledning i de tidigare dokument som beskriver marknaden. I direktiv 92/44/EG, det s.k. leased lines-direktivet, definierades förhyrda förbindelser i art. 2 p. 2 som den telestruktur som tillhandahålls i samband med upprättande, utveckling och drift av det allmänt tillgängliga telenätet, som medger transparent överföringskapacitet mellan nätanslutningspunkter och som inte innefattar koppling på begäran (kopplingsfunktioner som användaren kan kontrollera som en del av tillhandahållandet av den förhyrda förbindelsen). Av art. 7 p. 1 framgick vidare att Medlemsstaterna ska säkerställa att respektive teleoperatörer var för sig eller tillsammans tillhandahåller ett 33 Se Konkurrensrätt, en handbok, Wetter m.fl. 2004, sid 104f, samt Competition Law, Whish 2003, sid 32. Post- och telestyrelsen 69

70 minimiutbud av förhyrda förbindelser. Detta minimiutbud bestod av 2- eller 4-tråds analoga förbindelser samt 64 kbit/s och 2 Mbit/s TDM-baserade digitala förbindelser. Begreppet förhyrda förbindelser inkluderade således enligt denna definition åtminstone analoga förbindelser och TDM-baserade digitala kapacitetstjänster. Leased lines-direktivets definition av förhyrda förbindelser ändrades genom direktiv 97/51/EG till de telesystem som medger en öppen och tydlig överföringskapacitet mellan nätanslutningspunkter och som inte innefattar uppkoppling på begäran (uppkopplingsfunktioner som användaren kan kontrollera som en del av den förhyrda förbindelsen). Ändringen består endast i att uttrycket den telestruktur som tillhandahålls i samband med upprättande, utveckling och drift av det allmänt tillgängliga telenätet ersattes med de telesystem, och innebar därför ingen förändring i sak. I ingressen till dir. 97/51/EG p. 13 anfördes att Tjänster inom området förhyrda förbindelser kommer att utvecklas med nya tekniska framsteg och efterfrågan på marknaden, och innebär att användarna får en flexiblare användning av de förhyrda bandbredderna, och i p. 14 För att åstadkomma effektivare förbindelser inom gemenskapen är det viktigt att medlemsstaterna uppmuntrar tillhandahållandet av ytterligare, harmoniserade och mer avancerade förhyrda förbindelser, med tanke på efterfrågan på marknaden och utvecklingen på standardiseringsområdet. I direktivets art. 2 p. 7 samt bilaga II, föreskrevs att medlemsstaterna skulle främja tillhandahållande av 34 och 139 Mbit/s PDH-baserade förbindelser, samt 155 Mbit/s SDH-baserade förbindelser. I direktiv 97/33/EG, bilaga del 2, beskrevs marknaden för förhyrda förbindelser på följande sätt: Förhyrda förbindelser avser teleutrustning som ger en allmänt tillgänglig överföringskapacitet mellan nätanslutningspunkter och som inte inbegriper koppling på begäran (kopplingsfunktioner som användaren själv kan styra som en del av den förhyrda förbindelse som tillhandahålls). De kan inkludera system som tillåter flexibel användning av den förhyrda förbindelsens bandbredd, inklusive vissa dirigerings- och styrningsmöjligheter. Denna marknadsbeskrivning inkluderar således hyrda förbindelser enligt definitionerna i direktiven 94/44/EG och 97/51/EG, men utöver detta består marknaden för förhyrda förbindelser även av system som tillåter flexibel användning av den förhyrda förbindelsens bandbredd, inklusive vissa dirigerings- och styrningsmöjligheter. Detta innebär att marknaden för hyrda Post- och telestyrelsen 70

71 förbindelser som den beskrivs i direktiv 97/33/EG förutom analoga förbindelser och TDM-, PDH- och SDH-baserade digitala kapacitetstjänster även inkluderar andra system. Frågan är dock vilka system. I EU-kommissionens rekommendation om relevanta produkt och tjänstemarknader den 11 februari 2003 beskrevs marknaderna 13 terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet och 14 trunkavsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet med förtydligandet att grossistmarknaderna 13 och 14 motsvarar de marknader som nämns i bilaga I.2 till ramdirektivet med hänvisning till direktiven 97/33/EG och 98/10/EG (samtrafik mellan hyrda förbindelser) samt direktiv 92/44/EEG (tillhandahållande av hyrd förbindelsekapacitet till andra leverantörer av elektroniska kommunikationsnät eller tjänster i grossistledet). I 2007 års rekommendation om relevanta marknader benämner EUkommissionen marknaden terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten. EU-kommissionen har således 2007 gjort marknaden teknikoberoende. Den nuvarande rekommendationen hänvisar dock inte specifikt till marknadsbeskrivningen i direktiv 97/33/EG om vad som avses med hyrda förbindelser. Däremot är utgångspunkten för rekommendationen, enligt förklaringsdokumentet, 34 de marknader som identifierades i den ursprungliga rekommendationen. De produkter som ingår i marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet måste därför vara de som framgår av direktivet 97/33/EG. Marknaden inkluderar således analoga förbindelser och TDM-, PDH- och SDH-baserade digitala kapacitetstjänster, samt även system som tillåter flexibel användning av den förhyrda förbindelsens bandbredd, inklusive vissa dirigerings- och styrningsmöjligheter. Detta gäller oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten. 4.3 PTS produktanalys PTS ska, med hänsyn till nationella förhållanden, analysera den marknad för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten som fastställts av EU-kommissionen i rekommendationen den 17 december PTS måste därför utgå från den produktmarknad som EU- 34 Se s. 19. Post- och telestyrelsen 71

72 kommissionen har bedömt som aktuell för förhandsreglering. Mot bakgrund av vad som framkommit i föregående avsnitt undersöks omfattningen av denna marknad. EU-kommissionens marknadsdefinition från år 2007 inkluderar förutom analoga förbindelser och TDM-, PDH- och SDH-baserade digitala kapacitetstjänster även system som tillåter flexibel användning av den förhyrda förbindelsens bandbredd, inklusive vissa dirigerings- och styrningsmöjligheter, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla den hyrda eller dedicerade kapaciteten. Frågan uppstår därför vilka produkter som utgör sådana system som avses i direktiv 97/33/EG. Utgångspunkten för fastställandet av grossistmarknader ska enligt EUkommissionen vara en karaktärisering av slutkundsmarknader inom en given tidsram. 35 Hyrda förbindelser i grossistledet utgör dock en grundbeståndsdel i alla former av elektroniska kommunikationstjänster, och de efterfrågade produktegenskaperna är helt beroende av vilken typ av tjänst som grossistkunden har för avsikt att tillhandahålla på någon av de olika slutkundsmarknaderna. EU-kommissionen har i linje med detta i förklaringsdokumentet till rekommendationen av den 21 januari 2005 om tillhandahållande av hyrda förbindelser i EU (del 1), angett att på kommunikationsmarknaden är hyrda förbindelser grundläggande komponenter, som används av nätverksoperatörer och tjänstetillhandahållare som den fundamentala transportinfrastrukturen för deras tjänster, och av stora företagsanvändare som metod för att koppla ihop anläggningar världen över för överföring av interna röstmeddelanden och intern datakommunikation. 36 Den grossistmarknad för hyrda förbindelser som definierats av EUkommissionen får därför analyseras med hänsyn till de funktioner som produkten fyller för grossistkunderna, snarare än utifrån en kategorisering av samtliga berörda slutkundsmarknader. De produkter som efterfrågas på marknaden är uppenbarligen sådana förbindelser som operatörerna skulle kunna använda för att producera de olika tjänster som bjuds ut till slutkunderna. PTS kommer i följande avsnitt att analysera de olika produkter, som används av svenska nätverksoperatörer och tjänstetillhandahållare som den fundamentala transportinfrastrukturen för deras tjänster. Analysen kommer att utvisa om produkterna ingår på den av EU-kommissionen avgränsade marknad 6, eller om de utgör en separat produktmarknad, men fyller samma funktion 35 Se EU-kommissionens rekommendation 2007, beaktandesats 4 och förklaringsdokumentet, s Se p. 1 Post- och telestyrelsen 72

73 som de av EU-kommissionen avsedda produkterna. Analysen kommer även att visa om produkterna är utbytbara med varandra. EU-kommissionen anförde i förklaringsdokumentet till 2003 års rekommendation att marknadsdefinitioner, som gjorts på nationell nivå och som ska användas för marknadsanalyser, kan på en rad olika sätt skilja sig från definitionerna av de marknader som är upptagna i rekommendationen. 37 Det framgår vidare av fotnot 24 till detta stycke att exempelvis kan marknadsdefinitionen på det nationella planet vara snävare för en marknad som är upptagen i rekommendationen. Utifrån nationella förhållanden kan det finnas anledning att utvidga en marknadsdefinition så att två eller flera marknader, som är upptagna som skilda marknader i rekommendationen, fastställs vara en enda marknad. Vidare kan det finnas anledning att ta med en nyligen framväxt marknad genom att kombinera den med en marknad som redan är upptagen i rekommendationen. Beroende på skiftande nationella förhållanden kan det finnas anledning att fastställa fler marknader än de som är upptagna i denna rekommendation. Det är på marknaden för hyrda förbindelser i grossistledet passande att en nyligen framväxt marknad kan kombineras med en av EU-kommissionen definierad marknad. Begreppet hyrda förbindelser definierades redan år 1992 och marknadsbeskrivningen stammar från år De svenska operatörer som i konkurrens med Telia tillhandahöll teletjänster till slutkunder 1997 använde nästan uteslutande digitala kapacitetstjänster och analoga förbindelser som transportinfrastruktur i sin verksamhet. Under detta år hade Telia börjat sälja svartfiberförbindelser, men våglängdsförbindelser tillhandahölls ännu inte. Stokab i Stockholm hade startat sin verksamhet år 1994, och sålde 1997 svartfiberförbindelser för 34 mnkr, vilket utgjorde en dryg procent av den totala omsättningen på den svenska marknaden för nätkapacitet. Sedan dess har operatörernas efterfrågan på svartfiberförbindelser ökat kraftigt, och försäljningen av svartfiberförbindelser till svenska operatörer är nu större än försäljningen av digitala kapacitetstjänster. Även våglängdsförbindelser efterfrågas alltmer. Det måste därför undersökas om även svartfiberförbindelser och våglängdsförbindelser ska inkluderas i den marknad som fastställts av EU-kommissionen. 37 Se s. 13. Post- och telestyrelsen 73

74 Figur 21 Extern försäljning av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser 2010, tkr För att definiera den eller de marknader som med hänsyn till nationella förhållanden kan vara aktuell/a för förhandsreglering kommer PTS därför att analysera såväl analoga förbindelser och digitala kapacitetstjänster som svartfiberförbindelser och våglängdsförbindelser. 4.4 Beskrivning av produkten Enligt EU-kommissionen används hyrda förbindelser av nätverksoperatörer och tjänstetillhandahållare som den fundamentala transportinfrastrukturen för deras tjänster, se ovan. PTS har i den tekniska beskrivningen i kapitel 2 fastslagit att terminerande avsnitt av hyrda förbindelser i grossistledet har som funktion att förbinda kommunikationsutrustning i grossistkundens nätperiferi (t.ex operatörens kommunikationsutrustning i en slutkunds lokaler, basstationen eller DSLAM i en telestation där samlokalisering ägt rum) med kommunikationsutrustning i ett av grossistkundens regionala nätnav. nav. Enligt PTS bedömning i avsnitt är sådana förbindelser inte längre än 100 km. För att medge överföring av den tal- och/eller datatrafik som erfordras för att operatören på ett effektivt sätt ska kunna tillhandahålla den aktuella slutkundstjänsten med utlovad kvalitet och tillgänglighet måste de produkter som ingår i marknaden uppfylla följande tre produktdefinierande kriterier: garanterad tillgång till den avtalade förbindelsekapaciteten eller förbindelsen utan avbrott, hög driftssäkerhet och tillgänglighet hög kvalitet avseende bitfel och fördröjning. Post- och telestyrelsen 74

75 4.4.1 Symmetrisk och asymmetrisk trafiköverföring Oavsett kapacitetsbehov finns det två former av trafiköverföring, symmetrisk, vilket innebär att trafiken bärs med samma kapacitet i båda riktningarna mellan de båda nätanslutningspunkterna, och asymmetrisk, vilket innebär att överföringskapaciteten är större i den ena riktningen och mindre i den andra. Under den tid då teletrafiken huvudsakligen bestod av realtidsöverföring av kretskopplad taltelefoni och data var det självklart att trafikflödet var symmetriskt. Traditionellt har därför såväl grossistkunder som slutkunder i form av större företag överfört sin trafik som symmetrisk nätkapacitet. Asymmetrisk trafiköverföring överför företrädesvis mer kapacitet till slutkunden, nedströms, än vad som överförs från denne, uppströms. Ett exempel på en asymmetrisk överföringstjänst är ADSL-anslutning, asymmetric digital subscriber line, för bredband, där slutkundens telefonledning används för bredbandsanslutning till internet. Mot bakgrund av internets natur är slutkundens behov av att ta emot data normalt betydligt större än behovet av att sända data. Överföringsmedier med begränsad överföringskapacitet, i detta fall en parkabel av koppar, kan på det här sättet utnyttjas effektivare för interaktiva tjänster som inte behöver lika stor kapacitet i båda riktningarna. Utgångspunkten för denna analys är att symmetrisk trafiköverföring utgör normen vid etablering av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser. Vid en analys av huruvida även system som medger asymmetrisk trafiköverföring kan användas som system för trafiköverföring mellan nätets periferi och ett av nätets regionala nav måste särskilt beaktas att trafiköverföringen sker som ett led i produktionen av en slutkundstjänst. Kraven på tillgänglighet och kvalitet är därför avhängiga av vilken slutkundstjänst som ska levereras. Operatörer som tillhandahåller slutkundstjänster i form av t.ex. telefoni och företagsnät hanterar trafikflöden som huvudsakligen är symmetriska. För dem utgör inte asymmetrisk trafiköverföring ett användbart alternativ. För operatörer som tillhandahåller bredband är dock situationen en annan. Bredbandsleverantörerna vill förutom tillgång till internet även erbjuda telefoni och tv, med så många kanaler som möjligt, över sina bredbandsanslutningar. Video-on-demand-tjänster ställer stora krav på överföringskapacitet till användaren. En bredbandsleverantör som etablerar xdsl-utrustning behöver därför i många fall överföra mycket höga kapaciteter nedströms från den egna regionala noden till respektive xdsl-utrustning för vidare leverans till de olika slutkunderna. Behovet av att överföra trafik uppströms från slutkunderna är däremot relativt litet. På motsvarande sätt behöver en mobilteleoperatör som tillhandahåller mobilt bredband i många fall överföra höga kapaciteter Post- och telestyrelsen 75

76 nedströms från den regionala växeln till respektive basstation, medan behovet av att överföra trafik uppströms från slutkunderna är relativt litet. För de operatörer som tillhandahåller fast eller mobilt bredband föreligger således ett behov av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser som medger asymmetrisk trafiköverföring, där den totala överföringskapaciteten till och från xdsl-utrustning eller mobilbasstation kan disponeras så att merparten därav, t.ex. 80 eller 90 procent, kan användas för överföring av nedströms trafik till slutkunderna. Leverantörer av bredband skulle sannolikt i många fall föredra tekniker som medger asymmetrisk överföring av stora datamängder i optisk fiber. Ett fiberpar eller en våglängdsförbindelse som normalt tillhandahåller 155 Mbit/s i vardera riktningen skulle i stället kunna användas för att asymmetriskt överföra Mbit/s, en trafikvolym som annars skulle motiverat anslutning av två symmetriska våglängdsförbindelser om 155 Mbit/s. Redan år 2005 presenterade hårdvaruföretaget Cisco den första asymmetriska Gigabit Ethernet-applikationen som var speciellt anpassad för leverantörer av IP-tv och video-on-demand, och som gav möjlighet att avdela så mycket kapacitet som behövdes i vardera riktningen. Asymmetrisk överföring kan således vara att föredra för leverantörer av bredband med stora asymmetriska trafikflöden, för att utnyttja tillgänglig kapacitet mer kostnadseffektivt. Terminerande avsnitt av hyrda förbindelser kan därför bestå både av sådana telesystem som medger en symmetrisk överföringskapacitet, och sådana telesystem som medger en asymmetrisk överföringskapacitet. Sammanfattningsvis beror respektive kundföretags val av trafikform (symmetrisk/asymmetrisk) eller överföringsteknik och gränssnitt (TDM, PDH, SDH, Ethernet eller Ethernet över SDH) på vilka slutkundstjänster denne tillhandahåller och på vilket sätt tjänsterna tillhandahålls. PTS anser därför att det saknas skäl att göra en uppdelning av marknaden utifrån trafikform, kapacitet eller gränssnitt. 4.5 System för data- och telefonitrafik Nedan undersöks vilka system för data- och telefonitrafik som uppfyller de funktionella och tekniska kriterier som enligt PTS uppfattning kännetecknar tjänsten terminerande avsnitt av hyrda förbindelser, samt huruvida dessa omfattas av den av EU-kommissionen definierade marknad 6. PTS inleder Post- och telestyrelsen 76

77 med de system, analoga förbindelser och digitala kapacitetstjänster, som inkluderades i den ursprungliga definitionen av hyrda förbindelser i dir. 92/44/EG respektive 97/51/EG Analoga förbindelser Även om slutkundernas användning av kapacitetskrävande applikationer har ökat kraftigt, finns det fortfarande applikationer som är anpassade för att använda hyrda förbindelser med låg kapacitet. Användningsområdet för analog och digital överföringsteknik är detsamma, dvs. de används för att överföra taloch datatrafik. Den analoga tekniken karaktäriseras dock av en mycket låg överföringskapacitet och en begränsad funktionalitet. Analoga förbindelser med överföringshastigheter upp till 14,4 kbit/s har sedan lång tid tillbaka erbjudits på marknaden som en del av det reglerade utbudet. Den mycket låga överföringshastigheten och begränsade funktionaliteten har dock medfört att operatörernas efterfrågan på analoga förbindelser i dag är i stort sett obefintlig. Trots att den analoga tekniken medger överföring av data med hög kvalitet, hög driftssäkerhet och tillgänglighet, så medför den begränsade överföringskapaciteten och funktionaliteten att analoga förbindelser inte utgör ett sådant system som dagens operatörer använder för att knyta samman kundföretagets nätperiferi med dess regionala nav. PTS måste därför konstatera att analoga förbindelser, vilket var en av de två förbindelsetyper som ingick i den ursprungliga definitionen av hyrda förbindelser i dir. 92/44/EG, inte uppfyller de krav på funktionalitet som idag ställs på grossistmarknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser. Analoga förbindelser blir därför inte föremål för substitutionsanalys Digitala kapacitetstjänster Digitala kapacitetstjänster innebär färdiga överföringstjänster med specifika egenskaper. Överföringstjänsten levereras med specifika gränssnitt i de två nätanslutningspunkterna, och leverantören kan använda olika former av överföringsmedier i form av parkabel, radiolänk och svart fiber för olika delar av förbindelsen. På den svenska marknaden tillhandahålls TDM-, PDH-, och SDH-baserade digitala kapacitetstjänster med överföringskapaciteter enligt tabellen nedan. Samtliga dessa omfattas av definitionerna i direktiven 92/44/EG och 97/51/EG. Post- och telestyrelsen 77

78 Min Max TDM 64 kbit/s kbit/s PDH E1: kbit/s E4: kbit/s SDH STM-1: 155 Mbit/s STM-64: 10 Gbit/s Under senare år har digitala kapacitetstjänster baserade på Ethernet-gränssnitt efterfrågats alltmer av grossistkunderna, och mycket tyder på att PDH- och SDH-tjänster successivt kommer att ersättas av Ethernet-tjänster. Ethernetbaserade förbindelser erbjuds med olika accessformer baserade på ADSL, VDSL, SHDSL och optisk fiber, med en garanterad minimi-bandbredd mellan 0,5 Mbit/s och 10 Gbit/s och med varierande kvalitet och tillgänglighet. Sådana varianter av Ethernet-baserade förbindelser som är baserade på SHDSL och optisk fiber har enligt PTS uppfattning en sådan kvalitet och tillgänglighet att de utgör digitala kapacitetstjänster. ADSL- och VDSLbaserade varianter måste däremot anses utgöra en del av marknaden för bitströmstillträde. Ethernet-baserade digitala kapacitetstjänster baserade på SHDSL och optisk fiber ingår därför också i marknaden. 38 För grossistkunder som inte vill investera i nätutbyggnad eller ansvara för drift och underhåll torde digitala kapacitetstjänster vara förstahandsvalet vid etablering av terminerande avsnitt, oavsett kapacitetsbehov. Även sådana grossistkunder som vid större kapacitetsbehov föredrar att etablera egen transmissionsutrustning på svartfiberförbindelser eller att ansluta sig till våglängdsprodukt, torde vid ett långsiktigt kapacitetsbehov understigande 34 Mbit/s, eller beroende på plats och avstånd, föredra att köpa en fullständig kapacitetstjänst. TDM-, PDH-, SDH- och Ethernet-baserade digitala kapacitetstjänster utgör således sådana system för data- och telefonitrafik som uppfyller de tre produktdefinierande kriterier som kännetecknar terminerande avsnitt av hyrda förbindelser, och blir därför föremål för substitutionsanalys. 38 Se t.ex. EE/2007/0643 och DE/2007/0677 Post- och telestyrelsen 78

79 4.5.3 Medier med elektrisk terminalutrustning: galvaniska förbindelser Operatörer som har behov av överföring av lägre kapaciteter över korta sträckor inom ett telestationsområde kan använda sig av en fast uppkopplad galvanisk förbindelse i kopparaccessnätet för fast telefoni, för att med egen transmissionsutrustning t.ex. knyta ihop olika kontorslokaler eller skapa förbindelser från arbetsplatsen till medarbetarnas hemdatorer. Sådana förbindelser kan ge garanterad och avbrottsfri tillgång till den avtalade förbindelsekapaciteten, hög driftssäkerhet och tillgänglighet, samt hög kvalitet avseende bitfel och fördröjning. De överföringstekniker som använder kopparaccessnätet, både symmetriska och asymmetriska, har dock en räckvidd som är begränsad till ett fåtal kilometer och en begränsad överföringskapacitet som minskar med avståndet. Det system för data- och telefonitrafik som det lokala kopparaccessnätet utgör torde endast i undantagsfall kunna användas för att med egen utrustning knyta samman operatörens nätperiferi med dess regionala nav. Överföringsmedier i form av galvaniska förbindelser i kopparaccessnätet utgör därför inte i sig ett sådant system som operatören använder för att knyta samman kundföretagets nätperiferi med dess regionala nav, och blir följaktligen inte föremål för substitutionsanalys Elektromagnetiska medier: radiofrekvenser och radiolänkar Radiofrekvenser utgör överföringsmediet för radiolänkförbindelser och spelar en viktig roll för många nätoperatörer. På marknaden finns idag radiolänkutrustning med olika gränssnitt och överföringskapaciteter upp till 1 Gbit/s. Den maximala förbindelselängden för respektive radioförbindelse, s.k. länkhopp, varierar från några kilometer vid hög överföringskapacitet till km vid lägre överföringskapacitet. Radiolänkar är lätta att flytta och kan snabbt tas i drift och är jämförelsevis billiga att upprätta eftersom det inte krävs någon kabelgrävning längs förbindelsesträckningen. En förutsättning för att en radiolänkförbindelse ska kunna etableras är dock att sikten är fri hela förbindelsesträckningen mellan de båda radiosändarna/-mottagarna, s.k. Line of Sight. Mobiloperatörer upprättar i mycket stor utsträckning radiolänkförbindelser som backhaul för att ansluta basstationer i nätets geografiska periferi med noder närmare nätets kärna. Den fortsatta utbyggnaden av 4G-näten kommer att innebära att radiolänkar med hög överföringskapacitet kommer att utgöra en stor andel av basstationernas backhaulförbindelser. Basstationer utanför de större tätorterna där tillgången till optisk fiber är begränsad kommer i stor utsträckning att anslutas med radiolänkteknik. Post- och telestyrelsen 79

80 Figur 22 Radiolänk som backhaul i ett nät för mobiltelefoni Etablering av radiolänkförbindelser förutsätter att operatören har tillgång till radiospektrum i de frekvensband som medger den efterfrågade överföringskapaciteten. Det förekommer även i begränsad omfattning att en frekvenstillståndshavare mot viss ersättning ger en operatör rätt att utnyttja frekvenser för radiolänkändamål. PTS bedömer dock att frekvensupplåtelser har så ringa omfattning att det saknar kommersiell betydelse. Radiofrekvenser såsom överföringsmedium analyseras därför inte i detta beslut. Beroende på förbindelsesträckningens längd, belägenhet och tillgången till alternativa förbindelselösningar är radiolänkar ett alternativ för operatörer som med egen utrustning vill etablera terminerande avsnitt, oavsett kapacitetsbehov. Radiolänkar är således ett system för data- och telefonitrafik som kan användas för att etablera förbindelser mellan operatörens nätperiferi och dess regionala nav, och som med hög driftssäkerhet, tillgänglighet och hög kvalitet avseende bitfel och fördröjning ger garanterad tillgång till den avtalade förbindelsekapaciteten eller förbindelsen utan avbrott. Radiolänkar upprättas och drivs av operatörer som behöver överföra trafik mellan två platser och som själva vill välja transportprotokoll och överföringskapacitet samt ansvara för drift och underhåll. Operatören väljer således att genom egna investeringar i nätutrustning bygga ut sitt eget nät istället för att hyra en befintlig förbindelse från en annan operatör. Post- och telestyrelsen 80

81 Upprättande av en radiolänk är således en fråga om nätutbyggnad för att själv producera förbindelsekapacitet, och kan därför inte anses vara en hyrd förbindelse. Radiolänkar kommer därför inte att bli föremål för substitutionsanalys. PTS måste dock beakta förekomsten av radiolänkar i den fortsatta analysen av om någon operatör har betydande inflytande på marknaden. Dels producerar radiolänkar överföringskapacitet som operatören använder i sin produktion av tjänster till slutkunder, vilket oavsett om det redovisas ekonomiskt eller inte representerar ett värde för operatören. Detta benämns self supply och är av intresse vid bedömning av marknadsandelar. Dels kan möjligheten för operatören att själv bygga ut sitt nät med radiolänk ge en starkare förhandlingsposition gentemot en leverantör av hyrda förbindelser, s.k. motverkande köparmakt Våglängdsförbindelser Med våglängdsförbindelser kan den totala kapaciteten i ett fiberpar fördelas på ett stort antal kanaler. Detta medför ett mera kostnadseffektivt nyttjande av fiberkapaciteten, jämfört med att nyttja ett fiberpar för bara en förbindelse. En våglängdsförbindelse har aktiva optiska nätelement som förstärker den optiska signalen längs förbindelsesträckningen. Kunden ansluter sin utrustning med optiska gränssnitt i förbindelsens ändpunkter. Våglängdsförbindelser tillhandahålls till grossistkunder som inte själva vill idriftsätta våglängdsutrustning. Förbindelserna tillhandahålls med kapaciteter från 100 Mbit/s upp till 10 Gbit/s. Våglängdsförbindelser torde vara ett förstahandsval för kundföretag som inte själva vill sätta våglängdsutrustning i drift och som har ett kapacitetsbehov på 100 Mbit/s eller mera, och i vissa fall även vid lägre kapaciteter. Våglängdsförbindelser utgör således ett sådant system för data- och telefonitrafik som uppfyller de tre produktdefinierande kriterier som kännetecknar terminerande avsnitt av hyrda förbindelser, och blir därför föremål för substitutionsanalys Medier med optisk terminalutrustning: svartfiberförbindelser Svartfiberförbindelser efterfrågas av företag som behöver överföra mycket stora trafikmängder och som själva vill välja transportprotokoll och överföringskapacitet samt ansvara för drift och underhåll. Som framgår av avsnitt krävs det att terminaler med optiskt gränssnitt, s.k. våglängdsutrustning, ansluts i fiberns bägge ändar för att en fiberförbindelse ska kunna överföra trafik. Om fiberförbindelsen sträcker sig över långa avstånd Post- och telestyrelsen 81

82 försvagas ljussignalen så att den kan behöva regenereras med hjälp av signalförstärkare som är utplacerade mellan förbindelsens ändpunkter. Grossistprodukten svartfiberförbindelser förutsätter således att kunden har tillgång till egen personal för installation, drift och underhåll. Ett stort kapacitetsbehov är en förutsättning för att det ska vara motiverat för en grossistkund att använda egen våglängds- och multiplexeringsutrustning och egen personal för att etablera och underhålla ett terminerande avsnitt av optisk fiber-förbindelse. Den enklaste formen av optisk fiber-förbindelse ger en kapacitet på 155 Mbit/s. Vid behov av lägre kapacitet än 155 Mbit/s finns i många fall, beroende av plats och avstånd, goda skäl att i stället köpa en annan typ av kapacitetsprodukt som inte kräver egen utrustning. Kapacitetsbehov under 34 Mbit/s torde endast i undantagsfall motivera användning av svart fiber. Svartfiberförbindelser utgör således ett sådant system för data- och telefonitrafik som uppfyller de tre produktdefinierande kriterier som kännetecknar terminerande avsnitt av hyrda förbindelser, och blir därför föremål för substitutionsanalys IP-nät Många svenska leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster kommer successivt under de närmaste åren att övergå till att tillhandahålla sina slutkundstjänster via ip-baserade nät. Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer sannolikt ip-baserade nät att vara den dominerande elektroniska kommunikationsarkitekturen. Frågan är därför om förbindelser baserade på ipnät utgör ett sådant system för data- och telefonitrafik som kan tillhandahållas till t.ex. en mobiltele- eller bredbandsoperatör för att etablera förbindelser som med garanterad tillgång till den avtalade förbindelsekapaciteten eller förbindelsen utan avbrott, med hög driftssäkerhet och tillgänglighet och hög kvalitet avseende bitfel och fördröjning, medger överföring av data mellan kundföretagets nätperiferi och dess regionala nav? För att få vägledning om huruvida ip-nät kan anses utgöra en hyrd förbindelse har PTS valt att utgå från de etablerade modeller för datakommunikation som används i branschen OSI-modellen OSI-modellen, ISO 7498, är en konceptuell modell för datakommunikation i sju skikt. Varje skikt tillhandahåller en specifik tjänst som är oberoende av de tekniker som används i skiktet ovanför eller nedanför. Post- och telestyrelsen 82

83 Figur 23 OSI referensmodellen Det första skiktet i OSI-modellen är det fysiska skiktet. Detta skikt ansvarar för den mest elementära nätverkshårdvaran i ett datanätverk, nämligen att fysiskt ansluta kommunikationsutrustningar så att de kan kommunicera med varandra. Det fysiska skiktets "språk" utgörs av volt- och frekvenstal hos elektriska pulser i kablar eller elektromagnetiska vågor i luften. Det fysiska skiktet i OSImodellen utgörs av överföringsmedier som t.ex. optisk fiber och multiplexeringstekniker som t.ex. PDH/SDH. Datalänkskiktet är det andra skiktet i den hierarkiska OSI-modellen för datanätverk. Datalänkskiktet ansvarar för att dataöverföring sker via det fysiska skikt som förbinder två intilliggande kommunikationsutrustningar. Exempel på datalänkprotokoll är ATM, Ethernet och Multi Protocol Label Switching (MPLS). Nätverksskiktet är det tredje skiktet i den hierarkiska OSI-modellen för datanätverk. Det adresserar meddelanden och översätter logiska adresser och namn till fysiska adresser, och ansvarar för paketleverans från sändare till mottagare via de datalänk- och fysiska skikt som sammanbinder samtliga kommunikationsutrustningar i nätverket. Internet Protocol är ett exempel på nätverksprotokoll. Post- och telestyrelsen 83