Min eller din verklighet hur uppfattar vi världen? Sinnesupplevelser inom autismspektrum. Maria Johansson

Transkript

1 Min eller din verklighet hur uppfattar vi världen? Sinnesupplevelser inom autismspektrum Maria Johansson FoU-trainee Uppsats nr 28 november 2013

2 Förord Detta arbete är resultatet av en litteraturstudie som genomförts av Maria Johansson, omsorgspedagog i Sociala resursförvaltningen. Arbetet är genomfört under Marias tid som FoU-trainee på FoU Malmö. Att vara trainee innebär att man arbetar på FoU Malmö en dag i veckan under ett halvår. Personal inom vård och omsorg får ledigt från sitt ordinarie arbete för att kunna fördjupa sig inom något område som är viktigt för den egna arbetsplatsen. Ämnet kan vara en fråga eller ett problem som diskuterats på arbetsplatsen, eller något som den anställde själv funderat på. Fördjupningen sker genom att den anställde får tillfälle att söka litteratur som rör det valda ämnet. Litteratursökningen genomförs med hjälp av en handledare på FoU Malmö, samt med en introduktion på Stadsbiblioteket om hur man kan söka information via Internet. Aktiviteten FoU-trainee syftar till att öka de anställdas intressen och möjligheter att följa utvecklingen av den forskning som bedrivs inom vård och omsorg. Målet är att stödja Malmö stads långsiktiga arbete med kvalitets- och kompetensutveckling inom detta område. Varje trainee redovisar sin studie i en uppsats. Uppsatserna publiceras i en serie enklare publikationer. De publicerade uppsatserna har olika ambitionsnivåer. Syftet med publiceringen är att ge personalen på den egna arbetsplatsen och andra intresserade möjlighet att ta del av litteraturstudien. Det är viktigt för alla att veta hur människor med autism uppfattar sin värld, vilka svårigheter men också glädjeämnen som finns i vardagen. Maria visar i sin uppsats hur spännande det kan vara att vilja dela en annan persons upplevelser. Jag hoppas och tror att uppsatsen kan komma till stor nytta! Maria har i sin roll som omsorgspedagog ett gott tillfälle att sprida sin kunskap om människor med autism! Petra Björne Koordinator FoU Malmö 1

3 Innehåll Inledning... 3 Autism och det relativa funktionshinderbegreppet... 3 Syfte... 5 Metod... 5 Autismspektrumtillstånd... 6 Sensorik... 8 Annorlunda sensorik Annorlunda multisensoriska upplevelser Sensorisk känslighet i tidig ålder Annorlunda sensoriska reaktionsmönster Underkänslighet Överkänslighet Sensoriskt sökande Symptom i vardagen Inifrånperspektivet Synintryck visuell perception Hörsel auditiv perception Smak Lukt olfaktorisk perception Kroppssinnet proprioception Känsel taktil perception (smärta, beröring, kyla värme) Balanssinnet vestibulära sinnet Att anpassa vardagen Sensoriska interventioner Diskussion Individen Tillrättalägga miljöer Kravanpassning Referenser

4 Inledning Ända sedan jag började arbeta med personer med autismspektrumtillstånd har jag drivits av en nyfikenhet kring varför personerna gör si eller så. Att våga möta individen och lära känna personen leder till många nya upptäckter och ny kunskap. Varför kan det då vara så svårt? Att ha autism innebär att man uppfattar världen annorlunda, det är ett uttryck som ofta återkommer. Men hur då annorlunda? Min tanke när jag fick möjligheten att skriva en FoU-uppsats var att ge en ingång till hur man uppfattar världen annorlunda. Sensorik handlar om hur man hanterar det som händer och sker i ens närhet, vad det är man uppmärksammar via sina sinnen. Alla levande individer använder sina sinnen för att ta in information från omgivningen och tolka det som sker. Att ha autism innebär att ha annorlunda sinnesupplevelser, vilket leder till att man uppfattar världen annorlunda. Det handlar inte bara om de fem sinnenas funktion, det handlar också om balans, motorik och kroppssinnet/proprioception (om att kunna avgöra de egna kroppsdelarnas positioner). Vad som också kan vara annorlunda är hur sinnena samspelar och hur det kan påverka uppfattningen om omgivningen. Vad är det för bild man får av det som händer när man lever med autism? Är det samma bild som andras, eller är det något eget? Mina första tankar kring annorlunda sensorik hos personer med autismsspektrumtillstånd föddes successivt. Det första som blev uppenbart för mig, och som jag satte i samband med sensorik, handlade om ljudkänslighet. Jag lärde känna en kille som var oerhört tydlig kring sin ljudkänslighet. Sedan har jag vidgat vyerna, efterhand som jag lärt känna fler personer och med mer kunskap, och försöker tänka utifrån sensorik och sinnesupplevelser vid varje enskilt möte. Främst tycker jag det har blivit ett sätt att lära känna personerna jag möter: att flärpa med handen tillsammans, att sitta och lyssna på en skallra, att göra spännande ljud tillsammans som känns annorlunda i munnen. Autism och det relativa funktionshinderbegreppet I dag har en person en funktionsnedsättning, men det är först i mötet med omgivningen ett funktionshinder uppstår. Det innebär att om man har nedsatt hörsel är det inget funktionshinder för individen förrän någon försöker tala med henne och hon missar viktig kommunikation. Skulle hon sedan skaffa en hörapparat som förstärker ljud försvinner återigen funktionshindret medan funktionsnedsättningen kvarstår. Det innebär att autismspektrumtillstånd inte innebär problem eller behöver 3

5 vara ett funktionshinder förrän man möter en omgivning som inte är anpassad efter autismen. Min upplevelse är att utifrån autismspektrumtillstånd är vi noga med att tillrättalägga miljöer utifrån ett tydliggörande perspektiv, men det vi lätt missar i omgivningen är alla sinnesupplevelser som kan påverka personer med autismspektrumdiagnos och göra dem än mer funktionshindrade. En tanke med denna uppsats är att öppna upp ögonen för de svårigheter och möjligheter som kan finnas i mötet med personer inom autismspektrum. Min tanke med denna uppsats är att väcka funderingar kring sinnesintryck, funderingar som man kan ha med sig i mötet med personer i det praktiska arbetet. Att börja tänka utifrån annorlunda sensorik, annorlunda sinneupplevelser kan kanske öppna nya dörrar och vi kan lära känna personerna i verksamheten på ett mer nyanserat sätt. Därifrån är förhoppningen att ytterligare anpassa miljöer efter individens behov och minska upplevelsen av att vara funktionshindrad. Men också att kunna dela samma värld, att vi neurotypiska personer vågar möta individer med autismspektrumtillstånd på deras planhalva. Våga vara sensoriskt sökande och uppleva hur det kan vara att landa i en alldeles underbar ljusreflex. 4

6 Syfte Syftet med denna uppsats är att sammanfatta forskningen gällande annorlunda sensorik hos personer med autismspektrumstillstånd (hädanefter AST). Jag vill belysa de olika aspekter som finns kring annorlunda sensorik, både positiva och negativa, genom att försöka svara på följande frågeställningar. Vad säger forskningen om annorlunda sensorik hos personer med AST? Hur kan sensoriken påverka vardagen? Hur kan man som personal utifrån en annorlunda sensorik tillrättalägga miljöer runt personer med AST? Metod Denna uppsats är en litteraturstudie utifrån publicerat forskningsmaterial. Jag har använt mig av följande databaser för att finna information: Socialtjänstbiblioteket Cinahl (komin.malmo.se sökord socialtjänstbiblioteket) Google scholar ( LUB Lunds Universitetsbibliotek LUBsearch ( Sökord: Autism sensory Environment behavior I urvalet av artiklar var rubriken första sorteringen. Vidare läste jag abstract och kunde sortera bort ytterligare artiklar som inte berörde min frågeställning. Jag har valt bort de artiklar som handlar om specifik integration, olika metoder eller terapier som är utvecklade för att minska sensorisk känslighet. Jag har även valt bort de artiklar som är skrivna utifrån funktioner i hjärnan, som berör ämnet utifrån ett neurologiskt perspektiv. Vidare har jag fått många tips på artiklar och namn på forskare inom området från min handledare Petra Björne. 5

7 Autismspektrumtillstånd Diagnosen autismspektrum ställs efter beteende som man observerar utifrån gällande diagnoskriterier. Diagnosmanualen bearbetas med jämna mellanrum och nu har det kommit en ny version, DSM-5. Den har tagits fram av en arbetsgrupp bestående bland andra av experter inom barnpsykiatri, barnneurologi, barnpsykologi, tal- och språkstörningar. Olika intressegrupper och andra experter inom närliggande områden har också haft möjlighet att yttra sig. Det som främst är nytt i den nya diagnosmanualen är att det nu blir en autismspektrumdiagnos, istället för flertalet olika som funnits tidigare (Aspergers syndrom, atypisk autism, Retts syndrom och desintegrativ störning) (Jansson, 2013). Tidigare har man pratat om en symptomtriad hos personer med autismspektrum, men i den nya diagnosmanualen DSM-5 är det istället två olika huvudsymptom som man tittar på: Varaktiga begränsningar i social kommunikation och socialt samspel Begränsningar i social kommunikation eller socialt samspel kan visa sig genom brist i ömsesidighet i sociala och emotionella sammanhang, svårigheter med icke-verbal kommunikation, såsom ögonkontakt, kroppsspråk och ansiktsuttryck. Det kan också handla om att ha svårigheter med att utveckla, bibehålla eller förstå sociala relationer. Begränsade repetitiva beteenden, intressen och aktiviteter Detta område kan handla om stereotypa eller repetitiva motoriska rörelser, användande av objekt eller språk, liksom upprätthållande av oflexibla ritualer och rutiner i vardagen (insistence on sameness). Det kan även röra begränsade intressen, på vilka man visar ovanligt stort fokus och intensitet. I den andra undergruppen av diagnoskriterierna nämner man också en under- eller överkänslighet kopplat till sensoriska stimuli, eller ett ovanligt intresse för ett viss sensorisk del av miljön. Avvikelser i den sensoriska bearbetningen ingick inte i diagnoskriterierna i DSM-IV-TR, men stod omnämnda i manualen som att det kan förekomma udda respons på sensoriska stimuli (fritt översatt) (APA, 2000). Lane med kollegor (2010) nämner ändå att det skulle kunna betraktas som ett kärnsymtom inom AST. Det finns dock olika åsikter kring detta. För att räknas som kärnsymtom krävs att symtomen skulle vara universella (finns hos i stort sett alla med AST), unika (unika för denna diagnos) och specifika (skiljer sig från de andra kärnsymtomen) (Ben-Sasson et al., 2009). Man är dock 6

8 överens om att sensorisk bearbetning är något som är annorlunda inom AST och nu har man alltså lyft in det i DSM-5. Redan när Kanner beskrev personer inom AST för första gången under 1940-talet beskrev han de sensoriska skillnaderna. Leo Kanner var en österrikisk läkare som var den första att systematiskt beskriva de speciella beteende som finns vid AST och koppla samman detta med termen autism. Han observerade visuell fascination och känslighet för ljud (Brock et al., 2012). Kanner drog dock slutsatsen att det inte var den sensoriska upplevelsen som stressade barnen utan snarare att yttre stimuli störde barnen i dess ensamhet (Rogers & Ozonoff, 2005). Förutom diagnoskriterierna i de två ovan nämnda huvudgrupperna ska även symptomen visa sig tidigt i utvecklingen hos individen, även om det kan komma att bli mer tydliga då de sociala kraven ökar med ålder. Symptomen måste även skapa betydande svårigheter i vardagen (APA, 2013). När man ska ställa diagnos tar man hjälp av olika bedömningsinstrument för att underlätta tolkningen av diagnoskriterierna samt skapa en entydighet. I dagsläget är få av diagnosinstrumenten som används utvärderade och många saknar vetenskaplig evidens. Diagnoser ställs idag enligt praxis av ett team innehållande specialistutbildade läkare och psykolog (SBU, 2013). Som grupp är individer med AST en heterogen grupp. Utifrån huvudkriterierna specificeras svårighetsgraden efter tre olika nivåer: behov av stöd, behov av betydande stöd samt behov av mycket omfattande stöd. Idag bedöms cirka 0,6-1 % av befolkningen ha AST, varav flertalet är män. Det finns en ärftlighetsfaktor vid AST, vilket innebär att har ett barn blivit diagnosticerat ökar sannolikheten att ett eventuellt syskon också får en AST diagnos (APA, 2013). Det är vanligt att samtidigt med AST även ha en intellektuell funktionsnedsättning. Oftast har personer med AST ojämna förmågor: man kan vara väldigt duktig på något, men ha betydande svårigheter inom något annat område. Det kan innebära att det kan vara svårt att anpassa nivån på krav för individen, eftersom både förmågor och oförmågor tas för givna. Det finns även en ökad benägenhet att utveckla ångest och depressionstillstånd vid AST (APA 2013). 7

9 Sensorik Vår hjärna har blivit beskriven som en sensorisk bearbetningsmaskin. Över 80 % av vårt nervsystem är involverat i processer för att sortera och hantera sensoriska stimuli (Ben-Sasson et al., 2009). Vi har våra sinnesorgan för att kunna överleva. För olika levande organismer är sinnena ofta olika utformade och andra djurarter uppfattar information vi människor inte har möjlighet att uppfatta. Vi människor kan exempelvis inte se ultraviolett ljus, vi kan inte höra ljud med höga frekvenser (Wolfe et al., 2006). Sinnesorganen förändras också över tid, exempelvis uppfattar man som barn fler högfrekventa ljud jämfört med äldre personer. Vår uppfattning av verkligheten bygger alltså på den information vi kan ta emot via våra sinnesorgan. Exempelvis kan det vara så att det som ett foster hör när det ligger i mammas mage formar hur hörseln senare utvecklas (Wolfe et al., 2006). Våra sinnen utsätts hela tiden för olika stimuli, fler än vi kan uppfatta och betydligt fler än vi kan hantera. Vår perception formas efter vår omgivning och den erfarenhet vi samlar på oss och våra sinnen blir utformade för att notera förändringar. Det som är förutsägbart eller som inte förändras drar inte vår uppmärksamhet utan det som våra sinnen registrerar är det som förändras (Wolfe et al., 2006). Som spädbarn har man inte skapat någon selektivitet för vilka stimuli som är viktiga utan reagerar på alla stimuli. Spädbarnet utformar dock snabbt en selektivitet (Bahrick & Todd, 2012). Ju äldre ett barn blir, desto mer erfarenhet samlar det på sig, vilket gör att processtiden för sensoriska stimuli minskar. Det beror på att barnen blir bättre på att särskilja olika stimuli och uppmärksamheten blir mer effektiv och flexibel (Bahrick, 2010). stimuli i omgivningen avkoda stimuli söka erfarenhet ta beslut handling Figur 1 Äldre modell för hur vi processar information (Ashcraft, 1994). Forskning under de senaste åren har visat att vårt sätt att processa information sker på ett mer invecklat sätt än vi tidigare har trott. Tidigare har man utgått från att vi får information från omgivningen, hanterar den 8

10 och därefter agerar (figur 1). Jämförelser har gjorts med hur datorer fungerar i tron att vi går igenom varje steg i processen i turordning. Nyare forskning menar dock att vårt sätt att hantera information inte är utformat på detta vis. Vår hjärna arbetar med flera av dessa processer samtidigt och det är inte alls väsentligt att varje steg slutförs innan nästa påbörjas. Modellen ovan är alltså förkastad och används inte längre i modern kognitionsforskning. Istället för att utgå från att vi hanterar sensorisk information i en serie processar vi istället parallellt, fler processer pågår alltså samtidigt (Ashcraft, 1994). Det är också så att de processer som pågår parallellt är mer komplexa än de tidigare har ansetts (Ashcraft, 1994). Många av de upplevelser vi tar del av är multisensoriska, vilket innebär att flera sinnen samspelar i tolkningen av upplevelsen. Vid tolkningen gäller det att kunna skilja på det som är väsentligt och det som inte hör till den specifika upplevelsen. För att kunna avgöra vikten av olika multisensoriska stimuli filtreras de utifrån bland annat rumsliga och tidsmässiga indelningar (Hillock et al., 2011). Man gör skillnad på unimodal information och amodal information, vilket handlar om hur många sinnen som används för att ta emot information. Unimodal information är sådan information vi endast kan ta emot via ett specifikt sinne, exempelvis färgen på ett föremål. Amodal information är av sådan typ att vi kan ta emot informationen via flera olika sinnen, det rör sig främst om information om tid, rum, intensitet och samordning/synkronisering. Många av de sensoriska upplevelserna är multisensoriska, vilket innebär att de kan uppfattas med fler än ett sinne. Ett exempel är ett äpples struktur, som vi både kan se, känna doften av samt taktilt känna, sinnesspecifikt skulle vara färgen på äpplet. Ett annat exempel är talet, vi både hör (auditivt) och ser munnen röra sig (visuellt). Det som är knutet till ett specifikt sinne, unimodal information, är tonhöjden och färgen på läpparna, medan tempo, rytm och intensitet kan avläsas med olika sinnen. Detta kan kopplas till buktalare. Buktalareffekten bygger på att vi tolkar informationen amodalt, att vi ser läpparna på dockan röra sig synkroniserat med talet gör att vi hör att dockan pratar. För de som istället hanterar intrycket från en buktalare unimodalt, alltså ett sinne åt gången, framstår inte buktalareffekten lika tydligt, man får inte upplevelsen av att det är dockan som pratar (Bahrick & Todd, 2012). 9

11 Det finns även en annan effekt, McGurk-effekten, som bygger på samspelet och synkroniseringen mellan sinnena, i detta fall syn och hörsel. Genom att titta på en filmsekvens där ljudet inte är synkroniserat med läpprörelsen hör man något annat än det som sägs. I inspelningen visas ett ansikte som uttalar ga-ga, medan ljudet är förändrat till ett ba-ba. Detta leder till en krock mellan det man ser och det man hör, vilket gör att det de flesta människor uppfattar en sammansmältning dada (Bahrick, 2010). Att kunna tolka omvärlden med hjälp av flera sinnen som samarbetar är väsentligt för att bland annat kunna delta i sociala sammanhang. Att kunna använda sinnena på detta sätt kräver att man i ett tidigt utvecklingsskede kan koppla samman hur ansiktet ser ut samtidigt som man lyssnar på det som sägs till en helhet, till ett intryck. Detta sker vid typisk utveckling redan vid någon månads ålder, då spädbarn börjar koppla samman tal med ansiktsrörelse. Att koppla samman olika sinnesintryck till en information sker även vid sinnesintryck som inte är socialt kopplade. Redan vid sex månaders ålder har förmågan att hantera och tolka amodal information utvecklats (Bahrick, 2010, Bahrick & Todd, 2012). 10

12 Annorlunda sensorik Personer inom autismspektrum uppvisar, i jämförelse med andra personer, ovanliga reaktioner vid sensoriska stimuli. Det kan innebära att man inte reagerar för vissa stimuli i vissa sammanhang. Exempelvis kan man upplevas som döv eller inte uppvisa smärta vid skada. Reaktionen vid stimuli kan vara fördröjd. Det kan även vara så att man jämfört med neurotypiska personer behöver starkare stimuli för att visa någon reaktion. Det kan också visa sig i överdrivna reaktionsmönster vid stimuli, eller att personen försöker undvika vissa stimuli. Men det kan också handla om att personen vill bibehålla ett specifikt stimulus, som en viss doft, eller söker intensiva stimuli, exempelvis genom att titta på olika ljusreflektioner (Watson et al., 2011). Det annorlunda sättet att bearbeta sensorisk information finns hos 90 % av personerna med AST. I befolkningen i övrigt har mellan 5 och 16 % svårigheter med sensorisk bearbetning på olika sätt (Schoen et al., 2009). Personer med AST har svårt att sortera ut den oviktiga sensoriska informationen, vilket gör det svårt att ta till sig den väsentliga informationen (Reynolds et al., 2011). Olika studier som bygger på föräldrars observationer av sitt barn bekräftar att de sensoriska svårigheterna kan variera, samt att de berör flera sinnen, oftast alla (Leekam et al., 2007). Forskarna visar även i sin studie att det är väldigt vanligt att personer med AST uppvisar symtom inom fler sensoriska domäner än vad jämförelsegrupper gör (personer med utvecklingsstörning, språksvårigheter, typisk utvecklingsnivå). Om personer inom jämförelsegrupperna uppvisade sensoriska avvikelser så var oftast bara ett sinne påverkat (Leekam et al., 2007). Förutom föräldraenkäter kan även annorlunda sensorik undersökas via tester. Då har man undersökt hur väl personer med AST kan urskilja stimuli med olika sinnen, exempelvis ljud, ljus eller tryck. När det handlar om att visuellt särskilja utvalda objekt i en helt visuell uppgift (eller annat enskilt sinne) är personer med AST generellt väldigt duktiga. Det har också gjorts studier som är multisensoriska, där man blandar visuell, auditiv och taktil information. Exempelvis att bestämma hur ett galler var placerat, vilket kunde avläsas antingen via visuell information eller via textur (taktil information). Syftet är att se vilket sinne som är mest framträdande och det som används främst i olika sammanhang. Personer med AST har oftast valt ut ett sinne som de använder och det används genom alla uppgifter, medan neurotypiska inte visar svårigheter med att skifta fokus mellan olika sinnen (Dowell & Wallace, 2009). Courchesne har tillsammans med sina forskarkollegor visat hur svårt det är för personer med AST att skifta fokus mellan två sinnen. De har i 11

13 sin forskning gjort en studie kring att skifta fokus mellan visuell och auditiv information. Testet var utformat så att man satt framför en datorskärm med hörlurar på sig. För varje gång man identifierade ett stimulus, antingen via datorskärmen eller via hörlurarna skulle man trycka på en knapp. För personer med AST jämfört med neurotypiska personer tar det längre tid att skifta mellan två sinnen, reaktionstiden blir längre. Reaktionstiden förblir längre för personer med AST även om försöken görs om flera gånger för att se om träning och erfarenhet av testet skulle göra skillnad. Förmågan att skifta mellan två olika sinnen kan alltså inte tränas in och på så sätt ske mer effektivt, svårigheten kvarstår. Däremot om tid ges att skifta fokus mellan sinnen kan testet utföras utan fel. Det är alltså viktigt att ge personer med AST tid då man behöver skifta mellan två sinnen. Men främst att anpassa, så att endast ett sinne behövs användas åt gången. Är det en visuell uppgift så undvik prat (Courchesne et al., 1994). Leekam och hennes kollegor lyfter i sin rapport att sinnen påverkar varandra, att en avvikelse inom något av sinnena kan påverka de andra sinnenas funktion och därmed hur man uppfattar sin omgivning. En begränsning kan alltså påverka hela den sensoriska upplevelsen. Detta kan jämföras med en individ som exempelvis är blind. Är man blind, så utvecklas de andra sinnena annorlunda, och man får en hörsel och en känsel som är mer utvecklad för att kompensera för att man inte ser (Leekam et al., 2007). Det är inte bara de enskilda sinnena som är påverkade, det är också vanligt att det kan vara svårt att använda flera sinnen samtidigt, som om flera sinnesorgan inte kan vara aktiva samtidigt. Det kan exempelvis vara så att man inte klarar av att ta emot verbal information samtidigt som någon vidrör en, vilket kan kopplas till den forskning Courchesne med kollegor har utfört, se ovan. (Kern et al., 2007). Känsligheten minskar något med ålder (Lane et al., 2010). Överkänsligheten och sensoriskt sökande ökar med åldern upp till 9års ålder, för att först därefter avta. När det gäller sensorisk underkänslighet kan det inte dras några slutsatser enligt Ben-Sasson med kollegor (2009). Ökningen av symtom kan bero på att det händer mycket i omgivningen i åldersspannet 6-9 år. Under denna period börjar man i skolan och detta innebär att förutsättningarna och kraven i omgivningen förändras. Ökade krav kan innebära att symtomen blir mer framträdande snarare än en förändring i de neurologiska processerna. Det kan dock konstateras att när man når tonåren så förändras symtomen för många personer inom AST (Ben-Sasson et al., 2009). Den sensoriska känsligheten hos personer med AST varierar också med vilken miljö eller vilket sammanhang individen befinner sig i. Det har gjorts studier som bekräftar detta, där både lärare och föräldrar fyller 12

14 i samma enkäter gällande samma individ, men inte alltid ser samma annorlunda sensoriska känslighet på de olika platserna hemmet och skolan. Det kan exempelvis vara så att de intressen som bygger på sensoriska upplevelser får mer utrymme i en hemmiljö i jämförelse med en skolmiljö. Medan det kan vara så att överkänsligheter mot olika sensoriska upplevelser blir mer framträdande i skolmiljöer. Författarna lyfter att det är finns en vinning att diskutera vilka känsligheter en individ kan uppvisa på olika platser, för att kunna arbeta förebyggande (Brown & Dunn, 2010). Annorlunda multisensoriska upplevelser Något som också påverkar de olika sinnena, den sensoriska tolkningen och utvecklingen av sinnena är den multisensoriska processen som handlar om hur sinnena samverkar. Detta är en viktig del av den annorlunda sensoriken hos personer med AST (Leekam et al., 2007). Att ha AST innebär att man har svårigheter med att koordinera information från olika sinnen i komplexa sammanhang, exempelvis sociala sammanhang med flera personer. Man hanterar ofta intryck unimodalt istället för amodalt, vilket innebär att man tar in information från ett sinne åt gången. Barn som följer en typisk utveckling kopplar samman olika sinnesintryck till multisensoriska upplevelser redan före sex månaders ålder, men för personer med AST sker detta senare eller på ett annat sätt. I sociala sammanhang där många individer interagerar och pratar samtidigt måste man hela tiden förhålla sig till visuell- och auditiv information för att särskilja olika individer och vem som säger vad. Här är förmågan till att hantera information amodalt väldigt viktig (Bahrick 2010, Bahrick & Todd 2012). Bahrick och Todd (2012) menar att hos neurotypiska personer finns det en hierarki gällande i vilken ordning man hanterar sinnesintryck. Först och främst tolkas och hanteras den amodala informationen, den styr sedan vilken sinnesspecifik information som behövs för att vidare förstå sammanhanget. Det amodala sättet att hantera information fungerar alltså som en grindvakt för sinnesintryck som behövs för att få tillräcklig information. Hos personer med AST kan dessa hierarkier se annorlunda ut, vilket kan leda till att istället för att få sammanhang och helhetsuppfattning får man detaljerad och mer sinnesspecifik information vilket gör det svårare att generalisera och skapa sammanhang (Bahrick & Todd 2012). Exempel på att personer med AST inte hanterar information amodalt är bland annat att McGurk-effekten inte uppstår hos många personer med autism. McGurk-testet som nämnts tidigare handlade om att vi hör både med öronen och med ögonen, att det är amodal information. Det leder till att om munnens rörelser inte är syn- 13

15 kroniserade med talet innebär det att det blir svårt att tolka, så hjärnan smälter samman de olika intrycken till en begriplig helhet. Den helheten överensstämmer inte med de enskilda sinnesintrycken. Hos personer med autism sker denna sammansmältning oftast inte. Ett annat exempel är STROOP-testet, där namnet på färger är skrivna i andra färger än den färg ordet benämner. Testet går ut på att man i ett delmoment ska läsa ut orden, i ett annat delmoment berätta vilken färg det är på texten. För neurotypiska personer är det svårt att säga att färgen på texten är blå om färgordet är ett annat, t.ex. gul. Färgoch textupplevelsen krockar med varandra. Detta test är personer med AST betydligt snabbare och effektivare på att utföra än neurotypiska personer. Vad det innebär i vardagen för personer med AST är dock oklart. Sensorisk känslighet i tidig ålder Bahrick och Todd (2012) skriver att autismspektrumdiagnos idag ställs först i månaders ålder. Författarna menar att redan då är skillnaderna i social och kommunikativ förmåga väl etablerade. De menar att man utifrån sättet att hantera sinnesintryck redan tidigare borde kunna urskilja tecken på AST hos spädbarn. Att hitta tidiga tecken på AST är viktigt för att kunna ställa en tidig diagnos. En tidig diagnos innebär att man kan börja arbeta med individen utifrån de svårigheter en diagnos innebär (Hilton et al., 2010). Spädbarn med AST visar mindre intresse för att undersöka omgivningen sensoriskt i jämförelse med barn med typisk utveckling. Barn med AST börjar ofta undersöka sin omgivning längre upp i åldern. Forskare menar att det beror på att barn med AST har försenad utveckling vad det gäller motoriska och kognitiva färdigheter (Ben-Sasson et al., 2009). Oftast visar sig det annorlunda sättet att bearbeta sensorisk information väldigt tidigt hos barn, redan mellan 9 och 12 månaders ålder (Baranek, 2002). Hos små barn som senare har fått diagnos inom AST kan man märka att de redan när de är runt året gamla reagerar annorlunda än neurotypiska barn på sensoriska stimuli (Watson et al., 2010). Zwaigenbaum et al. (2005) har också tittat på tidiga tecken på AST hos spädbarn. De har främst sett avvikelser i visuell uppmärksamhet, socialt intresse och sensoriska beteenden. Även Watson et al. (2010) diskuterar i sin forskning tidiga tecken på AST utifrån att de barnen har svårare att uppfatta visuella stimuli och ofta agerar avvisande mot beröring. De nämner också att barn som senare får diagnos ofta använder munnen för att undersöka föremål, vilket de kopplar till eventuellt sensoriskt sökande. Det har också uppmärksammats att det är svårt för barnen 14

16 som senare diagnosticeras med AST att skifta uppmärksamhet mellan två konkurrerande stimuli. Detta mättes genom att barnen fick sitta i ett mörkt rum med en skärm framför sig. Mitt på skärmen presenteras något färgglatt och dynamiskt stimulus. När detta stimulus har fångat barnens intresse visas ännu ett stimulus vid sidan av det första. Det forskarna varit intresserade av här är om barnet behåller sin fokus på första stimuluset eller om de byter. I studien upptäckte forskare att det är svårare för de barn som senare diagnosticeras med AST att byta stimulus än för de barn som inte får en diagnos inom spektrumet (Zwaigenbaum et al., 2005). Mulligan och White (2012) har i sin forskning tittat på hur de sensomotoriska färdigheterna ser ut hos barn vid 12 månaders ålder både hos barn med låg risk att utveckla AST samt hos barn med hög risk att utveckla AST. Mellan de två grupperna kunde man se skillnad i hur grovoch finmotoriken utvecklats, där de som tillhörde högriskgruppen inte hade lika förfinade rörelsemönster (Mulligan & White, 2012). 15

17 Annorlunda sensoriska reaktionsmönster De beteende som framkallas av sensoriska stimuli kan se väldigt olika ut, och det finns många olika sätt att försöka kategorisera dem. Den kategorisering som flest återkommer till är den som fokuserar på reaktionsmönstret utifrån tre olika kategorier: Hyporesponsiv underkänslig Hyperreaktiv överkänslig Sensoriskt sökande Personer med AST uppvisar ofta alla tre olika kategorier av reaktionsmönster - överkänslighet, underkänslighet samt sensoriskt sökande fast i olika sammanhang och varierande mellan de olika sinnena. Det är med andra ord inte så att en person kan kategoriseras efter dessa reaktionsmönster, utan sensorisk känslighet inom AST är ett flerdimensionellt fenomen. Alla dessa tre olika reaktionsmönster kan finnas hos en och samma person. Det kan även vara så att alla tre reaktionsmönstren kan vara knutna till ett och samma sinne och det kan förklara de många dimensionerna kring sensoriska upplevelser, samt varför gruppen upplevs väldigt heterogen. (Brock et al., 2012, Foss-Feig et al., 2012). Underkänslighet Hyporesponsiv, eller underkänslig, innebär att man inte reagerar på stimuli, har en försenad reaktion eller högre tröskel innan reaktion kommer. Det kan visa sig genom att man inte reagerar när någon vidrör en lite lätt, att man inte hör när någon ropar eller att man inte tycks uppleva eller uttrycka smärta. Underkänslighet hör samman med att personen upplevs svårdistraherad. Detta kan ha att göra med individen är mindre mottaglig för sensoriska stimuli och därför är svårare att distrahera. Men det kan också vara så att det är svårare att fånga intresset hos dessa individer eller att de är överstimulerade av andra irrelevanta stimuli (Brock et al., 2012). Underkänslighet kopplas även samman med att det tar tid att anpassa sig. Detta kan bero på att dessa individer har mindre möjlighet att ta in sensoriska stimuli och att det därför tar längre tid att anpassa sig till förändringar och sociala förväntningar. Enligt författarna kan förtjusningen inför rutiner kopplas till sensoriskt baserade beteende, och det är möjligt att underkänslighet och svårigheter med förändringar har samma orsakssamband (Brock et al., 2012). 16

18 Brock och kollegor (2012) konstaterar även att underkänslighet kan kopplas samman med sänkt sinnestämning samt att det är troligt att individer som är underkänsliga inte visar känslouttryck. Hilton m.fl. (2010) lyfter vidare i sin forskning att det finns ett samband mellan en sensorisk underkänslighet och symtom av depression hos personer med Aspergers syndrom. Det finns alltså ett samband mellan att vara sensoriskt underkänslig och att utveckla en depression. Överkänslighet Hyperreaktiv, eller överkänslig, innebär att man reagerar överdrivet på stimuli, visar obehag och försöker undvika att utsättas för vissa stimuli. Det kan också visa sig genom att man har svårare att hantera vissa stimuli eller kanske aldrig kan utstå vissa stimuli utan att fara illa (Brock et al., 2012, Watson et al., 2011). Överkänslighet kan visa sig exempelvis vid ljud som kan upplevas obehagliga såsom dammsugare eller att man inte klarar av vissa sorters kläder mot sin hud (Foss-Feig et al., 2012). Negativ sinnesstämning och ett tillbakadraget beteende kunde vidare sammanlänkas med annorlunda sensorisk bearbetning, främst överkänslighet. Studier visar också att överkänslighet ofta karaktäriseras av en motvilja mot sensoriska stimuli som visar sig med negativa känsloreaktioner och oro. Det leder ofta till att personen ifråga försöker undvika nya stimuli (Brock et al., 2012). Watson med kollegor (2010) nämner i sin rapport överkänslighet kan kopplas samman med nedsatt social anpassningsförmåga då personer med sensorisk överkänslighet gärna undviker sensorisk stimulans som ett sätt att hantera sin omvärld. Överkänsligheten leder till att dessa personer ofta har svårt att anpassa sig till nya miljöer och sammanhang (Chuang et al., 2012). Sensoriskt sökande Sensoriskt sökande är de beteende som innebär att man söker efter intensiva sensoriska upplevelser eller försöker vidmakthålla ett specifikt stimulus, tittar på starka ljusreflektioner eller luktar på specifika dofter (Brock et al., 2012). Personer som söker efter sensorisk stimulans har en högre aktivitetsnivå än andra och har sämre anpassningsförmåga. Det kan enligt forskare bero på att de aktivt söker så mycket sensorisk stimulans som möjligt för att kunna hantera situationen. Den höga aktivitetsnivån gör det svårare att anpassa sig till en ny miljö (Chuang et al., 2012). Ibland kopplas sensoriskt sökande ihop med underkänslighet eftersom sensoriskt sökande kan anses vara en kompensatorisk strategi då man har en hög reaktionströskel för stimuli. Men de två kategorierna 17

19 skiljer sig ändå åt då underkänslighet ofta kopplas till passivitet och ointresse (Watson et al., 2011). Även sensoriskt sökande har kopplats samman med en sänkt sinnesstämning. Brock med kollegor menar att detta kan bero på att de som är sensoriskt sökande inte fått möjlighet att sysselsätta sig med sina sensoriska intressen och upplevelser. Personal har istället försökt fånga deras uppmärksamhet i en annan aktivitet. Det skulle enligt författarna kunna vara anledningen till att sänkt sinnesstämning kan kopplas samman med sensoriskt sökande (Brock et al., 2012). 18

20 Symptom i vardagen Det annorlunda sättet att hantera sensorisk information kan leda till förhöjd livskvalité men kan också skapa stress och oro (Ben-Sasson et al., 2009). Reynolds et al. (2011) har i sin forskning tittat på hur den annorlunda sensoriken påverkar barn med högfungerande autism. De börjar med att konstatera att denna grupp också har sensoriska svårigheter. Dessa barn väljer aktiviteter efter deras sensoriska känslighet, men undviker också de aktiviteter som innebär socialt samspel. Författarna poängterar särskilt att de aktiviteter som kräver finmotoriska färdigheter och motorisk koordination ofta är de aktiviteter som barn med högfungerande AST väljer bort (Reynolds et al., 2011). Det annorlunda sättet att processa sensorisk information kan associeras med kommunikativa förmågor och utmanande beteende. Det kan vara så att många av de annorlunda beteenden som visar sig hos personer med AST kan ha sin grund i den annorlunda sensoriska bearbetningen (Foss-Feig et al., 2012, Lane et al., 2010). Författarna lyfter också att de i sin forskning kan se klara kopplingar mellan kommunikativa svårigheter och den annorlunda sensoriska bearbetningen (Lane et al., 2010). Andra forskare fortsätter det resonemanget och menar att social interaktion kräver att man kan hantera information från olika sinnen samtidigt. Författarna menar att då måste man kunna uppfatta information som kommer in från respektive sinnesorgan synkroniserat, sammanfört till en helhet, för att kunna bedöma informationen. Det här visar sig vara svårt för personer med AST, vilket leder till att de drar sig tillbaka i sociala sammanhang (Foss-Feig et al., 2012, Hilton et al., 2010). Det finns de forskare som påstår att även de repetitiva beteenden som finns hos personer inom AST beror på den annorlunda sensoriken. Detta finns det än så länge inga klara bevis för utan det krävs ytterligare forskning på området (Rogers & Ozonoff, 2005). Fysiologiska studier på barn visar att det finns en direkt koppling mellan obalans i stresskänsliga system och sensorisk reaktivitet och att detta även påverkar hur man hanterar förändringar (Brock et al., 2012). Ökad sensorisk känslighet kan kopplas samman med ökad symtomgrad inom AST. Detta kommer från studier där föräldrar har svarat på frågor om sensoriska svårigheter och då också fått nivåbestämma svårigheterna (Foss-Feig et al., 2012, Ben-Sasson et al., 2009, Hilton et al., 2010, Watson et al., 2011). Leekam och hennes kollegor (2007) diskuterar att det främst är ålder och omfattningen av funktionsnedsättningen som påverkar känsligheten, samtidigt som det är svårt att dra tydliga slutsatser. Det finns individuella skillnader, och man konstaterar att känslig- 19

21 heten inte kommer att försvinna med ålder, den finns alltid kvar. Men det finns forskare som menar att känsligheten varken ökar eller minskar med omfattningen av funktionshindren. Klintwall et al. (2011) menar dock att i deras studie var barnen små och det kan finnas en underrepresenation av sensoriska avvikelser, eftersom det kan vara svårt att upptäcka eller barnen inte kan berätta om alla. Klintwall och hans kollegor konstaterar även att de barn med sömnproblem uppvisar större sensorisk känslighet än de som inte har sömnproblem. Barn med specifika matkrav uppvisar också fler sensoriska känsligheter än de som inte har matkrav (Klintwall et al., 2011). Barn som uppvisar utmanande beteende har fler sensoriska känsligheter än de som inte har så utmanande beteende (Klintwall et al., 2011). Sensoriska utmaningar leder till en ökad grad av utmanande beteende, såsom irritabilitet, stereotypa beteende, hyperaktivitet och olämpligt språkbruk (O Donnell et al., 2012). Detta leder till att det kan vara svårt att delta i det vardagliga livet och vidare innebär det sämre självkänsla och oro vilket kan leda till att man drar sig undan från social delaktighet (Schoen et al., 2009). Hilton et al. (2010) säger i sin rapport att det även kan ha skadlig effekt på individens självbild. 20

22 Inifrånperspektivet Många personer inom AST har skrivit och berättat om upplevelser utifrån en annorlunda sensorisk funktion. Det kan vara svårt att förstå att man uppfattar sin omgivning på ett annorlunda sätt än vad andra människor gör, därför är det inte säkert man inser att man reagerar annorlunda. Många personer inom AST kan först i vuxen ålder sätta ord på det som är annorlunda. Olika personer vittnar om olika upplevelser utifrån sinnesintryck. Många kan berätta om situationer som varit jobbiga och att den annorlunda sensoriken leder till förhöjd stress och ohälsa. Men det finns lika många berättelser som vittnar om en stark fascination och ett intresse som nästan kan bli som ett beroende för vissa specifika stimuli vilket bidrar till en förhöjd livskvalité (Szatmari, 2004). I det material som forskare bidrar med och som presenterats ovan kan utläsas hur annorlunda sensorik kan beskrivas och förklaras, men de kan inte delge upplevelsen av att ha en annorlunda sensorik. Genom att ta del av personers egna upplevelser kan vi öka vår förståelse kring hur viktig den annorlunda sensoriken är för att skapa livskvalité, både i form av specialintresse men också kring pedagogiska anpassningar samt tillrättaläggande av miljöer (Leekam et al., 2007). Synintryck visuell perception Szatmari (2004), professor i psykiatri, har mött många personer med AST under åren. Han berättar om mötet med Stephen som älskar titta på hur vattnet rör sig när man spolar på toaletten, titta igenom olika hål, titta på vinglande antenner, sand som faller och studsande bollar. För Stephen är synintrycken väldigt viktiga för hans välmående och det är så han hämtar kraft och energi. Stephens fascination för vardagliga företeelser innebär att han sällan blir uttråkad. Schäfer är en kvinna som har skrivit en bok om sitt liv med AST. Hon berättar om sin fascination för glaskulor och linser och hur länge hon kan sitta och beundra de olika reflektionerna. Vidare berättar hon även om när hon snurrar mynt på köksbordet och hur fascinerad hon var samtidigt som hennes mamma försökte bryta hennes beteende (Schäfer, 1996). Många berättar att de har problem med fluorescerande ljus, det vill säga lampor som blinkar (Davidson, 2010). De som är visuellt överkänsliga söker sig ofta till mörkare rum och undviker starkt ljus medan de som är underkänsliga ofta söker mer intensiva ljusupplevelser (Hilton et al., 2010). 21

23 Gerland (1996) som själv har AST berättar om att hon hade svårt att lära sig hitta. Hon tyckte allt såg likadant ut och gick ofta vilse i skolan. Gerland utarbetade en egen strategi för att hantera detta. På morgonen kom hon alltid väldigt tidigt till skolan för att inte riskera komma för sent till klassrummet om hon inte skulle hitta det direkt. När hon fick uppdraget att utföra en uppgift i skolmatsalen och inte hade följe med en klasskompis så fick hon spela sjuk för att slippa uppdraget, då hon inte själv kunde hitta till matsalen (Gerland, 1996). Szatmari (2004) berättar även om en tjej som är fascinerad av bark på träd, fascinerad av de olika mönster och textur som barken erbjuder. Särskilt fascinerande blev de olika texturerna om solen sken på barken och skuggan skapade ytterligare en dimension i mönstret. Hörsel auditiv perception Norrö och Swing Åström skriver i sin bok om att det kan vara svårt att sortera bort bakgrundsljud och det kan störa koncentrationen och även göra det svårt att befinna sig i detta sammanhang. Det kan också vara svårt att befinna sig i miljöer där många människor pratar samtidigt (Norrö & Swing Åström, 2004). Gerland (1996) berättar utifrån sin uppväxt att jag sällan hann med att säga något när det var fler än två inblandade i ett samtal. Vidare berättar Gerland om sin upplevelse av träslöjden: innan jag kom till slöjden hade de ljud som stört mig i skolan varit av den mumlande, skrapande och ropande sorten, sådana som jag hörde varje beståndsdel av och inte kunde stänga ute, som lade sig som en matta över mina tankar. Men nu kom maskinerna in i mitt liv och ryckte bort världen under mina fötter med sina ljud. Jag pressade händerna mot öronen när det började låta, men nästa alltid försent. Det gjorde ont i mig, gång på gång tappade jag taget om riktningar och om mig själv. Gerland, 1996 s.115 Att ständigt omges av en ljudmiljö som tränger sig på och stressar kan leda till att man väljer att stänga av ljud, någon form av selektiv dövhet. Att behöva ta till en sådan strategi påverkar hur man uppfattas av omgivningen (Davidson, 2010). Gerland (1996) berättar om svårigheter att sortera ljud, alla ljud var lika intensiva för henne, om det så var någon som tappade en penna, fröken som sa något, tickande lampor eller bilar utför fönstret. Det krävde en oerhört hög koncentration att hela tiden behöva ta ställning till varje ljud för att kategorisera hur viktigt det var. 22

24 Schäfer (1996) berättar i sin självbiografi om hur rädd hon kunde bli för plötsliga eller höga ljud och vilken stress det kunde skapa för henne. Szatmari (2004) berättar om en kille, Justin, som var väldigt intresserad av högfrekventa ljud. Främst var han intresserad av maskiner som hade ett surrande ljud, det kunde vara dammsugare, tvättmaskin, bandspelare och andra maskiner. För honom skapar ljuden en känsla av trygghet. Speciellt intresserad är Justin av åskan och han roar sig med att spela in olika åskstormar. Sedan lyssnar han igenom sina inspelningar och finner stort intresse i de olika sorters åskknallar som han har spelat in. Smak Schäfer (1996) berättar om sina matpreferenser, hon äter aldrig mat som är blandad med annan mat, så aldrig soppa eller gryta. Till middag äter hon oftast bara en sak: äter hon rödkål, så äter hon bara rödkål den dagen. Hon äter varken kött eller fisk men är särskilt förtjust i äpplen. Schäfer äter inte heller tillsammans med någon, för det klarar hon inte av. När hon var yngre och gick i skolan åt hon möjligen lite inne på toaletten under dagarna, sedan när hon kom hem till familjen åt hon i ensamhet på sitt rum (Schäfer, 1996). Gerland (1996) berättar om sina matpreferenser som i perioder var väldigt specifika. I en längre period under barndomen åt hon bara varmkorv utan skinn och chokladpudding. I en annan period åt hon leverpastej och katrinplommon. Det finns de personer med AST som har feldiagnosicerats med anorexia, för att de har så specifika matkrav (Davidson, 2010). Lukt olfaktorisk perception Det kan vara så att viss parfym eller deodorant luktar så pass illa att det skapar obehag för individen (Norrö & Swing Åström, 2004). Lukten spelar stor roll vid måltider, både vid valet av mat samt njutningen av den. Så annorlunda upplevelser av lukter påverkar måltiderna och hur de utformas. Sensoriska upplevelser vid matsituationer är ofta multisensoriska, då flera sinnen används, vilket gör att många individer med AST har olika svårigheter rörande just dessa situationer (Hilton et al., 2010). Kroppssinnet proprioception Proprioception kan även kallas kroppsinne och handlar om att känna/veta vilken ställning man har sin kropp. Det kan visa sig genom 23

25 att rörelsemönstret är klumpigt och långsamt, att det är svårt att samordna rörelser. Det kan vara så att man behöver titta på sina kroppsdelar för att kunna utföra planerade rörelser, det kan också vara svårt att veta vilken muskelstyrka som är lagom för det moment man tänker utföra. Ett talande exempel kan vara att använda lagom styrka när man ska öppna en chipspåse, så alla chips inte flyger iväg, eller veta hur hårt man rör vid andra människor (Norrö & Swing Åström, 2004). Gerland berättar om när hon började skolan och det var fullt med folk runt om kring henne. Jag gick ofta rakt in i människor och eller stannade upp därför jag inte kunde räkna ut avståndet till andra. Gerland, 1996 s.89 När Gerland var liten hade hon dessutom svårigheter att tugga maten. Hon klarade inte av att styra sina käkar utan att tänka och kommendera kroppen att utföra varje liten rörelse. Hon berättar själv att hon aldrig förstod varför man skulle lägga ner all den kraft och energi på att tugga när det gick så bra att svälja maten hel (Gerland, 1996). Schäfer berättar i sin bok att hon fortfarande inte har lärt sig äta ordentligt med kniv och gaffel. Varje gång hon ska äta sätter hon fram en stor rulle hushållspapper för att hon inte kan låta bli att spilla (Schäfer, 1996). Gerland berättar även om när hon var för stor för att åka vagn och behövde börja gå längre avstånd än tidigare. Det blev väldigt jobbigt för henne, då hon var tvungen att tänka att hon gick för att kunna gå, varje steg för sig. För henne tog det ända upp till 30-års ålder innan hon hade automatiserat sin gång och inte behövde tänka i varje steg (Gerland, 1996). Känsel taktil perception (smärta, beröring, kyla värme) Överkänslighet när det gäller det taktila visar sig vid beröring av andra människor, men även kläder och hur de känns mot kroppen. Underkänsligheten kan innebära att man inte uppfattar smärta och temperaturer som andra gör. Men det kan också innebära ett behov av att röra vid olika material och texturer (Hilton et al., 2010). Gerland (1996) berättar om hur hon uppfattade det när andra barn vidrörde henne: Att bara bli snuddad vid tycktes få mitt nervsystem att kvida. Det var som om nervändarna krullade sig. Kom någon på den hemska idén om att kittla mig dog jag. Det var så bortom outhärdligheternas outhärdlighet att jag dog, så kändes det. Gerland, 1996 s.40 24

26 Det Gerland vittnar om är hur starkt obehaget känns när andra rör vid henne. En sådan känsla måste tas på allvar och omgivningen behöver ta hänsyn. Vidare berättar också Gerland om vad hon upplevde vid närkontakt med metaller, främst då det gällde smycken: Jag kände och hade alltid känt så länge jag kunde minnas, en stark skräck för smycken. Den skräcken omfattade också hårspännen och knappar av metall. Jag tyckte de var skrämmande, avskyvärda och äckliga. Jag kände ett visslande, skarpt metalliskt ljud i öronen och magen vände sig om jag tvingades ta i smycken Gerland, 1996 s.56 Gerland berättar också om att hon hade känsel både i naglar, tänderna och håret. Detta var väldigt svårt för omgivningen att förstå och skapade mycket stress/obehag för henne. Särskilt känsliga var hennes tänder under barndomen och det förde med sig att hon bara åt mat med känd konsistens. Gerland berättar vidare att när det kändes som mest obehagligt på tänderna kunde det hjälpa att bita i något, gärna något med lagom hårt motstånd så det blev ett jämnt tryck. Det som fungerade bäst för henne att bita i var människokött. Gerland berättar om att hon brukade fråga människor om hon fick bita i dem, vilket hon ofta fick (Gerland, 1996). Något annat som starkt påverkar känseln är vilka kläder man har på sig. Schäfer berättar om hur viktigt det är för henne att få ha på sig de kläder hon uppfattar sköna, även om andra kan uppfatta dem som annorlunda (Schäfer, 1996). Balanssinnet vestibulära sinnet Svårigheter med balanssinnet kan innebära svårigheter att samordna rörelser utan att först hinna tänka igenom. Det kan vara så att man har svårt för fysiska aktiviteter generellt och upplever dem som obehagliga. För en del individer kan svårigheter med balanssinet innebära att man kan ha svårt bedöma avstånd, svårigheter att gå på ojämnt underlag och även en långsamhet i rörelser (Norrö & Swing Åström, 2004). Att ha en överkänslighet i det vestibulära sinnet kan skapa en oro då fötterna lämnar marken, för att man inte har någon kontroll. En underkänslighet innebär att man kan ha ett behov av att vara i ständig rörelse och därmed svårt att sitta still (Hilton et al., 2010). Gerland (1996) berättar utifrån sina upplevelser av gymnastiken i skolan: Jag var livrädd för att bli knuffad eller för att se en boll komma farande emot mig. Jag kände så tydligt att jag inte kunde lita på varken min kropp eller mina sinnen, 25