TIERP-MODELLEN EN SKOLA FÖR ALLA

Transkript

1 PRODUCERAD I SAMARBETE MED JANSSEN-CILAG AB. TIERP-MODELLEN EN SKOLA FÖR ALLA Janssen-Cilag AB, Box 7073, SE Sollentuna. Tel Fax JC

2 Skola för vem? Att ha svårt att sitta stilla, koncentrera sig eller inte kunna kontrollera sina impulser är inget ovanligt. Men för de barn som lider av ADHD är problemen ibland så allvarliga att de inte kan fungera hemma eller i skolan. Barn med ADHD kan ha störningar vad gäller uppförande och ibland sämre motorik. Risken är stor att barn med ADHD misslyckas i skolan, tappar självkänslan och har svårt att få kompisar. Barn kan vara stökiga, hyperaktiva och ha koncentrationssvårigheter. Många av dessa barn har diagnosen ADHD. Andra barn kan ha inlärningssvårigheter, sociala svårigheter eller allmänt svårt att tillgodogöra sig undervisningen i klassrummet. Men man brukar inte veta hur man ska ta hand om dem. Så här tänker/gör vi i Tierp: I vår personalgrupp har vi ägnat många timmar åt att diskutera och försöka hitta lösningar för alla de barn som inte kan uppföra sig i klassrummet. Barn som inte kan sitta stilla, inte kan vara tysta, inte kan lyssna och inte kan arbeta längre stunder utan att vandra runt i lokalen. Som pedagoger blev vi väldigt glada när man började utreda varför vissa barn betedde sig på dessa sätt och kom fram till att det fanns något som hette MBD. Detta utvecklades senare till DAMP-ADHD och leder ibland vidare till diagnoser som Asperger, Tourettes syndrom och autism. Skönt, tänkte vi, nu är det bara att plocka bort dessa elever och sätta dem i speciella små grupper med speciell personal så var problemet ur världen. Det blev starten på en helt ny skolmodell, som inte blev som vi först hade tänkt oss. 2 3

3 med personalen där vi utvärderade varje elevs utveckling. Målet var att eleverna skulle återgå till sina ordinarie klasser och krävde samarbete med skolans personal. Första försöket Läsåret 2000/2001 startade vi en undervisningsgrupp i närheten av Centralskolan kallad Villan. Detta hade föregåtts av en mycket noggrann inventering bland kommunens elever med bland annat diagnoser inom ADHD-spektrat. Villan startade med 8 elever. Alla utom en hade en diagnos. Barnen i gruppen hade ADHD/DAMP, Aspberger eller autistiska drag. En del var flerhandikappade. Flera barn hade djupa emotionella och sociala svårigheter. Alla barnen var mer eller mindre utåtagerande, de hade svårt med kamratkontakter, självkänsla och egenvärdet var i botten. Personalen bestod av en fritidspedagog, en förskollärare och en elevassistent. Under året anställdes ytterligare en assistent. Personalen fick handledning från BUP och vi hade ett mycket nära samarbete med föräldrarna. I samråd med BUP jobbade vi med förstärkningssystem. Skolledningen hade regelbundna möten Första året såg vi framsteg hos alla elever även om det skedde i små steg. En stor del av tiden gick till konfliktlösning. Vi konstaterade att vi behövde utveckla arbetet kring elevernas individuella lärstilar och utöka samarbetet med de ursprungliga klasserna. Under andra året utbildade och handledde personer från BUP våra lärare och assistenter i något som kallas Metoder i vardagen. Vi inledde ett konkret arbete med och kring enskilda elever i form av åtgärdsmöten och enskilda samtal. Under hösten etablerade vi också ett samarbete med Banérhemmet i Uppsala och fick en introduktion av "Pittsburgh-modellen som man utvecklat där. Resultatet under andra året blev att gruppen splittrades veckan före sportlovet. Skälet var att en elev flyttade till familjehem på annan ort, en elev till annan skola och en elev in i vanlig klass. Vid samma tillfälle översteg ett av barnens behov det som Villan kunde erbjuda och han flyttade till enskilt arbete på Centralskolan. Även om splittringen vid sportlovet skedde av sig själv hade en delning troligtvis ändå varit nödvändig. Problemet var att gruppen vi fått erfarenhet av inte alls fungerade så bra som vi tänkt. Barn med samma diagnos eller med olika 4 5

4 diagnoser visade sig ha mycket olika behov. Två eller flera barn med ADHD är inte självklart en bra gruppsammansättning och det är definitivt inte säkert att de kan vara tillsammans med någon med till exempel Asperger. För personalen kom det mesta att kretsa kring konfliktlösning. De enda som möjligtvis var nöjda var de lärare som inte behövde ha eleven kvar i den ursprungliga gruppen. För oss bevisade detta en sak: det finns alltid barn i alla klasser som är mindre uthålliga, har svårt att koncentrera sig och inte kan vara tysta när andra talar. Så vad är den bästa lösningen? Att fortsätta plocka bort elever ur klasserna till små grupper eller försöka förhålla oss till varje enskild elev? Vi föredrar det senare. Framförallt är vi övertygade om att ingen elev vill bli bortsorterad. Känslan av att inte få höra till kan skapa stor förvirring och frustration hos en elev som inte själv har förståelse för sina svårigheter. Exempel på frågeställningar som vi diskuterat är hur länge man ska vara i liten grupp, behandlingstid och vad som händer när vi plockar bort barn ur det sociala sammanhanget. En skola för alla Under våren 2002 planerades ett projekt med namnet Studio och ett framtidsperspektiv på två terminer. En lokal iordningställdes för varje spår ett till nio och personal anställdes för att kunna täcka upp veckans alla lektioner. Bakgrunden är ett synsätt som utmanar innebörden av att skapa en skola för alla. Vi menar att arbetslagen måste arbeta strukturerat i alla undervisningssituationer kring dessa elever. Vi kan inte sortera bort elever utan vi måste lära oss hur vi förhåller oss till elever med olika svårigheter. Genom att öka arbetslagets samlade kompetens kring hur arbetssätt kan utvecklas samtidigt som man har ett konkret ansvar för pedagogiken tjänar även övriga elever på detta. Med arbetslagens ökade kompetens kan vi redan i klassrummet med enkla arrangemang hjälpa elever i svårigheter. Studion är till för de elever som behöver arbeta i en mindre grupp och är i behov av individuellt stöd av en vuxen. Det kan handla om svårigheter med koncentration, uthållighet eller att man behöver mer tid, förklaringar eller annan arbetsmetod än den som erbjuds i klassrummet. Studion ska inte ersätta elevens tillhörighet i klassen utan vara ett komplement. Det pedagogiska ansvaret ska ligga hos de undervisande lärarna i arbetslaget. Studioledaren ska i ett nära 6 7

5 samarbete med dessa och specialpedagogerna handleda eleverna i studion. Studion ska inte förväxlas med specialundervisning. Alla i arbetslaget var delaktiga i inventeringen av spårets elever från åk. 1 till 9. Valet av de elever som skulle erbjudas stöd i studion gjordes gemensamt. För elever som börjar i studion ska ett underlag fyllas i. I detta identifieras de situationer när det fungerar bra för eleven respektive när det inte fungerar bra. Arbetslaget ska också reflektera över och försöka hitta lösningar på sådant som med enkla medel kan genomföras i klassrummet. Exempel på detta kan vara tydlig struktur, placeringen i rummet och anpassat läromedel. Arbetslaget gör ett schema tillsammans med studioledaren över de tider eleven ska vara i studion. Arbetslaget ska sträva efter att så lite som möjligt särskilja eleven från den grupp den tillhör. Endast de elever som erbjudits plats enligt denna arbetsgång ska gå till studion. Hur långa perioder eleven ska gå till studion bestäms utifrån uppföljning och utvärdering och är inte bundet till terminer eller läsår. För vissa elever görs program utifrån brister i beteendemönster. Dessa elever arbetar aktivt med KBT, kognitiv beteendeterapi. Personalen får handledning av BUP. Vi stödjer eleverna i att hitta alternativa strategier som är mer framgångsrika i det sociala samspelet. Den pedagogiska planeringen ligger kvar i arbetslaget och tanken är att höja kompetensen hos personalen för att erbjuda elever med olika svårigheter ett bra studieprogram. Skolledningens roll Skolledningen driver frågan om studions status i ständiga diskussioner med arbetslagen. I detta sammanhang lyfts även frågan om att utveckla åtgärdsprogrammen med hjälp av handledning och stöd från specialpedagogerna. Allt arbete har uppmärksammats av BUP i Uppsala som i sin tur knutit kontakter med Attention, föräldraförening för barn med neuropsykiatriska problem. Vi ingår som del i deras omfattande skolprojekt att utveckla nätverk kring praktiskt arbete med dessa barn. Eleven erbjuds sedan tid i studion efter samråd med föräldrar. För varje elev upprättas en åtgärdsplan utifrån elevens specifika behov kopplat till det pedagogiska uppdraget och inlärningsstil. I studion utvecklas och anpassas material och metoder. 8 9

6 Direkta resultat Efter första årets arbete med studio uttryckte alla arbetslag i sina utvärderingar att de kunde se följande resultat: Antal uppgifter som klaras av ökar Ökat självförtroende och självkänsla Överföring av metoder till klassrummet Ökad motivation Ökad social kompetens Resultatnivån höjs Minskad trötthet Studion har hög status bland eleverna Elever har återgått till klass på heltid Arbetslagen såg att det var nödvändigt att förbättra rutinerna kring vilka elever som skulle erbjudas plats och kvalitén på de underlag som upprättades. Samarbetet mellan studioledaren och ansvarig pedagog behövde också utvecklas. Resultat efter två år Under andra året utvecklades samarbetet med Attention och vi kunde erbjuda ett antal föreläsningar med syftet att informera föräldrar och utbilda skolpersonal om konkreta metoder. Samarbetet med BUP ledde till föräldrautbildning och en förbättrad samverkan. Skolledningen betonade vikten av: 10 11

7 att det pedagogiska ansvaret för elevens kunskapsutveckling ligger kvar hos läraren så att eleven inte glöms bort att alla i arbetslaget deltar i utredning och diskussion om elevens behov och insatser att tillsammans utveckla metoder och arbetssätt i studion kring dessa behov att utveckla anpassat material för elever Under året har också arbetet med att utveckla datastöd för dessa elever initierats och samarbete inletts med SIT, specialpedagogiska institutet, i Uppsala. Samarbetet med Attention har gett oss möjlighet att få ekonomiskt stöd till inköp av datorhjälpmedel av olika slag. Personal har erbjudits utbildning i kompensatoriska hjälpmedel, utbildning i specialpedagogisk IT- användning och pedagogisk support. Efter andra året med goda erfarenheter avvecklar vi studio som projekt och gör den till en permanent verksamhet. Trots goda erfarenheter glömmer man ofta grundtanken och bör därför ständigt påminna om denna. Skolledningen bör ständigt aktualisera den ideologiska medvetenheten i arbetslaget samt ge stöd för att höja dess kompetens. Följande punkter bör regelbundet tas upp: rutiner för arbetslagets diskussion om åtgärder och uppföljning av studioelever rutiner för underlag åtgärdsprogram utvecklingsplaner. Vem skriver underlag? Skrivs alltid underlag? går elever till studion utan underlag eller diskussion i arbetslaget? hur anpassas övriga miljöer utifrån vad vi vet om elevens behov och svårigheter 12 13

8 ordning och struktur i klassrummen leder diskussionerna till anpassning för andra elever i klassrummet? var ligger det pedagogiska ansvaret, hur utövas det konkret? hur sker spridningen om åtgärder och behov till övriga berörda? finns det problem kring betygssättning för studioelever? har eleven material med sig? Är det anpassat? är studioledaren i klassrumsmiljön för uppföljning av metoder? vilka kompensatoriska hjälpmedel används? Finns kunskap om dessa? behövs mer kunskap om NPF? Förutom det som skolan kan göra för att hjälpa barn med ADHD är det viktigt att föräldrar får konkreta verktyg att bringa ordning i det kaos som många familjer har. Vi erbjuder därför föräldrautbildning och handlening