KUNSKAP FÖR LANDETS FRAMTID LANDBASERAT VATTENBRUK FÖRSTUDIE

Transkript

1 KUNSKAP FÖR LANDETS FRAMTID LANDBASERAT VATTENBRUK FÖRSTUDIE Elisabeth Falkhaven, Hushållningssällskapet Halland Ola Helmersson, Hushållningssällskapet Kalmar-Kronoberg-Blekinge 2016

2 Denna förstudie har författats av Elisabeth Falkhaven, Hushållningssällskapet Halland och Ola Helmersson, Hushållningssällskapet Kalmar-Kronoberg-Blekinge. De har också genomfört intervjuerna under hösten Den föreliggande genomgången har genomförts för att kunna utforma ett så relevant stöd som möjligt inom ramen för Arena Grön Tillväxt (AGT) generellt och projektet AGT finansierat av EU genom Tillväxtverket specifikt.

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 5 Att driva vattenbruk 6 Vattenbruk i siffror 5 Små förändringar inom vattenbruket år Läget i branschen 8 Produktionssystem 12 Öppna system - Slutna system 12 Recirkulerande vattenbruk 13 Akvaponi kretsloppsodling 13 Biofloc - renade system 14 Vattenbruksaktörer 15 Lagar, regler, tillstånd 16 Fiskarter för odling 19 Vattenbruk i Halland 24 Möjliga stödformer att söka för vattenbrukare 26 Europeiska havs- och fiskerifonden 26 Statliga stöd - Vinnova 26 Stiftelsen Svensk lantbruksforskning 27 Ekonomi 27 Behovsanalys vattenbruk 28 VCO:s beräkningskalkyl för odling i Ras-system 28 Fyra olika kostnadsexempel för abborrodling 30 Marknad 34 Hur går vi vidare? 36 Sida 3

4 VATTENBRUK MÅSTE FINNAS MED I ALLA LIVSMEDELS- STRATEGIER SOM ANTAS FRAMÖVER.

5 SAMMANFATTNING Vattenbruk - akvakultur - omfattar odling av alla slags djur och växter i vatten. I Sverige har extensiva former av fiskodling förekommit i hundratals år (t ex dammodlingar av karp och ruda). I dagens svenska vattenbruk bedrivs intensiv odling av matfisk och skaldjur för konsumtionsändamål, samt sättfiskodling, odling av småfisk för utsättning av fisk i syfte att förstärka naturliga eller introducerade bestånd. Denna sk. sättfiskodlingen, avser även produktion för leverans till matfiskodlarna. Till övervägande del handlar det om kassodlingar, alltså att man föder upp småfisken till slaktvikt i stora kassar i det fria vattnet, i befintliga ytvatten som sjö eller kust, alternativt genomströms-odlingar kopplade till vattendrag. Några aktörer har under senare år börjat med odling i recirkulerande (RAS) system innanför väggar och tak. Bland annat Chalmers och KTH har en försöksplats för detta. En handfull kommersiella anläggningar för konsumtionsfisk har även startats upp de senaste tre till fyra åren. Vattenbruket i Sverige borde vara inne i en spännande utvecklingsfas. Regeringen har presenterat en statlig utredning som pekade på stor potential för ett ökat vattenbruk. Det finns en politisk vilja att vattenbrukssektorn ska växa. Ett väl anpassat vattenbruk erbjuder vad samhället frågar efter idag: vid odling i slutna system borde det bli miljö- o klimatvänlig och lokalproducerad mat samt en långsiktig och naturresursuthållig produktion. Men är det så? Detta tar vi upp en del kring i denna förstudie. Sida 5

6 ATT DRIVA VATTENBRUK Vattenbruket i Sverige borde vara inne i en spännande utvecklingsfas. Regeringen har presenterat en statlig utredning som pekade på stor potential för ett ökat vattenbruk. Det finns en politisk vilja att vattenbrukssektorn ska växa. Ett väl anpassat vattenbruk erbjuder vad samhället frågar efter idag: vid odling i slutna system borde det bli miljö- o klimatvänlig och lokalproducerad mat samt en långsiktig och naturresursuthållig produktion. Men är det så? Detta tar vi upp en del kring i denna förstudie. Här kan du läsa utredningen Det växande vattenbrukslandet, SOU 2009:26. Jordbruksverket har också tagit fram en flerårig Nationell strategisk plan för arbetet för och en Handlingsplan för utveckling av svenskt vattenbruk. Vattenbruk i siffror Under 2013 producerades totalt ton fisk och musslor för konsumtion till ett värde av 357 miljoner kronor och ton sättfisk till ett värde av knappt 78 miljoner kronor. Samma år arbetade 354 män och 66 kvinnor inom svenskt vattenbruk. Detta inkluderar inte personer som sysselsätts inom testodlingar av nya tekniker och arter. (scb) Idag står EU endast för 2,5 procent av den globala vattenbruksproduktionen. Odlad fisk står för 18 procent av fiskkonsumtionen i Europa, medan motsvarande siffra globalt är ca 50 procent. Behovet av att utveckla vattenbruket i Europa är stort, särskilt då tillgången på vildfångad fisk blir allt mer begränsad. Dessutom är importen av odlad fisk och skaldjur omfattande. (Ref: Små förändringar inom vattenbruket år 2014 År 2014 producerades inom svenskt vattenbruk ton matfisk i slaktad vikt, vilket motsvarar ton i beräknad hel färskvikt. Detta är 4 % lägre än 2013 års produktion. Den slaktade fisken bestod till nästan 85 % av regnbåge och ca 15 % eller ton röding. Vidare producerades bl.a ton musslor samt en mindre del ostron. Det Sida 6

7 sammanlagda värdet av all produktion för konsumtion har beräknats till 370 miljoner kronor. Motsvarande värde för år 2013 var 357 miljoner kronor. (scb) Produktionen av sättfisk och sättkräftor skattas till ton. Det är en ökning med 11 % jämfört med Även här är regnbåge den dominerande arten. Värdet av produktion för utsättning beräknas till 89 miljoner kronor. (scb) Antal odlingar i Halland efter produktionsinriktning är 2014; 1 Matfiskodling, 2 sättfiskodlingar. 1 odling för matkräftor. (scb) Nedan ser vi statistik kring hur fångsterna av vild fisk gått ned medan produktionen av odlad fisk ökat. (från Jordbruksverkets föredragning nov 2016.) Sida 7

8 Svenskt vattenbruk (från Jordbruksverkets föredrag nov. 2016) LÄGET I BRANSCHEN Svenskt vattenbruk är i dagsläget politiskt aktuellt och anses vara en framtidsnäring med stor potential. Jordbruksverket har under 2012 tagit fram en nationell strategi som avser att modernisera och ändra inställningen till svenskt vattenbruk hos allmänhet och myndigheter samt som ett politiskt stöd för näringen. Vattenbruket bör kunna få samma acceptans som jordbruket då det i grunden är lika självklart att odla fisk och skaldjur som att föda upp boskap eller odla spannmål. Till detta bör det också tilläggas att odlad fisk är vårt mest effektiva husdjur för köttproduktion utifrån biologisk resurseffektivitet. Detta bör ligga i paritet med samhällets efterfrågan på klimatsmart mat som produceras på ett hållbart och resursbesparande sätt. Dessutom skulle ett mer omfattande svenskt vattenbruk kunna ge en förbättrad kontroll över fisken som livsmedel, leda till kortare transporter samt resultera i fler arbetstillfällen på landsbygden. (Ref. Nationellt kompetenscentrum för vattenbruk) En förutsättning för en positiv utveckling av det svenska vattenbruket är att det är såväl ekonomiskt som ekologiskt bärkraftigt. Enligt SOU 2009:26 Det växande vattenbrukslandet, bör en utveckling av vattenbruket baseras på långsiktig ekonomisk lönsamhet samtidigt som verksamheten måste bedrivas inom ekologiskt hållbara ramar. Sida 8

9 För ekologisk bärkraftighet gäller samma grundläggande förutsättningar för vattenbruk som för annan livsmedelsproduktion: att näringsämnena ingår i spårbara kretslopp att energin är förnybar att näringen ger ett nettobidrag till livsmedelsförsörjningen att verksamheten inte leder till en icke-reversibel (bestående) förändring av omgivande ekosystem (Ref. Nationellt kompetenscentrum för vattenbruk) Den svenska vattenbruksnäringen är geografiskt spridd och består av flera olika delsektorer (matfisk, sättfisk, musslor, o.s.v.) med olika marknader. Fisk- och skaldjursodlingar finns idag i ungefär hundra svenska kommuner. Om man räknar med testodlingar stiger antalet kommuner betydligt. (Ref. Handlingsplanen för svenskt vattenbruk ) Nedanstående tydliggjordes på seminariet vi hade kring frågan i nov 2016; Från Världs Bankens rapport Fish to 2030, (Vegafish föredragning nov 2016) Akvakultur förväntas öka med % under den närmast 20 åren FAO påvisar en minskning av köttkonsumtionen och en ökning av fisk och skaldjur från 28 till 31 % Fisket minskar från 25 % till 17 % samtidigt ökar akvakulturen från 3 % till 14 % mellan Sedan 2012 har vattenbruket i Sverige minskat sin produktion av matfisk med 14 %. Antalet matfiskodlingar har minskat med mer än 10 % på bara ett år! Saluvärdet minskade med 7 % senaste året Strategin lades fram 2012 hur tycker vi att det går!? Och vad tror vi att det beror på? Detta återkommer vi till och resonerar vi en del kring i slutet av denna förstudie. I Stockholm, nov. 2015, anordnades ett seminarium kring landbaserat vattenbruk som samlade expertis från flera olika länder. Land-Based Aquaculture and best available technologies" (BAT) Stockholm, nov 2015, Coalition Clean water. På seminariet gjordes en del slutsatser, bra att ha med sig för fortsatt utveckling av det landbaserade vattenbruket. Nedan en punktsammanställning från seminariet. Sida 9

10 Landbaserade system, trots att de är så avancerade, har inga stora problem idag. Tekniken är mogen. Kostnaderna för landbaserade system sjunker och är nästan i paritet med öppna kassar system, om man räknar med alla kostnader från farmen till tallriken. Så gott som alla miljöproblem kring fiskodling hanteras om man föder upp i slutna landbaserade system. Oavsett vilket system man använder kvarstår dock att födan till fisken man föder upp ofta är annan fisk som tas upp ur haven. Såvida det inte är gräsätande eller allätande fiskar, som ex. olika malar som föds upp. Marknad och pris är en utmaning för landbaserade system som kan leverera färsk fisk året runt. Konsumenterna måste vara beredda att betala för hållbar produktion. Det är ett stort behov av förenklade regler och förordningar och behov av mer koordinerad samverkan från myndigheternas sida. Det återstår fortfarande etiska frågor att lösa vad gäller fiskarnas hälsa och mående. Slakten är ett moment som måste förbättras. Det finns stora behov av mer kunskap och forskning kring naturliga beteende hos fisk och hur man höjer välmåendet hos fisken. Ekologisk odling är inte möjlig under rådande EU regler, men det finns möjligheter via olika oberoende certifierare. Det behövs spårbarhet och märkningar för att skapa förtroende för den odlade fisken, å andra sidan kan för mycket märkningar också skapa förvirring. Länk till samtliga presentationer på seminariet här; Sida 10

11 Produktionssystem Öppna system - Slutna system Fiskodling i öppna system påverkar miljön genom näringsläckage från foderspill, fiskens avföring och urin. Dessutom påverkas sedimentet och bottenlevande djur lokalt under odlingen och det finns risk för rymningar och smittspridning till vilda populationer. Musselodling medför en lokal påverkan på botten under odlingen, men musslorna tar även upp näringsämnen från vattnet och bidrar därmed till att minska övergödning. Det pågår försök med integrerad odling, där fiskodling i öppna system kombineras med mussel- eller algodling som kan kompensera de näringsutsläpp som fiskodlingen orsakar. Utveckling av tekniker och effektivisering av systemen i öppna odlingar utifrån en miljöaspekt är viktigt för att öka hållbarheten och den sociala acceptansen. Det pågår utveckling av mer inneslutna odlingssystem i öppet vatten, t.ex. slutna kassar. Slutna odlingssystem innebär minimal miljöpåverkan utöver byggnation och energiåtgång vid drift av själva anläggningen, förutsatt att vattenreningen är tillräcklig. Teknikutvecklingen när det gäller mer slutna och integrerade system går snabbt framåt och dessa framsteg kan även gynna odlingen i öppna system. Fiskproduktion i västvärlden domineras till idag av öppna system, men allvarliga begränsningar med dessa är bl.a. att miljöutsläpp är svårkontrollerade och nästintill omöjlig att rena, smittskydd är svårt att upprätthålla och problem med fiskar som rymmer och predatorer finns. Detta gör att många idag mer och mer pratar om en, till kassodling parallell, utveckling av slutna, landbaserade fiskodlingssystem. Vanligtvis benämns dessa som RAS (Recirculating Aquaculture Systems eller Recirkulerande akvatiska system), och består av högteknologiska lösningar för att skapa en god och ekonomisk odlingsmiljö. I nuläget finns det ett stort intresse världen över för RAS, och många väntar på att de stora etablerade producenterna skall ta steget över till landbaserade RAS. De stora fördelarna med RAS är att man har en fullständig kontroll på systemet, dvs. man kan styra temperatur, ljus, foderspill, etc. samt slipper problem med rymningar och smittspridning. Vidare kan man samla upp närsaltsflödet (foderspill, faeces och metaboliter) från odlingen och skapa nya produkter i form av t.ex. foderråvaror, bioenergi eller gödsel. Sida 11

12 Produktionssystem Öppna system - Slutna system Fiskodling i öppna system påverkar miljön genom näringsläckage från foderspill, fiskens avföring och urin. Dessutom påverkas sedimentet och bottenlevande djur lokalt under odlingen och det finns risk för rymningar och smittspridning till vilda populationer. Musselodling medför en lokal påverkan på botten under odlingen, men musslorna tar även upp näringsämnen från vattnet och bidrar därmed till att minska övergödning. Det pågår försök med integrerad odling, där fiskodling i öppna system kombineras med mussel- eller algodling som kan kompensera de näringsutsläpp som fiskodlingen orsakar. Utveckling av tekniker och effektivisering av systemen i öppna odlingar utifrån en miljöaspekt är viktigt för att öka hållbarheten och den sociala acceptansen. Det pågår utveckling av mer inneslutna odlingssystem i öppet vatten, t.ex. slutna kassar. Slutna odlingssystem innebär minimal miljöpåverkan utöver byggnation och energiåtgång vid drift av själva anläggningen, förutsatt att vattenreningen är tillräcklig. Teknikutvecklingen när det gäller mer slutna och integrerade system går snabbt framåt och dessa framsteg kan även gynna odlingen i öppna system. Fiskproduktion i västvärlden domineras till idag av öppna system, men allvarliga begränsningar med dessa är bl.a. att miljöutsläpp är svårkontrollerade och nästintill omöjlig att rena, smittskydd är svårt att upprätthålla och problem med fiskar som rymmer och predatorer finns. Detta gör att många idag mer och mer pratar om en, till kassodling parallell, utveckling av slutna, landbaserade fiskodlingssystem. Vanligtvis benämns dessa som RAS (Recirculating Aquaculture Systems eller Recirkulerande akvatiska system), och består av högteknologiska lösningar för att skapa en god och ekonomisk odlingsmiljö. I nuläget finns det ett stort intresse världen över för RAS, och många väntar på att de stora etablerade producenterna skall ta steget över till landbaserade RAS. De stora fördelarna med RAS är att man har en fullständig kontroll på systemet, dvs. man kan styra temperatur, ljus, foderspill, etc. samt slipper problem med rymningar och smittspridning. Sida 12

13 Vidare kan man samla upp närsaltsflödet (foderspill, faeces och metaboliter) från odlingen och skapa nya produkter i form av t.ex. foderråvaror, bioenergi eller gödsel. Recirkulerande vattenbruk Recirkulerande vattenbruk (Recirculating Aquaculture Systems - RAS) innebär att man återanvänder odlingsvattnet. Recirkulerande vattenbruk är landbaserade och kan med fördel användas där förutsättningarna för kassodling saknas. Det kan bero på vattenbrist eller på att närmiljön inte tål ytterligare näringsbelastning. I Sverige används tekniken framförallt vid sättfiskanläggningar och på odlingar med ostron, abborre, gös, tilapia, ål och regnbåge. Recirkulerande system är en teknikintensiv metod och kräver högt tekniskt kunnande både avseende teknik och vattenkemi. Vatten pumpas runt i odlingen och passerar genom mekaniska och biologiska filter så att partiklar och lösta näringsämnen tas upp innan vattnet åter kan användas i odlingen efter luftning och syresättning. Endast 5-10 procent (eller mindre) av vattnet i systemet byts ut dagligen. Vattenförlusten i recirkulerande system beror dels på avdunstning av vatten och dels på att man förlorar lite vatten när man avskiljer det slam som ansamlas i vattenreningen. Det är alltså inte så att man medvetet tappar ur tjänligt vatten ur systemet, utan man behöver ersätta det vatten som förloras "ofrivilligt". Allt vatten i systemet renas flera gånger per dag, hur ofta beror på hur stort system man har, reningskapaciteten, och vilken art man odlar. Vattnet i odlingen renas alltså i princip på samma sätt som vid ett kommunalt reningsverk. Tekniken är relativt kostsam och kräver ständig passning men har sina fördelar då den kan användas nästan var som helst och för alla odlingsbara arter. Nackdelarna med denna typ av RAS är en hög investeringskostnad, vilket innebär att systemet måste byggas storskaligt och drivas med sin fulla kapacitet för att bli ekonomiskt hållbart. (Ref; Från hemsidan Vattenbrukscentrum ost) Akvaponi - kretsloppsodling Ett lågintensivt produktionssystem där fisktråg kopplas till växthus är s.k. akvaponi. I detta system används närsalterna från fiskarna direkt av växterna, t.ex. tomater eller kryddväxter. Akvaponi har på senare tid väckt ett ökat intresse då det är en potentiell Sida 13

14 teknologi för en säker, miljöanpassad och lokal matproduktion. Hitintills är de flesta anläggningar som finns globalt sett på försöksnivå eller hobbynivå, och troligtvis ligger det långt fram i tiden innan kommersiella anläggningar för fiskproduktion växer fram. En av de stora begränsningarna med akvaponi är att det krävs stora mängder växter för att ta hand om närsalter från fiskproduktionen, således är det främst vegetabilier som produceras i dessa system.. I en akvaponi kombineras fiskodling med växtodling. Näringsrikt vatten från fisktankar pumpas till växthus eller växtbäddar där växterna tar upp näring ur vattnet, som sedan kan återanvändas i fiskodlingen. En stor fördel med denna metod är att både partikulärt material och näringsämnen tas upp av växterna. Det enda vatten som försvinner från odlingen är det som växterna tar upp och det som dunstar från tankarna. Alternativt kan en recirkulerande odling kombineras med en växtodlingsdel, så att viss vattenrening sker av det vatten som kommer tillbaka från växtodlingsdelen av anläggningen. I Sverige finns idag få akvaponier i bruk, men det finns en betydande utvecklingspotential och många intresserade entreprenörer. I vissa fall kombinerar man akvaponi med att använda spillvärme från någon form av industriell verksamhet som till exempel pappersindustri. Värmen används framförallt för att värma växthusen men kan även användas för att höja vattentemperaturen i fiskodlingen och därmed öka produktionen eller göra det möjligt att odla mer värmekrävande arter. Vid akvaponi med växthus ger näringen från ett kilo fisk cirka 10 kilo grönsaker Biofloc - renande system Biofloc innebär odling i dammar eller kar där vattnet endast cirkuleras genom paddelhjul eller genom att luft blåses ner i vattnet. Vattnet i odlingsdammen innehåller näringsämnen från foderspill och fekalier, vilket är en mycket lämplig mix att låta mikroorganismer leva i och växa av. Fisk och skaldjur äter i sin tur av mikroorganismerna, vilket innebär att det med denna teknik återskapas nytt foder genom att fotosyntes och bakterietillväxt förbrukar näringsämnen från odlingen. Alger, mikroskopiska svampar och bakterier bildar aggregat tillsammans med kiselalger, fekalier, delvis förmultnade döda organismer och ryggradslösa djur och det är dessa aggregat som fisk, kräftor eller räkor sedan lever av. Biofloc tekniken passar bäst i tropiska klimat eller där man har gott om billig värme, t.ex. spillvärme. Fördelen med tekniken är att den är billig och att den bygger på odling i grävda dammar med botten täckt av plast eller i odlingskar. Sida 14

15 Bild: Matilda Olstorpe, Vegafish För att få bra tillväxt i odling av denna typ (biofloc) bör vattentemperaturen ligga på cirka grader. Inget vatten byts ut. Det finns exempel där man odlat fisk i samma vatten i 12 år utan att behöva använda sig av några kemikalier. Nackdelen är förstås det stora behovet av värmeenergi men även att det går åt en viss mängd energi för att blåsa luft i vattnet så att cirkulation uppstår och aggregaten bildas. Vattenbruksaktörer Näringen: Enskilda vattenbrukare och de organisationer som företräder dem. Hösten 2014 är näringen organiserad i bland annat; Vattenbrukarnas Riksförbund, Matfiskodlarna (bildades 2014), Svensk Skaldjursodling Producentorganisation samt fiskhälsoorganisationen Fiskhälsan. Aktiviteter har förevarit för att omstrukturera Vattenbrukarnas Riksförbund. Sida 15

16 Forskning och utbildning: Universitet och högskolor, forskningsinstitut, yrkeshögskolor, naturbruksgymnasier och liknande som bedriver forskning och/eller utbildning inom vattenbruksrelaterade ämnesområden. Nationellt Kompetenscentrum för Vattenbruk (NKfV) är hösten 2014 en samverkan mellan Sveriges Lantbruksuniversitet och Göteborgs Universitet med mål att inkludera alla svenska lärosäten där vattenbruksrelaterad forskning och utbildning pågår. SP och Chalmers är andra aktörer. Nyinvigda SWEMARC, Swedish Mariculture Research Centrum är ett centrum för forskning och utveckling av vattenbruk där sju institutioner finns med i samarbetet. Göteborgs universitet innehar genom Kristina Sundell verksamhetsledarrollen. Myndigheter och kommuner: Kommuner och länsstyrelser fattar beslut om de flesta tillstånd för vattenbruket. Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten, Livsmedelsverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt har utpekade ansvarsområden och ansvarar för olika delar av regelverket som rör vattenbruket. Jordbruksverket ska främja en långsiktigt hållbar vattenbruksbransch och har i sitt regleringsbrev haft i uppdrag att ta fram en handlingsplan utifrån vattenbruksstrategin. (Ref. Svenskt vattenbruk) Samarbetsplattformar: I Sverige finns idag tre Vattenbrukscentra (Väst, Ost och Norr) som genom samverkan mellan forskning, näringsliv och offentliga myndigheter bidrar med näringsstöd, kompetensförsörjning, kommunikation och nätverksaktiviteter. Nationella vattenbruksrådet inrättades av Jordbruksverket under 2014 och ska fungera som en samverkans- och dialogplattform. (Ref; Handlingsplanen för svenskt vattenbruk ) Lagar, regler och tillstånd För vattenbruk av fisk, kräftdjur eller blötdjur krävs tillstånd enligt fiskerilagstiftningen. Tillståndet söks hos Länsstyrelsen i det län som odlingen ska ligga. Ärenden om tillstånd enligt fiskerilagstiftningen handläggs vanligtvis av Länsstyrelsernas fiskerikonsulenter. Detta tillstånd krävs inte för algodling. Alla utsättningar av fisk eller skaldjur och flytt av fisk eller skaldjur från ett vattenområde till ett annat behöver också tillstånd enligt fiskerilagstiftningen. Detta söks hos länsstyrelsen i det län som utplanteringen eller flytten sker till. Du kan inte få tillstånd enligt fiskerilagstiftningen om du vill odla eller sätta ut arter eller stammar som inte finns naturligt i landet, med undantag för regnbåge, bröding, Sida 16

17 bäckröding, kanadaröding, splejk, gräskarp och signalkräfta (dessa arter kan du alltså få tillstånd för). Du kan dock få dispens för att odla främmande arter eller stammar, förutsatt att du gör det på ett sätt så att de inte kan smita och/eller sprida eventuella smittor. Främst är det landbaserade, slutna system som kan vara aktuella. Dispensen söks när man skickar in sin ansökan om odlingstillståndet till länsstyrelsen. Om du ska odla fisk kan du behöva anmäla detta eller ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för miljöfarlig verksamhet. Det beror på hur stor din odling är. Om du ska starta en fiskodling som använder högst 1,5 ton foder per år behöver du inte göra någon anmälan eller söka tillstånd enligt miljölagstiftningen. Odlingen omfattas fortfarande av miljölagstiftningen och kan därför inspekteras av länsstyrelsen eller kommunen. Om länsstyrelsen eller kommunen bedömer att din odling bryter mot miljöbalkens bestämmelser kan de besluta om att stänga den. Ta kontakt med din kommun för att få veta mer. Om du tänker använda mellan 1,5-40 ton foder per år ska du anmäla din verksamhet till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd (Prövningsnivå C). Senast sex veckor innan du startar din odling ska du anmäla detta till kommunen. Din skriftliga anmälan ska innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som kommunen behöver för att den kunna bedöma odlingens typ, omfattning och eventuella miljöeffekter. I vissa fall kan du behöva göra en miljökonsekvensutredning. Vänd dig till din kommun för att få mer detaljer kring hur du ska göra. Om du planerar att använda mer än 40 ton foder per år söker du tillstånd hos länsstyrelsen (Prövningsnivå B) och du ska göra en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Ta också kontakt med din länsstyrelse för att få veta mer. Mer om mljöprövningsrocessen hittar du här. Även slakteri- och beredningsverksamhet för fisk eller skaldjur kan behöva tillstånd från Länsstyrelsen eller anmälan till kommunen, beroende på omfattningen av verksamheten. Dispens från strandskyddsbestämmelserna Om du vill bedriva vattenbruk i strandnära miljöer krävs ofta att du ansöker om dispens från strandskyddsbestämmelserna enligt miljöbalken. Beroende på om området är skyddat eller inte söker du dispens från strandskyddsbestämmelserna hos kommunen (oskyddade områden) eller hos länsstyrelsen (om området ligger i nationalpark, naturreservat eller Natura 2000-område). Import eller export av djur För att få föra in eller föra ut levande vattenbruksdjur ur Sverige måste du vara registrerad

18 importör eller exportör. Ansökan om registrering görs hos Jordbruksverket. Specifika krav kan ställas om djuren ska föras till eller från ett land utanför EU. Vattenverksamhet Anläggningar för odling av fisk, musslor eller skaldjur behöver inte prövas enligt 11 kap miljöbalken (se 11 kap 11 ). Observera att det ändå kan behövas tillstånd för att leda bort vatten från en sjö, vattendrag eller från grundvattnet. Ta kontakt med din länsstyrelse för att få veta mer. Figur 1. Schematisk bild över hur en vattenbruksföretagare berörs av olika delar av myndighetshanteringen av vattenbruk. Registrera dig som primärproducent Den som producerar livsmedel ska anmäla sin verksamhet till länsstyrelsen för eventuell registrering som primärproducent. Mer information om detta finns på livsmedelsverket Förprövning av djurstallar Om du ska starta en matfiskodling med större produktion än 35 ton per år ska den också förprövas som djurstall enligt djurskyddsförordningen. Det är Länsstyrelsen som prövar din ansökan. Sida 18

19 Fiskarter för odling De idag mest förekommande arterna för odling i Sverige, från Svenskt Vattenbruks hemsida, dec 2015 samt information från VCO 2016 Lax I Norge odlas idag närmare ton lax i matfiskanläggningar. Tidigare odlades lax för konsumtion även i Sverige, men dessa odlingar har konkurrerats ut av våra grannar i väst. Svensk lax odlas idag huvudsakligen för utsättning. Precis som för många andra vandrande fiskarter har utbyggnaden av vattenkraft i många älvar inneburit att laxen har skurits av från sina ursprungliga lek- och uppväxtområden. Som kompensation för detta är vattenkraftbolagen ålagda att odla lax för utsättning i de berörda älvarna. Syftet är att kompensera fisket för produktionsbortfallet. Regnbåge Regnbåge är sedan länge den viktigaste arten i svenskt vattenbruk med en årlig produktion på cirka ton. Det finns en lång tradition av odling av denna art både som matfisk och för utplantering. Den är lättodlad och tillväxer bra. I Sverige är slaktvikten för regnbåge vanligen över två kilo. För att få maximal tillväxt på regnbåge bör alltför kalla vatten undvikas, där isläggning och vattentemperaturer länge understiger 10 grader. De bästa odlingslägena i Sverige för kassodling av regnbåge finns därför i landets södra och mellersta delar. Regnbåge odlas i Sverige främst i nordvästra Götaland, västra Svealand och längs Höga Kusten i Västernorrland. Att odling förekommer även i Norrland, trots temperaturmässigt mindre gynnsamma tillväxtförhållanden, beror på att det har bedömts finnas ett större miljömässigt utrymme för fiskodling där. Röding Odling av röding som matfisk påbörjades i Sverige under mitten av 1980-talet. Produktionen var relativt konstant från slutet av 1990-talet till slutet på 2000-talet (runt blygsamma ton per år), men har sedan 2010 ökat och nu produceras nästan 2000 ton röding per år. I Sverige odlas röding uteslutande i kassar medan den i andra länder även odlas i recirkulerande system. Huvuddelen av produktionen är idag förlagd till Jämtlands och Västerbottens län och domineras av ett fåtal aktörer, men fler odlare är på väg att etablera sig i de nordliga länen. Vattenmagasin (kraftvatten-dammar) har pekats ut som lämpliga lokaler för odling då vattnet där har låga halter av näringsämnen. Röding är förhållandevis enkel att odla förutsatt att den hålls i en vattentemperatur som inte annat än tillfälligt överstiger 15 Sida 19

20 grader. Produktionen i Sverige används främst till matfisk men även som sättfisk för I DET VÄXANDE VATTENBRUKSLANDET, BÖR EN UTVECKLING AV VATTENBRUKET BASERAS PÅ LÅNGSIKTIG EKONOMISK LÖNSAMHET SAMTIDIGT SOM VERKSAMHETEN MÅSTE BEDRIVAS INOM EKOLOGISKT HÅLLBARA RAMAR. SOU 2009:26 Sida

21 sportfisket. Öring I Sverige finns endast odling av öring som sättfisk. Ingen storskalig odling för konsumtionsända mål förekommer. Öringen är mycket lik sin släkting laxen vilket gör att öring producerad för konsumtion konkurrerar med laxproduktionen på den globala marknaden, vilket i sin tur påverkar försäljningspriset. Precis som för många andra vandrande fiskarter har utbyggnaden av vattenkraften i många älvar inneburit att öringen har skurits av från sina ursprungliga lek- och uppväxtområden. Som kompensation för detta är vattenkraftbolagen ålagda att odla laxfisk för utsättning i de berörda älvarna. Öring odlas även som sättfisk, det vill säga för utsättning för sportfiskeändamål och bevarandeändamål. Under de senaste decennierna har kraven ökat på att öringen som odlas och sätts ut ska vara av lokalt ursprung. Idag odlas ungefär sextio olika stammar av öring på knappt sextio anläggningar. Genom odling av lokala stammar bidrar man också till att bevara den genetiska mångfalden inom arten. Ål Ålodling baseras på att vildfångade yngel föds upp i odling eftersom reproduktion av ål i fångenskap ännu inte är möjlig. I Sverige finns förnärvarande 1-2 anläggningar som tar fram ål för utsättning och i en mindre skala även ål för konsumtion. Abborre Odling av abborre sker än så länge i mycket liten skala i Sverige. Det finns ett ganska stort intresse av att odla abborre eftersom det är en känd art för de flesta konsumenter. För att få en bättre tillväxt på abborren krävs högre vattentemperaturer än de naturliga, ca 20 grader. Försök pågår för att minska kostnaderna för detta genom att odla i växthus, isolera anläggningen, recirkulera mera vatten eller genom att använda spillvärme från andra verksamheter. Det krävs fortsättningsvis forsknings- och utvecklingsinsatser om produktionen ska kunna utökas. Initiativ för att odla abborre har tagits bland annat i Belgien, Frankrike och Irland men trots en god prisbild har inte någon egentlig kommersiell produktion av arten kommit igång i Europa. Torsk Odlingspotentialen för arten bedöms vara god då torsk är en efterfrågad fisk på marknaden samtidigt som det finns god kunskap om artens odlingskrav. Tillväxten verkar vara temperaturberoende och det innebär att större fiskar trivs bättre i kallare vatten. Detta medför möjlighet att kombinera odling både på land och i kassar. En nackdel är att produktionskostnaderna fortfarande överstiger marknadspriset på vild torsk som en följd av stärkta bestånd i de Nordnorska vattnen. Sida 21

22 Pionjärer har redan börjat utforska möjligheterna att odla torsken helt landbaserat vilket med stor sannolikhet kommer att minska kunskapsluckorna och på sikt minska produktionskostnaderna. Gös Gösodling i Sverige pågår och har länge fokuserat på att producera sättfisk, men det finns redan idag några entreprenörer som driver projekt med målet att producera konsumtionsfisk. Eftersom gösen är en utpräglad rovfisk och kannibal är det troligt att inomhusanläggningar och recirkulerade odlingar är den framtida lösningen för svensk gösodling. Landbaserade vattenbruk gör att man kan kontrollera fiskarna och vidta åtgärder för att minska kannibalismen. Odling av varmvattensfiskar för konsumtion inomhus är energikrävande och investeringstungt och det krävs att odlingen är tillräckligt stor. Prisbilden och efterfrågan på gös som matfisk är god både i Sverige och EU. Detta gör att det finns en god potential för ett vinstgivande vattenbruk på gös. Gädda Gädda odlas idag endast i projekt med syfte att sätta ut gädda i Östersjöns mellan- och ytterskärgårdar för att återfå livskraftiga bestånd. Odlingen har uteslutande skett på landbaserade stationer. Framtiden för att odla gädda för konsumtion är idag avlägsen. Kombinationen med utpräglad kannibalism och en allt för dålig prisbild gör att det kan vara svårt att få lönsamhet i en sådan verksamhet. Karp och Gärskarp Karpar är de fiskar som odlas mest i världen. De har alltså mycket stor betydelse för det globala vattenbruket. Allra mest odlas karparna i Kina, för konsumtion. Även i södra Europa är karpen en populär matfisk. Karpen odlas ofta i dammar, men mer avancerade odlingstekniker för ökad tillväxthastighet har utvecklats. Det huvudsakliga användningsområdet för den odlade gräskarpen är utsättning i dammar, för sportfiske, men även i vissa naturvatten, för att motverka igenväxning. Fisken odlas vanligtvis i ungefär två år innan de säljs för utsättning. Då väger de ungefär 700 gram. Kräftor Kräftor odlas idag för både utplantering och för konsumtion. Odling av sötvattenskräftor sker oftast i grävda dammar där kräftorna både lever av den föda som förekommer naturligt i dammen samt av foder. Efterfrågan på kräftor bedöms som hög och prisbilden är god under säsong. Den tillståndsgivna produktionen ligger för närvarande på cirka 600 ton i landet varav cirka 450 ton är signalkräfta och cirka 150 ton flodkräfta. Priset på flodkräfta är ofta mycket högre än signalkräfta vilket ökar möjligheten att skapa vinstgivande recirkulerande odlingar. Sida 22

23 Blåmusslor Blåmusslor odlas huvudsakligen på linor eller nät i havet främst längs västkusten. Ett antal odlingar på försöksbasis har de senaste åren växt fram även i Östersjön. Ostron Ett företag på västkusten har utvecklat en teknik för att föröka det svenska ostronet i landbaserad odling, varefter larverna kan sättas ut för vidare odling och skörd i havet. Tekniken omfattar hela produktionen från reproduktion till färdigt ostron. Odlingen är tänkt att bedrivas längs Bohuskusten och försäljningen främst genom export till den europeiska marknaden. Produktionen kommer att bedrivas i egen regi och på sikt även i samarbete med enskilda kontraktsodlare. Målet med den egna odlingen är 350 ton men produktionsmålet genom samarbete med kontraktsodlare är väsentligen högre. Tilapia Tilapia är ett samlingsnamn på en grupp afrikanska fiskar av familjen ciklider. De är efter karpfiskar den internationellt näst mest odlade fiskgruppen. Den odlas i många delar av världen, bland annat i Kina, Egypten och Thailand. Niltilapian (Oreochromis niloticus) är den art som produceras i störst mängder. De flesta arter av tilapia är tåliga och snabbväxande, men flertalet är beroende av vattentemperaturer upp mot 28 grader för att trivas och växa optimalt. Många av tilapia-arterna är allätare och forskning visar på att det är möjligt att odla dem till konsumtionsstorlek genom att endast använda vegetabiliskt foder. I dagsläget odlas tilapia i landbaserade recirkulerande system på tre olika kommersiella odlingar i Sverige, dock ännu i en ganska liten skala. Då tilapia är en allätare av rang är den även möjlig att odla upp i biofloc-system där en stor del av födan utgörs av mikroorganismer i själva vattenmassan. Tilapia förekommer då och då på menyn hos svenska lunchrestauranger och har börjat synas i svenska livsmedelsbutiker. Det finns också en efterfrågan på produkten hos bland annat sushirestauranger. Trots det är tilapia fortfarande relativt okänd på den svenska marknaden. Clariasmal Clarias är en varmvattenälskande mal som härstammar från Afrika och är mycket lämplig för odling i recirkulerande odlingssystem. Fisken växer snabbt samt är av naturen väldigt resistent mot diverse sjukdomar. Ytterligare en fördel är att Clariasmalen är allätare vilket möjliggör utfodring med en hög andel vegetabiliska proteiner precis som i fallet med tilapian. Liksom tilapian är den även möjlig att odla i biofloc-system. Arten har under senaste åren börjat saluföras på svensk marknad, ofta i filéad form då utseendet kanske inte ännu så länge anses så gynnsamt för försäljning på svenska marknaden. I odlingen nere i skånska Skättiljunga marknadsförs arten som ett hållbarare alternativ till rökt ål på julbordet. Sida 23

24 Pangasiusmal Denna art har redan funnits på svenska marknaden i ett 10-tal år. Ryktet har dock aningen försämrats under senare år då kvalitén dels varit skiftande samtidigt som odlingsförhållanden i bl.a. Vietnam som den ofta importeras ifrån visat sig vara minst sagt tveksamma med omfattande antibiotikaanvändning samt mycket dåliga förhållanden rent djurrättsligt för fisken. Fisken går dock bra att ta fram i RAS system vilket görs hos Lantfisk AB utanför Göteborg. Fördelen med Pangasiusmalen är att den naturligt gärna övergår till huvudsakligen vegetarisk föda med stigande ålder. Utamningen för svenska marknaden är att skapa ett bättre rykte för fisken som produkt framöver. Stör (flera arter) Intresset för denna art har på senare år ökat vilket visar sig tydligast i att en relativt stor odling startat i Södermanland samtidigt som fler anläggningar är på gång i södra Sverige. De olika arterna inom gruppen som förekommer i odlingssammanhang är rysk stör, belugastör, sibirisk stör och sterlett samt en hybrid av de två sista arterna. I små storlekar kan köttet säljas som filéer medan produktion av svart kaviar kräver att individerna når betydligt större storlekar för att produktionen ska bli lönsam. Fiskköttet äts redan regelbundet på flera håll i Europa men liksom för övriga främmande arter som t.ex. tilapia och clariasmal, så finns en gedigen marknadsföring att göra för att få svenskar att börja äta arten i större skala. Vad gäller svart kaviar är efterfrågan stor framförallt utanför Sverige men förutspås att inom en snar framtid även växa inom landet. Till sist, angående arter Att bara förlita sig på redan etablerade arter kan innebära en risk när marknaderna svänger och miljöutrymmena minskar. Därför kan det vara klokt att öka utbudet av potentiella odlingsarter i framtiden. Det pågår idag ett antal projekt vid Sveriges universitet där man ser på nya potentiella odlingsarter. Vattenbruk i Halland Vid en bedömning av vilka arter som är mest intressanta för landbaserat vattenbruk i Halland exkluderar vi i nuläget marina arter från listan. Det ska kanske inte uteslutas att man i ett framtida Sverige, när landbaserat vattenbruk kommit betydligt längre, kan koppla på en eller flera arter som piggvar och torsk. Dock kräver dessa arter salthaltigt vatten vilket innebär en utmaning då man antingen behöver pumpa in saltvatten direkt från havet eller tillsätta saltet i anläggningen vilket innebär fler moment och större kostnader för företagaren. Salthaltigt slam från odlingen kan dessutom göra att det blir svårare att sprida som gödning på åkermark. Sida 24

25 En annan grupp fiskar som kanske inte ger samma svårigheter men samtidigt tål att tänka på innan en stor satsning sker är laxfiskar som lax, röding och regnbåge. Dessa är alla kallvattensarter och alltså särskilt känsliga för låga syrehalter, höga temperaturer samt höga halter av koldioxid vilket absolut inte omöjliggör fungerande produktion i RAS-system men gör det relativt komplicerat. Det kanske tyngsta skälet för att inte starta med dessa arter är dock den stora konkurrens som redan finns av främst odlad lax i Norge men även en ökande produktion av röding och regnbåge i Norra Sverige. Mer intressanta i ett initialt skede bedöms dels de välkända arterna abborre och gös eller de nyare arterna tilapia, clariasmal och stör vara. I fallet med abborre och gös finns viss verksamhet redan igång i Sverige, dock ännu på en relativt blygsam nivå. Största fördelen med dessa arter är den redan stora efterfrågan som finns hos konsumenter samt att de är både välkända och erkänt välsmakande. En nackdel är det faktum att båda är rovfiskar som kräver en stor del animaliskt protein, som ex. fiskmjöl, i sitt foder vilket i sin tur kan försvåra alla argument som handlar om hållbar fiskodling. Såvida man inte kan ta fram ett proteinfoder tillverkat av restprodukter annanstans i livsmedelskedjan, med högt innehåll av protein. Gösen som ofta odlas till mellan 1-1,5 kilo kan säljas som rundfisk även i dagligvaruhandeln och måste troligen inte förädlas till benfria filéer för att generera ett relativt bra pris. I fallet med abborren är detta av allt att döma svårare då den är mindre och svårare att hantera hel, att bena ur, flå och filea etc. Maskiner för förädling är dyra och att filea stora mängder för hand är sannolikt inte lönsamt i längden. De varmvattensarter som under senare år gjort entré på svenska marknaden som niltilapia, clariasmal, olika störarter och även pangasiusmalen har alla stora fördelar för att fungera i kommersiell odling som våra inhemska arter saknar. De mest uppenbara faktorerna är tåligheten, tillväxthastigheten (förutsatt en hög vattentemperatur) men även det faktum att de i stor utsträckning kan utfodras med vegetabiliskt baserat foder och därför underlättar argumentet om vattenbruket som en hållbar näring på ett annat sätt än de fiskmjölskrävande rovfiskar som vanligen äts i Sverige. Utmaningen här är snarare att övertyga aningen konservativa svenska konsumenter om att dessa arter är ett bra livsmedel och inte behöver ses som ett andrahandsalternativ i matkassen. Då flera av dessa arter nu börjat saluföras på marknaden av svenska befintliga producenter kommer en del av problemet kanske vara löst inom några år vilket i sin tur kan bana väg för fler i branschen. Sida 25

26 Möjliga stödformer att söka för vattenbrukare Europeiska havs- och fiskerifonden Startstöd för hållbara vattenbruksföretag För alla stöd inom denna fond som söks av ett företag gäller att medel kan erhållas för maximalt 50 % av de stödberättigande kostnaderna. 60 % av stödberättigade medel kommer via EU och 40 % via svenska offentliga medel, detta gör att projektbudgeten inte får växlas upp med några andra svenska offentliga stödformer. Alltså måste resterande 50 % projektbudgeten utgöras av privat medfinansiering i samtliga projekt som söks av företag inom fonden. Ett krav finns även på att utrustning som finansierats i projekt ska användas under minst fem år efter avslutat projekt. Innovationsstöd för vattenbruk Innovationsstöd inom Havs- och fiskerfonden syftar till att utveckla teknik för branschen generellt och får inte gynna enbart ett företag. Jordbruksverket ger stöd under projekttiden och beräknar sedan restvärdet på den produkt/innovation som tagits fram under tiden. I detta stöd finns även krav på att inkludera/samarbeta med ett vetenskapligt organ under projektet. Kompetensutveckling inom vattenbruk Blivande vattenbrukare som vill öka sin kompetens kan söka stöd för att bekosta relevant utbildning inom området. Ett bra exempel på sådan kompetensutveckling är odlarkörkortet som är en distansutbildning med säte i Lysekil. Förutom detta kan man möjligen få stöd vid utbildningar och deltagande vid seminarier som vattenbrukscentrum (ost och väst) anordnar. Statligt innovationsstöd - Vinnova Statliga Vinnova ger stöd till rena innovationsprojekt inom små och medelstora företag och till skillnad från stödet i Havs- och fiskerifonden får detta stöd gynna enskilda företags utveckling. Kraven är dock tydliga med att projektidén ska vara en markant nytänkande idé och inte bara produktutveckling i befintliga system. Sida 26

27 Stiftelsen Svensk lantbruksforskning Lantbruks- och trädgårdsföretagarnas egen forskningsstiftelse finansierar behovsdriven forskning för svenska förhållanden och stödjer en hållbar utveckling av det svenska lantbruket. Ekonomi Svenskt landbaserat vattenbruk är i nuläget ännu i sin linda vad gäller både omfattning och utvecklingsgrad. Tillstånden att odla i öppna vatten är mycket svåra att få då det ofta inte finns utrymme för mer miljöstörande verksamhet. Då lagstiftningen både nu och framöver kommer att innebära allt större utmaningar för öppna odlingar som t.ex. nätkassar i sjöar och hav är en omställning mot mer hållbart vattenbruk som RAS, Akvaponik, eller Bioflocanläggningar ett måste för framtiden. Ett landbaserat vattenbruk innebär ofta större investerings- och driftkostnader än ovan nämnda odlingsformer i kassar eller dammar. Dock innebär de uppenbara miljövinsterna, förbättringar i arbetsvillkor samt den minskade risken för att fisk rymmer eller orsakar smittspridning ofta tillräckliga incitament för att kunna hålla en högre prisbild då produkten framställs med ett betydligt bättre miljösamvete. Samtidigt går den tekniska och logistiska utvecklingen framåt inom RAS-tekniken vilket gör investeringar och drift av dessa system alltmer överkomligt för desto fler företagare framöver. En resurs som ofta finns på landsbygden idag är gamla tomma lokaler. Dessa kanske kan inrymma fiskodlingen. Har man dessutom tillgång till spillvärme i anslutning till lokalerna kan man verkligen börja fundera på allvar på en framtid som fiskodlare. Branschen har i Sverige dock mycket arbete kvar att göra vad gäller kunskapsförmedling. Till myndighetspersoner, aktörer inom handel, finansiärer och konsumenter. 80-talets stora antal konkurser inom branschen ligger fortfarande kvar som ett ok när blivande vattenbruksföretagare söker finansiering hos banker och riskkapitalister. Det dåliga miljöryktet som fullt rimligt förknippades med äldre tekniker i kassar och dammar gör att även landbaserade odlingstekniker har ett inbyggt motstånd att arbeta mot hos både myndigheter och finansiärer. Produktutveckling tillsammans med duktiga kockar kommer också att vara värdefullt för att marknadsföra olika fiskarter. Sida 27

28 Behovsanalys vattenbruk Här fördjupar vi oss i generella grundförutsättningar vid uppstart av fiskodling med ett RAS-system, oavsett vilken art som ska odlas. En blivande vattenbrukare har mycket att ta hänsyn till och det är viktigt att inte bortse från eller förenkla de utmaningar som ofrånkomligen kommer med vattenbruksbranschen. Figur.2. Behovsanalys för blivande vattenbruksföretagare. VCO:s beräkningskalkyl för odling i Ras-system VCO Vattenbrukscentrum ost - har under 2016 tagit fram ett kalkylmaterial specifikt för odling av abborre, mycket på grund av att denna art odlas lokalt utanför Vadstena. Grunden för själva kalkylen var ett tillväxt- och utfodringsblad för abborre från fodertillverkaren Aller Aqua. Två olika utfodringsmodeller användes baserat på energibehov för att räkna ut hur mycket foder fiskarna behöver dagligen. Sida 28

29 VCO har använt dessa två modeller för att ta fram en ytterligare egen-anpassad modell för abborre (Åsa Strands och Jason Baileys modell) som även den alltså baseras på en utfodringskurva från Aller Aqua. Tillväxtgraden är estimerad för varje dag och utfodringen har anpassats efter det. En estimering av dödlighet finns med i beräkningen, detta skiljer sig givetvis efter art och vad man vet om just en specifik odling. Till de ursprungliga beräkningarna har sedan kostnader för: personal (heltidsanställd med 25 tkr/månad, exkl. sociala avgifter) lokal (mkt grovt uppskattad) foderåtgång elförbrukning yngelinköp (antaget att ingen egen avdelning för kläckning finns) förbrukning av syre och bikarbonat försäljningskostnader tjänstebil kontorsmaterial övriga kostnader Kostnaderna är uppdelade i Investeringskostnad och Driftskostnad, detta beroende på att odlingsanläggningen kommer att ha en startsträcka på mellan två till tre år för att kunna vara i full drift. Väl i full drift kan antaganden och beräkningar för Driftskostnader användas och sedan jämföras mot en beräknad bruttovinst från försäljningen av rundfisk. Nedanstående beräkningar har inte tagit med några förädlingssteg som filétering, rökning etc. då detta skulle medföra alltför många (ännu så länge) svåruppskattade parametrar. Dessa beräkningar kan ses som stickprov ur beräkningskalkylen och bör trots att ovanstående parametrar finns med betraktas som de uppskattningar de är. Sida 29

30 Fyra olika kostnadsexempel för abborrodling Grundläggande premisser Startvikt 3g Storlek vid slakt 350g Dagar till slakt 292 Temperatur 23 C Vi tänker oss fyra olika storlekar på landbaserade abborrodlingar med utfodring på 15, 30, 50 respektive 100 ton/år. Odlingarna i exemplet nedan är beräknade med VCO:s kalkylmaterial. Dessa kan jämföras med abborrodlingen på 60 ton i tabell 1. där uppgifterna kommer från företaget Aqua Biotec. Investerings- och driftskostnaderna är angivna per kilo fisk för både VCO:s exempel och tabellen. Den vinst (balans) som är resultatet längst ned bör ses verklighet tidigast under år 2 alternativt år 3. Första året kommer sannolikt vara en inkörningsperiod för RAS systemet som helhet. De heltidsanställdas kostnad är beräknad till lönekostnad ( x 12) adderat med sociala avgifter på 1,4 x lönekostnaden. Storlek på odlingen: 15 ton 30 ton 50 ton 100 ton Foderförbrukning (ton): 17,4 35,53 58,37 116,02 Foderkoefficient (FCR): 1,16 1,16 1,16 1,16 Investeringskostnad (kr/kg producerat) 100,6kr 102,7kr 101,2kr 100,6kr RAS anläggning: kr kr kr kr Byggnader: 0 kr kr kr kr Antal heltidsanställda: 0,5 1,0 2,0 3,0 Försäljning (70 kr/kg): kr kr kr kr Driftkostnad: (kr/kg producerat) 66,70kr 66,17kr 64,43kr 63,98kr Balans: kr kr kr kr Som synes genereras en positiv balans i samtliga fall, bäst procentuellt utfall har föga förvånande 100-tonsodlingen som ju dock har klart störst investeringskostnader. Det antagna beloppet för byggnader (infrastruktur) för 100-tonsodlingen kan diskuteras men sannolikt kräver den en yta av åtminstone ett par tusen m 2 vilket nog innebär ett Sida 30

31 större investeringsbehov även för de som tänker bygga om en befintlig ekonomibyggnad till en fungerande vattenbruksanläggning. För den minsta odlingen beräknas behovet av lokal (om man redan har en ladugård etc.) vara marginellt i jämförelse vilket förklarar att kostnaden för byggnader här är 0 kr. Figur 3. Kostnadsfördelning för 15 tons RAS anläggning med abborre. Figur 4. Kostnadsfördelning för 30 tons RAS anläggning med abborre. Sida 31