Nätburen folkbildning

Transkript

1 Nätburen folkbildning som den utvecklats i Norden kan användas till att förstärka demokratiska värderingar bland medborgarna i det växande EU. Men det förutsätter samarbete där hänsyn tas till alla deltagande parters intressen. Tålamod, dialog och lyhördhet för kulturella skillnader samt inte minst förmågan att ta till sig de nya lösningar som därigenom uppstår. Det är slutsatser som Ingemar Svensson, Björn Garefelt och Johanni Larjanko dragit av EU-projekt de deltagit i. Nätburen folkbildning - ett stöd för europeisk demokrati och medborgerlig bildning? Ingemar Svensson, Björn Garefelt och Johanni Larjanko Sverige och Finland är medlemmar av den Europeiska Unionen. Om detta kan man ha olika åsikter, men det är likväl ett faktum. I Sverige har vi, som bekant, dessutom folkomröstat i frågan och i demokratisk ordning beslutat om saken. EU har tagit fram ett förslag till en konstitution för unionen som fransmän och holländare i folkomröstningar sagt nej till, vilket skapat en ny politisk situation präglad av osäkerhet om den framtida färdriktningen. Om detta kan man också tycka olika, men det har haft det goda med sig att vi nu för första gången på allvar har fått en diskussion om demokrati i ett europeiskt perspektiv och om vad begreppet europeiskt medborgarskap kan tänkas ha för innebörd. Margot Wallströms Plan D har varit ett försök att med folkbildningsmetoder och förankring bland EU:s medborgare föra en offentlig debatt, vilket dock har stött på motstånd bland många av kollegorna i kommissionen. Diskussionen om utvidgningen av unionen aktualiserar också frågor om skillnader i kultur och ekonomi mellan de relativt sett välmående medlemsländerna i väst och de nya och fattigare medlems- och ansökarländerna i öst. Här finns alltså, kan i alla fall tyckas, självklara frågor för folkbildare att engagera sig i, demokratifrågor, medborgarskap, ekonomisk rättvisa. Är detta då en angelägenhet för svensk och nordisk folkbildning? Vi menar att det är det i högsta grad. EU-frågorna blir genom medlemskapet alltmer länkade till inrikespolitiska frågor. Det gäller även frågor kring utbildning, arbetsmarknad och socialpolitik. Folkbildningen är förvisso internationellt engagerad, men intresset för Europa kan tyckas märkligt svagt, särskilt i Sverige. Detta förvånar ofta många folkbildare på kontinenten, som ser upp till den nordiska modellen. Ett land, som av tradition är så internationellt engagerat, borde väl vara aktivt även inom folkbildningen utanför de egna gränserna? Har nordisk folkbildningen något i Europa att göra? Har nordisk folkbildning någonting att bidra med då, eller lever vi på minnen av fornstora dar? Vi som de senaste åren deltagit i åtskilliga konferenser och seminarier runt om i Europa, och särskilt i de nya och blivande medlemsländerna i EU, hör ofta referenser till den nordiska modellen för demokrati och medborgerlig bildning och vi får ständigt frågan varför den svenska och nordiska folkbildningen, med dess kunskap

2 och erfarenhet, inte i större utsträckning deltar i det europeiska samarbetet. Är vi inte intresserade? Är vi oss själva nog? Finland har här dock, trots en stram ekonomi och många av de problem som också den svenska folkbildningen står inför, lyckats bättre än Sverige med att behålla en hög internationell profil. Projektdeltagandet är högt, antalet studiebesök både till och från Finland ökar, liksom antalet studentutbyten. I proportion till befolkningsunderlaget är Finland mycket mera aktivt än Sverige. Nå, vad har nu detta med flexibelt lärande att göra? Anses folkbildningen ha kommit långt även på det området och vad har det i så fall med demokrati- och medborgarskapsfrågorna att göra? Här blir det lite mer komplicerat. Jo, man uppfattar nog på många håll i Europa att folkbildningen kommit långt även när det gäller flexibelt lärande, även om man kanske inte alltid riktigt vet vad flexibelt lärande innebär. Vad e-learning är, vet man och man ser av naturliga skäl ingen koppling mellan webbaserade självstudier och demokratioch medborgarskapsfrågorna, åtminstone ingen positiv koppling. När kommissionen öppnade sina diskussionsfora på nätet efter konstitutionens fall, fortsatte man att begå det klassiska misstaget. Man talade ner till sina undersåtar. Upploppen runt om i Europa, de synligaste i Frankrike, visade tydligt på vilka spänningar som finns i våra länder idag. När vi då, runt om i Europa, talar om nätbaserad studiecirkelmetodik och om vilket unikt verktyg detta skulle vara för nationella, lika väl som transnationella, möten kring demokrati- och medborgarskapsfrågorna, blir man på de flesta håll mycket intresserade även om intresset oftast är blandat med stark misstro. På kontinenten finns nämligen (liksom för övrigt i vissa kretsar här hemma i Norden) av tradition en starkt konservativ övertygelse om att man inte kan mötas på nätet och definitivt inte i en asynkron textbaserad kommunikation. Misstron mot e-lärande som metod, i allmänhet, är dessutom stor idag. Inte många av löftena från guldålderns första år har kunnat infrias. Flexibelt lärande fortfar att vara ett relativt okänt begrepp. Den nätbaserade studiecirkeln möjliggör ju, till mycket låg kostnad, och med en relativ frihet i tid och en absolut frihet i rum, både mera organiserade studiecirklar kring demokrati- och medborgarfrågor, liksom friare och öppnare lärgemenskaper för erfarenhetsutbyte och nätverksbygge på ett nationellt likaväl som på ett transnationellt plan. Det är dessutom en metod som, eftersom den fungerar utan behov av stora ekonomiska resurser, är som gjord för ideella organisationer som Den nätbaserade studiecirkeln möjliggör ju, till mycket låg kostnad, och med en relativ frihet i tid och en absolut frihet i rum, både mera organiserade studiecirklar kring demokrati- och medborgarfrågor därmed, med en bas i demokratiska studier, kan sprida kunskap och skapa opinion på en fri- och frivillig grund och med en självständighet från stat och från multinationellt kapital. Och det är ju detta vi är ute efter som folkbildare att, med en demokratioch medborgarskapsdiskussion med en bas på gräsrotsnivå, utgöra en motvikt till centralism och elitism i EU-bygget och där gräsrötter kan bygga starka nätverk oavsett nationell tillhörighet.

3 Vad har gjorts så här långt? Nå, låt oss då titta på exempel av vad som redan har gjorts med denna inriktning för att sedan gå över till att skissa på vad som nu görs och slutligen ställa ett antal frågor om vad som kan göras framöver och vilka resurser och vilket stöd från folkbildningen som krävs för detta. Ett första försök att, på folkbildningsgrund, bygga ett europeiskt nätverk för kollaborativt nätbaserat lärande gjordes genom Grundtvig 4 projektet Adult Study Net (ASN), där vi undertecknade deltog. ASN var ett tvåårigt projekt som koordinerades av Folkbildningsrådet och med sammanlagt åtta nationer som deltagare, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Österrike, Italien, Storbritannien och Sverige. Projektet syftade till att introducera idén med Folkbildningsnätet i resten av Europa, genom att dels i respektive land skapa nationella folkbildningsnät för att genomföra kurser och cirklar, men också som ett stöd för nätverksbygge mellan folkbildnings-/vu xenutbildningsorganisationer i respektive land. Syftet var också att skapa en bas för ett växande transnationellt europeiskt nätverk av folkbildnings- och ickeformella vuxenutb ildningsorganisationer och att pröva att genomföra transnationella och helt nätbaserade studiecirklar, i studiecirkelmetodik m m. Projektet ska vara framgångsrikt på det transnationella planet. Projektdeltagarna hade en mycket livlig intern projektkommunikation på nätet och flera framgångsrika försök med nätbaserade studiecirklar genomfördes. I en inledande sådan studiecirkel diskuterade deltagare från de olika länderna antologin Folkbildning.net som då hade översatts till engelska. Försöken att skapa nationella plattformar var, med några undantag, mindre framgångsrika. Vi kan nog konstatera att vi i projektet underskattade behovet av att lokalt och nationellt förankra idéerna om en flexibel folkbildning. Olika kulturella skillnader spelade också in, och var en nyttig påminnelse om hur svårt det är att exportera en metod från en kultur till en annan utan anpassning. Detta trots att alla i projektet så småningom kom att dela samma förståelse för vad flexibelt lärande är, och hur det kan fungera. Här hade det behövts betydligt mera kunskap kring, och större erfarenhet av, ett kollaborativt nätbaserat lärande. Man skall också komma ihåg att tillgången till Internet på sina håll var mycket begränsad vilket självklart försvårade projektet. Vid projektets slut fanns ändå en stark gemensam entusiasm för att bygga vidare på ASN-nätverket, och när tydliga signaler hördes från kommissionen i Bryssel att komma in med en ansökan om en ny projektomgång med betydligt flera parter, skrev de deltagande organisationerna en ny sådan som dock inte beviljades. Här stötte vi nämligen på nästa problem. Att skapa en medvetenhet och entusiasm hos en liten, värderingsmässig och erfarenhetsmässig homogen, projektledningsgrupp är en sak, att skala upp projektet till att omfatta sammanlagt 24 olika länder där man i de flesta fall inte ens hade hört talas om begreppet collaborative learning, är något helt annat. Vi skall nog vara tacksamma att denna projektansökan inte gick igenom. Vi lärde oss att ett europeiskt Adult Study Net med god kvalitet, kräver en stegvis utvidgning där man i varje land måste skapa nya brohuvuden av organisationer eller enskilda entusiaster som fullt ut förstår och utifrån en egen positiv erfarenhet väljer att ansluta sig till projektet. Det gäller alltså att bygga underifrån, och med mycket tålamod. Det gäller också att vara lyhörd för olika kulturella skillnader, och ta vara på den rikedom som uppstår i kollisionerna. En viktig insikt är att var och en som deltar har möjlighet att dra nytta av projektet för den egna organisationens del. Här är det inte fråga om att Norden med sin erfarenhet skall ut och missionera. Det handlar om en genuin dialog.

4 Hade det varit aktuellt i dag att ansöka om en utvidgning av ASN, hade Rumänien varit ett givet partnerland. Ett häpnadsväckande påstående, kan tyckas, eftersom man i Rumänien varken har någon folkbildningstradition, någon tradition på området nätbaserat kollaborativt lärande, eller ens någon tradition av IT-användning. Förklaringen utgör samtidigt ett bra exempel på hur en stegvis utveckling av ett europeiskt ASN måste gå till startade ett EU projekt A wealth for Europe - Activating an educational wealth for Europe through Citizens Initiatives and Adult Education. Projektet koordinerades av en österrikisk organisation och syftade till att runt om i Europa starta nationella studiecirklar av traditionellt slag kring frågor om medborgarinitiativ och demokrati i Europa. Utifrån perspektivet flexibelt lärande var det alltså inte särskilt intressant. En svensk studiecirkel startade dock, inom ramen för projektet, helt på nätet. Av en tillfällighet kom den svenska nätbaserade studiecirkeln i kontakt med den rumänska studiecirkeln som var tänkt att genomföras helt i det fysiska rummet. Cirkelledarna i de två nationella cirklarna beslöt att slå samman de båda cirklarna till en transnationell studiecirkel Sweden Romania som kom att genomföras helt på nätet. Här fanns alla förutsättningar för en kunskaps- och erfarenhetsspridning kring den nätbaserade studiecirkeln. Deltagarna i den svenska cirkeln hade alla lång erfarenhet av nätcirklar och den rumänska gruppen bestod av unga studenter med öppna sinnen och en stark vilja att lära nytt. Deltagarna från de båda länderna skapade tillsammans en riktigt klassisk studiecirkel, öppen, demokratisk med en tydlig deltagarstyrning och därtill en stark betoning av social process. Under 9 intensiva veckor under våren 2005 genomfördes denna studiecirkel på Folkbildningsnätet och när den väl avslutades, fanns en grupp unga rumäner för vilka påståendet att man inte kan mötas på nätet måste framstå som helt absurt. De var entusiastiska över folkbildningens demokratiska arbetssätt och inte minst över den nätbaserade studiecirkelns metodik. Ett annat resultat värt att nämna är att en samling äldre svenska folkbildare som av mötet med sina nya unga och dynamiska vänner på andra sidan Europa, fick nytt folkbildningsmod och en övertygelse om det transnationella nätbaserade mötets kraft. Slutrapporten ( från denna studiecirke skickades till Margot Wallström och användes som underlag för en Grundtvig1 ansökan, men fick tummen ner av kommissionen och ett vänligt brev från Wallströms sekreterare. Frågan är om man i Bryssel, i fråga om vikten av dialog med medborgarna och om vikten av att skapa en europeisk medborgaranda, uppfattar de möjligheter vi själva ser med flexibel folkbildning som ett verktyg för en sådan utveckling. Det finns dessvärre mycket som pekar på att så inte är fallet. Arbetet går dock vidare med att bygga en bas för ett europeiskt Adult Study Net, ett nätverk för demokratiska studier till stöd för ett demokratiskt Europa och för ett aktivt medborgarskap, och vi tar nu ett nytt avstamp och denna gång i Norden. Ur den nerlagda Nordens Folkliga Akademi steg i stället Nordiskt Nätverk för Vuxnas lärande, NVL, fram. CFL, Folkbildningsrådet och finska VSY gick våren 2005 gemensamt in med ett förslag till NVL om ett projekt, Demokrati genom flexibelt lärande. Syftet med projektet var att utveckla en fortbildningskurs för lärare och cirkelledare i nordisk folkbildning och vuxenutbildning med inriktning just mot hur man stödjer ett demokratiarbete med hjälp av folkbildningens flexibla lärande. Med erfarenhet bl a från studiecirkeln Sweden Romania, var tanken att genomföra projektet i två steg. I ett

5 första steg ville vi, på samma sätt som i studiecirkeln med rumänerna, tillämpa learning by doing. Genom aktivt deltagande i en nätbaserad studiecirkel där vi just diskuterar hur studier som stöd för demokrati kan genomföras i goda kollaborativa processer på nätet, och där vi gemensamt vidareutvecklar metoden, skapar vi en entusiasm och en positiv erfarenhet bland deltagarna. Med denna entusiasm som bas blir det möjligt för våra cirkeldeltagare runt om i Norden, att rekrytera positivt laddade deltagare till den följande lärarfortbildningen. Med en växande grupp fortbildade lärare och cirkelledare i Norden, väl insatta i, och entusiastiska för, demokratiska nätbaserade studier som stöd för demokratin, tänker vi oss sedan att ha en god bas för att fortsätta ett nätverksbygge i Europa. Vi är nu mitt inne i detta projekt som vi naturligtvis inte ska utvärdera när det bara har kommit halvvägs. Spännande är dock att konstatera att vi här har fått en lika oväntad som intensiv metoddiskussion kring den nätbaserade studiecirkeln. Unga danska folkbildare, masterstudenter hos Elsebeth Korsgaard Sörensen på universitetet i Aalborg (se hennes uppsats i detta nummer av tidskriften) utmanar genom att ifrågasätta den organiserade och slutna studiecirkelmodellen. De förordar i stället vad de menar är en mera demokratisk modell för nätbaserat gemensamhetslärande, en modell med öppna bloggar, som vem som helst kan starta och som sedan kan länkas i nätverk genom en eller en flera webbportaler. Hösten 2006 fortsätter detta projekt med sitt andra steg. Intresserade nordiska folkbildare är välkomna att ansöka om att delta. Hur går vi vidare? Hur går vi sedan vidare, har vi någon plan för hur ett europeiskt Adult Study Net i fortsättningen skall byggas och utvecklas, idémässigt och metodmässigt? Hur skapar vi ett ständigt växande nätverk med huvudsyfte att stödja demokratiutveckling och medborgerlig bildning, nationellt och transnationellt. Nej, någon sådan plan finns inte och tanken med denna text är att, utifrån redovisade erfarenheter, öppna en fortsatt diskussion kring hur detta skulle kunna ske. I Sverige och Finland finns en växande kader av folkhögskolor och studieförbun dsavdelningar, med goda kunskaper och erfarenheter kring hur man arbetar med nätbaserade studiecirklar och som dessutom är besjälade av demokratiuppgiften. Hur kan folkhögskolor och studieförbund i ökad utsträckning använda dessa kunskaper och erfarenheter för att också i Europa - bygga nätverk och sprida kunskaperna om nätets möjligheter med hjälp av studiecirkelns metodik? Ett uppenbart hinder för gemensamma insatser i Sverige har varit att någon nationell samordning av för folkbildningen gemensamma internationella frågor inte har kommit till stånd. Varje folkhögskola och studieförbund bedriver idag oftast internationell verksamhet var för sig. Ansvaret för de gemensamma frågorna har varit otydligt. Detta har lett till att folkbildningen idag i liten utsträckning kan påverka själva förutsättningarna för det internationella arbetet, inte minst på EU- folkbildningen idag i liten utsträckning kan påverka själva förutsättningarna för det internationella arbetet, inte minst på EU-nivå. Det handlar om att vara med att sätta frågor på dagordningen i Bryssel

6 nivå, Det handlar om att vara med att sätta frågor på dagordningen i Bryssel, att påverka EU-programmens inriktning, budgetnivåer, regelsystem både i EU och på hemmaplan osv. Här är folkbildningen oftast frånvarande idag. Frånvaron gäller även påverkan på den nordiska och svenska nivån. Folkhögskolor och studieförbund blir framför allt genomförare men är inte med och sätter villkoren. En kartläggning av folkbildningens internationella roll och kontakter har genomförts av Kerstin Mustel på Folkbildningsrådets uppdrag. Rapporten, som bekräftar svagheten i folkbildningens gemensamma agerande men också visar på många positiva enskilda exempel på bra verksamhet, kommer inom kort att publiceras på Folkbildingsrådets hemsida, Vi tror att ett fortsatt arbete för att förverkliga ett ASN kräver en större möjlighet till nationell samordning. Med tillfredsställelse noterar vi därför att folkbildningspropos itionen som nyss lagts, stärker möjligheterna till en sådan samordning. Dels bekräftar staten här återigen folkbildningens roll för att stärka demokratin och dels ger man Folkbildningsrådet ett tydligt uppdrag att stärka och stimulera folkbildningens arbete för internationell solidaritet och hålllbar utveckling. Hur kan dessa nya möjligheter bäst tas tillvara? Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) har som bekant bl. a. till uppgift att stödja utvecklingen av flexibelt lärande i folkbildningen. Även om folkbildningens kunskapsbildningsarbete med stöd av myndigheten har kunnat skapa goda nätverk kring flexibelt lärande ute i Europa är myndighetens inriktning, som framgår av namnet, nationell. Från den första juli nästa år skapas, huvudsakligen ur CFL, en ny myndighet för vuxnas lärande. Inför detta skifte har CFL, genom att inrätta en internationell sekreterare, markerat vikten av internationellt kontaktarbete. Vad som ytterligare är intressant är att myndigheten inför ombildningen nu byter fokus mot en ökad inriktning på regional utveckling. Myndighetsledningen betonar då särskilt att detta inte bara syftar till ekonomisk utveckling utan även personlig utveckling och ett stärkande av demokratin (jämför Gert Biestas artikel i detta nummer). Om folkbildningen då, av övriga aktörer på den regionala arenan, möts med respekt för dess egenart och självständighet, öppnas nya möjligheter för folkbildningen att utföra sitt demokratiuppdrag. Kan detta även användas för att stärka ambitionerna att bygga ett Adult Study Net och i så fall hur? Avslutningsvis vill vi peka på ytterligare en betydelsefull möjlighet inför ett framtida europeiskt nätverksbygge. EAEA, European Association for the Education of Adults, kan vara den samordnande organisation i Europa som behövs för att bygga ett framtida nätverk för studier till stöd för demokrati och för medborgerlig bildning. EAEA har utvecklats starkt de senaste åren och vunnit i respekt som en samordnande organisation för lokala, regionala och nationella folkbildningsorganisationer runt om i Europa. Som takorganisation för europeisk folkbildning har EAEA stött Margot Wallströms plan D och aktivt arbetat med förslag om hur den skall kunna genomföras. Förslaget bygger på tanken att utifrån gräsrotsnivå, skapa starka nätverk oavsett nationell tillhörighet. EAEA har också arbetat länge med frågan om aktivt medborgarskap, bl.a. tillsammans med Europarådet innebar dessutom stora kampanjer för temaåret Utbildning för demokratiskt medborgarskap. Finska VSY har starka kontakter och bindningar med EAEA medan Sverige hittills varit förhållandevis passivt i sina kontakter. Hur kan vi i ett samarbete med EAEA stärka möjligheterna att stärka ett framtida ASN? Att skapa nätverk för demokrati och medborgerlig bildning i ett Europa som vi tillhör, både kulturellt och genom vårt medlemskap i EU, borde vara en prioriterad målsättning

7 för folkbildningen. Vi har här redovisat en del av de erfarenheter som gjorts på området. Vi betonar att uppgiften inte är lätt och att ett sådant arbete kommer att ta tid och kräva mycket av dem som deltar, både vad gäller att utnyttja de erfarenheter som gjorts, att ta tillvara entusiasm och kunskap bland folkbildare, att samordna de positiva krafterna och ambitionerna, både nationellt och på ett europeiskt plan. Hur detta skall ske har vi inte talat om. Vi väljer, som sagt, i stället att ställa en serie frågor och välkomnar en fortsatt och breddad diskussion och dialog. Författarna Ingemar Svensson arbetar med folkbildningsfrågor inom CFL och Björn Garefelt är verksam i Folkbildningsrådet. Johanni Larjanko arbetar med internationella frågor i VSY, den finska paraplyorganisationen för finsk folkbildning. Han har också hand om EAEAs informationskontor, som ligger i Helsingfors.