Nordisk samverkan inom samhällsskyddet och krisberedskapen. Workshop, Snekkersten, Danmark,

Transkript

1 Nordisk samverkan inom samhällsskyddet och krisberedskapen Workshop, Snekkersten, Danmark, Anförande av generalsekreterare Anders M. Johansson, Sveriges Civilförsvarsförbund Det talade ordet gäller! Vid ett tillfälle som detta kan man välja mellan att se bakåt, beskriva nuläget eller fokusera på framtiden. Eftersom jag har uppfattat att det är utveckling som våra regeringar vill ha är det naturligt för mig att välja framtidsperspektivet. Ett annat val som ligger till grund för mitt inlägg är medborgarperspektivet. Det är de enskilda människorna som jag ser som våra uppdragsgivare. Det är dem vi är till för. Samtidigt vill jag understyrka att en hel del av mitt inlägg baseras på beslut och uttalanden av ansvariga samhällsorgan. Det är ett dokumenterat faktum, att det är civilbefolkningen som drar det tyngsta lasset vid katastrofer. Om medborgarna har förmågan att klara sig själva och hjälpa varandra i nödsituationer bör detta ses som en styrka i samhället, inte som ett tillkortakommande hos ansvariga, offentliga samhällsorgan. Myndigheternas viktiga uppgifter bör därför vara att stödja och på annat sätt uppmuntra befolkningen och deras befolkningens egna organisationer.. Sidan 1 av 7

2 Statsminister Reinfeldt påminde i sin senaste regeringsförklaring för drygt en månad sedan om att samhället är dessutom större än staten. Det inser den svenska regeringen. Samhällsbyggandet utförs varje dag av de människor som deltar i och utgör det civila samhället, med dess breda spektra av frivilliga och ideella föreningar och verksamheter, sa statsministern. Det är också anledningen till att Sveriges regering vill uppmuntra de ideella krafterna. Det vill den göra genom att förenkla för engagemang och låta det civila samhällets gemenskaper utvecklas i enlighet med sin särart. Regeringen vill samarbeta med och komplettera den ideella sektorn, inte styra över och konkurrera, sa statsministern vidare.. Att frivilligorganisationerna inte ska vara som en del av förvaltningen, varken stats- eller kommunförvaltningen, är en rimlig slutsats. Det är alltså så regeringen förväntar sig att de myndigheter som lyder under regeringen ska förhålla sig. Annars blir regeringens politik inte trovärdig. Regeringen är medveten om att många myndigheter inte agerar i linje med dess politik, en politik vars grundläggande värden även omfattas av oppositionen och därför vilar på en bred grund i Sveriges riksdag. Här kan det vara på sin plats att påminna om att den svenska statsförvaltningen består av förhållandevis små ministerier men däremot många och i flera fall stora myndigheter. Här skiljer vi oss åt från många andra länder. För att åstadkomma en effektiv krishantering har frivilligorganisationerna en viktig uppgift att fylla genom att ta tillvara den enskilda individens engagemang. Så kan samhällets krishanteringsförmåga förbättras. Ideellt arbete har även en positiv effekt på människors tillit till samhället och till varandra, vilket också det är av värde för krisberedskapen. Sidan 2 av 7

3 När det gäller konsekvenser för befolkningens liv och hälsa pekar utvecklingen på, att det dominerande hotet består av risken för en individ att råka ut för en olycka. Sett över tid så har för Sveriges del endast någon enstaka procent av dem som omkommit i olyckor gjort det i samband med kriser eller extraordinära händelser. Den helt dominerande skadebördan kommer istället från mer vardagliga händelser. Icke desto mindre är det viktigt att även värna grundläggande värden, dvs. att upprätthålla samhällets funktionalitet. Det svenska samhället ska kunna hantera ett brett spektrum av händelser. Detta innebär att det måste finnas en generell förmåga att hantera kriser, oavsett deras karaktär. Enligt Hagadeklarationen har behovet av krisberedskap många gemensamma nämnare i de nordiska länderna. Insikten finns att aktörerna måste bli bättre på att lösa kriser tillsammans och bygga en generell förmåga att hantera kriser och dess konsekvenser i samhället. Verkligheten visar att det återstår en hel del att göra, även om framsteg har gjorts och görs. Vid en kris är det omvittnat viktigt att allmänheten får snabb och riktig information om vad som hänt, att människor vet hur de ska agera och på vilket sätt de kan få stöd. Det är en resurskrävande uppgift och nyckeln till en framgångsrik krishantering. Om samhället och enskilda individer drabbas av en allvarlig händelse med konsekvenser som medför t.ex. behov av vård, psykosocialt stöd, information till allmänheten eller brand- och miljöbekämpning krävs omfattande samordnade insatser från ett flertal aktörer för att lindra de negativa konsekvenserna. Frivilliga förstärkningsresurser kan snart visa sig bli en oundgänglig resurs. Sidan 3 av 7

4 Det är därför som även frivilligorganisationer inte bara myndigheter i samverkan gör större skillnad för allmänheten än vad myndigheterna och organisationerna var och en för sig klarar av. Även frivilligorganisationerna är till för medborgarna. Men det är först i ett väl utvecklat samspel med ansvariga samhällsorgan som frivilligorganisationerna gör den största nyttan. Saknas detta samspel kan effekten annars bli förödande för den drabbade allmänheten. Den största utmaningen för ansvariga samhällsorgan inom krishanteringens område anser jag vara, att kunna använda hela samhällets resurser, om det behövs för att skydda och rädda liv, hälsa, egendom och miljö. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Frivilligorganisationerna i Norden har främst nytta av ett utbyte av information, erfarenheter och idéer och på så sätt ge varandra draghjälp. Det måste finnas en ömsesidighet i utbytet, annars blir det ingen hållbar samverkan. Men jag ser också möjligheter till konkreta, praktiska hjälpinsatser över nationsgränserna i olika krishändelser, särskilt i gränstrakterna, där det andra landets hjälpresurser kan finnas närmare än det egna, även frivilliga sådana. Vi människor medborgarna, folket ställer upp när vi vet att det behövs. När vi ser att vår egen insats är en del av lösningen för en bra hantering av en uppkommen situation. Det är en inställning som varje väl fungerande samhälle inte kan låta bli att ta vara på. Det frivilliga engagemang kan vara planerat eller spontant. Vi kan ingå i en i förväg organiserad och övad krishanteringsorganisation. Vi kan också ställa upp spontant. Sidan 4 av 7

5 I det senare fallet kan resurstillskottet bli en tillgång eller en belastning. Det beror på hur och om vi tas om hand. Oavsett om vi i det enskilda fallet är en tillgång eller en belastning förtjänar vi att mötas av ett gott ledarskap, ett bemötande som inte bara stärker vårt engagemang, utan hela samhället. För den som i förväg organiserade former ingår i samhällets krishanteringssystem är motivationen viktig för engagemanget och uthålligheten. Vad är det då som gör oss motiverade? Först och främst handlar det om att vi själva inser att vi har en roll, att det finns uppgifter för oss att lösa i samhället. För det andra gäller det att den frivillige får delta i skarpa insatser. Det behöver inte alltid handla om kriser, utan andra situationer i samhället där arbetsuppgiften är att hjälpa till genom att vara nyttig för allmänheten eller att förebygga att kriser uppstår. För det tredje motiveras den frivillige av att övas regelbundet tillsammans med uppdragsgivaren. Övning ger inte bara färdighet, utan även motivation. I grunden handlar det om att människan blir sedd och bekräftad. Mer komplicerat än så är det faktiskt inte. Jag vill mot bakgrund av vad jag nyss beskrivit formulera utmaningen som Civilförsvarsförbundet ser den när det gäller medborgarna och frivilligheten i en enda utmanande mening och en möjlighet: Sidan 5 av 7

6 Medborgarna och de frivilliga går från att idag vara sistahandslösning till att bli en förstahandsresurs för säkerhet och krishantering i samhället. Det är en utmaning som gör att det lättare att möta samhällets olika framtida behov av resursinsatser. Och det kommer att behövas, åtminstone i Sverige. Allt i vår tillvaro handlar ju inte om säkerhet och kriser. Allt pekar på det. Allt talar också för att vi som enskilda medborgare måste skaffa oss förmågan att ta hand om oss själva och hjälpa varandra, särskilt de första dygnen i en mer omfattande krissituation. Det offentliga åtagandet kommer enligt säkra källor att tydliggöras. Att se till att medborgarna får nödvändig kompetens är i högsta grad en lämplig uppgift för frivilligorganisationer med förmågan att involvera medborgarna genom att medvetandegöra dem och ge dem verktygen. Men staten måste ytterst säkerställa att det görs, bl.a. genom att trygga finansieringen av den folkbildning det handlar om. Den som är ansvarig för ett samhällsorgans krishanteringsförmåga och som säger att den har tillräckligt med egna resurser, är för mig antingen aningslös eller omdömeslös. Ingen av oss vet något om nästa kris, vad det består av, dess omfattning eller konsekvenser. Ingen! Jag rekommenderar att man i förväg inte bygger upp stora frivilligresurser, däremot att ansvariga myndigheter och kommuner skaffar sig tillgång flexibla och generellt användbara frivilligresurser, som har en väl utvecklad förmåga att även ta hand om och organisera spontanfrivilliga. Organisatoriska och administrativa gränser får aldrig vara ett hinder för att skydda och rädda liv och hälsa, egendom och miljö. För mig är den en självklarhet att se på frivilligheten i sitt sammanhang. För vad bidrar till frivilligt, medborgerligt engagemang inom området samhällets säkerhet och krishantering till? Sidan 6 av 7

7 Jo, en hel del faktiskt: 1. Säkerhet i vardagen. 2. Beredskap för kriser. 3. Hållbar utveckling. 4. Personlig utveckling en lärande befolkning. 5. Inkludering i samhället. 6. Folkhälsa. Tack för ordet! Sidan 7 av 7