Kunskapsöversikt Kustområdena Loftahammar 69/70 och Västervik 70/71

Transkript

1 1 (95) Kunskapsöversikt Kustområdena Loftahammar 69/70 och Västervik 70/71 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Arbetsmaterial augusti 2011, aug Det gamla elektriska vattenkraftverket i Överum, Överum nedre. Foto: Länsstyrelsen Kalmar (taget i samband med biotopkarteringen).

2 2 (95) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Kustområdena Kulturlandskapet Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattenförvaltning och åtgärdsprogram KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Länsspecifika kunskapsunderlag Internationella och nationella intressen Nationellt värdefulla elektriska vattenkraftverk Natur-/kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksintressen för kulturmiljövården Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura Byggnadsminnen Kyrkor Kulturmiljöprogram och inventeringar Fornlämningar Fornlämningsregistret (FMIS) Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun Industrimiljöer Flottning och flottleder Broar och värdefulla vägmiljöer Dammar och kulturmiljöer Dikningsföretag och historiska våtmarker Värdefulla odlingslandskap Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynkta limniska kulturmiljöer KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad vis a vis vattenförvaltnings återgärder, biologisk återställning m.m Morfologi: rensade, rätade m.m. vattendrag Kontinuitet: vandringhinder och kulturmiljöer Skuggande kantzoner: värdefulla odlingslandskap, mader, fornlämningar Övergödning - våtmarksanläggande KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ REFERENSER BILAGA 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag BILAGA 2 Tabell utdrag industriarvsdatabasen... 94

3 3 (95) Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta i enlighet med nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och vattendrag inte redovisas på samtliga kartor. Observera även att hav och öar (skärgården) inte redovisas på kartorna. 1A_Översiktskartan_6970_7071 1B_SjöarVattendrag_6970_7071 (sjöar och vattendrag med namn enl. vattenförekomster) 2A_EkologiskStatus_6970_7071 2B_KemiskStatus_6970_7071 2C_Kontinuitet_6979_7071 (miljöproblem kontinuitetsförändringar) 2D_Övergödning_6970_7071 (miljöproblem övergödning) 3A_Dammar_VH_mm_6970_7071 (visar vandringshinder, dammregistret m.m. samt ett urval av kulturmiljövårdens underlag) 4A_RiksintressenMM_7071_6970 (redovisar urval av riksintressen, byggnadsminnen, m.m.) 4B_VärdefullaVatten_7071_6970 (redovisar nationellt särskilt värdefulla/värdefulla vattendrag ur naturvård-, fiskevård- och kulturmiljösynpunkt) 5_KulturmiljöDiverse_6970_7071 (visar flera olika typer av kulturmiljöunderlag) 6_KmvPrgm_6970_7071 (områden utpekade i Västerviks kommuns kulturmiljöprogram) 7_Industriarv_6970_7071 (visar objekt i industriarvsdatabasen m.m.) 8_FMISmm_6970_7071 (fornlämningar och kulturlämningar) 9_Odlingslandskap_6970_7071 (bevarandeprogram för odlingslandskapet m.m.) 10_DikningsföretagMM_7071_6970 (dikningsföretag, våtmarker enl generalstabskartan, rensningsgrad på biotopkarterade sträckor) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de befintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Observera även att denna kunskapsöversikt inte omfattar kustlandskap och skärgård, varvid skärgårdens kulturmiljöer m.m. inte ingår i kunskapssammanställningen. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Helena Rosenberg (2011) och Coco Dedering (2014)/Länsstyrelsen i Kalmar län.

4 Översiktkarta över Södra Östersjöns vattendistrikts huvudavrinningsområden med kustområdena 69/70 och 70/71 särskilt markerade. 4 (95)

5 5 (95) 1 INLEDNING Denna sammanställning har påbörjats av Helena Rosenberg (augusti 2011) och slutförts av Coco Dedering (augusti 2014), båda antikvarier vid Länsstyrelsen Kalmar län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. I bilaga 1 finns korta beskrivningar av de flesta av de kunskaps-/planeringsunderlag som har använts i kunskapsöversikten. Sammanställningen har gjorts under tidspress och texten är därför inte så väl genombearbetad. Observera även att denna kunskapsöversikt inte omfattar skärgårdslandskapet, varvid skärgårdens kulturmiljöer m.m. inte ingår i kunskapssammanställningen. Detta hänger samman med att utgångspunkten för kunskapsöversikterna är sjöar och vattendrag (sötvatten). 1.1 Kustområdena Se kartbilagor: 1A_Översiktskartan_6970_7071 1B_SjöarVattendrag_6970_7071 (sjöar och vattendrag med namn enl vattenförekomster) Texten nedan är till största delen tagen från Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial. Åtgärdsförslag för Smålandskustens norra skärgårdsområden (Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt, 2009). De två kustområdena har enligt åtgärdsprogrammet för Södra Östersjöns vattendistrikt tillsammans namnet Smålandskustens norra skärgårdsområden. Inom detta område finns 36 vattenförekomster av vilka tio är vattendrag och 26 är grundvatten Loftahammar 69/70 Kustområdet har en utbredning från havsviken Syrsan i sydväst och Grytfjärden i nordost. Det ligger inom Kalmar län och Västerviks kommun med undantaget ett mindre område, mot Vindåns mynning och orten Kaggebo, som ligger i Valdemarsviks kommun i Östergötlands län. Utöver denna ort ligger Källvik nära Loftahammar som är enda tätorten i området. Öster om Loftahammar avvattnar Landbäcken områdets största sjö, Frisksjön, som fungerar som en länk mellan söt- och brackvatten. I norr finns Holmån. Mindre sjöar i norra delen av området är Tokgöl och Svartgölen och i södra delen Stora Göl. Området består av urbergsskärgård. Ett gammaldags mellanbygdslandskap dominerar trakternas dalar och hällmarkstallskogen dominerar höjderna. Minskad eller upphörd jordbruks-/betesdrift, skogsplantering på jordbruksmark, energiskogsodling m.m. gör att markerna växer igen Västervik 70/71 I stort sett hela kustområdet tillhör Västerviks kommun i Kalmar län förutom ett mycket litet område i nordvästar delen, i trakterna av Önhult, som tillhör Östergötlands län. Därifrån sträcker sig området söder ut mot kusten i öster. Utöver Västervik finns följande tätorter från söder till norr; Piperskärr, Gunnebo, Almvik, Gamleby och Överum, mindre orter är Sandvik i närheten av Gamleby. Kustområdet tillhör den naturgeografiska regionen Södermanlands och norra Götalands skärgårdar. Berggrunden går här ofta i dagen som

6 6 (95) nordväst-sydostliga höjdryggar med däremellan lågt liggande dalgångar fyllda av lera. Den relativa höjdskillnaden är på många håll imponerande och brutenheten är påtaglig. Landskapet har sprickdalskaraktär och jordarna i dalgångarna är ofta lerhaltiga och välbuffrade. Kustområdet omfattar flera mindre avrinningsområden, t ex: Loftaån, Dynestaån, Gamlebyån, Almviksån (eller Blekhemsån), Hörtigrumsån (eller Hörtingerumsbäcken), Verkebäcksån, Gunneboån och Vassbäcksån (söder om Västervik). Området har totalt en yta av ca 710 km2. Dessa små avrinningsområden är ofta sjörika (totalt 7 % sjöyta). Området domineras av skogsmark (60 %) och åker och betesmark utgör tillsammans 16 %. Jordbruket i detta kustområde är mest intensivt längs kusten och vattendragen. Vid Loftaån och Gunneboån finns gamla bruksmiljöer där järn- och metallhantering pågått sedan flera hundra år och produktionen är stor än idag. Flera av vattendragen i området är fysiskt påverkade av dammar och regleringar, och flera av vattendragen används för kraftproduktion. I den inre delen av Örserumsviken (sydost om Västervik) låg Westerviks pappersbruk ( ). 1.2 Kulturlandskapet 2008 gjordes en regionindelning av kulturlandskapet inklusive bebyggelsen i Kalmar län, främst på grundval av odlingslandskapets karaktär. Kustområdena Västervik och Loftahammar ligger inom den region som benämns I:a Tjust (jämför Höglin och Lamke 2008 Regional indelning och karaktärsbeskrivning av kulturlandskap i Kalmar län ). Kustremsan och öarna ligger dock inom region I:b Norra kusten och urbergskärgården, men de utelämnas i detta sammanhang då skärgårdens kulturmiljöer och kulturlandskap inte omfattas av kunskapsöversikten. I:a Tjust beskrivs bl.a. beskrivs så här: Landskapet och kulturmiljön har tydliga paralleller med intilliggande områden i Östergötland. Dalgångarna (tjustarna) löper i huvudsak från nordväst till sydost (exempelvis Uknadalen) men ibland också i nord-sydlig riktning. Landskapet domineras av mellanbygdens karaktär. Den agrara bebyggelsen omfattas av små och mellanstora byar med oregelbunden karaktär, men med inslag av reglerade radbyar. Gårdarna och byarna ligger lokaliserade längs dalgångarnas sidor eller på impediment i jordbruksmarken. Tjust karaktäriseras också av sina många herrgårdsmiljöer med tillhörande godslandskap, inte sällan lokaliserade i enlighet med natursköna principer intill någon sjö. Vid dessa gårdar finns ett stort och åldersmässigt sammansatt byggnadsbestånd, ibland med riktigt ålderdomliga byggnader. Ett säreget drag hos flera av dessa herrgårdar är mangårdsbyggnader utförda i empire, s.k. Tjustempire. Till herrgårdsmiljöerna hör också bostadshus för de anställda, parkmiljöer samt ansenliga ekonomibyggnadskomplex med rymliga byggnader. En del av herrgårdarna har anlagts som bruksherrgårdar. Även vid de mer jordbruksbaserade herrgårdarna har man ofta drivit olika tidigindustriella rörelser (tegelbruk, kvarnar, sågar, spikhammare etc.) och en del sådana byggnader kan ännu finnas kvar. Landskapsutnyttjandet i Tjust har lång kontinuitet och har genererat ett antal centralbygder som bland annat kan identifieras med hjälp av ortnamnsformernas slutled (-sta, -rum, -by, - inge etc.) men också genom fornlämningsbilden. Gravfält från järnåldern är därför relativt

7 7 (95) vanliga. Än mer påfallande är emellertid de fornlämningsmiljöer intill kustlandet som bland annat består av monumentalt belägna bronsåldersrösen. Vid sidan av Västervik saknar Tjust större orter. Staden, som har medeltida anor, präglas av sin rutnätsplan från 1600-talet men också av sin välbevarade trähusbebyggelse. Många av områdets mindre tätorter har bakgrund som bruksorter (Gunnebo, Överum m.fl.) vilket fortfarande delvis präglar bebyggelsens planstruktur och byggnadstradition. I dessa orter är bruksområdet, med olika generationer av verksbyggnader, ett dominerande inslag. Bruket omges av en varierad bebyggelse som vittnar om orternas livaktighet under hela talet: villa- och radhusmiljöer, enstaka hyreshus, äldre butikslokaler, ett par fristående moderna dagligvarubutiker, olika kommunala byggnader och fritidsanläggningar. Några mindre industrilokaler, en del av dem ännu i bruk, finns vanligen också på orten. De har ofta uppkommit som avknoppningar av och/eller underleverantörer till bruken. Typiska för bruksorterna är de olika generationerna av inbördes lika bruksarbetarbostäder som uppförts av industrin. Järnbruken har dominerat regionens industriella liv sedan 1600-talet. Råvaran fick man delvis från lokala malmfyndigheter. I Tjust finns fortfarande lämningar efter både koppar- och järngruvor (exempelvis järn i Ukna, koppar/kobolt i Gladhammar/Solstad). Få större industrier har tillkommit under 1900-talet, förutom i Gamleby och Västervik. Det är glest mellan tätorterna. I de föga utbyggda kyrkbyarna och stationsorterna har vanligen bara funnits enstaka småindustrier som kvarn, mejeri eller någon mindre verkstad. Industrialismen har haft en begränsad verkan i dessa miljöer och de byggnader som tillkommit under talet inskränker sig till några få villor, ett par av dem med butikslokaler i bottenvåningen, en skola och kanske ett kommunalhus. (Källa: Höglin och Lamke 2008 Regional indelning och karaktärsbeskrivning av kulturlandskap i Kalmar län ) Vy över kulturlandskap med slingrande vattendrag inom riksintresse för kulturmiljövården nr 95 Gamleby Lofta. Flygfoto: Leif Gustavsson.

8 8 (95) 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Sjöar och vattendrag har generellt sett haft en stor betydelse ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Och det har naturligtvis kusten och havet också haft inte minst i dessa båda kustområden med lång kuststräcka! Nedanstående fokuserar dock på just sjöar och vattendrag, då de utgör fokus på denna kunskapssammanställning. Vattnet har i alla tider haft betydelse för val av bosättningar, inte minst under förhistorisk tid och särskilt då stenålder. Stenåldersboplatser är ofta lokaliserade till åar, sjöar och forntida strandlinjer, och bl.a. fisket har sannolikt varit en bidragande orsak. Hur det ser ut i just kustområdena 69/70 och 70/71 har inte analyserats, men det gäller sannolikt även här. I sammanhanget kan nämnas att Loftaån utpekats som så kallat kulturvattendrag på grundval av rikedomen på lämningar efter framför allt bronsålder; kring ån finns ett stort antal fornlämningar av bronsålderskaraktär, t.ex. gravar i form av rösen och stensättningar, boplatser, ålderdomliga odlingsytor och hällristningar. På flera platser längs ån är dessa fornlämningar så väl samlade att de formar nästan helt bevarade miljöer från bronsåldern. (se mer kap ) Även om bronsåldersbygden utmärker sig, så finns även många lämningar från järnåldern inom berörda kustområden. Bronsåldersröse i typiskt höjdläge, Ullevi. Foto: Daniel Tedenlind/Länsstyrelsen Kalmar. Bygderna kring vattnet utvecklades snart till centralbygder, vilket idag bland annat avspeglas i gravfält och andra fornlämningar, stora byar, storgårdar och herrgårdar. Tjust karaktäriseras särskilt av sina många herrgårdsmiljöer med tillhörande godslandskap, inte sällan lokaliserade i enlighet med natursköna principer intill någon sjö eller vattendrag, som Åkerholms herrgård och Ottinge dito vid Loftaån, Blekhems herrgård vid Blekhemsån/sjön Bleken, Valstad säteri

9 9 (95) vid Verkebäcksån, Nygård och Gursten vid Dynestadsån och vid kusten ligger bl.a. Kasimirsborg herrgård och Gränsöö slott. Ett annat uttryck för centralbygderna kring vattenlederna är att många kyrkor som uppfördes på medeltiden, sedermera sockencentrum, återfinns vid sjöar och vattendrag, eller vid kusten. Inom kustområde 70/71 ligger exempelvis Törnsfall vid sjön Ödingen och Kyrksjön och Dalhem vid sjön Patt. Sjöar och vattendrag har nyttjats för transporter och frakt, inte minst vintertid före vägnätets utbyggnad, då isen erbjöd ett plant underlag. Det är oklart huruvida transporter av gods och människor i olika former förekommit på sjöar och vattendrag inom de berörda kustområdena. Däremot vet vi att det har flottats timmer. Flottleder har funnits från Loftern till Sågduggen/Överums bruk, och till Almvik/Tegeltorp från närbelägna sjöar. Men det kan ha flottats på fler vattendrag. Vattendragen har även utgjort barriärer, som man behövde ta sig över. Inom de båda kustområdena finns många broar som belyser detta. Flera av dem har höga kulturhistoriska värden. Ibland har vattendragen använts som naturliga gränser. Ett exempel från område 70/71 är att Vassbäcksån och sjön Kvännaren utgör Västerviks sockens gräns mot Gladhammars respektive Törnsfall socken. Sjöar och vattendrag har ofta verkat lokaliserande på bebyggelse; många orter har ett ursprung vid en verksamhet vid vatten. Bruksorterna är typiska exempel på bebyggelsekoncentrationer med ursprung i vattenanknuten verksamhet. Inom kustområde 70/71 är Överum och Gunnebo två fina exempel. Och i exempelvis byn Gökstad vid Loftaån ser man tydligt hur de naturgeografiska förutsättningarna styrt bebyggelselokaliseringen - höjdlägen längs Loftaån, omgiven av den bördiga leran. Vattendragen har ofta även haft betydelse för försvar, kontroll och manifestation av makt. Tjust har överlag många fornborgar, och inom de berörda kustområdena finns ett tiotal fornborgar inom 50 meter från sjöar och vattendrag. Lämningar efter en medeltida borg finns i den igenväxande Ukna glo, Husholmen (RAÄ Lofta 256). En mer känd medeltida anläggning vid kusten är förstås Stegeholm, jämför Stegeholms slottsruin i Västervik. Liksom förekommande i andra avrinningsområden är det troligt att gårdar och herrgårdar som är belägna vid vattendragen har inkorporerat vattnet i sina trädgårdsanläggningar. I historisk tid har vattendragen varit av mycket stor betydelse som kraftkälla, och en mängd vattendrivna kvarnar, sågar, stampar, järnbruk, med mera anlades vid vattendragen. Vattenkraften utgjorde grunden för den tidiga industrialiseringen. Som nämndes i föregående avsnitt har järnbruken dominerat Tjustregionens industriella liv sedan 1600-talet; här kan nämnas bl.a. Tyftingemars masugn, Torsfalls knipphammare, Hörtingerums dito och hammare och järnmanufaktur i Almvik/Blekhem, samt naturligtvis de ännu levande bruken Gunnebo och Överum, inom kustområde 70/71. Till järnbruken i Tjust har använts såväl bergsmalm som sjö- och myrmalm. I var och varannan by fanns annars vattendrivna mjöl-, sågkvarnar med mera. Även vid de mer jordbruksbaserade herrgårdarna har man ofta drivit

10 10 (95) olika tidigindustriella rörelser (tegelbruk, kvarnar, sågar, spikhammare, brännerier, mejerier etc.) och en del sådana byggnader kan ännu finnas kvar. Under 1900-talet startade utbyggnaden av vattenkraft för elproduktion på allvar. Inom kustområde 70/71 har det åtminstone funnits ett femtontal elektriska vattenkraftverk under 1900-talet. Bland annat i Gunnebo finns fortfarande vattenkraftverk i drift. Den gamla kraftstationen i Överums bruk har en unik arkitektur, men är tagen ur drift. Än idag präglas ålandskapet av många dammanläggningar, kvarn-/industrilämningar och i flera fall finns bevarade byggnader och fina helhetsmiljöer såsom vid Gunnebo bruk, Överums bruk, Alviks tegelbruk m.m. och Valstad kvarn. Vid just de tre senare finns även viss museal verksamhet kopplad till industriminnena. Ett exempel på en tidigindustriell verksamhet, som inte behövde vattenkraft men däremot nära tillgång på friskt vatten, är garverierna och färgerierna, varför de ofta är belägna vid vattendrag. Landbäckens garveri vid Landbäcken i kustområde 69/70 är ett exempel. I äldre tid var de naturliga slåttermarkerna av central betydelse i den agrara ekonomin, inte minst de naturligt översvämmade maderna vid sjöar och vattendragen. Än idag finns det många ägonamn som visar på åarnas historiska betydelse för ängsbruket och bete. I vilken utsträckning det fortfarande finns hävdade mader och strandängar längs med sjöar och vattendrag inom de båda kustområdena har inte studerats inom ramen för denna kunskapssammanställning. Det är dock tydligt att det öppna odlingslandskapet fortfarande präglar ålandskapet på flera håll. Under 1800-och 1900-talen genomfördes många torrläggnings- och dikningsföretag, i syfte att utvinna mer åkermark. De var en del av den agrara revolutionen och har skapat ytterligare ett kulturhistoriskt tidsskikt i landskapet. Det gäller båda kustområdena. Stensatta diken har uppmärksammats som ett karaktärsdrag i norra Kalmar län. En annan kulturhistorisk aspekt på sjöar och vattendrag är kvinnornas arbete med byk och tvätt. Särskilt klappningen och sköljningen gjordes ofta i ån där det fanns möjlighet. Ibland byggdes särskilda bykhus, ofta kombinerade med brygghus etc. Ett annat historiskt nyttjande är badandet, vilket ju ännu lever kvar. Det saknas kunskap om huruvida det finns bevarade kulturminnen/kulturmiljöer från verksamheter som byk och bad. I kulturminnesvårdsprogrammet för Västerviks kommun finns även enstaka uppgifter om såväl tvättstugor/bykhus som badstugor/badhus. Vattnet har sedan urminnes tider tillskrivits hälsobringande krafter. Jämför offerkällor och hälsokällor. I kustområde 69/70 finns en hälsokälla, som gav upphov till Källsvik brunns- och badort på 1800-talet. Karins källa i Dalhems socken, ska ha använts som offerkälla. Idag har kustområdenas sjöar och vattendrag framför allt betydelse för elproduktion, jordbruk, sportfiske, rekreation, kulturmiljö- och naturturism. Ovanstående text är baserad på den bild som ges av genomgångna underlag.

11 11 (95) 1.4 Vattenförvaltning och åtgärdsprogram Se kartbilagor: 2A_EkologiskSatus_6970_7071 2B_KemiskStatus_6970_7071 2C_Kontinuitet_6979_7071 (miljöproblem kontinuitetsförändringar) 2D_Övergödning_6970_7071 (miljöproblem övergödning) 3A_Dammar_VH-mm_6970_7071 (visar vandringshinder, dammregistret samt ett urval av kulturmiljövårdens underlag) Vattenförvaltningens åtgärdsprogram Åtgärdsprogrammet för Smålandskustens norra skärgårdsområden är i sin nuvarande form ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för Södra Östersjöns vattendistrikt Det omfattar bl.a. följande miljöproblem; försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, vattenuttag och fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet. Kartbilagorna 2A-2D redovisar ekologisk status, kemisk status samt miljöproblemen kontinuitet och övergödning, för sjöar och vattendrag inom de båda kustområdena. I Smålandskustens norra skärgårdsområden finns problem med miljögifter, fysiska förändringar och övergödning. Kustområdet 69/70 är mindre belastat av jordbruk och industri i jämförelse med andra områden i Västerviks kommun eftersom det saknas större nuvarande eller tidigare industrier. Dock kan en minskad djurhållning och ett minskat jordbruk få positiva effekter på övergödda vikar. I kustområdet 70/71 är sjöarna inte påverkade av försurning. Under perioden utfördes ett saneringsprojekt i Örserumsviken (sydost om Västervik) av PCB och kvicksilver efter Westerviks pappersbruk produktion. I Gamlebyviken finns djupare områden där bottenvattnet periodvis varit syrefattigt sedan regelbundna mätningar startade på 80-talet. De senaste årens mätningar har dock visat att kvävehalterna påtagligt minskat (från 2002) och det syrefria bottenvattnet minskat i omfattning. Gamlebyviken är ett exempel på att lokala satsningar för att minska tillförseln av näringsämnen har effekt på vattenkvaliteten. I Smålandskustens norra skärgårdsområden finns vattenförekomster som har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten behövs en reduktion av kväve och fosfor från både landbaserade källor och utsjön. Den mest kostnadseffektiva åtgärden i området är anläggning av våtmarker om beräkningen omfattas av miljöstöd inom landsbygdsprogrammet. Om bidraget exkluderas blir kostnaden för anläggning och skötsel av våtmark sex gånger högre. För att nå god ekologisk status med avseende på fysiska förändringar krävs åtgärder men även åtgärder av förorenade områden behövs. Enligt Naturvårdsverkets klassificering finns i Smålandskustens norra skärgårdsområden 2 förorenade områden inom klass 1 vilket är den klass som innebär störst risk och 8 i riskklass 2. I området har mätningar gjorts för kvicksilver. Resultaten visade att Frisksjön och Kvännaren där mätningar visar på halter under gränsvärdet däremot överskrids gränsvärdet i en av de provtagna sjöarna. I området

12 12 (95) finns inga uppmätta överskridande av tröskelvärden för miljögifter i grundvatten. Överums vattentäkt saknar aktuella skyddsbestämmelser och fem andra vattentäkters skydd behöver ses över. Av främmande arter har man identifierat signalkräfta. Denna art bedöms generellt ha en måttlig effekt på den ekologiska statusen. I kustområdet finns flodkräftbestånd som bedöms kunna skyddas genom bildande av skyddsområden, det är därför av speciellt stor vikt att förhindra ytterligare spridning av signalkräfta. I Smålandskustens norra skärgårdsområden är fysiska förändringar en av anledningarna till den ekologiska statusen är sämre än god i flera vattendrag och sjöar. Fysiska förändringar kan vara ett miljöproblem i ytterligare vattenförekomster då hydrologisk regim och morfologiska förändringar ej bedömts enligt bedömningsgrunder. För att nå god ekologisk status med avseende på fysiska förändringar krävs åtgärder. ( Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial. Åtgärdsförslag för Smålandskustens norra skärgårdsområden, Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt, 2009) 2013 uppdaterades statusklassningarna av länets vattendrag, se kartbilaga 2A-D. Observera att de nya statusklassningarna fortfarande (augusti 2014) är ett arbetsmaterial. Holmån i kustområde Loftahammar 69/70 har dålig ekologisk status. I Västerviks kustområde 70/71 har Tokgölsbäcken, Kumlabäcken (biflöde till Loftaån) och Sedingssjöån Ryven Stora Vången, samt Blekhemsån, Gunneboån, Hörtingerumsbäcken och Vassbäcksån, otillfredställande ekologisk status (kartbilaga 2A). Flera sjöar och vattendrag inom de båda kustområdena uppnår ej god kemisk status (kartbilaga 2B). Observera att kartbilden för Miljöproblem Miljögifter omfattar samma sjöar och vattendrag som bedömningen av kemisk status. Miljöproblemet kontinuitetsförändringar har ofta sin förklaring i dammar och andra vandringshinder. Landbäcken i kustområde 69/70, Loftaån; Gudingen Kumlabäcken, Kumlabäcken, Loftaån; Stora Vrången Loftern, Ommen och Tokgölsbäcken samt Blekhemsån, Vassbäcksån med Kvännaren, Hörtingerumsbäcken och Hjorten, Verkebäcksån och Vångaren, Gunneboån och Fägaren har problem med kontinuitetsförändringar (kartbilaga 2C). Kartbilaga 2D visar miljöproblemet övergödning, som bedömts finnas i två vattendrag i Västerviks kustområde, Loftaån t.o.m. Kumlabäcken och Vassbäcksån; notera dock att merparten av sjöarna och vattendragen är oklassade med avseende på detta miljöproblem Biotopkartering och biotopvård Av de båda kustområdena är det endast Loftaån i Västerviks kustområde som har biotopkarterats. Det är dock gjort i hela ån från dess källor i nordväst till utloppet i öster. Biotopkarteringen presenteras i rapporten Biotopkartering Loftaån 2000, Länsstyrelsen Kalmar Meddelande 2001:1 (Persson, M & Liderfelt, D.) Kartbilaga 3A visar vandringshinder enligt biotopkarteringen, och rensningsgrad enligt biotopkarteringen redovisas på kartbilaga 10. Vad gäller vandringshinder. På de biotopkarterade sträckorna finns bl.a. 51 vandringshinder registrerade. Förhållandevis många, 34 st. utgörs av naturliga hinder eller trummor; endast 16 av dammar. Ytterligare vandringshinder finns omnämnda i den regionala fiskevårdsplanen, se mer nedan. Vad gäller Loftaån har det nyligen projekterats för biotopvårdsåtgärder i fem olika områden, från mynningen till sjön Ryven, se rapporten Förslag på biotopvårdande åtgärder i Loftaåns nedre del, Länsstyrelsen Kalmar Projekteringen gjordes av Emåförbundet som anlitade Kalmar läns museum som underkonsult för bedömning av föreslagna åtgärder ur antikvarisk

13 13 (95) synvinkel. Detta genererade en särskild rapport, Kulturhistorisk inventering i Emån, Virån och Loftaån - inom ramen förprojektering av restaureringsåtgärder. Arkeologisk fältinventering 2010, Kalmar läns museum rapport 2010: Fiskevårdsplaner Enligt åtgärdsprogrammet finns bra möjligheter för fiskerekrytering både i inre vikar och i ytterskärgård. I länsstyrelsens regionala fiskevårdsplan föreslås följande åtgärder för Loftahammars och Västerviks kustområden. I fiskevårdsplanerna har prioriteringar gjorts med en skala från 1 till 4, nedan redovisas endast prioriteringarna mellan 1 och 3. Loftahammars kustområde 69/70 Inom kustområdet finns två åtgärder prioriterade med en etta. Den ena är Alängen i Landbäcken där man föreslår att en cementbro, under vilken det skapas vandringshinder av biologiskt material, ersätts med en bredare lösning för att ge fri vandringsväg mellan hav och Frisksjön. Den andra är utrivning av en fiskfälla i Fisksjöns utlopp i Landbäcken för att återställa fiskvandringsmöjligheter. Det finns inga åtgärder med prioriteringen två inom kustområdet men med en trea har Kälsingsöbäcken prioriterats där vegetationsrensning behöver göras (se vidare Länsstyrelsen Kalmar. Fiskevårdsplan Kalmar län. Meddelande 2007:03. Enligt muntligt meddelande Tobias Borger, Länsstyrelsen Kalmar, september 2014 är fiskfällan i Landbäcken troligen numera utriven). Västerviks kustområde 70/71 Inom detta kustområde finns ingen åtgärd prioriterad med en etta. Däremot är fem åtgärder prioriterade som tvåor, vilka är följande. Vid Sågaretorp och vid Rabo i Loftaån behöver en redan befintlig fiskväg runt två dammar modifieras för att fungera tillfredsställande. För Gamlebyån behöver ett åtgärdsunderlag i form av en biotopkartering göras. I Hörtingerumsån vid kvarnen föreslås att återställa en tydlig huvudfåra genom en utrivning av den raserade kvarnen och vid Hjortens utlopp föreslås en ålyngelledare som en länk mellan söt- och brackvatten. Hela nio åtgärder är prioriterade som treor, här endast nämnda med sin lokal: I Loftaån; Överum nedre, mellan och övre. Gamlebyån. I Almviksån; Tegeltorp och E22:an. I Verkebäcksån; Valstad kvarn och Granhulteå. Det handlar bl.a. om att åtgärda vandringshinder på flera av dessa lokaler (se vidare Länsstyrelsen Kalmar. Fiskevårdsplan Kalmar län. Meddelande 2007:03.) Tillägg: i Länsstyrelsens regionala för biologisk återställning i kalkade vatten, finns inga åtgärdsområden inom berörda kustområden.

14 14 (95) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Länsspecifika kunskapsunderlag Listan nedan visar de kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör kustområdena 69/70 och 70/71 som använts i översikten. Förkortning inom parenteras används senare i texten. Ej länsspecifika underlag, till exempel riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarksinventeringen, redovisas ej i listan. Kommunalt kulturmiljöprogram för Västerviks kommun, Industriarvsdatabas: Länsomfattande databas, sammanställd av Kalmar läns museum 2001, finns tillgänglig som digitalt skikt med attributdata. Är byråmässigt gjord dvs bygger inte på fältinventering. Kommunvisa industriarvsrapporter (Kalmar län) med bl.a. förslag på prioriteringar och särskilt betydelsefulla industrimiljöer. Kvarninventering Västerviks kommun, inventering i kommunens regi 2006, i form av foton, intervjuer m.m. Arbetsmaterial, ej publicerat. Kulturhistorisk dokumentation av eletriska vattenkraftverk, gjordes av Länsstyrelsen Kalmar och omfattar en GIS-databas med cirka 220 objekt och en kulturhistorisk dokumentation och värdering av ett fyrtiotal vattenkraftverksmiljöer i Kalmar län. Materialet är publicerat på länsstyrelsens hemsida. Värna vägar: Inventering av värdefulla vägar/vägmiljöer, gjordes i slutet av talet. Kulturlämningar, digitalt skikt, som ej är antikvariskt granskade forn- /kulturlämningar, ett arbetsmaterial för Länsstyrelsen Kalmar län. Broinventeringen: Inventering av kulturhistoriskt värdefulla broar, utförd på talet, ej digitaliserad. Biotopkartering: Genomförd för delar av avrinningsområdet (Loftaån) år 2000 metod för biotopkartering. Dammregistret: Digitalt skikt samt pärmar från damminventering 1981 på Länsstyrelsen Kalmar län. Ej en kulturhistorisk inventering, syftet var i första hand dammsäkerhet. Uppdaterat Dikningsföretag: Digitalt skikt på Länsstyrelsen, ej komplett. Bevarandeprogram för odlingslandskapet: Natur- och kulturmiljövärden i kommunvisa rapporter, på Länsstyrelsen Kalmar län, Ängsladeinventeringen: Finns i pärmar på Länsstyrelsen Kalmar län och som digitalt skikt. Kulturhistorisk inventering i Loftaå: Innehåller även bedömningar av föreslagna biotopvårdsåtgärder, ur antikvarisk synvinkel. (Emåförbundet med underkonsult Kalmar läns museum, 2010). Kulturhistorisk inventering i Emån, Virån och Loftaån - inom ramen förprojektering av restaureringsåtgärder. Arkeologisk fältinventering 2010, Kalmar läns museum rapport 2010:28. Berör Loftaåns nedre delar.

15 15 (95) 2.2 Internationella och nationella intressen Se kartbilagor: 4A_RiksintressenMM_7071_6970 (redovisar urval av riksintressen m.m.) 4B_VärdefullaVatten_7071_6970 (redovisar nationellt särskilt värdefulla/värdefulla vattendrag ur naturvård-, fiskevård- och kulturmiljösynpunkt) Nationellt värdefulla elektriska vattenkraftverk Ett urval av nationellt värdefulla vattenkraftverk har gjorts av Brunnström och Spade i Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar (RAÄ, 1995). I Loftaån har Överums nedre kraftverk pekats ut som ett sådant, med enstaka framträdande bevarandekriterier. Kraftverket byggdes av AB Överums Bruk. Det är en liten, originellt utformad kraftstation, helgjuten i betong, till och med turbinens tryckskåp är av betong. Sveriges enda kraftstation där den armerade betongen använts för att ge maskinhuset en avancerad konstnärlig gestaltning. Fasadgjutningen är fascinerande med skengavlar i form av sirliga voluter och strama maskinhusfönster, omgivna av dekorativa geometriska murförkroppningar. Projektör och arkitekt är ingenjör John Gjers, Arboga. Kraftverket är nedlagt för många år sedan. Tub och elektrisk utrustning bortrivna (Brunnström; Spade1995). Överums nedre kraftverk. Foto: Länsstyrelsen Kalmar (fotot taget i samband med biotopkarteringen).

16 16 (95) Natur-/kulturvattendrag Loftaån (i kustområde 70/71) har i samband med den s.k. Vattendragsutredningen på talet av Riksantikvarieämbetet föreslagits som s.k. kulturvattendrag (SOU 1996:155 Bil 8) inom gruppen Areella näringar med underrubriken Agrarkulturens tidiga utveckling. Beskrivningen är följande: Bronsåldersbygd. Kring ån finns ett stort antal fornlämningar av bronsålderskaraktär, t.ex.gravar i form av rösen och stensättningar, boplatser, ålderdomliga odlingsytor och hällristningar. På flera platser längs ån är dessa fornlämningar så väl samlade att de formar nästan helt bevarade miljöer från bronsåldern. Utredarna gick vidare med förslaget och Loftaån var ett av de vattendrag som av utredningen föreslogs skyddas på grund av sina natur- och kulturvärden (i detta fall var just kulturvärdena skyddsmotiv) Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Se kartbilaga: 4B_VärdefullaVatten_7071_ Kulturmiljövård I Västerviks kustområde finns ett mindre område i söder och ett större i kustområdets centrala del som utpekats som nationellt särskilt värdefullt vatten ur kulturmiljösynpunkt. Området i söder ingår i det utpekade området med namnet Botorpsströmmens aro samt Loftaån m fl aro. De vattendrag och sjöar som finns i området är Verkebäcksån med sjöarna Maren, Kvarngölen och del av Vångaren, Gunneboån med del av sjöarna Tjutingen och Venerna, Åängsdammen, Närten, Hyttegöl och Hällesjön. Det större utpekade området är Loftaån m fl aro. I detta område omfattas följande sjöar och vattendrag: I Loftaåns vattensystem; Loftaån, Vittingekanalen, Kumlabäcken, Melsjön, Ryven, Hemgölen och del av Såduggen, Dynestadsån med Dynestadsjön, Storsjön och Lillsjön, Blekhemsån med Norra och Södra Hällsjön, Bleken samt del av Älgsjön. En annan sjö som berörs är Hemsjön. Botorpsströmmens aro samt Loftaån m fl aro Inom kustområdet ingår en del av området Botorpsströmmens aro samt Loftaån m fl aro som utpekats som nationellt värdefullt vatten för kulturmiljön. I denna del ingår delvis den del av riksintresset för kulturmiljövården med namnet Gladhammar som beskrivs i kap och delvis orten Gunnebo med ett område längs med Verkebäcksån. Kulturhistoriska värden som lyfts fram, förutom de som finns i riksintresset Gladhammar, är: Valstad kvarn, Gunnebo bruksmiljö samt kraftstationerna Gunnebo Övre och Nedre. Valstad kvarn är välbevarad herrgårds- och kvarnmiljö med två kvarnar varav en från 1700-talet, mjölnarbostad, herrgårdsbryggeri m m. (Objektet har fått byggnadsvårdsbidrag beviljat av Länsstyrelsen.) Gunnebo bruksmiljö är ett järnbruk, från början ett hammarbruk och sedan skruvtillverkning, tråddragning m m. Det är en bruksmiljö med kontinuitet till idag, uppdelad i Övre och Nedre bruket, där det i den senare finns t ex bruksarbetarbostäder. Vid Åängsdammen finns två bevarade tvättstugor m m. Kraftstationerna Övre och Nedre Gunnebo är byggda 1915 respektive Loftaån m fl aro. Området inkluderar tre av riksintressena som finns inom kustområdet, de är Almvik- Blekhem, Gamleby-Lofta och Överum, vilka beskrivs i kap Därutöver har området

17 17 (95) utvidgats genom att dessa tre riksintressen bundits ihop. Almvik-Blekhem och Överum har en mycket tydlig koppling till vatten, då bruken vuxit fram vid vattendrag där bl.a. vattenkraften var en viktig faktor för lokalisering och utveckling. Vad beträffar Gamleby-Lofta är det bl.a. fornlämningsbilden och dess relation till sjöar, vattendrag och kust (och dåtida kustlinje) som motiverar att riksintresset inkorporerats i det nationellt särskilt värdefulla området. Dessutom Tjustempiren med sin relation till bruksbygden. I Tjust byggdes i början och mitten av talet ett stort antal byggnader i empirestil. Husen var en produkt av sin tid. De stora godsen tjänade mycket pengar på jord, skog, järnbruk och gruvor, välståndet måste på något sätt bekräftas och visas upp. Förutom det som lyfts upp i riksintressebeskrivningarna kan tilläggas följande om de kulturhistoriska värdena inom området; Överum Nedre kraftstation från 1917, Sveriges enda kraftstation där den armerade betongen använts för att ge maskinhuset en avancerad konstnärlig gestaltning: kraftstationen är med i RAÄ:s inventering och i nationellt urval angående bevarandevärde. Sågaretorp, en fin miljö med såg eventuellt från 1700-talet, kvarn och bostadshus i brant sluttning intill Loftaån. Flottled har funnits till Almvik och även uppströms Överum men den senare sträckan har ej tagits med i området. Vid Loftaåns mynning finns husgrunder under vatten, en f.d. holme med namn Husholmen, ev. pålspärr Naturvård Inom Loftahammars kustområde 69/70 finns ett utpekat nationellt värdefullt område för naturvården: H 2041 Frisksjön som bl.a. har en hög naturlighet, och är unik då den är en från havet sent avsnörd klippbäckensjö, och har flera nyckelbiotoper längs stränderna. Inom Västerviks kustområde 70/71 finns två nationellt särskilt värdefulla områden: H 2272 Loftaån uppströms Kumlabäcken med bl.a. tjockskalig målarmussla, flodpärlmussla, havsöring, nissöga, och hög naturlighet. SE Fälgaren med rödlistade arter som flodkräfta, hornsimpa, nissöga, Relictacanthus lacustris m.m. Det är en djup oligotrof sjö utbildad i gravsänka, sprickdalssjö. Mycket djup. Branta stränder. Omgivning av barrskog. Storlom, istidsrelikter. Det finns även ett nationellt värdefullt område, H 2282 Stora Vången, som är en sjö och som pekats ut bl.a. för hög naturlighet och flodkräfta Fiskevård Inom Västerviks kustområde 70/71 finns flera nationellt värdefulla vattendrag, ur fiskevårdsynpunkt: H_FiV_45 Dynestadsåns avrinningsområde - Flodkräfta H_FiV_44 Almviksåns (=Blekhemsån) avrinningsområde Flodkräfta

18 18 (95) H_FiV_56 Verkebäcksåns avrinningsområde - Flodkräfta H_FiV_55 Lillsjön med tillhörande Sågbäckens avrinningsområde - Flodkräfta H_FiV_54 Maren och Marsbäckens avrinningsområde - Flodkräfta Område H_FiV_13 Loftaån har bedömts som särskilt värdefullt och här finns bl.a. tjockskalig målarmussla, flodpärlmussla, vimma och ål Riksintressen för kulturmiljövården Se kartbilaga: 4A_RiksintressenMM_7071_6970 (redovisar urval av riksintressen m.m.) Inom Västerviks kustområde finns sex riksintressen för kulturmiljövården, med vattenanknytning. Nedan följer en kort beskrivning över dessa riksintressen 89. Gladhammar Motiveringen till riksintresset är visserligen odlingslandskap med välbevarat sockencentrum och unik bymiljö och uttrycket ett kuperat landskap med Lunds klungby och ett välbevarat sockencentrum med centralkyrka, skola m.m. Men i området finns även fornlämningar från främst bronsålder och äldre järnålder med bl.a. monumentala rösen på höjder i landskapet och dessutom Kärringryggens gruvmiljö med gruvor från 1500-talet där järnmalm, koppar och kobolt brutits. Egen kommentar/helena Rosenberg: Lunds by, men också större delen av Kärringsryggens gruvmiljö, ligger i det angränsande avrinningsområdet (Bortorpsströmmens avrinningsområde). Sjön Hyttegölen, belägen inom kustområde 70/71 har genom sitt namn säkerligen något med gruvmiljön att göra och man kan tänka sig att Gunneboån haft en viktig funktion för transport av gruvfyndigheterna under de århundradena gruvan varit i drift. Uppströms Hyttegölen, vid vattendraget, har bl.a. Gladhammars kopparhammare och Torsfalls knipphammare legat, se mer ka och Västervik Motivering: Trästad och sjöfartsstad av medeltida ursprung, präglad av 1600-talets stadsplanereglering, den förindustriella stadens småskaliga träbebyggelse och bebyggelsestruktur samt inslag av mer storstadsmässig karaktär från tiden kring sekelskiftet Uttryck för riksintresset: Den i huvudsak rätvinkliga rutnätsplanen från 1600-talet med bevarad tomtstruktur och bebyggelse ända ner till vattnet, trästadsbebyggelsen med köpmangårdar, fiskarstugor, båtsmanstorp, ekonomibyggnader och gårdsmiljöer. Stadens siluett med Stegeholms slottsruin som minner om stadens grundläggning och medeltida strategiska läge och lås vid Gamlebyviken. (Jämför område 95). Enstaka kvarvarande spår av det medeltida bebyggelsemönstret, Sankta Gertruds medeltida kyrka. Hamnanläggningar och inloppet till staden. Järnvägsmiljön och byggnader som speglar det sena 1800-talet och sekelskiftet I området ingår även Lögarebergen, Kulbacken och Notholmen. Områdesbeskrivning: Tjustbygdens viktigaste vattenled/havsvik/dalgång bildas av Gamlebyviken. Denna vik har sannolikt tidigare benämnts Västerviken. Vid inre delen av

19 19 (95) denna vik tillkom den centralort, som kom att kallas Västervik. Denna centralort, en medeltida stad och bygdecentrum för Tjust, flyttades senast år 1433 till en ny plats längre ut mot mynningen av nämnda vik. Den nya staden antog namnet Västervik. Den gamla staden kallades "Gamla Västervik" fram till 1600-talet, då den erhöll den enklare benämningen Gamleby. Västervik och Gamleby är således exempel på en flyttad medeltida stad, en ovanlig företeelse för Östersjöstäderna. Västervik omnämns som stad för första gången Staden låg då på platsen för det nuvarande Gamleby. Dess nuvarande läge i skydd av fästningen Stegeholm vid inloppet till Gamlebyviken stadsfästes i ett privilegiebrev Ej befästa medeltidsstäder som Västervik hade en mycket enkel stadsplan. Parallellt med strandlinjen gick huvudgatan, som utvidgade sig till marknadsplats eller torg. Härigenom gick korta tvärgator, vattugator", till bryggor vid strandkanten. Den äldsta staden omfattade med all säkerhet trakten kring S:ta Gertruds kyrka och området ner mot stranden. Huvudgatan sträckte sig troligen från strömmarna till Norrtull, där landsvägen till Stockholm och Kalmar gick. Någonstans öster om kyrkan och intill huvudgatan låg troligen torget. Relativt snart anlades en ny hamn vid saltsjön, där nuvarande Skeppsbron ligger och en ny stadsdel växte upp däromkring. Dessa två partier, staden kring kyrkan och staden kring den yttre hamnen kan ännu spåras i stadsplanen. De i öst-västlig riktning gående gatorna hör till två olika system, som inbördes inte är parallella. Det visar att staden inte successivt växt fram ur partiet kring kyrkan. Det nya Västervik fick genom sitt läge stor betydelse för varvsnäringen. Det första kända varvet tillkom på initiativ av Gustav Vasa på 1540-talet. Under 1600-talet bestämdes att städer skulle befästas. Städer i icke utsatta lägen kunde dock nöja sig med enkla tullstaket som i Västervik. Efter det danska anfallet och branden 1612 byggdes staden upp på nytt. Under Skånska kriget förstördes borgen för alltid Även staden ödelades. Det enda som fanns kvar var S:ta Gertruds kyrka och möjligen den närbelägna komministergården, Aspagården. Den stadsplan som efter kriget lades ut inför återuppbyggandet följde renässansplanens idé med rutnätsplan, breda gator och rektangulära kvarter. Troligen har man redan 1612 börjat tillämpa renässansens idéer om stadsplanering. Fullt genomförda var dessa med all säkerhet efter branden Den medeltida stadsstrukturen ersattes av en renässansplan med regelbundna kvarter och breda gator. Stadens båda huvuddelar sammansmältes till en enhet och sammanbands av Storgatan och torget. I Västervik finns några av de äldsta och mest ursprungliga trähusmiljöerna i landet. Särskilt bör Gamla Norr framhållas. I de flesta fall är det inte främst den enskilda byggnaden, som i och för sig är ovärderlig, utan stadsplanestrukturen som är värd att bevara. En miljö som är bildad och framvuxen genom byggnadernas placering, något som inte bara kan avläsas på en kartbild, utan också upplevas i den fysiska verkligheten. Renässansplanen är i stort sett oförändrad i Västerviks innerstad. Unikt för en svensk trästad är också det förhållande att Västervik inte utsatts för någon mer förödande stadsbrand efter Detta kan förklara varför man kan finna medeltida relikter som sjötomterna vid Gamlebyviken. Dessa sjötomer var under medeltiden särskilt begärliga i kuststäder, där så gott som allt näringsfång var beroende av sjöfarten. Den korta strandremsan utnyttjades till det yttersta genom utbyggnader på pålar i vattnet. Det ska också påpekas att det inte bara är bostadshusen som är självklara bevaringsobjekt utan även magasinsbyggnader, verkstäder, gårdar och uthus.

20 20 (95) 91. Källsåker Motivering för riksintresset: Fornlämningsrikt område med gravar från bronsålder och järnålder med en påfallande variationsrikedom och monumentalitet. Uttryck för riksinresset: Rösen och stensättningar från bronsåldern och äldre järnålder. Höggravfält från yngre järnålder vid Källsåker. Kuperad moränbunden mark med omgivande stora öppna leriga åkrar. I beskrivningen står även att Källsåkers gård, som ursprungligen var tänkt som lantbruksskola, består av två timrade och gulpanelade bostadshus. De uppfördes under 1840-talet och var avsedda som flyglar till en huvudbyggnad som aldrig tillkom. Den 146 meter långa ladugården är ett av de tidigaste exemplen i länet på koncentrerade ladugårdar. Egen kommentar/helena Rosenberg: Maren, Gagnaren och Kvarnsjön ligger inom området och områdets gräns går i sjöarna Kvännaren och Hjorten. De senare är i sin form långsmala och följer topografin. Vid gården Källåker, har stora dikningsföretag gjorts vilket innebär att det tidigare varit mycket fuktiga marker där. 92. Almvik-Blekhem Motivering: A) Herrgårdslandskap med bebyggelse för olika verksamheter. B) Tegelbruk, för landet ovanligt. Uttryck för riksintresset: A) Många bevarade verksamheter som snickerifabrik, sågverk, handelsbod och kvarn av ursprunglig karaktär. Blekhems herrgård med huvudbyggnad i "tjustempir" från , ekonomibyggnader av hög arkitektonisk kvalitet. Ursprungligt vägnät med stenvalvbroar. Utgårdar t.ex. Anna Maria Roos förebild till Sörgården. Torpbebyggelse. B) Almviks tegelbruk från med få motsvarigheter i landet t.ex. ringugnar, torklada och tegelmästarvilla. Områdesbeskrivning: Östsluttning mot Gamlebyviken, avsatta lerområden kring åmynningen. Området utgörs i huvudsak av det 1974 nedlagda Almviks tegelbruk. Tegelbruket som är från moderniserades omkring Det består i huvudsak av ringugn, torklada och tegelmästarvilla från samma tid. Här tillverkades främst tak- och murtegel. Tegelbruket ansågs i början av sin verksamhet vara ett av landets modernaste. Intill tegelbruket ligger Blekhems snickerifabrik och såg. Snickeriet, som numera främst är inriktat på detaljer i kyrkoinredningar, tillkom På sågområdet finns såghus och brädgård. Almviks kvarn, vars nuvarande byggnad är från 1901, används till spannmålsrensning. Bredvid snickerifabriken ligger en ännu i bruk varande lanthandel inrymd i en 1700-talsbyggnad med två uthus. I miljön ingår även ordenslokaler, en vid Varvet och en i f.d. soldattorpet Urtorpet. Vid Varvet finns även ett badhus som användes av ägarna till Blekhems gods. Vid Tegeltorp har även funnits skeppsbyggnadsverksamhet, bryggeri och bränneri, samtliga i funktion under 1800-talet. Vidare har här funnits en lastageplats, smedja och tvättstuga. Tegelbruket utgjorde en del av Blekhems egendom. Blekhem ligger i ett kuperat skogsklätt område med uppodlade partier intill herrgården. Området är präglat av Blekhems herrgård med tillhörande ekonomibyggnader. Herrgården, vilken bör ingå i riksintresset, byggdes , med Karl XIV Johans lustslott Rosendal som förebild. Byggmästare var Jonas Jonsson och sannolikt står Axel Nyström som arkitekt. I planerna ingick att nybygga hela Blekhems gods, men Johan Nordenfalks död ledde till att endast herrgården och ett par ekonomibyggnader uppfördes i tjustempir. Miljön är komplett med stall (nu garage), vinkelbyggd ladugård, lusthus, orangeri, källarbyggnad, arbetarbostäder, mejeri (nu bostad), ett mindre antal bostadshus och några smärre ekonomibyggnader. Området är dessutom rikt

21 21 (95) på fornlämningar, företrädesvis från bronsåldern (gravanläggningar). Till de idag försvunna inslagen hör en tvättstuga för arbetarna, belägen vid Sjövillan samt två flottleder till Blekhems såg. Egen kommentar/helena Rosenberg: Ett nät av vattendrag rinner ner mot sjön Bleken som ligger centralt i området för att sedan rinna ut i havsviken via Blekhemsån. Herrgården ligger i för herrgårdsmiljöer estetiskt sjönära läge. Vid herrgården ska det finnas Mejeridammar och en fabrik ligger vid ett av utloppen till sjön. Vid Blekhemsån mellan Bleket och Tegeltorp i Almviken ligger ett flertal av anläggningarna. Troligtvis är det mycket strömt i ån eftersom det är mycket vatten som rinner samman från fler vattendrag till ett och därmed ett strategiskt läge för industriverksamhet. Egen kommentar/coco Dedering: Tegelbruk, kvarn m.m. använde vattenkraft, se mer kap Se även kap ang. flottleder. Blekhems herrgård m.m. Flygfoto: Leif Gustavsson. 95. Gamleby-Lofta Motivering: A) Odlingslandskap med en lång markanvändningshistoria och huvudområde för den s.k. Tjustempiren, B) Gamleby f d köping Uttryck för riksintresset: A) Flera herrgårdar och större gårdar av hög arkitektonisk kvalitét. Ett av landets mest fornlämningsrika områden med bl a täta bronsålders-lämningar, boplatser och fossil åkermark. Välbevarade byar, delvis med radbykaraktär. Ålderdomligt vägnät. B) Tomtstruktur med ursprung, Gamleby var under medeltiden stad. Träbebyggelse. Dessutom arbetarområdet Lugnet som speglar samhällets industriella utveckling under 1800-talet. I Områdesbeskrivningen står bl.a.: Kuperat bergigt och skogklätt större område med uppodlade lerjordar i vida dalsänkor och slättbäckar. I sydöstra delen tränger stora havsvikar in. Gamlebymiljön är ett av landets fornlämningstätaste områden. Domarringar, resta stenar,