Välbesökt premiär för seminarieserien Mellanrum

Transkript

1 Välbesökt premiär för seminarieserien Mellanrum Drygt 70 personer kom för att lyssna när professorerna Tora Friberg och Roger Andersson resonerade kring stadsutveckling från olika utgångspunkter. Ämnet för Tora Friberg, professor i kulturgeografi vid Linköpings universitet, var Kvinnor i den föränderliga staden. Hon gjorde först en historisk återblick och visade bilder från sin egen uppväxt i Karlskrona. Bland annat konstaterade hon att stadsrummet såg helt annorlunda ut då än nu, liksom att det användes på ett annat sätt av både barn, kvinnor och män. Hon lyfte fram gatorna som en viktig del i det offentliga rummet. - Jag minns en återvändsgata där vi barn ofta lekte. Nu ligger en parkeringsplats där. Bilarna har tagit över stadsrummet mer och mer. I sin forskning har Tora Friberg bland mycket annat ägnat sig åt att studera transporter ur ett genusperspektiv. Hon kom in på detta även den här kvällen och poängterade att männens behov genom tiderna har varit normerande när stadens transportsystem har planerats. Inte ens när funktionalismen slog igenom i stadsplanering och arkitektur skedde ett trendbrott, även om avsikterna ibland tydde på att så skulle bli fallet. - I all välmening planerades ibland med barnens och kvinnornas bästa för ögonen. Vad man glömde var att många kvinnor hade börjat förvärvsarbeta. Lyckades inte binda ihop staden Att alltfler kvinnor kom in på arbetsmarknaden innebar inte att ansvaret för barnen delades med männen. Och eftersom kvinnornas arbetsplatser, framför allt de inom industrin, var belägna långt ifrån bostäderna fick kvinnor många gånger besvärliga och tidskrävande arbetsresor. - Planerarna lyckades inte binda ihop staden så att kvinnornas behov av att både kunna

2 förvärvsarbeta och ha närhet till barnen blev tillgodosedda. Trots att det fanns intentioner i rätt riktning kan man därför säga att staden också i fortsättningen byggdes för männen. Även idag ser staden ut på ett sätt som inte gynnar kvinnor, sa hon. - Många kvinnor får pussla för att få ihop vardagen, och det beror i stor utsträckning på att staden är planerad som den är. Hon använde begreppet zappa för att utveckla resonemanget. - Kvinnor tvingas zappa mellan olika platser för att få vardagslivet att gå ihop. Det kan till exempel bli så att en småbarnsmamma först lämnar barnen på dagis, därefter skyndar sig till tåget och dessutom måste byta till buss innan hon kommer fram till jobbet. När hon ska hem sker det omvända plus att hon kanske måste handla något i livsmedelsbutiken. Om man skulle illustrera en kvinnas vardag skulle vi få bilden av en figuration med olika punkter i ett slags nätverk. Elisabeth Wilson och Jane Jacobs var två forskare som Tora Friberg nämnde och vars studier hon hänvisade till. - Wilson har visat att fler kvinnor än män sökte sig till städerna från början av 1900-talet. Trots det är det alltså männen som har satt normen för stadens utformning. Trygghet var det begrepp som hon lyfte fram hos Jane Jacobs. - Jacobs pekar på att trygghet nås lättare i en stad som är mångkulturell och där många människor rör sig, sa hon. För 20 år sedan, fortsatte Tora Friberg, påbörjades en diskussion som gick ut på att staden kanske skulle se annorlunda ut om den ritades och planerades av kvinnliga arkitekter. - Det fanns tankar om att det kunde resultera i mjukare städer och färre fallossymboler. Så ser debatten kanske inte ut idag. Snarare framhåller forskare med genusperspektiv det sociala rummet och de avtryck staden skapar för relationer mellan människor. Hon nämnde boken Speglingar av rum som hon själv har medverkat i, och som handlar om att staden kan tolkas med ett kodsystem utifrån kön. - Och kanske får vi i framtiden se en förändring från ett tungt, manligt byggande till något annat. Vad man i alla fall kan säga är att ingenting i staden är statiskt. Det sker hela tiden förhandlingar, bland annat om vilken könsordning som ska gälla i stadsplanering. Anna-Sofia Lundgren är ytterligare en forskare, fortsatte Tora Friberg, som studerar staden ur ett genusperspektiv. - Hon talar om att olika zoner i staden är bekönade, och det gäller även förorter. Vissa kaféer, till exempel, är förbehållna män, medan kvinnorna samlas på andra platser. Hon konstaterade sedan att det manliga respektive kvinnliga uttrycker sig på en mängd olika sätt, och att vi alla påverkas av det både på ett medvetet och omedvetet plan. Hon tog statyer som exempel och påpekade att manliga statyer föreställer personer medan kvinnliga representerar begrepp, som frihet. - Och kvinnostatyerna är inte sällan nakna eller draperade i en klädsel som blottar deras bröst, tillade hon. Mentala genuskartor

3 Tora Friberg pläderade också för mentala genuskartor som verktyg för stadsplanerarna, det vill säga kartor över hur kvinnor och män upplever staden, vilka platser de besöker, vilka som är trygga, säkra, vackra, fula och så vidare. Hon berörde också forskaren Ola Tuvessons resonemang om långsamhetens respektive snabbhetens nivåer. - I staden är hus och gator exempel på långsamhetens nivåer, medan fasader och affischering representerar snabbhetens nivå. I debatt och retorik förekommer ofta argument för jämställdhet i stadsplanering. Affischering med objektivisering av kvinnor visar att retorik är en sak och verkligheten en annan, sa hon. - Jag hoppas och tror att genusperspektivet blir ett allt viktigare inslag i fysisk planering och stadsplanering. Och jag skulle gärna vilja se att kommunernas jämställdhetsambitioner så snart som möjligt avspeglar sig i praktiken på snabbhetens nivå och så småningom även på långsamhetens nivå. (Föredraget bygger på ett bokkapitel med titeln Kvinnors rörelsemönster i den föränderliga staden i boken Resande, planering, makt som kommer att publiceras i december 2008, Arkiv förlag). Premiären för seminarieserien Mellanrum på Göteborgs Stadsmuseum lockade många intresserade. Cirka 70 personer kom för att lyssna på professorerna Roger Andersson och Tora Friberg. Därefter talade Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet, om etniska minoriteter dynamiska processer men stabila mönster. Och - precis som föredragets rubrik antydde - förklarade han att bostadssegregationen följer stabila mönster.

4 - De bostadsområden som var inkomstmässigt fattiga i Göteborg för 30 år är det idag också. Samma områden har då som nu också en större befolkning med utländsk bakgrund. Men han poängterade att det går att notera en stor dynamik på individnivå vid studier av fenomenet. - Det finns alltid ett mått av godtycke när man kategoriserar, och det gäller både individer och delar av staden. Dessutom leder kategoriseringar, som är ofrånkomliga i forskning, ofta till att föreställningar befästs. Roger Andersson fortsatte med att hävda att det inte är säkert att etnicitet är den enda eller ens den viktigaste förklaringen till etnisk boendesegregation. - Att en person med utländsk bakgrund bor i ett bostadsområde som är etniskt segregerat kan lika gärna bero på att hon eller han är ung eller fattig eller båda delarna. Troligen spelar både etnicitet, klass och ålder in. Förvisning av människor Tidigare florerade en kulturell förklaringsmodell i diskussioner om varför människor bosatte sig i så kallat utsatta områden, sa Roger Andersson. - Teorin gick ut på att man vill bo nära människor med en kulturell bakgrund som liknar ens egen. Denna tes avlöstes lite senare av en annan. Fattigdom var förklaringen. - En ännu nyare modell är den som bland andra min kollega Irene Molina lanserar och som innebär att människor bosätter sig i etniskt segregerade områden för att majoriteten vill det. Majoriteten förvisar, enligt det förklaringssättet, människor till dessa områden. Roger Andersson avslöjade sedan att han själv inte har tagit ställning i frågan om vilken teori som bäst förklarar boendesegregation, även om han tonar ned hypotesen om självsegregation. - Jag anser att det är patetiskt att tro att minoriteter självständigt skapar boendemönster. Istället, fortsatte han, är det majoriteten som bestämmer dessa mönster. - Och det är faktiskt på det sättet att vi människor upplever att det spelar roll var vi bor, vilka våra grannar är. Han pekade sedan på tre dominerande mönster som styr utvecklingen. Det första betecknade han white flight och innebär att den vita medelklassen med etniskt svensk bakgrund flyr från ett område när minoriteter flyttar in. - Det andra är ett beteende som min kollega, forskaren Åsa Bråmå, kallar White avoidance, alltså en situation där majoritetssvenskar undviker att bo nära invandrare. Det tredje mönstret är blockering, alltså att inte släppa in minoriteter i svenska områden. - Blockering är utbrett även på arbetsmarknaden. Tidigare kunde personer som upplevde sig diskriminerade på bostadsmarknaden eller i krogköer inte hänvisa till blockering rent juridiskt, men på senare tid har det blivit en skärpning på det här området genom ny lagstiftning och skärpt bevakning av DO, diskrimineringsombudsmannen.

5 Tillsammans med forskarkolleger har Roger Andersson gjort två stora utredningar om bostadssegregationens orsaker och konsekvenser i Malmö- och Stockholmsregionerna. För närvarande håller han på med ett liknande arbete om Göteborgsregionen. Roger Andersson förklarade att eftersom han befinner sig mitt i studien kan han ännu inte dra några säkra slutsatser. - Men några saker går att se, och en av dem är en tilltagande polarisering mellan rika och fattiga bostadsområden. De rika områdena blir rikare och de fattiga fattigare. I de utsatta stadsdelarna är det också allt fler som inte har arbete. Blandning av upplåtelseformer är ett förslag på lösning som ofta kommer upp när problemet boendesegregation diskuteras. Roger Andersson berättade att han i studien har tittat på hur väl blandat det är i Göteborgsregionen. - Siffrorna som vi har fått fram är överraskande. Jag har aldrig sett något som liknar Göteborgsområdet. Några siffror som han redovisade: Av drygt 1200 områden var ungefär 450 sådana med ensidiga upplåtelseformer, och nästan alla dessa var egnahem (villor och radhus). Bara sju var områden med enbart hyresrätter. - I områdena med enbart hyresrätter har 83 procent av de boende utländsk bakgrund. I ensidiga egnahemsområden är motsvarande siffra tio procent. Rika i fattiga områden Andra intressanta fakta från studien som Roger Andersson redan nu avslöjade är att vissa rika människor med invandrarbakgrund bor i de fattigaste områdena, att ju yngre man är desto fattigare är man och att människor med bakgrund i Mellanöstern som regel bor i något av de fattigaste områdena oavsett om man är född i Sverige eller inte. - En annan fråga vi har ställt oss är hur flyttmönstren ser ut till och från utsatta områden. Vi har siffror från sydöstra Gårdsten som visar att av dem som bodde där 1991 så bor sju procent kvar idag. Han jämförde med ett typiskt svensktätt bostadsområde, en del av Tynnered, och berättade att 40 procent bor kvar av dem som var bosatta där Vart tar då de människor vägen som flyttar från områden med stor andel människor med utländsk bakgrund? Roger Andersson berättade att till Bergsjön har bara fyra procent flyttat in från andra segregerade bostadsområden sedan början av 90-talet. - För mig var detta också överraskande. Omflyttningen mellan dessa områden är liten, och betydligt fler än väntat har helt enkelt flyttat från Göteborg. Han berättade att studien kommer att beröra fler faktorer som kan ge en del svar på frågor om boendesegregationens orsaker och konsekvenser. - Det kan gälla frågor om hur stor roll grannskapet spelar, om man blir fattigare av att bo med fattiga, frågor om den sociala ingenjörskonstens roll i sammanhanget och så vidare. Slutligen tog Roger Andersson upp begreppet stigmatisering och hur viktigt det är vilken bild som förmedlas om ett bostadsområde, inte minst via massmedia. - Jag minns en löpsedel i Aftonbladet med ordalydelsen Våra värsta områden, berättade han och konstaterade sedan att TV, tidningar och radio har ett stort ansvar i det offentliga

6 samtalet om boendesegregation.