PERIOPERATIV KOMMUNIKATION

Transkript

1 Hälsa och samhälle PERIOPERATIV KOMMUNIKATION - DESS BETYDELSE FÖR FÖRÄLDRARS UPPLEVELSE OCH DELTAGANDE VID ANESTESIINDUKTIONEN EN LITTERATURSTUDIE ULRIKA PALMGREN MONICA SVENSSON Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola hp Hälsa och samhälle Omvårdnad flexibel/distans Malmö Maj 2010

2 ABSTRAKT I vårt dagliga arbete som anestesisjuksköterskor möter vi barn som ska opereras och deras föräldrar. Studier visar att föräldrar vill delta vid anestesins början och till dess barnet sover, d v s anestesiinduktionen. Föräldrar och barn är som kommunicerande kärl och att tillåta föräldrar delta i induktionsprocessen minskar rädsla och oro associerat med anestesi. Oron är ändå viktig då den hjälper föräldrar att engagera och förbereda sig inför vad som ska hända och visar barnet att de älskar det. Föräldrar vill ha preoperativ information och rätten till information finns formulerad i HSL 1982:763. Det påtalas också att om information inte kan lämnas till patienten ska den istället lämnas till en närstående. Studiens syfte är att belysa den perioperativa kommunikationens betydelse för föräldrars upplevelse och deltagande vid sitt barns anestesiinduktion. Föräldrar tror att deras deltagande är bra för barnet och föräldrars oro minskar genom preoperativ förberedelse. Metoden är en litteraturstudie som bygger på 10 vetenskapliga artiklar. Artiklarna är granskade och kvalitetsbedömda. Resultatet innefattar artiklar från åren Det preoperativa besöket ska förbereda och informera familjer, samtidigt är det viktigt att undersöka föräldrars attityder, känslor och erfarenheter av att vara deltagande vid anestesiinduktionen. Föräldrars viktigaste roll är att prata med och stödja sitt barn på samma sätt som de gör hemma. Genom perioperativ kommunikation kan anestesisjuksköterskan hjälpa föräldrar att bli delaktiga och klargöra deras roll utifrån barnets utveckling. Meningen med god kommunikation är att nå de mål man formulerar genom samarbete och problemförståelse mellan sjuksköterska och patient eller anhörig. Anestesisjuksköterskan beskriver hur barnet kan se ut och reagera under de olika stegen vid anestesiinduktionen. Barn formar sitt beteende efter föräldrar. Med hjälp av en skriftlig vårdplan kan anestesisjuksköterskan skapa en optimal förberedelse för föräldrar som deltar vid induktionen. Nyckelord: Föräldrar, anestesiinduktion, kommunikation och preoperativ information. 1

3 ABSTRACT As nurse anesthetists we daily meet children and their parents before surgery. Studies show that parents want to be present at the anesthesia induction, to participate at the start of anesthesia and stay until the child falls asleep. Parents and children are as communicating vessels and to permit parents to attend the induction process decreases fear and anxiety associated with anesthesia. The anxiety is nevertheless important as it helps parents to prepare themselves for what will happen and show the child affection. The parent s rights to preoperative information are formulated in the Stockholm Institute of Education 1982:763. It is also called attention to that if information cannot be left to the patient it should instead be left to a relative. The aim of this study is to examine the importance of perioperative communication for parents and their experience and participation at the child's anesthesia induction. Parents believe that their participation is good for the child and parent s anxiety decreases by preoperative preparation. This literature study is based on 10 scientific articles. The articles are analyzed and then quality assessed. The result includes articles published in The preoperative visit will prepare and inform families, and it is important for the nurse to pay attention to parents' attitudes, feelings and experiences of participating at the anesthesia induction. It is most important for the parent to support their child and communicate in the same way that they do at home. By perioperative communication the nurse anesthetist can help parents to get involved in the care and to clarify their role on the basis of the child's maturity. The purpose of good communication is to reach the goals that the nurse, patient or the relative agree upon. The nurse anesthetist describes the different stages and how the child may react during the anesthesia induction. Children shape their behaviors after parents. It is also essential for the nurse to call her attention to reactions in parents. With the aid of a written care plan the nurse anesthetist can create an optimum preparation for parents to participate at the anesthesia induction. Keywords: Parents, anesthesia induction, communication and preoperative information. 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION 4 BAKGRUND 5 Historik och internationella skillnader 5 Anestesiinduktion relaterat till barns utvecklingsnivå 5 Föräldrars roll och deltagande 6 Perioperativ kommunikation 6 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9 METOD 9 Forskningsproblem 9 Inkluderings och exkluderings kriterier 9 Litteratursökning 9 Sökprocess 10 Tabell 1. Sökschema 11 Tabell 2. Sökschema 12 Kvalitetsgranskning 13 RESULTAT 14 Omfattningen av föräldrars närvaro och deltagande vid anestesiinduktionen 14 Föräldrars önskemål om innehåll i informationen och önskad tidpunkt för informationen 14 Föräldrars upplevelse av kommunikationen perioperativt och dess betydelse 15 Föräldrars oro relaterat till kommunikationen perioperativt 15 Anestesisjuksköterskans roll i kommunikationen 17 DISKUSSION 18 Metoddiskussion 18 Resultatdiskussion 20 Slutsats 25 REFERENSER 26 Bilaga 1 Protokoll för kvalitets bedömning av studier med kvalitativ analysmetod 29 Bilaga 2 Protokoll för kvalitets bedömning av studier med kvantitativ analysmetod 30 Bilaga 3 Översikt av inkluderade artiklar i resultatet 32 Förtydliganden 35 3

5 INTRODUKTION I denna litteraturstudie vill vi belysa den perioperativa kommunikationen mellan barn, föräldrar och personal samt dess betydelse för föräldrars upplevelse och deltagande vid anestesins början och till dess barnet sover, d v s anestesiinduktionen. Anestesiinduktionen kan för barn och föräldrar vara en av de mest stressfulla delarna i den operativa fasen. En induktion som inte går smidigt kan resultera i skräckfulla minnen med rädsla och misstro till medicinsk personal (LaRosa-Nash m fl, 1995). Föräldrar kan ha en stark inverkan på barn d v s en trygg förälder kan skapa ett tryggt barn och en orolig förälder kan förmedla sin oro till barnet (Chundamala m fl, 2009). LaRosa-Nash m fl (1995) beskriver att nästan vilket barn som helst som tas in på den ofamiljära operationsavdelningen av främmande personal blir extremt rädda. Att tillåta föräldrar delta i induktionsprocessen minskar barns och föräldrars rädsla och oro associerad med anestesin (a a). Utifrån den kliniska erfarenheten av att informera och förbereda föräldrar och barn inför anestesiinduktionen har anestesisjuksköterskan en unik möjlighet att påverka föräldrars och barns tillfredsställelse (Romino m fl, 2005). Samtidigt visar studien att en otillräckligt förberedd och informerad förälder kan vara ett otryggt stöd (a a). Det är därför viktigt att föräldrar integreras i vården så att de bästa förutsättningar skapas och därmed ökas barnets välbefinnande och trygghet i omvårdnaden (Jonmarker & Werner, 1998). I vårt arbete som anestesisjuksköterskor möter vi dagligen barn som ska opereras och deras föräldrar. Vi upplever att föräldrar och barn har både individuella men även gemensamma behov, möjligheter och förmågor att kommunicera. Vår erfarenhet är att det behövs tydliggöras på vilket sätt den perioperativa kommunikationen påverkar föräldrar som har barn som skall sövas. Barn och föräldrar kan uppfattas som en enhet vid utsatta situationer, och speciellt när barnen är små är de som kommunicerande kärl (Falk, 2010). Fennell (1999) beskriver en förälders upplevelse när det brustit i perioperativ kommunikation: Tom ska opereras på ett sjukhus som inte har något program för föräldranärvaro vid anestesiinduktionen. Toms mamma har bara tillåtelse att bära sin son till operationsrummets dörr. Tom tas ifrån sin mamma av vad han uppfattar som två maskerande främlingar. När han blir buren in till operationsrummet sparkar och skriker han efter mamma. Hans mamma står kvar, paralyserad av rädsla. (s 38) 4

6 BAKGRUND Bakgrunden presenteras under rubrikerna historik och internationella skillnader, barns utveckling, föräldrars roll och deltagande samt perioperativ kommunikation. Historik och internationella skillnader År 1958 gjorde Eckenhoff en retrospektiv studie på mer än 600 barn. Där fann Eckenhoff ett samband mellan vad han kallar en icke tillfredsställande anestesiinduktion och negativa postoperativa personlighetsförändringar (Watson & Visram, 2003). Detta resulterade i att barns oro i den perioperativa fasen synliggjordes. I sökt litteratur finns ingen historisk beskrivning över föräldranärvaro vid anestesiinduktion däremot finns studier som beskriver hur rutinerna för detta varierar i världen (Watson & Visram, 2003). I Storbritannien är föräldranärvaro vid anestesiinduktion vanligt förekommande men i USA är det inte lika accepterat (a a). En undersökning 1996 visade att över hälften av amerikanska anestesiologer tillät föräldranärvaro i mindre än fem procent av fallen (a a). De svenska anestesiologerna Jonmarker och Werner (1998) däremot anser att föräldranärvaro vid anestesistarten har ett stort värde för att lugna barnet. Även Nilsson och Larsson (2000) påpekar att barn nästan alltid åtföljs av anhöriga som vill vara med när barnet sövs. Anestesiinduktion relaterat till barns utvecklingsnivå Barn formar sitt beteende efter föräldrar (McGraw, 1994). Föräldrars värderingar har ett avsevärt inflytande på barnet och föräldrars copingmekanismer påverkar deras barns copingmekanismer (a a). Närvaron av en tröstande familje-medlem under anestesiinduktionen kan minska rädsla, oro och ensamhet (Romino m fl, 2005). Barns rädsla är ofta ett resultat av kontrollförlust och oron av att inte veta eller känna till något av det som händer och det är vanligt att oroliga barn blir agiterade, inte vill samverka, sparkar och gråter för att undkomma (a a). Inne i operationsrummet kan föräldrar sitta med sitt lilla barn i knäet eller bredvid operationsbordet med sitt stora barn (LaRosa-Nash m fl, 1995). Barn behöver föräldrars kärlek och trygghet, speciellt i en ovan miljön som i ett operationsrum (Romino m fl, 2005). Forskning visar att om föräldrar är med vid anestesiinduktionen minskar bieffekter (a a). McGraw (1994) beskriver anestesiinduktion i förhållande till barns utvecklingsnivå: - Spädbarn kan tas omhand av sjukvårdspersonal och de löper inte så stor risk att drabbas av separationsångest. Till skillnad från McGraw (1994) är Romino m fl (2005) av den åsikten att spädbarn kan reagera negativt på främmande personer. - Barn i åldrarna ett till tre år är däremot knutna till sina föräldrar och rädda för separation. De är för unga för att förstå långa förklaringar men reagerar positivt till distraktion eller sin favoritleksak. - Barn på fyra till sex år vill ha mer förklaringar och känna att de har kontroll över händelser. - Skolbarn vill ta del i beslut men det skall göras preoperativt och inte i en stressig situation. Romino m fl (2005) menar att skolbarn ofta tolkar sjukvård som ett slags bestraffning och hoppas på under, deras fantasi kan leda till rädsla. Att prata med förskole- och skolbarn om operationen mer än en vecka innan operationen kan skapa oro och rädsla. Informationen bör vara så nära operationsdagen som möjligt (Justus m fl, 2006). 5

7 - Tonåringar är upptagna med hur de ska bete sig, har en önskan om integritet och oberoende. Enligt Justus m fl (2006) är tonåringar ofta extremt oroliga för resultatets kosmetiska effekt efter operationen. De behöver 7-10 dagars förberedelse innan operationen och en detaljerad förklaring om kommande procedur. Föräldrars roll och deltagande Själva anestesisituationen påverkar inte bara barnet utan även föräldern (Romino m fl, 2005). Det är inte förvånande att ett signifikant antal föräldrar är oroliga inför deras barns operation menar Voepel-Lewis m fl (2000). Föräldrars oro ses ofta som något negativt men är nödvändig då den till största delen är kreativ och utvecklande (Alfvén & Hofsten, 2005). Oro beskrivs i Stora svenska ordboken (1998) som en känsla av upprördhet, rädsla och olust. Alfvén & Hofsten (2005) anser att oron är viktig eftersom den får föräldrar att förbereda sig på vad som kan hända och visar barnet att föräldrar engagerar sig och älskar barnet. Ibland tar oron överhand, förstör och förhindrar föräldrar att njuta av nuet och begränsar för barnet. Kunskap ger lugn och säkerhet vilket kan minska oron (a a). I studier beskrivs det även att föräldrar upplever ökad stress vid separation från barnet vid operationsstarten, oavsett om de är med vid anestesiinduktionen eller inte (Romino m fl 2005, Voepel-Lewis m fl 2000). Därför borde det vara en självklarhet att förbereda och tillåta föräldrar vara med för att minska denna stress. Ett koncept med rutiner för föräldranärvaro vid induktion (Parental Present Induction, PPI) har utarbetats på olika sjukhus, bl a i Boston 1989, och blivit mycket uppskattat av föräldrar och sjukhuspersonal (LaRosa-Nash m fl, 1995). Med försiktig planering och utbildning känner de flesta föräldrar att deras närvaro är till fördel för deras barn. Anestesisjuksköterskan är nyckeln i ett lyckat induktionsprogram för föräldranärvaro. Skriftlig information är viktigt då stress i den perioperativa perioden kan göra den muntliga instruktionen svår att komma ihåg (Dreger & Tremback 2006, LaRosa-Nash m fl 1995). Föräldrars viktigaste roll är att prata med och stödja sitt barn på samma sätt som de gör hemma. Anestesisjuksköterskan beskriver hur barnet kan se ut och reagera under de olika stegen vid anestesiinduktionen (LaRosa-Nash m fl, 1995). De typiska fysiska svaren till maskinduktion, som anestesisjuksköterskan tar för givet är normala och förväntade, kan vara väldigt upprörande för föräldrar och behöver förklaras genom preoperativ undervisning (a a). Negativa reaktioner från föräldrar kan resultera i förlängd anestesiinduktion och skapa stress hos anestesiologen. Perioperativ kommunikation Communicate är latin och betyder att göra något gemensamt, göra någon annan delaktig i, ha förbindelse med i syfte att bygga upp ett tillitsfullt förhållande och att få och ge information (Eide & Eide, 1997). Kommunikation innebär utbyte av signaler mellan två eller flera parter i en sändare budskap mottagare relation. Enligt forskningen kommunicerar människor sedan späd ålder. Det innebär inte att vi behärskar kommunikation väl. Erfarenheten visar att de allra flesta av oss har mycket att lära (a a). Kommunikation finns inom alla områden i samhället och vi kommunicerar kontinuerligt. Ett icke kommunikativt beteende finns inte vilket innebär att kommunikationen är både verbal och icke verbal. Verbal kommunikation förmedlar budskapet språkligt, genom tal eller skrift. Icke verbal kommunikation är till exempel kroppshållning, rörelser, ansiktsuttryck, röstanvändning (röstläge) och beröring. Ofta spelar den icke 6

8 verbala kommunikationen en lika viktig roll som den verbala kommunikationen i kontakten mellan människor (a a). En del av kommunikationen innefattar ömsesidig information. I Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) anges att Patienten skall ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Om informationen inte kan lämnas till patienten skall den i stället lämnas till en närstående (paragraf 2b). Nilsson och Larsson (2000) anser att anhöriga har ett berättigat krav att få information och att få överföra information om speciella förhållanden, om barnets och sina egna önskemål. Kommunikation i omvårdnad innebär en integration av flera aspekter. Den förutsätter att man använder sin yrkeskunskap, förmåga till empati och att man har klargjort målen (Eide & Eide, 1997). Vidare krävs ett samspel mellan känslor, rationalitet och etiska övervägande. Sist men inte minst kommer tidsaspekten som omfattar patientens förflutna tid, sjukdomshistoria, nutid, aktuell omvårdnadssituation och framtid, hur det blir efter operationen (a a). Grunden för hjälpande kommunikation är empati. För detta krävs en förmåga och vilja att vara mottaglig, uppmärksam och lyssnande gentemot den andra parten på dennes premisser. Det gäller att kunna lyssna på vad patienten säger både verbalt och icke verbalt (a a). En förutsättning för god kommunikation är att förstå den andres språk och koder, men också dennes kulturella referenser. Risken för feltolkningar och missförstånd är stor inte bara i den verbala kommunikationen, även gester, mimik och kroppshållning kan ha mycket varierande innehåll i olika kulturer (Eide & Eide, 1997). God kommunikation syftar till bästa möjliga problemförståelse och samarbete mellan sjuksköterska och patient eller anhörig om att nå de mål man formulerar i samarbete (a a). I kommunikation förmedlas även det känslomässiga stöd som behövs för barn och föräldrar för att kunna hantera stressen inför operationen (Dreger och Tremback, 2006). En operation stör den dagliga rutinen i familjens liv. Genom att skapa en omgivning där familjer känner att de säkert kan identifiera och uppmärksamma rädsla som de försökt gömma, ger sjuksköterskan den bästa perioperativa vården. Sjuksköterskan kan då hjälpa till med att omvandla känslan att inte vilja vara med och nuvarande stressupplevelse till en tolererbar och kanske till och med trevlig erfarenhet (a a). Detta kan medverka till att familjemedlemmar får en positiv upplevelse med både självbestämmanderätt och minskad rädsla inför den tekniska vården (a a). Föräldrar och barn som förväntar sig en positiv utgång verkar vara mindre oroliga och kan vara mer effektiva i att hantera sina omständigheter (a a). Det preoperativa besöket bör anpassas för att förbereda och tillhandahålla undervisningsmöjligheter till barn och föräldrar. Detta kan hjälpa föräldrar och barn att hantera obehagliga upplevelser när de befinner sig i operationsrummet (McGraw, 1994). I samband med den preoperativa intervjun är det viktigt att undersöka föräldrars förberedelser, attityder, känslor och erfarenheter av att vara närvarande vid sitt barns anestesiinduktion (a a). Föräldrar kan vara delaktiga genom en mer aktiv roll för att hjälpa sitt barn att känna mindre stress och mer positiva känslor inför operationen (Li & Lam 2003, Voepel-Lewis m fl 2000). Anestesisjuksköterskan bör uppmuntra föräldrar att stödja barnet, försäkra att deras barns induktion är normal och att deras hjälp samt närvaro är uppskattad (LaRosa-Nash m fl, 1995). Om föräldern blir emotionellt överväldigad och inte kan prata är det viktigt att anestesisjuksköterskan tar över och fortsätter att stödja 7

9 föräldern till att finnas där fysiskt för barnet (a a). Föräldern ska känna delaktighet med barnet och all personal tar ett steg tillbaka för att tillåta barnet att fokusera i först hand på sin förälder (LaRosa-Nash m fl, 1995). Anestesipersonalen bestämmer när föräldern ska lämna operationsrummet och uppmuntrar föräldern att säga god natt till sitt barn innan de går. Föräldrar har en enastående förmåga att hålla kvar ett stödjande sätt till sitt barn, men kan bryta ihop så fort de lämnat operationsrummet (a a). Många föräldrar blir förvirrade efter induktionen och behöver ofta någon de kan kommunicera med om sina känslor (a a). Anestesisjuksköterskan blir mycket av psykologisk och kulturell medlare (Benner, 1993). Anestesisjuksköterskan ska i sitt kliniska arbete förena ett naturvetenskapligt och humanvetenskapligt synsätt (Larsson, 2000). Detta innebär att anestesisjuksköterskan vid det korta mötet före operationen ska se patienten i sin helhet och att omvårdnaden formuleras utifrån en positiv människosyn med målet att tillgodose primära och sekundära behov (Rooke, 1995). Dessa tankar är grunden för anestesisjuksköterskans omvårdnadsarbete. Speciellt viktigt med helhetssyn kan det vara vid omvårdnad av flera parter samtidigt, som under den perioperativa kommunikationen med barn och deras föräldrar. 8

10 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Litteraturgranskningens syfte är att belysa den perioperativa kommunikationens betydelse för föräldrars upplevelse och deltagande vid sitt barns anestesiinduktion. - I vilken omfattning är föräldrar närvarande och deltagande vid anestesiinduktionen? - Vad vill föräldrar veta inför anestesiinduktionen och när vill de få informationen? - Hur upplever föräldrar kommunikationen perioperativt och vilken betydelse har den? - Är föräldrars oro relaterad till kommunikationen perioperativt? - Vad är anestesisjuksköterskans roll i den perioperativa kommunikationen? METOD Författarna har gjort en litteraturstudie och detta innebär analys, identifiering och beskrivning av tidigare forskning inom valt område (Friberg, 2006). Frågeställningarna fokuserar framförallt på kvalitativa upplevelser. Granskning av aktuell litteratur i ämnet kan ge underlag för en empirisk studie (a a). Metoden presenteras under rubrikerna forskningsproblem, inkluderings- och exkluderingskriterier, litteratursökning, sökprocess med två tabeller och slutligen kvalitetsgranskning. Forskningsproblem Att vara förälder till ett barn som skall opereras och vara med om en anestesiinduktion kan vara en svår upplevelse. Som sjuksköterska är det viktigt att kunna bemöta och stödja föräldrar. Författarna önskade i första hand finna artiklar som belyser kommunikationen mellan föräldrar, barn och anestesipersonal samt dess betydelse för föräldrars deltagande vid deras barns anestesiinduktion. Inkluderings och exkluderingskriterier De artiklar som författarna ansåg motsvara studiens syfte var baserade på både kvalitativa och kvantitativa analysmetoder. Inkluderade artiklar var vetenskapligt uppbyggda och publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Studier publicerade inkluderades i resultatet. Nio av tio artiklar som inkluderades var skrivna på 2000-talet för att sammanställningen skulle spegla aktuell forskning inom området, dock fanns inga artiklar från åren En artikel från 1997 inkluderades p g a att den var en av två svenska artiklar som författarna kunde hitta. Detta då önskan fanns att finna material från hemlandet, eftersom studier visar att det finns stora internationella skillnader. Artiklarna skulle vara skrivna på engelska eller svenska. Exklusions-kriterier var review artiklar vilka uteslöts i resultatdelen men användes i bakgrunden. Artiklar som huvudsakligen inriktade sig på barns upplevelser exkluderades. Litteratursökning Artiklarna söktes via databaserna PubMed, CINAHL och Cochrane. Artiklarna skulle vara tillängliga via databaserna och skrivna på ett språk som författarna behärskar det vill säga, engelska eller svenska. Veckorna 48-51, 2009 samt veckorna 2-4, 2010 avsattes till sökning av vetenskapliga artiklar. Därefter har författarna sökt med jämna mellanrum för att se om några nya artiklar tillkommit. 9

11 En sista sökning gjordes och gav tre nya artiklar som inte bedömdes vara av värde för studien. I litteraturstudien ingår 23 artiklar varav 13 återfanns via sökord, 7 via referenser, 2 via författarnamn det vill säga manuell sökning och en via liknande artiklar i databaserna. I resultatet ingår tio ursprungsartiklar. För att öka trovärdigheten har författarna använt peer review artiklar (Willman m fl, 2006). Sökprocess För att få en överblick av ämnet började litteratursökningen osystematiskt för att efter hand bli mer systematisk när syftet klarnade, s k kompletterande metoder (Friberg, 2006). Sökorden föräldrar, anestesiinduktion, kommunikation och preoperativ information var de som bildade den röda tråden genom studien. De booleska sökoperatorerna AND och OR användes för att rikta in sökningen till ett begränsat område. Ett antal MeSh-termer och subject heading list användes. Att utgå från thesaurus i databaser, samt begränsningsverktyg som fanns i databaserna, underlättade sökningarna och gjorde det möjligt att få ett överskådligt antal artiklar som uppnådde inklusionskriterierna och hade ett vetenskapligt värde. Artiklarna återkom i både Pub Med och Cinahl. Alla artiklar som överensstämde med syftet skrevs ut i fulltext från det internetbaserade kursbiblioteket vid Malmö högskola. Det gjordes en första sökning på Cochrane med MeSH-term Anesthesia som gav träffar, Mesh-term Anxiety = 3746 träffar. Därefter sökte författarna på orden Parental presence AND anesthesia induction AND feelings = 0 träffar, Parental presence AND anesthesia induction = 9 träffar, Parental presence and anesthesia induction AND preoperative education = 0 träffar, anesthesia induction AND parents AND feelings = 0 träffar, parental presence, anesthesia induction = 0 träffar. Av dem författarna fick träffar på, var inget av intresse. Därefter har inga nya sökningar gjorts på Cochrane, då författarna funnit tillräckligt med artiklar via Pub Med och Cinahl. Databassökningarna gjordes både gemensamt och var för sig av författarna. Vid den första bearbetningen lästes artiklarnas abstrakt av författarna oberoende av varandra, för att skapa en bild av innehållet och om artikeln motsvarade syftet med litteraturstudien. Valet av abstrakt som lästes var generöst. De studier som motsvarade syftet lästes i sin helhet. Därefter gjorde författarna en gemensam bedömning över vilka artiklar som skulle ingå baserat på kvalitetsgranskningen. Av de 23 artiklar som användes i studien uteslöts 9 reviewartiklar från resultatdelen. Efter ytterligare noggrann genomgång av resterande artiklar uteslöts 4 artiklar från resultatdel då dessa studier inte klart motsvarade syftet. Däremot har dessa 13 artiklar från åren använts i introduktionen, bakgrunden och resultatdiskussionen där de bidragit med intressant information. En systematisk granskning genomfördes på tio artiklar enligt IMRAD (Polit & Beck, 2006) vilken låg till grund för översikten av inkluderade artiklar i resultatet (bilaga 3). I tabell 1 och 2 visas PubMed och Cinahl, sökord och sökresultat. Sökorden söktes separat och i olika kombinationer. 10

12 Tabell 1. Sökschema över databassökningar, sökord, träffar, lästa artiklar samt utvalda/använda artiklar. Här redovisas PubMed, Advanced Search och All Fields. Sök datum Databas Sökord Antal träffar PubMed #1 Nursing Granskade abstrakt Lästa artiklar PubMed Anesthesia PubMed Induction PubMed Parental PubMed Presence PubMed Videoinformation PubMed MeSH Induction (anesthesia) PubMed MeSH Parental PubMed MeSH Presence PubMed MeSH information (Patient Self- Detemination Act) PubMed MeSH nursing ( Family Nursing, Perioperative Nursing, Nursing) PubMed Anesthesia AND induction AND parental PubMed (Anesthesia AND induction AND parental) AND information PubMed ((Anesthesia AND induction AND parental) AND information) AND nursing Använda artiklar 11

13 Tabell 2. Sökschema över databassökningar, sökord, träffar, lästa artiklar samt utvalda/använda artiklar. Här redovisas Cinahl, Full Text och Peer Reviewed. Sök datum Databas Sökord Antal träffar Cinahl Preparing parents AND education AND preoperative information Cinahl Preparing parents AND anesthesia induction AND preoperative information Cinahl Parents AND preoperative information AND anesthesia induction Cinahl (MH Perioperative Nursing) AND parents Granskade abstrakt Lästa artiklar Cinahl Nursing Cinahl Anesthesia induction Cinahl Information Cinahl Education programs Cinahl Parents experience Cinahl Parents in anesthesia induction Cinahl Video information Cinahl Parental Cinahl Communication Cinahl Communication AND anesthesia induction Använda artiklar 12

14 Kvalitetsgranskning Kvaliteten värderades enligt Willman m fl (2006) protokoll (bilaga 1, 2). Kvalitetsgraderingen poängsattes enligt frågeformulär baserat på ja/nej, där ja gav 2 poäng och nej 0 poäng. Bedömningen gav en poängsumma som sedan räknades om i procent av den totala, möjliga poängsumman (Willman m fl, 2006). För att artikeln skulle bedömas som grad 1 krävdes % av den totala poängsumman, för grad 2 krävdes 70-79% och för grad 3 krävdes 60-69% (a a). Efter kvalitetsgranskning bedömdes samtliga tio artiklar vara av grad 1, vilket innebär hög kvalitet. Av dessa tio artiklar som låg till grund för resultatet baserades sju på kvantitativ analysmetod och tre på kvalitativ analysmetod. Bilaga 3 visar en översikt av artiklarna i resultatet och artiklarna presenteras med författare, titel, syfte, metod, deltagare, resultat och kvalitet/typ. Kvalitetsgranskningen baseras på författarnas egna erfarenheter och kunskap av att förstå och tolka artiklar. 13

15 RESULTAT Resultatet är en redovisning utifrån syftet och frågeställningarna. Artiklarna redovisas utan bestämd ordning. Frågeställningarna redovisas under följande rubriker: - Omfattningen av föräldrars närvaro och deltagande vid anestesiinduktionen - Föräldrars önskemål om innehåll i informationen och önskad tidpunkt för informationen - Föräldrars upplevelse av kommunikationen perioperativt och dess betydelse - Föräldrars oro relaterad till kommunikationen perioperativt - Anestesisjuksköterskans roll i den perioperativa kommunikationen Omfattningen av föräldrars närvaro och deltagande vid anestesiinduktionen I granskad litteratur deltar föräldrar i olika omfattning. Det framgår i Wisselo m fl (2004) studie att 90 % av föräldrar vill närvara vid sitt barns anestesiinduktion. I samma studie påtalas att det nyligen införts en rutin på The University Hospital Maastricht som tillåter föräldrar att delta vid sitt barns anestesiinduktion om den enskilde anestesören godkänner det (a a). Andra studier visar att alla föräldrar vill delta vid anestesiinduktionen igen om deras barn skulle behöva anestesi vid ett annat tillfälle (Chan & Molassiotis 2002, Kain m fl 2003). De kinesiska föräldrarna i Chan och Molassiotis (2002) studie påtalar inte sitt önskemål om att de vill delta vid anestesiinduktionen men vid förfrågan vill de gärna vara med. Oerfarna eller oroliga föräldrar, menar Himes m fl (2003), bör få ordentlig utbildning och emotionellt stöd och tillåtas följa sitt barn under anestesiinduktionen. Föräldrars önskemål om innehåll i informationen och önskad tidpunkt för informationen Studierna behandlar olika aspekter av information till föräldrar. I en studie av Wisselo m fl (2004) konstruerades ett frågeformulär för att ta reda på föräldrars inställning till information och anestesi. Denna information visade sig vara ett värdefullt redskap när en videofilm skulle produceras och bli en del av den preoperativa förberedelsen. Föräldrar önskar bland annat mer information om premedicinering, anestesiinduktion, bieffekter av anestesin och postoperativ smärtlindring. De menar att videofilmen har blivit en succé hos personal, föräldrar och barn. Anledningen till dess popularitet är enligt Wisselo m fl (2004) att den vänder sig till vad föräldrar vill veta och vad personalen på det här sjukhuset tycker att föräldrar bör veta. I studien efterfrågades också hur föräldrar önskar få den preoperativa information. De tre vanligaste svaren var att 90 % vill ha en informationsbroschyr, 80 % vill ha ett preoperativt besök av anestesören och 41 % önskar en videofilm (a a). Föräldrar som får information om anestesiinduktionen via en video, får en bra förberedelse för att kunna vara med vid induktionen (Zuwala & Barber, 2001). En god kvalité på information innebär bättre förutsättning att föräldrar förstår den korrekt (Hatava m fl, 2000). Det är viktigt att planera och koordinera förberedelserna för föräldrar som är med vid anestesiinduktionen (Himes m fl, 2003). De flesta föräldrar fick information muntligen men även via broschyrer och videoband (a a). Många föräldrar rapporterade att de fått information om induk- 14

16 tionen från många olika vårdgivare (Himes m fl, 2003). Alla föräldrar visste att deras barn skulle få antingen anestesigas eller läkemedel via venös nål och de flesta visste att barnet kunde rycka eller uppleva aggression (a a). Dock visste inte 25 % av föräldrarna att barnet eventuellt kunde bli intuberat, d v s få ett andningsrör i halsen (Himes m fl, 2003). En undervisningsplan ska inkludera information om hur barn reagerar vid anestesiinduktionen, olika ljud från operationsrummet, förväntningar av föräldrars uppträdande och när föräldrar får lämna operationsrummet (a a). Resultatet av Wisselo m fl (2004) studie visar att föräldrar önskar preoperativ information veckan före operationen. Himes m fl (2003) menar att information som ges för tidigt kan skapa onödig oro. Å andra sidan kan information i sista minuten som ges under tidspress leda till att föräldrar inte hinner förbereda sig på att närvara (a a). Föräldrars upplevelse av kommunikationen perioperativt och dess betydelse I litteraturen bygger kommunikation perioperativt på preoperativ information. Att se sitt barn falla i sömn under anestesiinduktionen är, inte oväntat, en väldigt skrämmande erfarenhet (Hatava m fl, 2000). En del föräldrar uttrycker denna känsla som stark, d v s som om de fullkomligt förlorar kontrollen över sitt barn eller till och med som om barnet är på väg att dö. Dessa känslor menar Hatava m fl (2000) är speciellt vanliga hos föräldrar som får traditionell information. De föräldrar som får samma information och ett preoperativt besök med rollspel har inga liknande känslor relaterat till induktionen. Detta gör att ett förberedelse program starkt kan rekommenderas (Hatava m fl, 2000). När ett barn behöver hjälp är det naturligt för föräldrar att krama, smeka och vagga barnet (Tourigny m fl, 2005). Likaså är föräldrars avsikt att få delta i barns vård väldigt hög men deras handling visar inte detsamma. Det visar sig att föräldrar med erfarenhet av barnoperation och mammans utbildningsnivå inte har någon betydelse för avsikt eller handling. Föräldrar tror att deras deltagande i barnets vård är bra för barnet, att människor runt dem godkänner deras val och att de gör något gott menar Tourigny m fl (2005). Däremot har föräldrar med små barn (3-4 år) en mer uttalad önskan att delta än föräldrar med skolbarn (a a). Studier visar att den stora tillfredsställelsen för föräldrar är den fullständiga information de får inför anestesiinduktionen och därmed förbereds att delta i vården av sitt barn (Himes m fl 2003, Kristensson-Hallström m fl 1997). Föräldrars oro relaterad till kommunikationen perioperativt I läst litteratur finns olika lösningar för att minska oro. Kain m fl (2007) syfte med ett familjefokuserat beteendevetenskapligt förberedelseprogram (ADVANCE) är att minska oron under anestesiinduktionen och förbättra återhämtningen på den postoperativa avdelningen. I ADVANCE deltog föräldrar under beskrivna situationer. Förberedelseprogrammet ADVANCE består dels av en förberedande videofilm, och dels av instruktioner till föräldrar i hur de bäst kan stödja, distrahera och kommunicera med sitt barn på operationsdagen. Broschyrer till föräldrar beskriver förloppet under operationsdagen och ger förslag till hur oro kan hanteras hos föräldrar och barn. Föräldrar fick ta med sig induktionsmask, mössa och munskydd hem för att kunna förbereda barnet i lugn och ro (a a). Barnen får i studien distraherande leksaker på sjukhuset. Forskarna beräknar att tidsåtgången för att 15

17 genomföra programmet är 30 minuter. Kain m fl (2007) menar att ADVANCE är en effektiv intervention som lever upp till syftet men den är också dyr och kan kanske användas av större barnsjukhus. Chan och Molassiotis (2002) resultat visar att det bör erbjudas ett undervisningsprogram som förbereder föräldrar inför barnets anestesiinduktion samt ett besök på uppvakningsavdelningen. Det kan minska föräldrars oro och öka deras tillfredsställelse med vården (a a). I utbildningsprogrammet var undervisningen individualiserad utifrån föräldrars behov (Chan & Molassiotis, 2002). Muntlig information kombinerades med en informationsbroschyr. I informationen betonades särskilt att målet med att föräldrar deltar vid anestesiinduktionen är att minska rädsla och oro hos barnet som ska opereras (a a). Vidare diskuterades förväntningarna på och rollen hos föräldrar vid anestesiinduktionen. Föräldrar förbereddes även på normala fysiologiska förändringar hos barnet vid anestesiinduktionen (a a). McEven m fl (2007) fann en signifikant minskad oro och ett minskat behov av information hos föräldrar som har sett en 8-minuter lång informationsvideo före sitt barns anestesiinduktion. Informationsvideon beskriver händelser som sker med barnet vid en dagkirurgisk operation, inklusive anestesiinduktionen. Den minskade oron sågs hos föräldrar som hade fått både skriftlig och muntlig information, före och på operationsdagen (a a). Anestesiinduktionen är den mest obehagliga händelsen för föräldrar medan själva nålsättningen är mindre upprörande när föräldrar själva får sätta på bedövningskrämen på barnet i hemmet (Hatava m fl, 2000). Zuwala & Barbers (2001) studie visar att föräldrar som ser en video om anestesiinduktionen har mindre oro, vilket kan innebära att föräldrars närvaro leder till mindre upprörda och arga barn. De talar även om att föräldrars närvaro och lugn vid induktionen kan resultera i en positiv upplevelse för deras barn. Föräldrars oro har mätts med STAI (State-Trait Anxiety Inventory) i väntrummet före operationen och sedan omedelbart efter separationen från barnet vid två operationer (Kain m fl, 2003). Vid den andra operationen har föräldrar varit med och påverkat vid anestesiinduktionen. Möjligheten att delta och påverka upplevs som positivt och det framgår att föräldrars oro är markant reducerad vid en påföljande operation, oavsett om föräldern deltagit vid den första anestesiinduktionen eller inte (a a). I Wisselo m fl (2004) studie bedöms föräldrars copingsätt och orosnivå. Det visar sig att copingsättet inte påverkar svaren i det frågeformulär som studien bygger på. Inte heller är det någon skillnad i hur mycket information som söks mellan blunters (undviker information) och monitors ( söker information). Föräldrar har olika önskemål om information och det var inte bara det som de oroade sig för som de ville ha information om (a a). Orosnivåerna är de samma för föräldrar till dagoperativa barn som för föräldrar till inneliggande barn (Kristensson-Hallström m fl, 1997). I denna studie hade alla fått muntlig och skriftlig information. De dagkirurgiska barn vars föräldrar blivit förberedda på detta sätt började dricka, mobiliserades och skrevs hem tidigare (a a). En ökning av orosnivån sågs hos 62 % av föräldrar under anestesiinduktionen jämfört med före induktionen och den oron stannade kvar efter induktionen (Himes m fl, 2003). Två föräldrar i studien svarade att de varit skräckslagna under 16

18 induktionen men samtidigt svarade många föräldrar i denna studie att de fått adekvat emotionellt stöd. Med omsorgsfull förberedelse kan föräldrar närvara vid induktionen på ett sådant sätt att det är till fördel inte bara för barnen utan även för dem själva och anestesipersonalen (a a). Kristensson-Hallström m fl (1997) anser att en diskussion bör föras med föräldrar om deras föräldraroll på sjukhuset, då detta kan resultera i minskad föräldraoro. Anestesisjuksköterskans roll i den perioperativa kommunikationen Anestesisjuksköterskan bör vara observant på vanligt upplevda känslor och kunna ge ett emotionellt stöd till föräldrar under induktionen anser Himes m fl (2003). De beskriver att lugnande ord om proceduren, vetskapen om föräldrars känslor, barns olika steg och uttryck under anestesin är något anestesisjuksköterskan fortsatt bör vara fokuserad på under induktionen. Med en genomtänkt perioperativ planering och en skriftlig vårdplan om proceduren för det anestetiska teamet, kan en optimal förberedelse skapas för föräldrar som vill vara närvarande vid sitt barns anestesiinduktion (Himes m fl, 2003). Föräldrars intention att delta i barnets vård påverkas av deras attityder, subjektiva värderingar och uppfattningar av kontroll, vilka bör övervägas varje gång nya program med föräldradeltagande ska utarbetas (Tourigny m fl, 2005). Dessutom bör föräldrar bli informerade och stöttade i sina försök att vara involverade i sitt barns vård. Ett undervisningsprogram baserat på föräldrars roller och personalens medvetenhet, kan öka kvalitén i vården (a a). Hatava m fl (2000) menar att teorin om systematisk förberedelse och psykologiskt stöd resulterar i mindre oro, bättre information och mer tillfredställelse vid vården, utifrån föräldrars perspektiv. Det ökade föräldraengagemanget i Kristensson-Hallström m fl (1997) studie ledde till minskad sjukhusvistelse för både barn och föräldrar, och även till att mindre personal behövdes. Entusiasmen hos föräldrar i kombination med anestesisjuksköterskors positiva inställning har ökat föräldraengagemanget. Det krävs också en effektiv kommunikation mellan parterna vad gäller policy, procedur och rutiner (a a). 17

19 DISKUSSION Denna litteraturstudie har bidragit med kunskap om föräldrars upplevelse och deltagande vid anestesiinduktionen. I framtiden ska dessa kunskaper bilda grund för en vårdplan och rutin för den perioperativa kommunikationen. Diskussionen är indelad i metod- och resultatdiskussion och avslutas med en slutsats. Metoddiskussion För att uppnå detta syfte bedömde författarna att en systematisk litteraturstudie var en adekvat metod. En litteraturstudie är en lämplig grund för en framtida empirisk studie om föräldrars kommunikationsbehov perioperativt. Den skapade en inblick i betydelsen av föräldrars upplevelse och deltagande vid anestesiinduktionen. I studien användes 23 artiklar, varav 10 till resultatet. Av dessa tio artiklar var sju genomförda med kvantitativ analysmetod och tre med kvalitativ analysmetod. De valda databaserna Cinahl, PubMed och Cochrane användes eftersom de är specifikt inriktade på omvårdnad (Friberg, 2006) och gav träffar som var relevanta och vetenskapliga. För att kunna avgränsa forskningen begränsades sökningarna med att gälla föräldrar vid anestesiinduktionen. Det gjordes en första sökning på Cochrane men inget av det som författarna fick träffar på var av intresse. Därefter har inga nya sökningar gjorts på Cochrane, då författarna funnit tillräckligt med artiklar via Pub Med och Cinahl. Till viss del gav de olika databaserna och sökorden samma artiklar i sökningen och vi upplevde datamättnad (Willman m fl, 2006). Detta resulterade i att totala antalet artikelträffar som redovisas i tabellerna inte är exakta i verkligheten. De studier som motsvarade syftet lästes i sin helhet och en systematisk granskning genomfördes efter mall enligt IMRAD (Polit & Beck, 2006). Sökorden började brett men efterhand som ämnet tydliggjordes, användes MeSH termer för att hitta rätt ämne i ämnesordlistan (Friberg, 2006). Sökorden föräldrar, anestesiinduktion, kommunikation och preoperativ information bildade den röda tråden genom studien. Under sökprocessen användes även sökorden: child, feelings, anxiety, preoperative education, parental attitudes, pediatric, pediatric anesthesia, videotape, preparing parents, education, information, pediatric anesthesia induction, perioperative nursing. Sökningar gjordes både separat och i olika kombinationer. Då dessa inte gav något relevant resultat redovisas de inte i tabell 1 och 2. Några artiklar hittades som referens i tidigare funna artiklar eller via manuell sökning på författares namn. Sökord som belyser kulturella aspekter vid kommunikation har inte använts. Detta är en brist eftersom det finns många invandrade svenskar som representerar olika kulturer. Tidsskäl avgjorde storleken på studien. För att öka trovärdigheten och få ett så stort material som möjligt användes inställningarna peer review och all fields i databaserna. Artiklarna skulle vara skrivna på svenska eller engelska. Det fanns inga begränsningar geografiskt eller vad gäller publicerings år, eftersom det inte fanns mycket publicerat inom området. Exklusionskriterier var artiklar som var inriktade på enbart barns upplevelser vid anestesiinduktionen. Detta kan vara en begränsning eftersom barn och föräldrar står i nära relation till varandra och det skulle kunna erhållas viktig information via dem. 18

20 Författarna har i första skedet delat upp artiklarna mellan varandra. Därefter har båda läst de utvalda artiklarna. De inkluderade artiklarna är alla skrivna på engelska. Då vi inte är vana vid den engelska fackterminologin kan detta ge upphov till feltolkningar vid översättning, granskning och kvalitetsbedömning. Författarna har granskat artiklarna och kontinuerligt diskuterat med varandra för att minimera risken för feltolkning. I introduktionen, bakgrunden och i resultatdiskussionen finns 13 artiklar från I resultatet har vi strävat efter nya artiklar, men vi önskade också svenskt material. De svenska artiklarna är från år 1997 och 2000, då vi inte fann nyare studier. Detta ser vi som en begränsning eftersom vi tror det har hänt mycket inom området de senaste tio åren. Framförallt upplever vi att idag är föräldradeltagandet självklart för både föräldrar och anestesipersonal. Nio av tio artiklar i resultatdelen är skrivna under åren Dessa tio artiklar representerar 6 olika länder då vi ville se var detta ämne uppmärksammats och hur mycket det finns beskrivet om ämnet i de olika länderna. De sex länderna är Canada, USA, Kina, Nederländerna, Sverige och Storbritannien. Fyra från Nordeuropa, fem från Nordamerika och en från Asien. Artiklarnas härkomst och att populationen i studierna varit förhållandevis stora gör att resultatet möjligen kan generaliseras till att gälla i framförallt västvärlden. Inga studier från Sydeuropa eller övriga världsdelar finns representerade, detta kan ses som en svaghet då ytterligare upplevelser kunde ha framkommit beroende på andra kulturella och etniska värderingar. I artiklarna ställdes krav på att föräldrar skulle förstå och prata engelska, alternativt svenska i de svenska artiklarna och kinesiska i den kinesiska artikeln. Eventuellt kunde artiklar på andra främmande språk ha gett ett annat resultat. Det står inte beskrivet i funna artiklar om kulturella skillnader hos familjerna, vilket kan ses som en begränsning. En annan diskussion kan vara frågan om skillnader i föräldradeltagandet mellan allmänna och privata sjukhus. I funna studier har vi inte hittat en sådan jämförelse. Detta hade kunnat påverka vårt resultat. De artiklar som används i resultatet är granskade enligt Willman m fl (2006) protokoll (bilaga 1, 2). Frågorna gjordes om till ja och nej frågor för att tydlig poängsättning skulle kunna ske. Uppsatsförfattarna valde en artikel till resultatet som inte var randomiserad men fick hög kvalitet (Grad 1) efter granskning. Orsaken till att vi önskade få med den var att den var en av två svenska artiklar som hittades inom ämnet. De svenska författarna förklarade att artikeln inte var randomiserad då svårigheter med en ny och omfattande klinisk rutin interagerades med andra rutiner som samtidigt implementerades (Hatava m fl, 2000). I de randomiserade studierna var kontroll och undersökningsgrupper likvärdiga. Det anser vi öka tillförlitligheten. I några studier dokumenterades kön (Chan & Molassiotis 2002, Mc Ewan m fl 2007, Wisselo m fl 2004) samt fysiska parametrar (Blesch & Fischer 2006, Zuwala & Barber 2001). De mätinstrument som användes i studierna var välkända. Vi menar att det ökar generaliserbarheten och säkerheten av tolkningen. Några studier hade, som vi uppfattade det, egna frågeformulär och observationsinstrument. Det gör det svårt för en utomstående att bedöma tolkningens tillförlitlighet. Alla granskade artiklar är godkända av etiska kommittéer samt av deltagande föräldrar. Då de flesta artiklar i studien är från 2000-talet anser författarna att resultatet bygger på aktuell forskning. Samtliga artiklar är kvalitetsbedömda till grad 1, vilket är den högsta 19

21 kvalitetsgraden. Sammantaget anser vi att underlaget för resultatet är trovärdigt. I den sista datasökningen som gjordes fick vi fram ytterligare tre nya artiklar som vi ansåg inte kunde tillföra mer till studien. En var en reviewartikel, en var från Turkiet där vi inte kunde bedöma om den var vetenskaplig och belyste endast mammans perspektiv. Den tredje var en alldeles nyutgiven artikel om föräldrars beteenden vid anestesiinduktionen och det var inte riktigt det vi sökte, men är säkert intressant för fortsatt forskning inom ämnet. Resultatdiskussion I studierna finns inget begrepp som motsvarar perioperativ kommunikation. Begreppet perioperativ kommunikation ser vi som ett alternativ till PPI och ADVANCE. Vi menar att verbal och icke verbal kommunikation är lika betydelsefulla och att detta är skillnaden mellan kommunikation och dialog. Det speciella i kommunikation är att gester och andra känslouttryck tas tillvara, vilket är viktigt i anestesisjuksköterskans möte med familjer. I studierna beskrivs föräldrars roll främst som närvarande. Vi har valt uttrycket deltagande då vi önskar en mer aktiv föräldraroll. Ett annat lämpligt alternativ hade varit integrerade föräldrar, en benämning som används av Jonmarker och Werner (1998). Flera studier visar att föräldrar vill närvara vid PPI (Chan & Molassiotis 2002, Himes m fl 2003, Kain m fl 2003, Wisselo m fl 2004), vilket fick oss att fundera på hur perioperativ kommunikation kan underlätta denna situation. PPI startade 1989 i Boston eftersom en kvinna sa att rädslan frös hennes möjlighet att stödja och hjälpa hennes dotter (LaRosa-Nash m fl, 1995). Hon berättade att ingen hade informerat henne om hennes roll som förälder inne i operationsrummet eller förklarat hur hon skulle stödja och hjälpa sin dotter så hon blev mindre orolig. Hennes kommentarer blev som ett eko hos de erfarna anestesisjuksköterskorna och ledde till att det utvecklades ett program som utbildade och förberedde familjer och kolleger för PPI (a a). Utifrån nämnd fakta styrktes våra tankar till hur viktigt det är för föräldrar att få kommunikation om deras rättigheter och roller vid deltagandet i den perioperativa vården. I bakgrundslitteraturen beskrivs olika åsikter om att föräldrar deltar vid sitt barns anestesiinduktion. Romino m fl (2005) menar att om föräldrar är ordentligt informerade och lugna kan de vara till ett stöd för sina barn. Föräldrar vill delta vid sitt barns anestesiinduktion och de känner sig mer bekväma då de vet vad deras barn är med om (LaRosa-Nash m fl, 1995), men detta är inte en självklarhet utan kräver medgivande från den enskilde anestesören på vissa sjukhus (Wisselo m fl, 2004). Negativa reaktioner från föräldrar kan vara en anledning till att anestesören inte vill att föräldrar ska delta vid anestesiinduktionen. Exempelvis kan kritik från föräldrar öka stressen hos både föräldrar och anestesiolog (Koinig, 2002). För att reducera negativa konsekvenser och för att få maximal fördel av föräldrars närvaro vid anestesiinduktion, både för föräldrar och barn, måste föräldrar förses med adekvat preoperativ information och undervisning (a a). Vad gäller föräldradeltagande i olika länder har vi endast funnit fakta på att det är vanligare i Storbritannien än i USA. Information om hur föräldradeltagandet ser ut i övriga världen har inte beskrivits i granskad litteratur. Ett ökat föräldraengagemang beror på villigheten hos anestesisjuksköterskor att medverka till detta samt entusiasmen hos föräldrar. Det krävs också en effektiv kommunikation mellan parterna (Kristensson-Hallström m fl, 1997). Anestesisjuksköterskan ska vara öppen för att de föräldrar som är oroliga och inte vill, inte ska tvingas att vara 20