GEVALIS Vuxna En resa i lärande till förändring -

Transkript

1 0 GEVALIS Vuxna En resa i lärande till förändring - SoF Västra Skaraborg

2 1 GEVALIS Vuxna som en resa En deltagares väg tillbaka till social inkludering genom projekt GEVALIS Vuxna kan metaforiskt illustreras som en resa. Föreställ er en rehabiliteringsprocess som en resa! Då är Projekt GEVALIS Vuxna en färd i två etapper med en mellanstation däriemellan. Deltagaren inleder sin resa när hon skrivs in i projektet. Resans första etapp är tänkt att föra resenären fram till en mellanstation, tio timmars aktivitetsförmåga utanför hemmet. Väl framme vid denna mellanstation, i förekommande fall redan innan etapp 1 är slutförd, börjar hon orientera sig och bli orienterad om nästa förbindelse. När tiden är inne inleder deltagaren, full av goda förväntningar, etapp 2 av sin resa, mot sin slutliga destination som är inträde i arbetslivet. Personalen på resans första etapp ger deltagaren stöd med att stärka sina resurser. När etapp 1 lider mot sitt slut och även när deltagaren är framme vid mellanstationen ger personalen även stöd och hjälp med att formulera och skriva ner deltagarens fortsatta färdväg som kan se olika ut för de olika deltagarna. Sedan träffar resenären val av färdmedel för resans andra etapp som är tänkt att avslutas i destinationsorten fullt inträde i arbetslivet. Innan deltagaren når sin slutstation behöver hon kanske göra flera byten av transportmedel från tåg till buss exempelvis. Vägen fram till mellanstationen klarar nog de flesta av. Därefter förvirrar sig en del deltagare när nästa byte kommer och känner en stor osäkerhet om slutstationen kommer att nås. Det händer t.o.m. att deltagaren tar första bästa tåg tillbaks till mellanstationen. Projekt GEVALIS Vuxna behöver nu kalla på förstärkning av vägsamordnare och vägvisare. Vägsamordnaren behöver kartlägga vilken typ av transport och vilken slutstation som är mest lämplig för deltagaren. Det kan ju vara så att buss är att föredra framför tåg och en slutstation i söder är mer lämplig än en slutstation i norr. Vägvisarens uppgift är att finnas på plats efter vägen så att inte deltagaren förvirrar sig vid sina byten så att deltagaren kan nå sin slutstation samt informera och utbilda personalen på slutstationen så att de är redo när deltagaren kommer.

3 2 Innehåll GEVALIS VUXNA SOM EN RESA... 1 INTEGRERAD INTRESSENTUTVÄRDERING... 4 LÖPANDE UTVÄRDERING BÄTTRE ÖVERSÄTTNING AV ONGOING EVALUATION... 8 INTEGRERAD UTVÄRDERING... 8 DEN ÅRLIGA LÄRANDEKONFERENSEN SOM EN DEL I INTEGRATIONSMETODEN FÖR LÄRANDE... 8 Resultat av det integrerade lärandet... 8 OM DELTAGARNA OCH DERAS RESVÄG EN DELTAGARE BERÄTTAR Vilka förväntningar hade du när du började i projektet hur blev det? Vad har de individuella samtalen haft för betydelse för dig och din rehabilitering? Hur upplevde du uppföljningsmötet? Vad upplever du att du står i din rehabilitering idag? FAKTA FRÅN DATAINSAMLING FRÅN DELTAGARE Hur ser GEVALIS Vuxnas målgrupp ut? Deltagarnas självskattning av sin funktionsförmåga och hälsa Uppföljning sex månader efter avslut Hur ser deltagarens försörjning ut vid avslut och sex månader därefter? Deltagarnas aktivitetsförmåga vid avslut och sex månader därefter Deltagarnas självskattning av sin arbetsförmåga Vad har hänt efter avslut och finns det någon rehab- eller handlingsplan för dig? Sammanfattning KAUSALITETEN I MELLANRUMMET DELTAGARNAS SVAR PÅ HUR MEDVERKAN I GEVALIS HAR PÅVERKAT DEM PROJEKTETS PÅVERKAN PÅ DELTAGARENS FÖRÄNDRINGSPROCESS DEN SOCIALA KONTAKTEN MED ANDRA DELTAGARE Relationen mellan deltagare och coach är en bärande balk Relationen till andra deltagare har förstärkt och bekräftat behovet av en förändringsprocess Projektet har skapat nya sociala nätverk ATT BRYTA UTANFÖRSKAP OCH FÅ HOPP OM FÖRÄNDRING OCH MENING ATT GÖRA SAKER TILLSAMMANS BLIR EN BEKRÄFTELSE AV HANDLINGEN OLIKA FÖRVALTNINGAR OCH OLIKA NORMER KAN LEDA TILL SAMVERKAN Att utebli är ett sätt att pröva tilliten Uteblivandet från projektet hade en funktion och innebörd för samverkan KAUSALITETENS KOMPLICERADE VÄSEN KUNSKAPSPROCESSEN HOS DELTAGARE OCH COACH DELTAGARE OCH COACHER UPPLEVER KAUSALITETEN PÅ LIKARTAT SÄTT... 35

4 3 TRANSNATIONALITET UTBYTE OCH SAMVERKAN MED DANMARK DANSKA SAMARBETSPARTNERS SYN PÅ REHABILITERING ERFARENHETSSTJÄRNAN SOM HANDLINGSPLAN OCH UTVÄRDERINGSMODELL ATT NÅ ARBETSMARKNADEN VAD HAR VI LÄRT UNDER 2011? VERKSAMHETEN I PROJEKTET Implementeringens dilemma PROJEKTADMINISTRATIONEN Medfinansieringssystemet ett ekonomiskt dilemma VI BYGGER VIDARE GEVALIS VUXNA DEL

5 4 Integrerad intressentutvärdering Det finns en missuppfattning ute i samhället och bland centrala aktörer att utvärdering måste vara extern. Den ska utföras av oberoende revisionsorgan, forskare eller alternativt oberoende konsulter anses det. Utvärderarna ska stå fritt i förhållande till den verksamhet som ska bedömas. I ett bestämt avseende ligger det något viktigt i denna uppfattning. Om utvärderingen innebär kontroll från en överordnads sida av en underordnad bör den inte utföras av den underordnade själv, även om den underordnade naturligtvis ska höras. Annorlunda ställer sig saken om syftet är utvecklande eller som vi också säger främjande eller entydigt lärande. Då bör utvärderingen utföras internt av den verksamhet som ska främjas. Utvärderingen kan då t.o.m. utföras som självvärdering. Då bör t.ex. personal och deltagare i den verksamhet som ska främjas själva göra utvärderingen. Den blir i så fall intern så till den milda grad att berörd arbetsstyrka och deltagare utvärderar sig själva. Utvärdering görs för att kontrollera eller utveckla. Kontrollerande utvärdering ska ge underlag för att ställa personalen till ansvar (eng. accountability) medan utvecklande utvärdering är tänkt att förbättra, antingen det pågående som utvärderas eller med tanke på att sjösätta en ny förbättrad intervention (eng. promotion, improvement). I projekt GEVALIS VUXNA är det övergripande syftet utvecklande. Det handlar om att lära sig något som kan förbättra bestående och framtida verksamheter. När det övergripande syftet är utvecklande bör utvärderingen inte bara vara intern utan också integrerad i den utvärderade interventionen. Löpande utvärdering bättre översättning av ongoing evaluation Verksamheten i GEVALIS Vuxna drivs som ett projekt och utvärderingen av verksamheten som ett annat. Det ska vara en löpande utvärdering, en ongoing evaluation, som ska pågå samtidigt och parallellt med den intervention som utvärderas. Ongoing evaluation är EUspråk för vad som på svenska börjat kallas följeforskning (Svensson mfl 2009a och 2009b). Ongoing evaluation är som sagt EU-språk och ska förstås mot bakgrund av läget för strukturfonderna efter förra programperioden. Då hade strukturfondsprogrammen innehållit krav på en utvärdering mittvägs (midterm evaluation) och en utvärdering efteråt (ex post evaluation). Dessa utvärderingsformer ansågs inte ha fungerat väl. Utvärderingarna hade inte kommit till användning.

6 5 De hade inte lett till lärande. Det var då tanken kom upp att utvärderingarna borde pågå löpande (ongoing) och avrapporteras löpande (ongoing) för att resultaten skulle komma till användning. Språkbruket måste förstås mot bakgrund av den politiska situationen i EU. Här lanseras nu termen löpande utvärdering som ett bättre svenskt uttryck än följeforskning. Då ses verksamheten som utvärdering, inte forskning som på svenska för tanken till en akademisk syssla. Därmed dras man inte in i onödiga diskussioner om vad som är och vad som inte är forskning. Löpande utvärdering kallas i Sverige också för lärande utvärdering. Som generell beteckning för en variant av utvärdering är lärande utvärdering smått innehållslöst och andefattigt; poängen med all utvärdering är lärande, oavsett om detta lärande sedan används ansvarsutkrävande eller utvecklande (främjande). Det är mot denna bakgrund som projekt GEVALIS Vuxna har valt upplägget löpande utvärdering. Eftersom GEVALIS Vuxna delfinansieras av Europeiska Socialfonden, har vi uppfattat att det finns ett europeiskt intresse av att få fram rehabiliteringskunskaper med denna utvärderingsansats. Att löpande utvärdering görs som intern utvärdering i form av självvärdering, som i vårt fall, är inte självklart i ett EU-perspektiv. På EU-nivå kan man mycket väl tänka sig löpande utvärdering som extern utvärdering. Valet av självvärdering betingas av lokala lärdomar från tidigare utvärderingsprojekt. Det finns ett behov av metodutveckling i självvärdering (intern utvärdering) inom SoF Västra Skaraborg. Även regionalt och nationellt i Sverige finns ett intresse för självvärdering som tillnärmelse i projektverksamheter, som ålagts krav på uppföljning och utvärdering. Principiellet motiveras alltså valet av självvärdering framför att anlita externa utvärderare med hänvisning till utvärderandets övergripande syfte. Om det övergripande syftet är kontroll och ansvarsutkrävande bör utvärderingen utföras av externa utvärderare. Om däremot det övergripande syftet är utveckling eller lärande kan självvärdering vara på sin plats. I GEVALIS Vuxna är utvärderingssyftet utvecklande eller lärande. Därför kan det vara befogat att pröva självvärdering. Ett utvärderingsnätverk av självvärderingstyp, som är kopplat parallellt med utvecklingen och arbetet i projektet, kan snabbare återföra resultat och analyser till de pågående verksamheterna. Därigenom befordras utveckling, främjande och lärande. Integrerad utvärdering Som ovan påpekats betonas ofta här i landet att utvärdering ska vara fristående från och oberoende av den intervention som utvärderas. Utvärderingen ska vara extern ty utvärderarna ska inte beblanda sig i onödan med de utvärderade. Och, som också påpekats, det finns goda skäl för denna obundenhet om utvärderingens syfte är kontrollerande (ansvarsutkrävande). I GEVALIS Vuxna är tankegången den rakt motsatta. Utvärderingen ska integreras i det insatsarbete som bedöms. Såväl utvärderare som en bredare krets av informanter hämtas från verksamheten i GEVALIS Vuxna. De anses ha djup kännedom om programmet och därmed också möjlighet att mest insiktsfullt bedöma det. Dessutom säkras på detta sätt att utvärderingens lärdomar tas till vara och raskt kommer till användning för att förbättra programmet medan verksamheten pågår.

7 6 Projektägaren, SoF Västra Skaraborg, har en huvudansvarig projektledare för GEVALIS Vuxna som har utsetts till ordförande i utvärderingen av GEVALIS Vuxna. Projektledaren leder och har huvudansvaret för jobbet att tänka ut hur utvärderingen ska läggas upp och genomföras. Arbetet består i att förbereda möten, föreslå dagordning, kalla till möten, sitta ordförande samt initiera, leda och medverka i jobbet att rapportera resultatet. Den huvudansvarige projektledaren har således ansvar för att hela utvärderingsmaskineriet vevas igång och fungerar. Ur kretsen av verksamhetsansvariga i GEVALIS Vuxna och andra intressenter valde projektledaren ut andra personer att ingå i den särskilda utvärderingsgruppen. En linjechef från Arbetsmarknadsenheten i Vara utsågs i samråd med linjecheferna i GEVALIS Vuxnas ledningsgrupp. Projektledaren för verksamheten i GEVALIS Vuxna tillika arbetande rehabcoach ansågs vara ett självklart val. Processtödjaren från SoF Västra Skaraborg och en utredare som utvecklat BEMA metoden (arbetsförmågebedömning) handplockades till utvärderingsgruppen. Processtödjaren har flerårig erfarenhet av både socialt arbete och processtödjeri inom samordningsförbundet. Hennes uppgift i GEVALIS är att informera deltagare och rehabcoacher om de ordinarie välfärdsorganens möjligheter att bidra med stöd. BEMA-utredaren initierades in i gruppen från hösten 2011 i och med att projektet fått beviljat en utveckling efter avslut för deltagarna. En politiker tillika ordförande i SoF Västra Skaraborg ingår numera också i gruppen och skall företräda deltagarperspektivet. Ytterligare en informant är den fristående konsult (psykolog/fil.dr), som handleder rehabcoacherna i GEVALIS Vuxna i de fem kommunerna och träffar dessa regelbundet och är också disponibel för telefonkonsultationer, dels för att ge handledning både på individ- och på aktörsnivå, dels ha ansvar för att systematiskt föra en teoretisk dokumentation över arbetsprocessen i Projektet GEVALIS Vuxna. I projektskrivningen framhålls att rehabcoacherna ska hållas samman i ett nätverk. Nätverkets uppgift är att diskutera erfarenheter där både framgångsfaktorer och dilemman i det dagliga arbetet skall utgöra fokus i dialogen. Alla hittills nämnda ledamöter av utvärderingsgruppen är samtidigt intressenter i programmet. Men det finns också en ledamot som inte är programintressent. Som expert på utvärdering har nämligen en professor i statskunskap vid Uppsala universitet engagerats. Han förväntas vägleda de övriga ledamöterna i praktiskt och teoretiskt utvärderingsarbete samt tillsammans med projektledaren för utvärderingsgruppen svara för analys och rapportering. Han torde vara hemmastadd i litteraturen om utvärdering och om allmän forskningsmetodik. Han är också hjälpligt inläst på sakfrågan. Men han har ingenting med den dagliga verksamheten i GEVALIS Vuxna att göra. Utvärderingen av GEVALIS Vuxna är integrerad in i verksamheten av GEVALIS Vuxna också på ett annat sätt än genom utvärderingsgruppens sammansättning. Viktig informationsinsamling ska utföras av såväl brukare som rehabcoacher inom GEVALIS Vuxna. I akademisk empirisk forskning om samhället gör vetenskapsidkaren personligen ofta allt från avgränsning av ämne och formulering av forskningsfrågor över urval av analysenheter, insamling och bearbetning av informationer, framställning av delrapporter och slutrapporter samt spridning av dessa. I utvärdering händer det emellertid att datafångst ombesörjs av människor som arbetar i eller berörs av den utvärderade interventionen.

8 7 I GEVALIS Vuxna förväntas rehabcoacher och brukare delta i generering och dokumentation av information, som sedan förädlas av den särskilda utvärderingsgruppen. Detta äger rum i realtid parallellt med att verksamheten fortgår, inte långt efteråt 1 Det hela utspelas enligt en i förväg utarbetad rutin. Denna rutin har knäsatts till en integrerad del av den utvärderade verksamheten och sköts fortlöpande av personal och brukare. Informationer som på detta sätt strömmar in använder den särskilda utvärderingsgruppen sedan i sitt förädlingsarbete tillsammans med egna insikter. Slutligen integreras utvärderingen genom att dess uppläggning och resultat fortgående kopplas tillbaka till all personal som jobbar i GEVALIS Vuxna. GEVALIS-personalen ska lära sig att bli bättre rehabcoacher genom att lära sig av utvärderingens uppläggning och resultat. Utvärderingens uppläggning och resultat ska integreras i (införlivas i, implementeras i) personalens fortsatta handlande. Så är det tredje inslaget av integration tänkt att fungera 2. Den årliga lärandekonferensen som en del i integrationsmetoden för lärande Den första lärandekonferensen Lärandekonferens 2010 ägde rum i mars På den behandlades rapporten GEVALIS Vuxna en resa i lärande Denna lärandekonferens är tänkt att ingå och ingår i en serie av dylika lärandekonferenser. Vid lärandekonferensen samlas alla icke-deltagare som är involverade i projekt GEVALIS Vuxna (coacher, linjechefer, projektansvarig, politiker, administratörer och ekonomer samt utvärderingsgruppen) för att ha en dialog om resultat och fortsatt vägval. Så presenterar exempelvis coachteamen från var och en av de fem aktuella kommunerna sina bedömningar av arbetet med deltagarna varpå innehållet i presentationerna tas upp till diskussion bland alla närvarande. Varje team levererar på detta sätt utvärderande information horisontellt till de andra teamen samtidigt som denna information också förmedlas vertikalt till utvärderingsgruppen, linjechefer och politiker i Samordningsförbundets styrelse. Allt detta antas leda till lärande. Under året 2010 som gått hade coacher och linjechefer fått löpande information om uppkomna resultat av projektsamordnaren, som tillika är deltagare i utvärderingsnätverket. De hade haft möjligheter att göra nya vägval under detta löpande verksamhetsår. Utvärderingsgruppen hade under 2010 samlat in ett flertal skriftliga lägesbeskrivningar från coacherna, enkäter från deltagare samt beskrivningar i teoretiska termer av handledaren för coachnätverket av deltagarnas återhämtningsprocesser och de relationsprocesser som framskridit mellan deltagare och coach. 1 För självvärdering, se t.ex. Hertting & Vedung 2009: 63, , 204, och där angiven litteratur 2 Jfr Sandell 2003 för en annan sorts integrerad utvärdering.

9 8 Resultat av det integrerade lärandet Medverkande på Lärandekonferens 2010 enades om att deltagarna i GEVALIS Vuxna, som fått tillgång till rehabcoacher, behandlingar, aktiviteter och föreläsningar utifrån sina individuella behov, stärkt sin självkänsla och ökat sitt självförtroende, vilket i sin tur pekar på att deras aktivitetsförmåga har ökat. Att ingå i ett socialt sammanhang är basen för att må bättre, fysiskt och psykiskt. Att våga och tvingas prova på nya saker har också påverkat deltagarnas förändringsprocess och att få göra detta i en minde kravfylld miljö har visat sig vara positivt. Arbetssättet i GEVALIS Vuxna avviker från rutiner inom och insatser av våra välfärdsorganisationer genom att direkt starta i deltagarens resurser, inte i hennes svårigheter och problem. Detta fokus på den individuelle deltagaren kan sägas vara den största framgångsfaktorn för GEVALIS Vuxna och att det arbetssätt som coacherna har format tillsammans med deltagarna har gjort att deltagarnas aktivitetsförmåga har ökat framförallt för kvinnorna i målgruppen och de som är födda i utomnordiska länder. Förutom att aktivitetsförmågan har ökat så tyder deltagarnas självskattning också på att deras hälsa och relationer till myndigheter har förbättrats samt att de har ökat sin lokalkännedom om det samhälle de lever i. Det bör ju innebära att deltagarnas möjligheter att lyckas i sin fortsatta rehabiliteringsprocess ökar. Även samverkan mellan deltagarna kan på sikt bli en verkningsfull framgångsfaktor, då många deltagare tycks ha ett litet eller obefintligt socialt nätverk. Att en människas sociala nätverk påverkar hennes hälsa vet vi sedan tidigare studier. Av deltagarnas berättelser framgår att det har varit värdefullt att få träffa andra deltagare som är samma situation som de själva. Flertalet deltagare träffas regelbundet även utanför GEVALIS Vuxna exempelvis genom att de går och tränar gemensamt på gymmet. Det innebär att i det dagliga arbetet med deltagare har coacherna använt sig av mer eller mindre metodiskt deltagarnas alla sinnen 5 : Att lyssna (samtal) Att se (visa föreläsningar på dvd om hälsa, självkänsla eller posters på skrivtavla etc.) Att göra (hemuppgifter i form av sociala egna externa aktiviteter) Att säga (ge dem teknik för att kunna säga ifrån eller ge uttryck för sina önskemål) Att känna (ge dem möjligheter till välbefinnande bl.a. i form massage, friskvård eller upplevelser)(ibid) Det skall emellertid sägas att männen i gruppen inte uppvisade samma goda resultat vad gäller ökad aktivitetsförmåga som kvinnorna. Deras egenbeskrivning av sin aktivitetsförmåga utanför hemmet samt deras egenskattade aktivitetsförmåga förändras inte mellan in- och utskrivning. Det skall dock 5 Jmf. Björn Blom, Stefan Morén (2007) Insatser och resultat i socialt arbete. Studentlitteratur

10 9 framföras att gruppen män var liten vid mättillfället Men resultaten tycks ändå hålla vid senare uppföljning. Varför männen inte uppvisar samma resultat som kvinnorna är idag svårt att bedöma för utvärderingsgruppen. En orsak kan antas vara att de insatser som erbjuds genom GEVALIS Vuxna är mer relationsinriktade vilket sannolikt passar kvinnor bättre än män. En annan orsak kan vara att det är få män i respektive delprojekt. Detta innebär i praktiken att ett horisontellt värde i programmet att könsfördelningen i deltagargruppen ska vara densamma som könsfördelningen i den potentiella totala målgruppen d.v.s. 70 procent kvinnor och 30 procent män kan strida mot det grundläggande vertikala värdet att deltagaren skall öka sin aktivitetsförmåga. Utvärderingsgruppen föreslog i ett lärandeperspektiv att insatserna bör bättre anpassas till männens önskemål och villkor så att dessa åtminstone kan generera liknande ökning av sin aktivitetsförmåga som kvinnorna gjort. Följande frågeställningar behandlades på Lärandekonferens 2010: Hur ser männens behov ut? Är deras behov mer annorlunda än kvinnors? Vad krävs det för att männen skall öka sin aktivitetsförmåga motsvarande kvinnornas ökning? Vad krävs i så fall för att kunna hålla en jämvikt mellan de horisontella värdena och det grundläggande vertikala värdet? I dialogen kring problemställningar anförde coacherna att de inte såg några skillnader i mäns och kvinnors behov av insatser. Coacherna framförde att de behandlar alla oavsett kön med respekt och har en flexibel verksamhet som kan anpassas till den enskilde deltagaren. Under lärandekonferensens dialog så framkom det dock att männen kunde antas uppfatta aktivitetsförmåga likställt med arbetsförmåga. Den gemensamma och fortsatta inriktningen i projektet var att öka och tydliggöra kommunikationen med männen vid inskrivning med vad GEVALIS Vuxnas syfte var samt öka utbudet av praktiska sysselsättningar. Vid uppföljning i juni 2011 uppvisar nu män samma ökning av sin aktivitetsförmåga som kvinnorna i projektet. Coachernas förklaring till resultatet är att de lagt ett större fokus på att vara tydliga, mer lyhörda och mer öppna för männens behov. En del i arbetet med deltagarna, oavsett kön, är att få dem att tänka nytt och försöka förändra beteendet. Med detta menar coacherna att männen har en upplevelse av att de blivit sedda och att de kommit på att det finns fördelar med att komma vidare i sin rehabiliteringsprocess. Frågeställningar av resultat och ny återkoppling av resultat av ny vald väg visar på en snabbare väg än vad traditionell utvärdering ger. Utvärderingsmetoden integrerad utvärdering som vi valt i GEVALIS Vuxna leder som vi ser på mycket kort tid till förändringar i det utvärderade programmet som i sin tur leder till positiva resultat bland deltagarna.

11 10 Om deltagarna och deras resväg Kapitlet kommer att innehålla en deltagares egen berättelse från verksamheten. Människor, både professionella och brukare, utanför GEVALIS Vuxnas verksamhet behöver förstå värdet av en deltagares behov av återhämtningstid. Arbetsmodellen som vi arbetat efter har gett återverkningar i deltagarnas värdering på insatsen. En del deltagare uttrycker följande: detta är den första rehabiliteringen jag fått på tio år Deltagarna anser sig till 95 % mycket nöjda med insatsen och övriga 5 % är nöjda med insatsen men att det är för kort tid. En deltagare berättar 6 Mina tidigare erfarenheter av arbetsträning eller rehabilitering har varit en känsla av, att min oförmåga kom mer i fokus än min förmåga. Det som tycktes intressant var hur mycket förmåga man kunde pressa fram på kortast möjliga tid. Att man som individ skulle ordna det mesta själv när det gäller arbetsplatsträning och uppföljningen var i det närmaste obefintlig. Nu upplever jag att möjligheten till att få hjälp, stöttning, coaching och uppföljning har varit så mycket bättre på alla sätt. Framför allt genom att jag har fått mer personlig coaching och att detta har varit av en och samma person. När jag började i GEVALIS kunde jag inte riktigt förstå värdet av gruppaktiviteterna t.ex. utflykter. Jag såg det som lite slöseri med tid och jag tyckte det var ett himla fikande, ätande, 6 Detta avsnitt är skrivet av en deltagare från ett av delprojekten.

12 11 bowlande och boulande hela tiden. Vad skulle det kunna ge mig? Idag ser jag det på ett annat sätt. Jag förstod inte vad det var jag hade missat. Tack vare gruppaktiviteterna har jag fått möjlighet att träna på att befinna mig i ett socialt sammanhang. Jag upplever en större trygghet idag vad gäller att våga vara öppen inför andra människor samt att våga ge uttryck för mina tankar och idéer. Jag har kommit till insikt om att det kan finnas ett värde för andra människor att få ta del av mina erfarenheter och upplevelser och att därmed inspirera andra till att dela med sig av sina upplevelser. Det har varit lärorikt att få uppleva hur gruppdynamiken ständigt förändras i samband med att deltagare kommer och går. Jag tycker att det finns ett värde i att ens egen position/roll i gruppen förändras. För mig innebär detta att jag fortsätter att utvecklas. Jag är medveten om att det kan vara svårt att komma som ny till en grupp. Därför tycker jag det är viktigt att man som gammal deltagare bistår lite extra och hjälper den nya deltagaren att komma in i gruppen och få en plats. Tiden i GEVALIS Vuxna har gått väldigt fort, vilket det oftast gör när man har roligt! Vilka förväntningar hade du när du började i projektet hur blev det? Mina tidigare erfarenheter av rehabiliteringsinsatser gjorde att mina förväntningar inte var stora. Blev positivt överraskad. Man såg till hela människan och utgick ifrån mina specifika behov. Min erfarenhet av liknande rehabiliteringsinsatser som jag deltagit har varit att det redan funnits ett färdigt upplägg och därmed förväntningar på att jag helt enkelt skulle följa detta oavsett vilka behov/förutsättningar jag hade. I GEVALIS Vuxna har det tagits stor hänsyn till vad just jag ville och hade behov av? Få nya perspektiv och redskap att bryta gamla mönster och beteenden. Att allting skedde i min egen takt, utan press och krav på prestation, utifrån mina möjligheter och där jag befann mig i livet. Detta gjorde att jag fick mer energi över till att ta tag i saker och göra förändringar som jag behövde göra. Att jag med vägledning kunde se mina möjligheter och mina styrkor. Att få hjälp och stöd med att ställa om från att ha i många år ha varit hemma till att ens kunna tänka sig att ha möjlighet att fungera ute i arbetslivet. Det var fantastiskt att hela jag blev sedd och inte bara mina fysiska problem. Att någon tog sig tid att lyssna och kunde bolla tankar, idéer och problemlösningar. Vad har de individuella samtalen haft för betydelse för dig och din rehabilitering? För mig har dessa samtal betytt väldigt mycket. Utan dessa hade jag förmodligen inte varit där jag är idag. Mycket p.g.a. att jag var mogen att anta utmaningarna som min coach gav mig och att jag var redo för förändring. Timing is everything Att jag fick hjälp att komma till insikt om att mitt sätt att hantera saker och ting på inte gagnade mig. Att få vägledning och stöttning i att hantera praktiska problem. Samtalen har varit extremt

13 12 värdefulla och att dessa gjorts minst 1 gång i veckan har gjort det svårare för mig att falla tillbaka i gamla beteenden. Kontinuitet och intensitet har för mig varit nyckeln. Hur upplevde du uppföljningsmötet? 1. Halvtidssamtal - med min handläggare från Försäkringskassan Jag framförde en önskan om att efter GEVALIS 1 gå vidare till BEMA/GEVALIS 2. Min handläggare hade inte kunskap om hur en sådan remittering skulle gå till. Lovade att kolla upp detta och återkomma med svar. Problemet var vem som skulle skriva remiss till BEMA när man byter myndighet under tiden i GEVALIS. 2. Utskrivningssamtal Positivt att alla parter fanns på plats. Den ordinarie handläggaren från arbetsförmedlingen som hade fått förhinder skickade en ersättare. Bra. Utredaren från BEMA var också närvarande. Fick information angående BEMA/GEVALIS 2 och ett startdatum. Ersättaren från arbetsförmedlingen informerade om arbetslivsintroduktionen och aktivitetsstödet, samt praktiska detaljer rörande detta. 3. Arbetsförmedlingen Eftersom handläggaren från arbetsförmedlingen hade förhinder vid utskrivningssamtalet (skickade en ersättare) så bokades ett separat möte med henne. Bra med ett personligt möte. Informerade i detalj om arbetslivsintroduktionen och aktivitetsstödet och säkerställde att jag hade fått reda på allt jag behövde. Hon var mycket positiv till att jag själv hade tagit ställning till vad jag ville och jag fick gehör för mina önskemål om BEMA och GEVALIS 2. Handläggaren var lyhörd för mina behov och uttryckte att hon var mån om att stötta mig i min process och ville undvika att störa den pågående processen. Vad upplever du att du står i din rehabilitering idag? Jag känner hopp inför framtiden. Jag känner mig redo att gå vidare och få min arbetsförmåga prövad. Att jag känner så idag beror i mångt och mycket på att jag fått ett så bra stöd och att mina resurser blivit synliggjorda. Alla måste vi förr eller senare lämna vår trygghetszon och hoppa utför stupet. Jag väljer hellre att hoppa FRIVILLIGT och MED fallskärm än att TVINGAS hoppa och utan vetskap kring huruvida det finns en fallskärm eller inte...

14 Antal deltagare GEVALIS Vuxna 2011 en resa i lärande till förändring 13 Fakta från datainsamling från deltagare Underlaget i detta kapitel är hämtat från tre datakällor. Datakällorna är System för Uppföljning av Samverkan, SUS som är ett nationellt uppföljningssystem för samverkan. Det andra är de in- och utenkäter som gjorts för GEVALIS Vuxnas deltagare. Den tredje datakällan är de telefonintervjuer med deltagare, som gjorts sex månader efter att de har avslutats i GEVALIS Vuxna. Hur ser GEVALIS Vuxnas målgrupp ut? Under 2011 har 165 deltagare registrats i SUS som deltagare i GEVALIS Vuxna varav 115 (70 %)var kvinnor och 50 (30 %) var män. Tiden i offentlig försörjning innan de började på GEVALIS Vuxna var enligt följande diagram: Diagram 1 - Tid i offentlig försörjning innan GEVALIS Vuxna år 4-6 år 7-9 år 10 år eller mer Kvinnor Män N=165 Det innebär att ca 40 % har varit borta från arbetsmarknaden i mer än 7 år och att 20 % av dessa har varit borta mer än 10 år. För dessa deltagare medför deras frånvaro av ett aktivt samhällsliv betydande svårigheter att ta sig tillbaka till en ordinarie arbetsmarknad och en social inkludering i samhället. Siffrorna pekar på att det inte bara behövs en återhämtningsdel som erbjuds inom GEVALIS Vuxna utan det krävs mer insatser för att dessa deltagare skall kunna (åter) få funktionsförmåga, som kan omsättas i resurser till arbetsförmåga. Vad gäller åldern på GEVALIS Vuxna deltagarna så återfinner vi flest deltagare i gruppen år som består av 45 % av deltagarna, där 70 % är kvinnor och 30 % är män. I gruppen år som utgörs av 32 % av hela gruppen, är 75 % kvinnor och 25 % män. Ungdomarna utgör 23 % av

15 Antal deltagare Antal deltagare GEVALIS Vuxna 2011 en resa i lärande till förändring 14 gruppen, där 60 % är kvinnor och 40 % är män. Värt att notera är att ju äldre deltagaren blir ökar kvinnoandelen (se diagram 2) Diagram 2 - Ålder - kvinnor och män år år år Kvinnor Män N=165 Vad gäller deltagarnas utbildningsnivå framgår detta av diagram 3. Mer än hälften (ca 60 %) av deltagarna i GEVALIS Vuxna har en gymnasie- eller högskoleutbildning bakom sig. Detta skall ses i jämförelse med andra insatser för exempelvis unga vuxna där samma utbildningsnivå ligger på ca 20 %. Det finns således mycket som talar för att det är de unga deltagarna i GEVALIS Vuxna som vi finner på grundskolenivå Diagram 3 - utbilningsnivå Grundskola Gymnasium Universitet upp till 3 år Universitet mer än 3 år Saknas/okän d Kvinnor Män N=165

16 15 Deltagarnas självskattning av sin funktionsförmåga och hälsa Med början i november 2010 har deltagarna fått besvara en enkät dels när de börjat sin rehabiliteringsresa i GEVALIS Vuxna, dels vid slutet av den 16 veckors genomgångna aktivitetsfasen. Fram till den 31 december 2011 har vi samlat in 144 in- och utenkäter. Urvalet för föreliggande kapitel är från 135 deltagare; vi har valt bort nio enkäter som inte varit fullständigt ifyllda. Det innebär att vårt urval på 135 täcker 94 procent av deltagarna. Av de 135 deltagare som svarat på enkäterna var 68 procent kvinnor och 32 procent män. Av dessa 135 deltagare har 21 deltagare varit från ett utomnordiskt land. Vid början i GEVALIS Vuxna och vid avslut har deltagarna fått självskatta sin aktivitetsförmåga. Skattningsskalan har utgått från 0 som det lägsta och 10 som det högsta. N=135 Samtliga deltagare ökar sin aktivitetsförmåga under programmet i GEVALIS Vuxna. Män och utomnordiska deltagare ökar lite mer än kvinnorna som grupp. Vad gäller deltagarnas hälsa är det främst självkänslan, välbefinnandet och motionsvanorna som har förbättrats under tiden i GEVALIS Vuxna. För de utomnordiska deltagarna har även relationen till myndigheter avsevärt förbättrats. Samtliga deltagare oavsett kön eller etnicitet anser sig mycket nöjda med personalens sätt att vägleda, personalens förmåga att lyssna och personalens sätt att bekräfta deltagaren.

17 16 Uppföljning sex månader efter avslut I den första urvalsgruppen fanns 26 deltagare. Urvalet av deltagare för fortsatt uppföljning har skett via deltagarens eget samtycke till uppföljning via den sista enkäten vid avslut i GEVALIS Vuxna. Deltagaren har samtyckt till att projektet får följa upp deras rehabiliteringsprocess sex respektive 12 månader efter utträdet ur GEVALIS Vuxna. Av dessa 26 deltagare har sex deltagare inte gått att nå på grund av olika orsaker, såsom sjukhusvård, beroendevård, flyttat och/eller bytt telefonnummer eller fått annan samhällsvård. Intervjuerna gjordes under hösten Av dessa 20 deltagare är 15 (75 %) kvinnor och 5 (25 %) män. Den unga gruppen mellan år återfinns två deltagare och i åldersgruppen år finns 12 deltagare samt i åldersgruppen år finns det sex deltagare. Uppföljningsgruppen kan sägas vara generellt lika med åldersfördelningen i den totala gruppen dock skall noteras att unga gruppen är något färre och äldregruppen något fler. Detta kan antas bero på att projektet öppnande upp för yngre från 20 år först efter Hur ser deltagarens försörjning ut vid avslut och sex månader därefter? Försörjningen för deltagarna direkt efter avslut i GEVALIS Vuxna och efter sex månader beskrivs i diagram 5: N=20 Deltagarnas aktivitetsförmåga vid avslut och sex månader därefter Deltagarna i Projekt GEVALIS Vuxna har fått skatta sin aktivitetsförmåga vid avslut i projektet på en skala 0 (ingen aktivitetsförmåga) och 10 (hög aktivitetsförmåga). Vid sexmånaders uppföljning har deltagarna fått skatta sin nuvarande aktivitetsförmåga Deltagarna har i redovisningen indelats i fyra grupper, de deltagare som återvänt till Försäkringskassan med sjukpenning, de deltagare som

18 17 beviljats varaktig sjukersättning, de deltagare som praktiserar/arbetstränar och de deltagare som arbetar eller studerar. I flertalet lägesbeskrivningar från coacherna har det framförts en oro över vad som händer deltagaren efter projekttiden och om den positiva återhämtningen dalar eller om den består. Uppföljningen visar att för en del deltagare så har aktivitetsförmågan stärkts efter avslut medan för vissa har aktivitetsförmågan gått tillbaks. För de deltagare som efter sex månader har ett arbete eller studerar har aktivitetsförmågan avsevärt förstärkts. Så även för de som har återvänt till Försäkringskassan med sjukpenning. För denna sistnämnda grupp kan orsaken till ökningen av den självskattade aktivitetsförmågan troligtvis ha att göra med att deltagarens välbefinnande har ökat och som har förbättrat deras funktionsförmåga. Dock anses inte deras funktionsförmåga räcka till för att frigöra resurser till arbetsförmåga just nu utan det krävs mer medicinsk rehabilitering för att förbättra funktionsförmågan ytterligare. Tabell 1 - Självskattad aktivitetsförmåga Aktivitetsförmåga vid avslut Aktivitetsförmåga efter sex månader Deltagare som arbetar eller studerar 4,3 6,3 Deltagare som arbetsprövar eller praktiserar 4,8 3,8 Deltagare som återvänt till Försäkringskassan med sjukpenning 3,2 3,7 Deltagare som beviljats varaktig sjukersättning 3,5 3,0 N=20 För deltagare som är i praktik eller arbetstränar har aktivitetsförmågan sänkts. Ett tänkbart scenario är att deltagarna har överskattat sin förmåga och deras insikt om detta förstärks när de kommer ut i arbetsliknande verksamhet. Likaså är det för gruppen som fått varaktig sjukersättning, deras aktivitetsförmåga är lägre efter sex månader än vid avslutet i GEVALIS Vuxna. Ett scenario kan vara att för denna målgrupp finns ingen s.k. daglig sysselsättning för att öka hälsan och välbefinnandet. Många gånger är så att de som befinner sig i denna målgrupp är många gånger utlämnade till sig själva och deras förmåga, att vända passivitet till aktivitet. Deltagarnas självskattning av sin arbetsförmåga De 20 deltagarna fick vid intervjutillfället också skatta sin arbetsförmåga på en skala 0 (ingen arbetsförmåga) och 10 (hög arbetsförmåga). Resultatet av självskattningen kan vi följa i tabell 2:

19 18 Tabell 1 - Självskattad arbetsförmåga N=20 Arbetsförmåga efter sex månader Deltagare som arbetar eller studerar 6,0 Deltagare som arbetsprövar eller praktiserar 3,0 Deltagare som återvänt till Försäkringskassan med sjukpenning 0,1 Deltagare som beviljats varaktig sjukersättning 0,0 N=20 För den först angivna gruppen de som arbetar eller studerar har utfallet varierat mellan 5-7. Dessa deltagare är relativt säkra på att de kommer att fortsättningsvis vara arbetsföra. I den andra angivna gruppen de som praktiserar/arbetstränar finns det en större inbördes skillnad från 1,5 till 5. Detta resultat är heller inte oväntat. När man är i en arbetsträning finns oftast en osäkerhet både hos deltagaren hur mycket man klara av och hos de myndigheter som skall stödja rehabiliteringsprocessen. I den tredje och fjärde angivna grupperna de deltagare med sjukpenning eller varaktig sjukersättning är ju dessa deltagare i stadiet med att bekräfta sin sjuklighet, där det inte finns utrymme för arbetsförmåga. Vad har hänt efter avslut och finns det någon rehab- eller handlingsplan för dig? Vid intervjutillfället efterfrågades om det fanns någon planering för deltagaren i den ordinarie verksamheten inom de rehabiliterande myndigheterna. Intervjusvaren kan grupperas i de deltagare som återvänt till Försäkringskassan med sjukpenning, de deltagare som beviljats varaktig sjukersättning, de deltagare som praktiserar och de deltagare som arbetar eller studerar. De deltagare som arbetar eller studerar återfinns inom personlig assistans eller inom kommunal verksamhet. De som studerar har valt omvårdnad eller administration. För deltagare som har kommit igång med arbetsträning eller praktik görs detta oftast inom kyrkan, frivillig verksamhet som exempelvis Röda Korsets second hand eller inom kommunernas arbetsmarknadsenheter. En viss planering finns om att trappa upp timmarna i arbetsträningen. Det finns också här deltagare som är på väg ut i arbetsträning eller praktik men behöver göra en mer fördjupad kartläggning av sina resurser innan en arbetsplats kan ordnas via Arbetsförmedlingen. Sammantaget kan sägas att de flesta i denna grupp börjar med sin träning i låg omfattning från två timmar/dag vid tre tillfällen per vecka. Första målet är att kunna arbeta i 10 timmar/vecka. För de deltagare som återvänt till Försäkringskassan med sjukpenning anser de sig inte ha några resurser som kan genera arbetsförmåga. Flera av deltagarna uttrycker att de har svår smärtproblematik och de har svårt att klara sin ADL. Flera anger att de får medicinsk rehabilitering. För denna grupp har dock GEVALIS Vuxna tiden ökat deras välbefinnande i form av att de kan hitta de små sakerna i vardagen som kan göra livet mer drägligt.

20 19 Slutligen finns de som fått beviljat en varaktig sjukersättning. Deltagarna upplever att det är skönt psykiskt att de fått beviljat denna ersättningsform, så att de slipper att oroa sig för ekonomin. Oron har under de förgående åren skapat ett värre smärttillstånd. Samtidigt berättar deltagarna att de saknar den dagliga kontakten med andra medmänniskor och gemenskapen som skapas i det sociala rummet. Efter GEVALIS Vuxna tiden har de insett att just den sociala gemenskapen är viktig för hälsan och att de nu anger att de skall försöka komma igång med studiekurs i något eget intresse. Genom diagram sex kan vi nu följa deltagarens väg: N NN N=20 Diagram 6 låter oss förstå att fyra deltagare har hamnat vid slutstationen egen försörjning. Nio deltagare är fortfarande på väg, men har kanske inte så långt kvar. Detta är ju beroende på om Arbetsförmedlingen lyckas hitta arbetsplatser och arbetsgivare som deltagarna kan få en anställning genom. De arbetsprövningsplatser eller praktikplatser som de nu har, är väl föga troligt att dessa kan omvandlas till ordinarie arbete. Sammanfattning I åtskilliga rehabiliteringssammanhang omnämns låg utbildningsnivå som ett hinder för att få ett arbete. GEVALIS Vuxnas deltagare kan inte sägas ha just ett utbildningshinder. För deltagare i åldersgruppen år i GEVALIS Vuxna är hindret deltagarnas långa frånvaro och sociala exkludering från ett aktivt samhällsliv. Däremot finns utbildningshindret för de unga i gruppen år som oftast inte gjort färdigt sin grundskola eller klarat grundskolan men har inte fullföljt gymnasiet. Det innebär att återhämtningsprocessen för samtliga deltagare kan se likvärdigt ut men att den senare delen mot arbete bör för den unga gruppen mer fokuseras på att återuppta sina studier. Samtliga deltagare har ökat sin aktivitetsförmåga under projekttiden och deras självkänsla, välbefinnande och deras motionsvanor har avsevärt förbättrats. Deltagarna, oavsett kön eller etnicitet, anser sig väldigt nöjda med coachernas bemötande och bekräftelse på deltagarnas behov. Av uppföljningen av deltagare GEVALIS Vuxna sex månader efter avslut framgår att flertalet är i fortsatt aktivitet inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Dock har så många som 20 % redan efter sex

21 20 månader lyckats nå egen försörjning och ytterligare 45 % är på god väg. För de deltagare (25 %) som återvänt till Försäkringskassan på grund av sjukdom och ytterligare behov av medicinsk rehabilitering finns det fortfarande hopp om tillfrisknande. Efter den medicinska rehabiliteringsinsatsen finns det skäl som talar för att de kan fortsätta med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen genom exempelvis det förstärkta samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. För de deltagare som fått en varaktig sjukersättning har fått ersättningsformen av de uppställda kriterier som finns. Kriterierna är numera mycket strikta och beslutet innebär att myndigheterna har uttömt alla möjligheter till rehabilitering och har konstaterat att funktionsförmågan är så nedsatt att det inte finns resurser till arbetsförmåga. Emellertid har GEVALIS Vuxna haft en betydelse för dessa deltagare genom att deltagandet i projektet har ökat deras välbefinnande vilket genererat en bättre hälsa.

22 21 Kausaliteten i Mellanrummet Kunskapsprocessen som skapas mellan deltagare och coach kan ses ur flera perspektiv. Här är perspektivet hur man förklarar att en förändringsprocess påbörjas hos deltagaren under den tid denne är inskriven i projekt GEVALIS Vuxna. Projektets mål är att öka aktivitetsförmågan hos deltagare med tio timmar i veckan och förändringsprocessen innebär att den kommer att inriktas på hur en enskild individs handlingar, känslor och tankar kring sin egen aktivitetsförmåga förändras. I projektet har jag valt att benämna det område som gestaltas i relationen mellan coach och deltagare för mellanrummet vilket innebär att en av grundbultarna är den relation och värdegrund som kommer att formas i den kunskapsprocess som utvecklas hos deltagaren och hos coachen. Deltagarnas medverkan i en långvarig process inom olika förvaltningar har sannolikt inneburit att deras beskrivningar av symtom och funktionsnedsättningar har ifrågasatts eller inte kunnat kommuniceras på för deltagaren gynnsamt sätt. Lagändringar om förändringar i sjukskrivningsreglerna har i sig skapat en hotbild för denna brukargrupp om att man inte är berättigad till det ekonomiska stöd man tidigare haft möjlighet till. Medverkan i projektet kan innebära att deltagarna har med sig både förhoppningar och farhågor om ett tillitsfullt stöd i sin egen kunskapsprocess likaväl som ett fortsatt avvisande av sina behov av stöd. När deltagarna kommer till projektet kan man i ingångsfasen se ett förhållningssätt som till stor del utmärks av just av återhållsamhet och passivitet och i arbetsfasen kan man se hur passiviteten förvandlas till aktivitet i olika former för att i avslutningsfasen i vissa fall mattas av som ett naturligt inslag i en avslutning av projektet. Deltagaren presenterar sin egen aktivitetsförmåga både genom att beskriva den med egna ord och visa i sitt beteende och sina handlingar genom medverkan i projektet. Detta är arbetsmaterialet i den kunskapsprocess som påbörjas i projektet och som coachen kommer att få ta del av. Den dialog som startas upp mellan deltagare och coach sker dels individuellt, dels i de gemensamma gruppverksamheterna. Dialogen kan betraktas utifrån en relationell och emotionell praktik samt handlingspraktik. Deltagarnas svar på hur medverkan i GEVALIS har påverkat dem Utifrån resultaten från deltagarnas svar på de intervjuer som gjorts efter det att de avslutat GEVALIS återkommer svaren att medverkan i projektet har varit värdefullt. Hitintills är det ett begränsat material och det förutsätter att man

23 22 behöver reflektera över dem som upplevt vistelsen i projektet som värdefullt och för dem som inte uppfattat att projektet varit detta. När deltagarna besvarar frågan Tror du att din medverkan i GEVALIS Vuxna har påverkat dig positivt i din rehabiliteringsprocess kan man av svaren utläsa att följande faktorer medverkat positivt till deltagares rehabiliteringsprocess. den sociala kontakten med andra att andra människor kan vara till hjälp utökat det sociala nätverket man har fått hopp om förändring det har blivit meningsfullt man har börjat tänka på ett annat sätt man har fått upp tempot i vardagen Deltagandet i aktiviteterna inom projektet har varit styrt av den enskilda deltagarens behov. Vid ingångsfasen har deltagarna visat i sina handlingar och sitt beteende hur de önskar sitt deltagande och detta har tillgodosetts utifrån det individuella behovet. Projektets påverkan på deltagarens förändringsprocess När coacherna besvarar frågan hur en aktivitet gagnar deltagarens ökning av aktivitetsförmågan och dennes förändringsprocess betonas följande faktorer: Att bryta utanförskapet och att göra saker tillsammans med andra Att göra saker tillsammans ökar självförtroendet Att pröva på nya saker i tidigare okända miljöer stärker motivationen Att få betalda luncher och få gå på caféer stärker deltagarnas upplevelse av att bli sedda och prioriterade Att träna sig i hur man kan bete sig i olika miljöer Att erbjudas föreläsningar utifrån de behov som finns i gruppen Att man börjar prioritera sina egna behov och formulerar sina mål Att relationen till coacherna blir betydelsefull Att det inte finns en dold agenda

24 23 Den sociala kontakten med andra deltagare Den sociala kontakten som deltagarna beskriver handlar både om kontakten med coacherna och med andra deltagare samt den sociala kontakten som fortsatte mellan vissa deltagare efter projektet. Innan var jag lite instängd- gick liksom inte ut. Hade inget att göra. På GEVALIS började jag att prata med andra som var i samma situation. Sedan var det de som jobbade på GEVALIS. Jag har varit på flera sådana där ställen, men det är första gången jag kände att jag passade in. Jag kom snabbt in i gruppen och blev någon i gruppen. Det accepterades att man var lite gnällig ibland eller att man var på sämre humör. Relationen mellan deltagare och coach är en bärande balk Den sociala kontaktens betydelse för den enskilda deltagarens förändringsprocess innebär att en relation till den andra är den verksamma faktorn. Jag fick bra coachning av min coach som fick mig att våga gå ut och köra bil igen. Utan mina coacher hade jag aldrig klarat av GEVALIS. Med utgångspunkt i att många i denna deltagargrupp funnits med i sammanhang där en förändring har förväntats och inte uppnåtts finns stor risk att även här uppstår en relation till deltagaren som inte främjar förändring. Att deltagarna betonar den sociala kontaktens betydelse kan innebära att en tillit till coacherna likaväl som till andra deltagare har gynnats under projekttiden. Utöver det relationella perspektivet så är det också ett emotionellt perspektiv d.v.s. tilliten som växer fram mellan deltagare och coach som kan bli avgörande för att en förändringsprocess startar. Som exempel på att tilliten växer är att deltagarna lämnar information till coacherna som tidigare inte meddelats till någon samverkanspart. Deltagaren som varit sjukskriven har i tidigare samtal enbart talat om sin depression och onda rygg, men har aldrig berättat om sin komplicerade uppväxt som sannolikt haft en stor inverkan på dennes hälsa. Föräldrarna ställer fortfarande orealistiska krav på denne och under vistelsen inom projektet förändras förhållandet till föräldrarna och denne kan börja formulera målen för sin framtida hälsa och liv. Nu har jag vågat berätta om det som varit mitt stora bekymmer och nu kan jag inrikta mig på mig själv. Efter några veckors vistelse i projektet berättar deltagaren om sin komplicerade uppväxt och hur denne fortfarande är uppbunden till sin familj och de krav som den har henne. Dessa krav har starkt inverkat på deltagarens hela livssituation och kunde också riskerat att omintetgöra dennes vistelse i projektet. Detta är första gången deltagaren delger denna information till någon utanför primärfamiljen och har istället medvetet talat om symtom såsom ryggont och depressioner.

25 24 Med denna nya information erbjuds deltagaren stöd av kommunens anhörigstödjare som en första åtgärd. Detta kompletteras av coacherna med att deltagaren vägledas till att sätta egna gränser och lägga fokus på egna behov. Detta prövar denne att göra praktiskt i sin familjekontext och uppvisar en stor nöjdhet med sin egen insats och vågar också ventilera sin förändring tillsammans med andra deltagare. Därutöver har deltagaren påbörjat allmänt en livsstilsförändring. Deltagaren betonar att det är coachernas förhållningssätt som medfört hennes förändring och att hon har börjat våga tro på sig själv istället för det hon tidigare gjort helt förringat sig själv och sina behov. Coacherna upplever att vändpunkten kom när hon vågade lämna information om det hon inte tidigare berättat för någon som avsett att stödja eller hjälpa henne. Här är det sannolikt att relationens kvalitet var det som bidrog till att en förändringsprocess påbörjades. Med detta påbörjades deltagarens förändring av sin sociala identitet. Den dynamiken som uppstår i relationen mellan coach och deltagare beskrivs som den mest avgörande faktorn för att en förändringsprocess ska påbörjas. Coacherna betonar att det är viktigt att deltagarna förstår att vistelsen i projektet inte har någon dold avsikt från projektets perspektiv. Många deltagare har upplevt att de under den tid de varit inskrivna i samverkande myndigheter såsom FK, AF och socialtjänst har varit villkorad med olika motprestationer. Detta avspeglas också inom projektet då deltagarna inte helt har förstått eller införlivat projektets grundide med att det är deras individuella behov av att öka aktivitetsförmågan som är i fokus och inga motprestationer. Coacher beskriver sig som katalysatorer som ska underlätta processen att öka aktivitetsnivån med 10 timmar under projektets gång. Att man uttrycker att andra människor kan vara till hjälp kan innebära att det är en nyupptäckt i den förändringsprocess som skapas i projektet. De tidigare insatta åtgärderna bör sannolikt haft syftet att öka den enskilda deltagarens egenmakt för att förändra sin livssituation, utan att det har uppnåtts. Från passivitet och social isolering till aktivitet och social samvaro. Nu driver jag min egen process.

26 25 I början av vistelsen i projektet uppvisar deltagaren ett beteende som tolkas som att det är obekvämt att komma till projektet och att finnas i grupp med andra. Efter individuella kontakter bestämmer man sig för att deltagaren skall ingå i gruppen. Under den första halvan av tiden i projektet uppvisar deltagaren samma beteende och har även en del frånvaro. Vid mittuppföljningen problematiseras detta och deltagaren förändras till att bli en mycket drivande person i gruppsammanhang och deltar i alla aktiviteterna. Nästa stora förändring blev då deltagaren aktivt började förändra sitt utseende och klädsel. Den tredje stora förändringen kom strax före deltagaren skulle sluta i projektet nämligen att hitta en praktikplats så att denne inte skulle förlora det som inhämtats under projekttiden. De tre brytpunkterna är att visa sin sociala kompetens, att bekräfta den förändrade sociala identiteten med att ändra utseende och klädsel samt att söka en egen praktikplats är en förändringsprocess, som sannolikt kom till stånd på grund av att det fanns personal som visade respekt, hänsyn till deltagarens grundbehov och gav adekvat stöd. Relationen till andra deltagare har förstärkt och bekräftat behovet av en förändringsprocess Under projekttiden har man också utökat sitt sociala kontaktnät och även fortsatt med gemensamma aktiviteter, vilket innebär att man via projektet har brutit sitt utanförskap och då också fått ta del av andras utanförskap. Man hittade sin roll i gruppen och fick en tillhörighet. Projektet har lett till social inkludering. Min vardag har blivit meningsfull, jag har fått nya vänner och min föräldraroll har förstärkts. Deltagaren har deltagit i alla aktiviteter under tiden i projektet och haft individuella samtal varannan vecka. Dessutom har en ny utredning av svårigheter initierats. Hennes upplevelse är att projektet medverkat till att hon har fått en meningsfull vardag då hon varit i aktivitet utanför hemmet. Detta har också stärkt hennes roll som förälder. Dessutom har hon fått nya vänner som hon kan umgås med på fritiden. En del av deltagarna berättar redan vid inledningssamtalet eller visar i sitt beteende att denne inte vill vara tillsammans med andra i grupp utan enbart träffa coachen enskilt. Detta tillgodoses till en början men man har som målsättning för alla deltagarna att de skall medverka i någon form av gemensamma aktiviteter. Det som bekräftas gång på gång är att deltagarna övervinner det ursprungliga motståndet och även bekräftar att det har varit en tillgång att delta i olika aktiviteterna med andra. De har också visat sig att det som i början var en önskan om social isolering med olika stödinsatser utvecklades till social kompetens. Jag började i projektet, slutade var hemma och tänkte. Sedan kom jag tillbaka och gjorde mitt eget val. Ville förändra vissa saker och fick stöd.

27 26 Deltagaren lever ensam och har arbetat med lönebidrag. Han är uppvuxen med funktionsnedsatta föräldrar och har klarat sig själv sedan 15 års ålder. En kris utlöstes hos deltagaren då dennes arbetsgivare förorsakade att även deltagaren hamnade i en svår ekonomisk situation. Deltagaren uppgav att han var motiverad till att börja i projektet men uteblev och skrevs ut. Han började i projektet igen och uppgav även denna gång att han var motiverad, men han var inte intresserad av att ingå i gruppaktiviteter eftersom han inte tyckte om socialt umgänge. Deltagaren erbjöds individuella samtal från början och hans tidigare upplevelse av att inte tycka om socialt umgänge förändrades till att han blev en aktiv gruppmedlem. Dessutom medverkade han aktivt i sociala verksamheter kring barnens fritidsaktiviteter. Coachernas stöd kompletterades under projekttiden med ett personligt ombud som kunde vägleda kring de ekonomiska frågeställningarna. Coachernas uppfattning om deltagarens förändringsprocess är att han gjorde ett eget val efter en period av eftertanke och med aktivt stöd genomförde vissa konkreta förändringar som stärkte hans motivation och förmåga till förändring såsom stöd i vardagen och kunskap om ekonomi. I termer av Strauss metafor om vändpunktsprocesser kan man här se att deltagaren vid första omgången i projektet avbröt och gick till sin s.k. vedbod för att stanna upp och tänka till. Därefter återkom han och började sitt eget projekt med att egentligen inte vilja ingå i gruppverksamhet. Förändringarna började bli påtagliga och han började sin bergsklättring med en sak i taget och aktivt stöd såsom individuella samtalet, den aktiva sociala rollen i gruppen och samhällsstöd genom personligt ombud. Projektet har skapat nya sociala nätverk För en del av deltagarna blir den grupp deltagare de möter inom projektet viktiga personer i deras sociala nätverk. De träffas utanför projektet och fortsätter även med aktiviteter de haft inom projektet såsom ridning och matlagning. Samarbetet inom projektet stimulerar till nya sociala nätverk. Under GEVALIS fick jag 5 nya vänner som jag umgås med och de delar mina intressen, konst och matlagning. Vi brukar gå ut med en picknickkorg och måla i naturen. Sedan har vi träffats hemma hos mig och lagat mat tillsammans. Att bryta utanförskap och få hopp om förändring och mening En långvarig frånvaro från arbetslivet och även det sociala livet innebär att man också ser sin egen tillvaro som det mest naturliga. Även om man tidvis kan se svårigheterna med detta kommer man efterhand att acceptera det och se det som den naturliga tillvaron. Medverkan i projektet kan ge nya impulser och leda till förändringsbenägenhet. Innan var jag lite instängd och gick inte ut för jag hade inget att göra. På GEVALIS började jag att prata med andra som var i samma situation.

28 27 Jag blev en soffliggare. Under tiden i GEVALIS började jag att motionera, gå ut och träna. Det var positivt. Att vistas i träningslokaler kan för många i denna deltagargrupp vara förknippat med prestationer som de inte kan uppfylla. Val av träningssituationer anpassas till individens och gruppens behov såsom bowling, då man beskriver hur deltagarna går in och både lockar och förstärker varandras prestationer. Det kan också vara så att någon deltagare har ett special intresse såsom ridning vilket kan leda till att flera introduceras till ridning. Att besöka olika kulturella evenemang såsom djurparker, museer medverkar till att man dels gör något nytt, dels kan prioritera det man inte tidigare prioriterat. Besöken på olika lunchrestauranger och caféer medför att man känner sig delaktig i sociala miljöer och även de koder som gäller på dessa. Jag måste få en struktur på min vardag och inrikta mig på det jag kan förändra. Deltagaren har en anställning som hon varit sjukskriven från 2,5 år. Under tidigare äktenskap har deltagaren levt under otryggt förhållande och har som följd en psykologisk problematik. Dessutom har deltagaren en somatisk åkomma som ger mycket värk. Den huvudsakliga frågeställningen inför projektet är att få en annan stabil struktur på sin vardag och att komma med i ett socialt sammanhang. Deltagaren deltar i gruppaktiviteter såsom föreläsningar och olika behandlingar för välbefinnandet. Dessutom får deltagaren individuella samtal där familjesituationen fokuseras. Under projekttiden inträffar ett trauma i familjen vilket gör att deltagaren får svårt att uppehålla sig vid sina egna behov även om vistelsen i projektet blir en oas för henne. Vid avstämningsmötet efter åtta veckor läggs ett nytt fokus där deltagaren huvudsakligen ska inrikta sig på sig själv. Denne väljer att lägga om kost och motionsvanorna och få stöd i detta samt strategier för hur hon kan få en större kontroll över smärtan. Dessutom ska deltagaren leta efter en lämplig praktikplats där hon kan få stöd i att anpassa arbetssituationen till hennes värkproblematik. Vid överlämningsmötet konstateras att deltagaren har nått en aktivitetsgrad av 10 timmar i veckan och övergår till arbetslivsintroduktion mellan FK och AF. Coachernas sammanfattande bedömning är att insatserna har varit på rätt nivå och att deltagaren har stora möjligheter att uppnå sina intentioner, då denne har en personlig styrka och en förankring i arbetslivet. I termer av återhämtning har deltagaren förändrat sin sociala identitet från att vara fångad i en svår värkproblematik till att hon har börjat stärka de förmågor hon har oberoende av den kroppsligt orsakade värken. Vändpunkten kan vara traumat i familjen som ledde till att deltagaren började fokusera på sina egna behov.

29 28 Att göra saker tillsammans blir en bekräftelse av handlingen De aktiviteter som utformas i projektet är mycket varierande från att laga mat tillsammans till att besöka kulturella evenemang och föreläsningar kring efterfrågade teman. Aktiviteterna har utförts antingen i grupp eller tillsammans med enskild coach och enskild deltagare. Utgångspunkten har varit att alla kan få erfarenheter via aktiviteterna och att handling är en nödvändig betingelse för en förändring och utveckling. Till grund för detta ligger antagandet om att alla har egen vilja och egna behov och kan uttrycka dem antingen verbalt eller i handling. Jag fick lära mig om ämnesomsättning och kost eftersom jag kämpar med övervikt. En av coacherna var utbildad i detta. Jag har fått vägen tillbaka liksom. Jag gick en kurs i fibromyalgi. På denna kurs har jag träffat andra med samma sjukdom. Vi byter erfarenheter med varandra och lär oss att hantera sjukdomen. Jag går oftare ut nu. Jag går och handlar, småhandlar som exempelvis köpa en dosa snus i taget. Att deltagare kunnat ta till sig kunskap om sina egna symtom och dela erfarenheterna med andra i samma situation innebär att de får en bekräftelse på sina symtom samtidigt som de också kan stimuleras till att förändra sitt förhållningssätt till symtomen som gagnar en förändringsprocess. Att man beskriver att man går oftare ut innebär att man är på väg att förändra sin aktivitet och att man delar upp uppköpen för att kunna tillfredsställa detta behov innebär att det finns en vilja till förändring även om den till synes är liten för en utomstående betraktare, men kan vara ett stort steg för den deltagaren det berör. Jag lägger fokus på det jag vill - jag har berättat för mig själv vad jag behöver Deltagaren har familj och flera barn i övre tonåren. Hon har en anställning sedan många år och har varit sjukskriven i tio år för en nackskada och en depression. Deltagaren har gått på behandlingar hos sjukgymnast och psykolog. Vid ingångsskedet beskriver deltagaren att hon ofta gör saker hon får mer värk av för att hon inte riktigt klarar av att säga ifrån att hon behöver avstå. Dessutom är deltagaren orolig för att hon

30 29 kommer att förlora sin ersättning utan att kunna gå tillbaka till arbetet. Hon vill helst inte ha försörjningsstöd eller varaktig sjukersättning och är osäker på hur mycket hon klarar av arbetsuppgifterna på sin arbetsplats. Coachen uppmuntrar deltagaren till att tänka i termer av det som hon både är nyfiken på att förändra och har lust till att förändra. Dessutom betonar coachen deras roll med att förbereda deltagarna till fortsatt rehabilitering. Målsättningen i början av projektet blir att deltagaren får rutiner för vardagen och att bli bekväm av att vistas i en grupp. Denne döljer ofta sina egna behov och har svårt att prioritera egna mål då andra ställer krav på henne. Vistelsen i projektet blir krävande då deltagaren ofta utåt har positiv och stödjande attityd och inom sig känner att hon inte orkar med. Deltagaren förbiser egna behov och ställer upp andras krav. Detta blir konkret och tydlig inom projektets ram. Målsättningen vid halvtid i projektet med olika samverkans handläggare blir att deltagaren kan få en arbetsförmågebedömning vilket gör denne lugnare inför framtiden. Deltagaren har en fundering redan innan detta huruvida hon vill göra en arbetsträning på hennes arbetsplats eller på någon annan arbetsplats. Dessutom erbjuds deltagaren individuella samtal för att tydliggöra behoven. De individuella samtalen med coach har fokus på hur deltagaren kan uttrycka sina individuella behov. Processen utmärks av att då deltagaren lättar på sitt försvarsmönster får hon kontakt med den sorg som funnits för att hon försummat många av sina basala behov under många år. Deltagaren får stöd i att formulera sina egna behov med stöd av bilder som coacherna använder vid sina individuella samtal. Resultaten av dessa samtal är att deltagaren formulerar sina behov som blir viktiga dokument för henne i den fortsatta rehabiliteringsprocessen. Som avslutning på de individuella samtalen inom projektet skriver deltagaren ner de mål hon kommer att ha för framtiden. Under tiden hon gör detta väljer coachen att laga den gemensamma lunchen inom projektet för att ytterligare förstärka och bekräfta just denna deltagares upplevelse av att få något specifikt. Förändringsprocessen kan ses symboliskt i termer av Strauss vedbodsmetafor. Deltagaren beskriver att hon dolt sina egna behov, då hon huvudsakligen sett till att andras behov tillfredsställs. Inom projektet börjar man gradvis se hur vistelsen i vedboden gestaltar sig. Avslutet i vedboden förbereds med att ett nytt projekt nämligen formas av att aktivt lämna ett förhållningssätt där egna behov dolts, till att synliggöra dem. Nästa steg/bergsklättringen/ är att fullfölja det nya projektet och då att fundera över var man ska arbetspröva, säga ifrån då andra ställer krav utifrån sina behov utan att ta hänsyn till deltagarens behov, att göra resor som tillfredsställer egna behov. Den sociala identiteten förändras från att vara den som i första hand tänker på andras behov av hjälp till tänka på egna behov i första hand för att därefter kunna hjälpa andra på ett mer gediget och verklighetsanpassat sätt. Coacherna betonar också sin egen roll genom att ge en erfarenhet till deltagaren att man gör något speciellt just för denne person. I teorierna om återhämtning betonas just att den professionella rollen

31 30 kan innefatta moment där man ger en brukare upplevelsen att man gjort något alldeles speciellt för just denna brukare 7. Olika förvaltningar och olika normer kan leda till samverkan Långvarig frånvaro från arbetslivet innebär att man också tappat bort de självklara normerna på arbetsplatser om hur man beter sig vid gemensamma måltider och raster och framförallt vilket slags språkbruk som är allmänt vedertaget. Detta betonas då samvaron inom projektet tidvis kan vara komplicerad med deltagares olika vanor. Deltagarna beskriver också destruktiva processer men som har använts till att öka sin kunskapsprocess genom att ställa dem i relation till en eventuell förändring i deras framtida förändringsprocess. Jag rökte och vi rökte i tid och otid. Och vi gick från aktiviteter och föreläsningar för att röka. Så kan man inte göra i arbetslivet. När man sätter ihop människor i samma grupp förstärks prat kring sjukdomar och det tyckte jag var jobbigt med GEVALIS. Men detta styr inte över alla fördelar som GEVALIS gav. Under den ibland långa tiden av utanförskap har deltagarna präglats av de normer och den värdegrund som finns i de olika samverkande myndigheterna. Inom projektet aktiveras samverkan ibland just genom att deltagare beskriver sina relationer till tidigare kontakter med de samverkande myndigheterna. Deltagarna beskriver samarbetet ibland som att de inte blivit tagna på allvar. Inom projektets ram kan detta förvaltas på ett sådant sätt att en förändring och även en konfliktlösning kan påbörjas och en samverkan förstärkas. Mitt sätt att visa min vilja är att utebli men det ligger en annan fråga bakom detta Deltagaren remitteras från FK och har varit sjukskriven i 10 år för en psykiatrisk sjukdom. Deltagaren bor ensam och har inga sociala kontakter. Han har försökt återgå till arbete men inte kunnat fullfölja detta. Deltagaren har också försökt medverka i aktiviteter som erbjuds via socialpsykiatrin men ej heller detta har fullföljts. Deltagaren har kontakter med en tjänsteman inom psykiatrin och upplever kontakten som konfliktfylld och bekymmersam. 7 Topor, A.(2004) Vad hjälper? Vägar till återhämtning från svåra psykiska problem. Stockholm: Natur och Kultur.

32 31 Deltagaren började sin process inom projektet att ringa upp och försöka avboka den uppgjorda tiden. Vid det samtalet bekräftar coachen denne med att betona att det var viktigt att han ringde upp och ville rådgöra. Coachen beskriver också hur hon under samtalet försökte sänka kraven så att det inte var kravfyllt att komma till samtalet. Deltagaren kom till det första samtalet och han beskrivs som något reserverad och eftertänksam. Coachen beskriver sin upplevelse med att det kändes spännande inför det fortsatta samarbetet. De träffades enskilt ytterligare ett par gånger och formulerade de områden deltagaren skulle vilja ha fokus på inom projektet nämligen bryta den sociala isoleringen och börja med fysisk träning. Målet för deltagaren var att träna sig i att träffa andra deltagare exempelvis genom att äta tillsammans med dem. Deltagaren kom till projektet och introduceras för de andra deltagarna. Även om denne uppgett att han hade svårt med sociala kontakter konstaterar coachen att deltagaren faktiskt hade god social förmåga. Deltagaren uteblir från projektet och coachen ställer frågan om han själv vill ringa eller om coachen ska ringa vid uteblivanden. Coachen meddelar också att hon ringer om denne inte hört av sig på en vecka. Coach ringer upp deltagaren och denne berättar att han fått en ny kontaktman samt att vistelsen i projektet ger honom så många tankar efteråt. Coachen börjar fundera på att vistelsen i projektet kanske är för krävande och bestämmer sig för att ha regelbunden telefonkontakt med deltagaren en tid framöver. Deltagaren besöker projektet utan att han meddelat. Han och coach samtalar och gör en planering med att de ska bowla, besöka simhallen och att deltagaren ska ta promenader och vid dessa titta in i projektets lokaler. Då båda coacherna var närvarande och deltagaren fanns med i simhallen kommenterar denne aktiviteten med att det är otroligt- för en stund idag när vi simmade så kändes det nästan som på gamla tider- när jag var frisk. Deltagaren berättar vidare Ni är verkligen till för oss sjuka. Ni förhåller er liksom neutrala och utgår från just det vi verkligen själva behöver och vill. Coachernas reflektion blir man måste sätta ord på det de faktiskt gör tillsammans med deltagarna eftersom det faktiskt handlar om en så enkel aktivitet som att simma tillsammans. De betonar att det är en stor skillnad om coachen deltar i samma aktivitet eller bara finns med som personal. När coachen är förkyld och avstår från att simma väljer de båda att samtala om strategier för att öka aktivitetsförmågan. Deltagaren bestämmer sig för att gå och simma själv och att coachen följer med till psykiatrin. Att utebli är ett sätt att pröva tilliten Ingångsprocessen visar på hur tilliten till projektet och coachen prövas genom att deltagaren försöker avboka det första mötet. Coachen hade kunnat bekräfta avbokningen och låtit deltagaren höra av sig senare. Hon valde redan här att bekräfta den osäkerhet som presenterades och gav alternativ genom upplåta sin tid att reflektera via telefon. Detta gav omedelbar effekt genom att deltagaren kom till det första mötet. Detta kan ses som en norm, ett förhållningssätt inom projektet där tid och rum bedöms utifrån deltagarens behov och inte utifrån coachens. Hade coachen haft begränsat med både

33 32 inbokade tider eller att samtalen skulle ske i specifika lokaler hade det redan här kunnat bli ett avbrott i kontakten. I detta fall illustreras hur man i projektet kan arbeta genom flexibel användning av tiden. Redan vid första tillfället uppstår en diskussion där coachen uppfattar att man behöver fundera över de krav på närvaro som kan ställas på deltagaren. Deltagaren uppvisar samma beteende vid flera tillfällen och detta blir också det som initierar deltagaren till att berätta om konflikten med psykiatrin. Fallet berättar också om att då coacherna gör samma aktivitet som deltagarna så bekräftas själva handlingen exempelvis att simma tillsammans. Deltagaren associerar och beskriver en upplevelse av en tidigare erfarenhet som varit betydelsefull. Inom projektets ram blir både jaget och relationen i den professionella rollen specifikt utformat och kan ses som förstärkande av förändringsprocess hos deltagaren. För coachernas del blir rollutförandet ett tillägg till en mer konventionella roll samt en egen kunskapsprocess. Uteblivandet från projektet hade en funktion och innebörd för samverkan Uteblivandet från en uppgjord tid visar att då deltagaren besökt tjänstemannen på psykiatrin hade den tidigare konflikten aktiverats. Deltagaren hade mått dåligt och var mycket arg och ville avvakta med att besöka projektet. Den konfliktfyllda relationen till tjänstemannen inom psykiatrin handlade om att deltagaren ville få medicinerna hemskickade och tjänstemannen ville att dessa skulle hämtas på apoteket. Mötet med tjänstemannen på psykiatrin skapade ett dilemma. Detta var ett tema vid samtalet med coachen. Deltagaren beskrev en långvarig besvikelse med insatserna från psykiatrin och att han mycket väl kunde hämta ut sin medicin själv men formulerade en maktkamp för att på så sätt hävda sin egenmakt och egen värde. Coachen vägledde deltagaren med att det vore bra om han kunde fokusera på det som var bra för honom själv. När deltagaren formulerade sitt dilemma på psykiatrin tilldelades denne en ny kontakt. Deltagaren bekräftar coachernas insats med att säga att han har pratat mer med coacherna än med någon inom psykiatrin samt att denne i början var som ett frågetecken och efter hand blev mer som ett utropstecken. Coachernas bedömning är att deltagaren kanske inte var rättplacerad inom projektet då denne hade behövt en mer strukturerad verksamhet. Förslaget är att deltagaren får arbetsträna på ett ställe med tydliga och avgränsade arbetsuppgifter. Coacherna upplever att deltagaren har ett förtroende för dem och föreslår att denne under ett övergångsskede till nästa verksamhet skulle kunna ha en av coacherna som stöd i form av samtal. Jag blir inte trodd och då måste jag visa hur det blir för mig. Jag tar med mig kaffetermosen och kommer tillbaka till er. Deltagaren bor tillsammans med en man och har inga barn. Hon är uppvuxen i en familj där hon inte fått tillräckligt stöd under uppväxtåren. Hon har en anställning men ingen aktiv kontakt med

34 33 arbetsplatsen. Deltagaren remitteras till projektet från FK och har varit sjukskriven i ca 7 år för värkproblem. Ingångsprocessen till projektet utmärks av att deltagaren är mycket ifrågasättande av syftet med projektet. De mål som sätts upp för deltagaren är att hon behöver arbeta med sin vikt och fysiska träning samt förstärka sina sociala kontakter och rutiner för vardagen. Deltagaren deltar i olika aktiviteter såsom utflykter och föreläsningar. Vid olika tillfällen agerar deltagaren på ett sätt som gör att både gruppen och deltagarna reagerar. Vid reflektioner mellan deltagare och coach framkommer att denne blir psykiskt överbelastad vid dessa tillfällen och bör förkorta den dagliga tiden inom projektet. I gruppen hade man en temadiskussion om mål som deltagare kan ha inom projektet och speciellt lyft fram hur man kan se på resurser och hinder för att uppnå mål samt föreställningar om frisk och sjuk. Coacherna upplever att detta blev en brytpunkt för deltagaren som beskriver att hon blivit illa behandlad av myndigheterna. Hennes upplevelse är att inte ha blivit trodd dvs hennes berättelse om sig själv har uppfattats på annat sätt än det hon själv uppfattar sig just avseende symtomen. Under projekttiden uppfattar deltagren efterhand att man strävar efter att se på de resurser varje individ har för att förgylla livet även om man har en svår värkproblematik eller annan sjukdomsbild. Under projekttiden återkommer deltagarens upplevelse av att inte bli trodd och tagen på allvar, vilket ibland innebär att coacherna ser detta som ett viktigt tema för att kunna vägleda denne till att se sina egna resurser som en tillgång oavsett hur andra bedömer dem. Temat aktiveras också i relation till coacher vilket blir ett viktigt inlärningstillfälle för dem båda. Efterhand börjar deltagaren efterfråga coachernas bedömning av det denne säger eller visar i sitt beteende. Dessutom medverkar ett besök på ett allmänt informationsmöte på arbetsförmedlingen att deltagaren börjar ändra sina egna föreställningar om vad som gäller på olika förvaltningar och hur det förhåller sig till hennes egna föreställningar. Deltagaren kommer också efterhand att acceptera de aktiviteter som finns inom projektet och dra nytta av dem för egen del såsom rådgivning kring mat, höga blodsockervärden och egenkontroll av det man äter. Dessutom utvecklas de sociala kontakterna i gruppen till att deltagarna även träffas utanför projektet. Avslutningen i projektet blir lugnare då deltagaren vet hur planeringen blir inför framtiden, nämligen att ingå i handlingsplansamverkan mellan FK och AF och få en arbetslivsinriktad rehabilitering. Deltagaren själv har en önskan om att komma till arbete till 50 % eller 100 % under förutsättning att hon får åtgärder insatta kring hennes värkproblematik. Coacherna beskriver att samarbete med deltagaren har varit krävande och lärorikt då de varit tvungna att bemöta den aggressivitet och utmaning som riktats mot dem, utan att de varit anledningen till detta, De har också sett förändringen från att fokus varit på missnöjet med tidigare hanteringen av deltagaren till att lägga fokus på sig själv och bekräfta de insatser som just stärker detta. Coacherna upplever att de lagt grunden för en tillit till dem som kan stödja henne. Detta bekräftar deltagaren med att säga jag tar med mig kaffetermos och kommer och snackar med er igen

35 34 Kausalitetens komplicerade väsen När vi ska utforska kausalitet har vi en tendens att se faktor a som orsak till faktor b. Vi strävar efter att försöka förstå den process som sker i mellanrummet som något enkelt och rätlinjigt vilket skulle underlätta både intagningen av deltagare likväl som upplägget av aktiviteter. Av det begränsade material som föreligger kan man dock utläsa att det är något i relationen till andra människor och de olika aktiviteterna som initierat en förändringsprocess (Topor, A. 2004). Med tanke på denna deltagargrupps erfarenhet av situationer där krav har ställts på dem att de skall rehabilitera sig har projektets inriktning på att öka aktivitetsförmåga utifrån var och ens individuella förutsättningar och i den takt det är möjligt har också kraven och hotbilden förändrats. Då coacherna varit med i denna process och både kunnat betrakta och bekräfta de handlingar som deltagarna utfört har en möjlighet till bekräftelse i själva handlingen varit möjligt. Detta har sannolikt ökat tilliten och tryggheten mellan coach och deltagare. Med spegeljagstesen innebär detta att deltagarnas självuppfattning och värdering av sig själva påverkats av andras uppfattning om dem. I termer av professionalitet hos coacherna har de träffat deltagarna på många arenor som varken är tids eller rumsbundna såsom bilen, caféer och naturen vilket också lett till annorlunda situationer än en arbetsplats eller myndighetens kontor. När coacherna beskriver samvaron och relationerna på dessa arenor exempelvis i bilen då de färdats till olika platser är att de får en helt annan information än vid det inbokade besöket. Det beskrivs att då man t.ex. lämnar det specifika samtalsrummet och går ut till gemensamma lokaler kan en specifik information lämnas som inte lämnades i samtalsrummet. Detta kan tolkas så att deltagarna har uppfattat coachernas roll som annorlunda än då man har ett förbokat samtal och man skall lämna information eller beskriva sina behov och sin vardag. Det förväntas att deltagaren skall vara i den positionen då de beskriver sina frågeställningar och coachen kan kommentera eller ge vägledning. Den ena är hjälpbehövande och den andra vägledande. Coacherna uppfattar att när de åker bil med deltagarna så kan deras roller tolkas som mer jämlika än då har förbokade besök på ett kontor. Den rumsliga närheten är större och de sitter sida vid sida och man behöver inte ha ögonkontakt.

36 35 När de färdas i bilen så kan rummet tolkas på ett sätt där de båda kan kommentera körandet och färdriktningen. Den liknar mer en vardagssituation, vardagspraktik. Det finns inga förväntningar eller krav. Man behöver inte ha så bråttom utan man fördriver tiden tillsammans. När coacherna beskriver erfarenheterna från resorna i bilen med deltagarna är deras samstämmiga upplevelse att de är helt tömda på energi. Den i bilen formade närheten kräver extra mycket närvaro för att utforma den professionella rollen. Närheten främjar innehållet i samtalen och tilliten ökar till coachen och till projektet som kan gynna den enskilda deltagarens kunskapsprocess. Coachens kunskapsprocess kan handla om hur den professionella rollen kan nyanseras och förändras utifrån deltagarens behov. När tiden och rummet ändrar karaktär förändras också coachens jag i rollen till att bli mer flexibel och anpasslig och relationen mellan coach och deltagare styrs mer av närhet än av distans som präglar de roller som är både rums- och tidsbundna exempelvis som samtal på Arbetsförmedling, Försäkringskassan eller socialtjänst. Förändringsprocessen hos deltagare och coach Det finns en samstämmighet i deltagares och coachers beskrivning av den förändringsprocess som utformas hos deltagaren inom projektet. Deltagarna framhåller att de har fått en förväntan om och erfarenhet av att förändra något i sin livssituation. Relationen till coacherna har varit ledtråden och samvaron med andra i likartade situationer har både stimulerat och förstärkt den enskildes process. De aktiviteter som utformats utifrån deltagarnas behov såsom matlagning, föreläsningar, fysisk träning och besök på olika kulturella arenor har också blivit kunskapskällor genom att de praktiska handlingarna som förekommit i aktiviteterna har bekräftat den enskilde deltagarens behov, förmåga och potentiella förändringsbenägenhet. Coachernas förändringsprocess har till stor del bestått i att de dels fått ta del av en komplicerad och mångfasetterad brukargrupp, dels måst förhålla sig till den i en tämligen ostrukturerad arbetssituation som vardagspraktiken utgörs av. De har under projekttiden fått reda på olika diagnoser som gällt deltagarna men deras huvudsakliga bemötande och förhållningssätt har varit att möta deltagaren i vardagspraktiken och utgå ifrån de aktuella behoven just då. Kunskapsprocessen har också präglats av den professionalitet där närhet till deltagaren är en avgörande faktor i den vardagspraktik som de verkat inom. Bilresorna har blivit en metafor där specifika och viktiga budskap lämnas av deltagarna. Både rums- och tidsdimensionen är specifika då de just är på resa, där coachen har kontroll över fordonet även om färdriktningen är gemensamt bestämd. Rollerna utgörs till synes av en mer jämlik position mellan dem. Deltagare och coacher upplever kausaliteten på likartat sätt Både deltagarna och coacherna betonar att det sociala sammanhanget och specifikt relationerna till coacherna har varit den faktor som påverkat en förändringsprocess och därmed en ökning av aktivitetsförmågan hos deltagarna. Utformningen av coachernas professionalitet har utmärkts av

37 36 närhet eftersom både tids och rumsfaktorn har varit mycket specifika i den vardagspraktik som utformats. Utöver den sociala kontexten har också de aktiviteter såsom matlagning, utflykter och utbildningsinsatser utformats i en vardagspraktik där deltagarnas olika handlingar har blivit synliggjorda, bekräftade och blivit föremål för diskussion och möjliga för förändring. Sammanfattningsvis är kvaliteten på relationen mellan deltagare och coach samt hur deltagarnas handlingar förvaltas och bekräftas avgörande för att aktivitetsförmågan ökar.

38 37 Transnationalitet utbyte och samverkan med Danmark I vårt transnationella arbete med Danmark har vi gjort erfarenhetsutbyte av arbetsmodeller som våra danska samarbetspartners har arbetat med över tid och som är evidenssäkrade för deltagare med psykisk ohälsa. Framförallt är det våra danska kollegors syn på rehabilitering, deras bruk av en erfarenhetsstjärna (handlingsplan) för deltagaren samt deras arbetsmodell för att hitta stadigvarande arbete för sina deltagare, som vi är särskilt intresserade av att utveckla inom ramen för GEVALIS Vuxna. Danska samarbetspartners syn på rehabilitering Våra kolleger i Danmark har inspirerats i sitt arbete av recovery-orienterat synsätt, vilket kan översättas till återhämningsteori på svenska. Det innebär att brukarperspektivet är i fokus och det är brukarna som skall leda sin egen rehabiliteringsprocess. Metoden bygger på att alla kan tillfriskna eller återhämta sig trots sjukdom eller utanförskap. Ytterst handlar det om att göra det möjligt för brukaren att uppnå självbestämmande och kontroll över sitt eget liv samt social inkludering i samhällslivet. Detta återhämtningsorienterade synsätt motsvarar det förhållningssätt som vägleder vårt arbete inom GEVALIS Vuxna. Empowerment är ett centralt begrepp i återhämtningsstrategin. Det handlar om att de professionella coacherna ska stötta deltagarnas egna processer. Empowerment handlar om att stärka deltagarnas egna handlingsmöjligheter samt att motverka undertryckande krafter som leder till vanmakt på grupp- och individnivå. Det innebär att deltagarna själva ska löpande utvärdera de professionella insatserna - enligt den danska modellen - vilket gör att de offentliga insatserna blir granskade med avseende på om insatserna är tillräckliga eller om det är rätt insats, utifrån deltagarens perspektiv. De danska rehabiliteringsmyndigheterna menar att de insatser som då görs, blir mer målinriktade och effektiva. Våra danska samarbetsparter uttrycker nämligen stor tillit till mål och handlingsplaner för varje individ. Föreläsaren Finn Blickfeldt Juliussen formulerade det som ett slagord: uden mål ingen plan, uden plan ingen rehabilitering. (Utan mål, ingen (handlings)plan, utan (handlings)plan, ingen rehabilitering)

39 38 Erfarenhetsstjärnan som handlingsplan och utvärderingsmodell Att arbeta utifrån ett återhämtningsperspektiv handlar om att frigöra, utveckla och stärka deltagarens egna resurser vilket gradvis förmodas leda till att deltagaren får makt över sitt eget liv. I vissa avseenden kan deltagaren behöva stöd för att stärka sina resurser. Behovet av stöd eller insatser är individuellt beroende på deltagarens livserfarenhet. Erfarenhetsstjärnan har sju områden som deltagaren får gradera från ett (lägsta värde) till tio (högsta värde): Självinsikt och lärande Kommunikativa färdigheter Återhämtning och framtidshopp Socialt nätverk och samarbete Konflikthantering Att värdesätta roller Arbetsliv Deltagaren skall under varje rubrik besvara delfrågor och därefter framräknas ett genomsnittligt värde för området. Deltagaren skall därefter välja ut tre områden som han/hon vill ha särskilt stöd med att stärka och utveckla. Det skall framgå vilket mål deltagaren vill uppnå, vilken insats som behövs, vem som har ansvar för att insatsen, när insatsen skall ske och när nästa uppföljning skall äga rum. Det innebär att deltagaren har möjlighet att värdera om insatsen har gjort någon verkan d.v.s. om deltagaren har nått sitt mål med stöd av insatsen vid uppföljningstillfället. Modellen är hämtad från Outcomes Star, utvecklad i England av Triangle Consulting. Outcomes Star är testad inom den offentliga verksamheten i England där den har antagits som en ordinarie arbetsmodell. Att nå arbetsmarknaden I Danmark har man enligt våra samarbetspartners arbetat med att lägga större fokus på att involvera det privata näringslivet för att ge deltagare ett större utbud av möjliga arbetsplatser. Det innebär att den arbetsplats som en deltagare kan tänkas arbeta på inkluderas i deltagarens återhämtningsprocess. De professionella utbildar chefer och medarbetare på dessa arbetsplatser i de svårigheter en deltagare kan tänkas ha samt hur dessa kan hanteras. Därefter utses en mentor bland medarbetarna på arbetsplatsen som deltagaren kan vända sig till. Detta ökar medarbetarnas förståelse för att den nye deltagaren kanhända inte har samma prestationsförmågor som de själva, vilket minskar risken för framtida konflikter på arbetsplatsen. Utbildningsinsatsen efterföljs av att de professionella gör täta uppföljningar på arbetsplatsen vilket minimerar riskerna att deltagaren lämnar den p.g.a. olösta konflikter. Med detta arbetssätt har de arbetsplatser som tagit emot deltagare med psykisk ohälsa blivit långvariga och att samtliga involverade har varit mycket nöjda med de professionellas insatser.

40 39 Vad har vi lärt under 2011? Verksamheten i projektet Vid 2011 års utgång har projekt GEVALIS Vuxna avverkat två verksamhetsår. Verksamheten med återhämtningsdelen har satt sig och fungerar väl. Coacherna har hittat sina roller och en trygghet i arbetet har infunnit sig. I vår uppföljning kan vi se att återhämtningsdelen har gjort stor skillnad för deltagaren, vilket också i sin tur återspeglat sig i deltagarnas nöjdhet. Den stora framgångsfaktorn i återhämtningsdelen har varit relationen mellan coach och deltagare. Denna relation är GEVALIS Vuxnas bärande balk, som vi har uttryckt det. Det övergripande inslaget i denna relation är individorienteringen. Tack vare den höga personaltätheten i GEVALIS Vuxna har coacherna kunnat fokusera på varje enskild deltagare i en grupp trots att även gruppens perspektiv naturligtvis också varit närvarande. Denna individorientering har bestått av flera beståndsdelar. En är helhetssynen. Vanliga sektorsmyndigheter är enligt sina statuter ålagda att anlägga speciella perspektiv på brukaren. Dessa har coacherna i GEVALIS Vuxna kunnat avlägsna sig ifrån och se till hela individen. Så har coacherna exempelvis kunna låta deltagarna jobba med målbilder. Tanken bakom har varit att deltagarna ska få drömmar och visioner men också att de ska lära sig att tänka framåt och mot framtiden. Till helhetsbilden hör också att coacherna hjälpt deltagarna att få struktur på sin vardag. Genom att träffas fyra dagar per vecka på bestämda tider har deltagaren fått ordning på sina normala dagar. De har blivit uppbundna genom åtaganden från vilka de inte har kunnat smita. Detta har i sin tur stärkt deras självkänsla och välbefinnande. En annan beståndsdel är att man startar där individen befinner sig på sin väg mot att återvinna sin hälsa och sitt välbefinnande. Coacherna möter varje individ där hon står. Individer som kommer in är så olika. I de flesta fall gäller det att skynda långsamt. En tredje beståndsdel är tidsfaktorn. Coacherna har haft tid att lyssna och därmed engagera sig på ett sätt som är omöjligt i en vanlig ordinär myndighetsrelation. Här har deltagarna kunnat träffa coacher och övriga medlemmar av deltagargruppen i fyra dagar per vecka under 16 veckor. Därigenom har deltagarna känt sig sedda och hörda av coacherna, vilket har byggt upp en tillit dem emellan som gjort dem lyhörda för varandras uppfattningar. Hos deltagaren har denna höga kvalitet i relationen bidragit till att stärka deras självförtroende och känsla av välbefinnande. En fjärde aspekt är idén att starta i resurser, inte i problem. Coacherna har enligt GEVALIS-tänket förväntats inleda sin relation med varje individuell brukare med hennes tillgångar och möjligheter, inte svårigheter och problem. Som exempel på resurser kan nämnas utbildningsnivå, kunskaper om skötsel och uppfostran av barn, innehav av körkort. Detta skapar en positiv atmosfär som stärker den enskilde deltagarens självuppfattning och välbefinnande. En femte aspekt som kan framhållas är värdet av arenaöverskridanden. I en vanlig relation mellan en deltagare och hennes handläggare i en myndighet, måste deltagaren beställa datum och tidpunkt på dagen när besöket ska börja, träffen är tidsbegränsad kanske till en timme, vid besöket sätter de sig på varsin sida av ett skrivbord, samtalet är strukturerat utifrån det perspektiv som myndigheten är

41 40 ålagd uppifrån att anlägga, kanske ett perspektiv med möjliga åtgärder. I GEVALIS Vuxna träffas man i helt andra lokaler och helt andra sammanhang. Man lagar mat ihop, gör besök på olika platser, gör resor ihop. Detta skapar en helt annan relation mellan deltagare och coach än mellan en deltagare och en socialarbetare i en myndighetsrelation. Då kommer vissa informationer fram som annars inte skulle framträda. En annan framgångsfaktor, som coacherna pekar på är det coachnätverk med handledningsstöd, som bildats från början i projektet. Där finns det utrymme för dialog om vad som är på gång i projektet och vad som händer med deltagarna i grupprocessen och individuellt. I de flesta gruppkonstellationer krävs att det finns tillgång på två coacher, både för att fånga upp vad som händer och sker i gruppen och för att coachen inte skall tömma sig helt på egen energi. Det innebär att det finns en skörhet i organisationen då någon av coacherna blir sjuk. Utifrån ett fortsatt personalperspektiv har det också under årets senare del varit en stor personalomsättning. Att arbeta i ett projekt är sedan tidigare känt speciellt men också otryggt genom att när projektet upphör, så upphör även anställningen. Det krävs att den personal som rekryteras till ett projekt som GEVALIS Vuxna uppskattar förändringar och kan vara flexibla. Det har heller inte inkommit några signaler om att arbetsmetoden skulle kunna tänkas införlivas i den ordinarie linjeverksamheten hos de samverkande myndigheterna. Många av coacherna ser då att projektet gå mot sitt slut och föredrar då att söka sig till en mer långsiktig och trygg lösning för sitt fortsatta arbete, trots att de ser framgången med arbetsmetoden. Det innebär då att det humankapital som projektet investerat i form av ny kunskap inte kommer att vara med i en eventuell implementeringsprocess hos de samverkande parterna. Coachernas nya kunskap beskrivs oftast internt i coachgruppen som GEVALIS-tänket och som visserligen kommer att leva vidare hos den coach som är bärare av kunskapen men kanske då får nytta hos en annan arbetsgivare inom en annan linjeorganisation, än i den påbörjade.

42 41 Kontentan av detta blir att det blir en form av implementeringsprocess av ny kunskap, men inte där vi förväntar oss att den skall ske. Det blir så att säga en fröspridning av ny kunskap och huruvida detta får ett genomslag i människors fortsatta rehabiliteringsprocess och social inkludering i samhället är det svårt förnärvarande att ge scenario om. Implementeringens dilemma I föregående avsnitt ges signaler om att även om att metodiken i GEVALIS Vuxna är värd att fortsätta med så är det uppenbarligen svårt att passa in den i en ordinarie verksamhet. En svårighet kan antas vara vem som skall fortsätta att finansiera GEVALIS Vuxna inom den ordinarie verksamheten och som då skall rikta sig till alla potentiella deltagare, oavsett varifrån de har sin försörjning. Ett annat antagande kan också vara att den organisationsform som nu bedrivs inom GEVALIS Vuxna är i projektform och som kan vara ett dilemma och stor utmaning vid en implementering inom den ordinarie verksamheten. GEVALIS Vuxnas resultat är ju uppbyggt på att tillåtas att experimentera, att komma fram till nya idéer och skall genera ny kunskap medan den ordinarie verksamheten förväntas stå för förutsägbarhet, regelmässiga uppgifter och upprätthållande en organisations kärnvärden samt långsiktig utveckling 8. Detta leder onekligen till frågan om externfinansierade projekt inom offentlig sektor, som GEVALIS Vuxna är, överhuvudtaget har någon framtid i ett utvecklingsperspektiv eller om projektet mer skall ses som ett åtgärdsprojekt och att implementeringen sker via en kunskapsöverföring mellan medarbetare till nya medarbetare. Projektadministrationen Årets första sex månader inleddes med att ett administrativt lugn 8 Sahlin-Andersson, K.(2002) Project Management as Bondarary Work: Dilemmas of Definding and Delimiting, Malmö:Liber AB

43 42 lägrade sig över projektet. Samtliga parter från coacher till chefer och ekonomer inom linjeverksamheterna hade nu fått goda rutiner i det administrativa arbetet, vilka blanketter som skall fyllas i och hur det skall gå till samt när de skall skickas till oss som projektägare. Vardagsrutinerna är viktiga för oss som är ett fleraktörsprojekt och att i hög grad samsyn och samordning fungerar väl. Som projektägare har vi försökt att få administrationen flyta på med olika digitala hjälpmedel för att kunna hantera flöden om 40 till 60 deltagare som passerar i projekten varje månad och vi är skyldiga att förhålla oss till de regelverk som finns för att få lyfta medel från Europeiska Socialfonden. Europeiska Socialfondens projekt inom programområde 2 för ökat arbetskraftsutbud skall utifrån sitt uppdrag vara en arena för metodutveckling och samverkan för integration av arbetssökande och långtidssjukskrivna personer i arbetslivet. Det innebär för GEVALIS Vuxnas del att arbetet i projektet och möjligheterna att inkludera deltagarna i ett aktivt samhälls- och arbetsliv påverkas också av en rad andra sammanhängande faktorer som medfinansieringssystemet som i sin tur påverkas av rekryteringen av deltagarna och deras hälsa. Medfinansieringssystemet ett ekonomiskt dilemma Den offentliga medfinansieringen är konstruerad så att den för GEVALIS Vuxna grundas på två delar, där den första bygger på deltagarnas ersättning som utgår till deltagarna från de offentliga systemen och den andra att SoF Västra Skaraborg skjuter till offentliga medel från sitt anslag. Det är främst den del av den offentliga medfinansieringen som avser deltagarnas ersättning som skapar problem. Under senare delen av 2011 klargjorde ESF-förvaltningen att mer tydlighet krävs i redovisningen av deltagartiden för GEVALIS Vuxna som är direkt kopplat till den unika deltagarens ersättning för medfinansieringen. Det innebär att om en deltagare är sjuk i 14 dagar, i exempelvis influensa, så får deltagarens tid inte räknas för perioden och således uteblir medfinansieringen(den ersättning som deltagaren få av välfärdssystemen) för den deltagaren, även om offentlig ersättning har utbetalats. De nya närvarorapporter som skall utgöra ett kontrollsystem för medfinansieringen kommer att ta i anspråk mertid från coacherna men och mertid ur ett administrativt perspektiv. Vad gäller mertiden för coacherna innebär det att noga dokumentera all tid som en deltagare lägger ner i projektet. Kravet för att tillgodoräkna sig medfinansieringen får därmed en direkt återverkan på deltagarens process genom att coacherna får mindre tid över till deltagarnas individuella processer och fler administrativa uppgifter. Även vid rekryteringen av deltagare kan det bli så att en alltför resurssvag deltagare med låg ersättning från det offentliga, som dessutom har en svag hälsa nekas att delta i GEVALIS Vuxna. Skulle detta scenario uppstå som konsekvens av medfinansieringsproblemet är innebörden av detta att det deltagarbaserade medfinansieringssystemet är ett strukturellt problem och är starkt segregerande, vilket försvårar arbetet för social inkludering och ett närmande till arbetsmarknaden. Ett annat problem blir att förutsäga hur kostnadsläget med budgetutfall kommer ske då storleken på medfinansiering intill är omöjlig att förutse och är också beroende av hur friska deltagarna är.

44 43 Vi bygger vidare 2012 Ända sedan GEVALIS Vuxna startades har coacherna i sina lägesbeskrivningar påtalat att det finns en oro för hur deltagarna ska tas emot efter projektets slut av de ordinarie rehabiliteringsmyndigheterna. Kan dessa verkligen tillgodose G-V-deltagarnas särskilda behov eller kommer dessa att lämnas utan särskilt stöd? Efter Danmarksresan inleddes därför ett omfattande arbete med att bygga en förlängning av GEVALIS Vuxna som skulle omfatta hela processen från sjuk till arbete. Den hypotes av arbetsmodell som vi ville bygga vidare på handlar om ett förstärkt samarbete över myndighetsgränserna för Arbetsförmedlingen och kommunerna och idéerna har hämtats från vår samarbetspart i Danmark. Från nationellt håll och från berörda departement så efterfrågas evidenssäkrade metoder i form av mätning med kontrollgrupper. I GEVALIS Vuxnas fall innebär det att en sådan kontrollgrupp nu finns att jämföra med. Vid ett framgångsrikt resultat kommer det att genera nya arbetsmodeller för myndigheterna när det gäller att vägleda den målgrupp som GEVALIS Vuxna har. Våra danska samarbetsparters arbetsmodell baseras på Individual Placement and Support (IPS) som är specifikt utvecklad för arbetsrehabilitering av personer med psykiska funktionshinder. Det handlar om en form av Supported Employment, som riktar sig mer generellt till personer med funktionshinder. Modellen som är utarbetad för personer med psykisk sjukdom med långvarig bortovaro från eller som aldrig fått tillträde till arbetsmarknaden. Enligt vår erfarenhet bör den vara tillämplig även på GEVALIS Vuxnas målgrupp. GEVALIS Vuxna del 2 Den stora förändringen för 2012 består i att projekt GEVALIS Vuxna kompletteras med en del 2 som innebär att grundprojektet förstärks med BEMA-utredare och arbetsförmedlare som skall kunna fortsätta stödet även på en arbetsplats. I GEVALIS Vuxna del 2 erbjuds deltagarna att kartlägga och pröva sina resurser med stöd av BEMA-utredare. Deltagarna måste då själva förklara sig villiga att göra försök att nå arbetsmarknaden. Prövotiden beräknas ta ca 12 veckor av vilka fyra tas i anspråk för en fördjupad kartläggning av deltagarens resurser och om dessa kan omvandlas till arbetsförmåga. BEMA-utredarna har till uppgift att klargöra vilka resurser deltagarna har och pröva dessa i reell arbetsmiljö för att ta reda på om de har någon form av anpassningsbehov av arbetsplatsen för att resurserna skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Anpassningsbehoven kan innebära att arbetsförmedlaren eller någon särskilt utsedd person på arbetsplatsen är mentor för deltagaren. Anpassningen kan vidare innebära tydligare arbetsinstruktioner, att tempot i arbetet minskas, att arbetsuppgifterna görs enklare, flexibla raster, minskad arbetstid och stöd att hantera olika sociala situationer.

45 44 Det är viktigt att arbetsprövningen utförs på en reell arbetsplats som deltagaren själv har valt och som baseras på deltagarens vilja, resurser och erfarenhet. Arbetsförmedlarna kommer sedan under lång tid ge deltagarna särskilt stöd för att vidmakthålla sitt arbete. BEMA-utredarna och arbetsförmedlare bildar ett nätverk, där BEMA-utredarna påbörjar sitt arbete i november/december 2011 och arbetsförmedlarna påbörjar sitt arbete den 1 januari Arbetsförmedlarna skall förutom att stödja och vägleda deltagaren också arbeta aktivt ut mot näringslivet. Det krävs att de privata arbetsgivarna känner ett stöd från de offentliga aktörerna om de skall kunna erbjuda ett arbete till en G-V-deltagare. Genom att aktivt söka upp olika företag och erbjuda dem utbildning enligt Danmarksmodellen, skapas på sikt en databas av företag som kan godkännas som ett företag med socialt samhällsansvar. De deltagare som av någon anledning inte anser sig kunna medverka i GEVALIS Vuxna 2 erbjuds primärt att få delta i något RESAM-team eller återremitteras till respektive remittent. Under det sista kvartalet så påbörjades arbetet med att knyta an de nya medarbetarna med coachgrupperna. En gemensam uppstartsdag gjordes den 15 december där utrymme tilläts för information och dialogutbyte mellan respektive team med coacher och de nya medarbetarna.

46