Kvalitetsredovisning VT-17

Transkript

1 Kvalitetsredovisning VT-17 Juni 2017 Upprättad av Tina Johnsson Förskolechef Stenänga förskola Med en bräda mellan gungorna kan alla få plats

2 Kvalitetsredovisning. Jag börjar årets Kvalitetsredovisning med att citera ett barn ur vårens trivselfrågor. Jag tycker att jag är helt fantastisk! Visst känner man leendet på läpparna och njuter av att höra det som klingar god självkänsla? Nu ska vi inte ta åt oss all ära för naturligtvis byggs självkänslan av allt gott föräldraskap men tanken bubblar. Bubblar kring betydelsen av att kunna erbjuda en förskola där vi som pedagoger kan påverka så mycket för att göra det roligt, utmanande och utvecklande för barnen och drivas gemensamt av vår vision om Vad blir bäst för barnet och så få detta spontana citat. Läsåret är nu avslutat och vi kan liksom förra året glädja oss åt fina resultat i trivselenkäter för såväl barn, föräldrar som personal. När vi frågade barnen om det är roligt att komma till förskolan svarade 100 % att ja det tycker de. När vi frågade föräldrarna om de blir bemötta av personalen på ett sätt som gör att de känner sig trygga när de lämnar sitt barn och om de tycker att personalen lyssnar och tar till sig deras synpunkter så svarar 100 % ja på båda frågorna. I medarbetarenkäten svarar 100 % att de upplever trivsel och gemenskap med sina kollegor. Gemensamma mål för förskolan under läsåret har varierat för terminerna men språk, naturvetenskap, miljöer, material samt barnens utveckling och möjligheter i kommunikation har varit genomgående. Hos Knottarna (de yngsta barnen) jobbade man under hösten med ett vatten-projekt med inriktning mot skapande och sagan om Max balja utifrån naturvetenskap. Projektet avslutades med ett besök på nya simhallen tillsammans med alla föräldrar som hade möjlighet att följa med. Sagan om Max balja valdes för att den handlade om vatten och att ge barnen möjlighet att utveckla ord och begrepp som finns i boken. Tanken var också att barnen skulle få prova och se reaktioner på olika slags material i vattnet och ges möjlighet att ställa hypoteser om vad som skulle hända med sakerna de la i. Max har en kaka som badar i sagan. Två barn blev ledsna första gången när de upptäckte att kexet löstes upp i vattnet så att de inte hann få tag på vars en liten bit innan det var helt upplöst. Vid varje tillfälle valde vi att endast lägga i ett kex precis som det står i boken trots att vi insåg att det förmodligen skulle finnas intresse av att smaka. Redan andra gången som vi dramatiserade sagan så var det ett barn som varit med gången innan som blixtsnabbt stack ner handen och tog upp kexet när det hamnat i vattnet. Denna ett-åring tog en liten tugga och stoppade i sin mun, bröt sedan av bitar och bjöd kompisarna runt om. Barnet visade ett sätt att kommunicera sina tidigare erfarenheter, kexet försvinner om man inte plockar upp det snabbt. Om vi stoppat och sagt att kexet skulle ligga kvar för att vi skulle få se reaktionen som var det vi tänkt från början så hade vi missat det underbara samspelet att barnet tog upp kexet och delade med sig. Ibland blir någon del inte riktigt som man tänkt sig, den blir bättre. En hand som upplever mängden vatten som rinner av de olika sakerna

3 Barnen provade fler naturvetenskapliga hypoteser t.ex. genom att de kastade bollen som finns med i sagan omväxlande hårt och försiktigt ner i baljan. Syftet verkade vara att det skulle skvätta så mycket som möjligt. Ett barn plockade bort saker som mjukishunden och nallen innan bollen kastades i efter att först ha provat att de låg nere i baljan. Det blev ett glatt tjut när det skvätte så mycket mer utan mjukisdjur i baljan. Drog barnet slutsats att det är för att det är mjuka saker, stora saker eller just saker? Det skulle man kunna experimentera vidare kring. Målet med vattenfärgerna var kemi, att de skulle få lov att blanda färg och vatten. Barnen verkade enligt pedagogernas uppfattning ha insett kopplingen att vattnet behövs i målandet för de doppade i både färg och vatten när färgen behövdes fyllas på penseln. Efter reflektion kände pedagogerna att de ville utmana barnen och se vad som hände om de inte tog vatten i skålen, kanske var blandningen av färg och vatten ett inövat beteende? Tre barn drog med penslarna på kroppen. Ett barn drog penseln hårt, sakta, fort och snurrade penseln i olika färgblock. Inget av barnen kommunicerade att de ville ha vatten trots att vi hade aktiviteten intill ett handfat. Ett barn drog penseln över handen efter en stund och såg att det blev grön färg. Jaaa ropade barnet glatt när hen såg att det nu blev färg på fingrarna. Pedagogernas gissning var att det var lite saliv som blötade upp färgen. Vårterminen hos Knottarna har både barn och pedagoger varit helt uppfyllda kring lustfyllt lärande utifrån Bockarna Bruse-sagan. Det har känts viktigt för pedagogerna att projektet skulle finnas tillgängligt för barnen när de vill under dagen och det har lyckats bra. Barnen har fått tillfälle att kommunicera sagan med språkpåse med material från sagan som de själva klarat att ta fram. De har byggt broar med kapplastavarna i påsen och de har lekt och återberättat sagan med bockarna och trollet. Det har de också gjort t ex. med utklädningskläder som horn och pälsar, bitar av brädgolv och olika böcker om sagan. I projektet har pedagogerna följt det barnen visat intresse för eller pratat mest om och har med stöd av sina priomål fått in skapande med olika material, sågat, sått gräs, utedagar, teknik genom bygge av broar, drama, rytmik, begrepp, känslor Att det var en välkänd saga har gjort att fyraåringarna bara dykt rakt in i projektet de dagar de är med Knottarna. En förälder berättade att en dag när de skulle byta sängkläder hemma mynnade det ut i dramatisering av Bockarna Bruse där sängkläderna användes för att bygga bro. Lärande i samspel Skapande Hos Krumelurerna blev det en projektutvärdering i höstas döpt till Barnens tankar och idéer skapade denna termin. Där gjorde pedagogerna en reflektion att det blivit många avbrott under terminen med utflykter, bio, lov, besök räddningstjänsten mm och kom därför fram till att det kanske skulle fungera bättre med kortare projekt istället för att ha ett projekt över en

4 hel termin för att lättare kunna ge barnen inflytande. En viktig reflektion var att pedagogerna kände att barnens intresse släpptes lite fort för att fånga upp ett annat intresse. Under både vår och höst har pedagogerna känt att man skulle ha velat göra flera blogginlägg och tog det med sig inför 2017 där man la upp en plan för att ansvara för olika veckodagars bloggande. Hos Krumelurerna har pedagogerna genom att observera och vara aktiva i leken kunnat anpassa material och miljöer efter barnens intresse och barngruppens behov. Pedagogerna tänker att om man förändrar miljöerna efter intresset och har tydlig struktur så vet barnen var de ska hämta och lämna sakerna och vilket har varit bra för att minska konflikter. Hos de äldre Krumelurerna såg pedagogerna att det fanns behov att utveckla barnens sociala kompetens och valde att ge extra stort utrymme för den fria leken. I den fria leken och med ständig närvaro av pedagoger som diskuterat fram vilken roll de skulle ha i närvarandet blev leken en viktig metod i det sociala samspelet som behövde byggas i gruppen. Pedagogerna gav sig själv uppdraget att kunna se konflikter som var på väg att hända och därmed kunna undvika dem, sätta ord på det som hände, hjälpa till att medla i konflikter som uppkom, sätta ord på känslor, ställa frågor till gruppen för att hitta roll åt barn som kom in i pågående lek, inspirera och handleda barnen i användandet av lekmaterial. Man också använt materialet Alfons vänskapslåda i värdegrundsarbetet. En svårighet generellt i gruppen var att barnen ofta hade svårt att släppa in fler i leken och leka flera tillsammans. De bestämde sig då för att också leka organiserade lekar tillsammans med barnen. Det blev Krumeluren som genom brev skrev förslag på lekar vilket lockade alla barnen till att leka tillsammans. Barnen tilläts att vara med i så stor utsträckning som de själv ville. En del ville avvakta och observera en stund innan de gav sig in i leken, en del ville heja på kompisarna men inte själv vara i fokus och utföra moment i leken. Detta har vi vuxna lyssnat på och respekterat. Utifrån observationer och ett aktivt deltagande i barnens lek kunde pedagogerna anpassa material och miljöer efter barnens behov. Ett behov var att hitta en lugnare plats för lek med bilar vilket det nu finns en lugn plats i hallen för. Ett annat behov var att lösa konflikterna i familjerummet där ett av bekymmmerna var att barnen kom och gick i och ur leken vilket gav konflikter. Pedagogerna har reflekterat över om lekmaterialet i familjerummet som nu är på riktigt och de vuxnas stöttning bidragit till att barnens lek blivit djupare och mer värdefull, barnen värnar mer om materialet och relationerna som bildas i leken. Vid observationer redan i slutet av terminen konstaterade

5 pedagogerna att det utvecklats en förmåga att leka. Fler barn började bjuda in andra barn i leken, se olika lösningar för att fler skulle kunna vara med och fler konflikter kunde lösas utan att be om vuxenhjälp. Det syntes och hördes att det har skett en förändring i barnens verbala kommunikation i leken till exempel att använda sig av ord istället för negativ kroppslig kontakt. Enligt pedagogernas analys har troligen de vuxnas ständiga närvaro och stöttning i leken varit avgörande. Ett barn utvecklade en brevväxling mellan hen och Krumeluren, vilket fler barn också visade intresse att vilja göra. En del barn kommunicerade med Krumeluren genom att rita teckningar. Barnens intresse för Krumeluren blev som störst då han skrev att han smög omkring på vår förskola. Pedagogerna antog att barnens intresse för skriftspråket och att kommunicera med bilder vuxit fram och förstärkts av brevväxlingen med Krumeluren och det är ju troligt att en mottagare höjer lusten att vilja kommunicera. I den fria leken såg vi att barnen utvecklade språket lika väl som den sociala förmågan, därför valde vi att inte lägga fokus på specifika planerade språkstunder just nu. Dock kvarstår behoven av språkträning i form av språkljud och vi får fundera utifrån hur behovet ser ut i höst. Utedagarna har fungerat bra. Det har mest blivit utedagar i närheten av förskolan för de yngre barnen har inte orkat gå längre och blivit trötta efter maten. Barnen har önskat att gå till lekplatser vilket vi har tillgodosett. Först sa vi att vi skulle ha naturvetenskap på utedagarna, men vi upptäckte ganska snabbt att barnen la mycket koncentration på att få med sina saker, promenaden och när de väl kom till målet var de så leksugna så intresset fanns inte för aktiviteter planerade av pedagogerna. Möjligen skulle vi genom att observera barnens lek på utedagarna hittat infallsvinklar till de naturvetenskapliga målområdena vi ville ge barnen möjlighet att utvecklas mot.

6 Ett mål pedagogerna haft med utedagarna har varit att erbjuda barnen att upptäcka i sin närmiljö. Man har besökt olika lekplatser, Stenänga-skogen, biblioteket, varit på Knattebio på Florabiografen och regelbundet under våren badat på nya Sjöbo Simanläggning. Tänk att vi har en bio i Sjöbo Man kan följa vårt arbete i grupperna via vår blogg. Vår plan för likabehandling och mot kränkande behandling har mål inom varje diskrimineringsgrund och detta år har vi lyft ut och jobbat kring målet annan kränkande behandling framför allt med att ingen ska vara ensam, att barnen ska känna sig trygga med barn och vuxna samt att vi vuxna ska finnas fysiskt nära för att ge trygghet åt barn som känner oro att hamna i jobbiga situationer. Här har vi satsat på fortbildning både i syfte att ge handledning med stödsamtal åt personalen och hjälp att hitta metoder att arbeta med. Utifrån barnens svar på trivselfrågorna och pedagogernas observationer har vi gjort handlingsplan för att jobba mer systematiskt där vi ser behov. En reflektion är att barnen och vi pedagoger har en så samstämning bild av läget på vår förskola, var det finns oro och skäl till oro. Åke vår lådcykel är uppskattad av alla. Det underlättar betydligt för oss att transportera oss med barnen. Han ger friskvård åt personal som cyklar och hämtar mat och här har vi fått en betydande ekonomisk vinning i form av minskad bilersättning på köpet. Det står på vår önskelista att få köpa en till cykel för att kunna transportera upp till 12 barn samtidigt.

7 Vår föräldraenkät som jag nämnde i början av redovisningen har besvarats av 18 personer vilket gör att vi tycker att det bedöms vara väl tillförlitligt, vi har 18 familjer som medlemmar. Föräldrarna uppger en hög grad av nöjdhet. Alla svarande säger att de får den information om förskolan som de behöver och vill ha och de har angett att informationen sker i samma omfattning via lappar, sms, blogg som via samtal med personalen. Ni är jätteduktiga på att påminna oss! Funkar jättebra vid lämning och hämtning, skrivs i kommentarerna. Intressant att över 60 % av föräldrarna lyfter fram bloggen som ett forum för att se sitt barns lärande och utveckling även om man lyfter samtal med personalen och utvecklingssamtal betydligt mycket högre. Det kan tolkas som att vi lyckas bra med att visa spår av det enskilda barnets utveckling när vi arbetar med verksamhetens kvalitetsutvecklingsområden. Vår tanke är just att vi ska visa vår verksamhet som ögonblicksbild, som process över tid men även att både vi, föräldrar och barnet ska se det enskilda barnet i detta. Bland kommentarer har nämnts Så roligt att få sms med bilder precis när det händer. Äntligen fick vi upp resultatet med andel föräldrar som upplever att föräldramötet ger information om förskolans verksamhet. Konceptet med mycket diskussionstid och lite tid till information kommer vi ha även i höst när vi kommer erbjuda fortsättning på den föräldrautbildningskväll vi hade i februari. Här får vi extern hjälp av KOMET-utbildad personal för att få in forskningsbaserat material och metod och därmed hoppas vi kunna ge ett stöd i föräldrarollen som en hel del föräldrar efterfrågar känner vi. Vi minskade ner dokumentationen lite inför årets utvecklingssamtal för att ge mer tid till samtalet och en analys skulle kunna vara att det uppskattades för andel föräldrar som tycker att samtalet är meningsfullt ökade till 94 %. 100 % av föräldrarna angav att de tycker att deras barn ser ut att trivas på förskolan vilket såklart är väldigt viktigt och glädjande att höra. Enligt enkäten och de spontana kommentarer vi får känns det som vi jobbar på bra utifrån de förväntningarna föräldrarna verkar ha. Det betyder inte att vi ska slå oss till ro men det betyder att vi får bekräftelse i de metoder och det förhållningssätt vi erbjuder. När det gäller övergången till förskoleklass använder vi Skolverkets material precis som Sjöbo kommuns förskolor gör och som vi fått rekommendation från förvaltningen att göra. Detta år har vi lämnat till Emanuelskolan och Sandbäcksskolan. Mentorerna ansvarar för besök, kontakter och möte med skola och att göra dokumentationen till skolan. Vissa skolor bjuder in oss i planeringsstadiet inför skolstart men inte alla. Vi behöver komma ihåg att ligga på för att bli inbjudna nästa år. Vi har under året installerat projektor som vi kopplat Apple-tv till i Verkstan. Vi valde att inte ha filmduk utan i stället använda väggen för att ge barnen möjlighet att kommunicera genom att kunna röra det som visas. Till att börja med drog barnen fram stolar och satte sig för att vänta på att få

8 konsumera bilder, filmer. Nu gör de sällan det längre utan är beredda på att det som oftast kommer är musik, dans, bilder, filmer från vår verksamhet eller någon berättelse om Bockarna Bruse. Det kan hända att vi vid enstaka tillfälle gör undantag och visar t ex. sommarlovsmorgon men föräldrarna ska kunna känna sig försäkrade om att den skärmtid vi ger här skiljer sig åt mot hemma genom att vi har bestämt att vi har en pedagogisk tanke när skärmen används här. Vi kompletterar numera våra blogginlägg med mål ur läroplanen. Vi har inte fått några reflektioner på detta av föräldrarna men möjligen kan det underlätta för oss pedagoger i sorterandet av inlägg utifrån olika målområde. Vi har under läsåret haft möjlighet att utöka med en 100 % resurstjänst och det har varit en väldigt bra stödåtgärd för att kunna vara delade i två grupper under en stor del av dagen. Vår kompetensutveckling under läsåret har varit handledningar, litteratur, FB-grupper, storföreläsning och att vi delat med oss och diskuterat i arbetslaget. Handledningen har vi fått här på förskolan av specialpedagog och pedagogista. En annan form av utveckling har vi fått genom att ta emot en lärarstuderande från Malmö Högskola. Tillsammans med vår lärarstuderande kom det igång diskussioner om skolutveckling, ett begrepp som kändes ovant för oss. Genom att göra mindmapp kring olika slags prioriteringsområde just nu och de närmaste åren framträdde tre ord tydligt - Lärprocesser, Trygghet och Kommunikation vilka nu är nedskrivna som våra områden för skolutveckling. Vi har 1,5 timme varje vecka för att reflektera för vardera gruppen. Vi reflekterar främst utifrån spontana iakttagelser, foto och filmer från verksamheten, det vi lagt på bloggen och våra reflektionsprotokoll. Vi skriver sedan en projektbeskrivning i slutet av varje termin. Att beskriva, reflektera och analysera kring de lärprocesser som sker samt att samtidigt hålla fokus mot de mål vi ser lust till eller behov av att jobba med är ett utvecklingsområde. I arbetet med detta kommer vi att ta del av och opponera på varandras arbete mellan grupperna, två pedagoger har som enskilt mål att beskriva lärprocesser. Området trygghet innefattar att alla som har kontakt på förskolan, barn, pedagoger och föräldrar. Det gäller att ha någon att vara med, att känna trivsel, få ett bra bemötande, känna sig lyssnad på men också att få stöd i sin roll som kompis, förälder eller pedagog. Ex på kommunikation beskrivs här i dokumentet men vi tänker också det talade och skrivna språket, att lyssna, allt som kommuniceras med vårt ansikte och vår kropp, med material, tecken, bildstöd, blogg och mycket annat från de allra yngsta barnen till oss vuxna. Föräldraaktiviteterna med t ex frukost, julpyssel, lucia, midsommarfest och utflykt under året har varit mycket välbesökta och det känns roligt såklart. Vår tanke är att vi alla gynnas inte minst barnen av att vi har många tillfälle att bygga upp nära relationer mellan oss och familjerna. Vi har fortsatt vårt samarbete med Ängsgårdens äldreboende. Vi besöker dem till lucia, vi dansar ut julen, sjunger påsk-sånger och klär midsommarstången tillsammans. För barnen är det så självklart vem vi ska till när vi säger att det är dags för Ängsgården. Vi brukar förutom uppträde även fika hos

9 de äldre och både vi och de boende får berätta våra namn för varandra. Vi har enligt medarbetarenkät och besök på företagshälsovården en hög trivsel i arbetslaget. Man är dessutom nöjd med organisationen, målen att jobba mot är välkända, man anser att man har bra möjlighet att påverka både beslut och hur man utför sitt arbete och alla är nöjda med den sysselsättningsgrad man har. Det som framkommer i både enkät och vid hälsobesök är den stress och oro en del personal känner inför att ibland räcka till för enskilda barns behov. Kontakter med myndigheter har fungerat väl under året inom såväl brand, miljö och det pedagogiska. Det känns bra att lätt kunna slå en signal till vår kontaktperson på familjeförvaltningen och föra dialog eller att maila brandskyddsingenjören och snabbt få svar. På Förskolans dag i nu i maj var vi åter fyra fristående förskolor som samlades och firade tillsammans i vår trädgård. Att fira tillsammans med andra förskolor denna dag har nu blivit en tradition som vi gärna fortsätter med. En del barn känner varandra sedan tidigare andra knyter kontakt här, en del innan skolstarten i höst. Och även för oss pedagoger är detta är rolig dag när vi hinner dela med oss hur vi arbetar och höra tips hur de andra förskolorna löser planeringar och annat på sina ställen. Precis som jag inledde kvalitetsredovisningen positivt så vill jag avsluta den positivt för vi som jobbar på Stenänga förskola är oerhört stolta över vår fina förskola, våra fina barn och den verksamhet som vi erbjuder. Som avslutning väljer jag då att åter nämna ur trivselenkäten för barnen där barnen fick svara på frågan; Tycker du att du är en bra kompis? 100 % svarade ja på den frågan och tankarna hamnar åter på den ack så viktiga självkänslan som en bärande grundsten i samspel, i utveckling och i lärande!

10