Föreningen Lekarbetspedagogiks kongress 2007

Transkript

1 Föreningen Lekarbetspedagogiks kongress års kongress hölls den april på hotell Park Inn i Haninge konferenscentrum. Torsdagen 19 april inleddes med att Helena Lenning, leg psykolog och leg psykoterapeut, Stockholm, talade om lekterapi barn med selektiv mutism under rubriken Lek de tysta barnens språk. Hon definierade selektiv mutism som en - oförmåga att tala i vissa sociala situationer, - störning som försämrar studieresultat och försvårar social kommunikation - störning som varar minst 6 månader - störning, som inte är självvald Barnets energi i nyfikenheten mot omvärlden har bromsats upp, likaså barnets utveckling av mentaliseringsförmåga och känsla av intersubjektivitet med människor utanför familjen. Metoder med belöningssystem fungerar inte bra. De kan öka ångesten. Helena Lenning arbetar med BOF, barnorienterad familjeterapi, som utvecklats av Martin Soltvedt, Norge. I terapin ingår att barnet leker med en förälder och/ eller en förskollärare. Leken videoinspelas och sedan får föräldern/läraren handledning. Terapeuten bestämmer ramar, innehåll och form. Helena leker även själv med vissa barn. Leken sker i sandlådan med dockor, små hus, staket, djur, etc. Var och en har sitt område från början. Det blir möten i leken, turtagning och samförstånd, utan att personerna behöver känna och tänka på samma sätt. Helena visade inspelningar, där hon lekte med Frida, 5 år. Terapin ger positiva resultat. Se mer - BOF Martin Solvedt. Föreläsningen bedömdes i utvärderingen som informativ och bra. När det värsta händer Laila Lindberg, fil mag, special- och lekarbetspedagog, Söderhamn, berättade efter lunch om lekarbeten med barn till asylsökande föräldrar. Sedan 2003 har hon arbetat med 16 barn, som remitterats till henne från barnläkare inom flyktinghälsovården. Många av dessa pojkar och flickor har upplevt krig och/eller överfall. Hennes förhållningssätt under lekarbetet, att positivt betrakta och bekräfta utan att ställa frågor eller värdera, har haft en positiv inverkan och bidragit till att barnen börjat leka och gör bilder. De har "rest sig" under lekarbetets gång och många har börjat i förskola eller grundskola. På kongressen beskrev hon några av dessa barns lek- och bildskapande. Hon visade teckningar och målningar. Det var Ivans, 6 år, mörka målningar av män med svarta ansiktsmasker och vapen och Casandras, av romersk familj, många återkommande teckningar av sex män som överfaller familjens hus. Det var döda personer på marken, som andra barn ritat. De nämnda barnen utvisades tillsammans med familjen, liksom ungefär hälften av de asylsökande barn, som hon arbetat med. Laila har fått pengar från en förening och ska under försommaren besöka ett av de barn, som utvisats till sitt hemland.

2 Hon återkommer med kort rapport från den resan i det brev, "utskicket", som föreningens medlemmar får i början av december varje år. Lailas föreläsning var mycket uppskattad! Senare efter föreningens årsmöte berättade Laila för medlemmar om Pojk- och lillasyster projektet, som hon driver i Söderhamn i samarbete med SISU. Ipojkprojektet får pojkar, som saknar manliga förebilder, i grupper om fem pojkar och två vuxna män, göra utflykter under ett antal lördagsförmiddagar. I Lilla syster projektet är det på motsvarande sätt fem flickor och två män. Pojkprojektet har pågått i flera år och har fått efterföljare i andra kommuner. Före middagen samlades alla till mingel och trevlig samvaro. Dagen avslutades med middag. Barnet leker att apan är polis, barnet sköter den rollen och svarar i telefon, lekarbets pedagogen får vara den som ringer till polisen. Fredagen den 20 april inleddes med föreläsning av Gunhild Westman, fil lic, Uppsala, pedagogisk konsult. Tidig lek och språk Gunhild inledde med att tala om den tidiga lek- och språkutvecklingen, som sker i nära samspel med vuxna, och om hur lekandet kan stimuleras. Barns låtsas-lekar har stor betydelse för utvecklingen av tänkande och språk. Gunhild gav flera exempel. De stimulerar bl a språklig medvetenhet. Aktuell forskning visar, att det är i språksamhandligar, som barn lär sig ord och språk, d v s samtidigt som det händer något praktiskt, som intresserar barnet, får det höra ett

3 viktigt ord, som hör ihop med händelsen. I låtsaslekar skapar barn liknande språksamhandlings tillfällen och utforskar och befäster då språket på sin mognadsnivå. Samtidigt deconkontextualliseras orden. Några videoinspelningar och bilder visades som konkreta exempel. Gunhild beskrev även mentalisering, en förmåga som barn utvecklar i fyraårs åldern. Den innebär att barnet förstår att det har sina egna känslor och tankar, som påverkar vad det gör, och även inser att detta också gäller andra människor och deras handlingar. Barn utvecklar denna kompetens under låtsas-lekande. Lekarbete- ett stöd för utveckling av språk och läsförståelse var nästa tema. Många barn behöver den ostörda och förutsägbara situationen tillsammans med en lekpedagog för att kunna utnyttja lekens möjligheter för utveckling av mentaliseringsförmåga. Forskningsrapporter visar att barn är i behov av en vuxen, som ställer upp på barnets låtsas-lekar och deltar i dem, för att utvecklingen ska leda fram till en kvalitativt bra mentaliseringsförmåga. Förutsättningarna för detta är goda vid lekarbete. Pedagogens förhållningssätt är en styrka i metoden. En videoinspelning visades, där Per 5 år leker med sin lekarbetspedagog. Att kunna sätta sig in i och förstå andras känslor, tankar och handlingar är en förutsättning för god läsförståelse. Till detta bidrar, förutom bra språkförmåga, att kunna inse sammanhang och mening i det man hör eller läser. Gunhild visade, hur barn som hört något, som de inte riktigt förstår, kan iscensätta detta i låtsas-lek och därigenom kopplar det "hörda" till egna upplevelser. Genom lekandet lär de sig att söka förståelse i egen erfarenhet. Så småningom kan de göra detta direkt utan att "gå" via lekandet. Gunhilds båda föreläsningar var uppskattade av alla, enligt utvärderingarna. Därefter följde gruppsamtal. Erfarna lekarbetspedagoger bildade fyra grupper Det blev samtal om egna och andras erfarenheter och om aktuella frågor i samband med arbetet på förskolor och grundskolor. Det var bra gruppledare och givande diskussioner, enligt deltagarna. Kongressdeltagare, som inte kände till metoden, fick information av Astrid Andersson, Rimforsa. Hon berättade också om sitt arbete som lekarbetspedagog. Hon visade bilder och beskrev hur några barn lekt och använt materialet (Fler sådana bilder finns i Bildgalleriet 1 på denna hemsida.) Bra information och intressant, tyckte deltagarna. Fredag eftermiddagen handlade om lekarbete inom två skilda verksamheter. Lekarbete i förskola, förskoleklass och grundskola i Karlskoga kommun. Inger Andersson, speciallärare och lekarbetspedagog, berättade om hur lekarbetsmetoden kom till Karlskoga kommun. Först hade en speciallärare hört om metoden och fått gå utbildning i tjänsten. Resultatet av hennes arbete med barn blev så positivt att Inger också fick gå. Några år därefter, år 2002 / 2003, köpte kommunen en 1

4 kurs av Uppsala universitet för 20 för- och grundskollärare. Den lokaliserades till Karlskoga. Dessa har nu lekarbete som en del i sina tjänster. Inger är sammankallande till de möten, som lekarbetspedagogerna regelbundet har. Inger beskrev samarbetet på enskilda skolor, när det gäller urval av anmälda barn och även om information till föräldrar och personal. Under höstterminen har Inger haft en speciell tjänst, som hon berättade om. Hon har varit personlig assistent till ett barn, som i början av terminen hade stora problem i samvaron med andra. Efter en tid började hon med lekarbete. Utvecklingen blev positiv och efter 13 lekarbetstillfällen avslutades det. Pojken behöver inte personlig assistent under vårterminen. Inger berättade en intressant episod, som får bilda övergång till nästa föreläsare. En dag i slutet av höstterminen, skulle barngruppen gå till skolläkaren för undersökning. Barnet totalvägrade. Han ville senare gå till lekarbetsrummet. Där plockade han fram doktorsgrejerna och lekte att han var doktor och Inger patient. Senare sa han, att han kunde gå till skoldoktorn. Där klarade han läkarbesöket lugnt och behärskat. - "Bra", "Spännande höra om verkligheten." "intressant fall", "bra med lekmönster", tyckte åhörarna. Lekarbete på Ullevål universitetssykehus, Barnmedicinska avdelningen, Lekterapin, Oslo Inger Goude Magnusson, förskollärare med vidareutbildningar, Oslo, berättade om arbetet med sjuka barn på lekterapin. På avdelningen arbetar fyra förskollärare, varav tre har utbildning i lekarbetspedagogik. "Leketerapien er et fristad innanfor sykehuset, fritt for prover og vonde ting. Her kan barna koble av, men også bearbeide det trauma som sykdommen og dens behandling innebaer". "Vi har som mål å se det friske og positive hos våre syke og funksjonshemmedede barn och ge dem og deres famijer forutsetninger til å se lyst på fremtiden." Så inleds den beskrivning av lekterapin, som Inger delade ut. Själv beskrev hon medryckande arbetet på avdelningen, där det finns många saker att leka med. Det finns även ett särskilt rum inrett för lekarbete och som enbart används för det ändamålet. Inger talade om hur erfarenheter av lekarbetsmetoden har påverkat henne och de två andra i deras bemötande av och tilltro till barnen på avdelningen. Många av barnen vistas några veckor för behandling på sjukhuset och därefter är de hemma under en tid. Lekarbetet koncentreras och de har flera gånger i veckan under sjukhusvistelserna. På fråga om vilka barn som får lekarbete, svarade Inger, att de är de som verkar mest deprimerade. Barnen uppskattar lekarbetet och är angelägna om det, troligen för ostördheten och friheten att få uttrycka sig. Ingers beskrivning var "ömsint", "lärorik" och "mycket intressant", tyckte lyssnarna, enligt utvärderingar.

5 Bilarna ska flytta in i huset, de är två och två och ska hyra varsina rum, men alla måste duscha innan de flyttar in. Avslutning av kongressen 2007 Föreningens ordförande Gunhild Westman tackade alla som medverkat och alla som deltagit. Hon önskade välkommen till nästa kongress! Därefter avslutades kongressen med eftermiddagskaffe. Text: Gunhild Westman, ordförande