Tankar om grupper och gruppdynamik

Transkript

1 Tankar om grupper och gruppdynamik Produktutveckling med formgivning KN3060, Mälardalens högskola Av: Lejla Kuduzovic Handledare: Rolf Lövgren Ragnar Tengstrand

2 När det händer att individer arbetar i grupper, oftast tätt intill varandra, är saker som gruppdynamiken och teamarbete i en sådan grupp av oerhört stor vikt då detta i slutändan reflekteras på hela projektet och resultaten utav den. Gruppdynamiken påverkas bland annat utav gruppens uppbyggnad, vad de olika gruppmedlemmarna har för bakgrund och tidigare erfarenheter samt huruvida denna samling av individer fungerar bra tillsammans eller inte. Likt alla andra steg i ett projekt, som idégenerering, konceptframtagning, prototypframställning marknadsundersökning, som man behandlar med uppsyn och ständigt kontrollering kan man på samma sätt även betrakta ämnet gruppdynamik. Nyckelordet i detta fall är välfungerande kommunikation, bra och ömsesidigt förståelse samt en öppen dialog mellan gruppmedlemmarna. Denna essä ska ge en reflektion på vad gruppdynamik är, hur den eventuellt kan utvecklas till det bättre inom en grupp samt vilka konsekvenser det kan medföra, både positivt och negativt.

3 Mänsklighetens historia är fylld med berättelser och förgångna erfarenheter kring skapandet av antingen små eller stora grupper, samlingar etc. Det kan man fortfarande se även idag. Vart man än vänder sig blir man på ett eller annat sätt, både frivilligt men även omedvetet, utsatt för indelningar och klassificering i diverse samhälls- och arbetsgrupper. Gruppbildningar, segregation och indelning av individer beroende på hur de pratar, ser ut, beter sig, vad man har för bakgrund och vilka kvalifikationer man kan bidra med sker dagligen såväl som i arbetslivet som i privatlivet. Man kan se spår av gruppindelningar redan så tidigt som på dagis, i sandlådan, på skolgårdar, under lunchrasterna, vid indelningen av ett projekt- eller skolarbete men även på arbetsplatser i form av vem man väljer att arbeta med, framför allt om det är fråga om ett gemensamt projekt. Det är en självklarhet att mycket av detta bygger på att individerna i en projektgrupp vill känna sig trygga och äga en form av säkerhet då de är fullt medvetna om vem det är de jobbar med, är denna person pålitlig i form av att hon/han kommer uträta sitt jobb på ett korrekt och genomförbar sätt samt om man kan räkna med att uppgiften de tilldelas kommer verkställs på ett givande sätt. 1 Under min utbildning här på Mälardalens högskola har man ofta hört föreläsare och professorer prata om kompetenser, kompetensutveckling samt stimulering av dessa hos individerna men även stött ett antal gånger på argumenten om att en framgångsrik och effektiv grupp är en sådan som är skapad av individer med olika bakgrund, kunskaper och kvalifikationer. Det är viktigt att en grupp har en variation av kompetenser, en pool av olika kompetenser, som ska bidra till utförande av ett projektuppdrag på alla möjliga sätt. Det kan hända att Ulrika är ett snille när det kommer till rapportskrivningen, Kalle är född till att marknadsföra en befintlig produkt, Sebastian är den bästa konstruktören och designer gruppen kunde få medan Sabina är produktionens svar på Donald Trump. När ett sådan (eller liknande) scenario inträffar är det viktigt att ta tillvara alla gruppmedlemmarna egenskaper och det de har att erbjuda. Huvudsaken är att framhäva istället för att förtrycka deltagarnas kompetens på bästa möjliga sätt samtidigt som man säkerställer att ens grupp fungerar bättre än andras. Att bilda en bra och välfungerande grupp kan vara väldigt tidskrävande och ansträngande. Det kräver mycket eftertänksamhet, granskning av individernas bakgrund och erfarenhet hos den som 1

4 bildar gruppen att tolka olika människor rätt för att matcha de rätt. Man måste vara försiktig om man strävar efter att undvika personliga problem och konflikter inom gruppen, speciellt om det handlar om att bilda en grupp där medlemmarna inte känner varandra sen innan. Jag skulle föredra en grupp där varje gruppmedlem har en känsla att han/hon har något speciellt att bidra till projektet, att ens färdigheter är eftertraktade av resten av gruppen. Samtidigt ska som man även inneha känsla av att man tillhör en grupp olika individer som också är där att på olika sätt bidra till projektet och man inte är ensam om att uträtta uppdraget. D.v.s. det är viktigt att känna självständigheten inom gruppen samtidigt som man agerar som en del av en helhet också att man kan bli kompletterad av andras kunskaper och erfarenheter på samma sätt som man kan komplettera andra. 2 Som jag nämnde tidigare får man oftast ut det bästa resultatet av en välfungerande gruppdynamik om man lyckas blanda ihop och bilda en grupp som består av gruppmedlemmar med olika kompetenser och erfarenheter, där man lyckas komplettera varandra och t.o.m. uppmuntra till att göra och uppnå bättre än den egna förmågan. För att på kunna klarar av detta på ett effektivt och snabb sätt, kan man prova på att använda sig av personlighetstester som varje gruppmedlem måste genomgå innan gruppen är bildad. Varje individ bör testas på så sätt att resultaten reflekterar ens personlighet, hur var och en skulle reagera och uppträda i olika situationer och fall, hur man skulle reagera vid stresstillfälle, brist på personal, brist på tid och andra resurser etc. På detta vis kan man medvetet skapa grupper bestående av olika teamroller som kompletterar varandra i arbetet istället för att de kolliderar och riskerar att samarbetet inte fungerar. Händer det dock att det uppstår oklarheter inom gruppen, man kommer inte överens på ett eller annat sätt, är det inte bara gruppsammansättningen som lider utav detta utan kan även komma att skada själva projektuppdraget. 3 Grupper där det finns risk att oklarheter uppstår är oftast sådana som består av människor som eventuellt inte klara av att ta order från andra, alltid ska få sin vilja fram eller helt enkelt inte bryr sig om synpunkter som kommer från andra gruppmedlemmar. Det är väldigt svårt att få en sådan grupp att fungera och ännu svårare att få de att komma fram till ett konkret och gemensam beslut. Resultatet blir att det inte finns någon välfungerade gruppdynamik alls men det största problemet i slutändan är att själva uppdraget drabbas negativt. Besluttagandet

5 är bristfällig som leder till att man inte riktigt har tänkt igenom hur man ska lösa uppdraget/uppgiften. Därför anser jag att det är en nödvändighet att man själv vet vad man är för person, hur man är och funkar i olika situationer, både formellt och oformellt med sina arbetskamrater samt hur man fungerar ihop med olika typer av människor. Det är en självklarhet att man inte kan vara bästa vän med alla, inte heller att man kommer överens med alla. Dock kan man lära sig att klara av det. Personligen anser jag att besitta en sådan förmåga kan ibland vara mer givande än att ha examen både från Chalmers, KTH samt Lunds Universitet samtidigt. Folk brukar ha en tendens att inte vilja expandera sina vyer, testa sig fram att arbeta med olika typer av människor med olika bakgrund, just för att man oftast är bekväm, van och säker i den gruppen man alltid har jobbat med, en sak som jag har märkt bland många studenter på skolan under mina år på Mälardalens högskola. Sådana människor kan nästan betraktas som en flock, pluggar tillsammans, äter lunch tillsammans kanske t.o.m. umgås utanför skolans lokaler, på deras fritid. Det här behöver inte betyda någonting negativt, dock anser jag att många som beter sig på detta vis går miste om mycket i längden. Först och främst förmågan att lära sig tolka människor, få en uppfattning om vad det finns för typer av personligheter och eventuellt om man skulle kunna jobba på samma arbetsplats som dessa. På samma sätt som man tar tillvara tiden under studierna att lära sig om det yrket man vill hålla på med i framtiden bör man även tänka på att detta är en chans för att se hur det kan vara i verkliga livet, att jobba med främlingar från olika bakgrunder, livserfarenheter men även olika kulturer än ens egen. Man kan bli förvånad över hur mycket man i sådana situationer lyckas lära sig om sin egen förmåga och vad man kan uträta genom interaktion med andra som inte är lik en själv. Oftast när man är i en grupp, oavsett om det handlar om en nybildad grupp på jobbet, i skolan etc. bör man komma in med inställningen att man först och främst är där för att uträtta jobbet man har blivit anställd för. Man är en del i en helhet, fyller ut en plats inom en samling människor som ska genomföra ett uppdrag tillsammans. Det handlar om att agera professionellt och yrkesmässigt inom sitt arbete samt veta hur långt man skall gå och hur mycket man skall begränsa sig istället för att krångla till all arbete med överarbetade argument och åsikter, detta då med försöket att överglänsa den andra. Resultatet i sådana fall blir att man tappar fokus på det man från början var där till för. Man ska inte vara rädd för att fråga efter hjälp men inte heller vara motvillig att hjälpa

6 andra i gruppen. Istället bör man se på situationen som om man bär upp varandra, faller en bit bort eller råder det brist i en del av gruppen riskerar man hela projektet. Försök att se på uppbyggnaden av en grupp och därmed dess dynamik som en monteringsstäcka. Blir det stop någonstans i sträckan, stannas hela produktionen och man kan inte driva vidare om felet inte rättas till. Därför kan man säga att samarbete, förståelse samt känsla att man kan vara öppen gentemot sina arbetskollegor är nyckelordet för en framgångsrik gruppdynamik. Det viktigaste är att alla inom gruppen strävar efter samma mål och är villiga att bortse vissa saker som kan komma att störa de, allt detta för att få bästa möjliga resultat och i slutändan möjligtvist nöjda och glada kunder. Man ska kunna fungera gemensamt där all arbete grundas på en öppen och ärlig dialog. Dock händer det att vid sådana fall kan ibland vissa personer ha svårt att skilja mellan personlig kritik och kritik för det utförda arbetet. Det är en självklarhet att man ska känna en säkerhet och trygghet på sin egen arbetsplats eller dylik, dock ska man fortfarande försöka hålla en distans och se helheten. Man bör inte känna sig utnyttjad av sin arbetsgivare ifall denne tycker att man ska hoppa fram och tillbaka från ett projekt till annan, därmed från en grupp till en annan. Detta bör inte antagas som något personligt i den benämningen att man känner sig ej accepterad av de andra gruppmedlemmarna man jobbar med och därför blir man hela tiden förflyttande inom företaget. Har man inställningen att reagera personligt på en sådan situation, tycker jag att man istället bör se det som att både ens arbetsgivaren och gruppkamrater är nöjda med ens prestanda, att arbetsgivaren är belåten med ens arbete och därmed anser att ens egna färdigheter kan även bidra i andra avdelningar av företaget, samma sak gäller ens arbetskamrater. Avslutningsvis Grunden för en välfungerande gruppdynamik är att alla som ingår i gruppen känner sig avslappnade, inte är rädda att säga vad de tycker och tänker men också visar förståelse för sina medarbetare. Det måste även råda en gemensam förståelse för vad det är för mål som gruppen har framför sig, att man strävar efter detta mål tillsammans som en helhet, färdas i samma riktning genom projekts gång istället för att köra in i varandra. Också att ha förmågan att vara anpassbar är oerhört viktigt, d.v.s. se bortom de egna vinningarna samt göra och se saker som endast är till nytta för gruppen och grupparbetet och dess resultat. Detta leder att även den enskilda individen gynnas i slutändan. Det funkar inte om man hela tiden ska kräva från andra i gruppen att det råder en bra arbetsmiljö, att gruppen fungerar smidigt och att problem och viktiga frågor behandlas

7 inom gruppen. För att uppnå detta måste man själv anstränga sig och bidra på sitt egna lilla sätt om det ska fungera. Det handlar att vara nöjd med tillvaro på sin arbetsplats samtidigt som man tillfredställer sina arbetskamraters behov och deras förväntningar av en. Den enskilda individen ska känna att man är erbjuden den säkerhet och frihet han/hon behöver för att kunna känna sig trygg att ha möjlighet att framföra sina åsikter och tankar utan att bli utpekad, eventuellt utskratta. Inspirationskällor Utgångspunken för denna essä har framförallt varit reflektioner ur både egna erfarenheter samt från uppsökt litteratur: Kjell Åhslund, Tankar om grupper och gruppdynamik, 1982, Orstadius Boktryckeri AB, Göteborg ISBN Kjell Granström, Dynamik i arbetsgrupper Om grupprocesser på arbetet, 2006 ISBN X Klaus Antons, Gruppdynamik i teori ochpraktik Övningar och kommentarer, 1979 ISBN