Dokumentation från kurs i sokratiska samtal som metod II

Transkript

1 Dokumentation från kurs i sokratiska samtal som metod II

2 Innehåll 1 Förord 2 Sokratiska samtal om konsten att vara människa Ann S. Pihlgren 8 Sokratiska samtal i korthet 10 Några intryck från kursen i sokratiska samtal Max Käck 12 Sokratiska samtal och andra sätt att orda om bilder Lena Eriksson och Anne Pira 14 Samtal bland läkemedel Maria Mebius-Schröder 16 Fyra deltagare reflekterar... Kursen Sokratisk samtalsmetodik i spontana konstsamtal Elenor Noble 20 Att använda sokratiska samtal som handledningsmetod Hans Fröman och Ann S. Pihlgren 24 Om du vill veta mer 25 Deltagarlista Omslagsbilden och övriga illustrationer är gjorda efter olika antika byster av Sokrates.

3 Förord n ä r ko n s t - o c h ku l t u r u t v e c k l i n g bjöd in till kursen Sokratiska samtal som metod hösten 2005 var gensvaret stort. Så stort att en grupp som inte fick plats uppvaktade oss för att få till stånd en andra kursomgång. Den genomfördes hösten 2009 och vintern Deltagarna bestod av konstnärer från olika konstarter, konst- och kulturpedagoger, lärare och andra som i sitt arbete är verksamma som förmedlare genom samtal. Det här är en dokumentation från den andra kursomgången. Den är en uppdatering av den första (2007) och uppbyggd på samma sätt med ambitionen att även kunna användas som en handledning. Tillägget består bland annat av en text av kursledaren Ann S. Pihlgren kring användandet av metoden i arbetsledar handledningar. Vi som arrangörer gläder oss över hur väl metoden har blivit mottagen. Den används idag på flera institutioner för konst, littera tur och scenkonst i Västra Götaland, lika väl som i skolor och inom kursverk samhet. I regionen finns idag en rad personer som har stor erfarenhet av att leda sokratiska samtal utifrån konst av olika slag. Vår väg till sokratiska samtal började med seminariet Samtalet om konst som Konst- och kulturutveckling arrangerade tillsammans med Nordiska Akvarellmuseet Där presenterades flera metoder, varav en var Sokratiska samtal. Utifrån deltagarnas utvärderingar och önskemål beslöt vi att genomföra en kurs med Ann S. Pihlgren. Samarbetet har sedan dess varit lärorikt och givande för alla parter. Ann själv säger att hon har utvecklats genom kursdeltagarnas olika ingångar, kunskaper och entusiasm! Vår förhoppning är att även denna dokumentation ska väcka och utveckla intresset för sokratiska samtal och inspirera till dess användning i olika sammanhang! Västra Götaland i april 2010 Konst- och kulturutveckling, Västra Götalandsregionen: Jenny Berner, Maria Carlgren, Jens Lanestrand, Eva Persson och Mie Svennberg 1

4 Ann S. Pihlgren Sokratiska samtal om konsten att vara människa»whether we know it or not, we are all philosophers. We all think well or sloppy, enthusiastically or inattentively. The slightest sense perception a falling leaf, a twinkling star, a smiling child awakens our minds as well as arouses our feelings and forces us to ask: Why? What? Whence? Whither?«Mortimer J. Adler»Ett liv utan undersökning och självprövning är icke värt att leva«. Ur Apologien, Sokrates försvarstal av Platon. 1 s o k r a t i s k a sa m t a l ha r sin benämning efter Sokrates. 2 Han var den antike filosof som en gång vandrade längs Atens gator och genom samtal försökte utröna om oraklet i Delphi hade haft rätt när hon pekat ut honom som den visaste av alla människor. Han var tveksam till oraklets påstående men fick ge upp efter många försök att hitta någon visare. Hans slutsats blev att han själv trots allt måste anses visare än de politiker, skalder och andra han samtalat med, eftersom han i alla fall förstod att han ingenting förstod. Här är en av nycklarna till det sokratiska samtalet. Vi tror oss veta hur saker och ting ligger till, vi tror oss kanske till och med veta vad andra människor tänker. I det öppna, reflekterande samtalet kommer det att visa sig att vi förblindats av våra egna fördomar, vår förförståelse. Genom att intellektuellt granska våra föreställningar kan vi komma till djupare insikt om oss själva och de dilemman vi dagligen brottas med. Inspirationskällor Sokrates anger tre liknelser som en beskrivning av vad som sker i elenchus 3 den sokratiska utforskningen. 1. Platon ( f. Kr.) grek. filosof och elev till Sokra tes. Portalgestalt inom den idealistiska traditionen i västerländsk filosofi. Grundade en skola för filosofi i Athen, Aka demin. Platon framställde sin filosofi i dialoger varav 25 är bevarade t. ex. Apologien (Sokrates försvarstal). 2. Sokrates ( f. Kr.) grek. filosof. Utgick i sina dialoger från förnuftets rätt att fritt och förut sättningslöst pröva alla frågor. Efterlämnade inga skrifter varför vi känner honom främst från Platons dialoger. 3. Elenchus, (grekiska) att undersöka, granska, motbevisa. 2

5 1. Den sokratiska metoden kallas för majevtik, förlossningskonst, och Sokrates såg sig själv som en barnmorska. Barnmorskans uppgift är inte att föda egna barn utan att underlätta för den som föder, liksom samtalsledarens uppgift inte är att presentera egna idéer, utan att hjälpa deltagarna att få fram, föda fram de idéer som finns inom dem. Idéer och tankar som utan hjälp av samtalet skulle varit svåra att erhålla. 2. Sokrates liknade sig även vid en hästfluga som ilsket biter den slöa hästen, den atenska staten, för att den ska vakna ur sin självgoda dvala. Sokrates levde under en turbulent tid med krig, moraliskt förfall och korruption och reagerade kraftigt mot vad han uppfattade som statens förfall. Elenchus var för honom en metod att få människor att tänka efter och att finna de inre värden och det ansvar som Sokrates menade egentligen fanns hos alla människor. Samtalet var och fortsätter att vara ett sätt att värna och stärka demokratin. 3. Stingrocka var ännu ett av de epitet Sokrates begagnade. En rocka som genom sina frågor stinger andra till perplexitet, aporia. 4 Det deltagarna bestämt tror vara sant visar sig i samtalet vara falskt eller ogenomtänkt och de blir förvirrade, perplexa. Genom att på detta sätt skaka om deltagarna tvingas de tänka efter och kan komma till en djupare insikt. Även samtalsledaren kan bli perplex under samtalets gång. Han eller hon är också en aktiv deltagare i processen och kommer inte att ha alla svar på de frågor som ställs. 4. Aporia, (grekiska) prob lem, svårighet, pussel, perplexitet. 5. Aristoteles ( f. Kr.) grek. filosof. Antikens mång sidigaste tänkare. Platons elev, sedan lärare vid dennes akademi. Kritiserade och ombildade Platons idélära och grundade egen skola, Lykeion. Sokrates ställde fyra krav på deltagarna i samtalet. Deltagarna ska: tala utifrån egen övertygelse, istället för att hänvisa till auktoriteter eller konventioner sträva efter att uttalanden inte är motsägelsefulla på viktiga punkter och att det de hävdar överensstämmer med deras egna handlingar definiera vad de menar med centrala begrepp ta exempel från vardagslivet, snarare än att tala om hur det bör vara Aristoteles utvecklade senare vissa av Sokrates idéer. 5 Han definierade ett antal moraliska och intellektuella dygder som kan uppnås genom tankeövningar. I kontakt med det verkliga livet kan moraliska dygder dock kollidera, menade han. Är det till exempel rätt att alltid tala sanning, även när den du säger sanningen till inte klarar av att höra den? Är det fel att döda 3

6 en annan människa, även om den du dödar förgjort tusentals andra människor genom sina handlingar? Förmågan att avgöra vad som är relevant när det gäller hur individen ska handla i komplexa situationer kallar Aristoteles för praktisk visdom. För att uppnå en sådan förmåga krävs lång erfarenhet av att tänka kring problem och dilemman. Sokrates elenchus byggde på samtal mellan två personer. Flera uttolkare har försökt utveckla den sokratiska samtalskonsten till metoder som är användbara i pedagogiska sammanhang. Antalet deltagare har då utökats till att omfatta grupper. I USA utvecklade filosofen Mortimer J. Adler tillsammans med Robert M. Hutchins under mitten av 1900-talet»The Great Books«, en folkrörelse, där grupper av vuxna och barn möttes i sokratisk dialog över klassiska texter. Mortimer J. Adler inrättade senare ett institut,»the Padeia Center«för att främja skolutveckling, där»the Paideia Seminar«var en aktiv del och där gruppen arbetade med alla slags»texter«: litteratur, bild, teater, musik, matematiska problem, ritningar, dans m.m. I Sverige arbetade i början på 1900-talet folkbildarna Hans Larsson 6, Oscar Olsson 7 och Ellen Key 8 fram teorier och även en arbetsgång som i många stycken motsvarar både den som kom att användas i den amerikanska traditionen och den vi använder i det sokratiska samtalet idag. Samtliga moderna uttolkare konstaterar att samtalet måste innehålla både en intellektuell och en relationsskapande process, dvs utveckla såväl intellektuella som dialogiska dygder hos deltagarna. Lars Lindström, professor i pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm, har presenterat ett antal sådana dialogiska dygder som bör gälla i deltagarnas sätt att möta varandra i samtalet. Bildbarhet (d.v.s. att man är beredd att lyssna och låta sig påverkas av vad andra har att säga) Självdisciplin Underbyggnad (d.v.s. att ge argument till sina åsikter genom att referera till»texten«eller sin egen erfarenhet) Koncentration Uppriktighet Mod Respekt Generositet Hövlighet Ödmjukhet 6. Hans Larsson ( ), professor i teoretisk filosofi vid Lunds Universitet, medlem i Svenska Akademien. Efter egen erfarenhet som lärare vid Grimslövs folkhögskola utvecklade han idéer om självskolning och studiecirklar som bildningsväg. 7. Oscar Olsson ( ) fil. dr., riksdagsman. Verksam med folkbildning bl. a. inom arbetarrörelsen. I riks dagen arbetade han med att reformera undervisningsväsendet. 8. Ellen Key ( ) författare och debattör. Livligt engagerad i kvinnofrågan och i reformering av barnuppfostran och skola. Hennes mest kända bok, Barnets århundrade, utkom 1900, (ny upplaga, 1996). 4

7 Samtalets förutsättningar Det sokratiska samtalet utgår från»texter«som innehåller etiska problem eller dilemman, motsägelser och tvetydigheter. Med text avses här såväl litteratur, bilder, filmer, matematiska problem, ritningar, tabeller mm. Texten ska inbjuda till flera alternativa tolkningar. I seminariesammanhang ges alla deltagare möjlighet att studera texten enskilt i förväg. Innan seminariet börjar gör semi narie ledaren klart de spelregler som finns i det sokratiska samtalet. Deltagarna ska: utforska frågor tillsammans genom eftertänksam dialog vara öppen för många möjliga svar lyssna aktivt vara beredda att ompröva och kanske ändra sina åsikter Under seminariet uppmanas deltagarna att tänka»djupare«med hjälp av varandra. På så sätt blir seminariet ett verktyg för en kommunikativ process mellan de deltagande där målet är att stärka varje individs eget tänkande och lärande. Att vara seminarieledare är en uppgift olik den traditionella lärar- eller ledar rollen. Man ställer frågor man själv inte har svaret på och man vet aldrig hur seminariet ska utvecklas eller vart det ska ta vägen. Avsikten är inte att gruppen ska komma fram till ett gemensamt svar, snarare är motsatsen fallet. I seminariet finns inga svar som är rätt eller fel, däremot finns det mer eller mindre välunderbyggda tankar och idéer. Det är seminarie ledarens uppgift att få varje deltagare att tänka till under seminariet. Det betyder ofta att seminarieledaren måste ifrågasätta eller ställa motfrågor och ge motargument till de deltagande. Man måste även vara koncen trerad på att följa samtalets tråd och samtidigt försöka få deltagarna att kommunicera med varandra. En förutsättning är att vara genuint intresserad av att utforska de mänskliga värden som seminariet tar upp. I uppgiften ligger vidare att visa hur ett dialogiskt samtal ser ut. De dialogiska dygderna bör följas: man bör inte falla in i debatt, det vill säga förfäkta sin egen åsikt 5

8 utan att lyssna på den andres argument, man bör inte avbryta etc. Seminariet inleds med att gruppen tillsammans sätter upp gemensamma kommunikativa mål, till exempel:»vi ska lyssna mer på varandra denna gång«eller»vi ska försöka se på den vi talar till«. Varje deltagare sätter också upp ett eget personligt mål i inledningen av seminariet, till exempel:»jag ska inte avbryta någon idag«eller»jag ska yttra mig under diskussionen«. Seminarieledaren väljer den text som seminariet ska behandla. Valet är ofta mycket viktigt för att seminariet ska lyckas. Texten får inte vara för enkel för deltagarna, med självklar sensmoral eller lösning. Den ska istället kunna ge upphov till en mängd åsikter och idéer. Gruppstorlekarna kan variera men de bästa seminarierna brukar ske i grupper med 8 15 deltagare. Är gruppen mindre finns risk att man går för snabbt fram och att samtalet blir för flackt. Med en större grupp är det svårt att låta alla komma till tals. Man kan också låta någon eller några deltagare vara observatörer för att få konstruktiv kritik till alla efteråt. Samtalen syftar till att utveckla olika färdigheter och förmågor, till exempel att kritiskt kunna analysera och värdera en idé eller utsaga. Även den språkliga förmågan att uttrycka sina tankar och idéer på ett sätt som kan förstås av andra övas, liksom att förstå andras sätt att tänka. Samtalen leder till en social process där deltagaren gradvis utvecklar en förståelse för det egna jaget och dess utvecklingsmöjligheter. Genom samtalen lär deltagarna också känna delar av de idéer och den mänskliga produktion, det arv som finns i form av litteratur, konst, dans, vetenskap, matematik m.m. Samtalets struktur Samtalet har ett antal förutbestämda moment för att resultatet ska bli lyckat. Före samtalet formuleras ett individuellt mål och ett gruppmål som utvärderas efter samtalet. Dessa mål sätter deltagarnas fokus på samtalets form, samtalsreglerna och de dialogiska dygderna. Samtalsledaren ställer en inledande fråga som alla deltagare kan svara på. Frågan ska utgå både från texten och från deltagarens egen upplevelse, (Skulle du vilja ha? Vad skulle du göra i en liknande situation?). Den inledande frågan har som funktion att hjälpa deltagarna att få syn på sin förförståelse och kanske sina förutfattade meningar, samt att belysa vilka olika värderingar som kan finnas kring texten. Analysen innebär att man tillsammans på ett intellektuellt plan analyserar texten genom att ställa tolkningsfrågor, till 6

9 exempel hur upphovsmannen tänkt, hur personerna i texten agerar, hur olika situationer ska tolkas etc. Under text analysen distanserar sig deltagarna med hjälp av texten från sin tidigare uppfattning och kan diskutera de olika idéerna mer neutralt. Till sist utmynnar diskussionen i en värdefråga, en»sokratisk fråge ställning«, där deltagarna ställer idéerna i texten i förhållande till sina egna liv och erfarenheter. Kan vi lära något av detta? Här integrerar deltagaren idéerna från samtalet med sin egen uppfattning och hamnar, om samtalet varit givande, på en annan nivå av förståelse och insikt än vid första genomläsningen av texten. Ju mer erfaren deltagarna och seminarieledaren blir, ju mer blandas de olika momenten. Kunskapen om hur man för en utvecklande dialog har då erhållits! Kursens utformning Kursen Sokratiska samtal som metod hade fyra kurstillfällen. För att bli en lyckad samtals ledare i»the Great Books«tradition bör man delta i tre samtal, leda tre samtal och observera tre samtal. Genom vårt upplägg fanns det möjligheter för deltagarna att hinna göra detta. Praktiken är mycket viktig, i synnerhet om man ska lära om från en vanlig ledar- eller lärarroll. Man behöver även en grundlig kännedom om samtalets avsikt och en teoretisk förståelse för samtalsprocessen. Folkbildningstraditionen med studiecirklar innebär att deltagarna träffas för teori och praktik vid ett antal tillfällen. Mellan kurstillfällena finns tid för deltagarna att smälta och bearbeta innehållet och omsätta det i sin egen praktik. Kurserna i Göteborg byggde på den modellen. Redan efter första tillfället kunde deltagarna pröva samtals metoden med grupper i sin egen verksamhet. 7

10 Sokratiska samtal i korthet DE DIALOGISKA DYGDERNA Bildbarhet Självdisciplin Underbyggnad Koncentration Uppriktighet Mod Respekt Generositet Hövlighet Ödmjukhet SAMTALSSTRUKTUR Förseminarium Formulerande av individuellt mål och gruppmål Sokratiskt seminarium Samtal utifrån inledande fråga Analys utifrån tolkningsfrågor Samtal utifrån sokratisk fråga Postseminarium Utvärdering av samtalet Återstående frågor FYRA HUVUDKRAV Deltagarna ska: tala utifrån egen övertygelse, istället för att hänvisa till auktoriteter eller konventioner sträva efter att uttalanden inte är motsägelsefulla på viktiga punkter och att det de hävdar överensstämmer med deras egna handlingar definiera vad de menar med centrala begrepp ta exempel från vardagslivet, snarare än att tala om hur det bör vara SEMINARIEREGLER Deltagarna ska: utforska frågor tillsammans genom eftertänksam dialog vara öppen för många möjliga svar lyssna aktivt vara beredda att ompröva och kanske ändra sina åsikter INLEDANDE FRÅGA Bottnar i genuin nyfikenhet från ledarens sida Har inget svar som är rätt Drar in alla deltagarna i samtalet Kan besvaras bara genom att man hänvisar till den»text«som alla har»läst«tolkningsfrågor Bottnar i samtalsledarens och deltagarnas egen tveksamhet Leder till fördjupad förståelse av idéerna i»texten«har relevans Går att diskutera Är klart formulerade Är väl avgränsade 8

11 SOKRATISK FRÅGA Kallas även värdefråga och livsfråga Exempel på frågeställningar som sysselsatt människan sedan hon blev människa: Är det rätt att alltid tala sanning? Vad menas med demokrati? Vad är värdefullt? Vad är skönhet? SEMINARIELEDARENS ROLL Seminarieledare ska: Välja»text«och förbereda seminariet Leda seminariet genom att: ge riktning åt diskussionen ta upp och visa på problem som leder till fler frågor visa på motsättningar, skillnader och likheter värna om de dialogiska dygderna under samtalets gång ställa krav på att deltagarna ska kunna motivera sina ståndpunkter Se till att utrymme ges åt deltagarnas idéer PRAKTISKA RÅD TILL SAMTALSLEDAREN Försök att välja en mångtydig»text«som ger upphov till många frågor, även hos dig själv»texten«ska vara sådan att deltagarna får sträcka lite på sig Ställ frågor som du själv vill ha svar på Försök få deltagarna att tänka längre genom att presentera motargument, uppmuntra andra del tagare att fundera på vad som har sagts och fråga efter illustrerande exempel och förtydliganden BEDÖMNINGSINSTRUMENT Process: - förberedelse inför seminariet - uppförande under seminariet - aktivt ansvarstagande för gruppdiskussionen - logiskt resonemang - lyssnande Produkt: - förmåga till kritiskt tänkande - språkfärdigheter - karaktärsdaning EXEMPEL PÅ UTVÄRDERINGSFRÅGOR Vilka metoder använde ledaren för att dra in deltagarna i samtalet? Fungerade de? Varför/varför inte? Använde ledaren det deltagarna sa som utgångs punkt för uppföljningsfrågor? Ge exempel. Tala om en av de saker som ledaren lyckades med Tala om en av de saker som ledaren kan utveckla vidare 9

12 Max käck Några intryck från kursen i sokratiska samtal h ö s t e n 2005 bl e v jag ombedd att som observatör delta i kursen»det sokratiska samtalet som metod«. Det var inte svårt att tacka ja. Med mitt intresse för existentiella frågor och långvariga erfarenhet från samtalsgrupper i livsåskådningsfrågor, har jag haft anledning att reflektera över vikten av denna typ av samtal och vad som skapar goda samtalsklimat. Vår tid kännetecknas av ett avtagande intresse för auktoriteter och ideologier. Kyrkan, partierna och sekteristiska rörelser får allt svårare att skaffa sig inflytande över den moderna, självständigt tänkande och frihetsälskande människan. Därav följer att människor i situationer som utmanar deras existentiella och etiska värderingar får svårt att finna det stöd som tidigare tillhandahölls av exempelvis präster. I stället får psykologer, kuratorer och konsulter uppgiften att utgöra stöd och samtals partner. Sedan början på nittiotalet har man allt oftare hört talas om filosofiska konsulter och praktiker först i Frankrike och Tyskland, men sedan även i Norge, där denna verksamhet rönt stort intresse. I Norge finns nu ett stort antal filosofiska praktiker i verksamhet och även en utbildning för filosofer som vill vidareutbilda sig till filosofiska praktiker. Tanken är att människors psykologiska problem inte alltid är att betrakta som sjukdomar och att det därför inte alltid är mest ändamålsenligt att konsultera psykologer eller psykiatriker vid kriser. Många känslomässiga och intellektuella dilemman kan helt enkelt vara av filosofisk natur. Då erbjuder den filosofiske praktikern sina kunskaper som stöd i ett samtal mellan två jämlika människor. Nyckelordet i denna verksamhet är alltså just samtalet. Detta måste bedrivas på ett särskilt sätt för att få sin avsedda verkan och för att samtalspartnern skall komma vidare i sitt eget sökande efter de rätta vägarna för just denne. 10

13 Medvetna samtal Att medvetet utveckla sin samtalsteknik och sin med vetenhet om vad som sker i samtal är ett fredsprojekt. Många lågskaliga krig uppstår människor emellan på grund av missförstånd och bristande förmåga att kommunicera. Därför är det glädjande att konstatera att det på flera håll utvecklas tankar och metoder för att föra filosofiska samtal och utveckla kommunikativa dygder. En sådan metod är sokratiska samtal. Sokratiska samtal är med andra ord en bestämd metodik för att föra ett samtal om värderingar, estetiskt, existentiellt och etiskt. Den lämpar sig för såväl barn som vuxna. På kursen deltog en stor grupp medvetna och motiverade människor Styrkor och möjligheter Den snedfördelning av taltiden som ofta blir fallet i fria diskussioner märktes inte. Grupperna tog ansvar för att alla skulle få yttra sig och att ingen dominerade. Man tog också ansvar för att diskussionerna skulle föras på fruktbara vägar och inte fastna i oväsentligheter. Samtalen ledde ofta in på intressanta spår som jag gärna hade velat följa vidare. De frågor som det sokratiska samtalet är ägnat att behandla är sådana som ofta betraktas som privata och som man kanske funderar över själv eller tillsammans med sina bästa vänner. Att på detta sätt föra ett systematiskt samtal i en större krets, i syfte att gemensamt utforska ett ämne, tillför ibland helt nya perspektiv och synpunkter. Bilder från kursen från olika verksamheter inom kultur och utbildning. Deltagarna var alla vana vid denna typ av samtal vilket gjorde samtalen mycket givande och det betydde också att förståelsen för metoden var god. Det var intressant att se vilka»texter«som deltagarna valde till samtalen. Många var hämtade ur seminarieledarens (samtalsledaren i övningsgrupperna) arbete eller speglade något av dennes intressen. Under samtalen framgick det tydligt vilka olika perspektiv deltagarna lade på texten. Några betonade politiska tolkningsmönster, andra genus- eller sociala perspektiv. Under samtalens gång fick man på detta sätt inblickar i deltagarnas olika värderingsmönster. Behovet av reflektion I den verksamhet jag själv är en del av på Konst- och kulturutveckling, ett arbetsområde som bygger på värderingar och smak, skulle det sokratiska samtalet kunna ge ett viktigt bidrag. De gemensamma samtalen i verksamheten handlar i allra största utsträckning om organisatoriska, administrativa och kulturpolitiska frågor. De konst filosofiska frågorna lyser enligt min erfaren het helt med sin frånvaro. Detta gör att man kan misstänka att den konstfilosofiska världsbilden bland medarbetarna är tämligen disparat. Vid sidan av de ansträngningar som görs för att skapa en gemensam profil på det administrativa planet vore det därför mödan värt att föra ett sokratiska samtal om de konstfilosofiska värderingarna. 11

14 Lena Eriksson och Anne Pira Sokratiska samtal och andra sätt att orda om bilder i pr o j e k t e t ko n t i n u a träffades vi, två konstpedagoger från Nordiska Akvarellmuseet, och tio lärare från Skärhamns och Kållekärrs skolor på Tjörn en gång i månaden i fyra års tid. 1 Med utgångspunkt i de utställningar som visades på museet letade vi efter arbetsformer kring konst och lärande i skolan. Under hösten 2006 prövade vi bland annat sokratiska samtal som metod. Måleri från Island När vi träffades för vårt första möte i augusti 2006 hade vi en bild från den kommande utställningen på museet som utgångspunkt, I smedjan av den isländske konstnären Gunnlaugur Scheving. Vi inledde med att bekanta oss med bilden utan ord, var och en fick en färgutskrift att titta på och uppgiften att själv måla en egen bild som respons på Schevings bild. Vi arbetade i ungefär en kvart med bilderna och samlade dem sedan på ett bord. Sedan bildade vi en cirkel och alla fick varsin färgutskrift av Schevings bild samt en anteckningsbok. Ramverket kring att arbeta med ett sokratiskt samtal repeterades, exempelvis att ta avstamp i egna upplevelser och inte stödja sig på yttre auktoriteter. Var och en fick vidare fundera över ett individuellt mål och ett gruppmål för samtalet. Det gemensamma målet här var att försöka samtala inom gruppen och inte använda samtalsledaren som»telefonväxel«. Den inledande frågan var: Vad gör mannen i huset? Var och en fick tid att fundera innan ordet gick runt. Tolkningsfrågorna kom efter hand. Gruppen hjälptes åt med dem och många olika tankar kring bilden fördes fram. En tung och hotfull berättelse, där mannens våld och kvinnans försök att stävja återkom hos flera. Andra såg en magisk dimension och även värme i hemmet, huset. Vi från museet delade med oss av det vi kände till, titeln och lite mer om konstnären och hans bildvärld. 1. Kontinua var ett konstpedagogiskt skolprojekt som Nordiska Akvarellmuseet drev i samarbete med konstnärer och lärare från Tjörn och Mölndal. Projektet drevs med stöd av Stiftelsen Framtidens kultur och Myndigheten för skolutveckling. För mer information se: 2. Likabehandlings planen är uppbyggd utifrån den lag som trädde i kraft den 1 april 2006,»Lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever«. 12

15 Gunnlaugur Scheving, Vid smedjan, kvinna med gloria, akvarell. Islands Konstmuseum. Foto: Viktor Smári Sæmundsson. Den avslutande värdefrågan löd: Var livet bättre förr? Frågan väckte en stor diskussion, där barnets ställning i samhället var det centrala. Att tillvaron var tryggare med närmare kontakt mellan barn och vuxna ställdes mot att barn skulle vara tysta och inte ta plats. Samtalet flödade och frågor om respekt och att sätta gränser kom upp. Likabehandlingsplanen var ett begrepp som återkom flera gånger hos lärarna vilket var något som vi från museet inte kände till. 2 Lärarna förklarade bakgrunden och att de just hade arbetat med denna, en plan som alla skolor måste ha och ta ställning till. Vi avslutade arbetspasset med att fundera över de uppställda målen och att tillsammans se på de bilder vi själva hade gjort som svar på Schevings målning. Andra ord Under träffen i november tog vi utgångspunkt i ett radio program från Bildrutan i P1 som hade temat»orda om bilder«. Vi lyssnade på valda delar av radioprogrammet och försökte sedan öva oss på att tala om verk från Nordiska Akvarellmuseets samling utifrån olika perspektiv. Vi testade till exempel att försöka beskriva ett verk så konkret som möjligt, att försöka tolka vad konstnären känt, att berätta vad bilden väckte hos mig personligen eller att tolka bilden poetiskt. Övningen gav en annan ingång än det sokratiska samtalet, men fick oss att fundera över det intressanta och svåra mötet mellan bild och ord. Hur gör vi när vi talar om konst? 13

16 Maria Mebius-Schröder Samtal bland läkemedel under mitt airis-uppdrag på läkemedelsföretaget Astra- Zeneca i Göteborg 2006 var jag samtalsledare i tre sokratiska samtal. 1 De utgick alla från en bild, Diabolo Baby av konstnären Marianna Gartner. Samtalen kretsade kring ondska men berörde ämnet på olika sätt. Grupperna om cirka tio i varje, arbetade bland annat med följande frågeställningar. Vad är ondska? Finns ondska? Vad är godhet? Vad är arvsynd? Vad är hämnd? Är konstnären man eller kvinna? Får man göra så här med ett barn? Vem dömer? Bortom rätt och fel Inom ramen för mitt AIRIS-uppdrag fick jag idén att använda mig av den sokratiska samtalsmetoden. Varför? Jo, jag tänkte att dessa högpresterande yrkesmänniskor, som är drillade i att alltid göra rätt, skulle få möjlighet att fungera som grupp i ett sammanhang där inga rätt eller fel fanns. Jag ville skapa ett samtal där fokus istället låg på att hjälpa varandra att tänka vidare. Det gällde att lyssna på vad kollegorna sa och utifrån det göra egna reflektioner. Målet var inte att komma fram till något konkret eller ens att komma överens. Jag ville att själva samtalsprocessen skulle bli det viktiga. Att tillsammans sträva efter att öppna tankebanor och få så många perspektiv på värdefrågorna som möjligt. Samtalen landade i djupa diskussioner, där jag såg rodna- 1. AIRIS, är ett regio nalt forsknings- och utvecklings projekt där konstnärer befinner sig på ett företag eller organisation under en längre period. Fokus ligger på de processer som startar när en professionell konstnär möter livet på en arbetsplats. AIRIS drivs av Skådebanan Västra Götaland. 14

17 Marianna Gartner, Diabolo Baby, olja på duk. den stiga på kinder och»barnaögon«som tänkte högt och ocensurerat. Själv försökte jag träna mig i att våga stanna kvar i en frågeställning för att få nya och andra svar på samma fråga. Det underlättade att ha samma käll material i alla tre samtalen. Det stimulerade mig att driva samtalen på olika sätt. Bilden Diabolo baby är en suverän bild att inspireras av så jag tröttnade aldrig på själva ondsketemat. Mina samtalskollegor på AstraZeneca har gett fin feedback. De har känt det befriande att inte behöva komma fram till något och att få lära känna varandra på ett mer personligt plan vid sidan av jobbet. Och de har fortsatt att tala hemma om ondska och dess ursprung Sokratiska samtal är en fantastisk metod att använda sig av på alla arbetsplatser och i alla arbetslag, inte minst de mångkulturella. Då måste man, åtminstone i två timmar, respektera och lyssna på sina kollegor, vilket i förlängningen kan leda till nya synsätt på religiösa och kulturella olikheter. 15

18 Fyra deltagare reflekterar... Kursen Bo Fabiansson (BF) och Adam Nilsson (AN), Västra Frölunda bibliotek 1. Vad tyckte du om kursen? BF: Det var bra att lära sig metoder för att leda konstruktiva gruppsamtal där det konstruktiva dominerar över det polemiska och ibland destruktiva. AN: Olika människor tolkar reglementet/ metoden/ingångna avtal olika. Information vill vara fri. Men bra nyttig metod som liknar modern pedagogik behöver tränas för att sitta. 2. Är det något särskilt som du vill lyfta fram? BF: Att lära sig undvika att gruppsamtal domineras av polemiska dueller mellan deltagarna. Att lyfta fram gemensamma värden. Att lyfta fram alla deltagarnas åsikter och tankar för att härigenom skapa ett gott samtalsklimat som leder till ett konstruktivt resultat av samtalet. AN: En intellektuell kurs som vågade löpa på linan utan att tveka. 3. Vad tar du med dig till din egen verksamhet? BF: Att sokratiska samtal med fördel kan användas i biblioteks verksamhet. Till exempel i kommunikativa situationer när vi bjuder in biblioteksanvändare till bokcirklar, datakurser och informationsgenomgångar. AN: Det skulle vara kul att ha sokratiska samtal utifrån böckerna Brott och straff och Krig och fred till exempel. Sonja Jansson, konstnär samt bildlärare på Freinetskolan Bild och Form 1. Vad tyckte du om kursen? För mig blev den en bra grund att stå på och gå vidare utifrån. Jag tycker att Ann S. Pihlgren höll i det på ett bra sätt, hon var tydlig och höll det inom lagom snäva ramar. Jag hade tur att hamna i en väldigt bra samtalsgrupp. 2. Är det något särskilt som du vill lyfta fram? Särskilt inspirerande var det att vid ett tillfälle få ha Ann som samtalsledare. Då fick jag inblick i det sokratiska samtalets potential. Att formen tillsammans med en god samtalsledare kan få var och en att växa, i tanken, i hur vi formulerar oss och lyssnar. Likaså var det tillfälle då vi först fick se ett performance live och samtala därefter något av det mest givande tycker jag. 1 Att 1. Vid det tredje kurs tillfället gjorde konst närerna Chuyia Chia och Joakim Stampe ett performance. Det låg sedan till grund för en diskussion i helgrupp kring hur man kan bygga upp ett sokratiskt samtal utifrån något man ser live. I helgrupp skissade kursdeltagarna på olika typer av frågor som verket lyfte. Därefter fördes sokratiska samtal i de mindre grupperna med performancet som utgångspunkt. 16

19 så många frågor, tankar och känslor kan väckas, men att vi fastnade i huruvida det var»bra«eller»dåligt«. 3. Vad tar du med dig till din egen verksamhet? Ett större självförtroende i att leda samtal. Både med elever i alla åldrar och med vuxna i mitt arbete som bildlärare och bild pedagog. Det påverkar även mitt eget arbete som konstnär. I samtal med mig själv eller med kollegor. Det känns som om jag har fått verktyg att variera upplägg och anpassa det efter olika faktorer, som ålder, gruppstorlek, tillfälle, tid och målgrupp. Jag har redan innan arbetat med att få ett mer flerstämmigt klassrum, att låta elever respondera på varandras verk och att leda ett samtal kring både deras egna bilder/skapande och andras. Skillnaden här är har jag fått en metod med en tydlig struktur som hjälper alla att få komma till tals, vilket kan vara svårare annars i en större grupp. Det är också spännande att arbeta med ett gemensamt samtal i en bildanalys istället för att var och en ska sitta och göra sin uppgift. Det blir mer dynamiskt och bekräftande när eleverna i det gemensamma samtalet känner igen tankarna hos varandra och att det finns så många olika ingångar och perspektiv. Vid det senaste samtalet med klass 7 9 hamnade vi till slut i djupt existentiella frågor, som jag inte tror hade blivit resultatet vid ett»vanligt«klassrumssamtal. Det har något att göra med att var och en går in med en ärlig och seriös föresats att ta samtalet och det var och en känner, tänker och säger på allvar. Att vi blir likvärdiga på flera punkter och visar varandra respekt. Marianne Nordström, bildlärare på YTTERBY SKOLAN, Kungälv 1. Vad tyckte du om kursen? Kursen var för kort! Jag blev jätteintresserad och ville ha mer»träning«och feedback på mitt eget sökande i rollen som samtalsledare. Jag vill ha mer praktik! 2. Är det något särskilt som du vill lyfta fram? Jag tycker detta är ett så intressant och lustfyllt sätt att förhålla sig till en bild, ett verk eller en text och att finna tankar både hos sig själv och hos andra. Härligt överraskande att samtalen kunde hamna där de hamnade, långt ifrån starten och rakt in i nya områden och frågor. 3. Vad tar du med dig till din egen verksamhet? Jag tar med mig samtalsmetodiken och bilderna i Ann S. Pihlgrens häfte att träna på. Vi har ett slags EQ-ämne med våra elever (Ytterbyskolan Så7 9) där jag fort sätter att»öva«. Bilder från kursen Foto: Staffan Melin. 17

20 Elenor noble Sokratisk samtalsmetodik i spontana konstsamtal u n d e r fl e r a år har jag, parallellt med andra frilansuppdrag inom fältet för konst och lärande, arbetat som utställningsvärd på Göteborgs Konsthall inom det man kallar för aktivt värdskap. Istället för receptionspersonal har man där personal med examen från konsthögskolor eller konstvetenskapliga universitetsutbildningar. Konsthallen visar samtidskonst och utställningsvärdarna får möta konstnärerna inför varje utställning i interna konstnärssamtal. Man arbetar alltid två personer parallellt för att kunna möta besökarna såväl under deras väg in i och ut ur utställningarna samt inne i själva utställningsrummet. Uppdraget som värd är dels att ge varje besökare ett trevligt bemötande och dela ut ett textmaterial som tar upp utställningstematiken, konstnärskapen och de specifika verken på ett relativt lättläst och pedagogiskt vis till samtliga besökare. Dels är det också att finnas till som samtalspartner. Samtidskonsten väcker många och komplicerade frågor. Att som värd locka till nyfikenhet, ett mer nyanserat sätt att se på konstverken och de fenomen som de belyser samt att inspirera till att söka vidare efter information om olika platser, politiska frågor, historiska händelser och annat som konstverken refererar till är mycket spännande. Detta arbete karaktäriseras av idel spontantsamtal, vilket innebär en stor skillnad mot renodlade sokratiska samtal. Ändå upplever jag att det finns mycket i idéerna bakom det sokratiska samtalet som jag har praktisk användning av inom värdskapet, såväl som i sammanhang då jag arbetar som konstpedagog med dialogbaserade visningar och praktiska workshops. 18

21 Att definiera sin roll Först och främst finns det en styrka i definierandet av den egna rollen som går att häröra från det sokratiska samtalet som metod. För vad väljer jag för roll som konstpedagog eller som utställningsvärd? Är jag en informatör, kompis, värdinna, föreläsare, lärare, ordningsman, inspiratör, guide eller kassörska? Såklart tenderar man att för korta stunder närma sig dem alla, men vad gäller värdskapet på Göteborgs Konsthall anser jag att det är som samtalsledare man bäst definierar sig som värd. Ann S. Pihlgren har sammanfattat samtalsledarens uppgift med bland annat följande ord: ge riktning åt diskussionen ta upp och visa på problem som leder till fler frågor visa på motsättningar och skillnader samt likheter värna om de dialogiska dygderna under samtalets gång ställa krav på att deltagarna ska kunna motivera sina ståndpunkter Att använda olika slags frågor Man kan alltså som en samtalsledande utställningsvärd eller konstpedagog initiera och driva på samtal genom att utmana och stimulera diskussionen, bland annat genom att presentera frågor av olika slag. Samtalsstrukturen i det sokratiska samtalet kan användas som ett stöd för att se det spontana samtalet ur en metanivå, som gör att det blir mer effektivt och meningsfullt. Det sokratiska seminariets utgångspunkt i tre olika frågetyper: inledande frågor, tolkningsfrågor och mer filosofiska frågor ger helt enkelt verktyg i värd- eller pedagogrollen. De kan förhindra att besökaren hamnar i endast värdering av konsten, endast tolkning av verken eller i allt för aviga sidospår i sina reflektioner. De inledande frågorna lyfter fram värderingar och förförståelse och skapar en kontakt. Tolkningsfrågorna blir ett verktyg att tillsammans titta närmare på konstverken i utställningen och stimulera vår gemensamma nyfikenhet. De filosofiska frågorna hjälper slutligen besökarna att lyfta fram och belysa de större frågorna som konstverken berör. I rollen som samtalsledare kan jag också hjälpa till att göra kopplingar mellan olika besökares reflektioner och se till att hela familjer eller andra mindre grupper är engagerade i samtalet genom riktade frågor. Möjligheten att ifrågasätta Samtalsledarrollen bekräftar också rätten (och möjligheten) att ifrågasätta generaliseringar av typen»det var en intressant utställning«. Det är alltid trevligt med positiva besökare. Men, om man följer upp värderande påståenden med frågor kring»vad menar du med intressant?«och»vad var det som gjorde att du upplevde utställningen som intressant?«då kan man istället för att värdera konsten diskutera de frågor som konstverken genererar och bidra till ett gemensamt utforskande. Ifrågasättandet, som är präglat av sokratiska samtal, gör att vi tillsammans kan bena ut vad vi bottnar våra värderingar i, hur världen är konstruerad, varför vi gör som vi gör etc. och det om något berikar konstupplevelsen! 19

22 Hans Fröman 1 och Ann S. Pihlgren Att använda sokratiska samtal som handledningsmetod under ett antal år har vi tillsammans använt en kombination av sokratiska samtal och traditionell grupphandledning för att utveckla och fördjupa ledarskapet hos olika chefskategorier. I hanterandet av en krävande och komplex yrkesroll riskeras det nödvändiga utrymmet för egen tid att prioriteras bort. På sikt riskerar det ge negativa konsekvenser för både medarbetarna och ledaren själv. Reflektion i grupp är ett sätt att tillsammans med andra utveckla och bredda sin kompetens genom att processa vardagens problematik med andra arbetsledare och chefer. Det är värt att påpeka att det ofta är mellan handlednings tillfällena som förändring och utveckling äger rum. En utmaning för oss som handledare är alltså att finna former för samtal som på ett så effektivt sätt som möjligt ser till att processer hålls vid liv när deltagarna lämnar rummet. Förberedelse När det sokratiska samtalet genomförs som en handledningssession byggs samtalsstrukturen ut till att omfatta möjligheter till en fördjupad efterdiskussion. Samtalets ämne väljs noggrant utifrån gruppens behov. Inför varje handledning överlägger vi om vad som skulle kunna vara aktuella, ut manande och spännande teman för gruppen. Utifrån detta söker vi lämpliga bilder eller texter att utgå ifrån. Deltagarna förses sedan med dem i god tid innan nästa handledningstillfälle och förväntas förbereda sig inför samtalet genom att ta del av underlaget i förväg. 1. Hans Fröman arbetar med arbetslags- och teamutveckling, handledning och konsultativa insatser, enskilt och i grupp för såväl ledare som medarbetare, ledarskapsutveckling och utveckling av verksamheter inom offentlig förvaltning med särskild erfarenhet av skola och omsorg. Han är utbildad i systemteori och familjeterapi och han har en handledarutbildning i team-utveckling, ledarskap, organisation (UGL). 20

23 Upplägg Den»text«som valts bildar en utgångspunkt för det sokratiska samtal som inleder varje sammankomst. Varje handledningsstillfälle varar i två och en halv timme. Vi två deltar båda som handledare, men med olika roller under samtalet. Det sokratiska samtalet inleder varje tillfälle och varar i ungefär en timme och leds av en av oss. Den andra handledaren intar i denna första fas en reflekterande position och lyssnar aktivt för att hitta metafrågor som bildar möjliga utgångspunkter för handledningens andra del. Då»översätts«det filosofiska samtalet till en mer verksamhetsanknuten frågeställning om ledarrollen, olika förhållningssätt som ledare, eller en mer konkret frågeställning kring hur olika fenomen på en arbetsplats kan uppfattas och behandlas. Den frågeställning som utkristalliserats under det sokratiska samtalet skrivs upp på en tavla innan gruppen tar paus. När de återvänder kan de sedan välja att fortsätta handledningen utifrån den frågeställningen eller välja att lyfta upp andra frågor som deltagarna i förväg haft ett behov av att få dryfta med kollegor och handledarna. Hängningen av George Orwell Inför den handledningssekvens som nu kommer att beskrivas fick deltagarna texten Hängningen av George Orwell utskickad i god tid för att hinna med inläsning och egen reflektion. Texten i det här fallet är både utmanande och provocerande. Den beskriver en avrättningssituation i Burma. I texten får man följa vad som händer inför, under och efter avrättningen. Berättarrösten tillhör en av de konstaplar som har till sin uppgift att tillsammans med andra genomföra avrättningen. Berättelsen är en paradoxal pendling mellan mänsklighet och omänsklighet. I en stark scen dyker till exempel en glad och ivrig hund upp och hoppar upp mot fången under den korta vandringen från dödscellen till galgen. En annan utmanande beskrivning är de reaktioner som uppstår hos konstaplar och befäl när uppgiften är slutförd. De skrattar och skämtar på ett sätt som ter sig helt absurt vid första läsningen. Samtalsdeltagarnas reflektioner Vid det specifika tillfället inledde samtalsledaren med att be deltagarna att ta ställning till hur de trodde att de själva hade reagerat när hunden dök upp, ifall de hade varit en av konstaplarna. Efter en kort tankepaus menade någon av deltagarna att hon skulle ha försökt få bort hunden, på grund av den absurda kontrasten mellan hundens glädje och situationen i övrigt. Någon annan höll med.»hunden förlänger lidandet för alla, och alla verkar vilja få slut på det hela så fort som möjligt. Även scenen när fången rabblar böner tycktes väcka mycket ångest hos den konstapel som är berättare. Bönen gör fången mer mänsklig. Kanske vill berättaren avskärma sig från det mänskliga.«seminariedeltagarna lyfte även fram den korta beskrivningen av fången som undviker en vattenpöl på väg till galgen, som en observation men en jättelik insikt som väckte mycket känslor.»genom att undvika att bli blöt blir fången mänsklig med allt vad det innebär.«att konstaplarna skrattar efter avrättningen såg seminariedeltagarna som en gemensam försvarsattityd, som illustrerade lättnaden över att obehaget släppt.»det de upplevt, avrättningen och ångesten, är ju en omöjlig sak att prata om när de kommer hem. Man skulle säkert behöva hjälp för att få släppa på trycket.«seminariedeltagarna pratade därefter om att jargonger utvecklas inom alla yrken, bland annat som en form av bearbetning av svåra situationer. Seminarieledaren undrade om man kan undvika att delta i skrattet. På det svarade deltagarna nej.»det är svårt att medvetet göra sig så ensam i en sådan här situation. För att kunna 21

24 göra obehagliga saker krävs en stark gruppidentitet.«någon sa också att:»när någon försvinner i en grupp och en ny ska komma in så kan tysta överens kommelser bli synliggjorda. Den nya stöts lätt ut för att den inte blivit invigd i de tysta överenskommelser som finns.«gruppen kom fram till att de som ledare ibland bör bekräfta sina nykomlingar och problematisera och utmana den gamla gruppen. Samtalet flödade sedan vidare och de filosofiska tankegångarna utifrån texten övergick mer och mer i reflektioner kring den egna vardagen som ledare och de uppgifter man har att utföra. Efter cirka en timme avslutades samtalet. Det efterföljande handledningssamtalet Efter en kaffepaus återvände gruppen till samtalsrummet där den andra handledaren utifrån sina observationsanteckningar hade skrivit ner en uppföljningsfråga på tavlan: Hur ser den»farliga«jargongen ut inom er verksamhet?. Ingen av deltagarna hade med sig något vardagsproblem från sin arbetsplats som de ville ta upp, utan de ville diskutera uppföljningsfrågan. I en inledande diskussion försökte gruppen identifiera olika typer av positiva och negativa jargonger inom sina egna verksamheter. Därefter berättade en av dem att hon hade två personer i en arbetsgrupp med en negativ jargong som tycktes driva bort nya medarbetare. Nu hade hon, som arbetsledare, beslutat att ta ett samtal med de två medarbetarna. Hon hade tänkt konfrontera dem med att rita upp ett årshjul på ett blädderblock för att visa när de olika vikarierna hade slutat. Efter hand som gruppens diskussion fortlöpte mognade insikten om att samtalet kanske måste innehålla mer än en direkt konfrontation. Snarare borde det nog vara en inbjudan till problemlösning, det kan ge en mindre låst och mer konstruktiv diskussion med chans till förändring. Slutsatser av samtalet Ur uppföljningsfrågan uppstod ett resonemang om en situation som deltagarna till att börja med inte uppfattat som en händelse att ta upp inom ramen för handledningen, men som efter samtalet visade sig vara ett generativt problem vars lösningar kunde användas i andra situationer. Den sokratiska atmosfären hängde kvar i samtalet, man väntade inte på handledarens expertutlåtande utan alla deltagare kände sig fria att bidra med tankar kring problemet. Genom att på detta sätt använda sokratiska samtal som handledningsmetod och konkret ta del av och diskutera en 22

25 litterär fiktiv situation den beskrivna avrättningen och genom att försöka reda ut vad som styr de fiktiva karaktärernas handlingar, gav det efterföljande samtalet insikter om hur liknande mänskliga beteenden kan hanteras på den egna arbetsplatsen. Effekter av sokratiska samtal som handledningsmetod Den sokratiska handledningsmodellen har flera syften och ger också fler effekter än enbart problemlösning. I utvärderingar hävdar deltagare ofta att de tankar och reflexioner som väckts i de filosofiska samtalen är mer livskraftiga i vardagen än vad de upplevt i mer traditionell ärendehandledning. Insikterna och tankarna från de sokratiska samtalen är mer närvarande i deras vardagsuppgifter som ledare och de fortsätter oftast reflektionerna under de veckor som passerar mellan handledningstillfällena. Även under handledningen märks de tidigare samtalens närvaro påtagligt. Deltagarna refererar ofta till diskussioner, texter, bilder eller insikter som behandlats i tidigare samtal. I högre grad än deltagare i mer traditionell handledning refererar de även tillbaka till tidigare handledningstillfällen. Deltagarna väljer inte alltid att gå vidare med den föreslagna frågan för efterdiskussion. Ibland finns det viktiga vardagsproblem att behandla, som går utanför det diskuterade temat. Däremot skriver de oftast ner den föreslagna diskussionsfrågan för att fundera vidare på den efter handledningstillfället. Handledningstillfället blir på så sätt en viktig startpunkt för en fortsatt kontinuerlig vardagsreflektion. 23

26 Om du vill veta mer Litteratur Adler, Mortimer J: The Paideia Proposal Börresen, Beate och Malmhester, Bo: Låt barnen filosofera: det filosofiska samtalet i skolan. Liber, Carlgren, Maria, Eriksson, Lena och Persson, Eva (red): Samtalet om konst. En dokumentation från ett seminarium om samtalet som metod november 2003 Nordiska akvarellmueet, Skärhamn. Konst- och kulturutveckling, Västra Götalandsregionen, Beställ via konstochkultur@vgregion.se Gaare, Jörgen och Sjaastad, Oystein: Pippi och Sokrates, filosofiska vandringar i Astrid Lindgrens värld. Natur och kultur, Matthews, Gareth B., The Philosophy of Childhood. Pihlgren, Ann S: Socrates in the classroom. Rationales and effects of philosophizing with children, doktorsavhandling vid Stockhoms universitet, Pihlgren, Ann S: Sokratiska samtal i undervisningen. Studentlitteratur, Pihlgren, Ann S: Våra bästa samtal. Sokratiska samtal i alla ämnen för alla åldrar, Freinetskolan Mimer. Norna förlag, Pihlgren, Ann S:»Sokratiska samtal om att vara människa«, tidningsartikel i Familjedaghem 2/2006, Familjedaghemmens förlag Skoglund, Elisabet: Konstsamtal, Samtalskonst. Cura förlag, 2005 Svedberg, Lars och Zaar, Monica:»Sokrates och samtalskonsten«. Kapitel i Boken om pedagogerna, Liber, Webbsidor The National Paideia Center: Great Books Organization: Kunkapskällan: Arrangörer av kursen sokratiska samtal som metod Konst- och kulturutveckling Arkitekturkonsulent Mie Svennberg Danskonsulent Eva Persson Filmkonsulent Jens Lanestrand Konstkonsulent Maria Carlgren Koordinator för barn- och ungdomskultur Jenny Berner Koordinator för kursen Sokratiska samtal som metod Elenor Noble Beställning av denna publikation görs via sokratiskasamtal@vgregion.se 24