Barn kräver väldigt mycket, men de behöver inte lika mycket som de kräver! Det är ok att säga nej. Jesper Juul

Transkript

1 Vi har en gammal föreställning om att vi föräldrar alltid måste vara överens med varandra. Men man måste inte säga samma sak, man måste inte alltid tycka samma sak.

2 Barn kräver väldigt mycket, men de behöver inte lika mycket som de kräver! Det är ok att säga nej.

3 Jag tycker du skall försöka prata mycket mindre i termer av man och familjen och mer i jag-form. Då får familjen veta vad du vill, och det är viktigt.

4 Att utveckla en relation behöver inte ta mycket tid, det handlar mer om en mental prioritering.

5 Hon behöver inte uppfostras, men hon behöver empatisk handledning.

6 Det som gjorde det möjligt för dig att överleva som barn, gör det omöjligt för dig att leva som vuxen.

7 När barn kommer i trotsåldern, då skall man fira det: Yes, vill du! Kan du det här själv! Då kan jag läsa tidningen en stund istället.

8 Alla barn vill väldigt gärna ge föräldrarna vad de vill ha. Vi förutsätter att barn inte vill göra det, men det vill de faktiskt.

9 Man måste säga vad man vill ha, sen lyssna och se om man får det eller inte. Därefter får man förhålla sig till det.

10 Vi pratar inte om att hjälpa till. Vi pratar om att ta ansvar. Hjälp kan man köpa på stan.

11 Sluta vara så frustrerad, tänk istället: Det här är den mannen jag har, det är så han är. Vill jag leva med honom eller vill jag inte det?

12 Ja, på jobbet känner man sig kompetent.

13 Säg att han är gammal nog att själv bestämma om han vill fortsätta kissa på sig eller inte.

14 Beröm värmer genom att det utlöser endorfiner. Men det stärker inte relationen mellan föräldrar och barn eftersom det egentligen bara innebär att den ena parten ger den andra ett bra betyg.

15 Det finns bara en ambition som är viktig för föräldrarna, och det är att lära känna sitt eget barn så bra som möjligt.

16 Den bästa tumregeln är att man aldrig ska göra något för barn som de kan göra själva.

17 Man måste kort sagt vara beredd att låta barnet berika sitt liv, även när det gör ont.

18 På det hela taget tror jag att vi vuxna ska vara försiktiga med att göra leken till en plikt. Lek med ditt barn och försök se en mening med det.

19 Kvaliteten på våra relationer handlar väldigt lite om vad vi gör och väldigt mycket om hur och varför vi gör det.

20 Man måste lita på att ungdomar gör sitt bästa, men det betyder inte att de alltid gör det som du tycker att de skall göra.

21 Försök med att säga sanningen när ingenting annat fungerar.

22 Om man har barn som är i eller har genomgått puberteten, så ska man inte oombedd lägga sig i deras liv.

23 I samma stund som man skiljer sig från en annan människa förlorar man all rätt att lägga sig i den människans privata och personliga liv.

24 Det finns bara en orsak till att ungdomar ljuger: De upplever att föräldrarna inte kan hantera sanningen.

25 Det har blivit en hel industri att oroa sig för barnen. Jag vet inte vad det skall vara bra för. Oro förgiftar barns självkänsla.

26 De vuxna är inte det minsta trovärdiga när de säger till barnen att det yttre inte betyder något. Det bästa och enda de vuxna kan göra är att förändra själva kulturen.

27 Visa barnet samma respekt som du skulle visat en vuxen.

28 Små barn har inte behov av att bli uppfostrade, de behöver empatisk vägledning. Man kan med fördel betrakta barnen som om de kom från en annan planet. Den här världen är främmande för dem och därför behöver de vägledning.

29 Föräldrarna tror de är egocentriska om de gör det som de själva tycker är meningsfullt. Men det är just sådana vuxna som barnen behöver som förebilder.

30 Barnuppfostran äger rum mellan raderna. Hur lär sig barn att hantera konflikter? Jo, de observerar hur de vuxna gör det. Det är ingen idé att be barnen vårda sitt språk när de pratar med föräldrarna om föräldrarna svär åt varandra.

31 Att det är meningsfullt betyder inte ständigt harmoni eller lycka. Att ett förhållande är meningsfullt betyder att det är berikande i den meningen att det utmanar dig att utvecklas som människa och medmänniska...

32 Relationen till ett barn är inte enkelriktad. Det är inte så att barnet ska ta emot det jag har, utan vi måste också vara öppna för att ta emot det som barnet har, både det positiva och det negativa.

33 Vandrar man med ett barn i fjällen i några dagar börjar barnet så småningom säga saker spontant. Då får man reda på sådant som inte heller barnet hade riktigt klart för sig. Det är så vi lär känna varandra.

34 Människor som fått sin individualitet respekterad under uppväxten blir väldigt sociala. De som blir egocentriska och förlorar sin empatiska förmåga är de som har fått utstå många kränkningar och motgångar under uppväxten.

35 Föreställningen om att vara perfekt som förälder är absurd. De bästa föräldrar ett barn kan få är föräldrar som tar ansvar för sina misstag när de upptäcker dem.

36 Det är inte barnet som förstör parförhållandet, utan de vuxnas nostalgiska förhållande till en typ av relation som de aldrig kommer att få tillbaka.

37 Alla vet vi att kritik bara förstärker det vi kritiserar och ogillar hos partnern. Om vi säger till en man: Du jobbar för mycket, du blir stressad, så kommer han i 99 fall av hundra att jobba mer.

38 När kvinnor får barn upplever de en av kärlekens bäst bevarade hemligheter: Att få något är bara det näst bästa, det bästa är att själv kunna ge något.

39 Det går inte att ha ett kärleksförhållande där man skiljer på mitt problem och ditt problem. Utmaningarna och problemen är våra.

40 Om din partner säger till dig att han älskar dig är det lätt att höra om det kommer från hjärtat. För barnen är det likadant.

41 När vi upplever att våra behov och önskningar tas på allvar blir det mindre viktigt för oss att få rätt och att få vår vilja igenom.

42 Håll ett öga på barnets reaktioner och ta dem på allvar.

43 Barn precis som vi vuxna vill gärna samarbeta, men tycker inte om att bli manipulerade till det.

44 När man är i centrum är man inte en del av gemenskapen.

45 Det är en dålig idé när föräldrar strävar efter att handla mer efter teori och ideal än utifrån sig själva.

46 Oron är något av det värsta självkänslan vet, eftersom oron hela tiden säger: Jag räknar inte med att du kan klara dig.

47 Barn är inte intresserade av makt. När de börjar tyrannisera sina föräldrar beror detta på att föräldrarna inte tar på sig ledarskapet.

48 När man som förälder känner sig frustrerad och tycker att man håller på att tappa greppet om sitt samspel med barnen är det klokt att fråga sig om det verkligen är fler ramar och gränser som behövs.

49 Vi har en benägenhet att skapa lagar och regler när vi inte kan få dialogen att fungera.

50 När vi talar om självkänsla är beröm lika destruktivt som kritik.

51 När föräldrars ord och handling inte hänger ihop, är det handling som gör störst intryck på barn.

52 När ett barn upplever att vuxna bryr sig om dess gränser, lär det sig att bry sig om andras gränser när de har stött på dem några gånger.

53 Att acceptera barnets nej betyder att bekräfta det och ta det på allvar inte nödvändigtvis att lyda det.

54 Vill jag lära mig att älska mitt barn eller vill jag få bekräftat att hon älskar mig?

55 Ett kränkt barn slutar inte älska sina föräldrar, det slutar älska sig själv.

56 Det är skillnad på vad barn har lust med och vad de behöver.

57 Barn tar inte skada av föräldrars känslor. När och om de tar skada, beror det på de ord som knyts till känslorna.

58 När man inte känner sina föräldrars gränser blir man osäker, otrygg, helt passiv, eller hyperaktiv och under alla omständigheter; ensam. Dessa barn söker inte gränser, de saknar kontakt.

59 Barn tar föräldrarnas önskningar och behov på allvar i samma utsträckning som föräldrarna tar barnens behov på allvar. Initiativet ligger hon föräldrarna det är där det börjar.

60 När barn är frustrerade skall de inte tröstas som om de var olyckliga.

61 Föräldrarna skall inte lära sig att säga nej till barnet. De skall lära sig att säga ja till sig själva.

62 Det är viktigt att föräldrarna lär sig vara uppmärksam på sina egna gränser. Det är inte barnens ansvar. Det är viktigt att barnen lär sig att vara uppmärksamma på sina gränser. Det är föräldrarnas ansvar.

63 När jag handlar i integritet, i överensstämmelse med vem jag är, så byggs min självkänsla.

64 Frustration är en nödvändig del av varje läroprocess och barndomen är en enda lång läroprocess.

65 Det har uppstått en stor rädsla för att vara en auktoritet eftersom man inte vill vara auktoritär. Men sanningen är att det är fullt möjligt att utveckla sin personliga auktoritet utan att bli auktoritär, och personlig auktoritet är absolut nödvändig i alla relationer.

66 Det viktigaste är att veta att barnens reaktioner alltid betyder något. Man kan lita till minst tusen procent på barnens återkoppling, och sedan måste man lära sig vilken sorts vägledning barnet är i behov av.

67 Både genom straff och genom belöning uppstår det hos barnet ett behov av att göra det som lönar sig. I båda fallen är det omöjligt för barnet att bygga upp en självkänsla.

68 Hjälpsamma föräldrar skapar barn som är hjälplösa.

69 Föräldrarnas jobb är att älska barnen sådana de är.

70 Den bästa tumregeln är att man aldrig ska göra något för barn som de kan göra själva.

71 Att be tonåringar om hjälp är en förtroendeförklaring.

72 Oro förgiftar barns självkänsla. Det är en missförtroendeförklaring.

73 Föräldrar måste ta ansvar för sig själva innan de kan vara förebilder för barn som ska ta ansvar.

74 Det tvååriga barnet utvecklar en självständighet och ett oberoende av föräldrarna. Målet är att de ska bli bättre på att klara sig själva.

75 Ju mer kritiskt inställd inlärningsmiljön är, desto sämre lär sig alla människor. Det gäller både social inlärning och kunskap.

76 Man kan med fördel betrakta barnen som om de kom från en annan planet. Den här världen är främmande för dem och därför behöver de vägledning.