Dokumentation från kursen Sokratiska samtal som metod, Västra Götalandsregionen

Transkript

1 Dokumentation från kursen Sokratiska samtal som metod, Västra Götalandsregionen

2 Innehåll 1 Förord 2 Sokratiska samtal om konsten att vara människa Ann S. Pihlgren 8 Några intryck från kursen i sokratiska samtal Max Käck 10 Sokratiska samtal och andra sätt att orda om bilder Lena Eriksson och Anne Pira 13 Ett textexempel: Vargen och hunden 14 Samtal bland läkemedel Maria Mebius Schröder 16 Bildande samtal i skolan Elenor Månsson 20 Ett annorlunda samtal Kristian Berglund 21 Två reflektioner Ann Lundberg och Ingrid Moeschlin 22 Deltagarlista 23 Lathund 24 Om du vill veta mer Omslagsbilden och övriga filosof-illustrationer är baserade på olika originalbyster av Sokrates från antiken.

3 Förord»HUR GÖR VI när vi leder samtal i grupp? Vilka metoder använder vi oss av? Vad kan vi som i olika sammanhang samtalar om konst lära av andra områden och discipliner där samtalet används?«detta citat är hämtat från förordet till dokumentationen från seminariet»samtalet om konst«som arrangerades på Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn i november Under seminariet, som arrangerades av Konst- och kulturutveckling i Västra Götalandsregionen och Nordiska Akvarellmuseet, presenterades ett antal samtalsmetoder. Utifrån deltagarnas önskemål i utvärderingen av seminariet beslöt vi, seminariearrangörer, att arrangera en kurs i»sokratiska samtal«, en av de metoder som väckte mångas nyfikenhet och intresse. Kursen»Det sokratiska samtalet som metod«som genomfördes under hösten 2005 och våren 2006 fick stort gensvar. Deltagarna representerade en rad olika yrkesgrupper som exempelvis lärare, dansare, danspedagoger, konstpedagoger och konstnärer som på olika sätt arbetar med pedagogik och lärande i relation till olika konstarter. Efter kursen har sedan många av deltagarna använt sig av metoden i sitt yrkesutövande. I denna dokumentation presenterar kursledaren Ann S. Pihlgren metoden och dess bakgrund samt anger kortfattat kursens upplägg. Max Käck, tonsättare, engagerades som observatör att följa kursen med»ett yttre öga«. Han beskriver vad han såg och hörde. Avslutningsvis har vi bett några av deltagarna att beskriva på vilket sätt de har använt sig av metoden i sitt arbete. Vår förhoppning är att denna dokumentation skall väcka intresse för sokratiska samtal som metod samt inspirera till att använda den! Västra Götaland december 2006 Maria Carlgren, konstkonsulent i Västra Götalandsregionen Lena Eriksson, pedagogisk ledare på Nordiska Akvarellmuseet Eva Persson, danskonsulent i Västra Götalandsregionen 1

4 ANN S. PIHLGREN Sokratiska samtal om konsten att vara människa»whether we know it or not, we are all philosophers. We all think well or sloppy, enthusiastically or inattentively. The slightest sense perception a falling leaf, a twinkling star, a smiling child awakens our minds as well as arouses our feelings and forces us to ask: Why? What? Whence? Whither?«Mortimer J. Adler»Ett liv utan undersökning och självprövning är icke värt att leva«. Ur Apologien, Sokrates försvarstal av Platon 1. SOKRATISKA SAMTAL HAR sin benämning efter Sokrates 2, den antike filosof som en gång vandrade längs Atens gator och genom samtal försökte utröna om oraklet i Delphi hade haft rätt när hon utpekat Sokrates som den visaste av alla människor. Han var tveksam till oraklets påstående men fick efter många försök att hitta någon visare ge upp. Hans slutsats blev att han själv trots allt måste anses visare än de politiker, skalder och andra han samtalat med, eftersom han i alla fall förstod att han ingenting förstod. Här är en av nycklarna till det sokratiska samtalet. Vi tror oss veta hur saker och ting ligger till, vi tror oss kanske till och med veta vad andra människor tänker. I det öppna, reflekterande samtalet kommer det att visa sig att vi förblindats av våra egna fördomar, vår förförståelse. Genom att intellektuellt granska våra föreställningar kan vi komma till djupare insikt om oss själva och de dilemman vi dagligen brottas med. Inspirationskällor Sokrates anger tre liknelser som en beskrivning av vad som sker i elenchus 3 den sokratiska utforskningen: 1. Platon ( f. Kr.) grek. filosof och elev till Sokrates. Portalgestalt inom den idealistiska traditionen i västerländsk filosofi. Grundade en skola för filosofi i Athen, Akademin. Platon framställde sin filosofi i dialoger varav 25 är bevarade t. ex. Apologien (Sokrates försvarstal). 2. Sokrates ( f. Kr.) grek. filosof. Utgick i sina dialoger från förnuftets rätt att fritt och förutsättningslöst pröva alla frågor. Efterlämnade inga skrifter varför vi känner honom främst från Platons dialoger. 3. Elenchus, (grekiska) att undersöka, granska, motbevisa. 2

5 1. Den sokratiska metoden kallas för majevtike, förlossningskonst, och Sokrates såg sig själv som en barnmorska. Barnmorskans uppgift är inte att föda egna barn utan att underlätta för den som föder, liksom samtalsledarens uppgift inte är att presentera egna idéer, utan att hjälpa deltagarna att få fram, föda fram de idéer som finns inom dem. Idéer och tankar som utan hjälp av samtalet skulle varit svåra att erhålla. 2. Sokrates liknade sig även vid en hästfluga som ilsket biter den slöa hästen, den atenska staten, för att den ska vakna ur sin självgoda dvala. Sokrates levde under en turbulent tid med krig, moraliskt förfall och korruption och reagerade kraftigt mot vad han uppfattade som statens förfall. Elenchus var för honom en metod att få människor att tänka efter och att finna de inre värden och det ansvar som Sokrates menade egentligen fanns hos alla människor. Samtalet var och fortsätter att vara ett sätt att värna och stärka demokratin. 3. Stingrocka var ännu ett av de epitet Sokrates begagnade. En rocka som genom sina frågor stinger andra till perplexitet, aporia 4. Det deltagarna bestämt tror vara sant visar sig i samtalet vara falskt eller ogenomtänkt och de blir förvirrade, perplexa. Genom att på detta sätt skaka om deltagarna tvingas de tänka efter och kan komma till en djupare insikt. Även samtalsledaren kan bli perplex under samtalets gång. Han eller hon är också en aktiv deltagare i processen och kommer inte att ha alla svar på de frågor som ställs. Sokrates ställde fyra krav på deltagarna i samtalet: Var och en svarar från egen övertygelse, inte genom att hänvisa till auktoriteter eller konventioner. Deltagarna ska sträva efter att de uttalanden man gör inte är motsägelsefulla på viktiga punkter och att det man hävdar överensstämmer med ens egna handlingar. Deltagarna måste kunna definiera vad de menar med centrala begrepp. Deltagarna måste kunna ta exempel från vardagslivet, snarare än att tala om hur det bör vara. 4. Aporia, (grekiska) problem, svårighet, pussel, perplexitet. 5. Aristoteles ( f. Kr.) grek. filosof. Antikens mångsidigaste tänkare. Platons elev, sedan lärare vid dennes akademi. Kritiserade och ombildade Platons idélära och grundade egen skola, Lykeion. Aristoteles 5 utvecklade senare vissa av Sokrates idéer. Han definierade ett antal moraliska och intellektuella dygder som kan uppnås genom tankeövningar. I kontakt med det verkliga livet kan moraliska dygder dock kollidera, menade han. Är det till exempel rätt att alltid tala sanning, även när den du säger sanningen till inte klarar av att höra den? Är det fel att döda en 3

6 annan människa, även om den du dödar förgör tusentals andra människor genom sina handlingar? Förmågan att avgöra vad som är relevant när det gäller hur individen ska handla i komplexa situationer kallar Aristoteles för praktisk visdom. För att uppnå en sådan förmåga krävs lång erfarenhet av att tänka kring problem och dilemman. Sokrates elenchus byggde på samtal mellan två personer. Flera uttolkare har försökt utveckla den sokratiska samtalskonsten till metoder som är användbara i pedagogiska sammanhang. Antalet deltagare har då utökats till att omfatta grupper. I USA utvecklade filosofen Mortimer J. Adler tillsammans med Robert M. Hutchins under mitten av 1900-talet»The Great Books«, en folkrörelse, där grupper av vuxna och barn möttes i sokratisk dialog över klassiska texter. Mortimer J. Adler inrättade senare ett institut,»the Padeia Center«för att främja skolutveckling, där»the Paideia seminar«var en aktiv del och där gruppen arbetade med alla slags»texter«: litteratur, bild, teater, musik, matematiska problem, ritningar, dans m.m. I Sverige arbetade i början på 1900-talet folkbildarna Hans Larsson 6, Oscar Olsson 7 och Ellen Key 8 fram teorier och även en arbetsgång som i många stycken motsvarar både den som kom att användas i den amerikanska traditionen och den vi använder i det sokratiska samtalet idag. Samtliga moderna uttolkare konstaterar att samtalet måste innehålla både en intellektuell process, jämförbar med Aristoteles intellektuella dygder och en relationsskapande process, ett slags dialogiska dygder. Lars Lindström, professor i pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm, har presenterat ett antal sådana dialogiska dygder som bör gälla i deltagarnas sätt att möta varandra i samtalet: bildbarhet (d.v.s. att man är beredd att lyssna och låta sig påverkas av vad andra har att säga) självdisciplin underbyggnad (d.v.s. att ge argument till sina åsikter genom att referera till»texten«eller sin egen erfarenhet) koncentration uppriktighet mod respekt 6. Hans Larsson ( ), professor i teoretisk filosofi vid Lunds Universitet, medlem i Svenska Akademien. Efter egen erfarenhet som lärare vid Grimslövs folkhögskola utvecklade han idéer om självskolning och studiecirklar som bildningsväg. 7. Oscar Olsson ( ) fil. dr., riksdagsman. Verksam med med folkbildning bl. a. inom arbetarrörelsen. I riksdagen arbetade han med att reformera undervisningsväsendet. 8. Ellen Key ( ) författare och debattör. Livligt engagerad i kvinnofrågan och i reformering av barnuppfostran och skola. Hennes mest kända bok, Barnets århundrade, utkom 1900, (ny upplaga, 1996). 4

7 generositet hövlighet ödmjukhet Samtalets förutsättningar Samtalet utgår från»texter«som innehåller etiska problem eller dilemman, motsägelser och tvetydigheter.»texten«ska inbjuda till flera alternativa läsningar, tolkningar. Med»text«avses här såväl litteratur, bilder, filmer, matematiska problem, ritningar, tabeller m.m. I seminariesammanhang ges alla deltagare möjlighet att studera»texten«enskilt i förväg. Innan seminariet börjar gör seminarieledaren klart de spelregler som finns i det sokratiska samtalet: Att genom eftertänksam dialog göra ett utforskande möjligt. Att det inte finns några»rätt«eller»fel«, men mer eller mindre underbyggda argument. Att lyssna. Att vara beredd att ändra sin ståndpunkt. Under seminariet uppmanas deltagarna att tänka»djupare«med hjälp av varandra. På så sätt blir seminariet ett verktyg för en kommunikativ process mellan de deltagande där målet är att stärka varje individs eget tänkande och lärande. Att vara seminarieledare är en uppgift olik den traditionella lärar- eller ledarrollen. Man ställer frågor man själv inte har svaret på och man vet aldrig hur seminariet ska utvecklas eller vart det ska ta vägen. Avsikten är inte att gruppen ska komma fram till ett gemensamt svar, snarare är motsatsen fallet. I seminariet finns inga svar som är»rätt«eller»fel«, däremot mer eller mindre välunderbyggda tankar och idéer. Det är seminarieledarens uppgift att få varje deltagare att tänka till under seminariet. Det betyder ofta att seminarieledaren måste ifrågasätta eller ställa motfrågor och ge motargument till de deltagande. Man måste även vara koncentrerad på att följa samtalets tråd och samtidigt försöka få deltagarna att kommunicera med varandra. En förutsättning är att vara genuint intresserad av att utforska de mänskliga värden som seminariet tar upp. I uppgiften ligger vidare att visa hur ett dialogiskt samtal 5

8 ser ut. De»dialogiska dygderna«bör följas: man bör inte falla in i debatt, det vill säga förfäkta sin egen åsikt utan att lyssna på den andres argument, man bör inte avbryta etc. Seminariet inleds med att gruppen tillsammans sätter upp gemensamma kommunikativa mål, till exempel:»vi ska lyssna mer på varandra denna gång«eller»vi ska försöka se på den vi talar till«. Varje deltagare sätter också upp ett eget personligt mål i inledningen av seminariet, till exempel:»jag ska inte avbryta någon idag«eller»jag ska yttra mig under diskussionen«. Seminarieledaren väljer den»text«som seminariet ska behandla. Valet är ofta mycket viktigt för att seminariet ska lyckas.»texten«får inte vara för enkel för deltagarna, med självklar sensmoral eller lösning.»texten«ska istället kunna ge upphov till en mängd åsikter och idéer. Gruppstorlekarna kan variera men de bästa seminarierna brukar ske i grupper med 8 15 deltagare. Är gruppen mindre finns risk att man går för snabbt fram och att samtalet blir för flackt. Med en större grupp är det svårt att låta alla komma till tals. Man kan också låta någon eller några deltagare vara observatörer för att få konstruktiv kritik till alla efteråt. Samtalen syftar till att utveckla olika färdigheter och förmågor, till exempel att kritiskt kunna analysera och värdera en idé eller utsaga. Även den språkliga förmågan att uttrycka sina tankar och idéer på ett sätt som kan förstås av andra övas, liksom att förstå andras sätt att tänka. Samtalen leder till en social process där deltagaren gradvis utvecklar en förståelse för det egna jaget och dess utvecklingsmöjligheter. Genom samtalen lär deltagarna också känna delar av de idéer och den mänskliga produktion, det arv som finns i form av litteratur, konst, dans, vetenskap, matematik m.m. Samtalets struktur Samtalet har ett antal förutbestämda moment för att resultatet ska bli lyckat: Före samtalet formuleras ett personligt mål och ett gruppmål som utvärderas efter samtalet. Dessa mål sätter deltagarnas fokus på samtalets form, samtalsreglerna och de dialogiska dygderna. Samtalsledaren ställer en inledande fråga som alla deltagare kan svara på. Frågan ska utgå både från»texten«och från deltagarens egen upplevelse, (Skulle du vilja ha? Vad skulle du göra i en liknande situation?). Den inledande 6

9 frågan har som funktion att hjälpa deltagarna att få syn på sin förförståelse och kanske sina förutfattade meningar, samt att belysa vilka olika värderingar som kan finnas kring»texten«.»textanalysen«innebär att man tillsammans på ett intellektuellt plan analyserar»texten«genom att ställa tolkningsfrågor, till exempel hur upphovsmannen tänkt, hur personerna i»texten«agerar, hur olika situationer ska tolkas etc. Under»textanalysen«distanserar sig deltagarna med hjälp av»texten«från sin tidigare uppfattning och kan diskutera de olika idéerna mer neutralt. Till sist utmynnar diskussionen i en värdefråga, en»sokratisk«frågeställning, där deltagarna ställer idéerna i»texten«i förhållande till sina egna liv och erfarenheter. Kan vi lära något av detta? Här integrerar deltagaren idéerna från samtalet med sin egen uppfattning och hamnar, om samtalet varit givande, på en annan nivå av förståelse och insikt än vid första genomläsningen av texten. Ju mer erfaren deltagarna och seminarieledaren blir, ju mer blandas de olika momenten. Kunskapen om hur man för en utvecklande dialog har erhållits! Kursens utformning Kursen Det sokratiska samtalet som metod hade fyra kurstillfällen. För att bli en»lyckad«samtalsledare i»the Great Books«tradition bör man delta i tre samtal, leda tre samtal och observera tre samtal. Genom vårt upplägg fanns det goda möjligheter för deltagarna att hinna göra detta. Praktiken är mycket viktig, i synnerhet om man ska lära om från en»vanlig«ledar- eller lärarroll. Man behöver även en grundlig kännedom om samtalets avsikt och en teoretisk förståelse för samtalsprocessen. Folkbildningstraditionen med studiecirklar innebär att deltagarna träffas för teori och praktik vid ett antal tillfällen. Mellan kurstillfällena finns tid för deltagarna att smälta och bearbeta innehållet och omsätta det i sin egen praktik. Kursen byggde på samma modell. Redan efter första tillfället kunde deltagarna pröva samtalsmetoden med grupper i sin egen verksamhet. 7

10 MAX KÄCK Några intryck från kursen i sokratiska samtal HÖSTEN 2005 BLEV jag ombedd att som observatör delta i kursen»det sokratiska samtalet som metod«. Det var inte svårt att tacka ja. Med mitt intresse för existentiella frågor och långvariga erfarenhet från samtalsgrupper i livsåskådningsfrågor har jag haft anledning att reflektera över vikten av denna typ av samtal och vad som skapar goda samtalsklimat. Vår tid kännetecknas av ett avtagande intresse för auktoriteter och ideologier. Kyrkan, partierna och sekteriska rörelser får allt svårare att skaffa sig inflytande över den moderna, självständigt tänkande och frihetsälskande människan. Därav följer att människor i situationer som utmanar deras existentiella och etiska värderingar får svårt att finna det stöd som tidigare tillhandahölls av exempelvis präster. I stället får psykologer, kuratorer och konsulter uppgiften att utgöra stöd och samtalspartner. Sedan början på nittiotalet har man allt oftare hört talas om filosofiska konsulter och praktiker först i Frankrike och Tyskland, men sedan även i Norge, där denna verksamhet rönt stort intresse. I Norge finns nu ett stort antal filosofiska praktiker i verksamhet och även en utbildning för filosofer som vill vidareutbilda sig till filosofiska praktiker. Tanken är att människors psykologiska problem inte alltid är att betrakta som sjukdomar och att det därför inte alltid är mest ändamålsenligt att konsultera psykologer eller psykiatriker vid kriser. Många känslomässiga och intellektuella dilemman kan helt enkelt vara av filosofisk natur. Då erbjuder den filosofiske praktikern sina kunskaper som stöd i ett samtal mellan två jämlika människor. Nyckelordet i denna verksamhet är alltså just samtalet. Detta måste bedrivas på ett särskilt sätt för att få sin avsedda verkan och för att samtalspartnern skall komma vidare i sitt eget sökande efter de rätta vägarna för just denne. 8

11 Att medvetet utveckla sin samtalsteknik och sin medvetenhet om vad som sker i samtal är ett fredsprojekt. Många lågskaliga»krig«uppstår människor emellan på grund av missförstånd och bristande förmåga att kommunicera. Därför är det glädjande att konstatera att det på flera håll utvecklas tankar och metoder för att föra filosofiska samtal och utveckla kommunikativa dygder. En sådan metod är»sokratiska samtal«. Sokratiska samtal är med andra ord en bestämd metodik för att föra ett samtal om också ansvar för att diskussionen skulle föras på fruktbara vägar och inte fastna i oväsentligheter. Samtalen ledde ofta in på intressanta spår som jag gärna hade velat följa vidare. Behållningen av kursen var inte bara att man fick tillfälle att lära sig och praktisera en metod för en gemensam intellektuell process. Även samtalen i grupperna kändes ofta så stimulerande och inspirerande att det hade varit tillräckligt för att delta. De frågor som det sokratiska samtalet är ägnat att behandla är sådana som ofta Bilder från kursen. värderingar, estetiskt, existentiellt och etiskt. Den lämpar sig för såväl barn som vuxna. På Konst- och kulturutvecklings kurs deltog en stor grupp medvetna och motiverade människor från olika verksamheter inom kultur och utbildning. Deltagarna var alla vana vid denna typ av samtal vilket gjorde samtalen mycket givande och det betydde också att förståelsen för metoden var god. Det var intressant att se vilka»texter«som deltagarna valde till samtalen. Många var hämtade ur seminarieledarens (samtalsledaren i övningsgrupperna) arbete eller speglade något av dennes intressen. Under samtalen framgick det tydligt vilka olika perspektiv deltagarna lade på texten. Några betonade politiska tolkningsmönster, andra genuseller sociala perspektiv. Under samtalens gång fick man på detta sätt inblickar i deltagarnas olika värderingsmönster. Den snedfördelning av taltiden som ofta blir fallet i fria diskussioner märktes inte. Grupperna tog ansvar för att alla skulle få yttra sig och att ingen dominerade. Man tog betraktas som privata och som man kanske funderar över själv eller tillsammans med sina bästa vänner. Att på detta sätt föra ett systematiskt samtal i en större krets i syfte att gemensamt utforska ett ämne tillför ibland helt nya perspektiv och synpunkter. I den verksamhet jag själv är en del av på Konst- och kulturutveckling, ett arbetsområde som bygger på värderingar och smak, skulle det sokratiska samtalet kunna ge ett viktigt bidrag. De gemensamma samtalen i verksamheten handlar i allra största utsträckning om organisatoriska, administrativa och kulturpolitiska frågor. De konstfilosofiska frågorna lyser enligt min erfarenhet helt med sin frånvaro. Detta gör att man kan misstänka att den konstfilosofiska världsbilden bland medarbetarna är tämligen disparat. Vid sidan av de ansträngningar som görs för att skapa en gemensam profil på det administrativa planet vore det därför mödan värt att föra ett sokratiskt samtal om de konstfilosofiska värderingarna. 9

12 LENA ERIKSSON OCH ANNE PIRA Sokratiska samtal och andra sätt att orda om bilder I PROJEKTET KONTINUA* har vi, två konstpedagoger från Nordiska Akvarellmuseet, och tio lärare från Skärhamns och Kållekärrs skolor på Tjörn träffats en gång i månaden i snart fyra års tid. Våra möten känns hemtama men har fortfarande kvar sin karaktär av sökande. Med utgångspunkt i de utställningar som visas på museet letar vi arbetsformer kring konst och lärande i skolan. Under hösten 2006 har vi bland annat prövat det sokratiska samtalet. Måleri från Island När vi träffas för vårt första möte i augusti har vi en bild från den kommande utställningen på museet som utgångspunkt, I smedjan av den isländske konstnären Gunnlaugur Scheving. Vi inledde med att bekanta oss med bilden utan ord, var och en fick en färgutskrift att titta på och uppgiften att själv måla en egen bild som respons på Schevings bild. Vi arbetade i ungefär en kvart bilderna och samlade dem sedan på ett bord. Sedan bildade vi en cirkel och alla fick varsin en färgutskrift av Schevings bild samt en anteckningsbok. Ramverket kring att arbeta med ett sokratiskt samtal repeterades, exempelvis att ta avstamp i egna upplevelser och inte stödja sig på yttre auktoriteter. Var och en fick vidare fundera över ett individuellt mål för samtalet och ett gruppmål. Det gemensamma målet här var att försöka samtala inom gruppen och inte använda samtalsledaren som»telefonväxel«. Den inledande frågan var: Vad gör mannen i huset? Var och en fick tid att fundera innan ordet gick runt. Tolkningsfrågorna kom efter hand. Gruppen hjälptes åt med dem och många olika tankar kring bilden fördes fram. En tung och hotfull berättelse, *Projektet Kontinua är ett konstpedagogiskt skolprojekt som mellan Nordiska Akvarellmuséet och Tjörns kommun.??? 10

13 Gunnlaugur Scheving, Vid smedjan, kvinna med gloria, akvarell. Islands Konstmuseum. Foto: Viktor Smári Sæmundsson. där mannens våld och kvinnans försök att stävja återkom hos flera. Andra såg en magisk dimension och även värme i hemmet, huset. Vi från museet delade med oss av det vi kände till, titeln och lite mer om konstnären och hans bildvärld. Den avslutande värdefrågan löd: Var livet bättre förr? Frågan väckte en stor diskussion, där barnets ställning i samhället var det centrala. Att tillvaron var tryggare med närmare kontakt mellan barn och vuxna ställdes mot att barn skulle vara tysta och inte ta plats. Samtalet flödade och frågor om respekt och att sätta gränser kom upp. Likabehandlingsplanen var ett begrepp som återkom flera gånger hos lärarna vilket var något som vi från museet inte kände till. De förklarade bakgrunden och att de just arbetat med denna, en plan som alla skolor måste ha och ta ställning till. Vi avslutade arbetspasset med att fundera över de uppställda målen och att tillsammans se på de bilder vi själva gjort som svar på Schevings målning. Fotboll och moral Den föregående diskussionen blev utgångspunkt för nästa månads samtal. Vi gick lite vid sidan av reglerna både för det sokratiska samtalet, att utgå ifrån ett konstverk eller en litterär text, och från våra intentioner att arbeta med museets utställningar som grund. Vi tog istället fasta på en händelse i medias fokus och nästan allas medvetande Zidane. Det vill säga händelsen i andra förlängningskvarten av VM-finalen mot Italien 2006, då den franske fotbollspelaren Zinedine Zidane utvisades sedan han skallat italienaren Marco 11

14 Materazzi i bröstet. En våldshandling sannolikt utlöst av ilska över ett verbalt påhopp. I en intervju i fransk TV bad Zidane»de miljoner barn som sett matchen«om ursäkt för sitt beteende. Han bad dock inte Materazzi om ursäkt eftersom han»grovt förolämpat min syster och min mor«. Zidane ansåg förolämpningarna så grova att han inte ville upprepa dem i TV. Ett urval av artiklar om händelsen skickades ut till lärarna en dryg vecka innan träffen med en uppmaning till att fundera över tolkningsfrågor. När vi sedan träffades var vår inledande fråga: Om du varit i Zidanes kläder, hade du då gjort som han? Det blev ett livligt samtal, där de flesta inte trodde att de skulle ha handlat som han. Fostran, könsroller och tävlan diskuterades. En akt utlöst av raseri var för de flesta enkel att acceptera, men de som sett matchen menade att Zidane först gått ifrån och sedan återvänt till Materazzi. Att han alltså övervägt och sedan agerat. Ett tag lämnade vi själva samtalet och reflekterade över om frågan kanske var en värdefråga, det vill säga om det var»rätt«av Zidane att göra som han gjorde. De tolkningsfrågor som gruppen gemensamt formulerade och samtalade kring var: Hade du accepterat det Zidane gjorde om du vetat vad som föregick skallningen? Var effekten av skallningen väntad? Ville Zidane ha publikens stöd? Var familjens heder viktigare än VM-guldet? Var det värt priset finns det något som kan rättfärdiga ett sådant beteende? Tänkte han bara på sig själv? Har han rätt att bara tänka på sig själv i detta läge? Värdefrågan vi avslutade samtalet med var: Är det någonsin rätt att hämnas? Andra ord Under träffen i november tog vi utgångspunkt i ett radioprogram från Bildrutan i P1 som hade temat att»orda om bilder«. Vi lyssnade på valda delar av radioprogrammet och försökte sedan öva oss på att tala om verk från Nordiska Akvarellmuseets samling utifrån olika perspektiv. Vi testade till exempel att försöka beskriva ett verk så konkret som möjligt, att försöka tolka var konstnären känt, att berätta vad bilden väcker hos mig personligen eller att tolka bilden poetiskt. Övningen gav en annan ingång än det sokratiska samtalet, men fick oss att fundera över det intressanta och svåra mötet mellan bild och ord. Hur gör vi när vi talar om konst? 12

15 ETT TEXTEXEMPEL VARGEN OCH HUNDEN En svulten Varg var bara skinn och ben. Han stötte på en Dogg, som utav hälsa sken, men som i skogen vilse gått bland stock och sten. I stycken honom slita fort, det skulle vargen gärna gjort, men då så hade han måst slåss, och Doggen hade kraft och mod förstås, att sig mot vilda djur försvara, så Vargen föredrog att ödmjuk vara, och han berömde Doggen för hans goda hull. Du borde, sa Hunden, för din egen skull, ge dig iväg från skog och snår, där du rakt ingenting att äta får, där du dömd att dö i hungerns svåra kval. Följ mig, det är bättre val. Och vad ska du göra, då? sa Ulv. I stort sett ingenting. Du ska från gården driva folk som stryker kring, och du ska uppmärksamt på husses order höra. Din lön för sådant enkelt göra är läckra resters mängd av varje slag, båd kött och ben till ditt behag. Och Ulven tror att lyckan har han här. Då ser han att herr Dogg på halsen skaven är. Säg mig, vad är det där? Ibland ett band jag runt kring halsen bär, och märket som du ser av detta görs förklarligt. Men det är inget farligt. Ett band! Sa Vargen skrämd. Du springer alltså ej varthän du vill. Sånt liv är ingenting för mig. Att leva så i band, nej tack! Och bums i väg han stack. Fabeln om vargen och hunden Fabeln om vargen och hunden är ett exempel på en text som användes som utgångspunkt i ett sokratiskt samtal. Hundens och vargens olika förutsättningar och livsbetingelser var utgångspunkten i det samtal som kom att handla mycket om människors olika möjligheter men framförallt om de val vi gör i livet. Hur väljer vi våra liv? Är trygghet ett fast jobb, ordnat boende och solid ekonomi? Är trygghet något vi strävar efter? Bör vi ta ut svängarna och som vargen ha ett fritt liv fullt av överraskningar och upplevelser, om än ibland både osäkert och instabilt? 13

16 MARIA MEBIUS SCHRÖDER Samtal bland läkemedel UNDER MITT AIRIS-UPPDRAG* på läkemedelsföretaget Astra- Zeneca i Göteborg 2006 var jag samtalsledare i tre sokratiska samtal. De utgick alla från en bild, Diabolo Baby av konstnären Marianna Gartner. Samtalen kretsade alla kring ondska men berörde ämnet på olika sätt. Grupperna om cirka tio i varje, arbetade bland annat med följande frågeställningar: Vad är ondska? Finns ondska? Vad är godhet? Arvsynd? Hämnd? Är konstnären man eller kvinna? Får man göra så här med ett barn? Vem dömer? Bortom rätt och fel Inom ramen för mitt AIRIS-uppdrag fick jag idén att använda mig av den sokratiska samtalsmetoden. Varför? Jo, jag tänkte att dessa högpresterande yrkesmänniskor som är drillade i att alltid göra rätt skulle få möjlighet att fungera som grupp i ett sammanhang där inga rätt eller fel fanns. Jag ville skapa ett samtal där fokus istället låg på att hjälpa varandra att tänka vidare. Det gällde att lyssna på vad kollegorna sa och utifrån det ta avstamp för egna reflektioner. Målet var inte att komma fram till något konkret eller ens att komma överens. Jag ville att själva samtalsprocessen skulle bli det viktiga. Att tillsammans sträva efter att öppna tankebanor och få så många perspektiv på värdefrågorna som möjligt. * AIRIS, är ett regionalt forskningsoch utvecklingsprojekt där konstnärer befinner sig på ett företag eller organisation under en längre period. Fokus ligger på de processer som startar när en professionell konstnär möter livet på en arbetsplats. AIRIS drivs av»skådebanan«västra Götaland. 14

17 Marianna Gartner, Diabolo Baby, olja på duk. Samtalen landade i djupa diskussioner, där jag såg rodnaden stiga på kinder och»barnaögon«som tänkte högt och ocensurerat. Själv försökte jag träna mig i att våga hänga kvar vid frågeställningar för att ständigt få nya och andra svar på samma fråga. Att i alla tre samtalen ha samma källmaterial underlättade. Det stimulerade mig att driva samtalen på olika sätt. Bilden Diabolo baby är en suverän bild att inspireras av så jag tröttnade aldrig på själva ondsketemat. Mina samtalskollegor på AstraZeneca har gett fin feedback. De har känt det befriande att inte behöva komma fram till något och att få lära känna varandra på ett mer personligt plan vid sidan av jobbet. Och de har fortsatt att tala hemma om ondska och dess ursprung Sokratiska samtal är en fantastisk metod att använda sig av på alla arbetsplatser och i alla arbetslag, inte minst de mångkulturella. Då måste man, åtminstone i två timmar, respektera och lyssna på sina kollegor, vilket i förlängningen kan leda till nya synsätt på religiösa och kulturella olikheter. 15

18 ELENOR MÅNSSON Bildande samtal i skolan UNDER VÅRVINTERN 2006 arbetade jag som konstpedagog med uppsökande lektioner*. Jag åkte ut till högstadie- och gymnasieklasser på uppdrag av Göteborgs Konsthall och höll sokratiska samtal med eleverna inspirerade av kursen med Ann S. Pihlgren. Med fötter som avstamp Alla samtal har särskilda förutsättningar. I detta fall var varje lektion en engångsföreteelse, konstverket måste därför göra det lätt att applicera metoden, det vill säga det måste kunna stimulera till olika frågeställningar och innehålla frågor som deltagarna kunde ha vitt skilda åsikter om. Med tanke på att jag skulle arbeta med tonåringar som bor i en storstad ville jag också hitta något som kunde lyfta aktuella frågor för dem. Jag valde en av bilderna i konstnären Dorota Lukianskas triptyk»utan titel«med närgångna fotografier av fötter med röda lösnaglar. Bilderna är inte retuscherade. Bilden jag valde är tagen i en vinkel som är intressant och får fantasin att löpa. Hela verket visades på reklamplatser i busskurer runt om i Stockholm under kulturhuvudstadsåret Hur samtalet gick till I grupperna var det mellan tio till tjugo elever. Inledningsvis bad jag dem att sätta sig så de kunde se varandra och skriva namnlappar så att jag kunde tilltala dem med deras namn. Jag bad lärarna sitta med i ringen och involverade även dem några gånger genom att ställa riktade frågor. Eftersom jag mötte grupperna endast en gång valde jag en * Göteborgs museer tillsammans med Göteborgs Konsthall och Röda Sten erbjuder varje termin ett lektionsprogram för klasser från förskola till gymnasie i Göteborgs kommun. På en kulturinstitution får de en kostnadsfri lektion på 45 eller 90 minuter tillsammans med en pedagog. 16

19 En av bilderna i konstnären Dorota Lukianskas triptyk»utan titel«. Verket visades på reklamplatser i Stockholm under kulturhuvudstadsåret /BUS 2006 Sedan fick de skapa egna och gemensamma mål. Exempel på det senare blev: låta alla få prata en och en, respektera den som talar, fokusera, vara positiva, alla ska snacka, hjälpa varandra, tänka i nya banor. Jag skrev upp samtalsreglerna och elevernas gemensamma mål på tavlan så att de under samtalens gång kunde återkomma till dem. Sedan jag tydligt markerat att samtalet börjat fick de se Dorota Lukianskas konstaktiv ledarroll och använde mig av frågor riktade till hela gruppen. Frågor som uppmanade till de beteenden som grupperna annars lär sig efter en längre tids erfarenhet av sokratiska samtal. Exempel på mina frågor var: Förstod alla argumentet? Är det någon som ser det på något annat sätt, i så fall hur? Håller ni med? Varför tror ni att ni är överens om det? Varför? Kan du beskriva? Grupperna fick tre regler: 1. Fundera över vad du själv tänker och varför. 2. Luta dig inte mot auktoriteter som lärare, faktaböcker, Internet, Göteborgs-Posten, TV med mera. 3. Ge exempel ur vardagslivet. 17

20 verk. Jag berättade ingenting om verket förrän efter samtalet, förutom var det hade visats och det gjorde jag först en bit in i samtalet för att möjliggöra kopplingar till reklam och få deltagarnas reaktioner på hur de skulle ha upplevt bilden om de hade sett den på reklamtavlor. Efter att ha fått se bilden fick de under en tankepaus skriva ned sin förförståelse: Vad känner och tänker ni när ni ser bilden? Därefter fick de svara på följande fråga: Gör lösnaglarna att fötterna blir finare eller fulare? Motivera! När de skrivit klart fick först alla som svarat fulare respektive finare räcka upp handen. Sedan fick alla dela med sig av sina reflektioner. Jag försökte hålla de olika resonemangen i minnet och stödja dem i att knyta an till vad någon annan sagt. När svårare dilemman kom upp bröt jag samtalet med en tankepaus för att alla skulle få chans att bilda sig en egen uppfattning och inte bara per automatik sträva efter att hålla med. Den värdefråga som jag ställde senare i samtalen var: Måste man förfina/retuschera bilder av människor för att de ska bli vackra? Motivera! När frågan behandlats lät jag de som ville få ett sista ord. Sedan poängterade jag hur mycket det fanns att diskutera (vid det laget hade de pratat i ungefär en timme utifrån en enda bild) och att det därmed var slut på just detta samtal. De fick fundera över hur det känts att föra ett samtal på det här sättet och hur de lyckats med att uppfylla sina mål. Vi gick varvet runt så att alla fick dela med sig av sina tankar. Slutligen berättade jag mer om konstnären, verket och Göteborgs Konsthall. Det som kom att dominera samtalen var frågor om vad fint och fult är, naturligt kontra skönhetsideal, media- och modebilder, kvinnoförtryck, reklam, bildbearbetning, bilders dolda budskap och det djuriska i människan. En särskilt poetisk tolkning gjorde en 16-årig pojke. Han menade att bilden handlar om klassförtrycket i världen där fötterna står för arbetarna som utgör den största delen av bilden och av befolkningen. Lösnaglarna står för överklassen och utgörs av den lilla delen. Hans tolkning kom sedan att utvecklas till ett långt samtal i den gruppen. Vad tyckte eleverna? I utvärderingen sa eleverna att det var intressant att samarbeta sig fram till en tolkning, att det var bra att lyssna och kul att gå djupare. De tyckte var ett intressant samtal, att det var kul att 18

21 diskutera och ta del av olika människors åsikter och att de i vanliga fall inte brukar diskutera. Inledningsvis hade jag bett dem tänka på vad som karaktäriserade de roller de själva brukar ha i grupp och nu försöka utmana den rollen i de individuella målen. Genomgående tog alla de individuella målen på ett anmärkningsvärt stort allvar. Flera uttryckte både under utvärderingen och efteråt att det varit jättekul att få chans att säga saker inför klassen, att de vågat och att de andra plötsligt lyssnat. Jag tror att det är väldigt viktigt att markera när gruppen kliver in i och ut ur ett samtal, det möjliggör att deltagarna i samtalet kan ta helt andra positioner än vad de annars gör. Flera av eleverna tyckte också att det varit jobbigt, ofta var det de elever som suttit mer tysta än andra. Det visade sig sedan att det var de som vanligtvis dominerar i gruppen. Vad tyckte lärarna? Flera av lärarna uttryckte att de sett nya sidor av eleverna, mycket på grund av de individuella målen. I en skriftlig utvärdering sa en av dem:»ett flertal elever vågade uttrycka sig muntligt på ett sätt jag aldrig sett i grupp«. Eftertankar Med kursen»sokratiska samtal som metod«och min praktiska erfarenhet av samtalen ute i skolorna har jag fått ett viktigt verktyg i mitt arbete med visningar och möten med utställningsbesökare. Flera av knepen för ett sokratiskt samtal som till exempel tankepauserna, frågeställningstyperna och synen på samtalet som ett fenomen med en början och ett slut inom vilket särskilda regler gäller, kan jag använda mig av i mitt övriga arbete, direkt eller indirekt. Erfarenheten av att leda sokratiska samtal har gjort det lättare att känna sig trygg i de vilda diskussioner som ibland kan uppstå mellan ungdomar eller vuxna i möte med samtidskonst. Där behöver jag som pedagog ibland kliva in och reda ut argument och peka på samtidskonstens förmåga att få oss att tänka till. Tar man ett steg bakåt och ser samtalet utifrån går det lätt att säga att det inte är fel att tycka olika, tvärtom är det viktigt att vi vågar göra det. Det är viktigt att vi tar oss tid att lyssna på varandra och vågar ifrågasätta varandras argument innan vi fördömer dem. Metoden hjälper mig i min roll att bygga vidare, leda och hjälpa människor i mötet med konst. Den är ett stöd när jag ska vända och vrida på tankar och bidra till att utställningsbesökare får ett kvalitativt möte med konst. 19

22 KRISTIAN BERGLUND Ett annorlunda samtal BARNS OCH UNGDOMARS samtal i och utanför den pedagogiska situationen skiljer sig inte nämnvärt från när vuxna sätter sig vid ett bord en lördagskväll för att äta, dricka och samtala. Precis som i klassrummet kommer den som talar högst och kan krydda sitt språk med ord som inte alla förstår att vara den mest tongivande. Samtalet kring bordet kommer, som de flesta av våra samtal, inte heller att generera något nytt. Man berättar för varandra vad man tycker. Tycker någon annorlunda lyssnar man kanske innan man återigen säger sin åsikt, denna gång lite högre. Men det finns andra sätt att tala med varandra, och sokratiska samtal och andra metoder är verktyg för att få till dessa samtal. Att som i det sokratiska samtalet tydligt avgränsa detta annorlunda samtal från annat snack tycker jag är viktigt. Det gör det tydligt att vi tillsammans försöker mötas på ett nytt sätt. Mina erfarenheter från sokratiska samtal är att de genererar en annan typ av samtal. Vad är annorlunda? Deltagarna är mer medvetna om sin egen roll och lyssnandet blir intensivare. Det möjliggör framkomsten av nya idéer, infallsvinklar och attityder. Alla i gruppen får nya roller och nya röster gör sig hörda. Genom för- och efterseminariet ges möjligheter att fundera över sin egen roll, gruppens mål och med lite tur genom utvärderingen även nå ny insikt om sig själv och gruppen. I de samtal jag deltagit i har vi talat om saker som jag på förhand inte kunnat förutse, jag har fått se nya sidor av människorna i gruppen och blivit medveten om hur jag själv fungerar i en grupp. Eftersom jag själv är den vid bordet som på lördagskvällen ofta blir mest högljudd och kan slänga mig med ord jag själv inte förstår är de sokratiska samtalen en otroligt spännande upplevelse. De ger mig möjlighet att verkligen både lyssna och tänka. Det är väl just det man vill uppnå både som pedagog och människa? 20

23 Två reflektioner ANN LUNDBERG JAG HAR INTE använt mig av tekniken i samtal, men jag försöker däremot att tänka sokratiskt när jag ser föreställningar eller är med i diskussioner etc. Att ta in det man ser, men inte direkt analysera utan snarare kategorisera det, och lyssna av vad andra säger. Genom att använda mig av redskapen: faktafrågor, tolkningsfrågor och värdefrågor känner jag i slutändan en fördjupad förståelse av det jag sett eller hört. I stället för att fastna i en analysfas så får man med sig mer av hela processen, alla de bitar som skapar helheten. Redskapen och de sokratiska dygderna påminner mig också om att alltid ta in andras synpunkter, men att även våga stå för dem jag själv har. INGRID MOESCHLIN JAG ÄR GLAD att jag var med på kursen om sokratiska samtal, för även om jag inte har använt mig av tekniken direkt, så finns den med i bakhuvudet när jag håller lektioner i till exempel Livskunskap. Där handlar det mycket om att komma fram till kunskaper genom att diskutera med varandra. Det viktiga är inte om något är rätt eller fel, utan att man lär sig något om sig själv och andra när man diskuterar. Det har också varit bra att träna sig på att ställa bra och öppna frågor för att få eleverna att tänka sig fram till egna insikter. Det betyder inte att jag har hunnit bli så bra på det än, men jag jobbar på det. Hade jag inte gått kursen är det inte säkert att jag hade tänkt i de banorna. 21

24 Sokratiska samtal i korthet FYRA HUVUDKRAV Tala utifrån egen övertygelse, inte luta sig mot auktoriteter eller föreställningar Undvik att motsäga sig på väsentliga punkter Reda ut vad som menas med nyckeltermer Ta exempel ur vardagsliv istället för att idealisera DE DIALOGISKA DYGDERNA Bildbarhet Självdisciplin Underbyggnad Koncentration Uppriktighet Mod Respekt Generositet Hövlighet Ödmjukhet SAMTALSSTRUKTUR Förseminarium Individuellt mål och gruppmål Sokratiskt seminarium Inledande fråga som alla kan svara på Analys (tolkningsfrågor)»sokratisk fråga«(värderingsfråga/livsfråga) Postseminarium Utvärdering av seminariet, nåddes målen? Frågor som återstår? SEMINARIEREGLER Ett gemensamt utforskande genom eftertänksam dialog Det fins inga»rätt«eller»fel«lyssna Var beredd att ompröva och kanske ändra din åsikt PRAKTISKA RÅD Försök att välja en mångtydig text/bild/fråga som ger upphov till många frågor, även hos dig själv Texten/bilden/frågan ska vara sådan att deltagarna får»sträcka«sig lite Ställ frågor som du själv vill ha svar på Försök få deltagarna att tänka längre: Motargument Andra deltagare uppmuntras att fundera på vad som sagts Fråga efter hänvisningar SEMINARIELEDARENS ROLL Välja text och förbereda seminariet Leda seminariet genom att: Ge riktning åt diskussionen Ta upp och visa på problem som leder till fler frågor Visa på motsättningar och skillnader samt likheter Värna om de dialogiska dygderna under samtalets gång Ställa krav på att deltagarna ska kunna motivera sina ståndpunkter Se till att utrymme ges åt deltagarnas idéer 22

25 BEDÖMNINGSINSTRUMENT Process: Förberedelse inför seminariet Uppförande under seminariet Aktivt ansvarstagande för gruppdiskussionen Logiskt resonemang Lyssnande Produkt: Förmåga till kritiskt tänkande Språkfärdigheter Karaktärsdaning DEN INLEDANDE FRÅGAN Bottnar i genuin nyfikenhet från ledarens sida Har inget svar som är»rätt«drar in alla deltagarna i samtalet Leder till fördjupad förståelse av idéerna i texten Kan besvaras bara genom att man hänvisar till den»text«som alla»läst«en GOD TOLKNINGSFRÅGA Bottnar i egen tveksamhet Har betydelse Går att diskutera Är klart formulerad Är väl avgränsad UTVÄRDERINGSFRÅGOR Vilka metoder använde ledaren för att dra in deltagarna i samtalet? Fungerade de? Varför/varför inte? Använde ledaren det deltagarna sa som utgångspunkt för uppföljningsfrågor? Ge exempel Tala om en av de saker som ledaren lyckades med Tala om en sak som ledaren kan utveckla vidare Deltagarlista Kursen»Det sokratiska samtalet som metod«västra Götalandsregionen Barros, Carolina. Pedagog Innovatum, Kunskapens Hus Berglund, Kristian. Konstnär/konstpedagog Berntsson, Inger. Lärare 1-7, Broslättskolan Björk Erlandson, Christina. Studierektor/lärare, Bild- och formskolan Björklund, Christina. Kulturkoordinator, Skådebanan Kultur och arbetsliv Clarholm, Ingela. Kulturkoordinator, Skådebanan Kultur och arbetsliv Egman, Anna. Förskollärare, Broslättskolan Emmens, Magnus. Konsult, Effektteam Melin, Sarah. Projektkoordinator dans, Konst- och kulturutveckling, VGR Gustafsson, Ylva. Handläggare. Kultursekretariatet, VGR Hadzikostas, Angelica. Konsulent, Konst- och kulturutveckling, VGR Hertzman, Linda. Bildlärare, Västra Götalandsregionen Lindh, Birgitta. Administratör, Skådebanan Kultur och arbetsliv Ljungström, Anita. Rektor, Broslättskolan Lorentzon, Sarah. Samordnare/konstpedagog, Röda Sten Lundberg, Ann. Informatör, Danscentrum Väst Lundberg, Lars. Kulturpedagog, Konst- kulturutveckling, VGR Lundbladh, Johan. Kulturkoordinator, Skådebanan Kultur och arbetsliv Lundh, Katti. Konstnär/konstpedagog, Nordiska Akvarellmuseet Lundmark, Karin. Konstpedagog, Bohusläns museum Mebius-Schröder, Maria. Dansare, Frilans Moeschlin, Ingrid, Danspedagog, Uddevalla gymnasieskola Månsson, Elenor. Konstvetare/pedagog, Frilans Nanfeldt, Philippa. Konstpedagog, Göteborgs konstmuseum Pira, Anne. Konstnär/konstpedagog, Nordiska Akvarellmuseet. Ringström, Birgitta. Lärare, Åbyskolan Thornell, Susanne. Konstnär, Kulf/Mölndals Kulturverkstad Udd, Elisabet. Intendent, Göteborgs Konsthall Weidelt, Tina. Kulturpedagog, Klangfärg, Konst- och kulturutveckling, VGR Wretlind, Pia. Rektor, Åbyskolan Åhfelt, Annette. Lärare, Bild- och formskolan Åkesson, Pia. Programansvarig/pedagog, Innovatum, Kunskapens Hus Öman, Anna-Carin. Informatör, Vara Konserthus Östblom-Blom, Helena. Kulturkoordinator, Skådebanan Kultur och Arbetsliv 23

26 Om du vill veta mer LITTERATUR Adler, Mortimer J.: The Paideia Proposal Börresen, Beate och Malmhester, Bo: Låt barnen filosofera: det filosofiska samtalet i skolan. Liber, Carlgren, Maria, Eriksson, Lena och Persson, Eva (red): Samtalet om konst. En dokumentation från ett seminarium om samtalet som metod. Konstoch kulturutveckling, Västra Götalandsregionen, Beställ på Gaare, Jörgen och Sjaastad, Oystein: Pippi och Sokrates, filosofiska vandringar i Astrid Lindgrens värld. Natur och kultur, Matthews, Gareth B., The Philosophy of Childhood. Pihlgren, Ann S.:»Sokratiska samtal«, tidningsartikel i STF Svensk familjeterapi, nr 1/2005. Pihlgren, Ann S.:»Sokratiska samtal om att vara människa«, tidningsartikel i Familjedaghem 2/2006, Familjedaghemmens förlag Skoglund, Elisabet: Konstsamtal, Samtalskonst. Cura förlag, 2005 Svedberg, Lars och Zaar, Monica:»Sokrates och samtalskonsten«. Kapitel i Boken om pedagogerna, Liber FÖR MER INFORMATION, KONTAKTA Konst och Kulturutveckling Danskonsulenterna i Västra Götalandsregionen katarina.hultin@vgregion.se eva.m.persson@vgregion.se Konstkonsulenterna i Västra Götalandsregionen marie.b.bergdahl@vgregion.se maria.carlgren@vgregion.se simon.roos@vgregion.se Regionens Hus, Box 764, Uddevalla Besöksadress: Gamlestadsvägen 2 4, B 13, Göteborg Nordiska Akvarellmuseet lena.eriksson@akvarellmuseet.org Södra Hamnen 6, Skärhamn tel: WEBBSIDOR Freinetskolan Mimer: Projektet Kontinua, Nordiska akvarellmuseet: 24

27 KONST OCH KULTURUTVECKLING Redaktionsråd Maria Carlgren, Lena Eriksson och Eva Persson Redaktion Marie Bergdahl och Björn S. Eriksson Grafisk form & illustration Björn S. Eriksson Tryck Svärd & Söner Tryckeri AB, Falköping 2007 Beställningsadress Danskonsulenterna Konst- och Kulturutveckling Regionens Hus Box Uddevalla tel: