Bättre vård mindre tvång

Transkript

1 GENOMBROTTSPROGRAM I Bättre vård mindre tvång TEAM

2 Förord Jag började med att fundera på i vilka möten jag betytt mycket för någon. Möten där jag påverkat andras liv. För hur många hade mötet med mig inneburit förändring. Men snart insåg jag, att det vet jag faktiskt ingenting om. Däremot vet jag att det är många möten och människor som har påverkat mig. (Ur Goda möten i hälso- och sjukvården Ing-Marie Wieselgren m.fl.) Det jag hört, det jag sett i mina möten med alla deltagare i Bättre vård mindre tvång är just denna insikt. Att vi alla berörs och berör varandra. Det är själva essensen i det som leder till förändringar och förbättringar. Möten är inte alltid självklara, behagliga och ofarliga. De kan vara omstörtande men också varma och nära. I alla teamrapporter som genomfört sina genombrott finns mötet som en underliggande ton. Mötet med kollegor, med patienter, närstående, föreläsare och med team från andra delar av landet. Ibland anar jag också att det handlar om möten med sig själv. Vad brinner jag för? Vad vill jag och vad kan jag åstadkomma? Med många små steg har långa resor gjorts. Vi vet vad som passerat men vi kan bara ana vad som finns där bakom horisonten. Däremot vet jag att alla har slagit in på en väg som inte går att vända åter ifrån. En väg till bättre vård och mindre tvång. Lycka till vi möts igen! Stockholm i oktober 2012 Ing-Marie Wieselgren Projektchef Avdelningen för vård och omsorg 2

3 Innehåll Bakgrund... 4 Överenskommelsen... 4 Anneli Jäderholm, attitydambassadör... 5 Team Bemötandeforum varje vecka skapar bra diskussioner... 6 Team Fysisk aktivitet uppskattas av patienterna... 7 Team Möjlighet till aktivitet förebygger hot och våld... 8 Team Gemensam utbildning skapar ett sammanhållet förhållningssätt... 9 Team Samtal och promenader ger lugnare patienter Team Patienterna efterfrågar omvårdnadssamtal Team Ökad status för professionell omvårdnad Team Tentamen - en bra form för kunskapsutveckling Team Vårdplaneringen utvärderas tillsammans med föräldrarna Team Riktlinjer för avskiljning togs fram Team Vi har i det närmaste halverat antalet tvångsåtgärder på ett år Team Förbättrade rutiner kring utskrivning Team Patienten ges möjlighet att påverka tvångsåtgärder Team Patienten får underlag och läkemedelslista med sig vid utskrivning Team Förbättra vården genom förbättringar i miljön Team Dokumentationen i samband med tvångsåtgärder har förbättrats Team Viktigt att reflektera över rutiner och arbetssätt Team Hela ledningsgruppen står bakom projektet Förkortningslista

4 Bakgrund Den psykiatriska heldygnsvården är en specialiserad vård som är utmanande och krävande mot bakgrund av att över hälften av alla platser i heldygnsvården upptas av patienter som vårdas med stöd av tvångslagstiftning. De som tvångsvårdas inom heldygnsvården har ofta stora behov och kräver omfattande vårdinsatser. Det kräver kunskap och mognad hos både personal och verksamhet. Beläggningen är hög inom den psykiatriska heldygnsvården vilket påverkar vårdmiljön, vårdinnehållet och patientsäkerheten. Patienterna har ofta inte möjligheter att själva välja sin vård och befinner sig därför ofta i en utsatt position. Det är ett stort ansvar att vårda en annan människa mot hans eller hennes vilja. Den vård som ges mot någons vilja måste vara allsidig, planerad och kunskapsbaserad samt ytterst sträva efter att involvera patienten och dennes närstående i så hög grad som det är möjligt. Den psykiatriska heldygnsvården ska vara av hög kvalitet. Under tre år har det bedrivits ett systematiskt arbete som engagerat enheter/delar av den psykiatriska heldygnsvården från Piteå i norr till Trelleborg i söder. Den metod som erbjudits och använts är Genombrottsmetoden. Ett systematiskt förbättringsarbete som engagerar hela enhetens eller vårdteamets personal och som använder regelbundna mätningar för att utvärdera vidtagna förändringar och har visat sig kunna ge bestående goda förbättringar. Den så kallade genombrottsmetodiken har använts med framgång i flera nordiska länder och i Sverige. Målet med det praktiska förbättringsarbetet har handlat om att minska behovet av tvångsåtgärder och därmed användandet av dessa, förbättra patientens upplevelser i samband med tvång samt öka kunskapen. Vår utgångspunkt har varit att tvångsvård och tvångsåtgärder bara ska användas när det inte går att ge nödvändig vård på annat sätt. Alla ansträngningar ska göras för att förebygga att situationer uppkommer där tvång blir nödvändigt. Bemötande, miljö, arbetssätt, kunskapsbaserade metoder och personalens kompetens spelar stor roll för att minska behovet av tvång. Att använda just tvångsåtgärder som mått på resultatet av vårdinsatserna i stort har visat sig framgångsrikt för att utveckla den psykiatriska heldygnsvården i sin helhet. Det brukar leda till en ökad nöjdhet för både patienter och personal. Överenskommelsen Sveriges kommuner och landsting (SKL) har i en överenskommelse med Socialdepartementet satsat på ett nationellt utvecklingsarbete med fokus på den psykiatriska heldygnsvården. Mellan åren avsätts 50 miljoner kronor årligen för ökad kvalitet. Projektet består av tre delar Kunskap och kompetens, Uppföljning och förbättring av data (registrering i det patientadministrativa registret) samt Praktiskt förbättringsarbete. Du kan läsa mer på 4

5 Anneli Jäderholm, attitydambassadör Vad har det betytt att delta? Det har gett mig en möjlighet att i mötet med deltagarna/teamen förmedla att jag är och vill vara en partner i vården. Jag är brukarprofessionell, en auktoritet i mitt eget liv och min historia Och jag har mandat från mig själv att säga det! Jag kan förmedla det unika, om hur det faktiskt är att bli tvångsvårdad och föremål för tvångsåtgärder. Vad jag minns? Det jag framförallt minns och tänker på är alla möten både skratt och tårar och även frustration. Eldsjälar som är viktiga att minnas då man kanske mötte det motsatta. Viljan att förändra och där jag är en partner som kan ge, kanske den viktigaste pusselbiten, ett inifrånperspektiv. 5

6 Anette Lennholm, Monica Gehrke, Jonas Lutz, Inger Entelius, Micael Broms och Rodney Vardon Team 1 Bemötandeforum varje vecka skapar bra diskussioner Södermalms psykiatriska enhet består av öppenvård, mobilt team och en slutenvårdsavdelning med akutintag dygnet runt. Verksamhetens främsta syfte är att stödja människor med psykiska störningar i akuta situationer. Arbetet har en uttalad inriktning på familj- och nätverksarbete och alla beslut kring vård och behandling ska tas tillsammans med personen och berörda anhöriga. Varför gick ni med i Genombrottsprojektet? Vi saknade rutiner för återkoppling till patienter som varit med om någon form av tvångsåtgärd. Dessutom saknade vi rutiner för genomgång med personal som utfört tvångsåtgärder samt blivit utsatta för hot och våld. Vi saknade också en bra och tydlig riskbedömning av patienter. Vi har infört riskbedömning av patienterna tre gånger under ett dygn under sammanlagt tre dygn. Det är patientens kontaktperson som utför mätningen och träffsäkerheten är 90 procent. Vi genomför också avlastningssamtal med patienter som blivit föremål för tvångsåtgärder. Från början hade vi ett frågeformulär med åtta frågor men minskade detta till två. Ytterligare en åtgärd är att införa schemalagda bemötandeforum varje vecka för personalen där man bl. a diskuterar problem och svårigheter i samband med tvångsåtgärder. Vad har ni åstadkommit? När det gäller riskbedömningen har vi uppnått 90 procents träffsäkerhet. Vi har konstaterat att det på ett enklare sätt har kunnat förebygga och minska våld och hot och därmed även tvångsåtgärder. Vi tycker att kommunikationen mellan patient och personal förbättrats efter avlastningssamtalet. Patienterna so erbjudits avlastningssamtal har i de flesta fall upplevt detta som positivt. Ett fåtal patienter har tackat nej till avlastningssamtal. När det gäller bemötandeforum har vi fått ett stort gensvar från personalen vilket resulterat i många bra diskussioner. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Samtliga inneliggande patienter har en vårdkrets som består av en mentalskötare, sjuksköterska och läkare. Patienten änder sig i första hand till vårdkretsen med frågor och funderingar och det är också vårdkretsen som har kontakt med anhöriga och övrigt nätverk som exempelvis kommunen. Via BISAM (Brukarinflytande i samhället)kan patienten ta upp önskemål om förbättringar angående vården på avdelningen. Citat: Avdelningspersonalen tycker att de genom att göra en riskbedömning har kunnat förebygga samt minska våld och hot och därigenom tvångsåtgärder. 6

7 Daniel Undén, Mattias Lindgren, Margareta Cahling, Christer Ersson, Christina Eriksson och Christiane Rüdiger Team 2 Fysisk aktivitet uppskattas av patienterna Avdelning 51 är en del av psykiatriska kliniken i Sundsvall. Här vårdas patienter med psykossjukdomar från 45 år och på en särskild del av avdelningen finns särskilt vårdkrävande patienter oavsett diagnos och ålder. Bemötandefrågor är något som ofta diskuteras på enheten och sedan januari 2010 har det införts ett bemötandeforum. Vi ville bli bättre på att tidigt upptäcka signaler på hot och våldsituationer, minska sådana situationer och minska antalet tvångsåtgärder. Vi ville också utveckla medarbetarnas kompetens att möta hot- och våldsituationer och att utföra tvångsåtgärder. Förbättrad introduktion av ny personal relaterad till hot, våld och tvångsåtgärder var också ett syfte. Vi har testat många förändringar. Praktiska övningar av bältesläggning med hjälp av erfaren personal, återkopplingssamtal med patient som blivit föremål för tvångsåtgärder, utredning av behovet av tystlarm, informationsfolder till patienter och anhöriga om rutiner och regler, fysisk aktivitet i form av promenader och möjlighet att cykla på motionscykel, bemötandeplan där patienten själv får berätta hur han/hon vill bli bemött är sådana förändringsförslag. Vi är stolta över att vi faktiskt minskat tvångsåtgärder. Antalet bältesläggningar har minskat med nästan 80 procent och antalet tvångsinjektioner med drygt 20 procent. Antalet avskiljningar har däremot ökat med fyra procent. Vi har också kunnat konstatera att personalen har behov av tysta larm. Informationsfoldern har vi ännu inte kunnat utvärdera. Ett mycket positivt resultat var att patienterna verkligen uppskattade promenaderna och motionscyklande. Alla tio patienter som var med i testet gällande promenader har upplevt ett förbättrat psykiskt välbefinnande efter promenaden. Patienterna som cyklade såg gladare ut och blev mer pratsamma. Hittills har vi gjort två bemötandeplaner och insamling av data pågår. Hur har ni involverat patienterna och deras närstående? Vi har träffat samordnaren från brukarrevision Västernorrland tillsammans med två brukare med erfarenhet från tvångsvård för vilka vi presenterade projektet. Det ledde till en öppen och bra dialog och vi fick klart för oss hur viktigt bemötandet är. Vi har planer på att fortsätta kontakten. Citat: Det finns behov av tysta larm eftersom skarpa larm kan leda till onödig stress för patienten och därmed också till onödiga tvångsåtgärder 7

8 Thomas Carlsson, Ingrid Svensson, Nils-Erik Petersson, Andreas Källsson och Mikael Vuckovic Team 3 Möjlighet till aktivitet förebygger hot och våld Vid akutmottagningen, vuxenpsykiatrin i Landstinget Kronoberg, vårdas patienter med olika diagnoser. För några år sedan genomgick kliniken en stor förändring med fokus på besparingar och organisationsförändringar. Under denna tid stod vårdinnehållet tillbaka. Enheten har under åren haft många idéer om förbättringar kring vårdkvalitet och patientsäkerhet men det mesta har mer eller mindre runnit ut i sanden. Vi tyckte att projektet presenterade en modell som var intressant och utmanande. Det mest tilltalande var att patienterna skulle göras delaktiga och få uttrycka sina upplevelser om vården och i förekommande fall tvångsåtgärder. Vilka förändringar har ni testat? Vi har utarbetat en särskild informationsfolder för patienter som tvångsvårdas. För att förebygga hot och våld har vi skapat utökade möjligheter till aktivitet och sysselsättning genom att införskaffa dator med internetuppkoppling och TV-apparat. Vi har också infört återkopplingssamtal för alla patienter som blivit föremål för tvångsåtgärd. Utbildning av personalen kring tvångslagstiftning och bemötande och förhållningssätt kopplat till situationer som präglats av hot och våld har vi också velat genomföra. Av de fem PDSA-cyklerna har två testats. Återkopplingssamtalen är numera rutin och upplevs som positivt av patienterna. Utbildning av personalen är på gång. När det gäller informationsfoldern får vi ta nya tag eftersom vi inte riktigt nådde ända fram. Den utökade möjligheten till aktivitet på avdelningen blev snabbt så populär att inget riktigt test behövdes innan det genomfördes. Hur involverades patienterna och deras närstående? Projektledaren hade i början på projektet ett möte med brukarorganisationen där information om projektet och dess syfte gavs. Patienterna har involverats under pågående vårdtid och en gång per termin har vi planerade möten med brukarorganisationerna. Citat: Vi har börjat reflektera kring vad informellt tvång innebär. Vi fortsätter att arbeta med att definiera informellt tvång 8

9 Mika Hellström, Kristina Lönegren, Sanna Ingemarsson, Marie-Christin Wahl och Eva Borgman- Brorson Team 4 Gemensam utbildning skapar ett sammanhållet förhållningssätt Avdelning 25, en heldygnsvårdsavdelning, inom Norra Stockholms Psykiatri (NSP) skapades 2009 med medarbetare från flera olika vårdkulturer. Avdelningen arbetat intensivt för att skapa en tydlig struktur med meningsfull tillvaro samt kvalitet i vårdinnehållet. Redan innan vi gick med i SKL-projektet fanns planer på att starta ett slutenvårdsprojekt på alla tio heldygnsavdelningar i NSP. När så erbjudandet kom var vi snara att nappa. Vårt huvudsakliga syfte med att delta var att behålla den låga nivån av tvångsåtgärder vi redan hade genom att öka patientens delaktighet i sin behandling samtidigt som personalen tillsammans med patienten arbetar aktivt och systematiskt med hela omvårdnadsprocessen. Vi har förändrat arbetsorganisationen från ett traditionellt kontaktmannaskap till en organisation med primärgrupper som innebär att omvårdnadspersonalen delas in i fyra primärgrupper med totalansvar för ett visst antal patienter. Någon ur primärgruppen frågar dagligen sina patienter om de är i behov av samtal och vad det handlar om. Vi har också infört en struktur på avdelningen för att omvårdnadsprocessen skall hamna i fokus och en bättre och tydligare struktur på teamkonferensen med syfte att ha patientens fokus. Dessutom har vi utarbetat en mall för hur ett eftersamtal med patient som blivit föremål för tvångsåtgärd kan gå till och ett liknande för samtal med personal som utfört åtgärden. All personal har genomgått en fyradagsutbildning i Bergenmodellen och kompetensen upprätthålls genom kontinuerliga repetitioner. Vi har inte haft några tvångsåtgärder på över ett år på avdelningen. Vi tror att detta beror på att vi gör en planering tillsammans med patienten i ett tidigare skede och att alla har fått samma utbildning i Bergenmodellen. Vårt arbete med omvårdnadsplaner har varit en stor utmaning men har gett mera struktur för omvårdnadsarbetet och tydligare patientfokus. Personalen känner sig mer fokuserad och engagerad i omvårdnadsarbetet och reflekterar mera självständigt kring vårdprocesserna. Hur har ni involverat patienterna? De tillfrågas dagligen om de har behov av samtal, patienten är delaktig i omvårdnadsprocessens alla delar samt sitt veckoschema. Vi genomför patientenkät en gång i månaden som redovisas på väggen i avdelningskorridoren. Citat: Vår förbättrade struktur på arbetsdagen har inneburit ett skifte från en väntande kultur till en team kultur 9

10 Helen Runesund, Kent Svensson, Britt-Inger Ivarsson, Marie Lammers, Susanne Koncilja och Hamid Abiri Team 5 Samtal och promenader ger lugnare patienter Avdelning 9 vid psykiatriska kliniken Kungälvs sjukhus är en psykosavdelning med tio vårdplatser. På avdelningen arbetar man i kontaktmannateam med syfte att skapa kontinuitet och trygghet för patienten. Patienten är delaktig i sin vårdplanering och får stödsamtal två gånger i veckan. Anhöriga erbjuds samtal. Samarbetet med psykolog, kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast är utvecklat. Vi ville minska tvångsåtgärderna på vår enhet även om dessa är ganska få. I de fall det är nödvändigt med tvång ville vi fånga upp patientens upplevelse och ge möjlighet att förstå och bearbeta händelsen i ett uppföljande avlastningssamtal. Ett sådant skulle också erbjudas personal som medverkat vid tvångsåtgärden. Vår tanke var också att skatta patienten angående risk för våld. Vi har testat Bröset Violence Checklist (BVC) på tvångsvårdade patienter och vi har haft uppföljande samtal för patienter som utsatts för tvångsåtgärder, dock inte inom 48 timmar som var vårt mål. Personalen har blivit mer uppmärksammad på hur patienten mår och upplever att det snabbare sätts in förebyggande åtgärder om patienten bedöms som hotfull eller aggressiv. De patienter som skattats har fått låga poäng vilket också beror på de omvårdnadsåtgärder som vidtagits, exempelvis samtal, promenader, extra tillsyn. Vi har under perioden bara vidtagit två tvångsåtgärder och en av dessa patienter fick ett uppföljningssamtal som upplevdes mycket positivt. Av olika skäl har inte avlastningssamtal för personal kunnat genomföras. Hur har ni involverat patienter och närstående? Vår avsikt var att aktivt engagera två patienter i projektet men detta har inte gått att genomföra eftersom patienterna fått förhinder. Patienter på avdelningen har frågat om projektet och genom samtalen vi haft vid utskrivning blivit mer nyfikna på hur vi arbetar med tvång och tvångsåtgärder. Citat: Skattningen med BVC har gett oss ett instrument för att vara mer professionella i vår bedömning av risken för hot och våld 10

11 Gunilla Moritz, Thomas Forsgren, Ann Larsson, Isac Öberg, Johanna Sundbaum, Linda Westerlund, Emily Söderberg, Susanne Lövgren och Dimitrios Zannakos Team 6 Patienterna efterfrågar omvårdnadssamtal Vårdavdelning 2 vid psykiatriska kliniken i Umeå har 13 vårdplatser. På avdelningen behandlas i huvudsak psykospatienter, patienter med svåra personlighetsstörningar och patienter med utvecklingsrelaterade tillstånd och beteendestörningar. Ett flertal av patienterna är välkända efter återkommande vårdperioder. Frekvensen tvångsvårdade patienter är hög och överbeläggningar är mycket vanligt. Vi såg stora möjligheter att nå våra mål med ökad kunskap om tvångsvårdslagstiftning och psykiatrisk omvårdnad samt ett förbättrat bemötande och förhållningssätt vid tvångsåtgärder genom att delta. Vi har genomfört eftersamtal med patienter som varit föremål för en tvångsåtgärd. Kollegiala samtal till personal som genomfört en tvångsåtgärd har erbjudits. Skriftliga rutiner gällande nödvärnssituationer har upprättats och utbildningstillfällen om tvångsvårdslagstiftningen har anordnats. Bemötandet vid ankomst till avdelningen har förbättrats och alla patienter erbjuds ett inläggningsomvårdnadssamtal. För att förebygga hot och våld har vi använt observationsinstrumenten FAST-O för bedömning av patienternas sjukdomstillstånd och SOAS-R för att skatta hur patienten upplevt en aggressionssituation. För att förbättra vårdmiljön har tygtavlor satts upp i dagrum och korridorer. Antalet tvångsåtgärder har minskat vilket skulle kunna vara ett resultat av vårt arbete med bl.a. de olika skattningsinstrumenten. En annan orsak kan även vara att antalet patienter som tvångsvårdats var färre under perioden. När det gäller inläggningsomvårdnadssamtalen har återinlagda patienter efterfrågat dessa samtal. Patienten känner sig sedd och delaktig och upplevt en bättre dagsplanering och personalen får en ökad kännedom om patientens problem och mål med vården. Målet att alla patienter skulle erbjudas samtal nåddes dock inte. Sammantaget har personalen fått en generellt ökad kompetens och är medveten om riktlinjer för tvångsvården. Hotfulla situationer upplevs inte lika stressande som tidigare. Hur har ni involverat patienter och närstående? En representant för RSMH i Umeå deltar i teamträffar och lämnar synpunkter och förslag på förbättringsåtgärder. En anhörigbroschyr har utformats. Citat: Vi har infört i våra rutiner att ge medpatienter stöd att bemästra sin rädsla och oro när en medpatient blir föremål för tvångsåtgärd. 11

12 Eva Barredal, Anders Larsson, Carina Hallstan, Kristina Johansson och Silvia Lisewska Team 7 Ökad status för professionell omvårdnad Avdelning 51 inom Norra Stockholms Psykiatri startade hösten 2009 men en ny och i många fall psykiatriskt oerfaren personal. Sedan starten har struktur och rutiner skapats och stor vikt lagts vid en gemensam kunskapsbas. En grundtanke har varit att arbete med en tydlig och begriplig struktur och att ligga steget före, bl.a. att förebygga tvång snarare än att behöva använda tvångsåtgärder. Projektet Bättre vård - Mindre tvång passar in i vårt arbetssätt och har på många sätt varit en naturlig del i avdelningens utveckling. Vi hade fem mål; att genomföra omvårdnadsanamnes och göra en omvårdnadsplan, att låta personalen delta i Bergenutbildning för att förebygga och hantera hot och våld, att genomföra samtal med patienter som blivit föremål för tvångsåtgärder och slutligen göra en genomgång i personalgruppen efter tvångsåtgärd. Vi har tagit fram en skrift som stöd för att ta upp omvårdnadsanamnes och skapa en omvårdnadsplan tillsammans med patienten. Att våga ställa svåra frågor om våld och självskadebeteende är en förutsättning för att kunna skapa en plan för hur man ska undvika att hamna i dessa situationer. En annan positiv effekt är att omvårdnadsarbetet lyfts fram och att statusen på omvårdnadens professioner höjts. Under projektets gång har antalet tvångsåtgärder minskat men det är svårt att veta om det beror på ett förändrat arbetssätt. Vi har också tagit fram manual och checklistor för eftersamtal med patienter och personal som varit inblandade i tvångsåtgärder men vi har inte kunna testa dem än. Hur har ni involverat patienterna och anhöriga? Den information som ligger till grund för anamnes, status och vårdplan inhämtas huvudsakligen från patienten och planen görs tillsammans med patienten i de flesta fall. Citat: En löpande dialog med patienterna ger kunskap om tecken som tyder på att de mår dåligt och hur de vill bli bemötta. Vi får alltså en möjlighet att ligga steget före 12

13 Malin Moborn, Sofia Sjöholm, Annika Vallinder, Gunnar Andersson och Anna Seiterö Team 8 Tentamen - en bra form för kunskapsutveckling Avdelning 40 på Universitetssjukhuset i Linköping är en akut- och utredningsavdelning som tar emot och behandlar barn och ungdomar upp till 18 år med psykiska symtom. Avdelningen omhändertar patienter med akuta psykiska symtom, utför barnpsykiatriska utredningar, bedriver ätstörningsvård samt utgör jourmottagning under kvällar och nätter. Avdelningen har överlag haft få tvångsåtgärder men vill ändå förebygga behovet av tvång och förbättra patienternas förståelse och upplevelse av tvång. Det har också funnits tillfällen då personal känt sig osäker på rutiner och lagstiftning kring tvångsåtgärder och därför ville vi arbeta med denna fråga. Vi har genomfört omvårdnadsintervjuer som behandlar aggressivitet, ledsenhet och ångest enligt ett särskilt frågeformulär. Mot bakgrund av detta har sedan bemötandeplaner tillsammans med patient och anhörig utformats. De utvärderas fortlöpande och förmedlas till samtlig personal vid dagliga överrapporteringar. Patienterna har varje morgon erbjudits stödsamtal. En mall för eftersamtal efter tvångsåtgärder har utformats och testats. Personalen har erbjudits praktisk och teoretisk utbildning i hot och våld och all personal har genomgått en tentamen i syfte att öka kunskaperna kring tvångslagstiftning och avdelningens rutiner vid tvångsvård. Generellt gäller att det har tagit tid att införa nya rutiner och arbetssätt och vi har inte uppnått alla mål inom utsatt tid. Omvårdnadsintervjuer och bemötandeplaner har inte alltid gått att upprätta inom angiven tid. Dock har de flesta fått en bemötandeplan upprättad någon gång under vårdtiden. Endast ett fåtal patienter har avböjt. Eftersamtal har inte alltid varit möjliga att utföra på grund av patientens tillstånd men uppfattningen är att patienters upplevelse av tvångsåtgärder förbättrats i och med införande av strukturerade eftersamtal. Intresset för att få dagliga stödsamtal har inte varit så stort. Personalen har upplevt tentamen av sina kunskaper om tvångslagstiftning som positiv och en effektiv metod för kunskapsutveckling. Hur har ni involverat patienten och anhöriga? Inför första seminariet intervjuades en patient angående sina upplevelser av tvångsvård. Därutöver har patienterna deltagit i utvärdering av testcykler och mål. Personalen, främst kontaktpersonerna har haft en löpande dialog med patientens närstående under vårdtiden. Citat: Vi har ökat våra kunskaper om tvångslagstiftning 13

14 Ulrika Bengtsson, Liljan Hultgren, Amira Husakovic, Jenny Linder och Lena Risö Team 9 Vårdplaneringen utvärderas tillsammans med föräldrarna Vid barn-och ungdomspsykiatriska kliniken vid Södra Älvsborgs sjukhus finns en akutavdelning med sex vårdplatser där barn och ungdomar i åldern 0-18 år med psykisk ohälsa/psykisk sjukdom vårdas. På avdelningen har det under senare tid varit en del omsättning i personalgruppen och därför behövs det göras en genomgång av rutiner för att säkerställa kvaliteten i såväl handläggning som bemötande. Tvångsvård är ett område där det inte får finnas några tveksamheter i handläggning. Och det är därför viktigt att regelbundet gå igenom och kvalitetssäkra samtliga rutiner. Genombrottsprojektet kunde erbjuda en sådan möjlighet. Vi har velat öka delaktigheten för patienter genom att genomföra dagliga samtal med patienten och dennes vårdnadshavare enligt manualer som framtagits. Vi har också gjort mätningar av hur många patienter och vårdnadshavare som fått information om avdelningens struktur. Avdelningsläkare och psykolog informerar om diagnos, behandling och vårdplan och utvärderar vårdplaneringen tillsammans med föräldrarna. En omvårdnadsintervju genomförs också. Vi gör också en mätning av antalet tvångsvårdade patienter och deras anhöriga som fått information kring vad det innebär att skrivas in enligt LPT och rätten att överklaga. Samtal efter tvångsåtgärd genomförs. En förstudie har gjorts för att fastställa personalens behov av praktisk och teoretisk utbildning. Under projektets gång har många tillkommit i personalgruppen vilket gjort införande av nya rutiner svårt. Trots dessa svårigheter har patienter och vårdnadshavare skattat att de känt sig delaktiga i vården. Vår upplevelse är att man nu inom personalgruppen har fler diskussioner och samtal kring ökad delaktighet, begriplighet och förbättringar kring tvångsåtgärder. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Det har varit svårt att hitta lämplig brukarsamverkan vilket inneburit att detta inte kommit till stånd. Citat: Kvalitativ utvärdering av gemensam vårdplanering har skett tillsammans med föräldrarna 14

15 Camilla Lundberg, Lars Aronsson, Magnus Fredriksson, Erik Eklund, Mika Kuuzela, Linda Ljunggren och Ulrika Andersson Team 11 Riktlinjer för avskiljning togs fram PIVA i Kalmar är en psykiatrisk intensivvårdsavdelning med sju platser där de mest vårdkrävande patienterna vårdas. På avdelningen försöker man skapa allianser med patienterna genom att arbeta i vårdlag/med kontaktman och att ha personal schemalagda för dagrumstjänstgöring så att personalens tillgänglighet ökar. Personalen äter tillsammans med patienterna för att ytterligare markera tillgängligheten. Anledningen till att vi gick med i projektet var att vi ville skaffa strategier/rutiner för att i möjligaste mån undvika tvångsåtgärder, förbättra kvaliteten och ge samma förutsättningar till kunskap/arbetssätt för hela personalgruppen när tvångsåtgärder ska utföras. Vi har introducerat BVC-mätningar för att tidigt upptäcka tecken på att patienten mår sämre och därigenom kunna sätta in lämpliga åtgärder. Vi har också erbjudit intagna patienter möjlighet till utevistelse inom 48 timmar efter inskrivning. Dessutom har vi också infört en registrering av alla tvångsåtgärder enligt en ny mall. För att förbättra kvaliteten på utförda tvångsåtgärder har vi tagit fram riktlinjer för dessa. Även om det råder viss tveksamhet om statistiken för BVC-skattningarna kan vi se att tvångsåtgärderna har minskat sedan vi införde dessa. Genom att det på samtliga pass genomförs skattningar blir det ett mer likvärdigt arbetssätt för att förhindra tvångsåtgärder. Att registrera tvångsåtgärderna i mallen gav oss en spännande överblick över hur det sett ut under flera år. Vi upptäckte att det inte fanns några riktlinjer för avskiljning på kliniken så därför tog vi fram sådana. Att erbjuda patienter en utevistelse har varit svårare än vi trodde men vi vet genom utskrivningsenkäten att flertalet har erbjudits att gå ut och det har upplevts som positivt. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Vi har haft med Jan Nordström från Hjärnkoll i vår projektgrupp. Han har deltagit i utbildningar och kommit med idéer om hur vården på avdelning 2 kan förbättras. Vi har använt oss av en enkät där patienterna har fått delge sin upplevelse av att bli erbjuden utevistelse. Citat: Vår registrering visade att de flesta tvångsåtgärder sker vid passbyten; kan man i framtiden göra något för att förhindra detta? 15

16 Monica Hansson, Carina Zander, Kristina Lindgren, Helene Björck, Mathias Sörensen, Eva-Marie Olsson, Marianne Holtmar och Jonas Elmblad Team 12 Vi har i det närmaste halverat antalet tvångsåtgärder på ett år PIVA i Halmstad är den akuta enheten för specialistpsykiatrin i södra Halland och har för närvarande 14 vårdplatser. Vården riktar sig till vuxna män och kvinnor över 18 år. En jourmottagning med dygnetruntverksamhet ingår i uppdraget samt en mottagning för opiatberoende. Vi såg en positiv möjlighet att få tid att förbättra vår verksamhet. Vi saknade gemensamma rutiner för hur vi på ett säkert och kvalitativt sätt arbetade med olika insatser i samband med tvångsvård. Vi såg behovet av omvårdnadsplanering tillsammans med patienten med hopp om ökad känsla av delaktighet. Vi önskade förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder genom uppföljande samtal. Personalen önskade förbättra sina kunskaper inom området med fokus på bemötande, arbetsledning och säkerhet. Vi har arbetat med följande tre mål: att göra patienterna delaktiga i sin omvårdnadsplan, att erbjuda patienter som blivit föremål för tvångsåtgärder ett uppföljningssamtal, att säkerställa att personalen använder sig av aktuella riktlinjer för tvångsåtgärder. Vi har skapat ett dokument, Baseline, där vi månadsvis mäter resultat kopplade till målen samt könsfördelning vid tvångsvård/åtgärder m.m. Hela kliniken har idag fortlöpande gemensam utbildning i att bemöta hot och våld. Vi skapade en rutin för hur omvårdnadsplanen skulle bli en naturlig del i arbetet, i delaktighet med patienten och med en strukturerad dokumentationsmodell för ökad tillgänglighet för berörd personal. Modellen används idag som underlag vid överrapportering mellan personalbyten. Vi når nu vårt mål på 75 procent delaktiga patienter. Av olika skäl når vi inte riktigt vårt andra mål att erbjuda 100 procent av patienter som blivit föremål för tvångsåtgärd ett uppföljningssamtal. Vårt tredje mål mäts via personalenkät där vi ser en ökad kunskap i personalgruppen även om vi ännu inte nått 100 procent. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Teamets mål har utformats efter patienterfarenheter. Information om projektet har fortlöpande lämnats/tagits emot via intresseråd och brukarråd. Våra patienteroch numera även deras anhöriga ges möjlighet att utvärdera innehåll och upplevelse av vården med fokus på bemötande och delaktighet. Svaren sammanställs månadsvis och förmedlas på arbetsplatsträffar och till klinikens ledningsgrupp. Citat: Vi har presenterat vårt arbete vid 7:e Europeiska Kongressen i Prag i oktober 2011 och spridit våra erfarenheter på inspirationsdagar och lokala föreläsningar 16

17 Team 13 Elisabeth Bengtsson, Shilan Atroushi, Erika Girhammar, Rita Svensson, Ana Jasarevic, Anette Niklasson, Nina Andersson och Alf Claesson Förbättrade rutiner kring utskrivning Avdelning 87 vid Skånes universitetssjukhus i Malmö är en psykosavdelning med 18 platser. De flesta av patienterna är inlagda enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Tvångsåtgärder förekommer dock relativt sällan. Personalen arbetar förebyggande med Brösetviolencechecklist och utbildas fortlöpande i TERMAmodellen, vilket betyder Terapeutiskt Möte med Aggressivitet Avdelningen har tidigare medverkat i SKL:s projekt Nyckeln och vi vet att testcyklar fungerar bra för oss i förändringsarbete. Vi satte upp två mål för vår medverkan. För det första ville vi minska behovet av tvångsåtgärder genom att erbjuda patienterna att delta i sin omvårdnadsplanering och i upprättande av vårdplan. Det andra målet var att förbättra patientens upplevelse av tvångsåtgärder genom att erbjuda uppföljningssamtal efter tvångsåtgärd inom en vecka. Även personal som utfört tvångsåtgärden skulle få ett återkopplingssamtal. Vi har nått vårt mål när det gäller omvårdnadsplaner. Patienterna har varit mycket nöjda och svaren i patientenkäten visar att de känner att de har varit delaktiga i sin vård. Rutinerna kring utskrivningen har förbättrats. Alla patienter har nu en bokad tid med sin öppenvårdskontakt när de skrivs ut från avdelningen och vi säkerställer att varje patient får information om sin aktuella medicin. Personalen har också varit positiv till förändringsarbetet. Alla har uttryckt ökad arbetstillfredsställelse och fått en förbättrad allians med patienten Hur har ni involverat patienter och deras närstående? En brukare har varit inbjuden vid två tillfällen när teamet träffats. Därutöver har samtal förts med brukare kring upplevelse av att bli tvångsvårdad. Brukare har också haft synpunkter bl.a. kring utskrivningsmeddelandet och vi har fått hjälp med en teckning till vår poster. Citat: Hos oss har alla patienter en bokad tid med öppenvården när de skrivs ut 17

18 Barbro Jansson, Kristina Ehne, Monica Häljestig, Gunilla Olsson, Torgny Hansen och Ingegerd Bergström Team 14 Patienten ges möjlighet att påverka tvångsåtgärder Avdelningarna 64 och 67 vid Norra Älvsborgs Länssjukhus är allmänpsykiatriskt akutvårdsavdelning med 16 vårdplatser respektive akut psykosavdelning med 14 vårdplatser. Patientundervisning och information bedrivs i klinikens psykiatriskola där avdelning 64 håller i depressionsskolan. Vid avdelning 67 vårdas i första hand schizofrenipatienter i nära samarbete med andra vårdgrannar utifrån ett psykosprogram. Det fanns en önskan från chefer och ledning att vi skulle ta fram en rutin för ett strukturerat eftersamtal med patient efter tvångsåtgärd. De eftersamtal som gjordes var ostrukturerade och erbjöds inte heller alla berörda patienter. Vi har på olika sätt försökt förhindra tvångsåtgärder och där sådana ändå måst genomföras mildra effekten både för patienter och personal. Genom att införa Bröset Violence Checklista (BVC) har vi skattat patienternas aggressiva tendenser för att kunna anpassa våra åtgärder för att undvika hot och våld. I de fall tvångsåtgärder varit nödvändiga har vi gett patienten möjlighet att påverka sin situation. I samband med bältesläggning har patienten fått möjlighet att välja vem ur personalen som ska sitta hos honom/henne den första timmen och vid tvångsinjektion har patienten fått möjlighet att välja injektionsställe; vilken sida, vilken arm. Patienten har efter tvångsåtgärden erbjudits ett samtal och fått skatta sin upplevelse av kränkning. Vi har också försäkrat oss om att personalen känner till och tillämpar våra riktlinjer angående bältesläggning. Det är inte alltid lätt för patienten att välja vilken personal som ska vara med vid bältesläggningen, speciellt om han eller hon inte har skaffat sig en relation till personalen. Att få välja injektionsställe har upplevts positivt. Både patient och personal har varit positiva till samtal efter tvångsåtgärden. Följsamhet till riktlinjerna för bötesläggning tror vi blir bättre när fler avdelningar involveras i förbättringsarbetet. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Teamet har hittills inte haft någon referensgrupp bland brukare och närstående. De patienter som haft uppföljande samtal har informerats om att samtalet ingår i ett projekt för förbättringsarbete. Citat: Samtalet efter tvångsåtgärden är till för patienten i första hand men det är också ett lärtillfälle för personalen 18

19 Eva Liljeberg, Anette Niklasson, Louise Lundberg, Lukas Bacinski, Louise Lundt och Marie Ohlsson Team 15 Patienten får underlag och läkemedelslista med sig vid utskrivning Avdelning 88 vid Vuxenpsykiatrin i Malmö har 12 platser och vårdar i huvudsak patienter med diagnosen schizofreni och paranoid schizofreni. De flesta vårdas initialt med stöd av Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård. Avdelningen har tidigare varit med i Nyckelprojektet vilket medförde förbättringar i vårdmiljön. Vi tyckte att det fanns ytterligare förbättringsmöjligheter särskilt för tvångsvårdade patienter. Det formella tvånget är styrt av lagtext men det informella tvånget tillhör de osynliga rutinerna och ny personal fostras in i detta. Därför ville vi kartlägga det informella tvånget för att skapa strategier, riktlinjer och rutiner för att kunna hantera detta. Vi har utgått från tre mål; att minska behovet och användandet av tvångsåtgärder, att förbättra patienternas upplevelser av tvångsåtgärder och att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder. Vi började med en kartläggning av vad personalen uppfattar som informellt tvång, vi uppdaterade rutiner för bemanning av korridor och dagrum, vi erbjöd strukturerade samtal för patienter som varit utsatta för tvångsvård och införde debriefing för personalen. Vi har också sett till att alla patienter har tillgång till sin vård- och omvårdnadsplan samt aktuell läkemedelslista och att patienten får sitt patientunderlag och sin läkemedelslista med sig vid utskrivning. För patient i LSS-boende har vi gjort besök för att förhindra inläggning. Intervjuerna kring det informella tvånget visade att vi ofta ger sken av att ge en valmöjlighet som egentligen inte är ett riktigt val. Genom dessa diskussioner hoppas vi att gemensam värdegrund ska skapas med förändrade attityder och ökad delaktighet för patienterna. Den ändrade bemanningen har inneburit ökad tillgänglighet för patienterna som varit mycket positiva. Intresset för strukturerade samtal efter tvångsåtgärder har inte varit så stort. Enkäterna som patienterna får fylla i visar att de skattar högt på tillgänglighet och bemötande. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Vi inbjöd patienterna att tillsammans med oss utforma sitt veckoschema och sin omvårdnadsplan och vi har kontinuerligt informerat om projektet. Vi har också intervjuat patienter och deras närstående om hur de upplever vården och hur vi kan förbättra den. Citat: På vår avdelning är patienten delaktig i vården och i vardagen 19

20 Mikael Kjellander, Ann-Katrin Andersson, Rickard Moll Håkansson, Andreas Andersson och Susanne Andersson Team 16 Förbättra vården genom förbättringar i miljön Regionsjukhuset Karsudden är en rättspsykiatrisk klinik med drygt hundra vårdplatser. På sjukhuset bedrivs med mycket få undantag tvångsvård, främst enligt lagen om rättspsykiatrisk vård. Under de senaste åren har antalet patienter med en komplex problematik inkluderande omfattande och svårbehandlad våldsproblematik ökat. Detta har lett till ett ökat användande av tvångsåtgärder på grund av våldsincidenter men också på grund av gravt självskadebeteende. De flesta patienter vårdas dock utan tvångsåtgärder. Vår grund för deltagande i projektet var inte primärt att minska antalet tvångsåtgärder utan att finna rutiner och modeller för att göra de nödvändiga tvångsåtgärderna så lite integritetskränkande och traumatiska som möjligt. På intagningsavdelningen har vi förändrat strukturen för rond och morgonmöte för att få utökad delaktighet av omvårdnadspersonalen. Vissa av våra patienter har restriktioner från åklagare och får inte vistas tillsammans med andra eller kommunicera med omvärlden. För att underlätta för dessa personer har TV/DVD och filmer införskaffats. För att förbättra miljön i fastspänningsrummet har det installerats en dimmer för att möjliggöra justering av ljusstyrkan och en musikanläggning har införskaffats med möjlighet att välja olika typer av lugnande musik. Rutiner för samtal efter tvångsåtgärder har utformats både för patienter och personal. Personalen har också fått genomgå en praktisk och teoretisk utbildning kring tvångsåtgärder med fokus på fastspänning. Rutinerna för eftersamtal med både patienter och personal har lett till att attityden kring detta svåra arbete diskuteras i personalgruppen. Mot bakgrund av bland annat patienternas upplevelser har det skapats en öppen attityd kring att diskutera bra eller mindre bra bemötande. Det har under projektets gång blivit allt tydligare hur mycket svårare det är att införa förändringar på enheter som har långvarig tradition av att arbeta på ett visst sätt än på mer oerfarna enheter. Det är viktigt med ledningens stöd för att ett nytt sätt att arbeta ska kunna introduceras på hela sjukhuset. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Intervjuer med patienter var utgångspunkt för projektet och under projektets gång har olika synpunkter framkommit i de samtal som förts efter tvångsåtgärder. Vi har inte involverat några anhöriga eftersom de patienter som varit aktuella har avböjt sådan medverkan. Citat: Vi har skapat en öppen attityd för diskussion om patientbemötande 20

21 Niklas Westerlund, Peter Johansson, Malin Asplund, Ingrid Ericson, Tommy Söderström och Andreas Heldring Team 17 Dokumentationen i samband med tvångsåtgärder har förbättrats Rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall bedriver vård och behandling av psykiskt störda lagöverträdare enligt lagen om rättspsykiatrisk vård samt vårdkrävande patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. I uppdraget ingår också att vårda klienter från kriminalvården som bedöms ha ett psykiatriskt vårdbehov. Det kändes som ett naturligt steg för att utveckla vården på avdelning 98. Vårt övergripande mål var att minska antalet tvångsåtgärder, förbättra tvångsvården på olika sätt och utbilda personalen. Vi har erbjudit patienter som blivit föremål för tvångsåtgärd ett återkopplande samtal, vi har förbättrat miljön i avskiljningsrummet enligt patienternas önskemål, vi har erbjudit patienterna att göra skattningar gällande bemötande och omhändertagande vid tvångsåtgärden, vi har erbjudit personalen utbildning kring lagrum, lokala instruktioner och dokumentation av tvångsåtgärder. Glädjande nog har vi lyckats minska tvångsåtgärderna radikalt. Detta har medfört att antalet patienter som blivit föremål för tvångsåtgärder har blivit färre och därför har vi inte kunnat testa återkopplingssamtalet eller skattningen av bemötande och omhändertagande. De patienter som varit aktuella har avböjt samtal och skattningar. Den förbättrade miljön i avskiljningsrummet har upplevts positivt. Det kan också konstateras att implementering av instruktion återkopplande samtal och tillvägagångssätt i samband med tvångsåtgärder fungerar bättre i nuläget än innan projektet. Dokumentationen gällande omvårdnad i samband med tvångsåtgärder har också förbättrats. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Patienterna har givits möjlighet att svara på enkät och delta i intervju gällande trygghet och trivsel, miljön i avskiljningsrummet, bemötande och omhändertagande vid tvångsåtgärd. Attitydambassadörernas perspektiv som patient och närstående har varit till stor nytta. Citat: Genombrottsprojektet har haft en egen punkt på arbetsplatsträffarna och en plansch har uppdaterats kontinuerligt så att all personal har hållits delaktig i förändringsprocessen. 21

22 Team 18 Katarina Karlsson, Verica Vuckovic, Joachim Bielecki, Annette Nyman- Nilsson Viktigt att reflektera över rutiner och arbetssätt Avdelning 89 är en slutenvårdsavdelning för Trelleborgs sjukvårdsdistrikt vid Skånes Universitetssjukhus. Avdelningen har 15 platser och bedriver heldygnsvård med intag dygnet runt. På avdelningen behandlas patienter med alla psykiatriska diagnoser eftersom det är den enda låsta slutenvårdsavdelning på kliniken. Vi ville införa en struktur och få riktlinjer kring samtal efter tvångsåtgärd i både patientoch personalgruppen. Vi har alla olika behov av att prata av oss efter situationer som kan upplevas som traumatiska. Vissa söker inte själva upp någon att prata och kan lätt glömmas bort. Vi tog fram en patientblankett kring vårt bemötande samt det formella och informella tvånget på avdelningen. Med inspiration från Danmark har vi utformat frågor som ska ställas till patient som blivit föremål för tvångsåtgärder och en liknande mall har sammanställts för personal som deltagit i dessa åtgärder. Under projektets gång upptäckte vi att överrapporteringen av våra patienter var bristfällig så vi tillsatte en rapportgrupp som tog fram en mall för detta. Vi har väl inte riktigt nått våra mål men projektet har inneburit att många diskussioner har förts i personalgruppen bl.a. om informellt tvång. Varje gång vi ställs inför situationer som tidigare utförts på rutin stannar vi upp och reflekterar över hur vi gör och om vi kan göra annorlunda. Exempel på sådana situationer är hygienåtgärder, matsituationen, nekad utegång. Patienterna har också uppmärksammat att vi jobbar olika i olika arbetslag, har olika regler och ger olika besked. Därför har vi tillsatt en arbetsgrupp som ska se över våra rutiner och skapa större enhetlighet. Hur har ni involverat patienter och deras närstående? Vi har testat vår patientenkät på de attitydambassadörer som medverkande vid det första lärandeseminariet. Patienterna får vid utskrivning delge oss sina upplevelser av vården genom att besvara enkäten. De kommer också att medverka med synpunkter på våra förslag till större enhetlighet i arbetssättet. Citat: Vi ser till de enskilda patienternas behov och inte fastna i rutiner 22

23 Ethel Börjesson, Britt- Marie Lidemyr, Christan Bernbo, Marjo Åkesson, Ulf Herremo och Myrtel Kjellsson Team 19 Hela ledningsgruppen står bakom projektet Vuxenpsykiatrin Östra Blekinge omfattar sju enheter och har ett upptagningsområde på drygt människor. Vården bedrivs som öppenvård, mellanvård och heldygnsvård och inom heldygnsvården kan tvångsåtgärder förekomma. Det finns en referensgrupp för att säkerställa att hela behandlingsprocessen omkring tvångsanvändning synliggörs. Genombrottsprojektet skulle ge oss möjlighet att utveckla och implementera de rutiner omkring tvångsvård som redan finns framtagna inom psykiatrin i Blekinge och som framgår av en säkerhetspärm. Hela ledningsgruppen står bakom projektet. Vi ville öka tryggheten hos personalen att utifrån gällande riktlinjer utföra tvångsåtgärderna fastspänning och tvångsinjektion, att tvångsåtgärderna registreras på rätt sätt och att alla patienter som blir föremål för tvångsåtgärd får ett uppföljande samtal. Vi testade att införa en lathund för att säkerställa genomförandet, lägga till en rutin i lathunden för registrering av KVÅ-kod och dessutom lägga till en mall för uppföljande samtal i lathunden. Det har väl inte gått riktigt som vi tänkt oss i alla stycken. Personalen var inte så villig som vi hade hoppats på att delta i enkätundersökning om hur de upplever sin arbetssituation när det gäller hur trygga och säkra de känner sig då tvångssituationer uppkommer. Vi har inte heller kunnat prova mallen för uppföljande samtal eftersom ingen tvångsåtgärd har gjorts under testperioden. Vi tycker i alla fall att vårt arbete varit meningsfullt. Vi kommer att använda vår lathund då tvångssituationer uppstår. Det är också positivt att andra enheter inom psykiatrin har visat intresse för lathunden och också ämnar arbeta efter den. Hur har ni involverat patienterna och deras närstående? Inför projektet intervjuades två patienter om sina upplevelser av tvångsåtgärder. Patienter har också lämnat synpunkter på mallen för uppföljande samtal. Vi väntade medvetet med att involvera närstående och detta blir vårt kommande förbättringsarbete. Citat: Vi har en tanke om att en trygg och säker personal ger tryggare patienter. 23

24 Förkortningslista Bergenmodellen Är en metod för att förebygga och bemöta hot och våld på psykiatriska vårdavdelningar. Modellen kommer ursprungligen från Klinikk for sikkerhetspsykiatri vid Haukeland Universitetssjukehus i Bergen, Norge. BISAM Brukarinflytandesamordnare BVC (Bröset Violence Checklist) är ett mätinstrument för att förutsäga våld inom 24 timmar. Instrumentet innefattar sex delparametrar. Dessa är: förvirring, irritabilitet, bullrighet, verbala hot, fysiska hot och attacker på objekt (ej personer) som antingen är närvarande eller frånvarande. FAST-O Observation rating scale bedömningsinstrument för snabba symtomförändringar vid inledande behandling av en akut psykotisk episod. Hjärnkoll Hjärnkoll är ett nationellt projekt som leds av myndigheten Handisam och nätverket NSPH. Projektet syftar till att förbättra våra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning KVÅ-kod Koder för klassifikation av vårdåtgärder LPT Lagen om psykiatrisk tvångsvård LSS-boende Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade PDSA-cyklerna Metodik i Genombrottsprogram P= Plan (Planera), D= Do (Gör), S= Study (Studera), A=Act (Agera) RSMH Riksförbundet för social och mental hälsa SKL Sveriges Kommuner och Landsting SOAS-R (Staff Observation Aggression Scale-Revised) Är ett rapporteringsinstrument för hot- och våldincidenter TERMA-modellen Terma står för Terapeutiskt Möte med Aggressivitet och är ett senare namn för Bergenmodellen (se ovan) 24