Språkområden. Föreläsning 5

Transkript

1 Språkområden Föreläsning 5

2 Sprachbund - language area språkområde: ett språkområde är ett geografiskt område där en grupp av tre eller flera språk delar några strukturella drag som resultat av kontakt och inte som resultat av slump eller gemensam arv (samma moderspråk). 2

3 Tre olika källor till delade drag: kontakt slump arv Svårt att skilja dem åt och identifiera vilka drag som verkligen kommer från språkkontakt. Campbell (2004): Två tillnärmningar 1) circumstantialist: man listar upp gemensamma drag utan att granska hur de har uppstått 2) historicist: försökar bevisa att de gemensamma dragen har tillkommit vid kontakt, och hur. 3

4 Komplikationer Hur många drag måste man dela innan det är tal om et språkområde? Flera än ett, men hur många? Man kan prata som stärka och svaga områden. Måste alla de gemensamma dragen finnas i alla språket i språkområdet? Nej. Det hänger ihop med ett annat problem: att dra gränser för ett språkområde. Ofta är det flera gemensamma drag i centrum av området och färre i utkanten. Och flera drag delas ofta bara av en del av språken i området. 4

5 Språkkontakt från ett språk till ett annat i taget, och inte samtidigt i hela regionen hur långt ett drag sprider sig inom området kan variera, och dessutom vilka drag som sprids. Lång tidsperiod, och olika grader av kontakt mellan olika grupper inom språkområdet resultaten blir inte ensartade. Språk är ostabila: ett drag kan väl ha funnits i båda språken i en kontaktsituation vid en tidspunkt, och sen har försvunnit i det ena, utan att man kan rekonstruera att det någonsin har varit där. 5

6 Jämförande metod: delvis rekonstruktion av föräldraspråket till flera dotterspråk. För att kunna bevisa att ett drag har förekommit i ett språk innan, även om det inte är där nu, måste man kunna rekonstruera draget i moderspråket, och visa att det finnas hos systerspråken, också. Men då blir det svårt att visa att draget värklegen var ett resultat av kontakt, och att det inte var där från början i den aktuella familjen. 6

7 I princip kan man jämföra hela språkfamiljer i gamla språkområden, och man kan argumentera för förändring som resultat av kontakt även för moderspråket. Det finns språkområden som är så gamla att i alla fall några av ändringarna måsta ha hänt i moderspråken. Men om inte moderspråket är relaterad till andra språk, utanför området, är det svårt att bevisa att det var en innovation, om vi inte kan visa ett äldre språk som inte hade draget i fråga. 7

8 Måste de gemensamma dragen vara begränsad till bara inom området? Nej, det behöver de inte. Men om draget uppträder i bara några av språket i området, och dessutom i andra språk i närheten, är det forskare som menar att det inte kan användes som exempel på gemensamma drag i området, eller som bevis för ett språkområde. 8

9 Språkhistoriskt kan man argumentera mot detta: Gemensamma drag inom området kommer såklart från språk inom området. Men dissa språk är i släkt med andra språk, som talas i närheten, men utanför språkområdet. Om det ärvde draget så blir spridd till andra språk inom området, även om de inte är besläktad, vill man få ett drag som er gemensamt inom området, men också med vissa språk utanför området. Då är det sannolikt att av de gemensamma dragen för området, även om det delas av andra språk utanför området. 9

10 Dessutom är det naturligt att några av de gemensamma dragen inom ett område vill sprida sig till andra språk i närheten, även om den sociala kontakten är större inom området än i utkanten (det är så man avgränsar ett språkområde). 10

11 Hur kan man så sätta gränsen för ett språkområde? Det kan vara en svår uppgift, och ofta kan äldre språkområden överlappa med nyare språkområden. Men i stärka språkområden är det en koncentration av gemensamma drag som visar att det har varit ovanligt när kontakt i hela området, med överlappande och sammanfallande isoglosser. 11

12 Vi skal se på olika språkområden, och försöka svara på två frågor: 1) hur uppstår språkområden? 2) hur kan man tolka de lingvistiska dragen historiskt? Dvs. var uppstod de, och hur spridtes de i området. 12

13 Hur uppstår språkområden? På olika sätt, som vi skal se. Språkområden kan dannas av sociala nätverk kan uppstå till följd av handel och exogamy, eller vid att urinvånare byte språk till de som invaderar dem, eller vid att små grupper flyttar flera gånger inom ett område. Naturliga och politiska gränser är med att avgränsa språkområden, då dragen inte sprider sig så lätt utanför gränsen. 13

14 Vi skal se på lingvistiska och historiska drag i några språkområden, för att förstå mera om hur de uppstår, är distribuerade och hur mycket de varierar. Sen skal vi försöka svara på frågan om hur de gemensamma dragen uppstår och sprids, även om det inte vill vara något klart svar på den frågan. 14

15 Balkan 15

16 Mest känd, och första som blev beskriven (1800-talet). Numera vet vi att det inte är ett ovanligt fenomen, men Balkan är fortfarande mest känd och studerad. Sex språkvarianter, alla indo-europeiska: rumänska (romanskt), bulgariska (slaviskt), makedoniska (slaviskt), albanska, några dialekter av serbiska/serbo-kroatiska (slaviskt), grekiska (delar bara några drag). några inkluderar också balkan-romani (indi) och några turkiska dialekter (inte indo-europeiskt). 16

17 Vi vet inte mycket om de sociala förhållanden i området på tiden då språkområdet uppstod, men vi vet att invånarna som nu bor på Balkan ersatte tidigare befolkning som pratade språk vi inte vet något om, förutom några stadsnamn och inskrifter. En möjlig grund till att ett språkområde uppstod kan vara bristfällig inlärning då den tidigare befolkningen byte till de nya språken, eller interferens eller lån från deras språk. Inte grekiska, som har varit talad på sitt territorium länge för detta språkområde uppstod. Albanska har också varit talad på sitt territorium länge, och några vill säga att albanska kan vara en efterkommare av det originella språket på Balkan, som några tror var Illyriska. Rumänska kom till Balkan vid latin-talande grupper i 500 AD; eller möjligen i 200 AD, mens slaverna kom till Balkan runt 600 AD, och romani-talare kort tid efteråt. 17

18 Om några av dragen på Balkan är interferens från språket till de originella urinvånarna, kan vi aldrig bevisa det, så vi vet för litet om deras språk. De flesta dragen måste ha sprids mycket senare, i alla fall till de slaviska språken, då texter från 900- talet på söder-slaviska (moderspråket till bulgarska, makedoniska och serbo-kroatiska) inte har flera av dragen, till exempel loss av infinitiv. 18

19 Balkan har en lång historia med etniska konflikter, och stora delar var i 500 århunder turkisk ockupation. Det har fört till att små grupper har flyttat på sig i komplexa mönster till olika tider. Även dialekter av samma språk visar upp en komplicerad bild, där det inte är tydliga isoglossar. Det är också fickor med grupper som talar ett annat språk eller dialekt i de flesta länder. Språkkontakt har därför varit utbredd, och det förklarar den nuvarande situationen med mycket gemensamma drag. 19

20 Situationen var alltså så att det var flera platser där folk var flerspråkiga, och med mycket kontakt mellan grupper med olika språk, så det finns inte ett enkelt källspråk på Balkan, men språken som talas där har påverkad varandra. Några forskare menar at grekiska har varit källspråk, men grekiskan saknar många av de gemensamma dragen, så det passar inte riktigt. Det samma gäller för turkiska. 20

21 Lingvistiska effekter: många lånord från turkiska och grekiska, även derivationsmorfem i vissa språk. romanisering av icke-romanska språk diminutiv slaviskt morfem i grekiska, albanska, och rumänska Sidan man har historisk kunskap av många av moderspråken vet man att många av de gemensamma dragen inte fants i moderspråken (PIE). Det har kommit upp vid språkkontakt. 21

22 Exempel på gemensamma drag: Fonologi orundad central vokal (schwa eller i) vokalharmoni i trycksterka stavelser (lite olika i olika språk) andra fonologiska drag delas av bara två eller tre av språken 22

23 Morfosyntax: ingen infinitiv: serbiska: hócu da pišam I-want that I-eat - I want to eat ) postposed artikkel: rumänsk aur-ul, guld-def.mask. Alla språk på Balkan förutan grekiska. dativ och genitiv har slåtts ihop: rumänska fetei to the girl or the girl s perifrastisk futurum med will (inte i bulgarska eller makedoniska) perifrastisk perfekt med have är bokstavligen en över tio osv. pleonastic (extra) pronomen: rumänska i-am scris lui Ion To.him-I wrote him John I wrote to John sammanfall av directional och lokativ: grekisk stin eláða: in Greece or into Greece 23

24 Det finns flera drag, också, även drag som är delad av bara två språk i området. De gemensamma dragen finns alltså i olika delar av språket, och ser olika ut i olika språk. Det är som förväntat när vi ser på historien och resultaten av den sorts språkkontakt. Även om det är många drag, så är inte språken väldigt förändrade: de skiljer sig fortfarande från varandra på många sätt, och är inte ömsesidigt förståelige. 24

25 25

26 Etiopiska höglandet Mest kända i Afrika. Tre grenar av den afro-asiatiska språkfamilien: kushitiska (beja, awngi, afar, sidamo, somali); omotiska (wellamo, kefa, janjero, anyuak, gumuz et.c.) och etiopisk semitiska (ge ez, tigre, tigrinya, amhariska). Området täcker hela Etiopien, men speciellt i söder, i Gurageregionen. Amhariska, till exempel, är inte så influerad som de södra semitiska språken. Det är omdiskuterat vilka drag som är gemensamma och om det värklegen är ett språkområde. Man tror det har uppstått vid att grupper som för talade kushitiska språk byte till semitiska. Det fokuseras mycket på hur de semitiska språken är påverkad av kushitiska, men det finns lite litteratur om hur de andra språken har påverkats. 26

27 27

28 28

29 Gemensamma drag: många lånord från kushitiska språk i de semitiska språken, även något basisvokabulär (kinship, kroppsdelar, talord (1, 100, 10000) och derivationsmorfem fonologi: labialiserade dorsala konsonanter (k w och x w ), f, men ingen p, palatalisering, glottaliserade konsonanter, gemination, faryngala frikativer 29

30 Morfologi: en distinkt futurum, så imperfektiv, som oftast användas på båda presens och futurum i semitiska, bara används på presens numera. dubbla kausativmorfem dubbel markering av negativ perfektum pluralis vid reduplikation av sista konsonant i vissa nomen förlust av dualis, erosion av grammatiskt kön, pluralmarkering i vissa språk Syntax: SOV i stället för VSO, gerund (icke-finita underordnade satsar), underordnade satsar före överordnade satsar, sammansatte verb (preverb (nomenaktigt) + hjälpverb) 30

31 I detta område har det också varit mycket kontakt över lång tid, men små grupper som har flyttad rund, men det är också resultat av bristfällig inlärning, och inte flerspråkighet, som på Balkan. Det ser ut till att det bara var kushitiska som påverkade semitiska språk, och det gick inte åt andra hållet. Mera forskning måste till för att veta mera om hur det gick till, och om det kan ha varit andra resultat av kontakten. 31

32 Flera: Södra Asien The Sepik River Basin Pacific North West of the Americas Baltiska språkområdet Läs själva! Finns mycket på internet/wikipedia också. 32

33 Den komplexa historien bakom språkområden Nu när vi har sett på ett par språkområden (läs mera själva) ser vi att det är svårt, om inte omöjligt att veta exakt hur det har gått till, historiskt och lingvistiskt sett. Man kan göra hypoteser utifrån det man vet om historien och de resultaten man ser, men vi vet i det hela väldigt lite om hur det funkar. 33

34 I vissa fall handlar det om språkbyte och bristfällig inlärning, i andra fall handlar det om lån och flerspråkighet. Man ser överlag att vissa strukturer och drag blir mera lika, men en sak som oftast inte förändras är hur morfemen ser ut, alltså fonemen i morfemen (förutan lånord och vissa inlånade morfem). Man kan alltså tänka sig att språken kan bli strukturellt lika, förutan själva formen på morfemen. Det har emellertid aldrig gått så långt att strukturerna har blivit helt lika, även om vissa drag blir gemensamma (förutan vissa blandspråk, kanske, som är en annan sak). 34

35 Även på platser med extrem språkkontakt och många gemensamma drag, till den punkt att det är svårt att hitta genetiska grupper (på Ny Guinea till exempel), har det inte blivit fullständigt sammanfall. I bland ser man att även om det är mycket kontakt över lång tid, så finns det ett behov av att skilja sig från de andra grupperna och bevara sin gruppidentitet. Det hindrar nog språken i att bli helt lika. 35