Förlängd koncession för 150 kv ledning Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara. Miljökonsekvensbeskrivning. Bilaga 3. ansökan om

Transkript

1 Bilaga 3 Miljökonsekvensbeskrivning ansökan om Förlängd koncession för 150 kv ledning Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommun, Norrbottens län GRANSKNINGSHANDLING

2 Administrativa uppgifter Vattenfall Eldistribution AB är ett av de största elnätsföretagen i Sverige. Vi levererar el till privat- och företagskunder i Sverige och elnätet är cirka mil långt. Uppdraget är att ständigt förbättra kvaliteten, pålitligheten och effektiviteten i elnätet för att kunna ge våra kunder hållbara och tillförlitliga elnätsrelaterade lösningar. Vi bedriver ett omfattande miljöarbete och är ISO certifierade. Vi är cirka 700 medarbetare som finns på tre orter; Trollhättan, Stockholm och Luleå. Läs mer om vår verksamhet på Vattenfall Eldistribution AB Org. Nr: Tillståndsansvarig: TN: MKB: Seco Environment, uppdragsledning, MKB-samordning och handläggare, rennäring, handläggare, kartor, kvalitetsgranskare Foton, kartor, illustrationer och fotomontage har, om inte annat anges, tagits fram av Vattenfall och Sweco. Följande material har använts med tillstånd från Lantmäteriet: Lantmäteriet MS 2008/08151 Sid 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ADMINISTRATIVA UPPGIFTER... 2 SAMMANFATTNING INLEDNING Bakgrund Syfte PRÖVNINGSPROCESS OCH TILLSTÅND Tillståndsprocessen Gällande tillstånd Samråd Beslut om betydande mi jöpåverkan Övrig markanvändning ALTERNATIV Stråkutredning och avförda alternativ Valt alternativ och alternativ sträckning Nollalternativ Alternativ utformning LEDNINGENS UTFÖRANDE Ledningens utformning tekniskt utförande Tillvägagångsätt under rivning Drift och underhåll FRAMTAGANDE AV MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING Miljökonsekvensbeskrivning i koncessionsprojekt Avgränsning Metodik och bedömningsgrunder Konsekvensbedömning MILJÖKONSEKVENSER Bebyggelse och boendemiljö Landskap Naturmiljö och fåglar Kulturmiljö Rekreation och friluftsliv Rennäring Naturresurser Infrastruktur VÄRDERING OCH SAMLAD BEDÖMNING Samlad bedömning Miljömål och miljökvalitetsmål Miljöbalkens allmänna hänsynsregler Miljökvalitetsnormer FORTSATT ARBETE OCH UPPFÖLJNING Sid 3

4 9 LITTERATUR OCH REFERENSER BILAGEFÖRTECKNING Bilaga A Samrådsredogörelse Bilaga B Beslut om betydande miljöpåverkan Bilaga C Underlag för stråkutredning, samt stråken i samrådet Bilaga D Kartöversikt Bilaga D1 Riksintressen och skyddad natur Bilaga D2 Övriga intressen Bilaga D3 Tabeller till avsnitt 6.3 Bilaga D4 Tabeller till avsnitt 6.4 Bilaga E1 Rennäringens intressen Bilaga E2 Kumulativa effekter för rennäring Sid 4

5 Sammanfattning Vattenfall Eldistribution AB (nedan benämnt Vattenfall) ansöker om förlängning av koncession för den befintliga ledningen Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara. Ledningen föreslås anslutas till ett nytt ställverk vid Porjusberget istället för det befintliga ställverket i Porjus. Därigenom kommer sträckan att kortas med omkring 1,8 km. Ledningen mellan Porjusberget-Kiruna och Porjusberget-Kirunavaara blir omkring 110 respektive 100 km långa. Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingår som en del i Vattenfalls ansökan om förlängd nätkoncession för ovan nämnd ledningssträckning. Syftet med MKB:n är att identifiera, bedöma och beskriva de direkta och indirekta, positiva och negativa konsekvenser en förlängning av nätkoncession kan medföra för miljön, människors hälsa och hushållningen med naturresurser. Samråd har skett inför upprättande av MKB och ansökan. Skriftliga samrådsunderlag har skickats ut till berörda och den bredare samrådskrets som krävs för projekt som bedöms innebära betydande miljöpåverkan. Samrådet har utgjort underlag för den avgränsning och inriktning som gjort av MKB:n. De befintliga ledningarna byggdes ursprungligen 1915 och är en viktig del av norra Sveriges elförsörjning. Den befintliga ledningssträckningen förordas av Vattenfall. Ett alternativt ledningsstråk i ny sträckning har också studerats. Det berörda området utgörs till stor del av skyddade med mycket höga värden för naturmiljön. Eftersom befintlig ledningen funnits under lång tid har naturmiljön anpassat sig till ledningsgatan och de fortlöpande underhållsåtgärder som genomförs. Med de inarbetade skyddsåtgärder som föreslås bedöms verksamhetens påverkan på naturen därför vara obetydlig och konsekvenserna bedöms som likvärdiga med dagens situation. Den alternativa sträckning som studerats bedöms kunna innebära stora negativa konsekvenser för naturmiljön i värdefulla och skyddade områden. Alternativet skulle kräva flera olika tillstånd och dispenser enligt miljöbalken kapitel 7 för att kunna genomföras. Den alternativa sträckningen bedöms också medföra negativa konsekvenser för landskap, kulturmiljö och för rennäringen genom att ett orört område påverkas. Sid 5

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund Vattenfall Eldistribution AB (nedan benämnt Vattenfall) önskar förlänga sin koncession (tillstånd) för de befintliga 150 kv luftledningarna Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara, se Figur 1-1. Ledningen har funnits i befintlig sträckning i ca 100 år och är en viktig del av norra Sveriges strömförsörjning. Utredningsområdet för de berörda 150 kv luftledningarna Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara berör Jokkmokks, Gällivare och Kiruna kommuner i Norrbottens län. Ledningarnas sträckning är ca 100 respektive ca 110 km långa. Vid Porjus samhälle i Jokkmokks kommun finns en vattenkraftstation som i medeltal producerar 1233 GWh ( kwh) el per år. Nedanför kraftstationen finns idag två ställverk. Ett 400 kv-ställverk som i huvudsak ägs av Svenska kraftnät och ett 150 kv-ställverk som ägs av Vattenfall, se Figur 1-2. På grund av en rad tekniska faktorer har både Vattenfall och Svenska kraftnät kommit fram till att deras respektive ställverk behöver förnyas. Tekniken i ställverken är föråldrad och det finns inte plats nog för att modernisera befintliga ställverk. Att flytta ställverken är även en försiktighetsåtgärd i fall dammen skulle brista. Därför planeras nu en sambyggnation av de båda ställverken vid Porjusbergets fot, se Figur 1-3. Vattenfall kommer dock att bibehålla 40/20 kv delarna i ställverket. Ledningarna som i dag kommer norrifrån, däribland Porjus-Kirunavaara och Porjus-Kiruna, planeras att förkortas de ca 1,8 km närmast Porjus och ledas in i det nya ställverket Porjusberget, se Figur 1-4. Ledningen mellan ställverk Porjus och det nya ställverket Porjusberget ersätts med en ny ledning, kallad Porjus-Porjusberget, och kopplas in i det nya ställverket, jämför Figur 1-2 och Figur 1-3. I ansökan om tillstånd ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingå som ett av beslutsunderlagen. MKBn ska upprättas efter miljöbalkens regler vilket bland annat innefattar genomförande av samråd med länsstyrelsen, övriga berörda myndigheter och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av den befintliga ledningen eller dess alternativ. Denna MKB och dess bilagor gäller ledningarna mellan Porjus-Kirunavaara och Porjus- Kiruna, se Figur 1-1, samt omkopplingen av ledningen vid det nya ställverk Porjusberget, se Figur 1-4, och kompletterar den inlämnade ansökan om förlängd nätkoncession för kraftledningen. I ansökan ingår även de ledningsförändringar som sker av rubricerade ledningar mellan Porjus-Porjusberget i och med det nya ställverket Porjusberget. 1.2 Syfte Motivet med ärendet är att förlänga linjekoncessionen för befintliga 150 kv ledningar mellan Porjus-Kirunavaara och Porjus-Kiruna. Ändamålet med ledningen är att tillgodose det överföringsbehov som finns mellan kraftstationerna i Luleälven och elkunderna i andra delar av landet. Sid 6

7 Syftet med MKB:n är att i enlighet med gällande bestämmelser i 6 kap. miljöbalken identifiera, bedöma och beskriva de direkta och indirekta, positiva och negativa konsekvenser en förlängning av nätkoncession kan medföra för miljön, människors hälsa och hushållningen med naturresurser. Sid 7

8 Figur 1-1 Översiktskarta med befintlig och alternativ sträckning mellan ställverk Porjusberget och ställverk Kiruna respektive ställverk Kirunavaara. Sid 8

9 Figur 1-2. Översiktskarta med Vattenfalls 150 kv ledningars nuvarande sträckning i Porjus. Figur 1-3. Karta över Vattenfalls 150 kv luftledningar när det nya ställverket Porjusberget är byggt. Sid 9

10 Figur 1-4. Karta över de nya ledningarna i projekt Porjus-Porjusberget och de ledningar som planeras att rivas från ställverk Porjus fram till det nya ställverket Porjusberget (grå kryss), samt resterande sträcka av ledningarna som går norröver (blå kryss), däribland Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara. 2 Prövningsprocess och tillstånd 2.1 Tillståndsprocessen För att bygga eller använda elektriska starkströmsledningar i Sverige krävs enligt ellagen (1997:857) ett tillstånd; nätkoncession. Elförordningen (2013:208) reglerar hur en koncessionsansökan skall se ut samt hur prövning av koncessionsärenden ska gå till. Energimarknadsinspektionen (Ei) är den myndighet som prövar ansökningar om nätkoncession. Koncessionsansökan inklusive MKB, kartor och teknisk beskrivning lämnas till Energimarknadsinspektionen. Energimarknadsinspektionen skickar ärendet på remiss och beslutar därefter om koncession. Beslutet kan överklagas till mark- och miljödomstolen. Sedan en ändring i ellagen 2013 gäller nätkoncessioner i regel tills vidare. Koncessionen gäller tills vidare och ger rätt att bygga ledningen men inte rätt att ta nymark i anspråk. För detta krävs markupplåtelse för kraftledningen inom berörda fastigheter. För den befintliga ledningen finns redan markupplåtelse och ledningsrätt. Vattenfall strävar efter att teckna frivilliga markupplåtelseavtal med berörda fastighetsägare. Koncessionsbeslutet ligger till grund för Vattenfalls ansökan om ledningsrätt hos Lantmäterimyndigheten, vilket innebär att marken fastighetsrättsligt upplåts för ledning. Vid förlängning av en koncession behöver detta inte göras eftersom ledningsrätt redan erhållits för ledningen. Ledningsrätten gäller under obegränsad tid. Ledningsrätten innebär att fastighetsägaren fortsätter att äga marken men att Vattenfall Eldistribution betalar ett engångsbelopp för att få använda marken. Sid 10

11 Processen för tillståndsprövning redovisas i Figur 2-1. Figur 2-1 Processen för tillstånd och samråd vid tillståndsprövning. 2.2 Gällande tillstånd De tidigare koncessionerna för Porjus-Kirunavaara och Porjus-Kiruna gällde båda till och med 22 januari Vattenfall lämnade den 2 november 2010 in en ansökan till Energimarknadsinspektionen avseende förlängning av nätkoncession för linje enligt ellagen för befintliga 150 kv ledningar Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara. I ansökan framgår att kompletteringar av erforderliga handlingar kommer att göras efterhand. I och med att ansökan är inskickad fortsätter koncessionen att gälla tills dess Energimarknadsinspektionen har tagit beslut om förlängd koncession kan godkännas eller inte. 2.3 Samråd Samrådet har skett skriftligt genom utskick av samrådsunderlag till länsstyrelsen i Norrbottens län, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna kommuner, berörda samebyar, myndigheter och organisationer samt berörda fastighetsägare och ägare av särskild rätt (rättighetsinnehavare), se Bilaga A. Vattenfall har valt att från början inkludera den bredare samrådskrets som krävs efter beslut om betydande miljöpåverkan i samrådet. I september 2015 hölls ett inledande samrådsmöte med Länsstyrelsen i Norrbottens län. Den 15 februari 2016 skickades ett samrådsunderlag till berörda med information om Vattenfalls planer och inbjudan till samråd. Uttaget av berörda fastighetsägare och ägare av särskild rätt har avgränsats till utredningskorridorer på 300 meter för befintligt och alternativt ledningssträckning. Annonsering för information om planerad verksamhet till allmänheten gjordes den 20 februari 2016 i Kuriren och NSD. Under samrådstiden har det funnits möjlighet att ta del av samrådsunderlaget genom att gå in på Vattenfalls hemsida eller kontakta sökanden och lämna synpunkter på planerad verksamhet. Sid 11

12 Inkomna synpunkter har sammanställts i en samrådsredogörelse. Samrådsredogörelsen med Vattenfalls kommentarer till inkomna yttranden redovisas i Bilaga A. Framförda synpunkter har beaktats och undersökts under framtagande av tillståndsansökan och miljökonsekvensbeskrivningen. Samrådsredogörelsen har legat till grund för länsstyrelsernas beslut om betydande miljöpåverkan, se Bilaga B. 2.4 Beslut om betydande miljöpåverkan Den 30 juni 2016 fattade Länsstyrelsen i Norrbottens län beslut om att rubricerad verksamhet kan innebära betydande miljöpåverkan, se Bilaga B. 2.5 Övrig markanvändning Gällande planer och program Gällivare kommuns översiktsplan antogs 2014, Jokkmokks kommuns antogs 2011 och Kirunas översiktsplan antogs I Kiruna centralort finns en fördjupad översiktsplan från 2014 som gäller inom del av det berörda området. Detaljplaner finns där utredningsstråken passerar i Porjus. Föreslagen koncession bedöms inte stå i konflikt med någon av de aktuella detaljplanerna Riksintressen Utbyggnadsförslaget berör flera områden av riksintresse, se kartor i Bilaga D1. Muddus och Sjaunja är båda av riksintresse för naturvården och ingår i världsarvet Laponia. Stubba, Kaitum fjällurskog och Lina fjällurskog är utpekade som naturreservat och utgör Natura 2000-områden. Torne- och Kalix älvsystem är utpekat Natura områden enligt 4 kap. 8 MB, se vidare i avsnitt 6.3 Naturmiljö och fåglar. Friluftsområdet Muddus, Dundret och Kalix- Kaitum älvar är av riksintresse för friluftslivet, se vidare avsnitt 6.4 Kulturmiljö. Porjus kraftstation och samhälle samt Kiruna-Kirunavaara och Kaitum är av riksintressen för kulturmiljövård, se vidare avsnitt 6.5 Rekreation och friluftsliv Flera områden med riksintresse för rennäringen berörs, se avsnitt 6.6 Rennäring samt Bilaga E1. Malmbanan är riksintresse för järnväg och väg E45 är riksintresse för kommunikationer, se vidare avsnitt 6.8 Infrastruktur. Sid 12

13 3 Alternativ Enligt miljöbalken 6 kap 7 ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar. Ledningens sträckning styrs av olika faktorer såsom byggbarhet, terrängförhållanden, förbindelsens längd, avstånd till bebyggelse och påverkan på miljöintressen. 3.1 Stråkutredning och avförda alternativ Utpekandet av den alternativa sträckningen har föranletts av en alternativutredning, se Bilaga C. Det första steget i arbetet med att finna alternativa sträckningar till de befintliga ledningarna Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara föregicks av en stråkutredning där en studie av framkomligheten gjordes inom ett stort utredningsområde, se Figur 1-1. Under stråkutredningen identifierades tänkbara och framkomliga utredningskorridorer. För att minimera den alternativa sträckningens påverkan på bebyggelse, landskapsbild, natur- och kulturmiljö samt pågående markanvändning genomfördes stråkutredningen enligt följande kriterier: Anpassning till befintlig bebyggelse: Som ett första kriterium studerades enskilda bostadshus och samlad bebyggelse inom utredningsområdet. Denna inledande studie genomfördes med hjälp av lantmäteriets digitala fastighetskarta i vektorformat samt ortofoto. Anpassning till allmänna intressen: Som ett andra kriterium studerades förekomst av allmänna intressen genom studier av länsstyrelsernas geodata (riksintressen, kultur- och naturmiljö, rennäring, våtmarksinventering), Skogsstyrelsens GIS-data i Skogsdataportalen (Biotopskyddsområden, nyckelbiotoper etc.). data om skyddade vatten från Vatteninformation Sverige (VISS), Riksantikvarieämbetets digitala underlagsmaterial i FMIS (fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar). Anpassning till befintlig infrastruktur: Den mest lämpliga lokaliseringen av en ny luftledning är ofta att bygga denna i direkt anslutning till befintlig infrastruktur för att därigenom minimera tillkommande påverkan på omgivande intressen. På så sätt kan befintliga avverkade gator delvis nyttjas och det totala intrånget blir mindre än om ny ledning anläggs i obruten mark. De föreslagna alternativa ledningssträckningarna som presenterades i samrådet togs fram och anpassades efter ovanstående kriterier för att i möjligaste mån undvika kända intresseobjekt/områden och ledningsstråken samlokaliserades så långt som möjligt med befintliga kraftledningar och vägar, se Bilaga C. Från att de alternativa ledningsstråken skiljs från parallellgående befintliga ledningar ca 20 km norr om Porjusberget minskar dock möjligheten att följa befintliga ledningar och vägar vilket innebär att de Alternativa ledningsstråken till större delen går genom obruten mark. Vattenfall har även studerat möjligheten att gå längs väg E45/E10. Ett alternativt stråk längs E45/E10 mellan Porjus och Kiruna skulle innebära att betydligt fler boendemiljöer skulle beröras, som tex Svappavaara, Puoltikasvaara och Skaulo. Ett dylikt alternativ Sid 13

14 skulle även innebära en betydligt längre ledningssträckning på ca 170 km jämfört med dagens alternativa ledningsstråk fram till Kirunavaara på ca 120 km. En ledning längs E45/E10 skulle dessutom påverka samma riksintressen för naturvård och rennäring som de alternativ som studeras i denna MKB. Därmed har Vattenfall avfärdat ett alternativ längs E45/E10. De sista ca 8,5 km in i LKABs gruv- och industriområde, norr om ställverk Råtsi, går alternativ sträckning för Porjus-Kirunavaara parallellt med befintlig sträckning. Med hänsyn till järnvägen och gruv- och industriområdet, samt att Kiruna kommun påtalat att planerna för nytt industriområde vid södra infarten till LKAB inte får påverkas, bedöms det inte möjligt att dra fram en alternativ sträckning på något annat sätt. Landskapet mellan Porjus och Kirunavaara rymmer många olika intressen som står mot varandra vilket gör det svårt att gå alla intressen till mötes, se Bilaga C. Efter en samlad bedömning av påverkan på främst naturmiljöintressen och rennäring, samt tekniska förutsättningar, bedömer Vattenfall att de alternativa ledningssträckningar som presenteras i MKBn är möjliga alternativ till befintliga ledningar. 3.2 Valt alternativ och alternativ sträckning Befintliga sträckningar Valda alternativ Utredningsområdet för de berörda 150 kv luftledningarna berör Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommun i Norrbottens län. Ledningen Porjus-Kiruna är ca 100 km lång, och börjar idag i ställverk Porjus och går fram till ställverk Råtsi (Kiruna), söder om Kiruna, se Figur 1-1. Ledningen Porjus-Kirunavaara är ca 110 km lång, och börjar idag i ställverk Porjus och går fram till ställverk Kirunavaara, väst om Kiruna, se Figur 1-1. I och med det nya ställverket Porjusberget kommer de båda ledningarna att rivas mellan ställverk Porjus och Porjusberget och istället utgå från det nya ställverket, se Figur 1-3. Miljöpåverkan och konsekvenser av den befintliga ledningssträckningen mellan Porjusberget och Kiruna respektive Kirunavaara beskrivs i kapitel 6. Prövning av en ny ledning i befintlig ledningsgata mellan ställverk Porjus och det nya ställverket Porjusberget sker i prövningen för ledningarna Porjus-Porjusberget, parallellt med prövningen för rubricerade ledningar Alternativ sträckning Efter genomförda samråd och med beaktande av inkomna synpunkter och remissvar, samt en samlad bedömning av påverkan på främst rennäringen, naturmiljöintressen och tekniska förutsättningar, har Vattenfall tagit fram en alternativ ledningssträckning, inom det utredningsstråk som presenterades i samrådet, och som är ett alternativ till befintlig sträckning. De alternativa sträckningarna för Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara är ca 110 km respektive 120 km långa och utgår från det nya ställverket Porjusberget. Därefter går de parallellt med varandra längs de befintliga 150 kv ledningarna Porjus-Vitåfors och Harsprånget-Gällivare i ca 20 km. Därefter går sträckningarna norrut parallellt med varandra fram till ställverk Råtsi söder om Kiruna där Porjus-Kiruna slutar. Alternativ sträckning för Porjus-Kirunavaara fortsätter norrut till ställverk Kirunavaara. Från att ledningarna skiljs från Porjus-Gällivare minskar möjligheten att följa befintliga ledningar Sid 14

15

16 Båda alternativen berör ett antal områden av stort värde för rennäringen och även riksintresseområden för rennäringen. Befintlig sträckning har funnits i området en längre tid och någon ny påverkan kommer inte att ske. Ny ledningsgata med alternativ sträckning i obruten terräng medför att betesmark tas i anspråk och att fragmentering ökar vilket påverkar möjligheten att nyttja området för renskötsel. Alternativ sträckning kan orsaka ökad spridning av renarna genom nya ledningsgator ut ur nuvarande betesområden, vilket ger merarbete för samebyarna och påverkar även angränsande betesområden. Befintlig sträckning innebär att ingen påverkan på skogsbruket sker då ingen ytterligare skogsmark tas i anspråk. Alternativ sträckning innebär att tidigare ej ianspråktagen mark tas i anspråk och att en ca 40 m bred skogsgata avverkas för att möjliggöra byggnation och drift av ledningen. En ledning i alternativ sträckning skulle även innebära stora investeringskostnader. Att bygga en ny 150 kv ledning i obruten mark kostar ca 1,5 miljoner kronor per kilometer. Detta överensstämmer inte alls med 1 kap 4 miljöbalken, dvs att mark ska användas så att en från samhällsekonomisk synpunkt långsiktig god hushållning tryggas, med tanke på att det redan i dag finns en ledning mellan Porjus och Gällivare som fyller sin funktion. Avslutningsvis ska mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för exempelvis energidistribution så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar enligt 3 kap 8 miljöbalken. Befintlig ledningsgata, i ett redan ianspråktaget markområde, bedöms som särskilt lämpligt för energidistribution. En ledning i alternativ sträckning skulle påtagligt försvåra utnyttjandet av detta ändamål. 3.3 Nollalternativ Enligt 6 kap. 7 miljöbalken krävs i en MKB en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, ett s.k. nollalternativ. Nollalternativet innebär i det aktuella fallet att en förlängd koncession för ledningarna Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara ej beviljas. En utebliven koncessionsförlängning innebär en förlust av den överföringskapacitet som idag tillgodoses av den befintliga ledningen. Vattenfall bedömer att kapaciteten i övriga ledningar inte räcker till för att tillgodose det överföringsbehov som finns. Det skulle innebära att omkoppling av Vattenfalls ledningar till ställverk Porjusberget inte kan ske, att befintlig ledning måste rivas och att elproduktionen från vattenkraften inte kan distribueras. Detta skulle innebära att de krav som ställs på tillgänglighet och driftsäkerhet inte kan uppfyllas, med stora konsekvenser för elförsörjningen som följd. Att minska produktionen i kraftverken så att överföringsbehovet kan tillgodoses av övriga ledningar innebär att elbehovet måste täckas av andra kraftverk i andra delar av landet. Detta kan innebära att vattenkraft ersätts av andra energislag som kol- eller kärnkraft med större miljöpåverkan. De investeringar som gjorts i kraftverken och ledningsnätet tas inte heller tillvara, vilket är samhällsekonomiskt oförsvarbart. Vattenfall bedömer därför att ett alternativ utan kraftledningar mellan Porjus-Kiruna respektive Porjus-Kirunavaara inte är möjligt att genomföra, och att en eller två nya ledningar därför måste byggas om förlängd koncession för de befintliga ledningarna inte beviljas. I den befintliga ledningsgatan kommer rivningsarbeten att utföras och en ny ledningsgata anläggs på en annan plats. Detta motsvarar den alternativa sträckning som redovisas i denna MKB. Nollalternativet får alltså samma konsekvenser som den Sid 16

17 alternativa sträckningen. Miljöpåverkan och konsekvenser inom den nya ledningsgatan beskrivs i kapitel 6. Konsekvenser av rivning av befintlig ledning Utebliven förlängd koncession för Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara innebär att befintlig ledning kommer att rivas. Rivningen ger direkta konsekvenser för miljön längs de 110 km respektive 120 km långa sträckningarna genom fysiskt intrång i mark och miljö under rivningsarbetet med bl.a. transportvägar, körväg i ledningsgator och uppställningsplatser för maskiner. Förutom allmänna intrång av tillfälliga vägar och arbetsområden kan störningar uppstå genom trafik med tunga fordon. Rivning av befintliga ledningar ger viss påverkan på ledningsgatans nuvarande livsmiljöer för djur och fåglar, som försvinner då ledningsgatan efter en rivning successivt kommer att återgå till skogsmark. Konsekvenser som uppkommer under rivningsarbetena är små till måttliga negativa konsekvenser för flera miljöaspekter främst naturmiljö men även rekreation, boendemiljö, skogsbruk och rennäring där sådana intressen berörs. Efter rivningen återgår marken till tidigare markanvändning, ofta skogsbruk eller skötsel enligt reservatsföreskrifter. Inledningsvis uppkommer slyuppslag och annan skötsel krävs jämfört med omgivande skogsmark. När skogen, efter flera decennier, vuxit upp försvinner ledningsgatans visuella påverkan på landskapet. De livsmiljöer för djur och växter som beror av den öppna ledningsgatan försvinner också. Störningar av återkommande underhåll av ledningen upphör. På lång sikt kommer miljöpåverkan av ledningen att upphöra och konsekvenserna av nollalternativet blir för flera miljöaspekter positiva. För andra miljöaspekter där den befintliga ledningen har liten eller obetydlig påverkan blir konsekvenserna positiva eller likvärdiga med dagens situation. Konsekvenser av ny ledning i ny ledningsgata Detta redovisas i kapitel 6. Sammanlagda miljökonsekvenser av nollalternativet/alternativ sträckning På lång sikt blir miljökonsekvenserna positiva i den befintliga ledningsgatan. Negativa tillfälliga konsekvenser uppstår vid rivningen av den befintliga ledningen och vid anläggningen av den nya. Permanenta negativa konsekvenser uppstår av de nya intrång och störningar i miljön som blir följden av att en helt ny ledning byggs i den nya ledningsgatan. Nollalternativet ger sammantaget en negativ miljöpåverkan och miljökonsekvenserna blir större än fortsatt drift i befintlig sträckning. Nollalternativet skulle påtagligt strida mot bestämmelserna i 3 kap 8 miljöbalken, dvs att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för exempelvis energidistribution så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar 3.4 Alternativ utformning Av miljömässiga, tekniska och ekonomiska skäl avfärdade Vattenfall markkabel som ett alternativ tidigt i utredningsprocessen. Sid 17

18 Av driftsäkerhetsskäl anläggs nya regionnätsledningar i normalfallet som luftledningar. En markförläggning försämrar driftsäkerheten genom att felsökning och reparation försvåras. Ett kabelhaveri medför oftast omfattande och långvariga elavbrott pga. omfattande grävarbeten för att lokalisera och reparera den felande delen av ledningen. I gällande fall leder ett avbrott på ledningen ett avbrott av strömförsörjningen i norra Sverige. Ett markkabelalternativ kan vara fördelaktigt ur landskapsbildssynpunkt och när det gäller hushållning med naturresurser i samband med skogsbruk då det tar en smalare gata i anspråk. Dock är en luftledning miljömässigt bättre, särskilt när många våtmarker och vattendrag berörs, då det blir begränsad påverkan på naturmiljön jämfört med kabel då kabel kräver urgrävning och delvis borttransport av markens naturliga massor, bl.a. stenblock, för kabelschakt samt återfyllning av ledningsgraven med finkross. Det kommer alltså att bli fråga om ett omfattande transportarbete och omgivningspåverkan under anläggningsarbetet. Precis som för befintliga luftledningar kommer markförlagda kablar att medföra ett intrång med krav på vissa restriktioner/begränsningar längs med kabelsträckningen om än påverkan på landskapsbilden kan minskas genom markförläggning. Kraven kan vara i form av fria ytor (inga buskar, träd, stängsel, byggnader m.m.) motsvarande ca 15 meter under anläggningsfasen och ca 10 m bredd längs hela kabelstråket under drift. Vid markkabelförläggning behöver en väg med god bärighet anläggas längs schaktet då massor från schaktet kommer att behöva forslas bort liksom att nya massor behöver tillföras. En sådan vägs behövs normalt sett inte vid byggnation av luftledning med trästolpar. Då området utgörs av många våtmarker, bedöms påverkan på dessa bli avsevärt större om man behöver gräva breda schakt rakt igenom, istället för enstaka stolpplatser. Ett markkabelutförande innebär även betydligt högre materialkostnader. Både den omfattande arbetskostnaden, samt materialkostnaden gör så att det är betydligt mer kostsamt att förlägga en markkabel istället för luftledning. Det är i storleksordningen ca 5-7 gånger dyrare. Fördelarna med luftledning vad gäller naturmiljö, funktion och drift samt leveranssäkerhet gör att Vattenfall bedömer det vara strategiskt riktigt att använda luftledning. Sid 18

19 4 Ledningens utförande 4.1 Ledningens utformning tekniskt utförande De befintliga 150 kv luftledningarna mellan Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara är byggda med portalstolpar med enkel topplina, se Figur 4-1, med en ungefärlig total stolphöjd på m. Där Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara går parallellt med varandra är ledningsgatan ca 50 m bred. Ledningsgatan är ca 40 m när ledningarna inte går parallellt med en annan ledning. Avståndet mellan stolparna är cirka 170 m. De alternativa ledningssträckningarna föreslås att anläggas med samma utförande som befintlig ledning. Vid parallellgång till befintlig ledningsgata breddas gatan med m. Figur 4-1. Exempel på150 kv luftledning på tvåbent trästolpe (portalstolpe) med enkel topplina. Ledningen ska vara trädsäker, vilket innebär att ledningsgatan görs så bred att inga träd intill kraftledningen ska kunna växa in i, eller falla på kraftledningen. Utöver den avverkning som sker inom den inlösta skogsgatan måste därför även enstaka så kallade farliga kantträd med jämna mellanrum avverkas i sidoområdena, se Figur 4-2. Sid 19

20 Figur 4-2. Principskiss som visar vad som avses med skogsgata respektive ledningsgata. Ledningsgatan för aktuell ledning blir 40 meter, det vill säga, meter på ömse sida av ledningen. Kreosot används som impregneringsmedel på kraftledningsstolpar för att motverka röta och skadedjur. Andra typer av impregneringsmedel har inte visats sig ha tillräckligt motstånd mot den typen av skadlig inverkan över så lång tid som krävs för kraftledningsändamål. Ämnet kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera substanser med hälsofarliga egenskaper. Användningen av kreosot regleras i EU:s kemikalieförordning (EG) nr 1907/2006, den så kallade Reach-förordningen. Denna EU-förordning ingår i den svenska lagstiftningen sedan juni Kemikalieinspektionen (KemI) har bedömt att viss användning av kreosot är acceptabel, bl.a. eftersom det finns betydande socioekonomiska fördelar med kreosot i vissa tillämpningar. KemI konstaterar även att det i vissa fall inte finns några lämpliga alternativ till kreosot som är mindre skadliga för miljön. I Reach-förordningen anges kraftledningar som ett specifikt område där användning av kreosot är tillåtet. Vattenfalls användning av kreosotbehandlade stolpar är således en tillåten användning enligt gällande svensk lagstiftning. Kreosot är skadligt för jord- och vattenlevande organismer. Ett flertal studier har gjorts de senaste åren för att utreda läckaget från kreosotimpregnerat trä i kraftledningar. Den samlade bedömningen från studierna är att rörligheten av miljöfarliga ämnen från kreosotimpregneringen är låg i jord, dvs. föroreningarna stannar vid kraftledningsstolpen. 4.2 Tillvägagångsätt under rivning Ledningarna Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara, från ställverk Porjus och till anslutningen i det nya ställverkets norra sida, planeras att monteras ner. Ledningarna är ca 1,9 km långa och ligger inom befintlig ledningsgata parallellt med två andra 150 kv ledningar, se Figur 1-4. Ledningarna består av faslinor, isolatorer och portalstolpar i trä. Alla åtgärder kommer att ske inom befintlig ledningsgata. Vid raseringen uppstår markingrepp vid stolpplatserna. Stolphålen kommer att fyllas igen med befintliga jordmassor. Befintligt vägnät bedöms kunna användas för transporter till och från ledningsgatan. Tillfälliga upplag av stolpar och linor kommer att anläggas invid befintliga vägar. Nedmonterade stolpar kommer att transporteras till godkänd mottagningsanläggning för destruktion. Raserad lina, stål samt isolatorer transporteras till återvinningsanläggning. Sid 20

21 4.3 Drift och underhåll En ledning måste enligt starkströmsföreskrifterna besiktigas återkommande. Driftbesiktning av ledning görs okulärt från helikopter en gång per år. Vart åttonde år sker en besiktning från mark i form av en underhållsbesiktning. För att bibehålla en ledningsgata trädsäker måste denna kontinuerligt underhållas. Med underhåll menas att skogsgatan röjs helt och hållet, samtidigt som farliga kantträd utmed luftledningen avverkas. Underhållsåtgärderna görs regelbundet, ungefär vart åttonde år. Röjningen görs normalt motormanuellt med röjsåg. Enstaka lågväxande buskar sparas så länge de inte överstiger ca 3 meter. Avverkning görs vanligtvis med konventionella skogsbruksmaskiner som skördare och skotare. De tekniska underhållsåtgärder som kan bli aktuella styrs av de fel som upptäcks på ledningen i samband med besiktningen. Vid erforderliga reparationer och underhållsåtgärder görs en bedömning från fall till fall vilka åtgärder som behöver vidtas för att minimera framför allt körskador på känsliga marker och korsningar med vattendrag. Vattenfall åtar sig att under drift och underhåll utföra försiktighetsåtgärder i känsliga områden, se respektive avsnitt under kapitel 6. Sid 21

22 5 Framtagande av miljökonsekvensbeskrivning 5.1 Miljökonsekvensbeskrivning i koncessionsprojekt Enligt ellagen (SFS 1997:857) ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingå i en ansökan om tillstånd s.k. nätkoncession för linje. Bestämmelser om MKB återfinns i miljöbalken (SFS 1998:808) och i förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar (SFS 1998:905). Arbetet med MKB:n omfattar både att ta fram ett dokument och att få till stånd en process. Processen syftar till att påverka utformningen av kraftledningen och dess sträckning, så att effekterna och miljökonsekvenserna begränsas. Detta sker i samverkan mellan och i samråd med enskilda, allmänhet, myndigheter, kommuner och övriga som kan beröras av projektet. Det dokument som tas fram (MKB:n) ska beskriva förutsättningar, effekter, positiva och negativa konsekvenser samt förslag till åtgärder för att undvika eller minska de negativa miljökonsekvenserna. 5.2 Avgränsning Miljökonsekvensbeskrivningen, både dokumentet och processen, fokuserar på de miljöaspekter som är mest väsentliga med hänsyn till förlängd koncession för ledningarna Porjus-Kiruna och Porjus-Kirunavaara Geografiskt Miljökonsekvensbeskrivningen har begränsats till det område som berörs av planerad kraftledning vilket motsvarar ett område om cirka 150 meter på ömse sidor om kraftledningen. De flesta konsekvenser uppkommer inom detta område men även områden på större avstånd kan påverkas Avgränsning i tid Den tidsmässiga avgränsningen för de konsekvenser som beskrivs i MKB:n är satt till år 2030 då relevanta miljökonsekvenser förväntas ha inträffat Miljöaspekter De miljöaspekter som behandlas i miljökonsekvensbeskrivningen har avgränsats med utgångspunkt från lagar och förordningar, kunskap om befintlig miljö och projektets tänkbara påverkan samt vad som framkommit vid samråd med länsstyrelserna och berörd kommun. De miljöaspekter som bedömts vara mest relevanta längs den aktuella sträckan mellan Porjus - Kiruna: Landskap - visuell påverkan på landskapet bedöms med utgångspunkt från förändringar i vegetation och markskikt samt förlust av karaktärsskapande element. Bebyggelse och boendemiljö - påverkan på bebyggelse för permanent- eller fritidsboende avseende upplevelsevärde, intrång och visuella störningar för bebyggelse inom 100 m från ledningen. Påverkan från elektromagnetiska fält. Naturmiljö - påverkan på områden och objekt med värdefull natur/arter. Sid 22

23 Kulturmiljö - påverkan på kulturmiljöer som helhet men inte enskilda fornlämningar eftersom anpassningar i huvudsak kan göras så att dessa inte påverkas. Rekreation och friluftsliv - intrång i värdefulla områden för friluftslivet och påverkan på upplevelsevärdet. Rennäring Naturresurser - påverkan genom direkt intrång i jordbruks- och skogsmark och indirekt genom försvårat brukande. Nedan redovisas de miljöaspekter som inte behandlas ytterligare i denna miljökonsekvensbeskrivning då planerad verksamhet inte bedöms påverka dem i någon större grad. Buller Från luftledningen uppstår ljudeffekter (koronaurladdningar) kring ledarna i samband med fuktigt väder. Detta innebär att ett sprakande ljud från ledningarna kan upplevas vid fuktig väderlek omedelbart under eller i närheten av ledningarna. Ljudet avtar dock snabbt med avståndet från ledningarna. Ljudnivåerna vid en 150 kv ledning understiger dock Naturvårdsverkets rekommenderade riktvärden db(a) (som medianvärde vid nederbörd) för områden med låg bakgrundsnivå. Frågan behandlas inte vidare i denna MKB. Barriäreffekt Ledningen kräver en trädfri korridor. Denna korridor kommer att åtminstone lokalt vara synlig främst där den går genom skogsmark men då ledningsgatan kan passeras fritt bedöms den inte utgöra en barriär som begränsar möjligheterna till friluftsliv. Inte heller bedöms växt- eller djurliv påverkas i sådan omfattning att barriäreffekter behöver behandlas särskilt i denna MKB. De barriäreffekter som ledningen innebär för rennäringen beskrivs under avsnitt 6.6 Rennäring. Ras och skred Risken för ras och skred och de konsekvenser som kan uppstå för människors hälsa, säkerhet och andra intressen längs befintlig sträckning bedöms inte påverkas av sökt koncession, då koncessionsansökan inte medför att några markarbeten kommer att utföras om förlängd koncession erhålls. Befintlig ledning har i första hand byggts på fast mark och bedöms inte ge upphov till någon ytterligare risk för ras och skred förutom de som kan uppkomma naturligt. I det fall underhåll av befintlig ledning kräver markarbeten som riskerar att ge upphov till ras och skred kommer om så krävs en geoteknisk markundersökning att genomföras innan arbetena påbörjas. Alternativ sträckning har tagits fram utifrån förutsättningar i landskapet, bland annat terrängförhållanden och i det fall alternativt ledningsstråk blir aktuellt kommer de geotekniska förhållandena att utredas vid detaljprojektering i syfte att minimera risken för ras och skred. Frågan behandlas inte vidare i denna MKB Osäkerheter Miljökonsekvensbeskrivningen ska beskriva vilka effekter och konsekvenser som kan ske i framtiden. Då framtiden inte är känd finns det dock alltid olika grad av osäkerhet i bedömningarna. Sid 23

24 5.3 Metodik och bedömningsgrunder Bebyggelse och boendemiljö Elektromagnetiska fält är ett samlingsnamn för elektriska och magnetiska fält. Dessa fält finns nästan överallt i vår miljö, runt alla elektriska ledningar och elektriska apparater. De uppkommer vid generering, överföring och distribution samt slutanvändning av el. De elektromagnetiska fälten påverkas bland annat av fasledarnas inbördes avstånd, strömmen i ledarna och avståndet mellan dem. Fälten är som starkast närmast fas alternativt ledare och avtar snabbt med avståndet. Elektriska fält kan delvis avskärmas av till exempel byggnadsmaterial och vegetation, men magnetfält är betydligt svårare att skärma av. Trots att forskning pågått under lång tid går det idag inte att ge ett säkert svar på om det finns några hälsoeffekter av exponering för låga nivåer av magnetfält. Några gränsvärden för magnetfält eller skyddsavstånd till kraftledningar (utöver skyddsavstånd med hänsyn till eltekniska aspekter) finns inte framtagna av svenska myndigheter, då de inte anser att det vetenskapliga underlaget är tillräckligt gediget. Däremot har ansvariga svenska myndigheter gemensamt formulerat en försiktighetsprincip för lågfrekventa magnetiska fält. Principen innebär, att man bör eftersträva att reducera magnetiska fält som starkt avviker från vad som kan anses vara normalt i bostäder och på arbetsplatser, om detta kan ske till rimliga kostnader och utan andra starkt negativa konsekvenser. Landskap Byggandet av en ny kraftledning ger alltid viss påverkan på landskapet. En luftledning påverkar landskapet genom stolpar och trädfria ledningsgator. Bredden på ledningsgatan och stolparnas höjd har betydelse för ledningens påverkan på landskapet. För att beskriva landskapsbildens känslighet i förhållande till kraftledningen används förutom ledningens fysiska ingrepp i terrängen aspekterna dominans, kontrast och exponering. Dominansen anger hur ledningen kommer att dominera i förhållande till landskapets skala och struktur. Kontrast beskriver hur väl ledningen smälter in i landskapet, exempelvis i ett skogslandskap och exponering beskriver hur synlig kraftledningen är för personer som lever och rör sig i landskapet. Konsekvensbedömningen baseras på utförda inventeringar i fält och kartstudier. Tolkningar av materialet har därefter legat till grund för de analyser och bedömningar som genomförts. Naturmiljö och fåglar Naturmiljö är ett mångtydigt och omfattande begrepp. l denna miljökonsekvensbeskrivning behandlas främst natur- och vattenmiljöer som bedöms ha särskilt höga naturvärden och som är av betydelse för den biologiska mångfalden, inklusive rödlistade arter. Dessa områden utgörs ofta av livsmiljöer som har goda förutsättningar för att hysa hotade och skyddsvärda arter. De berörda områdenas skyddsvärde påverkar bedömningen av konsekvenserna. Områdenas skyddsstatus indikerar deras skyddsvärde. Som underlag för avgränsning av objekt har information från Länsstyrelsen, Artdatabanken, Skogsstyrelsen och ortofoton använts. Naturresurser I avsnittet beskrivs ledningens påverkan på möjligheten att nyttja naturresurser i form av skog eller uttag av grundvatten. Nya ledningar i skog medför att produktiv skogsmark tas i anspråk. Sid 24

25

26 6 Miljökonsekvenser I detta kapitel beskrivs dels påverkan och konsekvenser av befintlig sträckning, dels påverkan och konsekvenser av alternativ sträckning under varje miljöaspekt. Om ledningen förläggs i den alternativa sträckningen kommer den befintliga ledningen att rivas, vilket innebär att en alternativ sträckning även omfattar de arbeten som beskrivs i avsnitt 3.3 Nollalternativ. 6.1 Bebyggelse och boendemiljö Metodik och bedömningsgrunder Elektromagnetiska fält (EMF) används som ett samlingsnamn för elektriska och magnetiska fält. Dessa fält uppkommer vid generering, överföring och användning av el. Fälten finns överallt i vår miljö, både ute i samhället och i våra hem, och härstammar bl.a. från kraftledningar och elapparater. För kraftledningar är det spänningsskillnaden mellan fasledare och mark som ger upphov till det elektriska fältet kring ledningen. Det elektriska fältet brukar mätas i enheten kilovolt per meter (kv/m). Elektriska fält av någon storlek finns praktiskt taget bara kring högspänningsanläggningar. Fältet avskärmas lätt av t.ex. växter och byggnadsmaterial. Av det skälet fås i princip inget elektriskt fält inomhus härstammande från elanläggningar utanför huset. Det elektriska fältet anses därför inte vara relevant att redovisa och diskutera i denna MKB. Magnetiska fält mäts i enheten mikrotesla (μt). Fälten alstras av den ström som flyter i ledningen och varierar med strömmens variation. Den resulterande fältstyrkan beror förutom på strömmens storlek även på ledningarnas inbördes placering och avståndet emellan dem. Magnetfältet avtar normalt med kvadraten på avståndet till ledningen men avskärmas inte av normala byggnadsmaterial. I hus nära kraftledningar är mot den bakgrunden ofta magnetfälten högre än vad som är vanligt i övrigt. Människan är anpassad till att leva med jordens magnetfält, vilket är ett statiskt fält dvs. det varierar inte över tiden. De magnetfält som skapas kring elektriska anläggningar avsedda för växelström alstrar däremot ett fält som varierar med samma frekvens som strömmen. Såvitt man vet påverkas inte människan av statiska fält i nivå med jordens. Däremot skapar ett varierande magnetfält svaga elektriska strömmar i kroppen. Strålsäkerhetsmyndigheten arbetar pådrivande och förebyggande för att skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning och är ansvarig myndighet för dessa frågor. På deras hemsida finns bl.a. deras allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält, Folkhälsomyndigheten bildades den 1 januari 2014 och övertog då Socialstyrelsens arbete kring miljöns påverkan på hälsan. Folkhälsomyndigheten är därmed också ansvarig myndighet rörande frågor om hur elektromagnetiska fält påverkar hälsan. Trots mångårig forskning runt om i världen finns ännu inga säkra, entydiga resultat som visar om växlande magnetfält vid nivåer under referensvärdena, dvs. rekommenderade maxvärden vid korttidsexponering, påverkar oss människor negativt. Referensvärdet för allmänheten är 100 μt enligt SSMFS 2008:18. Mot bakgrund av detta bedöms inte EMF ha betydande miljöeffekt. Det vetenskapliga underlaget anses fortfarande inte till- Sid 26

27 räckligt gediget för att man ska kunna sätta ett gränsvärde eller referensvärde för långvarig exponering. I stället har fem myndigheter Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålsäkerhetsmyndigheten tagit fram en vägledning för beslutsfattare (2009) som rekommenderar följande: Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och andra elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält begränsas. Undvika att placera nya bostäder, skolor och förskolor nära elanläggningar som ger förhöjda magnetfält. Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer. Vattenfall Eldistribution AB skall i sitt agerande följa denna av myndigheterna formulerade försiktighetsprincip Förutsättningar Både befintlig och alternativ sträckning berör ett mycket glest bebyggt område och ligger endast på kortare sträckor i närheten av bebyggelse. Längs befintlig sträckning finns samlad bebyggelse främst i Porjus, Kaitum och Kiruna. Utöver det finns bostadshus och enstaka fritidshus i Harrå, Sjisjka och Kalixfors, se Figur 1-1. Längs alternativ sträckning finns bebyggelse strax intill byn Killinge samt vid väg 870 mot Nikkaluokta. Gällivare kommun framför i samrådet att Killinge är utpekat som ett LIS-område (Landsbygdsutveckling i strandnära läge). Det innebär att det finns större möjligheter än normalt för att utveckla bebyggelsen inom strandskyddat område. Kommunen har påtalat att alternativ sträckning riskerar att förhindra ny bebyggelse i Killinge. Kiruna kommun har framfört i samrådet att ett område för utveckling av fritidshusbebyggelse i Kalixfors norr om Kalix älv är utpekat i översiktsplanen. Vidare påtalar kommunen att planerna för nytt industriområde vid södra infarten till LKAB inte får påverkas och att hänsyn ska tas till befintliga fritidshus. En magnetfältsberäkning har tagits fram för den sträckning där befintlig sträckning och alternativ sträckning går förbi bebyggelse. Magnetfältet beräknas från ledningens mitt och magnetfältets utbredning i sidled från centrum av ledningarna illustreras i Figur 6-1. Styrkan av kraftledningarnas magnetfält är som störst direkt under kraftledningarna och liksom figuren illustrerar avtar magnetfältet snabbt med avståndet. Sid 27

28

29 Den alternativa sträckningen är placerad öster om LIS-området i Killinge som pekats ut av Gällivare kommun. Området kan påverkas indirekt genom att kraftledningens korsning med Kaitumälven blir synlig från byn. Konsekvenserna bedöms lokalt bli måttliga. Ingen bostadsbebyggelse förekommer inom ett sådant avstånd från ledningen att magnetfältsnivåer uppkommer som avviker starkt från vad som anses vara normalt. Konsekvenserna avseende elektromagnetiska fält bedöms därmed som obetydliga under drift. Under byggtiden kan påverkan i form av utsläpp och buller uppstå från transporter om infartsvägar som används till ledningen passerar bostäder. Störningarna är tidsbegränsade och konsekvenserna under bedöms sammantaget som små. Sammantaget bedöms konsekvenserna för alternativ sträckning som obetydliga. 6.2 Landskap Förutsättningar Landskapet består av förfjällsområden med inslag av vidsträckta myrmarker och låglänta berg och kullar. Terrängen är mosaikartat med omväxlande myr- och skogsmarker samt många sjöar. Markanvändningen utgörs av naturreservat, rennäring, friluftsliv och skogsbruk. Med undantag för tätorterna Porjus, Gällivare och Kiruna är landskapet i stort sett obebott och har karaktär av vildmark. Viss gles bebyggelse finns längs Malmbanan och inlandsbanan samt vid de få mindre vägar som förekommer. Bebyggelsen ligger i anslutning till renskötselområden och ofta längs älvs- och sjöstränder. Befintlig sträckning passerar genom eller strax intill byarna Harrå, Kaitum, Sjisjka och Kalixfors. Alternativ sträckning passerar delvis genom eller strax intill byarna Killinge och Kalixfors samt bebyggelse som finns längst med väg 870 mot Nikkaluokta. Porjus kraftstationssamhälle och tillhörande infrastruktur utgör ett påtagligt element i landskapet kring Porjus med kraftstationer och ledningsgator. De största vattendrag som kraftledning korsar är Kaitumälven och Kalixälven. Vid Porjus passerar ledningen öster om Stora Lulevatten. I övrigt förekommer många mindre sjöar och vattendrag i Kalixälvens och Luleälvens avrinningssystem i kraftledningens sträckning. Ledningen går genom flack, höglänt terräng, med några av landets största våtmarker. Den långsträckta raka ledningsgatan avviker från det naturligt formade landskapet. Befintlig sträckning följer på långa sträckor järnvägen som också den avviker från landskapets karaktär av vildmark. I högre liggande terräng på moränmark finns skogsmark, ofta med karaktär av urskog. Kraftledningen och järnvägen har funnits under lång tid i landskapet och är en del av kulturmiljön. Kraftledningens exponering varierar då ledningsgatan sträcker sig genom både skogsmark och mer öppna myr- och våtmarker. Skogen döljer till stor del kraftledningen så länge den följer landskapets huvudlinjer och inte korsar över höjdryggar. Från avstånd sticker ledningsstolparna upp över trädtopparna, ibland ser man även ledningen som sveper fram mellan dem, men huvuddelen, merparten av stolparna och kraftledningsgatan, är dolda bakom träden. Alternativ sträckning går liksom befintlig sträckning genom flack, höglänt terräng, med stora våtmarker. Alternativ sträckning följer befintliga ledningsgator i den södra delen men är placerad på ett större avstånd från järnvägen i den norra delen. Sid 29

30 6.2.2 Inarbetade åtgärder Alternativ sträckning har där så är möjligt anpassats till befintliga linjer i landskapet, som ledningsgator och vägar/järnvägar, för att minska nya intrång som splittrar landskapet Konsekvenser av befintlig sträckning Verksamheten innebär att det befintlig sträckning fortsätter att användas som idag. Konsekvenserna blir likvärdiga med dagens situation Konsekvenser av alternativ sträckning Påverkan på landskapsbilden innebär i större utsträckning sprids ut i olika delar av landskapet jämfört med den befintliga ledningen. Liksom befintlig sträckning är alternativ sträckning synligt i närmiljön samt från vissa positioner i landskapet. Eftersom alternativ sträckning har en undanskymd lokalisering i landskapet kommer få människor att exponeras för ledningen. Vid Killinge kommer ledningens passage över Kaitumälven att exponeras mot bebyggelsen vilket lokalt bedöms medföra måttliga konsekvenser. I övrigt där ledningen dras i nytt stråk kommer den bara på ett fåtal platser exponeras mot bebyggelse. Samtidigt har området karaktär av orörd vildmark med höga värden för landskapsbilden som en ledning i ny sträckning påverkar negativt. Konsekvenserna av en alternativ sträckning bedöms sammantaget bli måttliga. 6.3 Naturmiljö och fåglar Metodik och bedömningsgrunder Naturmiljö är ett mångtydigt och omfattande begrepp. l denna miljökonsekvensbeskrivning behandlas främst natur- och vattenmiljöer som bedöms ha särskilt höga naturvärden och som är av betydelse för den biologiska mångfalden, inklusive rödlistade arter. Dessa områden utgörs ofta av livsmiljöer som har goda förutsättningar för att hysa hotade och skyddsvärda arter. De berörda områdenas skyddsvärde påverkar bedömningen av konsekvenserna. Områdenas skyddsstatus indikerar deras skyddsvärde. Som underlag för avgränsning av objekt har information från Länsstyrelsen, Artdatabanken, Skogsstyrelsen och ortofoton använts Förutsättningar Skyddade områden En stor del av ledningsstråken berör skyddade områdena, se kartor i Bilaga D1 och D2 samt Tabell 6-1 i Bilaga D3. Områdena utgör tillsammans Europas största sammanhängande naturlandskap med så gott som orörd natur. De geografiska förutsättningarna innebär därför att det inte är möjligt att helt undvika de skyddade områdena. Både befintlig och alternativ sträckning passerar genom Laponia som består av fyra nationalparker och två naturreservat. Befintlig sträckning berör de östra delarna av Sjaunja som är av riksintresse för naturvård, bl a för sin opåverkade mångformiga natur och artrikedom. Delar av området är därför utsett tili Ramsarområde (värdefull och bevarandevärd våtmark). Laponia är ett världsarv tack vare naturen och den samiska kulturen, ett arv som ska bevaras för kommande generationer. Området uppvisar exempel på pågående geologiska, biologiska och ekologiska processer, en enorm rikedom på naturfenomen av exceptionell skönhet och en betydande biologisk mångfald. Sid 30

31 Både befintlig och alternativ sträckning passerar genom Muddus som är utsett till riksintresse för naturvård ligger i skogslandet mitt i Norrbottens län. Muddus utgörs av vidsträckta myrmarker, urskogar och djupa raviner. Både befintlig och alternativ sträckning berör naturreservaten Stubba, Lina fjällurskog och Kaitum fjällurskog. Naturreservaten kännetecknas av vidsträckta barrskogar, stora myr- och våtmarker med sjöar och vattendrag samt fjällbjörksklädda lågfjäll. Naturreservaten är även skyddade som Natura 2000-områden. Av förskrifterna för de berörda naturreservaten framgår att underhåll och reparation av befintliga kraftledningar är undantagna från reservatsföreskrifterna. Förskrifterna hindrar inte heller att motordrivna fordon framförs i terräng eller på barmark i samband med underhåll av kraftledningar. Däremot är det förbjudet att anlägga nya ledningar i luft eller mark i reservatet. Den alternativa ledningssträckningen kräver därför att dispens från föreskrifterna erhålls för att den ska kunna genomföras. Torne- och Kalix älvsystem är utpekat riksintresse för naturvård och Natura 2000-område på grund av att det är Västeuropas enda stora oreglerade vattensystem och att det finns arter och naturtyper som finns med i Art- och habitatdirektivet. I Torne- och Kalix älv finns även ursprungliga och naturligt reproducerande bestånd av östersjölax och havsöring. Våtmarksinventeringen (VMI) En tredjedel av Sveriges våtmarksareal finns i Norrbotten. Alla våtmarker nedanför fjällregionen, med en areal om minst 50 hektar, har inventerats genom tolkningar av flygbilder. De flesta våtmarker som klassats som klass 1, dvs objekt med mycket höga naturvärden, har även inventerats i fält. Både Befintligt utredningsstråk och Alternativt ledningsstråk för de ledningarna passerar över ett flertal våtmarker av klass 1-4, som ingår i länsstyrelsens våtmarksinventering, se karta i Bilaga D1 och D2 samt Tabell 6 2 Bilaga D3. Sumpskogar och nyckelbiotoper Av Skogsstyrelsens underlag framgår att befintligt och alternativt ledningsstråk passerar områden med sumpskog och nyckelbiotopklassade områden strax norr om Porjus. Fåglar Området har höga värden för fågellivet. I myrområden häckar ett stort antal simfåglar och vadare. Flera arter av rovfågel förekommer också. Alla vilda fåglar är skyddade enligt 4 artskyddsförordningen. Vissa fåglar är utöver detta prioriterade enligt förordningen, dessa är markerade med B i artskyddsförordningens Bilaga 1. Rödlistade fågelarter och prioriterade arter enligt artskyddsförordningen redovisas i Tabell 6-3 i Bilaga D3. Vattenmiljö Berört område ligger inom Bottenvikens vattendistrikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län har utsetts till vattenmyndighet i distriktet. Samtliga vattenförekomster som berörs har antingen Luleälven eller Kalixälven som huvudavrinningsområde. I Tabell 6-4 (Bilaga D3) presenteras de vattenförekomster, sjöar och vattendrag, som berörs av ledningsstråken. Sid 31

32 6.3.3 Inarbetade åtgärder En instruktion föreslås upprättas för underhåll av befintlig ledning i avsnittet genom Stubba, Lina och Kaitum naturreservat. Nedan sammanfattas viktiga punkter som kommer att hanteras i instruktionen: - Vid underhållsåtgärder inom berörda naturreservat intill våtmarker och vattendrag sparas buskar och låga träd (sly) i syfte att mildra effekter från den öppna ledningsgatan så som ökad vind och solinstrålning. - Vid underhåll i mark som är känslig för markskador så som våtmarker samt stränder intill sjöar och vattendrag görs körning vid planerat underhåll i möjligaste mån vintertid eller vid annan lämplig tidpunkt på året när markförhållandena innebär att körskador kan undvikas. Här bör även hänsyn tas till rennäringens intressen i området under vintertid vilket medför att arbeten kan komma att behöva utföras på annan tid. Körning övriga tider (akut underhåll) används bärighetshöjande åtgärder av något slag. Ingen körning kommer att ske i vattendrag och om vattendrag behöver passeras används tillfällig bro. - Vid underhåll inom berörda naturreservat undviks avverkning av hela träd i sidoområdet genom att istället skapa högstubbar samt att all död ved lämnas i intilliggande skog vilket gynnar arter så som vedsvampar, insekter och fåglar som hackspettar. - Underhållsåtgärder utförs så att risken för utsläpp av drivmedel och oljor minimeras. Krav på hantering och försiktighetsåtgärder regleras i entreprenadupphandlingen och i entreprenörens egenkontroll. Vattenkrafts entreprenörer lyder under ISO certifikat och måste uppfylla kraven enligt certifieringen. Under byggnadsskede för en alternativ sträckning kommer följande generella försiktighetsåtgärder att utföras: - En 10 meter bred skyddszon med befintlig lågväxande vegetation sparas i anslutning till vattendrag och våtmarker. - Stolpplaceringen planeras så att placering i våtmarker eller i strandkanter vid sjöar och vattendrag undviks i möjligaste mån. Genom att anpassa spannet mellan stolparna kan en olämplig stolpplacering undvikas i möjligaste mån. - Tillfartsvägar och transporter inom ledningsgatan planeras så att körning på våtmarker och intill vattendrag begränsas i så stor utsträckning som möjligt. - I det fall körning på våtmarker och intill vattendrag krävs, planeras dessa åtgärder i möjligaste mån att utföras vintertid eller vid annan lämplig tidpunkt på året när markförhållandena innebär att körskador kan undvikas. Här bör även hänsyn tas till rennäringens intressen i området under vintertid vilket medför att arbeten kan komma att behöva utföras på annan tid. - I fall vattendrag skall korsas används temporär bro där så är lämpligt för korsning av vattendrag som inte kan utföras vintertid. Bron utformas så att vattendraget inte påverkas negativt. När arbetet är genomfört avlägsnas brokonstruktionen. Större vattendrag passeras inte med stora maskiner, utan istället används vägar och ledningsgatan för att komma till vattendragets motsatta sida. - Anläggningsarbeten utförs så att risken för utsläpp av drivmedel och oljor minimeras. Krav på hantering och försiktighetsåtgärder regleras i entreprenadupphandlingen och i entreprenörens egenkontroll. Vattenkrafts entreprenörer lyder under ISO certifikat och måste uppfylla kraven enligt certifieringen. Sid 32

33 - Under byggtiden behöver tillfartsvägar till arbetsområdet finnas i tillräcklig omfattning. Befintligt vägnät bedöms till stora delar kunna användas under ledningsbyggandet och transporter. Detta gör att behovet av nya vägar i området bedöms begränsat. När lämpliga vägar saknas kan komplettering med nya tillfarts- och arbetsvägar behöva göras. Om detta innebär att naturmiljön väsentligt ändras kommer en anmälan enligt 12 kap 6 miljöbalken att lämnas in till tillsynsmyndigheten. I övrigt kommer de skyddsåtgärder som anges för drift och underhåll av befintlig sträckning att tillämpas även vid drift och underhåll av alternativ sträckning Konsekvenser av befintlig sträckning Verksamheten berör ett mycket stort sammanhängande naturlandskap som huvudsakligen är orört. Stora delar av området som ledningen passerar igenom är skyddat som naturreservat och Natura 2000-område. Sammantaget har området mycket höga naturvärden. Eftersom ledningen funnits under lång tid har naturmiljön anpassat sig till ledningsgatan och de fortlöpande underhållsåtgärder som genomförs. Med de inarbetade skyddsåtgärder som redovisas ovan bedöms verksamhetens påverkan på naturen därför vara obetydlig och konsekvenserna bedöms som likvärdiga med dagens situation. Kraftledningen består av portalstolpar som inte överstiger den högsta trädhöjden. Risken för att fåglar kolliderar med ledningen bedöms vara liten. I samrådet har Norrbottens ornitologiska förening framfört att befintlig sträckning är det bästa alternativet och att man inte har något att erinra. Verksamhetens påverkan på fåglar bedöms vara obetydlig och konsekvenserna bedöms som likvärdiga med dagens situation. De vattenförekomster som korsas av befintlig sträckning är huvudsakligen opåverkade och har god ekologisk och kemisk status. De kvalitetsbrister som finns i några av vattenförekomsterna beror inte på kraftledningen utan exempelvis fysiska förändringar i vattendrag pga vattenkraftsproduktion. Befintlig sträckning bedöms innebära en obetydlig påverkan och konsekvenserna bedöms bli likvärdiga med dagens situation Konsekvenser av alternativ sträckning Byggnation av ledningen i ny sträckning innebär att en 40 meter bred ledningsgata behöver avverkas. Eftersom stora delar av sträckan berör skyddade områden med mycket höga naturvärden (naturreservaten Stubba, Lina och Kaitum) bedöms konsekvenserna för naturmiljön bli stora i samband med anläggning av ledningen. Med skadebegränsande åtgärder i byggskedet kan konsekvenserna minimeras. Med hänsyn till att det redan finns en befintlig ledning genom området sedan lång tid bedöms det vara mindre sannolikt att nödvändiga dispenser från reservatsföreskrifter och Natura 2000 bestämmelser skulle medges av tillståndsgivande myndigheter. Konsekvenserna av alternativ sträckning för fåglar blir samma som för befintlig sträckning eftersom förutsättningarna är likartade. Konsekvenserna av alternativ sträckning för vattenförekomster blir samma som för befintlig sträckning eftersom förutsättningarna är likartade. 6.4 Kulturmiljö Förutsättningar Befintlig sträckning berör kraftverkssamhället i Porjus vilket är upptaget i Norrbottens kulturmiljöprogram samt är av riksintresse för kulturmiljövården (se karta i Bilaga D1) på grund av att det speglar en successiv utveckling inom vattenkraften från grundandet Sid 33

34 1910 fram till idag. Porjus ingår i Norrbottens teknologiska megasystem som består av malmfälten, malmbanan, malmhamnen, Porjus kraftstation och Bodens fästning. I megasystemet gav den ena anläggningen den andra och de byggdes kring förra sekelskiftet. Kraftstationen är av stort teknikhistoriskt värde och utgör byggnadsminne som omfattas av bestämmelserna i 3 kap. kulturminneslagen. Delar av den ursprungliga kåkbebyggelsen finns bevarad. Det finns även grupper av enhetlig SJ- och Vattenfallsbebyggelse från olika perioder, som ger orten en bruksliknande karaktär. Sammantaget har området högt kulturhistoriskt, teknikhistoriskt, pedagogiskt och turistiskt värde. Befintlig sträckning passerar igenom Kaitum (Njavvi) som ingår i Norrbottens kulturmiljöprogram och utpekat riksintresse för kulturmiljövården (se karta i Bilaga D1). Byn är viste för Giras sameby och utgör ett representativt exempel på ett modernt sameviste. I Kaitumområdet kom den första fasta bebyggelsen på 1850-talet då ett nybygge anlades här. Dagens Kaitum (Njavvi) är en samisk by från 1940-talet och består av små bostadshus samt moderna småhus. Till varje gård hör små uthus och bodar. I centrum av byn ligger en kyrka utformad som en kåta och klädd med spån. Intill byn finns ett modernt rengärde. Alternativ sträckning passerar öster om Killinge (Gillam) som är upptaget i Norrbottens kulturmiljöprogram. Jordbruksbyn, med delvis hävdade slåttermarker ner mot Kaitumälven, grundlades på 1720-talet. Killinge (Gillam) utgör ett förhållandevis ovanligt exempel på större odlingsmarker som har hävdats ovan odlingsgränsen. Bebyggelsen består främst av byggnader från 1900-talets mitt. Byn har också spelat en stor roll ur religionshistorisk synpunkt och var ett missionscentrum för Gällivare socken. Befintlig sträckning passerar söder om Kirunavaara i den södra delen av Kiruna. Kiruna ingår i Norrbottens kulturmiljöprogram och är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården, se karta i Bilaga D1. Värdet består i stadsmiljö och industrilandskap från talets början där tidens ideal för ett mönstersamhälle förverkligades på ett unikt sätt i det oexploaterade fjällandskapet. Staden Kiruna grundades på landets då största industriella satsning, gruvbrytningen i de norrbottniska malmfälten, och har utvecklats till ett centrum för norra Norrlands inland. Kiruna ingår i Norrbottens teknologiska megasystem. Det berörda området är förhållandevis glest på registrerade fornlämningar. Ett större antal kända arkeologiska lämningar förekommer längs Kaitumälven mellan Kaitum och Killinge samt söder om Kiruna. De lämningar som ligger inom cirka 150 meter från befintlig och alternativ sträckning redovisas i Tabell 6-5 och Tabell 6-6 i Bilaga D Inarbetade åtgärder Vid underhållsåtgärder längs befintlig sträckning, som medför att det finns risk för att någon fornlämning kan komma att beröras, skall samråd hållas med berörd länsstyrelse. Samtliga fornlämningar och deras villkorsområden markeras så de är väl synliga inför arbetena. Om tidigare ej kända fornlämningar påträffas i samband med underhållsåtgärderna anmäls detta till berörd länsstyrelse. Om en alternativ sträckning väljs kan kända fornlämningar och deras villkorsområden undvikas vid detaljprojektering. Samråd avseende detta sker med länsstyrelsen. Om tidigare ej kända fornlämningar påträffas i samband med underhållsåtgärder anmäls detta till berörd länsstyrelse. Sid 34

35 6.4.3 Konsekvenser av befintlig sträckning Verksamheten innebär att befintlig sträckning kommer att fortsätta att användas som idag. Påverkan på kulturmiljövärdena längs stråket bedöms som obetydlig. Ingen påtaglig skada på riksintressena bedöms uppstå. Konsekvenserna blir likvärdiga med dagens situation Konsekvenser av alternativ sträckning I Porjus innebär alternativ sträckning att ledningen dras utanför området som utgör riksintresse. Eftersom vattenkraften och kraftöverföringen utgör en del av riksintressets värden bedöms förhållandena bli likvärdiga med dagens situation. Inte heller i Kiruna innebär alternativ sträckning någon förändring jämfört med dagens situation. Ingen påtaglig skada på riksintressena bedöms uppstå. Alternativ sträckning påverkar värdena i kulturmiljön vid Killinge genom att kraftledningen blir synlig vid passagen över älven. Konsekvenserna bedöms lokalt bli måttliga. Det finns risk för att fornlämningar inom den nya ledningsgatan kan påverkas. Det är sannolikt att man i och med skyddsåtgärderna kan undvika att påverka lämningarna vid anläggande och framtida underhåll. Konsekvenserna för kulturmiljön blir små. 6.5 Rekreation och friluftsliv Förutsättningar Preparerade skidspår och en liten slalombacke med knapplift finns nära Porjus samhället. Backen är ca 500 m lång och har en fallhöjd på 100 m och är belägen på Porjusberget. Intill Porjus kraftstation, och strax norr om ställverk Porjus, finns Porjus golfbana. Alternativ sträckning går strax norr om Muddus/Dundret som är utpekat som riksintresse för friluftsliv med hänsyn till skidåkning. Både befintlig och alternativ sträckningkorsar Kalix- och Kaitumälven, som är riksintresse för friluftslivet med hänsyn till fritidsfiske och kulturstudier. Naturområden i Gällivare och Kiruna kommuner längs befintlig och alternativ sträckning är tillgängligt för bland annat jakt, fiske, skoteråkning, bär- och svampplockning och som strövområden. Ledningarna korsar flera utpekade skoterleder i både Gällivare och Kiruna kommun. En skoterled går mellan Porjus och Gällivare genom Stubba naturreservat längs befintlig sträckning. En skoterled korsas också av ledningarna sydväst om Kiruna. Generellt påverkar en luftledning friluftslivet främst visuellt men även genom man att ett svagt ljud uppstår, särskilt vid fuktig väderlek. Ledningen kan upplevas som störande vilket påverkar upplevelsen av området och känslan av orördhet kan minska. Tillgängligheten till natur- och rekreationsområden förändras inte av varken befintlig eller alternativ sträckning och utgör inget hinder för friluftslivet Inarbetade åtgärder Inga åtgärder föreslås. Sid 35

36 6.5.3 Konsekvenser av befintlig sträckning Verksamheten innebär att befintlig sträckning kommer att fortsätta att användas som idag. Konsekvenserna blir likvärdiga med dagens situation Konsekvenser av alternativ sträckning Golfbanan, motions- och skoterspår samt slalombacken i Porjus ligger redan idag nära befintliga kraftledningar utan att verksamheterna störs. Alternativ sträckning bedöms inte utgöra något hinder för närrekreation som exempelvis svamp- och bärplockning, skogspromenader, skoter- och skidåkning samt motion. Dock kommer både befintlig och alternativ sträckning att upplevas både visuellt och genom ljudeffekter vid fuktig väderlek. Sammantaget bedöms påverkan och konsekvenserna av en alternativ sträckning på friluftsliv bli likvärdiga med dagens situation. 6.6 Rennäring Förutsättningar Rennäringen styrs av renens vandringar över året. Renarna flyttas mellan olika betesområden utifrån årstid och tillgången på bete. Hur betesmarkerna nyttjas skiljer sig åt från år till år och beror på klimat, och andra yttre förutsättningar, inte minst påverkan genom mänsklig aktivitet och exploateringar. Detta innebär att inte bara områden utpekade som riksintressen är viktiga från ett rennäringsperspektiv. Forskning avseende hur ren påverkas av kraftledningar och vindkraft pågår i Sverige och Norge samt internationellt. Renarnas rörelsemönster följs till exempel genom att de förses med GPS-sändare eller genom spillningsinventeringar. I en sammanställning av forskningsläget avseende vindkraftens effekter på landlevande däggdjur har bland annat kraftledningarnas påverkan på ren beskrivits (Naturvårdsverket 2012). Vissa studier pekar på att renar undviker områden nära kraftledningar och att ledningarna kan fungera som barriär för renarnas rörelser i fjällområden. Andra undersökningar visar dock att det inte skulle finnas någon sådan påverkan. Forskarna menar att skillnaderna antagligen beror på att man har studerat olika skalor, det vill säga i de studier som gjorts på regional nivå har man sett att renar undvikit kraftledningar, medan de studier som inte finner några effekter gjorts på lokal skala. Resultat från forskningsprojekt i ett vindkraftsprojekt i Malå visar att renar störs under anläggningstiden och visar på undvikande av befintlig infrastruktur som vägar och kraftledningar (Naturvårdsverket 2013). Konkurrerande markanvändning utgörs exempelvis av annan infrastruktur och gruvnäring Inom området pågår aktivt skogsbruk och rovdjur förekommer. Befintlig och alternativ sträckning ligger inom Levas, Giras, Basté tjerusj, Unna tjerusj samt Sirges samebyars åretruntmarker, vilka får användas till renbete under hela året. Alla samebyarna bedriver sin näring inom Norrbottens län och är fjällsamebyar vilket innebär att deras åretruntmarker ligger ovan/väster om odlingsgränsen och sträcker sig upp till riksgränsen. Vinterbetesmarkerna är de områden där renarna får vistas under perioden 1 oktober till 30 april: Leavas har sina vinterbetesmarker i Kiruna, Gällivare Sid 36

37 samt Pajala kommuner medan Giras, Basté tjerusj och Unna tjerusj alla har sina vinterbetesmarker i Gällivare kommun. Sirges har sina vinterbetesmarker i fem kommuner: Jokkmokk, Boden, Älvsbyn, Piteå och Luleå. I samebyarna finns olika antal renskötselföretag av varierande storlek. Ett flertal objekt som omfattas av riksintresse för rennäring korsas eller tangeras av det befintliga och alternativa ledningsstråket mellan Porjus och Kiruna/Kirunavaara, se karta i Bilaga E1. Sirges sameby Sirges fjällsameby är Sveriges största sameby och har sina åretruntmarker i Jokkmokks kommun. På ett avstånd om cirka 2,5 km från samebyns norra gräns ligger både Porjus samhälle respektive station Porjusberget. Station Porjusberget, från vilken ledningarna utgår, ligger i utkanten av ett rastbetesområde som av samebyn är klassat som riksintresse, se Bilaga E1. Samma riksintresseområde överlappas av en yta som redovisats som trivselland, ett trivselland är områden dit renen söker sig naturligt för bete och vila under en längre period. I anslutning till riksintresset och trivsellandet har samebyn låtit uppför ett antal anläggningar. Befintlig sträckning går från station Porjusberget i nästan rakt nordlig riktning längs med Stora Luleälv och väg E45, se Bilaga E1. Cirka 2,2 km norr om Porjus samhälle korsar befintlig sträckning en flyttled av riksintresse där passagen över E45 är svår och klassat som riksintresse. Riksintresseområdet ligger cirka 300 m från Sirges samebys norra gräns. Alternativ sträckning går från station Porjusberget i nordostlig riktning och efter cirka 1,5 km korsas flyttleden och ytterligare 650 m längre bort korsas samebyns norra gräns, se Bilaga E1. Både befintlig och alternativ sträckning går genom samebyns vinterland vilket är betesmarker som nyttjas under januari till mars månad. Vinterbetesmarkerna betraktas ofta som rennäringens flaskhalsar, dessa områden är känsliga för ingrepp och störningar av olika slag. Avgörande för dessa områden är tillgängligheten till sammanhängande lavmarker av tillräcklig storlek som också har god betesro. För att kunna beta på ett funktionellt sätt delar samebyn upp sig i mindre vintergrupper, vilka rör sig över stora områden. Unna tjerusj sameby Befintlig sträckning fortsätter från samebyns sydliga gräns längs med Stora Luleälv och väg E45 till Kronsågen där den viker av mot nordost, se Bilaga E1. I höjd med berget Jutsávárre korsas en flyttled av riksintresse och i samma område tangerar befintlig sträckning ett större trivselland i dess västra kant. 11 km längre norrut, i höjd med sjön Stour-Avakadjo, passerar befintlig sträckning en flyttled som klassats som riksintresse. I anslutning till flyttleden finns ett område som nyttjas för rastbete som är av så stor betydelse att det pekats ut som riksintresse. Här har samebyn också en av sina anläggningar. Norr om berget Iso Svierkku går befintlig sträckning in i Siekvare, ett kärnområde av riksintresse, se Bilaga E1. Siekvare är ett kärnområde under vinterhalvåret då möjligheterna till vinterbete är goda tack vare fina sammanhängande lavrika barrskogar. Samma område är också redovisat som trivselland. Från Siekvare fortsätter en flyttled av riksintresse vidare västerut och i anslutning till kärnområdet är också två av Unna Sid 37

38 tjerusj anläggningar belägna. Gränsen mellan samebyarna Unna tjerusj och Basté tjerusj går i höjd med Latnivaara, se Bilaga E1. Alternativ sträckning passerar en flyttled vid sjön Hapasjaure och går vidare genom ett kärnområde, Stubba, som är av riksintresse, se Bilaga E1. Stubba ligger inom av samebyn redovisad vinterbetesmark inom Stubba naturreservat. I området, som även är redovisat som trivselland, är vinterbetesmöjligheterna mycket goda tack vare sammanhängande lavrika barrskogar. I nordöstra hörnet av kärnområdet Stubba korsar alternativ sträckning en flyttled vars passage över E45 betraktas som svår och därmed av riksintresse. På bägge sidor om väg E45 finns anläggningar, bland annat en rengärda tillhörande Unna tjerusj. Cirka 1 km öster om Stubba kärnområdet viker alternativ sträckning av mot norr och går mellan bergen Niehtsagistjåhkkå och Guossagåbba. Vid sjön Iso Svierikkujärvi viker alternativ sträckning av mot väster för att gå parallellt med befintlig sträckning genom kärnområdet Siekvare ända fram till gränsen mellan samebyarna Unna tjerusj och Basté tjerusj, se Bilaga E1. Befintlig och alternativ sträckning går genom samebyns vinter- och vårvinterland. För beskrivning av vinterlanden se stycket Sirges sameby. Vårvinterlanden nyttjas under mars-april och från dessa områden går flytten mot kalvningslanden. När detta sker beror av snöläge och betestillgång. Flytten sker längs de utpekade flyttlederna och vid dessa tidpunkter är rastbeten av stor betydelse. Under den här årstiden söker sig renen mot solsidor i sydsluttningar och älvdalar där marken blir bar tidigt. Om snötäcket fortfarande är tjockt och/eller förekommer hård skare är tillgång på hänglavsbete nödvändig. Basté tjerusj Invid gränsen mellan samebyarna korsar det befintlig sträckning en flyttled, se Bilaga E1. Flyttleden går i nordlig riktning och ledningsgatan går parallellt med denna i cirka 15 km, ända fram till Harrå. I Harrå passerar tre av samebyns flyttleder, varav två utgör riksintressen, järnvägen och denna svåra passage utgör ett riksintresse. Genom detta riksintresse passerar den befintliga sträckningen. Utöver flyttleder finns även en rengärda, ett slakteri och andra anläggningar, tillhörande samebyn, i området. I höjd med sjön Låpesjaure passerar befintlig sträckning en flyttled vars passage över järnvägen utgör ett riksintresse, se Bilaga E1. Cirka 2 km längre norrut finns ytterligare ett riksintresse, området mellan Fjällåsen och Kaitum utgör en svår passage, genom vilken det befintlig sträckning passerar. Genom samma riksintresse rinner också Kaitumälven vilken utgör gränsen mellan samebyarna Basté tjerusj och Girjas, se Bilaga E1. Alternativ sträckning passerar en flyttled ungefär på samma plats som befintlig sträckning, dvs. i höjd med Latnivaara, se Bilaga E1. I samma område korsar alternativ sträckning även järnvägen för att sedan gå parallellt med denna och befintlig sträckning vidare norrut. Avståndet mellan stråken är cirka 4 km. Alternativ sträckning fortsätter hålla en östligare dragning och två flyttleder korsas i höjd med Harrå. Vid berget Sàlatisvárri viker ledningen av mot öster och rundar byn Killinge samtidigt som den passerar ett rastbetesområde och en flyttled innan den passerar gränsen mellan Basté tjerusj och Girjas samebyar, se Bilaga E1. Ett rastbetesområde är mindre områden utefter en flyttled vilka är nödvändiga för att leden ska kunna utnyttjas. Rastbetet ger föda och vila för renhjorden och underlättar att hålla den samlad så att flyttningen kan fortsätta. Befintlig och alternativ sträckning går genom samebyns sensommar- (förhöst-) och höstland. Renhjorden befinner sig i sensommarlanden under augusti månad och betar i den låglänta björkskogen och på myrarna. Tillgången på grönbete är god men födan kompletteras med svamp som är rik på protein och fosfor. Sensommaren är en viktig Sid 38

39 uppbyggnadsperiod, renarna bygger nu upp muskelmassa och fettlager som är viktiga för att den ska överleva vintern. Det är därför viktigt att renarna får betesro under detta skede eftersom den är helt avgörande för renarnas möjlighet att överleva en kärv och hård vinter. Under september och oktober månad har renhjorden förflyttat sig till höstlanden som i huvudsak finns i lågfjällregionen. Näringshalten i betet har försämrats i och med förekomst av frostnätter. Renen väljer därför att gräva upp underjordiska delar från vattenklöver och andra ört växter. I oktober påverkar den första snön renens val av betesväxter och de betar främst olika marklavar. Betessituationen och möjligheten för samebyarna att genomföra renskiljningar avgör när flytten till vinterbeteslanden börjar. Girjas sameby Längs hela den befintliga sträckningen mellan Kalix- och Kaitum älvar, och därmed inom hela Girjas sameby, är området väster och öster om ledningsgatan redovisad som trivselland respektive kalvningsland, se Bilaga E1. Ett kalvningsland är områden tid vajorna återkommer för att uppsöka skydd och föda inför stundande kalvning. Norr om Kaitumälven, i närheten av Kaitum, korsar befintlig sträckning fyra av Girjas flyttleder varav en är en flyttled av riksintresse. Cirka 4 km längre norrut, vid Lappberg passerar en flyttled befintlig sträckning och järnväg, passagen är svår och klassad som ett riksintresse. Från Lappberg går en flyttled parallellt med befintlig sträckning i nordlig riktning ända till Kalixfors. I höjd med berget Sákkik korsas en flyttled av befintlig sträckning och i samma område har Girjas sameby ett antal anläggningar. En svår passage av riksintresse ligger cirka 1,5 km längre norrut vilket befintlig sträckning tangerar i dennes västra ytterkant. Vid Kalixfors passerar befintlig sträckning Girjas nordligaste flyttled och längs med Kalixälven går gränsen mellan Girjas och Levas samebyar, se Bilaga E2. Alternativ sträckning passerar en flyttled i höjd med Killinge där samma flyttled grenar sig i två, se Bilaga E2. Här viker också ledningen av väster utför att vid Lappberg korsa två flyttleder och den svåra passagen som är av riksintresse. Vidare norrut går alternativ sträckning parallellt med befintlig sträckning ända fram till Kalixfors och gränsen mellan samebyarna, Kalix älv. Befintlig och alternativ sträckning går genom samebyns sensommar-, höst- och förvinterland. För beskrivningar av sensommar- och höstland, se stycket Unna tjerusj. Renhjorden befinner sig i förvinterlanden under november och december månad. Snön har kommit, isarna har lagt sig och grönbetet har försämrats. Renarna samlas för slakt och skiljning till mindre vintergrupper. Under denna tid påbörjas också flyttningen till vinterlanden. Flytten är mödosam och lämpliga rastbeten är en förutsättning för att kunna genomföra flytten. Leavas sameby Befintlig sträckning går vid station Råtsi genom ett för samebyn viktigt område då fem flyttleder av riksintresse passerar här, se Bilaga E1. Hela området utgör en svår passage och har klassats som riksintresse. Området är även viktigt som rastbete och tre anläggningar är också belägna här. Vid berget Kirunavaaras södra ände viker befintlig sträckning av mot väster och följer bergssidan innan den går upp på bergets topp där Station Kirunavaara är placerad. Alternativ sträckning går parallellt med befintlig sträckning till en punkt i höjd med sjön Mettä-Rakkurijärvi där den ansluter till befintlig sträckning och följer samma dragning Sid 39

40 utmed berget Kirunavaaras bergssida innan den går upp till toppen av berget och Station Kirunavaara, se Bilaga E1. Befintlig och alternativ sträckning går genom samebyns förvinter- vinter- och vårvinterland. För beskrivning av förvinterland se stycket Girjas sameby. För beskrivning av vinter- och vårvinterland se stycket Unna tjerusj sameby Inarbetade åtgärder De åtgärder som kan bli aktuella längs befintlig sträckning är olika typer av underhåll som byte av stolpar och linor samt underhållsröjning. I det fall Vattenfall behöver göra underhållsåtgärder under de månader som samebyarna befinner sig i området kommer Vattenfall att kontakta samebyarna som en försiktighetsåtgärd. Vid dragning av alternativ sträckning har Vattenfall så långt som möjligt placerat ledningen i närheten av befintlig infrastruktur som vägar och kraftledningar för att samla påverkan och minska fragmenteringen av landskapet Konsekvenser av befintlig sträckning Från Porjus och vidare norrut går befintlig sträckning genom rennäringens åretruntmarker. Flyttleder, rastbeten och kärnområden av riksintresse berörs på flera ställen inom samtliga kommuner (Jokkmokk, Gällivare och Kiruna). De svåra passagerna av riksintresse som berörs av befintlig sträckning är bland annat områden där en flyttled korsar eller passerar i anslutning till ett vattendrag, järnväg, väg E45, mindre samhällen, industriområden eller kraftledningar. Tillgängligheten till betesmarkerna påverkas inte i någon större grad. Områden av riksintressen berörs och ledningen kan uppfattas som barriär av enstaka renar, men befintlig sträckning har funnits i området en längre tid och rennäringens aktiviteter bedöms ha anpassat sig till denna. Befintlig sträckning medför inte något nytt ianspråktagande av markområden Konsekvenser av alternativ sträckning Under byggtiden uppstår störningar för renar genom buller, fordonsrörelser och genom att människor vistas i området i större utsträckning än tidigare. I andra projekt har det kunnat konstateras att detta innebär att renar undviker att vistas i området och att flyttning försvåras. Denna påverkan är tillfällig och begränsas av de inarbetade åtgärderna. Påverkan minskar också i ledningens driftfas. Alternativ sträckning kan förstärka barriäreffekten på de platser där ledningen går parallellt med annan kraftledning eller parallellt med befintlig sträckning och på de platser där ledningen går genom obruten terräng kan en ny barriär skapas. Vid viss väderlek kan kraftledningar ge upphov till ljud som kan vara störande för renar. Alternativ sträckning bedöms inte på ett betydande sätt förändra sådana ljudstörningar. De bestående störningarna på renarnas beteende på grund av en kraftledning är mer osäkra. Berörda samebyar beskriver att renskötseln i området sannolikt kommer att förändras av den tillkommande ledningen och att den nya kraftledningsgatan kan innebära störningar för renskötseln då dessa ofta används för skotertrafik. En alternativ sträckning innebär att den nya ledningen anläggs i nord-sydlig riktning vilket är den motsatta riktning i vilken renarna strövar naturligt. Samebyarna har erfarenhet av att detta innebär att renarna följer ledningsgatorna ut ur betesområdena. Det, i sin tur, medför att renarna kan komma att vandra ut ur samebyarnas betesområden med risk för större sammanblandningar av renar mellan samebyarna. Detta innebär inte bara ett Sid 40

41 merarbete för renskötarna utan också ökade påfrestningar för renen av nya intrång som kan störa betesron och därmed öka trycket på andra betesmarker. En alternativ sträckning innebär att både flyttleder och betesmarker kommer att korsas. Siekvare och Stubba, vilka båda är kärnområden av riksintresse och nyttjas för vinterbete, kommer att beröras av den nya ledningen genom att betesmarken kommer att fragmenteras. I Lappberg finns en passage över järnvägen som är klassad som svår och av riksintresse. Passagen kan också ytterligare försvåras då alternativet innebär att den nya ledningen dras genom området i en ny sträckning. Renarna riskerar att följa den nya ledningsgatan istället för att följa flyttlederna och därmed gå i fel väderstreck. Den svåra passagen av riksintresse som är belägen direkt söder om berget Kiirunavaara kan även den försvåras. Detta eftersom flyttlederna som går genom området går i öst-västlig riktning och alternativ sträckning går i nord-sydlig riktning vilket medför samma risk som ovan, renarna följer ledningsgatan istället för flyttlederna. De direkta konsekvenserna av en alternativ sträckning innebär ökad fragmentering och därmed påverkan på samebyarnas möjlighet att nyttja för dem viktiga marker. De indirekta konsekvenserna som bedöms uppstå är ökad spridning av renarna och ökade kostnader för renskötarna samt ökat tryck på övriga vinterbetesmarker och vinterbetesgrupper. Totalt sett bedöms därför konsekvenserna av en alternativ sträckning som stora. Samebyarna motsätter sig den alternativa sträckningen Kumulativa effekter Samebyarna påverkas av ett flertal verksamheter som inverkar på samebyarnas möjlighet att bedriva en ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt bärkraftig rennäring. Markanvändningen förändras över tid och påverkar på olika sätt. Nedan ges en översiktlig bild av konkurrerande markanvändning i vinterbeteslandet. Markanvändningen enligt nedanstående beskrivning redovisas på karta i Bilaga E2. Skogsbruk Skogsbruk bedrivs i stort sett inom hela samebyarnas marker. Framförallt i vinterbetesområdet sker kontinuerliga avverkningar. Skogsbruket påverkar direkt och indirekt förutsättningarna för rennäringens bedrivande. Dels kan skogsbruket innebära att bete i form av mark och hänglav försvinner och dels kan skogsbrukets arbetsmetoder innebära att renskötselarbetet försvåras genom att markerna fragmenteras och renarna störs av mänsklig aktivitet. Skogsbruket förväntas fortsätta inom vinterbetesområdet. Väg/järnväg Vägar och skoterleder ökar tillgänglighet och genererar trafik som skapar störningar på renskötseln. Generellt sett påverkar trafik den betesro renar behöver, bidrar till att renhjorden skingras och skapar tillbud och olyckor. Vägar och skoterleder bildar barriärer och bidrar till att påverka riktningarna på renarnas naturliga strövande och vandringar efter föda. Även skogsbilvägar medför nackdelar för rennäringen då renen gärna följer de skogsbilvägar som plogas, vilket medför risk för ökad spridning av renhjorden. Skogsbilvägar innebär ett generellt betesbortfall eftersom betesmark kan ta i anspråk för väganläggningen Samebyarna berörs även av järnvägstrafik. Järnvägarna innebär barriärer och risker för olyckor. Förekomsten av vägar och skoterleder har i generaliserande ordalag negativa effekter på renskötseln, även om renskötare också har nytta av dem. Sid 41

42 Kraftledningar De stora kraftledningarna, 400 kv stamnätsledningar, korsar ofta av renens instinktiva och naturliga beteende att förflytta sig i väst-östlig riktning på höst och öst-västligt riktning på våren. Detta kan medföra att renar styrs i oönskad riktning och spridningen av hjorden blir större, vilket resulterar i ökad arbetsbelastning. Därtill kommer de ljud som alstras från kraftledningar vid vissa väder och som eventuellt kan uppfattas som störande för renarna. Kraftledningar påverkar även möjligheterna att flytta renarna med helikopter. Kraftledningsgatan används ofta för skoterkörning vilket påverkar renarna negativt, främst genom att renarna tenderar att sprida sig längs efter de hårdpackade skoterspåren. Snötäcket är ofta djupare i den röjda ledningsgatan och variation på snötätheten (djup snö/skoterspår) kan innebära att renar väljer att fortsätta längs det hårt trampade skoterspåret i båda riktningar längs ledningsgatan. Dels kan störning orsakas av mänsklig närvaro, dels utgör skoterspårens hårda, stabila yta ett bra underlag för renarnas förflyttning. Mineralprospektering och gruvverksamhet Inom samebyarna finns ett antal undersökningstillstånd medgivna (se karta Bilaga E2). Undersökningar kan ske genom mätningar som görs genom överflygningar på låga höjder men i många fall tas borrkärnor upp vilket innebär aktivitet och körning i terrängen. Ingreppet i marken är oftast väldigt begränsat. Påverkan från en gruvverksamhet kan ske både under anläggningstiden och under drifttiden. Störningar kan ske genom att renbetesmark tas i anspråk eller genom påverkan av den aktivitet som sker för gruvverksamheten exempelvis genom buller, damning och transporter. Gruvverksamhet kan också innebära en ökad trafik på omkringliggande järnvägar och vägar och därigenom en ökad risk för påkörningar. Vindbruk Generellt kan utbyggnad av vindparker ge upphov till ökade barriär- och undvikelseeffekter, betesförluster och störning. Störst är störningen under byggtiden. Inom samebyarna finns tre byggda och ett antal planerade parker. Planerade vindkraftsparker redovisas på kartan i Bilaga E2. Rovdjur Inom samebyarna finns samtliga av de fem stora rovdjuren representerade. Samtliga har renen som bytesdjur och påverkar därmed rennäringen. Dels genom direkt bortfall av djur och dels genom att mycket tid och arbete ägnas åt att skydda djuren från angrepp. Rovdjurens närvaro kan också störa och påverka renarna när de betar, vilket direkt påverkar deras kondition. Om renarnas kondition försämras leder detta bland annat till lägre slaktvikter och lägre kalvöverlevnad. Inom samtliga kommuner där samebyarna bedriver rennäring förekommer frekvent björn, lo och kungsörn. Även om järv företrädesvis förekommer i fjällvärlden finns tecken på att antalet ökar i skogslandet. Varg förekommer tidvis inom samebyarna. Normalt är björn inget problem i vinterbeteslandet. Rovdjursförekomsten påverkar samebyarnas möjlighet att nyttja betesmarker och utgör därför ett konkurrerande intresse. Övrigt Annan mark- och vattenanvändning som har påverkat samebyarnas renskötsel över tid, om än i mindre utsträckning än de tidigare beskrivna, är till exempel jordbruk och Sid 42

43 tätortsutveckling. Turism och friluftsliv i vinterbeteslandet är inte heller av den omfattningen att den innebär stora intrång. Täkter förekommer däremot och det finns ett visst ökat intresse för torvtäkter. Klimatförändringarna kommer att kräva anpassningar för rennäringen. Förväntade förändringar kan vara såväl positiva som negativa. Ökade nederbördsperioder, nya parasiter och förändrade årstidsland med kortare vinterbetsperiod kan förväntas Sammantagna kumulativa konsekvenser Sammantaget medför all pågående markanvändning, utöver rennäringen, kumulativa konsekvenser för rennäringen. Spridningen av renar till följd av störd betesro kan exempelvis leda till konflikter med andra markanvändare liksom med andra samebyar. Inom rennäringen ägnas mycket tid och arbete på att skydda renarna från olika typer av störningar, vilket betyder merarbete och ökade kostnader för både samebyarna som organisation och de enskilda renskötselföretagen Tillkommande kumulativa effekter av alternativ sträckning Alternativ sträckning mellan Porjus och Kiruna/Kirunavaara medför ytterligare ett intrång för rennäringen. Omfattningen av de kumulativa konsekvenserna kan variera alltifrån viss påverkan till omfattande påverkan genom exempelvis permanent bortfall av betesmark som kan omöjliggöra renskötsel för ett eller flera renskötselföretag i en sameby. Under byggtiden är risken för effekter på rennäringen genom tillfällig störning från verksamheten störst om renar befinner sig i området vid samma tidpunkt. De skadeförebyggande åtgärderna som föreslagits har till syfte att avhjälpa så att rennäringen inte ska påverkas negativt av ledningsarbetet. 6.7 Naturresurser Förutsättningar Lule älv används som vattentäkt för Porjus. Ett stort område som inrymmer delar av Porjus samhälle, och området där det nya ställverket Porjusberget planeras, är föremål för utredning för att utses som vattenskyddsområde. Rennäring och skogsbruk är den huvudsakliga markanvändningen i området. Områden som utgör naturreservat sköts i enlighet med reservatsföreskrifterna. Befintlig sträckning kräver inte att någon ny skogsmark tas i anspråk. Den befintliga ledningsgatan kräver underhåll och röjs återkommande, vilket medför att skogsbruk i den befintliga ledningsgatan upphör under den tid som ledningen är i drift. Befintlig sträckning går i huvudsak över terräng med morän och torvmark men det förekommer även isälvsmaterial i landskapet. Det finns en utpekad grundvattenförekomst i sand- och grusavlagringar på fyra olika platser (se Tabell 6-7) med måttliga eller mycket goda uttagsmöjligheter för grundvatten. Grundvattenförekomsten har beslutade miljökvalitetsnormer God kemisk grundvattenstatus samt God kvantitativ status, vilka båda uppnås i dagsläget. Sid 43

44

45 Uttagsmöjligheterna från berörda grundvattenförekomsten bedöms inte påverkas av spridningen av PAH:er från kraftledningsstolparna eftersom föroreningarna förväntas fastläggas i marken i nära anslutning till stolparna. Konsekvenserna bedöms bli små. 6.8 Infrastruktur Förutsättningar Europaväg 45 utgör väg av riksintresse då den ingår i det transeuropeiska transportnätet TEN. Under sommaren trafikerar Inlandsbanan bland annat sträckan Porjus- Jokkmokk. Befintligt och alternativt ledningsstråk korsar E45 mellan Porjus och Gällivare. Även Malmbanan ingår i det utpekade transeuropeiska transportnätet och är av internationell betydelse och utgör riksintresse. Banan sträcker sig mellan Riksgränsen och Boden, den är mycket viktig för godstrafiken men har även betydelse för persontrafiken. Banan ingår i det utpekade strategiska godsnätet. Befintlig sträckning korsar Malmbanan söder om Kiruna. Alternativ sträckning korsar Malmbanan på två platser. Befintlig och alternativ sträckning korsar Inlandsbanan mellan Porjus och Gällivare Inarbetade åtgärder Inga åtgärder bedöms nödvändiga för befintlig sträckning. En alternativ sträckning förordas inte av Vattenfall men om en alternativ sträckning väljs kommer avstånd enligt gällande riktlinjer att hållas där ledningen går parallellt med befintlig infrastruktur Konsekvenser av befintlig sträckning Befintlig sträckning bedöms inte påverka möjligheterna för utbyggnad eller utnyttjande av befintlig eller planerad infrastruktur. Konsekvenserna bedöms likvärdiga med dagens situation Konsekvenser av alternativ sträckning Alternativ sträckning bedöms inte påverka möjligheterna för utbyggnad eller utnyttjande av befintlig eller planerad infrastruktur. Konsekvenserna bedöms likvärdiga med dagens situation. Sid 45

46

47

48

49