Varför skola? Intervju med några barn i år F-2 ht- 07

Transkript

1 Varför skola? Intervju med några barn i år F-2 ht- 07 Marianne Stålhane

2 Ja, men förstår du inte att du måste gå i skolan. Varför måste man gå i skolan? För att lära sig saker och ting förstås. Vad då för saker, undrade Pippi. Allt möjligt, sa polisen, en hel massa nyttiga saker, multiplikationstabellen till exempel. Jag har klarat mig bra utan någon pluttifikationstabell i nio år, sa Pippi. Och då går det nog i fortsättningen också. Ja, men tänk så tråkigt det blir för dej att vara så okunnig. Tänk när du blir stor en gång, och någon kanske kommer och frågar dej vad huvudstaden i Portugal heter och du då inte kan svara. Jag kan visst svara, sa Pippi. Jag bara svarar så här: Om du är så förtvivlat angelägen om att få veta, vad huvudstaden i Portugal heter, så skriv för all del direkt till Portugal och fråga! Ja, men tror du inte du skulle tycka det var tråkigt, att du inte själv visste det? Kan väl hända, sa Pippi. Jag skulle väl ligga vaken ibland om kvällarna och undra och undra: Vad i all sin dar heter huvudstaden i Portugal? Men man kan ju inte få ha roligt jämt, sa Pippi och ställde sig på händerna ett tag. (Ur Pippi Långstrump av Astrid Lindgren) 2

3 INLEDNING Pippi gav skolan en chans under endast en dag och red sedan hem igen på sin prickiga häst med orden: Det är alldeles för mycket äpplen och igelkottar och ormar och sånt där. Jag blir precis yr i huvet. Man kan väl säga att Pippi är ett typiskt inifrånstyrt lustbarn som passar dåligt in den lydnadskultur som råder i skolan där Tommy och Annika och deras klasskamrater snällt framlever sina dagar. Och där fröken hela tiden frågar efter sådant som hon redan vet svaret på. Något tillfredsställande svar på frågan om varför man ska gå i skolan fick Pippi inte. Utifrån läroplanen (Lpo 94) blir svaret i korthet att skolan finns för att den ska: Ge kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för varje samhällsmedlem. Lägga grund för fortsatta studier. Förmedla och förankra vårt samhälles grundläggande värderingar. Främja utveckling av empati och medmänsklighet. Utveckla förmågan att påverka, ta ansvar och arbeta i demokratiska former. Något mer kontroversiell är Illeris (2007) beskrivning av skolan som återskapare av den rådande samhällsordningen, d.v.s. att anpassa individerna till det kapitalistiska systemet. Skolan har här en viktig roll när det gäller att sortera individerna efter rådande strukturella och ideologiska förhållanden. Man kan väl också i någon mån tillskriva skolan ett visst förvaringssyfte för någonstans måste barnen och ungdomarna vara innan de blir till nytta (och lönsamma) i samhället. Om man lämnar de övergripande målen och inriktar sig på det som händer i själva lärprocessen ute i klassrummen kan man få syn på lärares strategier och därigenom de inlärningsteorier som genomsyrar arbetet med eleverna. Samhället utvecklas och förändras och därigenom individerna och det är därför nödvändigt att även skolan och dess arbetsformer förändras. Scherp (2003) skriver: Att eleverna blivit annorlunda anges av lärare som den viktigaste problemskapande utvecklingsanstiftande faktorn. (sid.9) Enligt Scherp (2007) kan man se följande utveckling i den svenska skolan: Det tidigare dominerande förmedlingspedagogiska arbetssättet bygger på behavioristisk inlärningsteori där läraren förväntas förmedla och eleven konsumera, memorera och återge. Repetition är A och O. Men i dagens samhälle är det viktigt att vara aktiv och självständig. Samt att ha god samarbets- och problemlösningsförmåga och att kunna ta ansvar. Utvecklingen måste därför gå mot mer elevaktiva arbetssätt, vilket också tydliggörs i läroplanen. Elevaktiva arbetssätt bygger på konstruktivistisk teoribildning om lärande. Centralt här är att eleverna utmanas i sin föreställningsvärld. Kreativt tänkande genom problemlösning leder till lärande och utveckling på ett djupare plan.viktigt för läraren är att vara en aktiv handledare och att knyta an till elevernas frågor och erfarenheter. Samt att bidra till att eleverna utvecklar och förändrar sina föreställningsmönster för att uppnå fördjupad förståelse. Scherp har i sin forskning urskiljt tre olika undervisningsmönster: Den elevaktiva, den traditionellt förmedlingspedagogiska och ett arbetssätt som till det yttre är elevaktivt, men som till sitt innehåll kännetecknas av verksamhet där eleverna söker svar på frågor de inte ställt själva. Den betecknas som det svarsletande arbetssättet. Illeris (2007) beskriver hur en viss påverkan ger olika resultat för olika individer. Varje individ har sina unika tankestrukturer och det är därför lika viktigt att ta reda på vad eleverna redan vet som att planera vad de ska lära sig. Detta stämmer överens med den 3

4 konstruktivistiska teorins kunskapsbegrepp, där kunskap är något som varje individ skapar utifrån mötet med omvärlden (Scherp 2007). Gustavsson (2002) beskriver motsättningen mellan ett förmedlingspedagogiskt och ett progressivistiskt synsätt på skolans verksamhet. Han menar att det är en klassisk motsättning i skoldebatten som fortfarande är aktuell. Emellertid framhålls att kunskapsbegreppet fortfarande är oreflekterat. Enligt Scherps forskningsresultat är den vanligaste handlingsstrategin för lärare att finnas till hands samt att förmedla kunskap. Den minst förekommande strategin är att handleda och samtidigt utmana elevernas föreställningar, vilket är den strategi som skulle överensstämma bäst med grundprinciperna för elevaktivt lärande (Sherp 2007). Folkesson m.fl. (2004) beskriver hur svårt det är för praktiker (lärare) att ta till sig nya forskningsrön och på grund av dessa förändra sitt handlande. Lärare känner inte igen sig i det som beforskats. Att undervisa är ett väldigt komplext arbete och forskningen inriktas på avgränsade områden som inte känns relevanta och inte ger tillräckligt underlag för praktisk handling. Forskningen ger dem helt enkelt inte svar på de frågor de ställer. Den upplevs inte som omedelbart nyttig eller användbar för lärares yrkesutövning. (sid.118) Trots att samhället utvecklats så att det ställer nya krav på individerna finner man alltså fortfarande mycket av den gamla förmedlingsmodellen i skolan. Gunilla Dahlberg skriver i inledningen till boken Att fånga lärandet av Wehner-Godée (2000) har det visat sig relativt lätt att på ett teoretiskt plan ta till sig en syn på barn som aktiva och kompetenta och en syn på pedagogiken som reflekterande, medan det i den pedagogiska praktiken visat sig vara svårt att erövra en ny syn på barn, kunskap och lärande. (sid.8) Förenklat kan man kalla det förmedlingspedagogiska arbetssättet utifrånstyrning och det elevaktiva arbetssättet inifrånstyrning. Kan man då i elevernas sätt att tala om skolan urskilja inifrån- eller utifrånstyrning? Genom att fråga några elever på den skola där jag arbetar om deras tankar om varför skolan finns, tänkte jag mig att finna spår i ena eller andra riktningen. Grovt skissat som skolan finns för mig och mina behov/frågor just nu eller skolan finns för någon annans behov/frågor och jag har bara nytta av den i framtiden. INTERVJUERNAS GENOMFÖRANDE Jag genomförde intervjuer med tio barn, men betraktade den första intervjun som övningsintervju. Kvar blev alltså nio barn: tre i förskoleklass, tre i år 1 och tre i år 2. För att inte behöva störa några lektioner intervjuade jag barnen under fritidstid. Jag valde barn som jag visste skulle tycka om att berätta om sina tankar, såväl svenska barn (fyra) som barn med utländsk bakgrund (fem). Eftersom fler än hälften av barnen inte kunde läsa och skriva obehindrat, använde jag mig av en anpassad föreställningskarta utan de vanliga post-it-lapparna. Jag ställde vissa nyckelfrågor och skrev ner det barnen sa, samt försökte få fördjupad förståelse genom ytterligare frågor. Jag gick också igenom och sammanfattade det barnen hade sagt. Ett A3- papper låg framför oss på bordet hela tiden och barnen kunde se hur kartan växte fram. För att barnen skulle lotsas in i området skola tittade vi på bilder i några böcker, sedan ledde jag in samtalet på skolan: att vi var i en skola, att alla barn går till skolan varje dag osv. Jag gjorde också klart för barnen att det inte fanns något rätt svar på mina frågor utan att jag var intresserad av deras tankar och funderingar. Föräldrarna informerades muntligt eller genom ett litet brev i kontaktboken. 4

5 Den första frågan till barnen var ungefär: berätta om dina tankar om varför skolan finns. Därefter försökte jag gå vidare med de svar jag fick och intervjun löpte olika med olika barn. Varje intervju tog ungefär 30 min. Alla barn tyckte att det var svårt att svara på frågorna och hade, som det verkade, inte tänkt så mycket på detta förut. Det var naturligtvis inte lätt för så små barn att svara på frågor av övergripande karaktär även om jag på alla sätt försökte fråga så konkret som möjligt. Efter intervjun tackade jag barnen för att delat med sig av sina tankar. RESULTAT Alla barn uttryckte någon gång under intervjun att skolan finns för att man ska lära sig saker. Tillfrågade om vad det var för saker uppgav de flesta först matematik ( plus, minus, nummer och siffror ) och sedan att läsa och skriva. På frågan om varför man måste gå så många år i skolan då man lär sig dessa saker redan i år 1, funderade barnen länge och svarade oftast något om att man måste lära sig mycket och så man kan många saker när man blir stor. Någon svarade: fröknarna hittar på nya saker som man ska lära sig därför måste man gå många år. När barnen skulle beskriva meningen med att lära sig läsa, skriva och räkna hade de svårt att finna ord, men många funderingar kom ändå fram. Annars kan man inte köra bil. Man kan gå in på fel ställe. Mammorna och papporna blir stolta om barnen kan mycket. Så att man kan jobba. Hjärnan blir inte full med matte annars. Om man ser en skylt kan det bli fel om man inte kan läsa. Man lär sig matte för att kunna, man vill kunna för att vara bra, det är kul att kunna. Det är inte bra om någon frågar och jag inte kan. En flicka sa: jag måste veta nummer och tal för om jag får ett prov av fröken och jag inte kan det så X-ar hon mig. Det betyder: du har gjort fel. Några av de tvåspråkiga barnen framhöll vikten av att lära sig prata svenska, de menade att det var huvudsyftet med skolgången. Om skolan inte fanns lär man sig inte så man förstår andra, då vill man skaffa en skola så att man kan lära sig svenska. Skolans värdegrundsarbete har satt sina spår. Om skolan inte fanns kunde man inte lära sig vad som är bra och de. Stora pojkar skulle skjuta folk, för de har inte lärt sig att det är förbjudet. Man ska göra som fröknarna säger så att man inte blir dum. Man lär sig att det är viktigt att vara snäll. Man ska trivas och ha roligt i skolan. Flera barn funderade på hur tokigt det skulle bli om man inte gick i skolan: Om skolan inte fanns skulle barnen göra fel hela tiden. Om skolan inte fanns skulle man hålla på med konstiga saker och säga fel när man ska läsa. Bland de yngsta barnen uppfattades skolan viktig därför att de inte kunde vara ensamma hemma och det var omöjligt att vara med föräldrarna. Skolan finns för att vuxna ska få vara ifred. De vuxna vill inte att barnen ska störa när de arbetar på jobbet. Om man är hemma och bara sitter blir det inte bra - huset kan brinna upp. Det är bra att skolan finns, annars skulle jag bli ensam. Om jag fick välja skulle jag gå till skolan så slapp jag vara ensam hemma. Sammanfattningsvis kan man dela in barnens svar i fem grupper: Man går i skolan för att lära sig saker, framför allt räkna, skriva och läsa. Man går i skolan för att lära sig prata och förstå svenska. Man går i skolan för att lära sig om värdegrunden. Man går i skolan för annars skulle man göra tokiga saker. Man går i skolan för att man inte kan vara ensam hemma. Alla de intervjuade barnen hade en positiv inställning till skolan. Flera barn uttryckte att man vill gå till skolan för att det är roligt och man träffar kompisar. Barnen beskrev också skolan som viktig och bra. En tillvaro utan skola var inget lockande alternativ. 5

6 DISKUSSION Gemensamt för alla intervjuerna är att barnen tyckte att det var svårt att svara på frågorna. Detta kan tänkas bero på att såväl föräldrar som lärare alltför sällan talar med barnen om syftet med det som görs i skolan. På lärarutbildningen verkar man dock ha tagit itu med den saken. De lärarstuderande som haft sin VFU i min klass under höstterminen lade stor vikt vid att berätta meningen med de olika momenten för barnen. Som tidigare nämnts är det också svårt för yngre barn att tänka övergripande på ett ämne. Små barn är mycket här och nu - inriktade. Någon tyckte att skolan var viktig därför att man lär sig saker så att man kan svara på frågor i frågesport, när man just haft en sådan i klassen. Intervjuerna genomfördes veckorna före jul och flera barn uttryckte att skolan var bra för att man får pyssla. Att barn också svarade utifrån vad som händer runt dem illustreras av pojken som tyckte att det är viktigt att kunna läsa så att man kan läsa papper från skolan när man blir vuxen. Det faktum att skolan är viktig och finns för att man ska lära sig saker är dock något som alla barn tagit till sig. Detta är så självklart att ytterligare funderingar kring saken blir förvirrande. Flera barn sa att skolan var viktig för annars skulle man få vara ensam hemma. Detta kan möjligen bero på att det inte var så länge sedan barnen gick i förskola ( dagis i vardagligt tal). Kanske händer det där att föräldrar pratar med sina kinkande småttingar om att mamma/pappa måste gå till jobbet. För skolbarn som inte vill gå till skolan tar man nog i allmänhet till andra argument. Hur var det då med spår av inifrånstyrning och utifrånstyrning? Uttalanden som vi går i skolan för att lära oss saker för att kunna dom, tyder på att barnen inte uppfattar det meningsfulla med olika lärområden. Man måste också som sagt kunna saker för att inte bli X-ad av fröken. Det förekommer också uttalanden som handlar om att man lär sig för att mamma, pappa eller kusinerna ska tycka att man är duktig. Flera barn hänvisar också meningen med skolan till ett framtida vuxenliv då man ska jobba, ta körkort eller komma ihåg en kod. Det finns nästan inga uttalanden som handlar om att man i skolan sysslar med sådant som är angeläget för barnen just nu, d.v.s. att man knyter an till barnens egna erfarenheter och frågor. En pojke sa emellertid: fröken lär oss läsa och skriva för det är roligt att förstå vad de säger på en bok. För honom verkar ändå läsförmågan vara meningsfull i nuet. Han var också den enda som uttryckte att det kunde vara lustfyllt att läsa. Å andra sidan tyckte barnen att skolan var rolig och viktig och trodde att om det inte fanns en skola skulle man vilja ha en. Det tyder ändå på att skolan i något avseende svarar mot barnens behov. För så små barn är skolan fortfarande ny, skoldagarna korta och arbetspassen innehåller en hel del moment av lek och skapande. Att flera barn tog upp värdegrundsarbetet kan förklaras med att mycket tid i förskoleklass och år 1 upptas av samtal om hur man ska vara mot varandra för att följa skolans värdegrund. Barnens tankar om skolan skulle kunna tolkas så, att de tyder på ett traditionellt förmedlingspedagogiskt arbetssätt med vissa elevaktiva inslag, där läraren har en handledningsfunktion ( när man är klar får man göra något valfritt ). Detta arbetssätt är ju enligt Scherp (2007) också det vanligaste. Men det är vanskligt att dra slutsatser eftersom barnen verkade så ovana vid att tänka på och tala om varför man går i skolan. En del av det barnen sa kan ha kommit från vuxna och kanske skymdes det barnen ville ha sagt av att de inte kunde hitta de rätta orden. En viktig lärdom från denna lilla intervjuundersökning är dock att det är viktigt att även för yngre barn förklara meningen med olika moment eller lärområden och att samtala med barnen så att de får en fördjupad förståelse av sin skoltillvaro. 6

7 SAMMANFATTNING Enligt Scherp (2007) kan man urskilja två inlärningsteorier som lärare bygger sitt agerande på: den behavioristiska och den konstruktivistiska. Den förra innebär att läraren är styrande och eleven memorerar och återskapar. Den senare att eleven är aktiv och medskapande och att läraren utgår från elevens aktuella förståelse och försöker utmana denna. Genom att intervjua barn med föreställningskarta om deras tankar om meningen med skolan ville jag få syn på spår av dessa olika sätt att förhålla sig till lärprocessen. Barnen tyckte i allmänt att det var svårt att svara på frågorna och verkade ovana att tänka i dessa banor. Emellertid kom många intressanta tankar fram men det är svårt att dra några slutsatser. Möjligen kan man finna flest spår av traditionell förmedlingspedagogik. Barnen tyckte om skolan och tyckte att skolan var rolig och bra. Slutsatsen blir att det är viktigt att man samtalar med barnen om varför man gör olika saker i skolan så att barnen bättre förstår meningen med sitt skolliv. LITTERATUR Folkesson, L., Lendahls Rosendahl, B., Längsjö, E. & Rönnerman, K. (2004). Perspektiv på skolutveckling. Lund: Studentlitteratur. Gustavsson, B. (2002). Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. (Myndigheten för skolutveckling).liber AB. Illeris, K. (2007). Lärande. Studentlitteratur. Lindgren, A. (1945). Pippi Långstrump. Stockholm: Rabén & Sjögren. Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94). Skolverket och CE Fritzes AB. Scherp, H-Å. (2003). Att leda lärande samtal. Karlstad: Karlstads universitet. Scherp, H-Å. & Scherp, G-B. (2007). Lärande och skolutveckling. Karlstad: Karlstads universitet. Wehner- Godée, C. (2000). Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber AB. 7