1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Uruguay 2012 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Uruguay är en stabil demokrati med välutvecklade samhällsinstitutioner. I ett regionalt perspektiv präglas Uruguay av relativt låga inkomstskillnader och hög utbildningsnivå. Den sittande regeringen tar sina förpliktelser vad gäller mänskliga rättigheter på allvar och Uruguay är internationellt sett aktiv i dessa frågor. Med början i juni 2011 innehade Uruguay under 18 månader ordförandeskapet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Regeringarna Vázquez-Mujica har sedan 2005 visat större intresse för mänskliga rättigheter än sina föregångare, särskilt vad gäller att utreda de cirka 200 försvinnanden som inträffade under militärdiktaturen Den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter kom 2011 i ett uppmärksammat avgörande fram till att Uruguay är skyldigt att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna under diktaturen. Samma år antogs en ny lag som gjorde att domstolar fick större möjligheter att åtala misstänkta förbrytare, inte minst eftersom preskriptionstiden för brotten förlängdes. Ett av landets största problem vad gäller mänskliga rättigheter är situationen på de överbelagda fängelseanstalterna där ungefär 60 procent av de intagna inte är slutligt dömda. De sanitära förhållandena är ofta undermåliga och det råder brist på utbildad personal samt rehabiliteringsåtgärder. FN:s särskilde rapportör mot tortyr besökte Uruguay 2012 och tog fasta på regeringens insatser för att förbättra situationen men påpekade att många problem återstår samt att dessa kräver djupgående juridiska och institutionella reformer. Arbetslösheten uppgick 2012 till 7,1 procent men en stor del av befolkningen är undersysselsatt eller arbetar i den informella sektorn. Barnarbete är förbjudet men förekommer. Andelen fattiga i samhället har sjunkit i takt med de senaste

2 2 årens ekonomiska uppgång men fortfarande beräknas nio procent av befolkningen leva i fattigdom. Bland dessa är afro-uruguayaner överrepresenterade. Sjukvård är gratis för alla medborgare men resurserna är otillräckliga, framförallt på landsbygden. Utbildningsväsendet hör till de bättre i Latinamerika och i princip alla ungdomar i åldrarna år är läskunniga. Medan nästan samtliga barn avslutar grundskolan är det ett stort problem att många hoppar av påbörjade gymnasiestudier. Fler kvinnor än män avslutar högre studier men trots det har män högre medelinkomst. Kvinnor är tydligt underrepresenterade i politiken men 2014 kommer för första gången en kvoteringslag att vara tillämplig vid nationella val. I slutet av 2012 godkändes en ändring av abortlagstiftningen vilken innebär att abort fram till tolfte graviditetsveckan är tillåten, dock med vissa förbehåll. Prostitution är lagligt och reglerat. Människohandel förekommer och FN:s särskilde rapportör för trafficking av människor, speciellt kvinnor och barn, uppmärksammade 2010 brister i åtgärderna mot sexuell kommersiell exploatering av barn. Hbt-personers åtnjutande av mänskliga rättigheter har förbättrats under de senaste åren. Samkönad adoption är tillåten och ett politiskt välförankrat lagförslag från 2012 om en könsneutral civillag väntas möjliggöra samkönade äktenskap inom kort. Diskriminering är dock alltjämt ett stort problem, särskilt för transpersoner. Samhället är i många avseenden otillgängligt för personer med funktionsnedsättning. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Uruguay har ratificerat följande centrala konventioner avseende mänskliga rättigheter: Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Right (ICCPR) 1970, samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt. 1970, och avskaffandet av dödsstraffet, Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) 1970, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) 1968.

3 Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) 1981, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) 1986, samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, båda ratificerade Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced Disappearance (CED) Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) 2009, samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, 1970, samt det tillhörande protokollet från 1967, Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC) Den interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, År 2012 besökte FN:s särskilde rapportör mot tortyr Uruguay på ett uppföljningsbesök efter att 2009 ha påpekat många brister inom bland annat kriminalvården. FN:s särskilde rapportör för rätt till vatten och sanitära förhållanden besökte Uruguay samma år. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr 3 Politiska mord eller avrättningar sanktionerade av statsmakten förekommer inte. Förbud mot tortyr är inskrivet i konstitutionen. Under 2012 valdes den första styrelsen till det institut som bland annat ska fungera som landets nationella mekanism mot tortyr i enlighet med vad protokollet anger. FN:s särskilde rapportör mot tortyr riktade efter ett besök i mars 2009 stark kritik mot missförhållanden i landets fängelser och häkten. Det gällde bland annat fall av misshandel samt stor överbeläggning med påföljande bristfälliga sanitära förhållanden och brist på sovplatser. Besök är tillåtna men försvåras genom att besökarna tvingas genomgå strikta och påträngande kontroller. Det förekommer att fångar utsätts för misshandel, både av vakter och av andra interner. Dödsfall har rapporterats. Otillräcklig tillgång till hälsovård fortsätter att vara ett omfattande och allvarligt problem liksom fångarnas bristande möjligheter till rehabilitering och återintegrering i samhället.

4 4 I Uruguay finns dock ett av få latinamerikanska statliga rehabiliteringscentra. Fångar kan söka till centret i slutfasen av sina fängelsestraff men det faktum att cirka två tredjedelar av Uruguays interner fortfarande inte har fått sin slutliga dom försvårar rehabiliteringsplaneringen. Förhållandena på kvinnofängelserna anses vara bättre, dock inte tillfredsställande för de barn som bor tillsammans med sina intagna mödrar. Regeringen har efter rapporten från FN:s särskilde rapportör mot tortyr försökt komma tillrätta med missförhållandena på landets anstalter. Det återstår dock mycket att göra enligt flera enskilda organisationer, bland annat Servicio de Paz y Justicia, SERPAJ. Nämnd organisation skriver i en rapport från maj 2011 att 26,4 procent av alla intagna säger sig ha blivit utsatta för fysiskt våld och att 20 procent inte vet vem som är deras advokat. Samma rapport anger också att 70 procent av unga brottslingar återfaller i brott. I november 2011 startade ett program delfinansierat av EU för att reformera viss lagstiftning samt förbättra hälsovården. På inbjudan av landets regering besökte FN:s särskilde rapportör mot tortyr Uruguay på nytt i december Den slutgiltiga rapporten ska presenteras i mars I sina preliminära slutsatser uppmärksammade rapportören att regeringen har gjort det förra besökets rekommendationer till en referenspunkt i reformarbetet. Positivt är att flera avdelningar och anstalter har stängts och att modernare anstalter har öppnats. Många av de ovan nämnda problemen återstår dock att åtgärda och detta kräver inte bara bättre infrastruktur utan djupgående juridiska och institutionella reformer. Barn och ungdomar löper risk för undermålig behandling på polisstationer och institutioner. Polisvåld förekommer, främst under det första dygnet efter gripandet, då den misstänkte inte har rätt till advokat. Lagen ogiltigförklarar dock bekännelser som gjorts innan den gripne fått kontakt med advokat och domare. Anmälningar mot polisen utreds internt och leder ofta till åtgärder mot de skyldiga. 4. Dödsstraff Konstitutionen förbjuder dödsstraff sedan Rätten till frihet och personlig säkerhet Det finns inga politiska fångar eller rapporterade fall av godtyckliga frihetsberövanden. Polis måste ha skriftlig order för anhållan utom när någon ertappas för ett brott på bar gärning.

5 5 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolarna är enligt konstitutionen självständiga i förhållande till den verkställande makten. Högsta domstolen tillsätts av ett oberoende råd och tillsätter i sin tur övriga domare. Domstolarna anses generellt vara självständiga även i praktiken och fria från påtryckningar. Domarna anses inte vara korrumperade. Det finns en militär domstolshierarki som dömer militär personal i disciplinärenden. Sista instans i sådana mål är högsta domstolen utökad med två militära ledamöter. Rättssystemet är överbelastat och långsamt vilket bidrar till landets stora problem med överbeläggning i fängelser och häkten. En tredjedel av alla frihetsberövade bedöms vänta på dom. Möjlighet till borgen finns men medges sällan av ansvarig domare. Straffbarhetsåldern är 18 år men det pågår en debatt om att sänka den till 16 år. Förslaget kommer att avgöras genom folkomröstning i samband med valen Korruption och samarbete med kriminella nätverk har rapporterats förekomma inom polisen, vilket bland annat beror på bristfällig utbildning och låga löner. En lag om bildande av ett nationellt institut för mänskliga rättigheter antogs 2008 och 2012 valdes den första styrelsen för Institución Nacional de Derechos Humanos av parlamentet. Institutet har ett självständigt och brett mandat under den lagstiftande makten att övervaka de mänskliga rättigheterna utifrån den uruguayanska konstitutionen och internationella konventioner. Mandatet möjliggör anmälningar om brott mot de mänskliga rättigheterna och utfärdande av beslut för att stoppa kränkningar. Institutet fungerar även som landets nationella mekanism mot tortyr i enlighet med det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr. Under sina fem första månader mottog institutet över hundra anmälningar. Uruguay intog år 2012 plats 20 bland 174 länder i Transparency Internationals index över upplevd korruption. 7. Straffrihet Frågan om straffrihet i Uruguay diskuteras huvudsakligen med avseende på de brott som militärer och poliser begick under diktaturen Uruguay hade under många år på 70-talet flest politiska fångar per capita i hela världen. När demokratin återinfördes 1985 utfärdades politisk amnesti och samtliga politiska fångar frigavs genom att en amnestilag antogs efter en folkomröstning 1989 (57 procent för och 42,5 procent mot). Amnestilagen innebär att brotten mot mänskliga rättigheter under diktaturåren endast i undantagsfall kan leda till åtal. Drygt 200 uruguayaner, även barn, försvann under denna period. Ett fyrtiotal fördes bort i Uruguay, cirka 170 i Argentina, sju i Chile och

6 6 två i Paraguay. Därtill beräknas cirka personer, en hög siffra i förhållande till landets befolkning på cirka tre miljoner invånare, ha varit frihetsberövade av politiska skäl under någon tid. En stor andel av dessa föll offer för omfattande och systematisk tortyr. Under lång tid visade regeringarna i post-diktaturens Uruguay, i en regional jämförelse, mindre vilja än några av sina grannländer att utreda kränkningar av mänskliga rättigheter. Tre regeringar i följd underlät att utreda försvinnandena. President Battle tillsatte år 2000 en kommission (Comisión para la Paz) med uppgift att utreda de försvunna medborgarnas öde. Kommissionen redovisade i april 2003 att den ansåg sig ha klarat upp 95 procent av försvinnandefallen i Uruguay. Kvarlevor har dock endast återfunnits i ett par fall. I rapporten lades ansvaret för försvinnandena på staten som helhet; någon individuellt ansvarig utpekades inte. Kritik mot kommissionens utformning och begränsade mandat framfördes framförallt av organisationer för mänskliga rättigheter men även från politiker. Utredningen omfattade inte samtliga kända fall och inga egentliga kartläggningar av ansvarsförhållanden mellan de politiska institutionerna under den civil-militära diktaturen genomfördes. Ovan nämnda amnestilag gjorde länge att endast ett fåtal av de brott som hade begåtts under diktaturen kunde lagföras. Domare var tidigare tvungna att inför en eventuell prövning fråga regeringen om det förevarande brottet omfattades av amnestilagen. Den nuvarande regeringen utvidgade dock möjligheten till lagföring genom att tolka amnestilagen som att den inte gällde brott begångna innan juni 1973 då militärdiktaturer formellt tog makten eller om brott begåtts utanför Uruguays territorium. Den president som 1973 upplöste de båda demokratiskt valda kamrarna, Juan María Bordaberry dömdes år 2010 till 30 års fängelse för politiska mord och försvinnanden under diktaturen samt för att ha agerat i strid med konstitutionen. Åtalen avsåg politiska motståndare som mördats eller gripits utanför uruguayanskt territorium och mord av fängslade under försvårande omständigheter. Bordaberry avtjänade sitt straff i husarrest tills han dog I februari 2011 fann Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter i det uppmärksammade Gelman-fallet att Uruguay var ansvarigt för kidnappningen av och mordet på en kvinna, samt bortadoptering av den dotter hon fött i fångenskap. Domstolen fann även att Uruguay hade en skyldighet att undanröja de hinder, inte minst amnestilagen, som fanns mot lagföring av brott mot mänskliga rättigheter under diktaturtiden. I juni 2011 utfärdade president Mujica ett dekret som ogiltigförklarade tidigare presidenters beslut om vilka brott som kunde lagföras. I oktober samma år antogs en lag som i praktiken gjorde amnestilagen verkningslös samt undanröjde preskriptionstiden för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter under diktaturen. Lagen var en effekt av att landets högsta domstol några månader tidigare bedömt att ett par

7 7 militärer inte kunde åtalas för påtvingade försvinnanden eftersom den brottsrubriceringen inte funnits i strafflagen när handlingen utfördes. Personerna dömdes istället för mord med försvårande omständigheter. Flera större gruppmål hann sättas igång av före detta politiska fångar och anhöriga till försvunna innan Uruguays högsta domstol i slutet på februari 2013 kom fram till att vissa paragrafer i lagen från oktober stod i strid med konstitutionen. Beslutet väckte stor uppståndelse och har lett till ett juridiskt läge som ännu är oklart. I oktober 2011 hittades kvarlevorna av en av de mest kända personer som försvann under diktaturen, grundaren av Frente Amplio Maestro Julio Castro Pérez, varvid man kunde konstatera att han hade skjutits i huvudet. Detta uppmärksammades särskilt eftersom La Comisión para la Paz i en tidigare utredning hävdat att Castro dött av tortyr och dumpats i Rio de la Plata. Händelsen har lett till att kommissionen än en gång ifrågasatts. 8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Konstitutionen föreskriver full yttrande- och mediefrihet. Det finns ett rikt medieutbud med fritt utrymme för kritisk journalistik och ingen statlig censur förekommer. I enlighet med den Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter avskaffades 2008 den lag som förbjöd skymfningar av patriotiska symboler samt förolämpning och ärendekränkning. Den nya lagen skyddar däremot mot ärekränkning vid intrång i privatlivet. Det finns fyra nationella Tv-kanaler som är gratis för alla, varav två är statliga. Ägarkoncentrationen för de privata kanalerna är hög. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2012 har Uruguay klättrat till plats nr 32 av 179 länder jämfört med plats 37 år Det finns inga specifika restriktioner för internetanvändning i Uruguay och infrastrukturen för telekommunikation hör till de mest utvecklade i Latinamerika. Enligt Unicef fanns det år 2010 i genomsnitt 132 mobiltelefoner och 42 internetanvändare per 100 invånare. 9. Mötes- och föreningsfrihet Det råder full mötes- och föreningsfrihet i Uruguay. Konstitutionen garanterar strejkrätt och möjligheten till bildande av fackföreningar. 10. Religions- och övertygelsefrihet Konstitutionen föreskriver full religionsfrihet vilket respekteras av regeringen. Kyrka och stat är åtskilda och det förekommer ingen religionsundervisning i

8 8 offentliga skolor. Det uruguayska samhället är relativt sekulariserat och relationerna mellan de olika religiösa samfunden är goda. Det finna inga uppgifter om religiösa förföljelser. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Sedan 1985 hålls vart femte år fria och demokratiska val av president, vicepresident samt ledamöter av parlamentets båda kamrar och de 19 provinsparlamenten. Om ingen av presidentkandidaterna får mer än 50 procent av rösterna i första omgången avgörs valet i en andra omgång. Valdeltagande är obligatoriskt och uppgick i det senaste presidentvalet 2009 till cirka 90 procent. Presidenten utser ett ministerråd och vicepresidenten är ordförande för både senaten och parlamentet som helhet. De två traditionella partierna Blancos (egentligen Partido Nacional) och Colorados har dominerat politiken i generationer men båda partierna är nu för andra mandatperioden i följd i opposition. Vänsteralliansen Frente Amplio fick drygt 50 procent av rösterna i valet 2009 och stödjer före detta gerillaledaren José Mujica som tillträdde presidentämbetet Politisk pluralism råder och oppositionen fungerar fritt. Kvinnor är underrepresenterade i politiska församlingar. I parlamentet är 14 procent av ledamöterna kvinnor medan två av 26 ministrar och viceministrar är kvinnor. En lag om kvotering antogs 2009 och blir tillämplig i de nationella valen för första gången FN:s kommitté för avskaffandet av alla former av rasdiskriminering noterade i sin granskning av Uruguay 2011 att information saknas om politisk representation av landets minoriteter, liksom om statliga åtgärder för att öka denna. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Fackföreningarna är av tradition en viktig politisk maktfaktor. Mer än 80 procent av de offentliganställda, men bara fem procent av de privatanställda, är fackligt organiserade. Den största fackliga centralorganisationen är Plenario Intersindical de Trabajadores - Confederación Nacional de Trabajadores, PIT-CNT, med medlemmar fördelade på ett åttiotal fackförbund. Arbetslösheten var enligt officiella siffror 7,1 procent i september En stor del av befolkningen är dock undersysselsatt eller arbetar i den informella sektorn. Staten fastställer en minimilön som justeras en gång om året. För 2012 är denna pesos men höjdes i januari 2013 till pesos (cirka respektive kronor). Tjugo dagars betald semester utgår efter ett års anställning. Uruguay har ratificerat Internationella arbetsorganisationens, ILO, åtta centrala konventioner om arbetsrätt. Konstitutionen garanterar strejkrätt och möjligheten till bildande av fackföreningar.

9 9 Barnarbete förekommer inom jordbruket och den informella sektorn, framförallt på landsbygden. Uruguay har sedan 2006 en omfattande lagstiftning som skyddar hushållsarbetares rättigheter, vilken bland annat medger inspektion på arbetsplatser det vill säga i privata hem. Än så länge har dock få inspektioner genomförts. Genom att relevant lagstiftning redan fanns kunde Uruguay år 2012 som första land i världen ratificera ILO:s konvention 189 om hushållsarbetares rättigheter. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt FN:s utvecklingsprogram, UNDP, gick 5,9 procent av Uruguays BNP 2011 till sjuk- och hälsovårdssektorn. Dödligheten för barn under fem år är 13 per levande födda och medellivslängden är i genomsnitt 77 år (74 år för män, 81 år för kvinnor). Sjukvård är gratis för alla medborgare men den offentliga sjukvården anses generellt sett vara bristfällig, särskilt på landsbygden. Bland befolkningen i åldrarna år beräknar FN:s organ för hiv/aidsfrågor, UNAIDS, att 0,6 procent bär på hiv-virus och personer har bekräftats som smittade. Detta föranledde ett nationellt åtgärdsprogram som pågick under I en utvärdering gjord 2012 inför nästa fyraårsperiod konstaterar hälsoministeriet flera framgångar. Inte minst lyfter man fram gratis distribuering av preventivmedel till ungdomar och prostituerade, mer integrerad sexualundervisning i skolan samt utbildning av lärare. Uruguay har förhållandevis många tonårsmödrar i åldrarna år (60 per kvinnor). Detta har delvis att göra med den låga åldersgränsen för äktenskap. 14. Rätten till utbildning Den allmänna utbildningsnivån i Uruguay hör till de högsta i Latinamerika. Enligt uppgifter från FN:s barnfond (UNICEF) kan i princip alla ungdomar i åldrarna år läsa. Den nioåriga grundskolan är obligatorisk och kostnadsfri. Inom ramarna för utbildningsprogrammet Plan Ceibal som syftar till att jämna ut digitala kunskapsklyftor hade alla skolbarn 2009 i åldrarna sex till tolv år och deras lärare tillhandahållits en bärbar dator. Medan nästan samtliga barn avslutar grundskolan är det ett stort problem att många hoppar av påbörjade gymnasiestudier. På landsbygden ligger andelen avhopp på 27 procent och bland stadsbor 13 procent. Den högre statliga utbildningen är gratis och knuten till huvudstaden Montevideo. Högre studier är dock förknippade med stora kostnader för uppehälle och/eller pendlingskostnader samt studiematerial. Universitetsutbildningarna präglas av medelsbrist och överfulla lärosalar.

10 Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard I FN:s index för mänsklig utveckling, HDI, för 2012 återfinns Uruguay på plats 51 av 187 länder. De senaste årens goda ekonomiska tillväxt har medfört att andelen av befolkningen klassificerad som fattig har sjunkit. I en rapport från forskningsinstitutet CEPAL sjönk andelen fattiga och mycket fattiga från 8,6 respektive 1,4 procent 2010 till 6,7 respektive 1,1 procent Trots denna positiva trend kvarstår många strukturella problem. Enligt en rapport skriven inom ramarna för FN:s utvecklingsprogram, UNDP, 2010 utgör uruguayaner av afrikansk härkomst cirka nio procent av befolkningen och över 55 procent av dessa lever i fattigdom. Enligt den enskilda organisationen Un Techo para mi País levde uruguayaner 2010 i slumliknande förhållanden. Över 80 procent av dessa hushåll har tillgång till rinnande vatten. FN:s särskilde rapportör för rätten till rent vatten och sanitet berömde under sitt besök i februari 2012 regeringens ansträngningar på området. Rapportören framhöll vikten av att fortsättningsvis prioritera de mest utsatta och marginaliserade grupperna i dessa områden. SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Enligt lagen är kvinnor och män likställda men i praktiken utsätts kvinnor för diskriminering. Både kvinnor och män är valbara till politiska församlingar men kvinnor är fortfarande underrepresenterade i politiken. Av 26 ministrar och viceministrar är enbart två kvinnor och 2011 var 13 procent av ledamöterna i senaten respektive 15 procent i undre kammaren kvinnor. Den lag om kvotering som antogs 2009 anger att båda könen måste vara representerade minst vid var tredje post på alla vallistor, och har sedan dess gällt i interna val. Lagen anger vidare specifikt att detta kommer att gälla i valen 2014/15 (men säger inte att det kommer att fungera på samma sätt i kommande val). Landets första nationella plan för lika rättigheter och möjligheter gällde perioden Planen främjade ett samlat grepp för statliga insatser för att stärka kvinnors rättigheter i samhället under övervakning av ett nationellt jämställdhetsråd. Organisationen Cotidiano Mujer rapporterar att statens åtgärder för att organisera landets omvårdnad av barn, äldre och personer med funktionsnedsättning är ett viktigt steg för att stärka kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden.

11 Uruguayanska kvinnor har generellt en högre utbildningsnivå än männen (20,3 procent av kvinnorna har mer än 13 års utbildning, jämfört med 14,7 procent av männen) och bedöms ha större delaktighet på arbetsmarknaden än i något annat latinamerikanskt land. Dock avspeglas inte kvinnornas högre utbildningsnivå i kvinnors löner jämfört med mäns, och fler kvinnor än män är arbetslösa. Organisationen Cotidiano Mujer uppmärksammar att de mest utsatta hushållsarbetarna är immigrerade kvinnor. Trots Uruguays lagstiftning om hushållsarbetare känner de inte till sina rättigheter. Efter att ett flertal initiativ till att liberalisera abortlagstiftningen mött motstånd under 2000-talet antogs i slutet på 2012 en ny lag som innebär att abort generellt fortsätter att vara brottsligt enligt strafflagen, men i praktiken blir tillåtet. Ändringen består i att aborter som görs under de första 12 veckorna av en graviditet undantas från strafflagen under förutsättning att ett antal villkor uppfylls. Kvinnans vilja att avbryta graviditeten är skäl nog till att en abort ska beviljas, men innan tillstånd ges ska behörig läkare sammankalla en gynekolog, en psykolog och en socialarbetare som ska förklara riskerna med och alternativen till abort. Efter detta måste kvinnan vänta fem dagar och sedan bekräfta att hon står fast vid beslutet innan ingreppet kan göras. Möjligheten till abort gäller bara medborgare och permanent bosatta i Uruguay. Det innebär att migranters rätt till abort inte påverkas och att kvinnor från andra länder inte kan resa till Uruguay för att göra abort. Abortförespråkare välkomnar lagen men är till viss del kritiska till de krav som ställs på kvinnor som vill göra abort. En folkomröstning i abortfrågan diskuteras för att bekräfta folkets stöd. Våld mot kvinnor och våldtäkt inom äktenskapet är kriminaliserat i Uruguay. Lagen om våld i hemmet anger att utöver fysiskt, psykiskt, emotionellt och sexuellt våld kan ekonomiska resurser användas som ett medel för maktutövning. Anmälningarna av fall av våld i hemmet ökar. Enligt officiell statistik gjordes anmälningar under 2010, vilket gjorde våld i hemmet till det mest anmälda brottet mot person med 58 procent av anmälningarna. Cirka 40 kvinnor avlider varje år till följd av våld. Det polisiära ansvaret för våld i hemmet ligger på landets särskilda enheter inom polisen. Dessa enheter ska sköta processen från anmälan till utredning men många anmälningar görs till det allmänna larmnumret. Ett antal skyddade boenden för kvinnor finns, dock främst i Montevideo. Det finns en gratislinje dit kvinnor som utsätts för våld i hemmet kan ringa för att tala med utbildad personal. Många fall av våld mot kvinnor avgörs som civilmål istället för enligt straffrättsliga bestämmelser, vilket resulterar i besöksförbud istället för straff. Över hundra enskilda organisationer har i ett gemensamt projekt uppmärksammat brister i den uruguayanska rättstillämpningen i fall av våld mot 11

12 kvinnor. Efter många påtryckningar gjorde Uruguays högsta domstol den 25 november 2012 ett uttalande där bristerna, såsom långdragna processer, kränkande behandling under rättegången och uppmuntran till försoning istället för rättsskipning, erkändes. Under 2012 påbörjades ett projekt med GPSutrustning för att skydda kvinnor som riskerar att utsättas för våld av män. Domstol ska besluta om när det är lämpligt att dela ut utrustningen. I slutet av 2011 antogs en lag om efterlevandepension för barn till personer som dödats av våld i hemmet. Prostitution liksom bordellverksamhet är lagligt och det finns statliga register över prostituerade. Människohandel förekommer och drabbar i hög grad flickor och kvinnor. FN:s särskilde rapportör för människohandel uppmärksammade efter sitt besök i Uruguay 2010 att det finns välorganiserade nätverk för människohandel i landet och att Uruguay främst är ett ursprungsoch transitland för människohandel för sexuell exploatering. Sexuell, kommersiell exploatering av barn förekommer trots att det är olagligt. Rapportören observerade brister i åtgärder mot barns utsatthet och otillräcklig samordning av insatserna mot människohandel. 12 FN:s kommitté för avskaffandet av rasdiskriminering uppmärksammade 2011 att kvinnor inom den afro-uruguayanska minoriteten ofta utsätts för dubbel diskriminering på grund av sitt kön och sitt ursprung, särskilt vad gäller åtnjutandet av rätten till arbete, utbildning och bostad. 17. Barnets rättigheter För alla barn är nioårig grundskola obligatorisk och bekostas av staten. Cirka 95 procent av barnen går färdigt grundskolan medan siffrorna är sämre för den senare gymnasieperioden. En stor del av de barn och ungdomar som inte går färdigt skolan finner istället arbetstillfällen på landsbygden eller som gatuförsäljare. Olika siffror gör gällande att mellan sex och åtta procent av de uruguayanska barnen arbetar trots att barnarbete är förbjudet. Regeringen har ett program för att försöka få arbetande barn att återvända till skolan. Det statliga institutet Instituto del Niño y Adolescente de Uruguay, INAU, genomför flera av regeringens program riktade mot barn. INAU framhåller social utslagning, ökad användning av droger, fattigdom och våld mot unga som problemområden. Lagen tillåter att flickor får gifta sig från och med tolv års ålder med föräldrars tillåtelse. Ett lagförslag om att höja minimiåldern till 16 år handläggs i parlamentet. Andelen tonårsmödrar i åldern år är 60 per kvinnor, vilket är förhållandevis högt. I grundskolan innehåller läroplanen sexualundervisning och denna har fått mer uppmärksamhet i samband med ett nationellt åtgärdsprogram för att bekämpa hiv-spridning.

13 13 Barnaga är förbjudet enligt lag och barn har rätt att anmäla sina föräldrar. Mycket få anmälningar görs dock. Sexuell, kommersiell exploatering av barn förekommer och är koncentrerad till Montevideo men det finns tecken på att den tilltar i vissa gränsorter mot Brasilien. INAU uppskattar att 90 procent av de minderåriga som exploateras gör det för att hjälpa sina familjer ekonomiskt. Det finns en nationell plan för eliminering av sexuell exploatering av barn och ungdomar som innefattar bland annat informationskampanjer och en specialiserad enhet på inrikesministeriet. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk I den senaste folkräkningen som genomfördes 2011 angav åtta procent av befolkningen att de hade afrikansk härkomst. Sex procent angav att de tillhörde eller härstammade från något urfolk. Afro-uruguayanerna är en utsatt grupp i samhället. Över femtio procent av den afro-uruguayanska minoriteten lever i fattigdom, jämfört med närmare åtta procent av den övriga befolkningen. Denna grupp slutar oftare skolan i förtid, har i mindre utsträckning genomgått högre studier (sju procent av afrouruguayanerna har universitetsutbildning jämfört med cirka 16 procent av resten av befolkningen) och har sämre möjligheter på arbetsmarknaden. Betydligt fler afro-uruguayaner än andra uruguayaner är arbetslösa eller arbetar inom okvalificerade yrken, ofta i den informella sektorn. Afro-uruguayaner har även generellt sämre boendestandard och hälsa liksom kortare förväntad livslängd än andra uruguayaner. Inom minoriteten är kvinnornas åtnjutande av de mänskliga rättigheterna sämre än männens. Uruguays antidiskrimineringslag anger att det ligger i statens intresse att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och diskriminering. Strafflagen anger att brott motiverade av någon diskrimineringsgrund ska bedömas enligt en specifik straffskala. Dock är inte diskriminering i sig förbjudet enligt uruguayansk lag, vilket FN:s kommitté för avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, CERD, noterade i sin granskning av landet år FNkommittén påpekade även att staten vidtagit en del åtgärder för att bevara afrouruguayaners och urfolks kulturella identitet, men att många fördomar om dessa grupper fortfarande lever kvar. I oktober 2012 godkände parlamentets undre kammare ett lagförslag om kvotering av personer med afrikansk härkomst på arbetsmarknaden. Om förslaget blir antaget innebär det att åtta procent av de statliga anställningarna ska vikas åt personer med afrikansk härkomst, och att privata arbetsgivare genom förmåner ska uppmuntras att anställa personer från denna grupp. Lagförslaget är mycket omdebatterat eftersom det är ovanligt med positiva åtgärder mot diskriminering i Uruguay. Uruguay har genom FN förbundit sig

14 att ha en nationell plan mot diskriminering och rasism, och processen med att utveckla en sådan har påbörjats, men anses av både CERD och civilsamhället gå alltför långsamt. Uruguay har inte ratificerat ILO:s konvention 169 som bland annat anger att urfolk ska konsulteras angående användandet av deras traditionella marker. Detta uppmärksammades under 2012 av en kampanj som grupper av urfolk genomförde i uruguayanska parlamentet. 19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet 14 Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet är förbjudet enligt uruguayansk strafflag. Det har medfört att diskriminering kunnat hävdas i samband med hatbrott, men det var först under 2012 som lagen användes i ett mål om diskriminerande behandling då en person nekats tillträde till en bar. Organisationen Colectivo Ovejas Negras uppger att diskriminering förekommer, särskilt av transpersoner. Dessa har till exempel mycket begränsad tillgång till arbetsmarknaden och tvingas ofta försörja sig genom prostitution. De utsätts också för hatbrott. Under augusti 2011 till augusti 2012 ska enligt statlig statistik sex personer med transidentitet ha mördats. Enligt Colectivo Ovejas Negras är sexualundervisningen i Uruguay undermålig vad avser information om sexuell läggning och könsidentitet. Samkönade adoptioner har varit tillåtna sedan 2009 men med krav på registrerat partnerskap vilket kräver fem års samlevnad. Alternativet har varit att den ena personen i ett samkönat förhållande adopterar som ensamstående, vilket har accepterats av myndigheter men medfört att barnet bara får en förälder i juridisk mening. I december 2012 godkände representanthuset ett lagförslag som genom ett antal ändringar gör civillagen könsneutral, vilket gör att samkönade äktenskap blir tillåtna. Eftersom förslaget har brett politiskt stöd väntas det bli godkänt av senaten i början av En lag om könsidentitet som reglerar processen för könsbyte antogs 2010 men implementerades först 2011 genom skapandet av den kommission som ska granska ansökningar om byte av kön. Organisationen Colectivo Ovejas Negras uppger att ministeriet för social utveckling är mest aktivt i hbt-frågor vilket skulle bero på att landets enda öppet homosexuella politiker har en tjänst där. Ministeriet har bland annat stärkt transpersoners rätt att få tillgång till socialbidrag vilket ofta har varit komplicerat, särskilt på landsbygden. Även inom arbetsministeriet har viss utveckling skett vad gäller att belysa utsatta gruppers situation på arbetsmarknaden. Bland annat genom en lag om arbete för unga som innehåller en bestämmelse om att ministeriet ska föra statistik över andelen transpersoner på arbetsmarknaden. Genom ett projekt i samarbete med civilsamhället kan hälsomottagningar certifieras som fria från diskriminering vilket innebär att all personal fått utbildning i att bemöta hbt-personer på ett icke diskriminerande vis.

15 Flyktingars rättigheter En lag om flyktingmottagande antogs av parlamentet i december Lagen ger flyktingar rätt till utbildning, hälsa och arbete inom en rimlig tidsrymd och innehåller bestämmelser om särskilda åtgärder för kvinnor och ensamma barn. Det finns en särskild flyktingkommission som bland annat beslutar i asylärenden. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR fanns det 225 flyktingar och asylsökande från 23 olika länder i Uruguay i januari De senaste åren har ansökningar till största delen kommit från personer som flyr från Colombia. I juni 2012 annonserade Uruguays vice utrikesminister att landet planerar att ta emot fler flyktingar från Colombia. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning I en befolkningsundersökning som genomfördes i Uruguay 2011 uppgav cirka personer, 14,7 procent av befolkningen, att de har någon form av funktionsnedsättning. Cirka personer uppgav att deras funktionsnedsättning var av medelgrad eller allvarlig. Bristfällig infrastruktur gör det svårt för personer med funktionsnedsättning att ta sig fram utan hjälp. Skolor, offentliga byggnader och toaletter är i allmänhet svårtillgängliga. I slutet av 2012 invigdes tjugo handikappanpassade bussar i Montevideo. Uruguay anses ha relativt god vård för psykiskt funktionsnedsatta personer. I början av 2010 antogs en ny lag om skydd för personer med funktionsnedsättning. Lagen anger att personer med funktionsnedsättning ska ha fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter, och ges samma möjlighet att delta i samhället som övriga medborgare. Lagen anger bland annat att tillgängligheten ska förbättras genom att man vid nybyggnationer och renoveringar måste beakta att alla människor ska kunna utnyttja dem självständigt, särskilt vid en utrymningssituation. Vidare ska minst fyra procent av nyanställningar inom offentlig sektor vikas för personer med funktionsnedsättning. Enligt offentliga uppgifter uppgick andelen tjänster som tillsattes med personer med funktionsnedsättning år 2011 till 0,65 procent. Uruguay ratificerade under 2011 det fakultativa protokollet till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

16 16 ÖVRIGT 22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Både lokala och internationella organisationer för mänskliga rättigheter bedriver verksamhet i Uruguay och kan oftast verka fritt. Det har dock förekommit att advokater som arbetar för organisationer för mänskliga rättigheter har utsatts för hot från enskilda. En öppen dialog pågår med regeringen och organisationer för mänskliga rättigheter finns representerade i olika parlamentariska utredningar. Ett stort antal organisationer arbetar med uppföljningsarbete efter diktaturen. Bland dessa märks Crysol som arbetar för före detta politiska fångar, Servicio de rehabilitación social, SERSOC, som består av frivilliga psykologer som främst behandlar före detta politiska fångar och återvändande politiska flyktingar, samt Madres y familiares de desaparecidos och Instituto de Estudios Legales y Sociales de Uruguay, IELSUR. Amnesty International och Servicio de Paz y Justicia, SERPAJ, är två viktiga organisationer som rapporterar om alla typer av kränkningar mot mänskliga rättigheter även om SERPAJ har tonvikt på tiden efter diktaturen. Några av organisationerna som verkar inom jämställdhetsområdet är Cotidiano Mujer, Plenario de mujeres och Casa de la mujer de la Unión. Nuestra Casa är en privat kvinnojour som har drygt 30 platser för kvinnor som flytt från sina hem. För barnets rättigheter finns de tre organisationerna Tacuruses, El abrojo och Gurises unidos. Servicio ecumenico para la dignidad humana, SEDHU, arbetar med flyktingfrågor. 23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Ett flertal internationella organ och organisationer har verksamhet i Uruguay. Några av de viktigaste är UNDP (FN:s utvecklingsprogram), Unicef, Unesco, UNFPA (FN:s befolkningsfond), Unido (FN:s organisation för industriell utveckling), ECLAC (FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika), WHO, FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation), Världsbanken, Internationella valutafonden och EU. Vissa av dessa har verksamhet för att främja mänskliga rättigheter i Uruguay. Uruguay erhåller inget bistånd från Sverige. Med början i juni 2011 innehade Uruguay under 18 månader ordförandeskapet i FN:s råd för mänskliga rättigheter.