1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter Argentina 2012 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys Situationen för de mänskliga rättigheterna i Argentina är komplex. Generellt sett fäster regeringen stor vikt vid att stärka och efterleva de mänskliga rättigheterna, inte minst genom lagstiftning och stöd till olika myndigheter. Flera enskilda organisationer liksom FN:s kommittéer relaterade till dessa frågor påpekar dock brister i implementeringen av såväl internationella som nationella lagar och normer. Positivt är fortsatta framsteg i lagstiftningen gällande hbt-personer i kölvattnet av att Argentina som första land i Latinamerika tillät samkönade äktenskap Under 2012 har möjligheten till samkönat äktenskap i samtliga provinser utsträckts till att gälla oavsett medborgarskap eller hemvist, vilket gör att människor från andra länder söker sig till Argentina för att gifta sig. En annan nyhet från 2012 är den lag om könsidentitet som gör det möjligt att registrera sig som vilket kön och med vilket namn man vill utan att behöva bevisa någon fysisk eller psykisk könstillhörighet. Samtidigt fortsätter det argentinska rättsväsendet att vara överbelastat och ineffektivt. Till de största problemen hör att tiotusentals människor tillbringar flera år i häkte i väntan på dom. Provinsfängelserna är i stor utsträckning överbelagda och förhållandena undermåliga. Enskilda organisationen Centro de Estudios Legales y Sociales, CELS, rapporterar om övergrepp och våld i fängelser och häkten. Övervåld och ibland dödsfall liksom godtyckliga frihetsberövanden förekommer i samband med polisingripanden. Ansvarsutkrävandet för tjänstefel och korruption i brott som misstänks vara begångna av polis och andra myndighetsutövare anses av enskilda organisationer vara otillräckligt. I Transparency Internationals korruptionsindex för 2012 innehar Argentina plats 102 av 176 länder.

2 2 Domstolsprocesserna för brott begångna under diktaturen fortsätter vara en central fråga för den sittande regeringen. Det finns uppskattningar av att så många som 30 procent av befolkningen lever i fattigdom. Det statliga institutet med ansvar för statistik kritiseras för att inte ta hänsyn till den reella inflationen i landet. Enligt kritikerna blir konsekvensen att många fattiga inte får de bidrag som de med hänsyn till sin reella inkomst borde ha rätt till. Den federala regeringen anklagas av bland annat fristående journalistorganisationer för att främja vänligt inställd media genom de alltmer betydande medel som läggs på offentlig annonsering. På grund av en stor informell sektor inom arbetslivet, främst inom lantbruk och privata hem, utesluts många arbetstagare från befintlig arbetsrättslig lagstiftning även om vissa framsteg har skett de senaste åren. Den argentinska regeringen har ännu inte följt den högsta domstolens beslut om att ändra den lagstiftning som missgynnar mindre fackföreningar och dess medlemmar till förmån för den peronistiska landorganisationen. Argentinsk lagstiftning garanterar gratis hälsovård till alla som söker hjälp oavsett medborgarskap. Dock förekommer brister i tillgängligheten till vård, i synnerhet på landsbygden och i de fattigaste provinserna. All diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt lag men förekommer i praktiken inom flera samhällssektorer. I december 2012 är 97 av undre kammarens 257 ledamöter och 28 av senatens 72 ledamöter kvinnor. En lag antagen i november 2012 gör genusrelaterade motiv vid mord på kvinnor och transpersoner till försvårande omständigheter vid straffbestämning. Många kritiker menar att kvinnors mänskliga rättigheter inskränks av landets mycket restriktiva abortlagstiftning. Amnesty International anger att mellan och olagliga aborter utförs i Argentina varje år fälldes Argentina i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för att ha brutit mot flera artiklar i ICCPR genom att vägra en kvinna abort i ett fall där det enligt lag var tillåtet. Urfolk åtnjuter generellt sett sämre levnadsvillkor och tillgång till utbildning och hälsovård än övriga invånare. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Följande konventioner har ratificerats: - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) 1966 samt det fakultativa protokollet om enskilda klagorätt, 1986.

3 - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, 1985 respektive Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt, Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet, 1986 respektive Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr, 1986 respektive Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi, 1990 respektive 2002 och Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (CED) Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967, 1961 respektive Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC), Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, samt tilläggsprotokollet om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1984 respektive Argentina har undertecknat och ratificerat alla FN:s centrala konventioner och protokoll rörande mänskliga rättigheter. Argentina har i stor utsträckning kommit med de rapporter som konventionerna efterfrågar, men ligger efter med att rapportera till FN:s tortyrkommitté, Committee Against Torture (CAT). Under 2011 besökte FN:s särskilde rapportör för ändamålsenligt boende Argentina och under 2010 genomförde FN:s särskilde rapportör avseende människohandel ett besök i landet. I oktober 2012 granskades Argentina för andra gången av FN:s råd för mänskliga rättigheter (i en så kallad Universal Periodic Review, UPR). I beredningen av den rapport från argentinska staten som inkom till rådet inför granskningen hade inte civilsamhället konsulterats, men ett antal enskilda organisationer lämnade in egna rapporter. 3

4 4 Under 2011 mottog den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter anmälningar, av vilka 159 berörde Argentina. Fem argentinska fall avgjordes i Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter samma år. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Övervåld förekommer vid polisingripanden, men får sällan rättsliga konsekvenser för inblandade poliser. De som drabbas av våld från poliser är ofta unga män från fattiga områden som har låg benägenhet att anmäla vad som skett. Den enskilda organisationen Centro de Estudios Legales y Sociales, CELS, rapporterar om flera fall med dödlig utgång från senare år, där vapen använts mot personer som inte utgjort ett hot och där poliser bland annat skyllt på att de förväxlat skarp ammunition med gummikulor. CELS anger att 131 personer dog i konfrontationer med polis under 2011, av vilka 31 var poliser. Fall av påtvingade försvinnanden har rapporterats under 2000-talet. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter liksom enskilda organisationer, bland andra Amnesty International, Human Rights Watch och CELS, beskriver förhållanden i häkten och fängelser som undermåliga. Fall av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling har rapporteras. Federala fängelser och häkten håller en bättre standard än provinsernas motsvarigheter. De typer av missförhållanden som uppmärksammas är bland annat förekomst av våld och fysisk bestraffning, hot, utebliven vård, bruten kontakt med familj, isolering, dåliga materiella förhållanden, brist på rent vatten, näring, hygien eller städning, ständiga genomsökningar, slumpmässiga sanktioner och undermåligt brandskydd. Rapporter vittnar även om att kvinnor i fängelse utsätts för våld och kränkande kroppsvisiteringar. Anläggningarna är i regel inte anpassade till att kvinnor med barn vistas där. Minst 50 procents överbeläggning beräknas råda på fängelserna och häktena i provinsen Buenos Aires, där ungefär hälften av Argentinas frihetsberövade sitter. Häktade får inte hållas tillsammans med dömda fångar, men i praktiken är det vanligt ändå. CELS noterar att 60 procent av de frihetsberövade i Buenos Aires väntar på rättegång. Under 2011 dog 121 personer i Buenos Aires fängelser. Den vanligaste dödsorsaken var hiv/aids. I början av 2012 dog fången Patricio Barros Cisneros efter att, iförd handklovar, ha blivit misshandlad av fängelsevakter. Tortyr är förbjudet enligt konstitutionen och är i den argentinska brottsbalken belagt med samma straffsats som mord. I november 2012 godkände kongressen en lag om en nationell mekanism mot tortyr, i enlighet med landets åtaganden enligt det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr, CAT. Frånvaron av en sådan lag hade innan dess kritiserats av flera nationella

5 och internationella organisationer. Mekanismen innebär ett nationellt regelverk för förhållanden och inspektioner på fängelser och andra anstalter. Det nationella register för fall av tortyr och annan omänsklig och förnedrande behandling som skapades 2010 identifierade 670 fall under sitt första verksamhetsår. Både Amnesty International och CELS påpekar att enbart ett fåtal av anmälningarna mot polis och fängelsepersonal om tortyr och andra sorters omänsklig eller kränkande behandling leder till åtal och dom. I de domar som avkunnas klassas brottet sällan som tortyr och hamnar i den högre straffskalan. 4. Dödsstraff Dödsstraff är förbjudet enligt konstitutionen. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Enligt Argentinas konstitution får ingen frihetsberövas utan en häktningsorder. Häktning av misstänkt tillåts för förhör efter beslut av polis eller domstol. Förhör måste äga rum inom timmar, något som inte alltid respekteras. Misstänkta grips ibland på lösa grunder och hålls kvar utan att kunna kontakta anhöriga eller advokat. Många provinser har lagar som strider mot konstitutionen och som i praktiken innebär att lokala polischefer, utan beslut av domstol, kan besluta om häktning och häktningstid. Enligt enskilda organisationer och advokatsamfund i provinserna är bruket av sådana lagar vanligt. Över hela landet drabbar godtyckliga arresteringar i störst utsträckning mindre bemedlade invånare, som inte har råd med privata advokater eller har bristfälliga kunskaper om sina rättigheter. Antalet frihetsberövade har ökat kraftigt de senaste 15 åren vilket förklaras med ökande brottslighet, längre straff samt långa handläggningsprocesser vid domstolar och ett mer omfattande bruk av häktning utan tillräckliga bevis. När rättegång så småningom äger rum frikänns en betydande andel. Rätten att överklaga ett häktningsbeslut finns men processen är komplicerad, kostsam och långdragen. Enligt enskilda organisationer, bland annat CELS, dröjer det i många fall minst två år innan frihetsberövade får sin sak prövad i rättegång, vilket är längsta tillåtna häktningstid enligt lag. Över hälften av de frihetsberövade i Argentina har inte fått sin slutliga dom, vilket gör Argentina till ett av länderna med störst andel häktade i Latinamerika. Straffmyndighetsåldern är 16 år. Barn i åldern år kan endast lagföras för grövre brott. Särskilda domare handlägger mål rörande barn under 18 år. Minderåriga som misstänks för brott kan dock frihetsberövas för utredning och under särskilda omständigheter även för en länge tid. Organisationen Colectivo de Derechos de Infancia y Adolescencia de Argentina kritiserar det faktum att 5

6 det inte görs någon tydlig åtskillnad mellan möjligheten att frihetsberöva en minderåriga på grund av dennes behov av omvårdnad och ett frihetsberövande till följd av själva brottet (se även avsnitt 17). Enskilda organisationer har uppmärksammat de framsteg som den nya lagen om psykisk hälsa från 2010 innebär. Lagen införde ett nytt synsätt på psykisk sjukdom och en vision om avvecklande av institutionaliseringen. Samtidigt förekommer det alltjämt att personer som inte kunnat dömas för brott på grund av psykisk otillräknelighet hålls inlåsta på obestämd tid till skydd för allmänheten utan att erbjudas någon behandling. Även personer som inte är i behov av sluten vård hålls på institutioner på grund av att alternativa vårdmöjligheter saknas. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen En stor del av befolkningen har ett lågt förtroende för rättsväsendet vars företrädare ofta uppfattas som inkompetenta, politiserade eller korrupta. I Transparency Internationals index över upplevd korruption för 2012 hamnade Argentina på plats 102 av 176 länder. I synnerhet i provinserna anses domarna vara föremål för politiska påtryckningar. Det finns en utbredd uppfattning om att straffrihet råder för politiker och tjänstemän. Trots frekventa avslöjanden och anmälningar om korruption förekommer få fällande domar. För de flesta medborgare är rättsväsendet svårtillgängligt. Alla har rätt till ett offentligt ombud, men väntetiderna är långa. Rättprocesserna är ofta mycket långsamma. Argentinas domstolsväsende består av federala och provinsiella domstolar. Enligt konstitutionen ska domstolarna vara självständiga. I praktiken har de emellertid ofta varit knutna till den verkställande makten. Domare i Argentinas högsta domstol utnämns av presidenten och ska godkännas av senaten med två tredjedelars majoritet. Under 1990-talet politiserades Argentinas högsta domstol och antalet domare utökades från fem till nio. President Nestor Kirchner ( ) undvek att fylla två vakanser och fastställde i lag antalet domare till sju. Han slog även fast att antalet domare genom naturliga avgångar åter ska minskas till fem. I december 2012 satt alltjämt sju domare i högsta domstolen, av vilka fyra utsågs under Kirchners regeringstid. Konstitutionen fastställer hur federala domare ska utses. Ett kollegium bestående av jurister och politiker, Consejo de la Magistratura, utser tre kandidater, varav presidenten väljer en som sedan måste godkännas av senaten. Urvalsprocessen har under senare år blivit mer öppen och reglerad. För att snabbt fylla vakanta domarposter har dock nämnda kollegium utsett tillfälliga domare direkt. Enskilda organisationer uppgav i oktober 2012 att cirka en femtedel av domarna var tillfälligt förordnade och varnade för att det faktum att kollegiet ensamt tillsätter dessa domare ökar risken för godtycklighet samt för att deras avsaknad av skydd mot avsättning hotar domstolens oberoende. Consejo de la Magistratura har anklagats för att vara dominerat av representanter 6

7 knutna till regeringen snarare än av domare och jurister. Under 2012 infördes en möjlighet för högsta domstolen att avgöra i viktiga mål trots att alla instanser inte passerats, fallen inte bara angår parterna utan även allmänheten, så kallat per saltum. Den nya regleringen har kritiserats av den enskilda organisationen Poder Ciudadano för att vara vagt formulerad, i synnerhet definitionen av när ett per saltum ska vara möjligt. I samband med konflikten med Clarín (se avsnitt 8) uttalade sig president Fernández de Kirchner i media om hur den behöriga domstolen enligt hennes mening borde döma. Även i provinserna har domstolarna i flera fall anses brista i självständighet i förhållande till den verkställande makten. Militärdomstol finns inte i fredstid och även i en krigssituation regleras processer mot militärer av den allmänna strafflagen. Det i slutet av 2010 inrättade säkerhetsministeriet ansvarar för Argentinas nationella polisstyrkor som utgörs av federala polisen, gendarmeriet, flygplatspolisen och kustbevakningen. Ministeriet har under sina första två år genomfört ett antal reformer för att bland annat bekämpa korruptionen samt diskrimineringen av kvinnor och hbt-personer i poliskårerna. Provinserna har egna poliskårer som lyder under provinsguvernören. Trots de insatser som gjorts mot korruption inom polisen är det fortfarande ett omfattande problem, vilket bland annat kan förklaras med att löne- och utbildningsnivåerna är låga. Det finns flera myndigheter som tar emot anmälningar om kränkningar av enskildas rättigheter. Justitieministeriet har ett sekretariat för mänskliga rättigheter som ska övervaka att staten lever upp till sina skyldigheter. Sekretariatet har emellertid inte självt möjlighet att rättsligen utreda och driva fallen. I praktiken lämnas fallen över till exempelvis polisens avdelning för internutredningar. Få fall leder till fällande domar. Sekretariatets resurser är i regel små. Ombudsmannen, Defensor del Pueblo, ska kontrollera att den federala administrationen respekterar de mänskliga rättigheterna. Institutionen tar emot klagomål från enskilda medborgare rörande den federala statens ekonomiska och sociala förvaltning. Ombudsmannen kan inleda en undersökning på eget initiativ eller med anledning av en medborgares anmälan. Resultatet av en undersökning kan karakteriseras som en rekommendation utan laglig verkan. Institutionens ringa budget, som beslutas av kongressen, medför att verksamheten är begränsad. Ombudsmannainstitutet har fått kritik för att medvetet hålla en låg profil i politiskt känsliga frågor. Ombudsmän finns även i vissa provinser. 7. Straffrihet Straffriheten anses omfattande vad beträffar brott begångna av polis, politiker och fram till nyligen för militär, inte minst på grund av politiseringen av rättsväsendet (se avsnitt 5 och 6). I Argentina diskuteras dock straffrihet framför allt i samband med de kränkningar av de mänskliga rättigheterna 7

8 (försvinnanden, mord, tortyr) som begicks under den senaste militärdiktaturen ( ). Två amnestilagar utfärdade 1987 hindrade under många år lagföring av många av förbrytarna från diktaturtiden. Lagarna upphävdes dock av kongressen förklarade högsta domstolen att de, på grund av deras retroaktiva tillämpning, stred mot konstitutionen. Före amnestilagarnas tillkomst hade flera medlemmar av militärregeringarna dömts, men de benådades därefter genom presidentdekret utfärdade av president Carlos Menem Högsta domstolen förklarade dock i juli 2007 att benådningsdekreten stred mot konstitutionen. Sedan amnestilagarna avskaffades har ett flertal fällande domar avkunnats. Organisationen CELS anger att i december 2011 hade 259 fall tagits upp av vilka 92 procent lett till fällande dom. Under 2012 pågick flera stora rättegångar rörande förbrytelser i hemliga tortyrcenter med ett omfattande antal offer, vittnen och tilltalade. Bland annat har man kommit till en andra omgång av processer rörande brott begångna i det ökända tortyrcentret Escuela de Mecánica de la Armada. Merparten av de som åtalats för brott under diktaturtiden är före detta poliser eller militärer, men åtal mot civila utgör nio procent. CELS uppmärksammar att många fall drar ut på tiden, inte minst från det att de avgjorts i första instans tills slutgiltig dom kan fastställas efter överklaganden. Militären Alfredo Astiz, som misstänks ha varit inblandad i svenskan Dagmar Hagelins försvinnande 1977, dömdes i oktober 2011 till livstids fängelse för ett flertal förbrytelser, bland annat mord. Hagelins försvinnande var dock inte med bland åtalspunkterna. Det är fortfarande oklart hur många människor som försvann under åren med diktatur. Den nuvarande regeringen och flera enskilda organisationer hävdar att cirka människor försvann men sifforna varierar. Det antas att cirka barn föddes av frihetsberövade och olagligen adopterades av militärer, poliser eller andra personer. Organisationen Las Abuelas de Plaza de Mayo letar efter barn till sina försvunna anhöriga med hjälp av informationskampanjer och DNA-tester. I december 2012 hade 107 personer återfunnits Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrandefriheten garanteras av konstitutionen. Merparten av det argentinska medieutbudet är fristående från statsmakten och pressfrihet råder. Det finns också ett par statligt ägda TV- och radiokanaler. Ägarkoncentrationen inom den privata sektorn är hög. Regeringen har under senare år haft en svår konflikt med några av de privata medieägarna, samtidigt som regeringsvänlig media påstås få en otillbörligt gynnsam behandling. Detta har lett till anklagelser om kränkningar av yttrande- och pressfriheten. Enskilda organisationer kritiserar det faktum att rätten att ta del av offentlig information är begränsad i Argentina. Ett lagförslag om tillgång till offentlig information

9 9 har godkänts i senaten men väntar sedan 2010 på att behandlas i deputeradekammaren. År 2010 antogs en kontroversiell lag för audiovisuell media som syftar till att fördela medieutrymmet mellan privat sektor, civilsamhället och staten. Regeringen menar att lagen kommer öka pluralismen i medierna och stärka press- och yttrandefriheten. Motståndarna anser istället att den främst har till syfte att minska specifika regeringskritiska aktörers inflytande. Lagen innehåller en begränsning av antalet licenser för audiovisuell media hos en och samma ägare och innebär att de som överskrider denna gräns måste avveckla sitt innehav. Den bestämmelse som anger detta har överklagats av mediegruppen Clarín, vilket lett till att domstol skjutit upp dess ikraftträdande. I slutet av 2011 antogs en lag som förpliktigade landets pappersleverantörer att tillämpa samma priser mot alla köpare samt att sträva efter att produktionen ska möta efterfrågan på tidningspapper. Om inte regelverket följs kan staten enligt lag öka sitt inflytande över de privata pappersleverantörerna. Den federala statens annonsbudget används enligt undersökningar som tagits fram av organisationen Poder Ciudadano för att gynna regeringsvänlig media. Den statliga annonsbudgeten har växt kontinuerligt och beräknas stå för en tiondel av argentinska mediers totala annonsintäkter. Poder Ciudadano menar att det inte finns något samband mellan antalet tittare/läsare och graden av statlig annonsering. Det finns inga regler för hur statliga annonsmedel får användas men politiska initiativ till sådan reglering tas emellanåt. I ett domslut från mars 2011 fann Argentinas högsta domstol att ett tidningsförlag hade rätt att få del av den statliga annonseringen, något som ännu inte efterlevts. President Fernández de Kirchner är känd för att aldrig hålla presskonferenser men uppträder ofta i media. Under senare delen av 2012 har det förekommit att nyhetskanaler avbrutit sina sändningar för att ge utrymme åt tal från presidenten. Den federala lag som stipulerade fängelsestraff för förtal av politiker och offentliga tjänstemän avskaffades år Dock menar organisationen CELS att de skadestånd som kan utdömas i förtalsmål tenderar att vara så höga att de i praktiken utgör en begränsning av journalisters yttrandefrihet. Organisationen Reporters Without Borders menar att förföljelser av journalister är relativt ovanliga i Argentina jämfört med grannländerna men rapporterar om fall från senaste året av våld mot journalister där polis förhållit sig passiv. 9. Mötes- och föreningsfrihet Förenings- och församlingsfrihet garanteras av konstitutionen. Demonstrationer är vanligt förekommande och polis intar ofta en passiv hållning även om inget formellt tillstånd finns för dessa. Sammandrabbningar mellan demonstranter och polis förekommer dock och poliser har anklagats för

10 övervåld. I november 2012 uppmärksammade Internationella arbetsorganisationens, ILO, kommitté för föreningsfrihet de sammandrabbningar som 2011 ledde till fyra arbetares död som ett alarmerande fall. Enskilda organisationer har uttryckt oro över att ny lagstiftning mot terrorism kan komma att användas mot sociala protester, då den definierar terrorism som handlingar som syftar till att påverka myndigheter och anger att sådana kan leda till fördubbling av ordinarie straffsatser. Handlingar relaterade till vad som definieras som utövandet av mänskliga, sociala eller konstitutionella rättigheter är undantagna från definitionen, något som inte övertygar lagens kritiker. 10. Religions- och övertygelsefrihet Religionsfrihet garanteras av konstitutionen. Cirka 80 procent av befolkningen är katoliker. Konstitutionen anger att den federala regeringen upprätthåller den romersk-katolska tron. Den katolska kyrkan mottar ekonomiskt stöd från staten. Den allmänna skolan är sekulär men i några provinser förekommer katolska inslag. Trossamfund kan fritt utöva sin verksamhet. Cirka tio procent av befolkningen är protestanter. I Argentina finns Latinamerikas största judiska minoritet (cirka personer) samt mindre sunni och shiamuslimska samfund. Rapporter om uttryck för antisemitism förekommer. Motståndet mot abort i Argentina kan delvis kopplas till katolska kyrkans inställning. 11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Argentina är en federal republik vars konstitution föreskriver en maktdelning mellan den verkställande, lagstiftande och dömande makten. De politiska ämbetena på federal och provinsnivå tillsätts i allmänna och fria val. I oktober 2012 godkändes en lag som ger rösträtt från 16 års ålder. Från 18 års ålder är det obligatoriskt att rösta. I de fall en giltig ursäkt inte kan uppvisas finns det utrymme för påföljder. Valen i Argentina är fria och systematiskt valfusk anses inte förekomma. Presidentval hålls vart fjärde år. Presidenten kan väljas för högst två på varandra följande mandatperioder. Den nuvarande stats- och regeringschefen Cristina Fernández de Kirchner omvaldes i oktober 2011 med 54 procent av rösterna. Över 70 procent av de röstberättigade deltog i valet. Ledamöter i kongressens övre kammare, senaten, innehar mandat på sex år. Medlemmar av kongressens undre kammare, deputeradekammaren, är valda på fyra år. Kongressval äger rum vartannat år då en tredjedel av senatens och hälften av deputeradekammarens mandat förnyas. Under senare delen av 2012 har möjligheten till en tredje mandatperiod för Fernández de Kirchner debatterats. En sådan skulle kunna möjliggöras genom en ändring av konstitutionen vilket i sin tur kräver två tredjedelars stöd i kongressen. 10

11 Politisk mångfald råder men argentinsk politik domineras av peroniströrelsen och dess olika fraktioner. Statschefens befogenheter är långtgående. Regeringssammanträden förekommer inte. Presidenten kan gå förbi den lagstiftande makten genom att utfärda dekret. Förre presidenten Néstor Kirchner utfärdade under sin regeringsperiod ( ) 270 sådana, medan Cristina Fernández de Kirchner inte har utnyttjat möjligheten i samma grad dock har viktiga statsbudgetbeslut tagits genom dekret även under hennes tid. Kvotering av kvinnor till kongressen sker genom att 30 procent av kandidaterna i valen måste vara kvinnor. I december 2012 är 97 av undre kammarens 257 medlemmar och 28 av senatens 72 ledamöter kvinnor. Tre av 14 ministrar är kvinnor. I Transparency Internationals korruptionsindex 2012 innehar Argentina plats 102 av 176 länder. Flera institutioner har till uppgift att kontrollera den federala förvaltningen och dess tjänstemän. En av dem är Oficina de Anticorrupción som under första halvåret 2012 påbörjade 178 ärenden om korruption. Liknande myndigheter finns på provinsiell nivå. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor Argentinsk lagstiftning förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, nationalitet, religion, politisk åsikt, ålder eller anslutning till fackförening. Argentina har ratificerat Internationella arbetsorganisationens, ILO, åtta centrala konventioner. Konstitutionen ger rätt till semester, rimlig och lika lön, värdiga arbetsförhållanden samt strejkrätt. Arbetsvillkor och minimilön regleras i lag. I praktiken förekommer dock avvikelser från bestämmelserna om arbetstid och arbetsvillkor. Arbetstagare ska enligt lag genom sin anställning vara försäkrade mot olyckor under arbetet och på väg till och från arbetet. I september 2012 var minimilönen pesos i månaden (cirka 540 USD). Sedan 2011 omfattas även arbetare i jordbruket av reglering av arbetsvillkor och en minimilön kunde fastställas efter en långdragen konflikt mellan arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Arbetslösheten låg 2012 på 7,2 procent enligt statistik från Argentinas arbetsministerium. Ytterligare cirka nio procent av befolkningen är undersysselsatt enligt officiell statistik. Fler kvinnor än män är arbetslösa och fler kvinnor än män beräknas arbeta i lågutbildade yrken samt i den informella sektorn. Enligt offentlig statistik är en stor del av den arbetande befolkningen verksam inom den informella sektorn. Många som arbetar i den informella sektorn är papperslösa invandrare. Statliga initiativ för att minska den informella sektorn finns och ger visst resultat. 11

12 Av arbetstagarna beräknas cirka 40 procent vara medlemmar i en fackförening. Alla löntagare har i teorin rätt att fritt ansluta sig till eller bilda en fackförening. ILO har vid upprepade tillfällen rekommenderat Argentina att upphäva bestämmelser som endast ger den största fackföreningen inom varje sektor så kallad personería gremial, en särskild arbetsrättslig status som innebär rätt att förhandla med arbetsgivare om kollektivavtal. Förutom att andra fackföreningar saknar rätt att förhandla om kollektivavtal är regleringen diskriminerande genom att den fackförening som erhållit personería gremial är skattebefriad och dess företrädare har ett förstärkt anställningsskydd på arbetsplatserna i förhållande till andra fackföreningars representanter. Lagstiftningen gynnar i praktiken den peronistiska landsorganisationen Confederación General de Trabajo. Sedan 1990-talet har den största alternativa fackföreningen Central de Trabajadores Argentinos, CTA, krävt att erhålla personería gremial, något som trots internationell kritik och en dom i Argentinas högsta domstol från 2009 ännu inte har skett. Tvångsarbete och människohandel för prostitution är uppmärksammade problem i Argentina. Under 2011 identifierades offer för människohandel för sexuell exploatering eller tvångsarbete av argentinska myndigheter. 13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt statistik från Världshälsoorganisationen,WHO, spenderade Argentina 8,1 procent av bruttonationalprodukten,bnp, på hälsovård Sjukvårdssystemet ses som fragmenterat och föga rättvist, både i organisering och i tillgänglighet. Det finns offentliga sjukhus som är kostnadsfria men de är många gånger överbelastade och illa utrustade. Privata vårdinrättningar håller en högre standard men många har inte råd att uppsöka dessa. Många arbetstagare har en sjukvårdsförsäkring via sin anställning och har därigenom tillgång till privat sjukvård. Trycket på de offentliga sjukhusen är stort. Ansvaret för den offentliga vården ligger på provinsregeringarna, vilket har kritiserats av FN:s program för utveckling. Skillnaderna är stora mellan stad och landsbygd avseende kvalitet och tillgång till vård. Människor som tillhör urfolken har ofta bristfällig tillgång till hälsovård, bland annat eftersom de till stor utsträckning bor i fattiga områden. Många organisationer menar att Argentinas restriktiva abortlagstiftning är ett hinder mot kvinnors åtnjutande av rätten till bästa uppnåeliga hälsa. Organisationen Fundación para Estudio e Investigación de la Mujer rapporterade 2012 att antalet personer med hiv/aids ökat, att många av de drabbade var flickor och kvinnor och att smittade diskrimineras i vården. Enligt Unicef beräknades över personer i Argentina vara smittade av hiv år Tillgången till preventivmedel är begränsad i delar av landet. Organisationen CELS har flera gånger rapporterat att situationen i vården av psykiskt sjuka är otillfredsställande. Medellivslängden var 79 år för kvinnor och 72 år för män enligt WHO:s statistik från

13 Rätten till utbildning Enligt konstitutionen har alla invånare rätt till gratis undervisning. För barn är ett års förskola vid fem års ålder obligatoriskt liksom tolvårig skolgång från sex års ålder. Både grundskola och högre undervisning är kostnadsfri men många går i avgiftsbelagda privatskolor. Skolan är främst provinsernas ansvar och såväl resurserna som avsätts som den uppnådda kvaliteten varierar kraftigt mellan dessa. Enligt lag ska statens utgifter för utbildning motsvara minst sex procent av BNP. I den nationella budgeten för 2012 fick utbildningsväsendet ökande anslag jämfört med tidigare år. Dessa skulle främst användas till utveckling av universiteten, höjda lärarlöner och förstärkning av infrastruktur och materiella resurser. Enligt Unicef är 99 procent av alla ungdomar mellan 15 och 24 år är skriv- och läskunniga. Enligt statistik från 2010 påbörjas den obligatoriska grundskolan av 96 procent av barnen i Argentina, men 38,5 procent (oftast från fattiga familjer) slutar innan de totalt tretton årens obligatoriska skolgång fullbordats. Enligt FN:s kommitté för barnets rättigheter har barnbidragsprogrammet Asignación Universal por Hijo lett till ökad närvaro i såväl förskola som grundskola. Endast en knapp tredjedel av alla ungdomar fullbordar en gymnasieutbildning och det råder brist på vuxenskolor. FN:s särskilde rapportör för urfolk uppmärksammade vid sitt besök i Argentina 2011 att urfolks tillgång till utbildning många gånger är bristfällig. Orsakerna är brist på skolor på landsbygden, brist på tvåspråkiga lärare (trots att urfolk enligt konstitutionen har rätt till tvåspråkig undervisning) samt det faktum att många, särskilt flickor, måste arbeta istället för att studera. UNICEF uppskattar att cirka 95 procent av barn mellan fem och 14 år som tillhör urfolk går i skolan men bara en liten andel avslutar grundskolan och än färre påbörjar högre studier. Positiva insatser görs dock i form av utbildningsprogram, kampanjer mot analfabetism och speciella stipendier till studenter som tillhör urfolk. Immigranter utan uppehållstillstånd har rätt till skolgång men har svårt att få den rätten i praktiken eftersom identitetshandlingar krävs för att börja i allmän skola. Flera organisationer uppmärksammar att lagen från 2006 om sexualundervisning i skolorna inte följs i flera provinser. Insatser har gjorts för att öka kunskapen om de mänskliga rättigheterna, som numera är ett obligatoriskt inslag i undervisningen i grundskolan och gymnasiet. Blivande polismän får utbildning i mänskliga rättigheter vid polisskolan. 15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

14 Levnadssituationen för argentinarna bär fortfarande spår av den ekonomiska krisen Många personer som förlorade sina tillgångar för tio år sedan lever fortfarande i fattigdom. Samtidigt har medelklassen växt under senare år. Enligt den statliga statistikmyndigheten INDEC levde 6,5 procent av befolkningen i fattigdom och 1,7 procent i extrem fattigdom i början av Myndighetens uppgifter är dock starkt ifrågasatta av flera fristående bedömare som menar att den inte tar hänsyn till den reella inflationen i landet, vilket leder till missvisande statistik. Enligt kritikerna får detta som konsekvens att många fattiga inte får rätt till de bidrag som de med hänsyn till sin reella inkomst borde ha rätt till. Alternativa siffror, bland annat från Universidad Católica Argentina, anger att cirka 30 procent av befolkningen lever i fattigdom eller extrem fattigdom. I oktober 2009 lanserade regeringen programmet Asignación Universal por Hijo para Protección Social (ungefär att översätta med universellt barnbidrag för socialt skydd ) som syftar till att bekämpa fattigdomen. Ett bidrag betalas ut varje månad till fattiga familjer mot att vårdnadshavaren ser till att barnet uppfyller skolplikten och deltar i erbjudna hälsokontroller och vaccinationer. Familjer med barn med funktionsnedsättning kan erhålla ett högre belopp. Enligt socialministeriet nådde programmet i oktober 2010 runt 3,7 miljoner fattiga barn och ungdomar i landet. Enskilda organisationer menar att programmet har haft en positiv inverkan på fattigdomen men uppger att vissa personer, exempelvis immigranter, inte har möjlighet att få del av programmet. Ett förstatligande av pensionssystemet och åtgärder för att minska den informella sektorn har bidragit till minskad fattigdom. I Buenos Aires med förstäder uppskattas en miljon människor bo i slumliknande förhållanden med bristfällig tillgång till rinnande vatten och fungerande avlopp. FN:s särskilde rapportör för boendefrågor besökte Argentina under 2011 och fann brister i statens tillgodoseende av rätten till boende. Rapportören noterade bland annat avsaknad av offentlig statistik och att staten under många år inte har investerat tillräckligt i byggandet av lämpliga bostäder. FN:s utvecklingsprogram, UNDP, placerade i sitt Human Development Index Argentina år 2012 på plats 45 bland 187 länder. SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter Argentina antog 1991 en lag som stadgar att 30 procent av partiernas kandidater till kongressens undre kammare ska vara kvinnor. En liknande lag antogs 2001 gällande senaten. Samtliga provinser har antagit liknande kvoteringslagar avseende provinsparlamenten. Av deputeradekammarens

15 15 medlemmar är 97 kvinnor. Av senatens 72 ledamöter är 28 kvinnor. Av 24 provinsguvernörer är 2 kvinnor. 3 av 14 ministrar är kvinnor. All diskriminering på grund av kön är förbjuden enligt lag men diskriminering förekommer i praktiken inom olika samhällssektorer. Kvinnor har tillträde till de flesta yrken, men arbetar oftare än män inom lågavlönade yrken. Kvinnornas löner är generellt procent lägre än männens för likvärdigt arbete. Fler kvinnor än män är arbetslösa och fler kvinnor än män arbetar i den informella sektorn. Det finns inga betydande skillnader i utbildningsnivå eller analfabetism mellan kvinnor och män. Enligt Observatorio de Equidad de Genero de la Ciudad de Buenos Aires (ungefär Buenos Aires jämställdhetsobservatorium) begicks 282 genusrelaterade mord i Argentina under Interamerikanska utvecklingsbanken, IDB, har uppgett att 25 procent av alla argentinska kvinnor utsätts för våld i hemmet vid någon tidpunkt under sitt liv. I juli 2010 antogs en nationell lag som ska förebygga genusrelaterat våld. Lagen ska gälla bland annat fysiskt, psykologiskt, sexuellt, ekonomiskt och symboliskt våld, såväl i familjen som institutionellt, på arbetsmarknaden och i media. Enskilda organisationer rapporterar att lagen inte har implementerats till fullo på grund av bristande resurser samt att myndigheternas insatser mot våld mot kvinnor är dåligt koordinerade och ibland inte fullföljs. I november 2012 antogs en lag som vid mord på kvinnor och transpersoner gör genusrelaterade motiv till försvårande omständigheter vid straffbestämning. I Buenos Aires finns en mottagning under högsta domstolen med 24- timmarsservice för offer för våld i hemmet. Mottagningens statistik visar att allt fler fall av våld mot kvinnor anmäls. Justitieministeriet driver i Buenos Aires ett program riktat mot offer för våld mot kvinnor och sexuellt våld. Ansvariga för programmet menar att behovet av att kompetensutveckla berörda myndigheter, inte minst poliser, är stort men anser sig se en positiv utveckling. En lag om sexuell och reproduktiv hälsa antogs Den ger alla kvinnor rätt till gratis preventivmedel samt sexualupplysning på olika hälsocentraler i hela landet. Flera enskilda organisationer menar dock att tillgången till preventivmedel är begränsad i flera provinser. Många enskilda organisationer, bland annat CELS, menar att kvinnors mänskliga rättigheter kränks av Argentinas agerande i abortfrågan. Frågan uppmärksammas visserligen i media och av det civila samhället, men det politiska stödet för en ändring av abortlagstiftningen är begränsat. Abort har vid två tillfällen under 2011 och 2012 debatterats i parlamentet. Enligt konstitutionen skyddas mänskligt liv från och med befruktningen. Abort är förbjuden med två undantag: efter våldtäkt på förståndshandikappad kvinna eller om graviditeten medför fara för kvinnans liv eller hälsa.

16 Mödradödligheten uppgick 2010 till 4,4 per levande födslar och komplikationer efter illegala aborter utgör den största enskilda orsaken till dessa dödsfall (20-30 procent av fallen). Officiella siffror gör gällande av 40 procent av alla graviditeter slutar i illegal abort och Amnesty International anger att mellan och olagliga aborter utförs i Argentina varje år. År 2007 lanserade hälsoministeriet en guide för vårdpersonal med praxis för ickestraffbara aborter, enligt vilken abort kan vara laglig i våldtäktsfall. Några provinser har utformat lokala riktlinjer i enlighet med denna men enskilda organisationer menar att det generellt saknas politisk vilja att implementera guiden. Processen för att få till stånd en abort på de grunder som tillåts enligt nationell lag är omständlig och byråkratisk och det finns flera dokumenterade fall där kvinnor som haft rätt till abort ändå nekats. I april 2011 fälldes Argentina av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter för att ha brutit mot flera artiklar i ICCPR efter att en 19-årig förståndshandikappad kvinna nekats abort efter att ha blivit våldtagen. I mars 2012 kom Argentinas högsta domstol i ett historiskt avgörande fram till att abort är tillåtet i våldtäktsfall oavsett kvinnans mentala hälsa, men domslutet har ännu inte lett till några ändringar i lagar eller riktlinjer på nationell nivå. Provinserna Chubut och Santa Fe samt staden Buenos Aires har dock riktlinjer som överensstämmer med domslutet. Opinionen för en legalisering av abort i Argentina har ökat de senaste åren. Handel med kvinnor och flickor för sexuell exploatering är ett stort problem i Argentina. Enligt FN:s särskilde rapportör för handel med människor förekommer både nationell och internationell trafficking. Offren är både argentinskor och kvinnor från andra länder, främst Paraguay och Dominikanska republiken, som kidnappas eller luras och sedan transporteras inom Argentina eller till andra länder för att utnyttjas i sexhandel. Det är olagligt att förmedla men inte att köpa eller sälja sexuella tjänster. Provinserna kan dock förbjuda prostitution på allmän plats. Under 2011 förbjöds annonser för sexuella tjänster som ett led i kampen mot trafficking och diskriminering av kvinnor. Flera fall där poliser varit inblandade i människohandel har uppmärksammats av enskilda organisationer. Argentina har ratificerat FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och straffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (Palermoprotokollet). I april 2008 antogs en lag som förbjuder människohandel. Det nationella centret för offer för människohandel hjälpte personer under 2011, varav hälften var offer för sexuell exploatering. Antalet domar för människohandel är dock få, under 2011 dömdes 39 personer enligt offentlig statistik. Det finns även en enhet under justitieministeriet som arbetar mot sexuell och kommersiell exploatering av barn och ungdomar, främst genom information till allmänheten. Enskilda organisationer efterfrågar större statligt engagemang för att bekämpa brott och bistå offer samt effektiva åtgärder mot 16

17 17 korruptionen inom polisen. Ett förslag till förbättrad lagstiftning om människohandel skyndades på i slutet av 2012 av regeringen efter att en frikännande dom i ett uppmärksammat fall orsakat stora protester. 17. Barnets rättigheter FN:s barnkonvention är införlivad i Argentinas konstitution, men alla provinser har inte ändrat sin lagstiftning i enlighet med konventionen. Alla personer under 18 år definieras som barn. Den legala åldern för äktenskap var fram tills 2009 lägre för flickor men är numera 18 år för båda könen. Lägsta åldern för rekrytering till landets (frivilliga) militärtjänst är 18 år. Under 2012 ändrades åldern för rösträtt från 18 till 16 år. Lagen om fullt skydd för barns och ungdomars rättigheter från 2005 syftar till att samordna regler och institutioner för att skydda barn och ungdomars rättigheter enligt nationell lag och FN:s barnkonvention. Lagen anger bland annat att barn och unga har rätt att komma till tals och att ett barnombudsmannaämbete ska skapas, vilket dock ännu inte skett. Vidare anger lagen från 2005 att barn ska vara skyddade från våld och annan kränkande behandling. Fysisk bestraffning i hemmet kan dock anses tillåten till en viss grad enligt civilkodens bestämmelse om föräldrars rätt att uppfostra sina barn, vilket kritiserats av FN:s kommitté för barnets rättigheter och enskilda organisationer. Fysisk bestraffning är inte tillåten i skolor men det förekommer. Produktion och distribution av barnpornografi är förbjudet men inte innehav för personligt bruk om syfte att sprida materialet saknas. Sexuell exploatering för kommersiella syften av minderåriga är straffbart. Enskilda organisationer rapporterar att sexuell exploatering och människohandel av barn, särskilt flickor i tonåren, är ett stort problem i Argentina och att de som drabbas hårdast är gatubarn som tvingas in i kommersiell sexuell exploatering med våld eller bedrägeri. Barn under 16 år får enligt lag inte arbeta och vissa typer av arbeten är tillåtna först från 18 års ålder. Trots detta förekommer barnarbete, särskilt på landsbygden. Enligt Unicefs statistik från 2010 arbetade sju procent av alla barn mellan 5-14 år i Argentina. Många barn saknar tillgång till sjukvård. Barnadödligheten låg 2010 på 11,9 dödsfall per tusen levande födda enligt hälsoministeriet. Straffmyndighetsåldern för grövre brott är 16 år och från 18 års ålder är man fullt straffmyndig. Brott begångna av icke straffmyndiga döms enligt en speciell strafflag för minderåriga som medger frihetsberövande på grunder som har att göra med den minderåriges situation. Efter att den minderårige fyllt 18 år kan straffet omvandlas till ett vanligt straff. I praktiken innebär detta att minderåriga i Argentina häktas och hålls frihetsberövade på oklara grunder. FN:s

18 kommittéer för mänskliga rättigheter och för barnets rättigheter liksom enskilda organisationer har återkommande uppmärksammat situationen för frihetsberövade minderåriga. Lagen har dessutom tolkats som att ungdomar som begått brott mellan 16 och 18 års ålder kan dömas som vuxna efter det att de fyllt 18. I början av 2012 uppgav organisationen Colectivo de Derechos de Infancia y Adolescencia att fem ungdomar avtjänade icke-tidsbestämda fängelsestraff för brott de begått som minderåriga. Frihetsberövanden av minderåriga liksom de fall av polisvåld mot barn som rapporteras drabbar i stor utsträckning människor från fattiga förhållanden. Enligt argentinska fängelsemyndigheter levde 142 barn i fängelser år 2010 på grund av att deras mödrar avtjänade straff. 18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av hudfärg och nationalitet. Den statliga myndigheten Instituto Nacional contra la Discriminación, la Xenofobia y el Racismo, INADI, arbetar mot diskriminering i Argentina. Urfolks rättigheter bevakas av myndigheten Instituto Nacional de Asuntos Indígenas, INAI, som numera innehåller representanter från landets grupper av urfolk. Enligt officiella siffror definierar sig cirka personer som tillhörande ett urfolk vilket motsvarar 1,7 procent av befolkningen. Alternativa siffror anger att uppåt två miljoner människor tillhör något urfolk. Till stor del bor dessa på landsbygden men många har även flyttat till städerna. Konstitutionen tillerkänner urfolken särskilda rättigheter, bland annat rätten till identitet genom tvåspråkig undervisning och rätten att inneha och bruka sitt traditionella territorium. Av landets 24 provinser har elva infört urfolks rättigheter i sina provinskonstitutioner. FN:s särskilde rapportör för urfolk som besökte Argentina 2011 uppmärksammade brister i implementering av lagar om urfolks rättigheter. Det gällde framförallt rätten till land samt åtnjutandet av rätten till rättvisa, utbildning och hälsa. Stora delar av de landområden som traditionellt har tillhört urfolk upptas för odling och industrier. I vissa provinser har land återlämnats till urfolken men inte i en utsträckning som motsvarar deras anspråk. Argentina är skyldigt att konsultera berörda urfolk inför användning av deras territorier enligt ILO:s konvention 169, men det finns inget regelverk för sådana konsultationer. När urfolk har vänt sig till domstol för att få sina landrättigheter erkända har det ofta varit utan framgång då äganderätten har bedömts gå före. Protester mot avhysningar och krav på landrättigheter har bemötts med åtal och våld, och dödsfall har förekommit. Organisationer som företräder personer med afrikanskt ursprung och invandrare från Afrika rapporterar om rasism, diskriminering och social marginalisering. 18

19 Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Argentina har kommit långt vad gäller tillgodoseendet av hbt-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. År 2010 antogs en lag om könsneutralt äktenskap som även innebar rätt till adoption för samkönade par. Under 2012 har möjligheten till samkönat äktenskap i samtliga provinser utsträckts till att gälla oavsett medborgarskap eller hemvist, vilket gör att människor från andra länder söker sig till Argentina för att gifta sig. En annan nyhet från 2012 är den lag om könsidentitet som gör det möjligt att registrera sig som vilket kön och med vilket namn man vill utan att behöva bevisa någon fysisk eller psykisk könstillhörighet. Under det första halvåret sedan lagens tillkomst ändrade cirka personer sitt juridiska kön enligt organisationen Federación LGBT, FLGBT. I juli 2012 blev Argentina det första landet i världen att registrera dubbelt faderskap till ett barn fött av en surrogatmamma utan en föregående adoption. Lagen om kvinnomord från november 2012 (se avsnitt 16) är även den ett framsteg för hbt-personers rättigheter då den anger att vid mord motiverade av sexuell orientering eller könsidentitet eller - uttryck ska detta betraktas som försvårande omständigheter vid påföljdsbestämningen. Organisationen FLGBT uppger att de lagar som tillkommit på senare år har haft en bred politisk förankring och att de medfört en förändring av attityderna i samhället i stort. Fortfarande sker dock förföljelser av och diskriminering mot hbt-personer. Transpersoner är särskilt utsatta för diskriminering på arbetsmarknaden. Enligt lagen om sexualundervisning från 2006 ska skolor lära ut sexualkunskap utifrån ett perspektiv som inkluderar sexuell mångfald, men i flera provinser finns ett motstånd mot att implementera lagen. Sexuell läggning och könsidentitet har fortfarande inte införts som diskrimineringsgrunder i den nationella antidiskrimineringslagen. 20. Flyktingars rättigheter Ansökningar om flyktingstatus och asyl behandlas sedan 2006 av den Nationella flyktingkommissionen. Kommissionens föregångare tog mellan 1985 och 2006 emot cirka ansökningar om flyktingstatus varav cirka 3000 beviljades. Under 2011 års första åtta månader tog den nationella flyktingkommittén emot 24 ansökningar om flyktingstatus av vilka 17 beviljades. Ytterligare 94 personer erhöll tillfälligt skydd med hänvisning till humanitära skäl. De flesta ansökningarna kommer från personer från andra latinamerikanska länder men andelen ansökningar från länder i Afrika ökar. Många av ansökningarna kommer från minderåriga. Enligt FN:s flyktingorgan, UNHCR, fanns det 4578 flyktingar och asylsökande i Argentina i januari Organisationen Instituto Argentino para la Igualidad Diversidad e Integración uppger att flyktingar och asylsökandes sociala och ekonomiska rättigheter inte skyddas i tillräcklig mån av argentinska staten, särskilt vad gäller vissa etniska grupper och personer utan dokument. Vuxna asylsökande får ingen ekonomisk hjälp men har rätt att använda sig av det argentinska hälsovårds- och utbildningssystemet. Det finns också program för exempelvis språkutbildning,

20 mikrokrediter och en arbetsförmedling. FN:s kommitté för konventionen om migrantarbetares rättigheter noterade 2011 att flyktingar och migranter trots att de har rätt till skola och sjukvård nekas tillgång om de inte har identifikationshandlingar. Immigranter från MERCOSUR-länderna (Brasilien, Paraguay, Uruguay, Venezuela och Bolivia) har genom programmet Patria Grande tillgång till en förenklad process för uppehållstillstånd. 21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Enligt den enda nationella undersökningen i sitt slag från 2003 har cirka 2,2 miljoner argentinare någon form av funktionsnedsättning (cirka sju procent av befolkningen). År 2010 hade personer ett intyg på sin funktionsnedsättning vilket ger tillgång till förmåner som exempelvis gratis transport. Av dessa befann sig 58 procent i ekonomiskt aktiv ålder men bara tio procent hade arbete. Diskriminering av funktionsnedsatta är förbjudet när det gäller exempelvis rätten till utbildning och övrig statlig service. Det finns många lagar och statliga initiativ som syftar till att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Exempelvis skapades 2011 ett Observatorio de la Discapacidad som ska arbeta för att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning implementeras och efterlevs. Ett annat uppmärksammat framsteg är den nya lagen om psykisk hälsa. Stora problem vad gäller tillgänglighet på alla plan i samhället för personer med funktionsnedsättning kvarstår dock. Den lag som anger att fyra procent av statliga anställningar ska innehas av personer med funktionsnedsättning innehåller ingen påföljd för arbetsgivare som inte följer den. År 2011 hade 0,59 procent av de statligt anställda en funktionsnedsättning. Många allmänna platser, skolor, transportmedel med mera är otillgängliga för personer med funktionsnedsättning, inte minst utanför storstäderna. I huvudstadsdistriktet Buenos Aires ska enligt lag trottoarer, pendeltåg- och tunnelbanestationer samt vissa byggnader anpassas, något som inte alltid uppfylls i praktiken. Buenos Aires ombudsman för mänskliga rättigheter uppgav under 2012 att omkring 80 procent av tunnelbanestationerna i staden fortfarande är otillgängliga för funktionshindrade. FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättnings noterade 2012 bland annat att personer med funktionsnedsättning inte åtnjuter likhet inför lagen, att Argentina inte tillräckligt uppmärksammar situationen för kvinnor och urfolk med funktionsnedsättningar, att tillgänglighetsproblemen inte lösts på ett tillfredställande sätt och att tvångssteriliseringar förekommer samt att många människor fortfarande är inlåsta på grund av sjukdom trots att den nya lagen om mental hälsa ska innebära ett avvecklande av institutionaliseringen. 20