Barns självkänsla En studie om förskollärares syn på barns självkänsla

Transkript

1 LÄRARPROGRAMMET Barns självkänsla En studie om förskollärares syn på barns självkänsla Anna Persson Examensarbete 15 hp Vårterminen 2010 Handledare: Gunilla Hörberg Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap

2 Linnéuniversitetet Institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap Arbetets art: Titel: Författare: Handledare: Examensarbete, 15 hp Lärarprogrammet Barns självkänsla: En studie om förskollärares syn på barns självkänsla Anna Persson Gunilla Hörberg SAMMANFATTNING Det huvudsakliga syftet med det här arbetet var att undersöka verksamma förskollärares syn på barns självkänsla. De frågeställningar som behandlats är; hur anser förskollärare att självkänslan inverkar på barnets beteende, vad anser förskollärare har betydelse för hur barnens självkänsla utvecklas samt hur arbetar förskollärare med att utveckla barns självkänsla. Studien bygger på en kvalitativ undersökning där fem förskollärare intervjuats. Resultatet visar att förskollärare anser att dålig självkänsla ofta leder till inbundenhet eller självhävdande beteende. Förskollärarna anser att självkänslan grundläggs i hemmet och att negativ kritik från omgivningen sänker självkänslan. Som ett sätt att stärka barns självkänsla uppger förskollärarna att de försöker lyssna på och uppmuntra barnet.

3 INNEHÅLL 1 INTRODUKTION BAKGRUND Utvecklingsteorier Daniel Sterns teori om självets utveckling Erik Homburger Erikssons teori om jagets utveckling Styrdokument Förklaring av begreppet självkänsla Självkänslans inverkan Faktorer som bidrar till utvecklandet av självkänslan Stimulans och utmaningar Bemötande och förhållningssätt Upplevelsen av att vara sedd och betydelsefull Att tolka situationer Svårigheter att närma sig barnets perspektiv SYFTE METOD Metodval Undersökningsgrupp Genomförande Bearbetning och analys Reliabilitet och validitet RESULTAT Självkänslans inverkan Självhävdande Inbundna Tro på sin förmåga Inre ansvarstagande Faktorer som påverkar utvecklandet av självkänsla Positiva och uppmuntrande vuxna Trygghet och kärlek Negativ kritik Inre medfödd egenskap Arbetssätt Lyssna på och uppmärksamma barnet Sätta ord på känslor Uppmuntra Regler Samverkan DISKUSSION Identifiera barns självkänsla Förhållningssätt och bemötande Lyssna och skapa ramar Förslag på fortsatt forskning...26 REFERENSLISTA...27 BILAGOR

4 3 1 INTRODUKTION Enligt Juul och Jensen (2001) är god självkänsla en bra grund både för lärande och ett fungerande socialt samspel. Styrdokumenten framhåller att förskolan ska stödja barnen att utveckla sin identitet och känna trygghet i den, samt även i att hjälpa barnen utveckla en positiv självbild. Enligt mig är god självkänsla en bra grund för att möta de utmaningar man konfronteras med i livet. Samhället ställer höga krav på individen. Många gånger utsätts vi för stress och stora förändringar som påverkar vårat liv. Det är inte alltid man hinner förbereda sig på de förändringar vi ställs inför. Personer med god självkänsla tror jag har bättre förutsättningar att klara de påfrestningar dessa förändringar kan innebära. Den självkänsla vi utvecklar i unga år tror jag får stor betydelse för hur vi kommer att reagera och agera i olika situationer även längre fram i livet. Barns självkänsla påverkas av omgivningen, där de vuxna kring barnen har en stor betydelse. Många barn vistas fler vakna timmar tillsammans med förskollärare än med sina föräldrar. Förskollärarna har därmed en betydande roll i barnets utvecklande av en god självkänsla. Min avsikt är att undersöka hur verksamma lärare ser på begreppet självkänsla, vilken betydelse självkänslan har för barnet samt hur förskollärarna arbetar med barns självkänsla. Jag hoppas mitt arbete kan väcka intresse hos läsaren för självkänslans betydelse för barnets utveckling samt vilken roll de vuxna runt barnet har när det gäller densamma. Slutligen vill jag referera till ett avsnitt i Tove Janssons bok Det osynliga barnet. Citatet får belysa vikten av att se och bekräfta varje barn. Citatet är hämtat ur Vårvisan, där krypet beskriver för Snusmumriken betydelsen av att han äntligen fått ett namn: Jag har flyttat hemifrån och börjat leva på allvar! Det är så spännande! Du förstår, innan jag hade ett namn sprang jag bara omkring och kände efter i största allmänhet (...). Nu är jag en egen person och allt som händer runt mig betyder nånting. För det händer inte i största allmänhet, det händer mig, Ti-ti-oo. Och Titi-oo ser saker si eller så om du förstår vad jag menar? (Jansson, 2006, s. 16)

5 4 2 BAKGRUND Bakgrunden inleds med en teoretisk utgångspunkt från två utvecklingsteorier. Därefter förankras arbetet i Lpfö-98 varpå det följer dels förklaring av återkommande begrepp, och dels en beskrivning om självkänslans inverkan på barns beteende. Därefter behandlas vad tidigare forskning har visat gynnar barns utveckling av en sund självkänsla. Bakgrunden avslutas med de svårigheter som finns med att närma sig barn perspektiv. 2.1 Utvecklingsteorier Jag har valt att förankra mitt arbete i två teorier om barns utveckling. Daniel Sterns teori som bygger på självets utveckling i relation till andra samt Erik Erikssons teori som bygger på en helhetssyn av människan. Eriksons teori utgår från tre sidor hos människan. Dessa är en biologisk organism, ett psykologiskt väsen, det vill säga en person med ett ego, samt en person som ingår i ett socialt samspel i samhället Daniel Sterns teori om självets utveckling Enligt Daniel Stern kan självets utveckling ses som en omorganisation eller nyorganisation av erfarenheter och upplevelser. Upplevelserna samspelar med varandra samtidigt som nya upplevelser läggs till. Enligt Stern finns fem självupplevelser och regleringsområden. Den första är känslornas värld som pågår upp till två månaders ålder då barnet försöker hitta samband mellan olika sinnesintryck vilket leder till det uppvaknande självet. Den andra fasen är den närliggande sociala världen där barnet ser sig själv som avgränsad mot andra personer samt att barnet utvecklar förmågan att reglera självet. Den tredje fasen innebär att barnet upplever ömsesidighet samt att det kan uppleva en känsla av att vara sedd och bekräftad vilket infaller vid ca sju månaders ålder. Vid cirka femton månaders ålder inträder fjärde stadiet. Då börjar barnet få ett verbalt språk och barnet kan nu börja reflektera över sig själv. Femte och sista stadiet är historiens värld. Den inträffar från ca tre års ålder. Barnet har i detta stadie förmåga att berätta om upplevelser med hjälp av språket. Sterns teori bygger på att barnet ses som kompetent från början och kan skapa relationer redan från födseln. Barnet har en förmåga att överföra ett sinnesintryck till ett annat till exempel från synintryck till hörselintryck. Detta kallas amodal perception vilket är en förmåga som Stern anser har avgörande betydelse för självuppfattningens framväxt. Den har också betydelse för inlärningen i skolan då det kräver att man kan överföra information från ett sinnesområde till ett annat. Likaså påverkar den amodala perceptionen förmågan att förstå andra människors sociala beteende (Jerlang, 2006). Samspelet med de vuxna är betydande för barnens självuppfattning. Föräldrar vet oftast var barnens toleranströskel går och respekterar den. Föräldrarna anpassar sitt beteende efter barnet. Stern menar dock att barnet behöver utmanas för att komma vidare i sin utveckling vilket kräver att de vuxna är lyhörda för barnets signaler. Vardagliga livshändelser bidrar till att självkänslan utvecklas. Det är betydelsefullt att barnet känner att självet har gränser, det vill säga integritet, för att den sociala

6 5 samvaron ska fungera. Likaså har de vuxnas reaktioner på barnets känslotillstånd betydelse då barnet uppfattar de vuxnas reaktioner och förknippar dessa med sin egen upplevelse. Vuxnas reaktioner blir därmed en bekräftelse på barnets upplevelse. De vuxna kan därmed ses som medaktörer i barnens upplevelser. Barnets värdering av sig själv påverkas alltså av de reaktioner de möter (Jerlang, 2006) Erik Homburger Erikssons teori om jagets utveckling Erikssons teori ses ofta som en ego-teori som bygger på att människan utvecklas genom existensiella kriser. De existensiella kriserna pågår enligt Eriksson hela livet men jag har valt att fokusera på utvecklingen under förskoleåren. Eriksson beskriver att Jagets främsta uppgift är att lösa kriserna och genom det sker identitetsutvecklingen. Identiteten handlar om individens uppfattning om sig själv som person. Omgivningen har betydelse för kriserna genom att individen konfronteras med den men även för att omgivningen ställer krav som förändras i och med att barnet utvecklas. Krisen bidrar alltså även till att individen anpassar sig till samhället. Identitetsutvecklingen pågår under hela livet och första krisen startar redan vid födseln i relationen mellan mor och barn (Jerlang, 2006). Genom att modern är lyhörd för barnets individuella behov och tillgodoser dessa skapas en relation och en tillit som ligger till grund för barnets identitetsutveckling och självtillit (Erikson, 1993). Andra krisen kallar Erikson självständighet kontra skam och tvivel. De viktigaste identitetsobjekten för barnet i förskoleåldern är familjemedlemmarna. Föräldrarna behöver känna självständighet och säkerhet i sig själva för att kunna ge barnen det rätta stödet och sätta gränser. Eriksson framhåller även pedagogernas roll då de skapar nära relationer med barnet. Vid bristande omsorg från föräldrars sida blir relationen till pedagogerna än mer betydelsefull. Utvecklingen är beroende av att barnet upplever en dialog och ett samspel med andra barn. Genom att omgivningen stöttar och erbjuder barnet möjligheter att utforska omvärlden utvecklas barnets nyfikenhet och initiativförmåga samt förmåga att lösa problem. Omgivningen behöver hjälpa barnet sätta gränser då barnet själv inte har den insikten. Blir gränserna för snäva utvecklar barnen skamkänsla istället för självtillit. Tredje krisen kallas initiativ kontra skuldkänsla. Barnen ska finna sin egen roll och sin egen identitet. De ska även kunna göra val och känna moraliskt ansvar i meningsfulla aktiviteter. Leken är betydelsefull för barnens utveckling. I leken har barnen kontroll och möjlighet till självbestämmande. I leken kan barnet experimentera och har möjlighet att bearbeta olika upplevelser (Jerlang, 2006). 2.2 Styrdokument Enligt Lpfö-98 ska förskolan stödja barnen i att utveckla sin identitet och känna trygghet i den. Barnen ska även få stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva och sin förmåga till lärande och skapande. Förskolan ska stäva efter att barnen utvecklar en självständighet och en tilltro till sin egen förmåga när det gäller att lära sig, tänka själv, röra sig och att handla i olika situationer (Utbildningsdepartimentet, 1998).

7 2.3 Förklaring av begreppet självkänsla 6 Det finns flera begrepp som är i det närmaste synonyma med självkänsla. Självuppfattning förekommer i många böcker och jag har valt att använda självkänsla synonymt med det. Identitet är även det ett vanligt förekommande begrepp vilket självkänslan är en del i. Begreppen självkänsla och självförtroende förväxlas ofta eller används synonymt. Enligt Juul, (1997) handlar självförtroende om vad vi tror att vi kan, både det vi är bra på och det vi är mindre bra på. Personer med god självkänsla har ofta ett sunt självförtroende. Dålig självkänsla kan leda till att man antingen överproblematiserar ett lågt självförtroende eller till att man överexponerar ett gott självförtroende. Ett gott självförtroende behöver alltså inte innebär en god självkänsla (Juul, 1997). Juul (1997) beskriver att självkänslan finns i vårt inre och syftar på den bild vi har av oss själva. Det är upplevelsen och kunskapen om vilka vi är samt hur vi förhåller oss till den kunskapen. Självkänslan kan vara bra eller dålig och den kan utvecklas hela livet både kvalitativt och kvantitativt. Juul och Jensen (2009) beskriver att den kvantitativa dimensionen av självkänsla innefattar hur väl vi känner oss själva, det vill säga hur stor självinsikt vi har. Den kvalitativa dimensionen syftar på hur vi förhåller oss till den kunskap vi har om oss själva (Juul & Jensen, 2009). 2.4 Självkänslans inverkan Ett barn med god självkänsla och positiv bild av sig själv vågar i större utsträckning ta sig an en utmaning. Barn som däremot har svag tilltro till sin förmåga kan dra sig undan och känna skamkänslor inför att de inte tror sig lösa uppgiften (Brodin & Hylander, 2002). Lawrense (2005) hävdar liksom Brodin och Hylander (2002) att god självkänsla påverkar inlärningen positivt vilket medför att barn med god självkänsla klarar skolan bättre då de reagerar med nyfikenhet och entusiasm inför nya utmaningar. Även Juul och Jensen (2009) hävdar att självkänslan har betydelse för inlärningen. Genom en god självkänsla och tillit till sig själv vågar barnet utforska omgivningen. Juul och Jensen (2009) menar även att god självkänsla leder till en naturlig auktoritet, autentisk närvaro samt en accepterande syn på sig själv. Självkänslan och integriteten påverkar barnets förmåga att göra personliga val. Det påverkar även förmågan till inre ansvarstagande vilket innebär att ta ansvar för sitt handlande, sina val och förmåga att handla med integritet. Dålig självkänsla medför att det i olika grad blir svårare att forma personliga, konstruktiva mål och svårigheter med att uppleva samvaro med andra tillfredställande och värdefull. Det beror på att det inre ansvarstagandet och integriteten är mindre än hos en person med god självkänsla. Dålig självkänsla yttrar sig på olika sätt. Vissa personer blir inåtvända vilket kan yttra sig genom blyghet, depression, ätstörningar eller självmordstankar och självmordsförsök. Hos barn kan dålig självkänsla återfinnas hos de så kallade snälla barnen. Utåtvända uttrycksformer känns igen på ett självhävdande beteende, svårigheter att ta kritik och se sin egen skuld samt en kritisk inställning till andra. Vid låg självkänsla värderar personen sina svaga sidor negativt. Vid en sund självkänsla ersätts de negativa värderingarna av erkännande. Detsamma gäller beröm som vid en sund självkänsla ersätts av bekräftelse (Juul & Jensen, 2009).

8 7 Brodin och Hylander (2005) beskriver betydelsen av att vara förtrogen med sina egna känslor för att kunna förstå andras känslor, det vill säga utveckla en empatisk förmåga. Den empatiska förmågan har stor betydelse för hur den sociala samvaron fungerar. Negativa värderingar av oss själva är aldrig autentiska utan har uppstått på grund av andras kritik av oss. Barn kan också skapa negativa värderingar av sig själva som förklaring på allvarliga svek från föräldrarna som till exempel misshandel, bristande omsorg eller bortadoption. Självvärderingarna kan bli så negativa och smärtsamma att barnen stänger av sitt inre. Det blir en ond cirkel då det hindrar utvecklingen av självkänslan (Juul & Jensen, 2009). 2.5 Faktorer som bidrar till utvecklandet av självkänslan Jag har valt att dela in kapitlet i tre områden. Det första beskriver betydelsen av att barn erbjuds stimulans och utmaningar för att utveckla självkänslan. Andra området berör omgivningens förhållningssätt och bemötande gentemot barnet. Tredje området utgår från barnets upplevelse det vill säga betydelsen av att känna sig sedd och betydelsefull Stimulans och utmaningar Enligt Brodin och Hylander (2002) utvecklas självkänslan genom olika utmaningar barnet ställs inför. Det är viktigt att utmaningarna ligger på rätt nivå då ett misslyckande kan innebära att barnet tappar tron på sin förmåga samtidigt som ett barn som lyckas med en utmaning stärker tron på sig själv vilket höjer självkänslan. Vidare menar a.a. att upprepade misslyckanden kan leda till skamkänslor hos barnet. Hur barnet reagerar på skamkänslorna beror på hur väl utvecklad självkänsla de har. För ett barn med dålig självkänsla kan skamkänslor vara förödande. Barnet tappar tilliten till sig själv och känner sig mindre värd. Det kan leda till att barnet inte vågar genomföra de utmaningar de ställs inför vilket ökar skamkänslorna ytterligare samtidigt som självkänslan sänks. Det är främst omgivningens reaktioner på misslyckanden som skapar skuldkänslor. Får barnet i stället hjälp att acceptera misslyckanden och förstå att misslyckanden är en del av livet kan det i stället höja självkänslan hos barnet. Det hjälper barnet inse sina begränsningar men även möjligheter. Skamkänslor är ibland nödvändiga för att förstå vad som är accepterat och inte i olika situationer. Det är dock viktigt att barnet snabbt upplever att det är accepterat igen då skamkänslorna gör att barnet inte kan skilja på sin handling och sin person. Även Normell (2004) framhåller skam- och skuldkänslornas negativa inverkan på barnets självkänsla. Orimliga krav och förväntningar ger en känsla av otillräcklighet. Barnet känner att det inte lever upp till det som förväntas av dem vilket kan leda till att all kraft läggs på att leva upp till ett jag-ideal. Juul och Jensen (2009) menar att förundran och reflektion är processer som hjälper oss upptäcka omvärlden och även hjälper oss utveckla den kvantitativa dimensionen av självkänslan då vi utvecklas genom de erfarenheter vi gör. Det krävs tillit till den egna förmågan för att våga upptäcka, förundras och reflektera över det vi har runtomkring oss (Juul & Jensen, 2009).

9 2.5.2 Bemötande och förhållningssätt 8 Enligt Juul och Jensen (2009) är utvecklandet av självkänsla en individuell process som påverkas av de relationer barnet ingår i. Barnets integritet måste respekteras vilket kräver lyhörda och förstående vuxna. Ett barn som växer upp med förstående vuxna som respekterar dess integritet och respekterar dess försök att hitta sig själv och bli självständigt har goda möjligheter för att utveckla en sund självkänsla. Barnets känslor och upplevelser måste bli bekräftade. Relationen måste vara likvärdig på så vis att barnets upplevelser och uttryck är jämställda med den vuxnes. Det förutsätter att den vuxne är empatisk och lyhörd. Brodin och Hylander (2002) menar att det är en del i uppfostran att inte alltid bekräfta barnen utan att uppmärksamma vissa beteende och tona ner andra. Barnet skulle få en märklig uppfattning om sig själv och omvärlden om det hela tiden fick uppmärksamhet. De svaren de vuxna ger på barns känslor får dock inte vara förvirrande och diffusa för barnet då det kan leda till att barnet upplever sina känslor som förvirrande och diffusa. Känslor kan aldrig vara rätt eller fel eller befogade eller obefogade vilket innebär att en känsla alltid kan bekräftas och accepteras. Enligt Brodin och Hylander (2002) är det beteendet som orsakas av känslan som kan vara oacceptabel. Kinge (2000) beskriver empati som förmågan att uppfatta en annan människas känslomässiga tillstånd eller bakomliggande emotionella budskap (Kinge, 2000 s. 53). Som pedagog innebär det att vi försöker förstå varför barnet reagerar som det gör, vad det vill förmedla, det vi vill säga det underliggande budskapet, samt hur vi förmedlar förståelsen tillbaka till barnet. Uppmärksamheten riktas mot barnets känslomässiga budskap. För att kunna inta ett empatiskt förhållningssätt krävs en förmåga att kunna skilja på barnets känslor och de egna känslorna. Förståelsen för barnets känslor får inte bli en tolkning utifrån de egna känslorna som kan grunda sig i tidigare upplevelser och erfarenheter. Även Holmsten (2002) beskriver betydelsen av att den vuxne själv har tillgång till sina känslor och är medveten om sitt beteende för att de ska kunna förstå barnets känslomässiga budskap. Den vuxne behöver även vara medveten om hur deras beteende påverkar andra. Genom att den vuxne har god självkännedom kan han eller hon lättare uppfatta barnets känslor då de egna känslorna inte tar över. Den vuxne har även lättare att hantera situationer där barnet eller någon annan visar ilska eller blir ledsen. Vuxna som har god självkännedom reagerar mer sakligt i pressade situationer och är de dessutom medvetna om hur deras beteende påverkar barnet har det lättare att hjälpa och stötta barnet. Har den vuxne inte kontroll över sina känslor är det lätt att den vuxne blir rädd och intar försvarsställning vid pressade situationer. Enligt Kinge (2000) kräver det både känslomässigt och intellektuellt engagemang för att förstå barnet. Lyckas pedagogen uppfatta barnets budskap samt förmedla detta så att barnet uppfattar förståelsen innebär det att barnet känner sig sett, erkänt och uppskattat vilket innebär bekräftelse på ett djupare plan. Misslyckas pedagogen kan det i stället innebära att barnet upplever sig stämplat och dömt utifrån sina handlingar. Genom att pedagogen ställer frågor som Jag förstår att du är ledsen/rädd, eller Känner du dig arg/ ledsen och så vidare, får barnet hjälp att uttrycka och sätta ord på sina känslor. Detta ger barnet möjlighet att reflektera över och bli medveten om sina känslor (a.a.).

10 9 Juul och Jensen (2009) menar att tilliten till föräldrarna spelar roll för barnets utveckling av en god självkänsla. Små barn har stor tillit till sina föräldrar vilket kan medföra att de litar mer på föräldrarnas känslor och anpassar sig till dem istället för att hålla fast vid sina egna. Det bidrar i så fall till att de tappar tillit till sina egna känslor och upplevelser. De kan även utveckla skuldkänslor då de upplever att deras integritet orsakar konflikter i samspelet med föräldrarna. Barn kan förlora tilliten till sina föräldrar vid grova svek. När ett barn förlorar tilliten till sina föräldrar förlorar de samtidigt tilliten till sig själva (Juul & Jensen, 2009). Genom att föräldrar svarar på barnets behov får det bekräftelse på sina känslor och känner en trygghet. Föräldrarna hjälper barnet hantera sina känslor vilket är en förutsättning för att barnet själv ska kunna utveckla en förmåga att i framtiden hantera sina känslor och behov. Det hjälper barnet att utveckla en sund självkänsla. Lyckas föräldrarna inte läsa av barnets signaler leder det till stress och otrygg anknytning. Barnet får även svårt att hantera sina känslor och skapa fungerande relationer till andra. Upplever barnet negativ uppmärksamhet förstör det självaktningen. Barnet behöver uppleva empati för att själv kunna utveckla sin empatiska förmåga (Gerhard, 2007) Upplevelsen av att vara sedd och betydelsefull Brodin och Hylander (2002) menar att barnets namn är starkt förknippad med hur barnets självkänsla utvecklas. Vissa barn förknippar sitt namn med positiv känsla medan andra känner oro. Har barnet upplevt att personer i omgivningen ofta har sagt namnet i negativa sammanhang och med irritation eller ilska i rösten förväntar sig barnet något negativt när de hör sitt namn. Hos barn som har upplevt att omgivningen uttryckt dess namn med glädje och i positiva sammanhang stärks barnets självkänsla positivt. Grupptillhörigheten är viktig för identitetsutvecklingen och självkänslan. Enligt den sociala identitetsteorin får man en social identitet genom de grupper man ingår i. Gruppens gemensamma föreställningar påverkar individens identitetsutveckling och självkänsla. Genom att ställa sig själv i relation till andra och genom att förstå det sociala spelet som sker skapas mening och man hittar sin roll i samhället. Enligt den sociala identitetsteorin strävar människor efter att upprätthålla positiva värderingar av sig själva. Det sker genom att försöka upprätthålla en positiv identitet i gruppen (Thornberg, 2007). Enligt Brodin och Hylander (2002) stärks barnets självkänsla när det upplever glädje och gemenskap med andra. Upplevelsen av att det finns ett intresse för den egna personen är betydande i gemenskapen vilket medför att barnet känner sig betydelsefull och sedd. Upplever barnet däremot att det inte är accepterat i gruppen eller att de blir utsatta för negativ uppmärksamhet från de andra barnen sänks barnets självkänsla. Negativ uppmärksamhet kan bland annat innebära att barnet känner sig utpekat eller utskrattat av de andra barnen eller inför de andra barnen. Barnet upplever skam och en känsla av otillräcklighet vilket leder till att självkänslan sänks.

11 2.6 Att tolka situationer 10 Förmågan att läsa av andra människor och se en mening med hur de handlar kallas mentaliseringsförmåga (Normell, 2004). Förmågan handlar om att bedöma sitt eget och andra människors inre, det vill säga. känslor, tankar, avsikter, vilja och så vidare. Förmågan utvecklas tidigt och är beroende av möten med vuxna med väl utvecklad mentaliseringsförmåga. Då barn ofta tillbringar stor del av sin vakna tid på förskola får förskollärarnas mentaliseringsförmåga betydelse för hur barnen utvecklar denna förmåga. Förskollärarens förmåga att bedöma sitt eget och andra människors inre har även betydelse för hur de tolkar olika situationer som uppstår. Normell (2004) beskriver att mentaliseringsförmågan är en omedveten reflektion som avgör hur en person tolkar omvärlden. En väl utvecklad förmåga innebär att kunna skilja mellan sig själv och andra, och mellan inre och yttre händelser. Vid svårigheter att skilja mellan sig själv och andra tolkas andras känslor genom de egna vilket leder till att man inte uppfattar hur den andra personen känner sig och upplever situationen. Med ett öppet förhållningssätt till omvärlden är det lättare att ta in och använda den information som hjälper till att tolka olika situationer. Det ökar chanserna att tolka och bearbeta information rätt och på så sätt dra rimliga slutsatser. Förutfattade meningar leder till att viktig information kan missas och förhastade slutsatser kan dras som stämmer dåligt överens med verkligheten. Fördomar är ett bra exempel där slutsatserna görs utifrån knapphändig information. Tidigare erfarenheter påverkar hur upplevelser och situationer tolkas. Dessa erfarenheter får betydelse för förståelsen för hur en annan människa känner men även vad som ligger bakom en viss händelse eller ett visst agerande. Schema och skript är begrepp som hör ihop med mentaliseringsförmåga och som har till uppgift att sortera intryck i tillvaron. Dessa bygger på erfarenheter och upplevelser. Scheman hjälper till att kategorisera utan att hänsyn behöver tas till alla detaljer. Det innebär till exempel att en hund är en hund även om de kan se olika ut. Skript kan beskrivas som tolkningsmallar som är förbundna med affekter. Det innebär att en viss upplevelse tolkas utifrån en tidigare erfarenhet. Obehagskänslor kan till exempel uppstå vid upplevelser som påminner om en tidigare situation där de känslorna dominerat även om förutsättningarna är annorlunda. Genom en god mentaliseringsförmåga är det lättare att upptäcka att förutsättningarna är annorlunda och på så vis görs en mer rättvis bedömning av situationen. Utifrån skripten tolkas och värderas sinnesintryck. Skripten hjälper även till att kontrollera de känslor som uppstår samt förutse händelseförlopp (Normell, 2004). 2.7 Svårigheter att närma sig barnets perspektiv Agneta Simeonsdotter (2009) har i en studie uppmärksammat att pedagoger inte i tillräckligt stor utsträckning lyckas närma sig barnens perspektiv vilket leder till att barnen inte utvecklar självkänslan och tilltron till den egna förmågan i den grad de hade gjort om pedagogerna på tillfredställande vis lyckats närma sig barnens perspektiv. Studien har utgångspunkt i de pedagogiska samlingar som förekommer i förskoleklass där Simeonsdotter (2009) har observerat och intervjuat 115 barn med syfte att undersöka hur de hanterar svårigheter de ställs inför. Resultatet visar att samspel, delaktighet och kommunikation får betydelse för barnens upplevelse av de

12 11 svårigheter de möter. I undersökningen framkommer att lärarnas intention är att hjälpa barnen igenom svårigheterna men lärarna uppmärksammar inte det barnen upplever som problematiskt. Enligt Simeonsdotter (2009) misslyckas läraren med att inta barnens perspektiv och de bjuder heller inte in barnen till delaktighet, kommunikation och samspel i tillräckligt hög grad. Följden blir, sett ur ett barns perspektiv, att svårigheten relateras till den egna förmågan eller till uppgiften. När barn upplever att det är den egna förmågan som brister blir följden att de antingen upplever en känsla av att inte duga eller en känsla av att göra fel vilket leder till att svårigheten blir personifierad och självkänslan sänks. Simeonsdotters (2009) resultat är intressant då förskollärares förmåga att närma sig barnens perspektiv har betydelse för utvecklandet av barnens självkänsla. Karlsson (2008) och Gunnarsson (1999) menar även de att lärare ofta inte ser till barnets perspektiv när de upplever att det är bekymmer kring ett barn utan ser barnets agerande som oförmåga och som ett problem. Följden blir att läraren försöker korrigera barnets beteende vilket medför att barnet upplever att det är bärare av problemet. Karlsson (2008) och Gunnarsson (1999) menar dock att barnet handlar och agerar efter sina förutsättningar i de miljöer det befinner sig i. Beteende som till exempel utagerande kan vara ett sätt att upprätthålla sin status i gruppen och skapa en identitet samt upprätthålla sin självrespekt. Utifrån det perspektivet läggs inte problemet på barnet utan problemet uppstår på grund av miljön barnet befinner sig i. För att skapa en förståelse för barnet krävs fokus på de relationer barnen ingår i. Läraren måste också försöka skapa sig en bild av barnets upplevelse. När man ser barnet som subjekt och aktör ser man barnet som expert på sitt liv. Barnet är en kompetent aktör och medskapare i sociala sammanhang. Henricsson (2006) har genomfört en studie där hon har uppmärksammat att barn som är utagerande får mycket kritik vilket sänker deras självkänsla och leder till en negativ lärar-barnrelation. Lärarna berömmer och uppmuntrar ofta utagerande barn men det uppväger inte den kritik de får uppleva. Vidare menar Henricsson (2006) att tillbakadragna barn inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet vilket gör att de blir än mer tillbakadragna och gör sig osynliga både inför sig själva och andra. Det påverkar även deras kamratrelationer vilket i sin tur sänker självkänslan ytterligare. Oavsett vilket beteendeproblem barnet uppvisar så bidrar en negativ relation mellan barnet och läraren till att barnets självkänsla sänks.

13 12 3 SYFTE Syftet med arbetet är att undersöka verksamma förskollärares syn på barns självkänsla Frågeställningen utifrån syftet är - Hur anser förskollärare att självkänslan inverkar på barnets beteende? - Vad anser förskollärare har betydelse för hur barnens självkänsla utvecklas? - Hur arbetar förskollärare med att utveckla barns självkänsla?

14 13 4 METOD I metodkapitlet redogörs vilka metoder som används vid undersökningen samt motivering till varför dessa används. Vidare beskrivs undersökningsgrupp, intervjuernas genomförande samt hur datan analyserats. Avslutningsvis följer reflektioner kring studiens trovärdighet samt de forskningetiska principer som tagits hänsyn till vid undersökningen. 4.1 Metodval Vid insamling av data bör metodvalet grunda sig på den metod som bäst kan anses ge svar på frågeställningen. Olika metoder lämpar sig för olika undersökningar. Valet av metod bör därför grunda sig på den teknik som ger relevant information samt störst tillförlitlighet utifrån syftet (Patel & Davidsson, 2003). Enligt Carlström och Hagman (1995) är en kvalitativ metod att föredra då syftet är att få en djupare kunskap och förståelse för det som ska studeras. Då syftet med denna undersökning varit att undersöka förskollärares uppfattning kring ett fenomen valdes en kvalitativ metod. Undersökningarna bygger på intervjuer då det ansågs vara den mest lämpade tekniken föra att kunna dokumentera förskollärarnas uppfattningar samt kunna analysera dessa. Enigt Lantz (2003) finns det olika intervjuformer vilka ger olika information beroende på vad man avser undersöka. En kvalitativ intervju är lämpligast då syftet är att undersöka någons uppfattning och upplevelse. Vidare menar Lantz (2003) att öppna frågor ger utrymme för respondenten att beskriva sin uppfattning om fenomenet. I denna undersökning återfinns både öppna och slutna frågor. Flertalet av frågorna är öppna då avsikten med dessa har varit att få en så bred och djup förståelse som möjligt av respondentens uppfattning. Dock återfinns en del slutna frågor där avsikten endast har varit att få begränsad information då en mer utförlig inte känts relevant utifrån syftet. Frågorna i intervjun är riktat öppna vilket innebär att fokus riktas mot ett visst fenomen i det här fallet självkänsla. Enligt Lantz (2003) skiljer sig de riktade från de helt öppna genom att de riktade inte helt är öppna utan att den som intervjuar styr vad fokus läggs på. Gemensamt för de riktat öppna frågorna och de som är öppna är att båda är kvalitativa metoder med låg grad av strukturering. Eftersom intervjun bygger på öppna frågor kan respondenternas beskrivning på en fråga leda till att även en annan fråga som är tänkt att belysas senare blir besvarad eller att det blir naturligt att utifrån situationen ändra om ordningen på frågorna. Ordningen på frågorna kan därmed förändras vilket inte inverkar på resultatet eller tillförlitligheten. Patel & Davidsson (2003) beskriver vad man bör ta hänsyn till i utformning av intervjufrågorna för att de ska bli så ändamålsenliga som möjligt. Vid utformningen av frågorna har avsikten varit att frågorna ska vara utformade på ett lättförståeligt sätt dels för att undvika missförstånd och dels för att respondenten ska kunna koncentrera sig på svaret utan att behöva fundera på vad det frågas efter.

15 14 Respondenten måste uppfatta frågan som det är tänkt i så stor utsträckning som möjligt då det annars finns risk att olika respondenter tolkar frågan på skilda vis. Enligt a.a. bör frågorna inte innehålla svåra ord eller fackuttryck vilket kan leda till missuppfattningar. Frågorna bör heller inte vara ledande, för långa eller innehålla negationer. Hänsyn har tagits till detta när frågorna utformades. Intervjufrågorna återfinns på bilaga Undersökningsgrupp Undersökningsgruppen har bestått av fem verksamma förskollärare som arbetar med barn inom åldersgruppen ett till sex år. Beslutet att genomföra fem intervjuer grundar sig på att det ger tillräckligt med underlag för att kunna urskilja mönster samt göra jämförelse. Ett större antal intervjuer leder till svårigheter att bearbeta materialet speciellt då det är tidskrävande och tiden i den här undersökningen är begränsad. Ett större antal intervjuer hade dock bidragit till större tillförlitlighet. Förskollärarna som medverkade är verksamma inom samma kommun, inom två olika verksamhetsområden. Två av respondenterna arbetar på olika avdelningar på en åldersblandad förskola. Två respondenter arbetar på en förskola där man valt att dela upp barnen efter ålder, ett till tre år samt tre till fem år. Respondenterna från denna förskola arbetar även de på olika avdelningar och således med olika åldersgrupper. En respondent arbetar i förskoleklass med sexåringar. Då syftet varit att undersöka förskollärares syn på självkänsla hade barnens ålder mindre betydelse. Enligt Eriksson och Wiedersheim (2008) bör urvalet grunda sig på en avvägning mellan önskvärdhet, tillgänglighet samt praktisk möjlighet. Eftersom tillgängligheten på respondenter som har tid och möjlighet att ställa upp till viss del är begränsad föll valet på dessa fem. Respondenterna är förskollärare som jag tidigare mött antingen privat eller under min studietid. 4.3 Genomförande Innan intervjuerna gjordes en så kallad pilotstudie för att undersöka om frågorna uppfattades som tänkt samt att svaren kunde relateras till syftet. I pilotstudien ingick en förskollärare för att skapa så lika förutsättningar som möjligt utifrån hur respondenterna kommer att uppfatta frågorna. Efter pilotstudien korrigerades frågorna en aning då vissa av frågorna uppfattades som liknande. Respondenterna kontaktades via telefon där de blev informerade om att syftet var att ta reda på förskollärares syn på barns självkänsla och att informationen skulle användas i ett examensarbete. De blev även upplysta om de forskningetiska principerna samt tillfrågade om de samtyckte till att intervjun spelades in. Respondenterna hade således tid på sig att överväga om de ville fullfölja medverkan samt om de godtog inspelning vid intervjutillfället då det hade kunnat uppfattas som pressande om de hade behövt göra det ställningstagandet i samband med intervjutillfället. Respondenterna informerades även om att intervjun beräknades ta mellan minuter. De forskningetiska principerna, vilka respondenterna informerades om, består enligt vetenskapsrådet (1999) av fyra krav. Dessa krav är informationskravet,

16 15 samtycktekravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationskravet innebär att respondenten blir informerad om syftet med undersökningen, villkor samt rättigheter och skyldigheter. Samtyckeskravet grundar sig på att medverkan är frivillig samt rättigheten att när som helst avbryta medverkan utan negativa följder. Konfidentialitetskravet innebär att respondentens anonymitet garanteras och att de uppgifter respondenten lämnar kommer behandlas med största varsamhet. I den här undersökningen innebär det att svaren i resultatet inte ska kunna kopplas till enskilda förskollärare samt att det endast är jag som kommer att ha vetskap om vem som har lämnat uppgifterna. Sista kravet, nyttjandekravet innebär att uppgifterna inte kommer att användas i annat syfte än det uppgivna. Alla respondenter samtyckte till den information de fick. Intervjuerna genomfördes i avskilt rum för att undvika yttre, störande moment. Vid intervjutillfället informerades respondenterna än en gång om de forskningetiska principerna samt syftet med undersökningen. Enligt Nyberg (2000) är noggrann dokumentation nödvändig vid intervjuer för att inte förlora betydande information. Dokumentationen kan utgöras antingen av noggranna anteckningar eller genom inspelning. Inspelning är enligt a.a. att föredra då fokus hela tiden kan riktas mot respondenten och allt respondenten uttrycker blir dokumenterat. I denna undersökning ansågs inspelning ge säkrast tillförlitlighet då ingen information skulle gå förlorad samt att uppmärksamheten kunde riktas på intervjun och svaren utan att behöva fokusera på att anteckna vilket kan ha utgjort ett störande moment. Jag valde att efter första intervjufrågan beskriva skillnaden i begreppet självförtroende och begreppet självkänsla utifrån den tolkning jag utgått ifrån i undersökningen. Detta gjordes dels för att flertalet av respondenterna visade osäkerhet inför skillnaden i begreppen samt även för att minska risken för missförstånd. Intervjuerna tog mellan 15 och 20 minuter. 4.4 Bearbetning och analys Efter varje intervju lyssnade jag igenom den för att i lugn och ro skapa mig en uppfattning av vad som framkommit. Jag förde över intervjuerna till datorn där jag återigen lyssnade av dem samtidigt som jag transkriberade dem till wordokument. Genom att transkribera intervjuerna till skrift var det lättare att jämföra olika svar samt hitta mönster då man kan ha flera dokument öppna samtidigt. Genom att skapa mallar där svaren kategoriserades blev materialet mer överskådligt. Analysen blir genom detta tillvägagångssätt tillförlitligare och risken att missa information i bearbetningen blir mindre. Då resultaten analyserats dokumenterades dessa under rubriker för att därefter redovisas i resultatdelen. För att synliggöra resultatet har citat plockats ut som belyser de olika kategorierna. Enligt Carlström och Hagman (1995) är upprättande av tablåer användbart för att kategorisera då avsikten är att jämföra och sammanfatta olika svar. Kategorisering innebär att man sammanför liknande svar ur vilka man sedan kan analysera och skapa rubriker inför resultatredovisningen (a.a.)

17 4.5 Reliabilitet och validitet 16 För att öka validiteten fick respondenterna den definition av begreppet självkänsla som avses i detta arbete. Jag valde även att beskriva begreppet självförtroende då dessa ofta förväxlas eller används synonymt. Vid eventuell förväxling under intervjun hade det lett till att svaren hade blivit missvisande vilket i så fall leder till att validiteten sjunker. Problemet skulle trots detta kunna uppstå ifall respondenterna utgår i från sin definition då den är befäst under längre tid vilket i sådant fall skulle göra att respondenten resonerar utifrån en annan tolkning. Det kan även vara svårt för respondenterna att minnas tolkningen då de i intervjusituationen är fokuserade på att svara på frågorna. Enligt Lantz (2007) är det betydelsefullt att respondenten får frågorna i förväg och på så vis har möjlighet att förbereda sig. Jag gjorde dock avvägningen att endast informera om syftet med undersökningen. Anledningen var att jag ansåg att resultatet hade kunnat bli missvisande om informanterna innan hade sökt fakta inom området då jag var intresserad av att undersöka deras nuvarande tankar kring fenomenet. Likaså arbetar vissa respondenter på samma arbetsplats vilket kunde ha lett till att de hade diskuterat frågorna i förväg. Enligt Patel & Davidsson (2003) ökar validiteten och reliabiliteten om respondenterna informeras om syftet och varför det ska undersökas. Respondenterna blev informerade om syftet med arbetet via telefon då vi bokade intervjun vilket medför att respondenterna hade möjlighet att reflektera över området. Innan jag började intervjun beskrev jag återigen kortfatta syftet med undersökningen. Intervjusituationen kan leda till vissa felkällor. Exempelvis kanske en del respondenter inte förstår en del av frågan eller har missuppfattat den. Likaså kan det vara svårt att formulera sin uppfattning om ett fenomen i ord. Då jag är en oerfaren intervjuare och mina respondenter inte har någon större erfarenhet av att bli intervjuade kan även det leda till felkällor. Likaså kan mina tolkningar av deras svar påverkas av den kunskap jag har skaffat mig vid litteraturstudien. Då jag valde att spela in hela intervjun kunde jag lägga fokus på respondenten vilket gör att osäkerhet hos respondenten lättare kunde upptäckas vilket medför att frågor kan förtydligas vilket ökar reliabiliteten. Enligt Patel & Davidsson (2003) är inspelning ett bra redskap då svaren dokumenteras ordagrant. Vetskapen om att samtalet spelas in kan dock påverka så att respondenten känner sig besvärad av situationen och att respondenten känner att den vill framstå som förnuftig och logisk (a.a.). De eventuella felkällor som kan ha uppstått har funnits i åtanke vid analys och bearbetning av materialet. Felkällor kan även uppstå då materialet tolkats på felaktigt sätt eller missuppfattats. Då jag genomfört undersökningen ensam är det enbart mina tolkningar som framkommer. När flera är delaktiga vid tolkning och analys är det lättare att finna felkällor då man ibland tolkar på olika sätt. Undersökningsgruppen är relativt liten. En större undersökningsgrupp hade gett ett mer tillförlitligt resultat.

18 17 5 RESULTAT I detta avsnitt presenteras de resultat som framkommit genom intervjuerna och analysen. Först presenteras hur förskollärare upplever att barnets självkänsla påverkar barnet. Därefter följer vilka faktorer förskollärarna anser har betydelse för hur barnets självkänsla utvecklas. Sist presenteras hur förskollärarna arbetar för att utveckla barnets självkänsla. 5.1 Självkänslans inverkan Självhävdande En del av pedagogerna menar att dålig självkänsla kan leda till att barnen uppvisar ett självhävdande, självsäkert beteende vilket gör att de syns och märks mycket i barngruppen. Det blir oroligt kring barnen och det skapas konflikter. Barnen kan även bli utåtagerande och använda våld i stället för ord. En del blir utåtagerande och tar ut det på det viset att de knuffas och buffas i stället för att säga med ord. Det händer mycket kring barnet. Det blir mycket konflikter och så. Några förskollärare uttrycker att det kan vara svårt att identifiera barns självkänsla då ett barn med ett tufft, självsäkert beteende många gånger kan lura sin omgivning till att tro att de har en bra självkänsla då den i själv verket är låg. En annan förskollärare uttrycker att det kan vara många andra faktorer som bidrar till barnets agerande som inte beror på självkänslan. En del kan vara tuffa och kaxiga och verka väldigt säkra men efter ett tag kan man komma underfull med att... det här stämmer nog inte riktigt... Han har nog inte så bra självkänsla. Fast sen kan ju de som är tuffa och framåt ha bra självkänsla. Det kan vara svårt att veta vad ett visst beteende beror på... om det beror på självkänslan eller något annat. Det kan vara så många saker... Självkänslan kan vara olika i olika situationer tror jag Inbundna Alla förskollärare menar att låg självkänsla kan yttra sig genom att barnen blir tillbakadragna och inbundna. Flera förskollärare beskriver att barnen blir tysta. Någon beskriver att barnen inte vågar framföra sina åsikter på grund av att barnet inte anser att deras åsikt är betydelsefull. Ytterligare en konsekvens av inbundenhet som beskrivs är att barnet får svårare att ta kontakt med andra barn. Enligt förskollärarna vågar barnen inte fråga om de får vara med i leken vilket leder till att förskollärarna försöker hjälpa barnen att bli delaktig i leken genom att puscha på dem. En del är ju väldigt sådär och kan tala för sig... och vet precis hur det ska vara och det är så riktigt och så medan de här som har lite dålig självkänsla de säger inte så mycket de är ganska tysta och inbundna.

19 18 Har du en bra självkänsla tror du Jag får vara med alltid... men har du en dålig självkänsla vågar du inte gå och fråga om du får vara med. Då måste man puscha dem Tro på sin förmåga En del förskollärare svarar att barn med låg självkänsla har svårt att tro på sin egen förmåga. Förskollärarna beskriver att de frågar mycket och vill ha bekräftelse på att de gör rätt medan barn med hög självkänsla tror på sin förmåga vilket resulterar i att de anser att de kommer klara uppgiften på ett tillfredställande sätt. De är enligt förskollärarna trygga i att de kommer klara uppgiften. En del litar ju inte på sig själva alls utan måste fråga Är det här rätt? Ska vi göra på det här viset? och en del de jobbar bara på och tänker Det blir ju jättebra det här. Om man har dålig självkänsla tror man ju inte att man klarar så mycket... utan att man känner... man vågar inte... jag är inte viktig. Har man bra då blir man ju trygg... Då vågar man Inre ansvarstagande Någon förskollärare anser att en hög självkänsla hjälper barnet att stå emot grupptryck. Förskolläraren anser även att barnen vågar stå emot sådant som är fel som till exempel att retas. Är man trygg i sig själv vågar man stå emot sådant som man tycker är fel... sådant som man inte bör göra. Som till exempel att kanske att retas och så. Är man trygg i sig själv vågar man stå emot andra. 5.2 Faktorer som påverkar utvecklandet av självkänsla Positiva och uppmuntrande vuxna Flertalet av de intervjuade förskollärarna menar att vuxnas förhållningssätt och bemötande har betydelse för hur barnens självkänsla utvecklas. Innebörden i begreppen förhållningssätt och bemötande beskriver förskollärarna med ord som vara positiva, uppmuntra och tro på barnen. Flera av förskollärarna menar att bemötandet barnet får när de kommer till förskolan på morgonen har stor inverkan på självkänslan. Är vi glada och positiva blir de oftast glada och positiva. Det påverkar hela dagen. Man måste få uppmuntran och bekräftelse på att man kan någonting. Uppmuntra mycket och prata om vad man kan... Lyfta fram vad man kan och inte vad man inte kan Trygghet och kärlek Alla förskollärare nämner familjen som betydande för hur barnets självkänsla utvecklas. De menar att barn som kommer från trygga och kärleksfulla hem har

20 19 bättre självkänsla. Ett par förskollärare anser att förskollärarnas förmåga att ge barnen kärlek har betydelse för dess självkänsla. Någon förskollärare uttrycker att barnen måste känna sig älskade, speciella och unika. Att man känner att jag är älskad och att jag är duktig och att jag är speciell... unik... Att man duger helt enkelt! Självkänsla är något de har med sig hemifrån. Barn får ju inte bra eller dålig självkänsla på grund av förskolan...vi måste bygga vidare på det de har med sig hemifrån... Kommer de från ett tryggt och kärleksfullt hem har de bättre självkänsla Negativ kritik Flertalet av förskollärarna anser att negativ kritik från omgivningen har negativ inverkan på självkänslan. Händelser som att barn uppfattar att andra pratar negativt om dem eller att de känner sig utsatta eller utpekade i gruppen. Svaren tyder även på att barnens status i gruppen påverkar barnets självkänsla. En förskollärare beskriver att barn får olika roller i en grupp, ibland en roll de inte vill ha. Den roll de får påverkar barnets självkänsla enligt förskolläraren. Det är ju negativa förebilder, både personal och föräldrar. Är man negativ och kritisk så sänker man ju självkänslan. Barn kan vara så elaka mot varandra. De är ju så ärliga så de säger ju rätt ut till någon... vilka konstiga kläder du har... vilken konstig frisyr du har...det kan ju påverka jättemycket... och... ha en negativ inverkan att de känner att jag är ju inte värd någonting. De tycker ju inte om mig Inre medfödd egenskap Någon förskollärare uttrycker att barn föds som individer men att man kan påverka barnet i önskad riktning genom träning. De föds ju som individer så de är ju olika sen kan man ju också få de till mycket genom att träna dem... Så har de en låg självkänsla får man ju jobba med det... och har de en alldeles för hög och bara rusar in i allting och inte bryr sig om då får man försöka jobba med det 5.3 Arbetssätt Lyssna på och uppmärksamma barnet Flera av förskollärare försöker lyssna på vad barnen har att säga. En förskollärare framhåller att hon lyssnar på barnens idéer och ibland ändrar planeringen efter det. Någon förskollärare uttrycker att det viktigaste inte är att hålla med utan att barnet får uppleva att någon lyssnar och förstår. Att jag intresserar mig för dem. Det de säger är viktiga saker och att man inte bara nonchalerar det... Respekt för deras idéer när de säger det är det jag vill göra och att man säger... så kan man också göra... att man lyssnar på barnen.