1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Lesotho 2010 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Lesotho, med strax över 2 miljoner invånare, är en grundlagsfäst monarki. Kung Letsie III har endast ceremoniella uppgifter. Den verkställande makten ligger hos premiärministern, Pakalitha Mosisili, ledare för det största politiska partiet, Lesotho Congress for Democracy (LCD). Landet har två parallella rättsystem, vilka bygger både på konventionella lagar och sedvanerätt, det senare alltså regler som och enskilda. Sedvanerätten respekterar inte kvinnors rättigheter i samma utsträckning som ordinarie lagstiftning. Sedvanerätten har inte kommit till uttryck i skrivna lagregler men uppfattas ändå som bindande för myndigheter Tortyr och annan omänsklig behandling är förbjudet, men det finns trovärdiga rapporter om att polisen och säkerhetsstyrkor tagit till övervåld mot civila. Förhållandena i fängelserna är ur flera aspekter undermåliga, men många förbättringar har skett på senare tid och arbete pågår med att uppfylla uppsatta internationella kriterier. Dödsstraff är tillåtet. I november 2010 lade Lesotho ännu en gång ner sin röst i omröstningen i FN:s generalförsamling om ett moratorium i frågan. Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet, vilken respekteras i allmänhet. Granskade makthavare är emellertid ofta snara att driva förtalsmål, vilket riskerar att verka hämmande på medierna. Diskriminering i arbetslivet på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social tillhörighet eller annan status är förbjudet enligt lag. Detta respekteras i princip. Däremot är arbetsförhållandena ofta undermåliga och fackföreningarna svaga.

2 Arbetslösheten har ökat och enligt den officiella siffran uppgick denna till 29,4 procent år Lesotho lider av en av de högsta hiv/aids-nivåerna i världen, vilket får negativt genomslag på i stort sett alla områden i samhället. Kvinnor är särskilt utsatta, liksom barn. Den utbredda förekomsten av aids har fört ner medellivslängden till knappt 46 år, vilket är bland de lägsta i världen. Det finns en insikt om att landets hela existens är i fara om man inte får bukt med hiv/aids-pandemin. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Lesotho har anslutit sig till nedanstående centrala konventioner om mänskliga rättigheter: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt dess tilläggsprotokoll om enskild klagorätt, dock ej tilläggsprotokollet om dödsstraffets avskaffande. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), men ej det tillhörande protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD). - Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW), men inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), men inte det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. - Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD). - Konventionen om skydd av migrantarbetare och deras familjemedlemmars rättigheter, Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their Families (CMW). - Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. - Romstadgan för den Internationella brottsmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). 2

3 3 Lesotho har varken ratificerat eller anslutit sig till konventionen om skydd mot påtvingade försvinnanden (CED). Lesotho inkommer ofta sent med sina rapporter till de konventionsbaserade övervakningskommittéerna om efterlevnaden av konventionerna (för närvarande är drygt 15 rapporter utestående). Justitieministeriet, tillsammans med bland andra FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), förbereder etablerandet av en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Grundlagen förbjuder att en människa berövas livet. Från förbudet undantas handlingar som, även om de skulle leda till en persons död, sker i självförsvar eller för att upprätthålla lag och ordning. Dödsstraff är undanget från förbudet. Tortyr och annan omänsklig behandling tillåts inte, men det finns trovärdiga rapporter om att polisen och säkerhetsstyrkor tagit till övervåld mot civila. Satsningar sker på bättre utbildning för poliser, där mänskliga rättigheter särskilt uppmärksammas. Efter valet i februari 2007 följde en turbulent tid, med anklagelser från oppositionen mot regeringspartiet om manipulering av antalet platser i parlamentet. Oroligheterna kulminerade i juni samma år då ledaren för oppositionspartiet ABC besköts i sitt hem med kulspruteeld. Regeringen utfärdade även ett veckolångt utegångsförbud. Vittnesmål finns om övervåld som begicks av polis och militär under denna period. År 2003 rekommenderade en av regeringen tillsatt utredningsgrupp att tre av Lesothos fängelser - Qacha s Nek, Quthing och Mafeteng skulle stängas på grund av bedrövliga förhållanden. Detta har ännu inte skett, eftersom det saknas medel att bygga ersättande fängelser. Renoveringen av fängelset Mokhotlong Prison har just avslutats, medan renoveringen av sex andra - Thaba Tseka, Leribe, Mohale s Hoek, Female Correctional, Juvenile Training Centre och Maseru Central ska påbörjas eller pågår. Majoriteten av landets totalt 13 fängelser, som tillsammans har en kapacitet för 2600 personer, hyser betydligt fler fångar än vad de bör. Dock har man under renoveringen inte arbetat med att bygga ut fängelserna, utan fokuserat på restaurering av vård-, toalett-, personal- och köksutrymmen samt celler. Detta på grund av att fängelserna fått kritik från landets ombudsman om bristande

4 sanitära förhållanden, näringsfattig mat och brist på sovplatser, samt för att försöka uppfylla de krav som ställs på fängelser, häkten och arrestlokaler inom ramen för internationella kriterier. Hiv/aids-förekomsten är hög in landets fängelser och överbeläggningen genererar en virus- och bakterieflora som går mycket hårt åt de redan utsatta hiv/aids-sjuka. En studie som stöds av organisationen Global Fund och FN:s kontor mot narkotika och brottslighet (UNODC) för att kartlägga förekomsten av hiv/aids påbörjades i september och förväntas vara klar i början av För att minska smittspridningen tillhandahåller Lesotho, som det andra landet i Afrika, gratis kondomer på flera av fängelserna. Eftersom homosexualitet är förbjudet enligt lag och inte får uppmuntras, delas kondomerna inte ut utan placeras strategiskt i bad- och duschrum. I fängelserna hålls kvinnor åtskilda från män och det finns särskilda ungdomsfängelser. Häktade (mellan 15 och 18 procent av fängelsepopulationen) och dömda ska separeras enligt lag, men delar i praktiken ofta utrymme på grund av platsbrist. Säkerhets- och militärfångar hålls för sig. Fängelseinterner har rätt att rösta och har rätt till kostnadsfri sjukvård. Besökskommittéer bestående av representanter från kyrkan, traditionella ledare, företagsvärlden, advokater och andra äger rätt att besöka fängelserna utan föregående anmälan. Även Internationella rödakorskommittén (ICRC), med uppgift att undersöka förhållandena för politiska fångar, besöker fängelser i landet en till två gånger om året, senast i maj Inga uppgifter finns i dagsläget om dömda politiska fångar, däremot finns tre häktade personer som väntar på rättegång. Lesotho har ännu inte lämnat in rapporter till FN:s tortyrkommitté om efterlevnad av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (dessa skulle ha inlämnats 2002 respektive 2006). 4. Dödsstraff Dödsstraff är tillåtet enligt en nationell lag från 1981 (Criminal Procedure and Evidence Act). Brott som kan leda till dödsstraff är mord, landsförräderi och våldtäkt. Undantagna är personer under 18 år och gravida kvinnor. Dödsdom kan inte meddelas av lägre domstol än Högsta domstolen (High Court). Verkställighet sker genom hängning. Kungen kan på ansökan benåda dödsdömda eller omvandla deras straff. Det finns inte något officiellt moratorium på dödsstraffet, men fram till 2006 hade ingen dödsdom utfärdats sedan År 2006 dömdes tre män till döden 4

5 för mord, men domen har ännu ej verkställts utan förväntas tas upp i domstol igen inom kort. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Den personliga friheten är god. Fri rörlighet råder inom landets gränser och medborgarna äger rätt att resa utomlands. Det finns inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden eller ofrivilliga försvinnanden under året. En arresterad person skall omgående upplysas om vad han står anklagad för. Inom 48 timmar skall frihetsberövandet underställas domstol för prövning. På grund av den stora anhopningen brottmål kan häktestiderna ofta uppgå till flera månader och i vissa fall år (den genomsnittliga häktestiden är 60 dagar). Domare kritiseras för alltför lättvindiga omhäktningar. För att korta ned väntetiderna antogs 2002 en särskild lag om skyndsam målhantering (Speedy Trial Act), där maximal väntetid specificeras till 90 dagar. För den som kan betala är frigivning mot borgen ett alternativ. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Landet har två parallella rättsystem, vilka bygger på konventionella lagar och sedvanerätt, det vill säga regler som inte kommit till uttryck i skrivna lagregler men som ändå uppfattas som bindande för myndigheter och enskilda. Sedvanerätten respekterar inte kvinnors rättigheter i samma utsträckning som ordinarie lagstiftning. Rättsväsendet består av en appellationsdomstol som sammanträder en gång i halvåret, en Högsta domstol samt ett antal motsvarande tingsrätter. Parallellt finns även ett antal lokala domstolar som tillämpar sedvanerätten. Det finns militärdomstolar, vilka endast har jurisdiktion för rättsmål med militär anknytning. Enligt grundlagen ska rättsväsendet vara oberoende, vilket respekteras generellt. Det civila samhället har dock i några fall anklagat domstolarna för att vara partiska till regeringens förmån och fall av korruption mellan advokater och domstolspersonal har rapporterats. Generellt har dock landets juristväsende ett gott anseende och många jurister är aktiva i samhällsdebatten. Frihetsberövade personer misstänkta för brott har rätt att skaffa sig advokat. För mindre bemedlade ska kostnadsfria ombud erbjudas av staten eller frivilligorganisationer. Barn kan dömas till fängelse från 12 års ålder. Det finns en ombudsmannainstitution (The Ombudsman Office), vilken också regleras i grundlagen, dit enskilda kan anmäla företrädare för regering och 5

6 myndigheter för bland annat brott mot mänskliga rättigheter. Ombudsmannen gör en undersökning och föreslår åtgärder där så är befogat. Mellan 2007 och 2010 inkom sjutton enskilda klagomål om kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. 7. Straffrihet Polisen är ofta ineffektiv och många brott, även av allvarligt slag som mord, lagförs inte. Straffrihet för personal från polisen och säkerhetsstyrkor för övervåld mot civila är ett problem, men det förekommer ändå att poliser blir åtalade och dömda för dessa brott. När justitieministeriets ombudsmannainstitution mottar anmälningar om övervåld mot civila skickas dessa vidare till den granskningsnämnd inom polisen som utreder incidenter bland den egna personalen. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet. Denna respekteras i allmänhet. Makthavare som kritiseras och granskas är emellertid ofta snara att driva förtalsmål, vilket riskerar att verka hämmande på medierna. Det finns flera oberoende tidningar som intar en regeringskritisk hållning, varav den mest etablerade är Public Eye. Det finns en regeringskontrollerad radio- och TVkanal (som tenderar att inta regeringens ståndpunkt i de flesta frågor), men inga privatägda TV-stationer. Ingen av de fem privata radiokanalerna är landstäckande, som den statliga radion. Ett problem är att tidningar och etermedier inte når stora delar av den befolkning som bor i de otillgängliga bergsområdena, dels på grund av fattigdomen, dels eftersom delar av landet befinner sig i radioskugga. Endast 54 procent av befolkningen äger en radioapparat. Internationella (främst sydafrikanska) tidningar, radio- och TV-kanaler är lättillgängliga i stadsområdena. Internet är tillgängligt utan restriktioner via privata distributörer, men används av endast 3,6 procent (att jämföra med en procent år 2007) av befolkningen. Grundlagen föreskriver förenings- och religionsfrihet. Man behöver inget särskilt tillstånd för fredliga demonstrationer så länge man meddelar polisen i förväg. Proceduren för att få tillstånd att demonstrera är dock så komplicerad och långdragen att få demonstrationer äger rum. Som arbetare har man rätt att ansluta sig till eller bilda fackföreningar utan särskilt tillstånd. Däremot är det förbjudet för tjänstemän att ansluta sig till eller bilda formella fackföreningar (se avsnitt 10). 6

7 7 I oktober 2009 startade studenter vid landets enda universitet (National University of Lesotho, NUL) upplopp på grund av att utbetalningen av deras månatliga studiestöd försenats. Polis ingrep och en kvinnlig student som enligt uppgift inte deltog i upploppet sköts till döds. I februari 2010 publicerades en preliminär utredning som till stor del lade skulden för den tragiska händelseutvecklingen på studenternas oansvariga beteende. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Lesotho, med strax över två miljoner invånare, är en grundlagsfäst monarki. Kung Letsie III har endast ceremoniella uppgifter. Den verkställande makten ligger hos premiärministern, Pakalitha Mosisili, ledaren för det största politiska partiet, Lesotho Congress for Democracy, LCD. Allmän rösträtt tillämpas i parlamentsvalen som äger rum vart femte år, senast i februari Lesotho tillämpar sedan 2002 en blandning av majoritetsval och proportionell fördelning. Av parlamentets 120 mandat, fördelas 80 enligt majoritetsvalsprincipen och resterande 40 fördelas proportionellt i förhållande till respektive partis röster i hela riket. Vid fördelning av de proportionella mandaten sker avräkning för de mandat partierna erhållit enligt majoritetsvalsprincipen. Parlamentet består av ett underhus som har 120 ledamöter, samt ett överhus, senaten, som består av dels 11 rådgivare som utses av kungen på inrådan av premiärministern, dels 22 regionala stamhövdingar. Regeringspartiet LCD fick i 2007 års val 82 mandat och har ensam majoritet i underhuset. Det största oppositionspartiet (All Basotho Convention, ABC) fick 27 mandat. Övriga sju oppositionspartier fick endast några enstaka mandat vardera. Enligt internationella observatörer var valet 2007 fredligt, fritt och transparent. ABC hävdade emellertid att LCD manipulerat det rådande komplexa valsystemet för att vinna ytterligare riksdagsmandat. Man krävde därför att dessa mandat skulle omallokeras till oppositionen, något som LCD vägrade. Detta fick till följd att oppositionen ordnade protestaktioner. Som ovan nämnts (se avsnitt 3) kulminerade oroligheterna i juni med beskjutning av höga politiker och en veckas utegångsförbud. Konflikten fortsatte med en misslyckad medling inom ramen för SADC (Southern African Development Community) och under ledning av Botswanas tidigare president Masire, som uttalade stark kritik mot regeringen. Sedan augusti 2009 har förlikningsprocessen letts av Lesothos kristna råd (Christian Council of Lesotho, CCL), med ordförande biskop Philip Mokuku i spetsen. Processen avslutades formellt i augusti i år, då Mokuku presenterade sin rapport för SADC i Windhoek. Premiärminister Mosisili hävdade då att

8 parterna hade enats och kunde lägga dispyterna bakom sig, men oppositionen tillbakavisade bestämt att någon sådan överenskommelse nåtts. Den allmänna uppfattningen är emellertid att parterna verkar ha kommit överens om att inte komma överens ( agreed to disagree ). Trots oppositionens ovilja att lägga dispyten från valet 2007 bakom sig, flyttas fokus allt mer mot de nära förestående omvalen. Nästa lokala val som skulle ägt rum i april 2010 förväntas äga rum senast i juni Nästa allmänna val planeras äga rum under första kvartalet år Lesothos valkommission (Independent Electoral Commission, IEC), arbetar för närvarande med ett förslag på ett reviderat valsystem. Syftet är att undvika att oroligheterna efter valet 2007 upprepar sig. Institutionen som utreder anmälningar om korruption inom offentlig förvaltning har rapporterat att statsanställda i Lesotho inte har någon redovisningsplikt. Under 2010 mottog enheten 115 anmälningar om bland annat mutor, bedrägeri och förskingring. I januari 2008 släpptes en granskning av statens bokslut för årsskiftet 2003/2004. Utredningen visar att bokslutet innehåller allvarliga fel och oklarheter som ger en felaktig bild av landets finanser. Vidare påtalades att det tar för lång tid innan allmänheten får ta del av offentlig finansiell information. I april samma år lanserades ett nytt redovisningssystem i syfte att effektivisera hanteringen av statens finanser och främja möjligheten att ställa de ansvariga till svars. Under hösten besöktes landet av representanter från Internationella vallutafonden (IMF) som konstaterade att systemet fungerade enligt förväntan. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering i arbetslivet på grund av ras, hudfärg, kön, språk religion,, politisk eller annan åskådning, nationell eller social tillhörighet eller annan status är förbjudet enligt lag, vilket i princip respekteras. Däremot är arbetsförhållandena ofta undermåliga. Den höga arbetslösheten som 2008 officiellt uppgick till 22,7 procent för hela befolkningen, men låg högre för kvinnor (24,6 procent) än för män (21,2 procent), och 40 procent för ungdomar innebär både att arbetsgivarna kan hålla nere lönerna och att den mest kvalificerade arbetskraften lämnar landet. Preliminära resultat från en nyligen genomförd undersökning (Continuous Multipurpose Survey, CMS) visar att arbetslösheten ökat markant till hela 29,4 procent år Ökningen beror framför allt på personalneddragningar inom sydafrikansk gruvindustri och inom landets egna textilindustri. 8

9 9 Lagstadgad minimilön för outbildade arbetare uppgår till motsvarande 700 kr i månaden. Det är vanligt att inkomsten drygas ut genom tillskickade bidrag från släktingar i Sydafrika (ca 10 procent av Lesothos befolkning har emigrerat till grannlandet), vilka ofta arbetar inom jordbruk eller gruvindustrin. Antalet gruvarbetare från Lesotho har emellertid minskat över tid. År 1990 arbetade ca personer inom den sydafrikanska gruvindustrin, medan siffran år 2003 hade minskat till under och år 2005 till Arbetstidsregler (45 timmar per vecka), rätt till semester (12 dagar per år), maximal övertid (11 timmar) och sjuklön respekteras inte alltid. Det finns en arbetsdomstol, som dock bara har en domare och därför tar upp fall med ett till två års försening. Det finns också en arbetsmiljömyndighet (Labor Commission) som arbetar mer effektivt och som utarbetar riktlinjer för arbetsplatsinspektion i samarbete med Internationella arbetstagarorganisationen (ILO). I urbana delar av landet genomförs några inspektioner varje vecka, medan olika rurala områden besöks endast var tredje månad. Vissa mindre jordbruk som riskerar att vara de som sämst uppfyller kraven omfattas inte av Lesothos arbetslagstiftning (Lesotho Labour Code Act 5, 2006), och inspekteras därför inte. Arbetare har rätt att fritt ansluta sig till och bilda fackföreningar, men strejkrätten är begränsad. Tjänstemän får varken strejka, löneförhandla eller bilda fackföreningar, däremot får de bilda personalföreningar. ILO för en dialog med regeringen för att få en förbättring till stånd. Fackföreningarna i Lesotho är svaga. En orsak till detta är en djupt rotad negativ inställning från arbetsgivare, där de inte sällan diskriminerar fackanslutna för att få dem att självmant säga upp sig, alternativt lämna fackföreningen. En annan orsak är att en fackförening inte får utse en facklig representant på en arbetsplats om inte minst 35 procent av de anställda är medlemmar. I Lesotho är i genomsnitt 10 procent av arbetarna anslutna till facket. Inom textilindustrin, Lesothos främsta tillverkningsområde, har vissa förbättringar observerats. På en av landets största textilfabriker (Precious Garments) finns exempelvis ett uttalat mål att föra en regelbunden dialog mellan arbetsgivare och anställda. Arbetsförhållanden är emellertid fortsatt svåra. I september 2009 hävdade textilarbetare att det krävdes en fördubbling av lönen för att möjliggöra skäliga levnadsförhållanden, och i samband med detta beklagade de sig även över fabrikernas brister ur hälsosynpunkt. År 2006 lagstadgades hantering av hiv/aids på arbetsplatsen. Den nya policyn visade sig dock svår att implementera, framförallt för små och medelstora

10 företag som upplevde att de saknade stöd från lagstiftarna samt specifik information för just deras näringsverksamhet. Detta föranledde framtagandet av informativa planscher och broschyrer som distribuerades till berörda företag Inom textilindustrin (inom vilken drygt människor arbetar) är problemet med hiv/aids särskilt överhängande. Industrins största fackförening (Lesotho Textile Exporters Association, LTEA) driver ett program som sedan 2006 arbetar med att förebygga och behandla hiv/aids bland textilarbetare (Apparel Lesotho Alliance to Fight Aids, ALAFA). Studier visar att ALAFAprogrammet hittills gett ett positivt utfall, bland annat testar sig betydligt fler av arbetarna (75 procent år 2009 jämfört med 41 procent 2007). 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Enligt grundlagen skall alla medborgare erhålla god hälsovård, men ambitionen har ännu inte kunnat uppfyllas. Fortfarande är framför allt befolkningen i de otillgängliga bergsområdena eftersatt och hiv/aids-pandemin gör dem särskilt sårbara. De senaste officiella siffrorna talar om en hiv/aids-spridningsnivå på 23,2 procent bland människor i åldern år (26 procent av kvinnor och 19 procent av män), vilket är den tredje högsta omfattningen i världen. Det uppskattas att 62 personer smittas varje dag och att 50 personer dagligen dör i samband med aidsrelaterade sjukdomar. Den höga förekomsten av hiv/aids har lett till att medellivslängden endast är 46 år, enligt FN:s utvecklingsrapport för år Behovet av internationellt bistånd för hanteringen av hiv/aidspandemin är stort. Hiv/aids-frågan är en av de viktigaste för Lesothos regering. I syfte att minska sjukdomens stigmatisering lanserade landets hälsodepartement i mars 2004 en ambitiös kampanj "Know your HIV status", den första i världen av sitt slag. Målet var att samtliga invånare över 12 år vid ett hembesök skulle erbjudas ett kostnadsfritt hiv-test före utgången av Kampanjen, som inleddes med att premiärminister Mosisili testade sig, genomfördes inte till fullo på grund av bristande resurser (år 2007 hade endast 25 procent av kampanjens finansiering inkommit). År 2009 uppskattades att 25,6 procent av landets befolkning hade testat sig. Lesothos nationella hiv/aids-strategi (National HIV/AIDS Strategic Plan ) har som målsättning att 80 procent av alla personer över 12 år skall ha testat sig innan Satsningar på att bekämpa överföring av hiv från moder till barn har ökat. År 2005 behandlades 12 procent av hiv-positiva mödrar med bromsmedicin, år 10

11 låg siffran på hela 64 procent. Gratis bromsmedicin till alla infördes under År 2009 behandlades totalt ca personer (48 procent av behövande) att jämföra med år 2005 då endast ca 8400 personer mottog behandling. I regeringsbudgeten 2009/2010 allokerades 13,4 procent till hälsofrågor (jämför med 10,3 procent 2008/2009), vilket gjorde hälsa till budgetens näst största post efter utbildning. Regeringen tillsammans med paraplyorganisationen för landets hälsoengagerade kyrkosamfund (Christian Health Association of Lesotho, CHAL) samordnar den största delen av landets sjukvård. I januari 2008 togs avgifter till primärvården bort. 12. Rätten till utbildning Utbildning prioriteras högst av alla budgetområden (utbildning tilldelades 18,8 procent av budgeten för 2009/2010), och sedan år 2000 är årskurserna 1-7 gratis. Planen är att utsträcka den fria undervisningen till årskurs tio. Andelen läs- och skrivkunniga över 15 år var enligt Världsbanken 89,5 procent år 2008, vilket är högt för regionen. Till skillnad från i många andra länder var läs- och skrivkunnigheten högre bland kvinnor (95,1 procent) än bland män (82,6 procent). År 2010 trädde en lag i kraft som gjorde grundskoleutbildning obligatorisk (Education Act, 2010). För närvarande påbörjar i genomsnitt 82 procent av barnen årskurs ett (att jämföra med 75 procent år 2007). År 2007 hade 28.6 procent av grundskolelärare ingen lärarutbildning. Problemet med att barn inte börjar skolan är störst på landsbygden, där det finns få skolor och där barnen behövs för familjeförsörjningen eller där föräldrarna inte har råd med skoluniform och andra utgifter. Fler pojkar än flickor uteblir från undervisningen, vilket bland annat beror på att pojkar på landsbygden enligt traditionen skall vakta boskap. Problemen förstärks av hiv/aids-epidemin som leder till att barn ofta blir föräldralösa och därefter själva måste svara för sin försörjning. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard I FN:s index över mänsklig utveckling för år 2010 rankas Lesotho som nummer 141 av 169 länder, vilket innebär en försämring jämfört med år Enligt FN:s bedömning lever 56,3 procent (2006) av befolkningen under fattigdomsstrecket. Enligt FN:s barnfonds (UNICEF) siffror för 2006 hade 93 procent av den urbana och 74 procent av den rurala befolkningen tillgång till rent dricksvatten. Samma år hade 43 procent av befolkningen i städerna

12 tillgång till tillfredställande sanitetsförhållanden, medan motsvarande siffra för befolkningen på landsbygden var 34 procent. Under 2007 drabbades jordbruket av svår torka. Bostadsbeståndet klarade sig relativt väl, men den inhemska spannmålsproduktionen gjorde stora förluster. Problemet med torka är lite av en paradox eftersom vatten är en av det bergiga Lesothos främsta naturtillgångar. Oklara landrättigheter leder dock till att nödvändiga investeringar för konstbevattning uteblir. Jordbrukets låga produktivitet förklaras även av att en stor del av lantarbetarna är fysiskt försvagade av hiv/aids-smittan. Sädesproduktionen förmåga att möta den nationella efterfrågan har minskat avsevärt från 1980 (80 procent) till 2004 (30 procent), framförallt på grund av ökande kostnader för frön och gödningsmedel, jorderosion samt inverkan av hiv/aids-smittan på arbetsdugligheten. 12 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Icke-diskriminering är inskriven i grundlagen. Till och med så sent som 2006 ansågs emellertid en gift kvinna vara omyndig och inte ha rätt att ingå kontrakt vad gällde arbete, företagande eller utbildning utan sin makes samtycke. Hon kunde inte heller åberopa det civila rättssystemet eller polisanmäla utan sin makes tillåtelse. Denna omyndighetsstatus har upphört genom lagen om gifta kvinnors rättshandlingsförmåga (Legal Capacity of Married Persons Act), som antogs av parlamentet i november Månggifte är lagligt, men praktiseras endast av en liten minoritet. I regeringen var sex av 33 ledamöter kvinnor i december 2010, det vill säga 18 procent. Detta kan jämföras med december 2007, då antalet kvinnor uppgick till 29 procent.. I parlamentet är kvinnorepresentationen 29 av 120 platser.. Under 2004 gjordes en ändring i lagstiftningen, och vid lokalvalen 2005 tillämpades för första gången en kvoteringsregel som krävde minst 30 procent kvinnorepresentation. Utfallet blev 58 procent vilket är högst i regionen. År 2009 var Lesotho rankad på tionde plats av 134 länder i den oberoende frivillighetsorganisations World Economics Forums årliga jämlikhetsranking (Global Gender Gap Index, GGGI). År 2010 klättrade landet till en åttonde plats. Enligt GGGI uppskattas klyftan mellan män och kvinnor i Lesotho uppgå till 23,2 procent. Den relativt sett låga siffran beror bland annat på att fler kvinnor än män går i skolan samt att kvinnor har högre läs- och

13 skrivkunnighet. Kvinnors genomsnittslön är 73 procent av männens (vilket är högt jämfört med i många andra länder i regionen) och till 85 procent får kvinnor lika lön för lika arbete. Dessutom kan nämnas att kvinnor innehar många av Lesothos höga politiskt och juridiskt knutna poster, såsom talmannaposten i parlamentet, sex av 19 ministerposter, tre av fem viceministerposter, fem av tio domarposter i motsvarande Högsta Domstolen samt posten som landets polischef. Våld mot kvinnor, ofta i hemmet, är ett utbrett problem. Allt fler röster, såväl inom regeringen som frivillighetsorganisationer, tar numera avstånd från kvinnovåld och medvetenheten växer långsamt i samhällslivet. År 2008 anmäldes fall. I förhållande till den höga förekomsten är dock benägenheten att polisanmäla förövarna låg och brotten lagförs sällan. Våldtäkt är ett brott med en minimipåföljd om fem år. Även sexuellt ofredande är straffbart. Antalet rapporterade våldtäkter ökar kraftigt. Under 2008 rapporterades fall, att jämföra med 500 fall år Enligt polisen är orsaken till rapporteringsökningen främst resultatet av kvinnorättsorganisationers kampanj för att stötta kvinnor att rapportera brottet. Människohandel inom landet och över gränsen till Sydafrika drabbar främst kvinnor i städer, och är ett växande problem. Indirekta referenser till människohandel återfinns i nationell lagstiftning (Sexual Offenses Act 2003) men det har ännu inte specifikt förbjudits i lag. I juli 2009 tillsatte regeringen en kommitté (Multi-Sectoral Committee on Trafficking) med uppdrag att motverka förekomsten av människohandel. 15. Barnets rättigheter Lesotho har antagit flera internationella lagstiftningar rörande barnets rättigheter - FN:s barnrättskonvention (CRC) - African Charter on the Rights and Welfare of the Child - ILO Convention 138 Minimum Age of Employment - ILO Convention 182 Elimination on the Worst Forms of Child Labour - SADC Addendum on Violence Against Women and Children Tillsammans med ILO arbetar man med att ta fram ett haadlingsprogram mot barnarbete (Action Programme on the Elimination of Child Labour, APEC). Landet har dock länge saknat motsvarande inhemsk lagstiftning och ny lagstiftning är under utarbetande. Lagförslaget om beskyddande av barn 13

14 (Children s Protection and Welfare, CPW) började förberedas år I maj 2010 lades motionen fram i parlamentet för behandling. Politiker, frivillighetsorganisationer och allmänheten är mycket positiva till lagförslaget. Stiftandet av lagen ses som ett stort steg framåt för barns rättigheter i Lesotho. Lagen täcker bland annat skydd och rättigheter för barn som är föräldralösa, något som helt saknats tidigare. Det uppskattas finnas drygt föräldralösa barn i Lesotho (vilket motsvarar nästan 10 procent av landets befolkning), varav mer än hälften saknar föräldrar på grund av hiv/aidspandemin. Regeringen har inga inrättningar för föräldralösa barn; det är i första hand mor- och farföräldrar som förväntas ta ansvar. Utöver att barnen riskerar att tidigt bli föräldralösa och tvingas ta ansvar för sin egen försörjning, löper de dessutom själva hög risk att födas med viruset. Barn under 15 år utgör uppemot 40 procent av Lesothos befolkning. Enligt FN:s siffror från 2008 är spädbarnsdödligheten 63 barn per födslar, vilken är en halvering sedan Närmare åtta procent av barnen dör innan de fyllt fem år. Minimiåldern för arbete inom industri och affärsverksamhet är 15 år, men barn under 14 år återfinns inom många familjeägda företag. På landsbygden arbetar många småpojkar, en del så unga som fyra till fem år, med att vakta familjens boskap. Många unga flickor som flyttar till städerna för arbete hamnar lätt i prostitution. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Lesothos befolkning är i stort sett homogen och tillhör till 98 procent samma etniska grupp, basotho. 90 procent är kristna och av dessa är cirka 70 procent katoliker. Övriga består av muslimer, ateister eller är animister. Det råder viss främlingsfientlighet gentemot kinesiska näringsidkare (verksamma framförallt inom textilindustrin och detaljhandeln) som sedan 2004 utgör landets största utländska folkgrupp. Spänningarna har dock ekonomiska, snarare än rasistiska, förtecken. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Grundlagen förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social tillhörighet eller annan status. Det sistnämnda uttrycket torde innefatta även sexuell läggning, men homosexualitet är generellt tabubelagt och det finns en lag mot sodomi (som dock sällan åberopas). Ingen förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella 14

15 15 personer har noterats. Diskussioner har förts om att tillåta äktenskap mellan homosexuella personer, men inga beslut i den riktningen har ännu tagits. 18 Flyktingars rättigheter Lagen föreskriver rätt till asyl och flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention, men inga flyktingar har kommit till Lesotho sedan Däremot, enligt katolska kyrkans kommission för rättvisa och fred (Catholic Church Justice & Peace Commission, CCJP), lever för närvarande drygt 70 flyktingar från framförallt Demokratiska Republiken Kongo, Zimbabwe och Rwanda i Lesothos huvudstad Maseru. Femton av dessa bor i flyktingläger, medan övriga integrerats förhållandevis väl i samhället. Det finns inga rapporter om utgående flyktingar, men det är inte uteslutet att människor söker sig utomlands, främst till Sydafrika, som en följd av ekonomiska svårigheter. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Diskriminering av personer med funktionsnedsättning är olaglig och regler finns om handikappanpassning av offentliga byggnader, samt om rätt till hjälp vid omröstning. I praktiken finns dock stora problem för funktionshindrade personer att delta på lika villkor i samhällslivet. Den höga arbetslösheten gör det extra svårt för personer med funktionsnedsättning att ta sig in på arbetsmarknaden. Nedvärderande attityder, särskilt mot personer med psykisk funktionsnedsättning, är inte ovanliga. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett antal nationella organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter, såsom katolska kyrkans kommission för rättvisa och fred (CCJPC). Dessa kan oftast verka utan att regeringen söker inskränka på verksamheten. Paraplyorganisationen för Lesothos frivillighetsorganisationer (Lesotho Council of NGO:s, LCN) samordnar alla organisationer och leder vissa samordnade insatser, bland annat i samarbete med FN:s utvecklingsprogram (UNDP). LCN har regelbundna möten om aktuella frågor rörande mänskliga rättigheter med de politiska partierna, kyrkan, traditionella ledare och andra aktörer. LCN sökte en medlarroll i konflikten mellan regering och opposition efter valen.

16 Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter FN:s arbete i Lesotho för de mänskliga rättigheterna är relativt begränsat och sköts i huvudsak från kontoren i Pretoria. FN:s barnfond (UNICEF), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s program för hiv/aids-insatser (UNAIDS) är aktiva i landet. Som en följd av livsmedelskrisen genomför flera organisationer även humanitära insatser däribland FN:s världslivsmedelsprogram (WFP), Röda Korset/Röda Halvmånen och Rädda Barnen. Många organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter lider brist på resurser, vilket bland annat beror på att det utländska biståndet har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. Idag utgör biståndet mindre än två procent av bruttonationalprodukten. De viktigaste givarländerna är Tyskland, Irland, Storbritannien och Cypern. Tyskland genom en protestantisk organisation (Evangelischer Entwicklungsdienst, EED) stöder en allmänkyrklig frivillighetsorganisation (Transformation Resource Centre, TRC). Irland arbetar med demokratifrågor genom stöd till parlamentet och ombudsmannainstitutet. Inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden (European Development Fund, EDF) för kommer EU-kommissionen att kraftigt öka sitt bistånd till 136 MEUR. EU-kommissionen bedriver dock inga program för mänskliga rättigheter och demokrati. Sverige driver för närvarande inga bilaterala program i Lesotho, utan stöder landet indirekt via FN, EU och regionala institutioner.