Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Armenien: situationen per den 31 december 2017

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet. Information bör också sökas från andra källor. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Armenien: situationen per den 31 december 2017 I. SAMMANFATTNING Samtidigt som Armeniens konstitution och övrig lagstiftning speglar ambitionen att garantera alla individer de mänskliga rättigheterna, finns problem som förhindrar många människor från att fullt ut åtnjuta dessa rättigheter. Till dessa problem hör bristande rättssäkerhet, omfattande korruption och svaga demokratiska institutioner. Armeniens regering och dess statliga institutioner bedriver ett aktivt arbete för att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i landet. Dialog med och stöd från internationella partners välkomnas i reformarbetet. I samarbete med Europarådet har Armenien tagit fram en handlingsplan för arbetet med mänskliga rättigheter för perioden och som anger planerade åtgärder på tretton prioriterade områden. Yttrandefriheten respekteras i regel och journalister, civilsamhällesorganisationer och privatpersoner kan öppet kritisera makthavare utan att riskera repressalier. Civilsamhället uppger att det generellt har möjlighet att föra dialog med beslutsfattare, men dessa möjligheter är sämre för organisationer som arbetar med frågor som i Armenien uppfattas som mer kontroversiella, exempelvis hbtq-frågor. Medieklimatet präglas av att de stora mediehusen styrs av snäva ägarkonstellationer som i regel står regeringen nära. Vid några tillfällen har fall av polisvåld mot journalister rapporterats. Mötesfriheten är lagstadgad och fredliga demonstrationer tillåts i det offentliga rummet. Rapporter om oproportionerlig våldsanvändning och

2 massgripanden i samband med omfattande demonstrationer under somrarna 2015 och 2016 har dock förekommit. Det finns rapporter om misshandel under polisförhör och bekännelser framtvingade under våld eller hot samt att sådana bekännelser därefter används som bevis i rättegångar. Straffrihet för poliser och andra myndighetspersoner uppges vara ett utbrett problem. Trots exempel på förbättringar under de senaste två åren håller fängelser i allmänhet låg standard med trängsel bland de intagna och en utsatt miljö där våld är vanligt förekommande. Häktningstiden är ofta lång och en stor del av de frihetsberövade väntar på åtal eller domslut. Inom militären förekommer våld och dödsfall bland värnpliktiga. Trots att kvinnor har en hög utbildningsnivå och intar en stark ställning inom exempelvis civilsamhället är kvinnor hittills inte lika väl representerade inom politik och näringsliv. Diskriminering mot kvinnor är vanligt förekommande, liksom våld i nära relationer. Under 2017 antogs efter en långdragen process en lag som särskilt riktar in sig mot våld i hemmet, trots starkt motstånd från konservativa grupper. Samhällsklimatet är exkluderande mot hbtq-personer och få är öppna med sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. De som drabbats av hot eller våld kan inte alltid räkna med att få adekvat stöd från myndigheterna. Människohandel förekommer i Armenien men på senare år har åtgärder vidtagits för att stävja förekomsten och erbjuda stöd åt offren. Regeringen fäster vikt vid att uppmärksamma barnets rättigheter. Regeringen har ett nära samarbete med Unicef och Armenien har nyligen blivit ett så kallat Pathfinding Country inom ramen för det globala partnerskapet End Violence Against Children. Problem kvarstår på flera områden, bland annat när det gäller våld mot barn på barnhem och inom rättsvårdande institutioner samt tungt barnarbete bland familjer som lever i fattigdom. II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER Domstolsväsendet är enligt lag oberoende men i praktiken förekommer politisk inblandning i enskilda rättsfall. I en rapport från Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna 2015 konstaterades att 2 (16)

3 disciplinära åtgärder vidtogs på ett godtyckligt sätt för att påverka domare eller som vedergällning. Förbättrade rutiner och fastställda kriterier för att utvärdera och befordra domare har dock införts och proceduren är nu mer transparent än tidigare. Andra svagheter i rättssystemet, som bland annat tagits upp i människorättsombudsmannens rapportering, rör bland annat försvarets rätt att konfrontera vittnen och att domstolar i många fall inte tar i beaktande när åtalade personer uppger att de utsatts för tortyr eller våld i syfte att tvinga fram bekännelser. När uppgifter om framtvingade bekännelser tas i beaktande sker detta ofta allt för sent i processen, när spåren av sådan behandling inte längre finns kvar. Kostnadsfri rättshjälp garanteras av lagen och antalet advokater, vilket Europarådet tidigare påtalat som alltför lågt, har ökat på senare tid. Genom en lagändring har tillgången till rättshjälp utökats, bland annat till att gälla asylsökande, men kunskapen i samhället om möjligheten till rättshjälp är bristfällig. Korruptionen är utbredd på de flesta nivåer i det armeniska samhället och utgör ett omfattande problem. I Transparency Internationals index över upplevd korruption 2017 placerades Armenien på plats 107 av 180 länder. Genom införandet av e-tjänster avseende vissa officiella dokument har regeringen i viss mån lyckats minska korruptionen i samband med medborgarservice. Korruptionen på högre nivå innebär att ekonomiska och politiska intressen ofta flätas samman. Innehavare av offentliga ämbeten, inklusive parlamentariker, har ofta personliga kopplingar till privata företag. Inom flera ekonomiska sektorer finns en dominerande aktör som ibland med illegitima metoder kan stoppa potentiella konkurrenter från att bedriva verksamhet. Internationella valutafonden (IMF) bedömer att skuggekonomin uppgår till cirka 35 procent av landets BNP. Likaså är nepotism ett vanligt problem i offentlig förvaltning. Vid de stora demonstrationer som utbröt i Jerevan somrarna 2015 och 2016 var missnöje med korruptionen i fokus bland demonstranterna. I samband med eskaleringen av konflikten om Nagorno-Karabach i april 2016 avslöjades att vissa brister inom militären uppkommit som en följd av korruption, vilket ledde till avskedanden på hög nivå. Korruptionsbekämpning lyfts fram som en prioritering av regeringen. 3 (16)

4 I samarbete med Europarådet har en ny antikorruptionsstrategi tagits fram för perioden med fokus på statliga budgetintäkter, polis, utbildning och hälsa. Under 2017 fattades beslut om instiftande av ett antikorruptionsråd vars verksamhet ska etableras fullt ut under Lagstiftning om skydd för visselblåsare antogs under Landet finns inte med bland de 113 länder som rankas i World Justice Projects rättsstatsindex Rättssäkerhet Armenisk lagstiftning ger alla medborgare lika rätt att anmäla brott och att få dem prövade i domstol i en rättvis rättegång. Rättegångarna följer i allmänhet procedurer som säkerställer en rättvis prövning men rättssäkerheten hotas dels genom rättsväsendets bristande oberoende, dels genom utredd korruption inom rättsväsendet. Enlig attitydundersökningen Caucasus Barometer är förtroendet för rättsväsendet i Armenien lågt och det råder en utbredd uppfattning att personer med stort ekonomiskt eller politiskt inflytande i samhället ofta kan undgå åtal eller på annat sätt få en mildare behandling. Ett problem som bland annat beskrivs i människorättsombudsmannens rapporter är att brottsmisstänkta frihetsberövas i hög utsträckning i väntan på åtal. Häktningstider kan också vara mycket långa, även i fråga om ungdomar. Lagen föreskriver att en åtalad betraktas som oskyldig till dess att dom fallit men bland annat Europarådet har uppmärksammat att denna princip inte alltid efterlevs. Den åtalade har rätt att välja sitt eget ombud i rätten och staten är skyldig att tillhandahålla en försvarsadvokat om så önskas. Denna rättighet respekteras i allmänhet men undantag rapporteras, liksom bristande kvalitet i rättshjälpen, i synnerhet på mindre orter. Straffrihet och ansvarsutkrävande Straffrihet är ett problem inom militären, poliskåren och kriminalvården. Medborgare kan anmäla polisen för brott eller tjänstefel men ofta med begränsade möjligheter att få händelserna utredda. Trots att ett flertal utredningar företagits mot polisen har de sällan lett till något straff. Kritik har framförts av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter mot hur dessa utredningar genomförs. 4 (16)

5 III. DEMOKRATI De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Partiväsendet i Armenien är svagt utvecklat med större tonvikt vid individer än vid ideologi och partiprogram. Ett stort regeringsparti innehar en dominerande ställning i partipolitiken. En konstitutionell reform initierades av presidenten 2013 och en ny konstitution antogs genom folkomröstning i december Reformen innebär ett skifte till parlamentariskt system där presidentens mandat från 2018 begränsas samtidigt som parlamentets och premiärministerns roll stärks. Representanter för civilsamhället och delar av oppositionen har riktat kritik mot ändringar i konstitutionen som de anser innebär ett försatt tillfälle att säkra principen om maktdelning på ett tydligare sätt. Även själva genomförandet av folkomröstningen om den nya konstitutionen mötte stark kritik. Såväl internationella som inhemska observatörer anser att det förekom omfattande oegentligheter i samband med folkomröstningen och myndigheterna uppmanades att utreda alla anmälningar. Även genomförandet av parlamentsvalet 2017 kritiserades sedan uppgifter om röstköp och påtryckningar på anställda förekommit. Sedan 2004 finns en människorättsombudsman i Armenien, en självständig myndighet med uppdrag att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna. Det civila samhällets utrymme Civilsamhällets organisationer uppger i allmänhet att de kan bedriva verksamhet utan att riskera hot och repressalier. Rapporter med skarp kritik mot regeringen publiceras och sprids öppet. Flera etablerade lokala organisationer beskriver att de har goda möjligheter att komma i kontakt med myndigheter och beslutsfattare, men att möjligheterna att nå fram med synpunkter är större i frågor som rör i Armenien mindre kontroversiella områden som miljö och hälsa än i frågor som exempelvis jämställdhets- eller hbtq-frågor. Ett antal människorättsorganisationer gick under 2017 samman för att bilda ett Mänskliga rättigheternas hus, en gemensam byggnad där de kan bedriva verksamhet, samarbeta och bjuda in gäster. 5 (16)

6 IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Enligt konstitutionen är tortyr och andra former av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning förbjuden. Flera lokala organisationer rapporterar dock om misshandel under polisförhör och bekännelser framtvingade under våld eller hot. Under 2013 förtydligades definitionen av tortyr i den straffrättsliga lagstiftningen vilket stärker det rättsliga skyddet mot tortyr. Det finns inga rapporter om att politiska mord eller utomrättsliga avrättningar förekommer. Dödsfall inom militären som inte är knutna till stridsinsatser utgör ett allvarligt problem, men få fall uppmärksammas i offentligheten. I databasen Safe Soldiers som uppdateras löpande av organisationen Peace Dialogue förekom under perioden totalt 472 dödsfall inom militären, varav 256 dödfall utan koppning till strid. En pennalistisk kultur som särskilt drabbar värnpliktiga anges vara en av orsakerna till de höga dödstalen. Armeniens handlingsplan för de mänskliga rättigheterna pekar ut åtgärder som behöver vidtas för att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna inom militären. Som en följd av Armeniens ratificering av tilläggsprotokollet till FN:s tortyrkonvention, innehar människorättsombudsmannen även funktionen som nationell samordnare för att motarbeta systematiskt användande av tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling i fängelser och andra stängda institutioner. Dödsstraff Armenien åtog sig vid inträdet i Europarådet 2001 att inte tillämpa dödsstraff. Dödsstraffet avskaffades Avskaffandet gäller både i fredstid och i krig. Den senaste avrättningen ägde rum Rätten till frihet och personlig säkerhet Lagstiftningen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. I de flesta fall granskar en domare åklagarnas begäran om häktning men begäran avslås mycket sällan. Under de senaste åren har uppmärksamhet riktats mot polisens insatser i samband med demonstrationer i Jerevan under somrarna 2015 och Människorättsorganisationer rapporterar om att polisen i samband med demonstrationerna använde oproportionerligt våld och 6 (16)

7 frihetsberövade ett stort antal demonstranter och protestledare på ett godtyckligt sätt varvid flera ska ha förvägrats sina rättigheter och nekats medicinsk vård. Även journalister ska vid dessa tillfällen ha utsatts för polisvåld. Våld mellan interner utgör ett problem på landets fängelser. En starkt hierarkisk kultur råder som upprätthålls genom våld eller hot om våld. Fängelsepersonalen ingår ofta i det hierarkiska systemet eller tillåter dess fortlevnad. Överbeläggning i fängelser med brister i levnadsstandard som följd för interner har länge varit ett problem i landet. Under 2015 inleddes åtgärder mot detta genom att nya fängelser av högre kvalitet byggdes och ett par av de anstalter som höll sämst standard stängdes. Särskilt utsatta för våld och förnedrande behandling i fängelser är hbtq-personer. Armeniens handlingsplan för de mänskliga rättigheterna pekar på behovet av insatser inom kriminalvården när det gäller förbättrad tillgång till hälsovård. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Konstitutionen garanterar yttrande-, press och informationsfrihet. Det är i regel möjligt att rikta kritik mot makthavare och myndigheter utan risk för repressalier. Bland de insatser på yttrandefrihetsområdet som regeringen lyfter fram i handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna märks bland annat åtgärder som syftar till att öka public service-kanalernas oberoende, öka ägandetransparensen i mediesektorn och förbättra skyddet för journalister. Rapporter finns om självcensur i media samt om hot och trakasserier mot journalister. Vid några tillfällen har fall av polisvåld mot journalister rapporterats. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2017 placeras Armenien på plats 79 av de 180 länder som granskats. I en rapport från Freedom House om mediefrihet 2017 får Armenien 45 poäng av 100 (där 100 poäng innebär högsta grad av frihet) med hänvisning till att internet klassades som delvis fritt medan inskränkningar av pressfriheten konstaterades när det gällde tryckta medier. Freedom House pekar i sin kartläggning även på brister i transparens vad gäller ägande av tv-kanaler och tidningar. Vidare menar dem att rapporteringen i hög grad styras av medieägarnas politiska och ekonomiska intressen. De flesta tv- och radiokanaler kontrolleras av regeringen eller av ägare som står 7 (16)

8 regeringen nära. Tv är det mest populära nyhetsmediet men internets roll som nyhetskälla växer, särskilt bland unga. Internetanvändandet uppgick 2017 till 62 procent av befolkningen. Rätten till mötes- och föreningsfrihet Konstitutionen garanterar mötes- och föreningsfrihet. Större fredliga demonstrationer är enligt lag tillåtna efter anmälan till lokala myndigheter och mindre demonstrationer är tillåtna även utan anmälan. Detta respekteras i allmänhet men rapporter har förekommit om oproportionerlig våldsanvändning av polis och massgripanden exempelvis i samband med de omfattande demonstrationerna under somrarna 2015 och Konstitutionen gör det därtill även möjligt att inskränka mötes- och föreningsfriheten, liksom vissa andra fri- och rättigheter, bland annat i fall när detta bedöms nödvändigt för skydda allmän ordning, hälsa eller moral. Religions- och övertygelsefrihet Den armeniska apostoliska kyrkan har officiell status som nationell kyrka och tillmäts i konstitutionen en särställning i samhället. Kyrkan har starkt inflytande över skolor och lokala myndigheter. Lokala människorättsorganisationer anser att kyrkans roll i förhållande till staten har ökat över tid och kommer att öka ytterligare i och med tillämpningen av den nya konstitutionen där formuleringarna om kyrkan ändrats så att dess roll lyfts fram tydligare. Människorättsombudsmannen har i sin rapportering beskrivit fall av diskriminering mot religiösa minoritetsgrupper, såsom exempelvis Jehovas vittnen. Civilsamhällesorganisationer har uttryckt oro över att personer med annan religiös tillhörighet än den armeniska apostoliska kyrkan tvingas delta i kyrkans religiösa aktiviteter, till exempel i armén och i skolor. V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor Arbetstagare har enligt lag rätt att bilda och tillhöra fackföreningar med undantag av militärer och personer anställda av brottsförebyggande myndigheter. Arbetstagare har också rätt att strejka och att förhandla kollektivt. I praktiken är fackföreningarna svaga på grund av hög arbetslöshet och motstånd från arbetsgivare och det uppges vara svårt att inrätta en fackförening utan informellt samtycke av arbetsgivare. Fackföreningar kan bli medlemmar av internationella organisationer. 8 (16)

9 Armenien har ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta kärnkonventioner. Barnarbete är förbjudet enligt lag men en rapport av FN:s kommitté för barnets rättigheter från 2013 beskriver att det trots att det finns lagstiftning på plats är vanligt att barn under 14 år lämnar skolan för att arbeta, ofta i tunga arbeten, liksom för att tigga. Rätten till bästa uppnåeliga fysiska och mentala hälsa Enligt lag ska allmän sjukvård vara avgiftsfri men i praktiken varierar tillgången till vård. Särskilt svår är situationen för socialt utsatta grupper, till exempel kvinnor på landsbygden. Medellivslängden är för kvinnor 78 år och för män 72 år. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) var mödradödligheten 25 kvinnor per år 2015, vilket innebär en minskning från 2010 då motsvarande siffra var 33 kvinnor per Enligt Unicef var barnadödligheten 13 barn per födda år Diskriminering mot människor som drabbats av hiv rapporteras av flera organisationer. Abort är tillåtet enligt armenisk lag sedan sovjettiden. Preventivmedel är tillgängliga och FN:s kommitté för avskaffandet av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) rapporterar att Armenien har introducerat en särskild budgetpost för gratis distribuering av preventivmedel och för en modernisering av medicinska kliniker på landsbygden. CEDAW uppmärksammar samtidigt att resurserna är små och att kvinnor ofta har begränsad tillgång till sjukvård, inklusive preventivmedel. Civilsamhällesorganisationer har kritiserat regeringen för bristande information till allmänheten gällande miljöföroreningar och dess risker. Gruvor, mindre vattenkraftverk och fiskfarmar anges utgöra hot mot tillgång till och kvalitet på vattnet i Armenien. Rätten till utbildning Utbildning är obligatorisk och avgiftsfri till och med nionde klass. Enligt Unicef möter barn med funktionsnedsättning och barn från socialt utsatta familjer systematiskt hinder att få tillträde till skola. Inskrivning och närvaro för barn från etniska minoritetsgrupper är lägre än genomsnittet. Unicef har uttryckt oro vad gäller bristande integration av det ökande antalet flyktingbarn från Syrien, Irak och Ukraina. Av de cirka syriska flyktingar som kommit till Armenien de senaste åren beräknar Unicef att procent är minderåriga. 9 (16)

10 Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet I FN:s utvecklingsprograms (UNDP) index över mänsklig utveckling för 2015 placerades Armenien på plats 84 av totalt 188 länder och ingick därmed i den grupp länder som kännetecknas av en hög utvecklingsnivå. Trots denna kategorisering levde enligt Världsbanken 29,8 procent av landets befolkning i fattigdom år Fattigdomen förklaras bland annat av hög arbetslöshet och stora inkomstskillnader mellan olika grupper. Den ekonomiska situationen har lett till betydande utvandring och säsongsbetonad migration. Många i Armenien är beroende av pengar som skickas hem av familjemedlemmar som arbetar utomlands. VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna Enligt lag har män och kvinnor samma rättigheter men könsdiskriminering är inte minst på grund av sociala och kulturella faktorer fortsatt ett problem såväl i den privata som i den offentliga sektorn. Enligt CEDAW utsätts kvinnor för stigmatisering och diskriminering när de hävdat att deras rättigheter kränkts, till exempel av polis när kvinnor anmäler kränkningar. Patriarkala strukturer är djupt rotade och den allmänna attityden är stereotyp vad gäller kvinnors och mäns roller inom familjen och i samhället. Andelen kvinnor i parlamentet ökade efter valet 2017, tack vare nya regler om könsbaserad kvotering, till 18 procent av ledamöterna. I regeringen finns endast en kvinnlig minister av totalt 19 ministrar. På lokal nivå är kvinnor representerade i mycket låg utsträckning såväl i valda församlingar som borgmästare. Under 2017 antogs en lag mot våld i hemmet efter långdragna överläggningar i parlamentet. Konservativa grupper motsatte sig lagförslaget som blev föremål för en intensiv offentlig debatt under året. Armenien annonserade samtidigt sin avsikt att tidigt nästkommande år underteckna Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Den medvetenhet som skapats kring frågan innebär en möjlighet att åstadkomma förbättringar framöver, förutsatt att tillräcklig vikt läggs vid att implementera den nya lagen. 10 (16)

11 Våld i hemmet bedöms vara ett utbrett problem, även om få fall anmäls, bland annat på grund av socialt stigma, skuldbeläggning av offret och att polisen visat sig motvillig att ta emot anmälningar. Enligt Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter i Armenien registrerades 563 fall av våld i hemmet under de första tio månaderna år 2016, inklusive tio fall där kvinnor mördats. Under samma period anges kvinnor ha rapporterat till polisen att de utsatts för våld. Lagstiftning som förbjuder våldtäkt inom äktenskapet saknas. En rad armeniska människorättsorganisationer arbetar med jämställdhet och kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, inklusive mot våld mot kvinnor. Armeniens handlingsplan för mänskliga rättigheter pekar ut åtgärder som syftar till att stärka kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Handlingsplanen tar bland annat upp vikten av att motverka våld mot kvinnor, antagande av en heltäckande antidiskrimineringslagstiftning samt utbildningsinsatser för att säkerställa att rättsvårdande instanser och polis har tillräckliga kunskaper om kvinnors rättigheter. Enligt en rapport av FN:s befolkningsfond (UNFPA) från 2016 var antalet födda pojkar 108 mot 100 flickor, vilket tyder på att könsselektiva aborter förekommer. I augusti 2016 gjordes en lagändring som förbjuder könsselektiv abort. Människohandel med kvinnor och barn förekommer. Regeringen har dock i samarbete med lokalt civilsamhälle, lokala medier, givarorganisationer och regionala partners i stor utsträckning lyckats stävja människohandeln. En lag som trädde i kraft i juni 2015 fastställer standardprocedurer för att identifiera, stödja, skydda och återintegrera offer för människohandel. Den ger också utländska offer samma rättigheter som armenier. Barnets rättigheter Minimiåldern för anställning är 16 år men barn kan tillåtas arbeta från 14 års ålder om en förälder eller vårdnadshavare ger sitt medgivande. Arbetsveckan får vara högst 24 timmar för barn i åldrarna år och 36 timmar för barn i åldrarna år. Regeringen fäster vikt vid att uppmärksamma barnets rättigheter. Regeringen har ett nära samarbete med Unicef och Armenien har nyligen blivit ett så 11 (16)

12 kallat Pathfinding Country inom ramen för det globala partnerskapet End Violence Against Children. Sexuellt utnyttjande av barn är förbjudet och kan ge 7 15 års fängelse. Barnpornografibrott kan ge upp till sju års fängelse. Enligt Rädda barnen var sexuellt våld mot barn den mest utbredda formen av våld mot barn Enligt Unicef riskerar barn på institution, exempelvis barnhem, särskilt att utsättas för fysiskt och psykiskt våld av andra barn och av personal. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Diskriminering grundad på ras, etnicitet eller religion är förbjuden. Sociala och kulturella faktorer kan dock förhindra etniska minoriteter att fullt ut delta i samhällslivet. Toleransen mot religiösa minoriteter är begränsad och det finns uppgifter om diskriminering på religiös grund. Efter en lagändring 2013 får Jehovas vittnen och andra som på religiös grund vägrar värnplikt inte längre fängslas för detta, utan kan istället erbjudas vapenfri tjänst. Hbtq-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna Det finns inga uttryckliga förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, trots att konstitutionen förbjuder alla former av diskriminering. Det finns heller ingen särskild rättslig grund för att motverka hatbrott eller andra brott som riktas specifikt mot hbtq-personer. I den offentliga debatten hörs ofta argument om att så kallade traditionella värderingar står i kontrast till europeiska, däribland vad gäller hbtq-personers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Hbtq-personer som utsätts för våld, trakasserier och hatbrott kan i praktiken inte räkna med ett adekvat ingripande från armeniska myndigheter. I fängelserna är hbtq-personer en särskilt utsatt grupp och fysisk eller psykisk misshandel av hbtq-personer rapporteras förekomma under militärtjänsten. Män som redan vid inställelse till militärtjänst uppger att de är homosexuella nekas tjänstgöring. Eftersom fullgjord militärtjänst allmänt värderas högt kan detta påverka karriärmöjligheter inom vissa områden. Flyktingars och migranters rättigheter Armenisk lagstiftning reglerar rätten att söka asyl och skydd för flyktingar. Myndigheterna samarbetar med FN:s flyktingorgan (UNHCR) och andra 12 (16)

13 humanitära organisationer för att ge skydd och bistånd till flyktingar, asylsökande och statslösa personer. Etniska armenier från Syrien som kommer till Armenien erbjuds en förenklad process för medborgarskap, och omkring personer ur denna grupp har tagits emot i Armenien sedan kriget i Syrien utbröt. UNHCR har på vissa punkter varit kritisk mot hur asylprocessen fungerar och FN:s människorättskommitté har riktat kritik mot att vissa asylsökande åtalats och dömts för att de har tagit sig in i landet illegalt. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Diskriminering av personer med funktionsnedsättning förekommer i Armenien, trots att lagstiftningen förbjuder sådan diskriminering. Byggnader, inklusive nya skolor, är inte tillgänglighetsanpassade vilket leder till att tillträdet för personer med funktionsnedsättning försvåras. Enligt en studie av Unicef från 2012 gick ett av fem barn med funktionsnedsättning inte i skolan och ett av åtta barn bodde på institution så som barnhem eller särskilt internat. Det händer att föräldrar överger barn med funktionsnedsättning, ibland på uppmaning av sjukvårdspersonal eller efter påtryckningar från familj och släkt. År 2017 antogs en nationell handlingsplan av det armeniska parlamentet, för att öka inkluderingen av personer med funktionsnedsättning i landet. Implementeringsarbetet kommer att pågå mellan 2017 och (16)

14 VII. Exempel på svenskt och internationellt arbete rörande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Armenien Sverige och andra representerade EU-medlemsstater och EU-delegationen i landet lyfter fram mänskliga rättigheter som en central del i EU:s politiska dialog med Armenien. Koordinering av budskap sker även med andra närvarande ambassader och internationella organisationer, bland annat i frågor rörande vikten av ett oberoende rättsväsende samt antagande av lagstiftning mot våld i nära relationer och mot diskriminering. Under den senaste granskningen av Armenien i FN:s allmänna ländergranskningsmekanism Universal Periodic Review lämnade Sverige rekommendationer till Armenien om skapande av en formaliserad dialog med civilsamhället om människorättsfrågor, om stärkande av rättsväsendets oberoende och transparens, om tillförsäkrande av yttrande och församlingsfrihet samt rörande åtgärder för att säkra genomförande av fria och rättvisa val. Armenien accepterade dessa rekommendationer. Sverige rekommenderade därtill även ett nära samarbete med Europarådet om rättssektorreform, vilket noterades av Armenien. EU bedriver ett omfattande utvecklingssamarbete med Armenien, där demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer utgör ett huvudtema. Det inbegriper bland annat rättssektorreform och stöd till det civila samhället. Regeringens regionala resultatstrategi för reformsamarbete med Östeuropa, Västra Balkan och Turkiet möjliggör Sidafinansierade insatser i Armenien, när dessa utgör en del av ett regionalt projekt. Som exempel kan nämnas stöd till Europarådets arbete för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och ett projekt till stöd till organisationer som arbetar med htbq-frågor ibland annat Armenien. Utrikesdepartementet har även finansierat mindre projekt till stöd för ökad politisk representation för kvinnor i Armenien och den svenska ambassaden samarbetar med lokala civilsamhällesorganisationer som är engagerade i frågor såsom antidiskriminering och jämställdhet. 14 (16)

15 VIII. Ratificering av centrala konventioner om mänskliga rättigheter Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt ratificerades år Det tillhörande protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har inte ratificerats. Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD) ratificerades år Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades år Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt ratificerades år Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år Det tillhörande protokollet om förebyggande av tortyr ratificerades år Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter ratificerades år Det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. Internationella konventionen om skydd för migrantarbetare och deras familjers rättigheter, International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of their Families (ICRMW) har inte ratificerats. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år Det tillhörande protokollet om enskild klagorätt har inte ratificerats. 15 (16)

16 Internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) ratificerades år års konvention angående flyktingars rättsliga ställning, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) ratificerades Det tillhörande protokollet ratificerades år Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) har inte ratificerats. Regionala instrument Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, The Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (ECHR), ratificerades år Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Framework Convention for the protection of National Minorities, ratificerades år Europeiska stadgan om landsdel- eller minoritetsspråk, European Charter for Regional or Minority Languages, ratificerades år Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, Council of Europe Convention on preventing and combating violence against women and domestic violence, undertecknades år (16)