FÖRSTUDIE INFÖR UTBILDNINGSSATSNINGAR

Transkript

1 FÖRSTUDIE INFÖR UTBILDNINGSSATSNINGAR Kompetensutveckling rörande våld mot kvinnor i närstående relationer för socialtjänst och jourverksamheter i Skåne län Monica Johansson

2 Malmö högskolas utvärderingsrapporter No 2, FÖRSTUDIE INFÖR UTBILDNINGSSATSNINGAR Kompetensutveckling rörande våld mot kvinnor i närstående relationer för socialtjänst och jourverksamheter i Skåne län Monica Johansson Handledare: Ingela Kolfjord Annika Staaf Malmö högskola, 2007 Enheten för kompetensutveckling och utvärdering

3 Copyright Malmö högskola 2007, Enheten för kompetensutveckling och utvärdering. ISSN ISBN Holmbergs, Malmö

4 FÖRORD Tack till alla som deltog i workshop, besvarade frågeformulär och tog Er tid för samtal i samband med förstudien! Rapporten är ett resultat av Era uttryckta synpunkter och önskemål. 3

5 INNEHÅLL DELRAPPORT I... 7 DELRAPPORT II DELRAPPORT I... 7 SAMMANFATTNING AV FÖRSTUDIEN UPPDRAG: FÖRSTUDIE Projektets syfte, mål och avrapportering Avgränsningar UPPDRAGETS BAKGRUND Aktuella regeringsbeslut fördelning av statsbidrag Socialtjänst och jourverksamheter Vikten av kompetensutveckling på området FÖRSLAG, ÖNSKEMÅL OCH BEHOV INFÖR UTBILDNINGSSATSNINGAR Bakgrund om utbildningar inom området Kunskapsområden utsagor om innehåll i utbildningar Effekter av en utbildningssatsning Förslag och önskemål rörande utbildningsformer FÖRSLAG PÅ ÖVRIGA SATSNINGAR I LÄNET Regional samordnare för information och utbildning Granskning och kvalitetssäkring Utvärderingar inom området Samordning av kvinnofridsverksamheter Stöd vid nystart av jourer Specifik utbildning för tolkar...89 REFERENSER

6 DELRAPPORT II UPPDRAG: FÖRSLAG TILL UTBILDNINGSSATSNINGAR Projektets syfte, mål och avrapportering...95 Avgränsningar...97 INLEDNING Disposition över Delrapport II Mottagare av utbildningsinsatser Kompetensutvecklingsbehov Kunskapsområden Målgrupperna jourer och socialtjänst Önskade effekter UTBILDNINGSINSATSER: ORGANISATION OCH GENOMFÖRANDE UTBILDNINGSINSATSER: KONKRETA FÖRSLAG Utbildningar inom högskolor och universitet Utbildningar utanför eller i samarbete med högskolor och universitet Konferenser, studiebesök och samverkanssatsningar Arbetsplatsplacerad utbildning och studiecirklar Övriga förslag i korthet AVSLUTANDE KOMMENTAR Bilaga till Delrapport I Förstudiens genomförande Bilaga till Delrapport II Referenslista 5

7 6

8 DELRAPPORT I 7

9 8

10 SAMMANFATTNING AV FÖRSTUDIEN På uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län har Malmö högskola, Enheten för kompetensutveckling och utvärdering genomfört en studie om kompetensutvecklingsbehov inom området våld mot kvinnor i närstående relationer för personal inom socialtjänsten och för jourverksamma. I studien har synpunkter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourer samt kommunala kvinnofridsverksamheter särskilt beaktats. Studien har sedan resulterat i förslag till utbildningsinsatser som är anpassade efter och svarar mot de berörda aktörernas behov. Rapporten I denna rapport redovisas de två delar som uppdraget har resulterat i. En grundlig redogörelse för studien återfinns i Delrapport I och i Delrapport II ges konkreta förslag inför utbildningssatsningar. Delrapporterna kan läsas separat eller som en sammanslagen text. Tillsammans bildar de en helhet som med fördel kan fungera som en grund för vidare diskussioner, förslag eller beslut vad gäller verksamhets- och kompetensutveckling inom området våld mot kvinnor i närstående relationer. 9

11 Avgränsningar Avgränsningarna för detta uppdrag har satts upp av länsstyrelsen i Skåne län och har varit följande: Förstudien har haft som mål att undersöka behov av kompetensutveckling i länet för att förbättra stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn Våldsutsattheten har rört det våld som sker i en närstående relation eller familj Länsstyrelsen i Skåne delar upp våld i nära relationer i två olika områden: våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och detta uppdrag har avgränsats till området våld mot kvinnor Målgrupperna i studien har avgränsats till socialtjänsten (med särskilt fokus på kommunal kvinnofridsverksamhet i de fall det finns i kommunen) och kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne län Avgränsningarna tydliggjordes för informanterna som deltog i studien. Utsagorna i Delrapport I liksom de förslag till utbildningssatsningar i Skåne län som framställs i Delrapport II förhåller sig därmed till dessa avgränsningar. Förhoppningen är dock att rapporterna inspirerar till fortsatta studier liksom till framtida satsningar där dessa vidgas. 10

12 Befintliga utbildningar inom området Enligt utsagor från verksamma i kommunala kvinnofridsverksamheter finns det en stor brist på utbildning för personal inom socialtjänsten vad gäller våld mot kvinnor i nära relationer. Detta både i grundutbildningen och i form av fortbildning för anställda. Förstudiens representanter bedömer att behovet av grundkunskap såväl som fördjupad kunskap är stort inom socialtjänsten överlag. Representanterna från de ideella jourverksamheterna anser sig i många fall ha en relativt stor tillgång till kortare utbildningsinsatser, särskilt genom riksförbunden Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR) och Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS). Trots detta framhålls att de önskar och är i behov av kompetensutveckling. Vid flera tillfällen under studien påpekas dessutom att bristen på ekonomiska resurser står i vägen för utbildning inom jourerna. Att utbildningarna oftast inte genomförs i Skåne utan i eller omkring Stockholm problematiseras också i samband med detta. Behov av kompetensutveckling Behovet av kompetensutveckling inom området våld mot kvinnor i närstående relationer bedöms av informanterna vara stort i socialtjänsten medan behovet varierar inom jourverksamheterna. Båda målgrupperna anser dock att det finns en brist på utbildningar som: är långsiktiga (och inte enbart består av kortare insatser) ges i Skåne län har blandade målgrupper för att förutom individuell fortbildning även skapa möjligheter till diskussioner mellan grupper och aktörer samt skapa ett kontaktnät för en förbättrad samverkan 11

13 Efterfrågade kunskapsområden De kunskapsområden som under förstudien har urskiljt sig som viktiga för en grundkurs och för vidareutbildningar återges här i punktform. Områdena har delats in i fem olika teman med specificerade underrubriker. Våld mot kvinnor och barn i närstående relationer Grundläggande kunskap om våld mot kvinnor i närstående relationer Barns utsatthet Våldets konsekvenser Kunskap om eftersatta grupper ( särskilt utsatta grupper ) Teoretiska perspektiv Synliggörande av olika synsätt och förklaringsmodeller Grundläggande genusvetenskap Maktanalyser Rättigheter, lagar och organisation Samverkanskunskap Juridiska perspektiv Straff-, social- och familjerättslig lagstiftning och tillämpning Bemötandefrågor Allmänt om våldsutsatta individers reaktioner Förnekelseprocesser Krisreaktioner Samtalsmetodik Motivationsarbete Förebyggande arbete och information Dokumentation Statistik Ekonomihantering Kunskap för och om kunskapsspridning 12

14 Effekter av en utbildningssatsning Enligt förstudien kan effekter av en utbildningssatsning inom området innefatta: Att grundläggande kunskap om våld mot kvinnor och barn i närstående relationer sprids Att verksamma inom området får tillgång till efterfrågad vidareutbildning Att olika aktörer inom området får tillgång till kunskap om varandras skyldigheter, begränsningar och roller samverkanskunskap Att det skapas förutsättningar för kunskaps- och erfarenhetsutbyte Att samverkan mellan olika aktörer förbättras Att ett konkret kontaktnät mellan kommuner och organisationer etableras Utbildningsformer De förslag på utbildningsformer som har framkommit under förstudien innefattar allt från långsiktiga kurser till kortare utbildningsinsatser. Det finns enligt informanterna från båda målgrupperna behov av grundläggande kunskap såväl som fördjupningskunskap inom området. Teoretisk såväl som erfarenhetsbaserad kunskap efterfrågas. Kurser anses exempelvis kunna förläggas på högskola eller universitet i Skåne län, på arbetsplatsen eller på studieförbund. 13

15 Övriga satsningar i länet Förutom utbildningssatsningar ger informanterna i studien andra förslag på framtida satsningar i länet som de anser bör genomföras för att förbättra stödet för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Dessa förslag innefattar: En regional samordnare för information och utbildning inom området etableras och hit kopplas en tipsbank Förstärkt granskning och kvalitetssäkring av arbetet och av fördelningen av statliga ekonomiska bidrag genomförs Länsstyrelsen intar funktionen av en tredje part mellan kommun och jour vid eventuella konflikter Interna och externa utvärderingar inom området identifieras och genomförs Samordning av länets kvinnofridsverksamheter organiseras, inledningsvis av länets kvinnofridssamordnare Stöd vid nystart av jourer organiseras 14

16 1 UPPDRAG: FÖRSTUDIE Enheten för kompetensutveckling och utvärdering, Malmö högskola har på uppdrag av länsstyrelsen i Skåne län genomfört en förstudie inför en utbildningssatsning i länet. Studien har rört kunskapsbehov inom området våld mot kvinnor i närstående relationer. Målgrupperna för såväl studien som för utbildningssatsningen avgränsades av länsstyrelsen till att gälla socialtjänst och kvinnojoursverksamheter. Studien skulle resultera i förslag inför kommande utbildningssatsningar baserade på målgruppernas önskemål och behov. Utbildningsförslagen skulle enligt uppdraget särskilt beakta synpunkter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourer samt kommunala kvinnofridsverksamheter. Uppdraget påbörjades i mitten av januari 2007 och avslutades i slutet av november Uppdraget har genomförts av projektledare Monica Johansson, Fil kand. i sociologi och genusvetenskap. Handledare och vetenskapliga rådgivare: Ingela Kolfjord, Docent i socialt arbete med inriktning mot rättssociologi och Annika Staaf, Fil dr. och lektor i socialt arbete med inriktning juridik. Båda är anställda vid Fakulteten för Hälsa och samhälle på Malmö högskola 1. 1 Även medarbetare på Enheten för kompetensutveckling och utvärdering på Malmö högskola har till viss del varit en resurs under projektet. Detta gäller framförallt vid formulering av delar av Delrapport II (särskilt avsnittet Avslutande kommentar). 15

17 1.1 Projektets syfte, mål och avrapportering Målet med projektet är att lägga en grund till utbildningssatsningar inom området våld mot kvinnor i närstående relationer för verksamma inom ideella jourverksamheter och socialtjänsten i Skåne län. Projektet skall resultera i konkreta förslag till utbildningsinsatser som är anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov. Dessa behov undersöks genom en omfattande förstudie. Syftet med projektet är alltså tudelat: 1) Genomföra en förstudie för att undersöka vilka behov och önskemål verksamma inom ideella organisationer och socialtjänst i Skåne län har av kompetensutveckling inom området våld mot kvinnor i närstående relationer. 2) Utarbeta förslag till konkreta utbildningssatsningar som är anpassade efter och svarar mot berörda aktörers behov. Projektet genomförs enligt uppdragets formulering i tre faser: Fas 1 Fastställande av aktörer och metod i samråd med länsstyrelsen i Skåne län. En workshop Avrapportering anordnas för att förankra uppdraget. Fas 2 Fältarbete, insamling och sammanställning av data. Frågeformulär skickas ut till berörda aktörer och intervjuer genomförs. Fas 3 Analys, utformning av utbildningskoncept, avrapportering och avslut. 16

18 Avrapporteringen görs på grund av uppdragets tudelade karaktär i två delrapporter som kan läsas separat eller som en sammanslagen text 2. Delrapport I - Redovisning av resultat från förstudien Sammanfattning av förstudien Beskrivning av uppdraget och dess syfte och mål Kortfattad bakgrund för att placera uppdraget i en samhällelig och politisk kontext Förstudiens resultatredovisning angående utbildning Förstudiens resultatredovisning angående förslag på övriga satsningar i Skåne län Referenser Delrapport II - Förslag till utbildningssatsningar som är baserade på resultaten från förstudien Beskrivning av uppdraget och dess syfte och mål Sammanfattande beskrivning av olika utbildningsbehov Beskrivning av organisation och genomförande av olika utbildningssatsningar Konkreta utbildningsförslag Övriga förslag Avslutande kommentar Bilaga till Delrapport I: Förstudiens genomförande: redogörelse för uppdragets metodologiska upplägg Bilaga till Delrapport II: Referenslista: exempel på utbildningsmaterial 2 Eftersom de två texterna skall kunna läsas separat har båda rapporterna samma inledningstext där uppdraget beskrivs. 17

19 1.2 Avgränsningar Avgränsningarna för detta uppdrag har satts upp av länsstyrelsen i Skåne och har varit följande: Förstudien har haft som mål att undersöka behov av kompetensutveckling i länet för att förbättra stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn Våldsutsattheten har rört det våld som sker inom en närstående relation eller familj Länsstyrelsen i Skåne delar upp våld i nära relationer i två olika områden: våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och detta uppdrag har avgränsats till området våld mot kvinnor Målgrupperna i studien har avgränsats till socialtjänsten (med särskilt fokus på kommunal kvinnofridsverksamhet i de fall det finns i kommunen) och kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne län Eftersom förstudien enligt uppdragets formulering har fokuserat på kommande utbildningssatsningar är det i huvudsak förslag och önskemål rörande kompetensutveckling som har kartlagts, inte andra frågor som berör de olika målgrupperna i arbetet med våldsutsatta kvinnor och deras barn. Däremot redovisas i texten genomgående övriga synpunkter i den mån de, trots den uttalade inriktningen, har uppkommit under studiens gång. Dessa utsagor kan lägga en grund för fortsatta studier, utredningar och utvärderingar eller inspirera till idéer för verksamhetsutveckling. 18

20 2 UPPDRAGETS BAKGRUND 2.1 Aktuella regeringsbeslut fördelning av statsbidrag Enligt uppgifter från länsstyrelsen i Skåne län fattade regeringen den 15 februari 2007 beslut om att fördela 109 miljoner till Sveriges kommuner i syfte att förstärka och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Av dessa gick 14 miljoner till länsstyrelsen i Skåne län att fördela till Skånes kommuner. Syftet med dessa utvecklingsmedel, som skall utbetalas årligen under 2007 och 2008, är att både förstärka kvinnojours- och brottsofferjoursverksamheten i kommunerna och att förbättra och kvalitetsutveckla socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld 3. I juni 2006 överlämnade Utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor sitt betänkande Att ta ansvar för sina insatser Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (SOU 2006:65). Utredningen visar att socialtjänsten på flera håll i landet har utvecklat sitt arbete och sina insatser men att det trots det finns brister i hur våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld i nära relationer blir bemötta inom socialtjänsten. Utredaren menar att både bemötandet och insatserna är beroende av vilken kommun man bor i och av enskilda handläggare inom socialtjänsten. 3 Se länsstyrelsen i Skånes hemsida: För närmare information och för aktuella regeringsbeslut se under rubriken Inbjudan att söka medel på hemsidan eller: 19

21 Den 1 juli 2007 trädde en ändring av 5 kap. 11 socialtjänstlagen i kraft. Denna lagändring baseras på propositionen Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (prop. 2006/07:38) och innebär att socialnämndens ansvar för att ge stöd och hjälp till brottsoffer framgår tydligt. Ändringarna innebär bland annat att socialnämnden skall, istället för som tidigare bör, särskilt beakta att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan vara i behov av stöd och hjälp. Detta klargör att det inte är något frivilligt, att möjligheten att få stöd och hjälp inte skall vara beroende av i vilken kommun hjälpsökande kvinnor och barn är bosatta. Som ett komplement till lagändringen ingår ett förbättrat kunskapsstöd inom området 4. Från 2006 hade kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne möjlighet att söka statliga ekonomiska utvecklingsmedel för sin verksamhet direkt från länsstyrelsen i Skåne län. De nya regeringsdirektiven innebär att jourverksamheterna nu hänvisas till att söka statliga medel från länsstyrelsen via kommunerna. Ovan redovisade utvecklingsmedel är alltså formulerade att avse en förstärkning och kvalitetsutveckling av stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld i närstående relationer på lokal nivå och det gäller både kommunal och ideell verksamhet. 4 Se länsstyrelsen i Skånes hemsida: För närmare information och för aktuella regeringsbeslut se under rubriken Inbjudan att söka medel på hemsidan eller: 20

22 2.2 Socialtjänst och jourverksamheter Nedan görs en kortfattad beskrivning av uppdragets två målgrupper, den kommunala socialtjänsten och de ideella kvinno-, tjej och brottsofferjourerna. Socialtjänsten har en omfattande verksamhet och insatserna innefattar rådgivning, stöd, bistånd och myndighetsutövning. Verksamheten består av huvudområdena Individ- och familjeomsorg och Vård och omsorg om äldre och fysiskt och psykiskt funktionshindrade (Norrman, 2003). Verksamheternas organisering varierar mellan kommunerna. Vad gäller våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld i närstående relationer är det i första hand Individ och familjeomsorgen (IFO) som betraktas som ansvariga, med sin uppgift att stödja, hjälpa och skydda utsatta grupper i samhället (SOU 2006:65 s. 25). I vissa kommuner finns det kommunala kvinnofridsverksamheter i form av exempelvis kvinnofridssamordnare, specifika kvinnofridsteam och familjevåldsenheter eller kriscentrum för kvinnor, barn och män. Kvinnofridsverksamheternas organisation och innehåll varierar mellan kommunerna. I vissa kommuner är verksamheten till exempel integrerade i socialtjänsten, i andra bedrivs den åtskiljt i form av öppna mottagningar där den hjälpsökande individen kan vara anonym. Uppdragets andra målgrupp är de ideella organisationerna kvinno-, tjej- och brottsofferjourer. I slutet av 1970-talet bildades de första kvinnojourerna i Sverige. Kvinnojourerna är i huvudsak medlemmar antingen i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) eller i Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR). ROKS bildades 1984 och SKR bildades Tjejjourerna vänder sig särskilt till unga kvinnor. Antalet kvinno- och tjejjourer beräknas idag vara ungefär 150 stycken (Steen, 2003 not s. 36) 5. Den första Brottsofferjouren bildades i mitten av 1980-talet och har sedan dess vuxit snabbt i antal (Ryding, 2001). Idag finns det enligt BOJ, 5 För ROKS hemsida se och för SKRs hemsida se 21

23 Brottsofferjourernas Riksförbund, drygt 100 brottsofferjourer i Sverige. Brottsofferjouren är en ideell organisation som arbetar för bättre villkor för brottsoffer 6. Brottsofferjourernas liksom kvinnooch tjejjourernas huvuduppgift är att ge medmänskligt, socialt och praktiskt stöd och hjälp till brottsoffer. En viktig del i båda verksamheterna är att erbjuda stöd och hjälp per telefon. Många kvinnojourer kan dessutom erbjuda hjälpsökande brottsoffer skyddat boende. Mellan jourverksamheterna och socialtjänsten kan det finnas ett antal potentiella konflikter. För att exemplifiera detta kan det bland annat handla om att de båda verksamheterna inte bara har olika roller gentemot de våldsutsatta kvinnorna och barnen, de har också olika utgångspunkter i sitt arbete och ibland olika synsätt på hur stödet och hjälpen bör se ut. Det finns dessutom en ekonomisk aspekt i relationen mellan jourer och kommuner som kan vara problematisk. Kommunerna ger till viss del ekonomiskt stöd till jourverksamheten, även om detta stöd varierar mellan olika kommuner (SOU 2006:65). Det kan också gälla ekonomiskt stöd till enskilda hjälpsökanden i form av exempelvis skyddat boende. 2.3 Vikten av kompetensutveckling på området I antologin Perspektiv på kunskapsutveckling inom socialtjänsten utgiven av Socialstyrelsen skriver Monica Norrman (2003) att kompetensbrister och behov av kompetensutveckling ofta återkommer i Socialstyrelsens kartläggningar och utvärderingar av det sociala arbetet inom socialtjänsten. Detta gäller även för länsstyrelsernas årsrapporter om tillsynen av kommunernas socialtjänst. Det sociala arbetet som utförs inom socialtjänsten innebär ett möte med människor i behov av stöd och hjälp, vilket betyder att kunskaperna om yrkesområden måste vara uppdaterade. 6 Se Brottsofferjourernas Riksförbunds hemsida 22

24 I socialtjänstlagen finns dessutom, skriver Norrman (2003), en paragraf 7 om att det skall finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Aktuella studier har visat att det finns en stor efterfrågan på kompetensutveckling inom området våld i nära relationer inom socialtjänsten (se SOU 2006:65; Eriksson m fl. 2006; Widding Hedin, 2006). I den statliga offentliga utredningen Att ta ansvar för sina insatser: socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor från 2006 beskrivs att det är svårt att upprätthålla kunskapen på området och att det, särskilt i mindre kommuner, är svårt att utveckla en specialistkompetens (SOU 2006:65 s. 13). Dessutom skriver utredaren att det finns en brist på kunskap om våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem respektive funktionshinder och om de särskilda behov som kvinnor med utländsk bakgrund kan ha påtalas, likaså hur man inom socialtjänsten samtalar med och möter barn som upplever våld i nära relationer (ibid.). I samma utredning lyfts dessutom hinder för samverkan mellan olika aktörer inom området fram. Dessa härleds bland annat till faktorer som brist på resurser och kunskap om varandras verksamheter och regelverk (ibid. s. 14f). Även i den statliga rapporten Mäns våld barns upplevelser. En kartläggning av interventioner, kunskap och utvecklingsbehov (Eriksson m fl., 2006) framgår att det finns en brist på samverkan mellan olika aktörer. Utredningen visar på att olika verksamheter inte känner till varandra även om de arbetar i samma region och med samma frågor. 7 Enligt SoL - Socialtjänstlagen 3 kap. 3 Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet. För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Se SoL på riksdagens hemsida: 23

25 Detta kan kopplas till kompetensutvecklingsbehov och specifikt till behov av samverkanskunskap, med andra ord kunskap om olika aktörernas verksamheter, skyldigheter och möjligheter. Även om kompetensutveckling och fortbildning efterfrågas av verksamma inom olika jourverksamheter (se Widding Hedin, 2006; Holmberg & Bender, 1998) finns det en annan tradition av både intern och extern kompetensutveckling inom kvinno-, och tjejjourerna liksom inom brottsofferjourerna. Kvinnojourskunskap är till exempel ett samlingsbegrepp för den erfarenhetsbaserade kunskapen som finns på kvinnojourerna och som är integrerad med kurser och föreläsningar. Denna kunskap bygger på ett mångårigt engagemang och på internationell och nationell forskning på området våld mot kvinnor (Holmberg & Bender, 1998). Ett flertal jourer arrangerar studiecirklar, de håller föreläsningar för läkare, socialsekreterare, vård- och omsorgspersonal och studenter och de aktiva deltar själva på utbildningar och temadagar. Holmberg & Bender (1998) menar att jourernas kunskap bör ses som en resurs, inte minst för olika myndigheter. *** Sammanfattningsvis urskiljs här hur socialtjänsten och jourverksamheterna har olika traditioner och förhållningssätt till utbildning. Troligtvis har de dessutom behov av olika nivåer och innehåll vad gäller utbildning. Samtidigt visar utredningar på att båda grupperna önskar och behöver mer utbildning inom området våld mot kvinnor i närstående relationer. 24

26 3 FÖRSLAG, ÖNSKEMÅL OCH BEHOV INFÖR UTBILDNINGS- SATSNINGAR I följande avsnitt återges de utsagor om kompetensutvecklingsbehov som har uttryckts under förstudien. Det gäller både kunskapsinnehåll och utbildningsformer. Informationen har hämtats från en workshop, från utskickade frågeformulär, från ett flertal intervjuer/samtal och från diverse möten 8. Till viss del har även information inhämtats via kontakter med personer via telefon eller e-post, eller i andra sammanhang såsom möten och utbildningar. Målgrupperna har varit socialtjänst (främst kommunal kvinnofridsverksamhet) och kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne län. Störst utrymme i denna redogörelse har målgruppernas diskussioner kring konkreta förslag, önskemål och behov i relation till utbildning fått. Detta dels eftersom uppdragets mål är att med utgångspunkt i förstudiens resultat lägga fram förslag till utbildningssatsningar i Skåne län. Dels att det i uppdraget ingår att särskilt beakta synpunkter från kommunala kvinnofridsverksamheter och kvinno-, tjejoch brottsofferjourer i länet. Det är alltså förstudiens resultat som står i fokus vid utformning av förslag till utbildningssatsningar (se Delrapport II). 8 För detaljerad beskrivning av förstudiens genomförande se bifogad metodbeskrivning Bilaga till Delrapport I sist i rapporten. 25

27 I följande avsnitt diskuteras alltså behov, önskemål och förutsättningar inför kommande utbildningssatsningar utifrån de två målgruppernas perspektiv. I vissa fall vävs deras gemensamma kommentarer samman, i andra belyses skillnaderna i utsagorna. För att bryta ner denna övergripande diskussion ges följande områden/teman särskilt fokus: Konkreta förslag, önskemål och behov inför en utbildningssatsning kunskapsinnehåll Konkreta förslag och önskemål rörande utbildningsformer 3.1 Bakgrund om utbildningar inom området Nedan redogörs inledningsvis för båda målgruppernas representanters utsagor om möjligheterna att få tillgång till kompetensutveckling inom området våld mot kvinnor i närstående relationer. Syftet med denna inledning är att ge en bakgrundsbild för att sedan i detaljerad form diskutera de konkreta förslag på kunskapsinnehåll i kommande utbildningssatsningar som framkommit under förstudien. Avslutningsvis ingår också en kortfattad redovisning för informanternas utsagor om vad en utbildningssatsning kan betyda och leda till i den egna praktiken och verksamheten. 26

28 Tillgång till utbildning socialtjänstens perspektiv Studien påbörjades med en workshop den 28 februari 2007 där främst jourverksamma och verksamma inom kommunal kvinnofridsverksamheter bjöds in av länsstyrelsen i Skåne län att delta för att diskutera utbildnings- och samverkansfrågor. Under denna workshop 9 framkom av anställda inom socialtjänsten att bristen på kurser och utbildningar inom ämnesområdet våld i närstående relationer är stor såväl under som efter socionomutbildningen. Frågeformulären som skickades ut till representanter för så kallade kvinnofridsfrågor i samtliga kommuner visar på att de som är ansvariga för denna problematik i kommunerna inte nödvändigtvis har fått någon specifik utbildning eller gått någon kurs inom området. Ungefär hälften svarade att de fått någon form av utbildning. Med några få undantag handlade det om enstaka utbildningsdagar. Under förstudien genomfördes också intervjuer. Samtliga intervjupersoner/samtalspartners från de kommunala kvinnofridsverksamheterna menar att det är väldigt svårt att överhuvudtaget hitta utbildningar inom området. Några menar att de inte har hittat någon utbildning alls i Skåne län, andra har deltagit i några kortare utbildningsdagar. Några få har vid något tillfälle deltagit i en kurs på högskola/universitet. En verksamhet har startat en intern studiecirkel. En punkt som är återkommande både under workshopen och i intervjuer/samtal är att det är problematiskt att det helt saknas utbildning riktad till kvinnofridssamordnarna i kommunerna. Detta gäller såväl vidareutbildning för anställda som grundutbildning för nyanställda. Det påpekades också att det saknas en generell utbildning för personal inom socialtjänsten överlag. 9 För detaljerad beskrivning av förstudiens genomförande se bifogad metodbeskrivning Bilaga till Delrapport I sist i rapporten. 27

29 En intervjuperson säger: Det måste vara mer än vår kommun som har behov av en mer övergripande [utbildning]. Det behöver inte vara så djupgående, men att man får en övergripande inblick i det här med kvinnofridsarbete och hur det utvecklas [..] Det har ju politikerna varit fullt införstådda med. Men var hittar man de här utbildningarna? Tillgång till utbildning ett jourperspektiv Under intervjuerna/samtalen med representanter från jourverksamheter och i frågeformulären som skickades till samtliga jourverksamheter i Skåne län framgår att aktiva inom kvinno- och tjejjourerna har relativt stora möjligheter att få tillgång till utbildningar genom Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund (SKR). I ett frågeformulär beskriver en informant från en lokal jourverksamhet att deras aktiva får tillgång till utbildning av mycket god kvalitet genom sin nationella organisation. Här ges också exempel på erkända föreläsare inom området som de har utbildats av. Brottsofferjourer erbjuds också utbildningar genom sitt riksförbund. I frågeformulären från brottsofferjourer i Skåne län framgår det dock att ett flertal av brottsofferjourerna mer sällan än kvinno- och tjejjourerna har fått specifik utbildning som direkt rör kvinnor som utsatts för våld och hot om våld i närstående relationer. Utbildningarna som ges genom kvinnojourernas riksförbund arrangeras enligt utsagorna oftast i Stockholmsområdet, vilket ses som en nackdel. Det kostar pengar och tid att resa och övernatta. För vissa av de tillfrågade ses det som positivt och för andra negativt att det mestadels handlar om helgutbildningar. En intervjuperson anser att det ur ett lärandeperspektiv hade varit bättre om det gavs utbildningar i Skåne och påpekar att det inte är säkert att man har 28

30 tid och möjlighet att närvara vid helgutbildningar även om man arbetar inom en ideell organisation. Ett problem som alltså lyfts fram i relation till utbildning är att kurser eller andra utbildningsinsatser inte alltid är ekonomiskt tillgängliga trots att de erbjuds, eftersom varje utbildningstillfälle kräver att det finns pengar inom jouren avsatta till utbildning. Dessutom är det av ekonomiska skäl omöjligt att låta varje medarbetare/aktiv åka iväg på utbildning. Det sker därför ett urval. En intervjuperson säger att ekonomin tyvärr ligger som en bromskloss för kompetensutveckling inom många jourer idag. En annan påpekar att det saknas resurser, kunskaper och tid för att dokumentera och sprida kunskapen från utbildningarna vidare ut till de övriga inom organisationen. På det sättet finns det en risk för att kunskapen stannar hos den enskilda medarbetaren som åker iväg på utbildning. För övrigt nämns i samtalen med jourer, angående tillgång till externa utbildningar, att: Det erbjuds väldigt lite kurser och utbildningar i Skåne. Det är svårt att överhuvudtaget hitta det som erbjuds ute i landet, utanför riksförbundets arrangemang. Utbildningarna som erbjuds är kortare insatser, inte långsiktiga satsningar. Brottsofferjourernas riksförbund beskrivs vara till stor hjälp för brottsofferjourer eftersom de får tillgång till filmer och annat utbildningsmaterial som de annars inte hade kunnat ta del av. 29

31 3.2 Kunskapsområden utsagor om innehåll i utbildningar Nedan ges en omfattande och utförlig redogörelse för de förslag och önskemål rörande kompetensutveckling som representanterna från målgrupperna under förstudien har gett uttryck för. Deras utsagor kommenteras i texten, och ges i några fall informativa och förtydligande komplement, där det anses underlätta förståelsen för de resonemang som förs fram. Följande grundliga redovisning av resultatet har ett trefaldigt syfte: 1) Att ge representanternas utsagor utrymme i rapporteringen 10. 2) Att redovisa för grunderna till förslag för utbildningssatsningar (Delrapport II) 3) Att inspirera och ge underlag till andra utbildnings-, utrednings- eller utvärderingsidéer inom området för att ytterligare förbättra stödet till hjälpsökande kvinnor och barn som bevittnar eller utsätts för våld eller hot om våld i närstående relationer. Tematiskt innehåll i utbildningssatsning - från workshop till frågeformulär Under den workshop 11 som inledde uppdraget diskuterade jourverksamma och verksamma inom kommunala kvinnofridsverksamheter samverkans- och utbildningsfrågor. Den information som kom fram under dagen låg sedan till grund för hur förstudiens frågeformulär 12 utformandes. Vid analys av vad som diskuterades på workshopen framkom bland annat att vissa önskemål och åsikter om kunskapsbehov återkom vid flertal tillfällen och kunde delas upp i sex olika teman/områden. 10 Detta för att i linje med uppdraget särskilt beakta synpunkter från målgrupperna. 11 Se bilaga till Delrapport I för närmare beskrivning av metoder som använts under förstudien. 12 Detta skickades ut till de som medverkat under workshopen samt till andra ansvariga för kvinnofridsarbetet i Skåne läns kommuner och till samtliga kvinno-, tjej- och brottsofferjourer i Skåne. 30

32 Dessa områden ingick i frågeformuläret för att bedöma om det som kom fram under workshopen stämde överens med synpunkter och behov i andra organisationer/verksamheter och kommuner, om det på något sätt kunde ses som ett relativt representativt innehåll. De syftade också till att fungera som igångsättare eller inspiration till informanten att fundera kring och beskriva specifika behov, förslag och önskemål. Dessa kunskapsteman/-områden var 13 : Våld mot kvinnor och deras barn Teoretiska perspektiv Rättigheter och regler Organisation Bemötandefrågor Förebyggande arbete och information Svaren på frågeformulären från båda målgrupperna visar på önskemål och behov av kompetensutveckling inom samtliga givna temaområden. I svaren från jourverksamheterna graderades dock behov av kunskap inom området våld mot kvinnor och barn samt teoretiska perspektiv något lägre än de övriga områdena. I svaren från socialtjänsten graderades behov av kompetensutveckling inom teoretiska perspektiv samt organisation något lägre än övriga teman. Men till övervägande del visar svaren i frågeformulären från båda målgrupperna att de flesta informanterna är intresserade av, och anser att det finns ett stort behov av, kompetensutveckling inom samtliga sex temaområden. Förutom dessa teman har många dessutom angett egna förslag på andra kunskapsområden och/eller tydliggjort vad det är inom ett specifikt område som är särskilt viktigt för olika målgrupper, eller vad man anser att den egna målgruppen är i särskilt stort behov av. 13 I frågeformulären ingick några konkreta exempel under varje tema. 31

33 Här följer önskemål om kunskap som informanter från socialtjänsten ten i huvudsak har preciserat i frågeformulären: Övergripande kunskap om våld mot kvinnor i närstående relationer, inklusive kunskap om reaktioner, om relationsoch familjedynamiken, om signaler som kvinnor sänder ut och generellt om våldsproblematiken. Bemötande av kvinnor och barn och hur man bör agera i ett akut skede liksom i kontakten efter ett uppbrott från relationen. Specifik kunskap om olika perspektiv som tex. barnperspektiv, genusvetenskap, hedersrelaterat våld, kvinnor som missbrukar och utsätts för våld. Lagstiftning och då främst aktuella lagändringar och lagstiftning som är relevant ur samtliga inblandades perspektiv (kvinnor, barn och män). Samverkan erfarenhets- och kunskapsutbyte; samarbete mellan kommuner som ett resultat; samverkanskunskap och goda exempel ; mentorskap. Övrigt: mansperspektiv, riskbedömningar, metoder för stöd och behandling av kvinnor, barn och män. Tydliggörande av socialtjänstens och de ideella jourernas olika roller. Här följer önskemål om kunskap som informanter från kvinno-, tjej- och brottsofferjourerna i huvudsak har preciserat i frågeformulären: Juridik och samverkanskunskap, alltså kunskap om lagstiftning och information om lagändringar såväl som kunskap om de regler och lagar som styr olika samhälleliga aktörers arbete. Även kunskap om vilka skyldigheter olika myndighetsinsatser har. Barnperspektiv. Bemötandefrågor, samtalsmetodik och om att hantera människor i kris. Uppdatering och information om aktuell forskning och utredningar. 32

34 Genusvetenskap och kunskap om social konstruktion samt kunskapshöjning om normer och maktanalyser vad gäller kön, klass, nationell bakgrund och etnicitet men även missbruk, psykiska och fysiska funktionshinder och sexuell identitet. Diskussioner kring kritik av hedersbegreppet. Administration; marknadsföring samt hur och var man söker pengar till organisationen. Övrigt: ledarskap och professionalisering, hur man presenterar sin verksamhet och kunskap utåt, barns språk, villkor och specifika förutsättningar samt lagstiftning och sekretess. *** Efter denna övergripande redovisning av resultat från frågeformulären följer nedan fördjupande diskussioner om olika kunskapsområden. Till stor del baseras innehållet på de diskussioner om förslag, önskemål och behov av kompetensutveckling som framkom under intervjuerna/samtalen med representanter. Även information från workshop, frågeformulär och informella möten med målgrupperna ingår dock till viss del i följande resultatredovisning. Samverkan, juridiska perspektiv och lagstiftning Vid workshop, i frågeformulär och i intervjuer/samtal är ett återkommande önskemål från båda målgrupperna att få tillgång till kunskap om olika aktörers arbets- och ansvarsområden, med betoning på hur arbetet är organiserat nationellt, regionalt och lokalt. En poäng som lyfts fram vid ett flertal tillfällen är att en fungerande samverkan är beroende av kunskap om de olika aktörernas arbete, särskilt vad gäller förutsättningar och hinder. Förstudien visar att kvinno- och tjejjourerna har ett särskilt stort intresse för och behov av juridisk kunskap. I samtal med aktiva i 33

35 jourer tas följande behov upp: kunskap på en konkret och specifik nivå, som till exempel vad som gäller enligt aktuell lagstiftning kring besöksförbud, skyddad identitet, avhysning från lägenhet, vårdnad, umgänge, målsägandebiträde och familjerättslig juridik. Här beskrivs även ett behov av kunskap om socialtjänstlagen. I frågeformulären efterfrågas av representanter från kvinnojourer särskilt kunskap om socialtjänsten och polisväsendet, om vilka regler och lagar som styr deras arbete och vilka skyldigheter olika myndighetsinstanser har. Specifik kunskap om vilka regler och lagar som gäller för olika aktörer efterfrågas av samtliga informanter och intervjupersoner, liksom information om aktuell lagstiftning och lagändringar. I frågeformulär besvarade av representanter från socialtjänsten fokuseras särskilt på ny lagstiftning och på lagstiftning för alla parter som är inblandade (här i betydelsen: kvinnor som utsätts för våld, barn som bevittnat/upplevt och utsatts för våld samt våldsutövande män). Aktiva inom jourerna önskar mer kunskap om vilka skyldigheter exempelvis socialtjänsten, kommunala kvinnofridsverksamheter och polisen har i en situation där det förekommer våld i närstående relationer. Enligt intervjupersoner från jourverksamheter informerar inte alltid dessa aktörer de våldsutsatta kvinnorna om deras och andra aktörers skyldigheter. Enligt utsagor informerar personal inom myndigheter inte heller alltid om jourverksamheterna i kommunen eller i närliggande kommuner. Det ses av intervjupersonerna som oerhört viktigt att kvinnorna får korrekt information hos och om alla aktörer de kan komma att möta och har möjlighet att vända sig till. 34

36 Samverkanskunskap och kunskap om juridik och lagstiftning efterfrågas alltså av flera anledningar: För att få en tydligare bild av alla inblandade aktörers arbetsområden, vad de kan och bör göra. För att underlätta dialog och samverkan med andra aktörer. För egen del, inte minst för att veta vad man kan kräva av andra aktörer inom området. För att kunna förmedla kunskap vidare till de som söker sig till organisationen/verksamheten för stöd och hjälp. Före, mitt i och efter grundläggande kunskap om våld mot kvinnor i närstående relationer Kontakten med våldsutsatta kvinnor och barn både inom kommunal och ideell verksamhet innefattar tiden före, mitt i och efter våldsamma och hotfulla händelser, och/eller ett eventuellt uppbrott från en våldsam och hotfull partner. Av den anledningen ges det under förstudien förslag på att en utbildningssatsning bör hantera samtliga av dessa tre faser. Under förstudien framkommer det att båda målgrupperna betraktar känslan av skuld och skam som dessa kvinnor ofta bär på som en grundläggande och viktig kunskap för en förståelse för våldsutsatta kvinnor och deras situation. Ur frågeformuläret som skickades till socialtjänsten i länet framgår av svaren att personal inom socialtjänsten framförallt efterfrågar, och anser att det finns ett stort behov av, övergripande kunskap om våld i närstående relationer. Detta inklusive kunskap rörande mekanismer efter våldshändelse eller uppbrott. 35

37 I ett frågeformulär från en jourverksamhet står det att de anser att socialtjänsten behöver större kunskap om [..] de som vacklar i sina beslut att lämna mannen tex. Här anser samma informanter att socialtjänsten också behöver mer kunskap om hur allvarlig psykisk misshandel är för den utsatta personen. Det beskrivs i några av samtalen med personal inom kommunala kvinnofridsverksamheter att det är viktigt med kunskap om att kvinnor som är utsatta för våld ofta genomgår en lång process, antingen för att kunna lämna den som utsätter henne för våld och hot om våld eller för att kunna gå vidare i eller utanför relationen. Några aspekter av detta belyses i dessa kommentarer från två olika informanter: Det är väldigt viktigt att veta att det är långa processer. Att det inte är kris, sen fem samtal, sen är vi färdiga. För bara att bryta en sådan relation kan ibland ta flera år. Det finns fortfarande en dragning till mannen och en önskan om att ha kontakt med honom, vilket har slutat med att de har kontakt med mannen i smyg. För de har inte velat såra sin behandlare. I flera samtal påpekas att personal inom socialtjänsten ofta har svårt att hantera när kvinnor som de träffar i sin yrkesutövning inte lämnar mannen som utsätter dem för våld. Denna problematik återkommer i intervjuer/samtal med personal inom socialtjänst såväl som i kommentarer exempelvis på utbildningstillfällen eller informella möten. 36

38 En intervjuperson från en kommunal kvinnofridsverksamhet tar upp den här problematiken och diskuterar i följande citat hur de i sin verksamhet försöker hantera det: Jag tror att det är mänskligt att man känner så, att jag plockar hem henne till mig eller vad som helst. Men det måste man ta hand om själv. Det kan man inte belasta henne med [..]. Men det är ju inte heller så att vi inte kommenterar det. [..]. Vi konfronterar rätt kraftigt människor som utsätter sig för fara. För det är ju vår uppgift att göra det. Men från att göra det till att ta ifrån henne Det är en svår balansgång. Vid ett par samtal med personal från socialtjänsten talas det också om svårigheten att hantera de kvinnor som aktivt väljer att stanna hos den som utsatt/utsätter henne för olika former av våld. Så här säger en av intervjupersonerna: Det är svårt att hantera. Och det är ofta svårt att hantera för de som jobbar med kvinnor också, därför att man ser så många kvinnor som far så fruktansvärt illa. Och så lämnar de inte. Och då, i det läget säga jag ska hjälpa dig att vara kvar. Det är svårt [..]. Där kvinnor förnekar eller förminskar och inte vill se problematiken och inte vill prata om vad som hänt, utan vill bara att han ska bli snäll och så. Så det är svårt att jobba med kvinnan och samtidigt jobba med att hon ska vara kvar. I samtal med personal inom kommunala kvinnofridsverksamheter beskrivs med andra ord att de som arbetar inom verksamheten såväl som de som arbetar i övriga delar av Individ och familjeomsorgen inom socialtjänsten upplevs ha svårt att bemöta kvinnor som inte lämnar den situation som de ser är skadlig för henne. Även vid ett samtal med en jourverksam togs denna problematik upp vad gällde hennes medarbetare inom jouren. Intervjupersonen menade att hon även inom jourverksam-heten har fått höra kommentarer som varför går hon inte? om enskilda hjälpsökande kvinnor. 37

39 Holmberg & Bender (1998) visar som kontrast till denna kommentar, i sin rapport Våld mot kvinnor män i kris 14, att kvinnojourer ofta har en medvetenhet om att det kan ta tid för en kvinna som är utsatt för våld av en närstående partner att ta ett definitivt beslut. Inom dessa jourer menar de aktiva att det av den anledningen är väldigt viktigt att visa att kvinnan alltid är välkommen tillbaka, oavsett hur många gånger hon väljer att återvända till mannen (Holmberg & Bender, 1998 s. 74). Samtliga intervjupersoner från förstudien anser att kommentarer som varför går hon inte? visar på en avsaknad av grundläggande kunskap om våldsutsatta kvinnor. Samtidigt påpekar några, som citaten ovan visar, att det en medmänsklig reaktion att ifrågasätta en sådan situation, men att det samtidigt är viktigt att som professionell lära sig hantera situationen utifrån den enskilda våldsutsatta kvinnans perspektiv. En annan, konkret dimension av detta ( före, mitt i och efter ) kom fram i samtal med några aktiva i jourverksamheter. Representanterna menar att det inom verksamheten behövs konkret och grundläggande kunskap för att på ett tydligt sätt kunna informera och stötta hjälpsökande kvinnor i frågor som: vad händer då? och vad händer sen?. När de till exempel får frågan vad händer om jag gör en polisanmälning? beskrivs det som oerhört viktigt att alla aktiva i verksamheten kan ge ett korrekt svar kring hur det går till och vad det leder till. Vid flera samtal, med representanter från jourer såväl som socialtjänsten, framgår det att det dessutom finns ett stort behov av kunskap kring våld överlag. Här menar intervjupersonerna både baskunskap kring våld som begrepp, kunskap om olika former av våld och hot samt kunskap om olika konsekvenser som våld kan få utifrån ett brottsofferperspektiv En kartläggning av bland annat kvinnojoursverksamheter, utförd på uppdrag av Socialstyrelsen. 15 I frågeformulären som inkommit från personal inom socialtjänsten och i samtal med representanter från några av de kommunala kvinnofridsverksamheterna efterfrågas dessutom ett mansperspektiv på frågan. Detta gäller både metoder för stöd och behandling av individuella män, kunskap om mäns roll i förändringen och även mer teoretisk kunskap, och tillgång till aktuell forskning, om våldsutövande män. 38

40 Hjälp- och stödsökande kontra hänvisning till verksamheter Under ett par samtal med representanter från olika kommunala verksamheter uppkom diskussioner kring skillnader i arbetet med individer som själva har sökt upp verksamheten mot de som av olika anledningar har hänvisats dit. En grundläggande skillnad som tas upp är hur våldsutsatta kvinnor (men även barn och män) bemöter frågan om våld i relationen. Om de har kommit till verksamheten på grund av att de har blivit hänvisade dit, till exempel i samband med en polisanmälan, menar en intervjuperson att det är vanligt att den våldsutsatta kvinnan beskriver sin situation i ord som allting är bra nu. Det är också vanligt att barnet inte säger någonting alls och att mannen förnekar att han har utsatt sin partner och/eller sitt barn för våld och hot. Så här säger intervjupersonen: Jag märker också när det kommer anmälningar, de familjerna även kvinnorna där de är ofta inte motiverade. De har ringt polisen själv, men sen backar de och ofta säger de att nej, men det var inte så farligt och nu har han lovat att inte göra det här igen. Och de lägger mycket skuld på sig själva. Det är rätt stor skillnad på de som är anmälda och de som kommer frivilligt. Det är svårt att fånga upp barn där och hjälpa de barnen. Denna del av det kommunala kvinnofridsarbetet, påpekar intervjupersonerna, skiljer sig markant från arbetet då en eller flera parter själva har sökt upp verksamheten för att få stöd och hjälp. Här menar intervjupersonerna att förutsättningarna liksom kunskapsbehoven ser olika ut. För att ge bättre stöd och hjälp i de sammanhangen då parterna inte själva sökt upp verksamheten efterfrågas kunskap om förnekelseprocesser och krisreaktioner. Kunskap kring motivationsarbete, samtal och praktisk hjälp ses däremot som mer aktuella i arbete med de personer som söker upp verksamheten på egen hand. En av intervjupersonerna önskar uttryckligen mer kunskap om just hur man kan hjälpa kvinnan att hitta tillbaka till självförtroendet och självkänslan. 39

41 Synliggörande av olika synsätt och förklaringsmodeller I flera intervjuer/samtal diskuteras vikten av att i en utbildningssatsning synliggöra, informera om och diskutera kring olika synsätt och förklaringsmodeller som existerar jämsides inom och mellan olika organisationer och verksamheter. Nedan förs ett kort resonemang kring några exempel på olika synsätt och förklaringsmodeller som intervjupersonerna menar att en utbildningssatsning borde diskutera och lyfta fram. I grunden handlar det oftast om hur våld mot kvinnor i närstående relationer definieras, om det definieras som ett individuellt problem eller som ett samhällsproblem. Om det definieras som ett individuellt problem står en individualistisk förklaringsmodell om avvikelser från normen i centrum för problemets förklaring. Om det definieras som ett samhällsproblem står istället synen på våldet som en samhällelig företeelse och maktstrukturer i centrum (Sandén, 2005). Ur en individualistisk förklaringsmodell, som har varit vanlig historiskt sett, ses både den som utövar våld och den som utsätts för våld som avvikande. Här kan utlösande faktorer hänvisas till missbruk eller till annan social utsatthet. Alternativa förklaringsmodeller har vuxit fram och dessa utgår ifrån rådande maktstrukturer i samhället. Det kan då handla om könsmaktsstrukturer i kombination med andra maktstrukturer (Wendt Höjer, 2002). Sandén (2005) påpekar dock i rapporten Mäns våld mot kvinnor att det inte handlar om hur var och en definierar eller uppfattar våldet - mäns våld mot kvinnor är ett brott enligt brottsbalken. Våldshandlingen är kriminaliserad oavsett förklaringsmodell. I intervjuerna/samtalen med representanter för målgrupperna påtalas alltså vikten av att diskutera kring olika förklaringsmodeller som finns inom området våld mot kvinnor i nära relationer. Det beskrivs som viktigt för att olika verksamheter skall synliggöra för varandra var eventuella olikheter finns. Följande citat belyser vikten 40