Cirkulationsplatser. - en idéskrift

Transkript

1 Cirkulationsplatser - en idéskrift

2 Denna skrift Cirkulationsplatser en idéskrift har på uppdrag av TS-gruppens vid VVÄ styrgrupp färdigställts av analysavdelningen under 1999 och I arbetet har deltagit bl a: Björn Winstrand VVÄ Åke Löfqvist VVÄ Elisabeth Malmkvist VBBVIAK Ytterligare exemplar av denna idéskrift kan erhållas från: Åke Löfqvist, Vägverket Region Väst Göteborg e-post: ake.lofqvist@vv.se tel: , fax: Omslagsbild: E6 Stora Högamotet, östra cirkulationsplatsen

3 Inledning De senaste åren kan man se en markant ökning avseende byggandet av cirkulationsplatser. Äldre korsningar byggs om och nya kommer till. I en ökad satsning på trafiksäkerhetsåtgärder används ofta cirkulationsplatser i nollvisionsarbetet. Cirkulationsplatsen har en dokumenterat trafiksäkerhetshöjande effekt och används därför ofta vid ombyggnad av farliga korsningar. Utformningen av cirkulationsplatser inom Vägverket Region Väst varierar mycket med avseende på bl a utformning, estetik och trafikanordningar. Syftet med denna studie är att återföra erfarenheter från de cirkulationsplatser som byggts och därmed också kunna urskilja viktiga aspekter för framtida nya korsningar och korsningsombyggnader. Inför studien har ingen eller i liten utsträckning ny forskning utförts. Inriktningen har istället varit att på ett ställe samla de erfarenheter och exempel som finns kring cirkulationsplatser främst i Region Väst, men i någon mån även i övriga landet samt i grannländerna. Målgrupp för idéskriften är alla som beställer, planerar, konstruerar, bygger eller underhåller cirkulationsplaster. Informationsinhämtningen har skett på två olika sätt. Dels har tidigare utvärderingar och annan litteratur från Sverige och de nordiska grannländerna studerats, dels har ett antal cirkulationsplatser i regionen studerats på plats. I valet vilka cirkulationsplatser som skulle studeras har ett flertal faktorer beaktats. En viss geografisk spridning har eftersträvats. Bland de studerade platserna finns representanter för de fyra olika storleksklasserna enligt åtgärdskatalogen (se sid 5), men hänsyn har också tagits till i vilken miljö och i vilket sammanhang de är placerade. Denna idéskrift har initierats av styrgruppen för TS-gruppen vid VVÄ. Under sommaren 1999 påbörjades bildinsamlingen och skrivningen av texten. Handlingen har sedan bearbetats/kompletterats av analysavdelningen med hjälp av konsultinsats från VBB VIAK i Göteborg. Under oktober och november 2000 har idéskriften remissats till ett flertal avdelningar inom VVÄ. Det har resulterat i en konstruktiv dialog och många värdefulla inlägg och synpunkter har framförts vilket varit av stort värde. Vi framför ett tack för det engagemang som framtagningen av idéskriften har skapat. Göteborg december 2000 Lars-Gunnar Peterson Byggnadsavdelningen Christer Gustafson Analysavdelningen - 3 -

4 Innehållsförteckning INLEDNING... 3 BAKGRUND... 5 Föreskrifter och råd... 6 Tidigare utvärderingar... 6 UTFORMNING... 7 Linjeföring i plan... 7 Linjeföring i profil... 9 TRAFIKSÄKERHET Säkerhet och bilar Säkerhet och oskyddade trafikanter GESTALTNING Relation till omgivningen Att fastställa cirkulationens funktion Växt- och markmaterial Upphöjda och delvis upphöjda rondeller Konstnärlig utsmyckning Belysning SKYLTNING OCH MARKERING EFFEKTER Hastighet/framkomlighet Buller och utsläpp Sikt/Genomsikt Kostnader Driftsynpunkter LITTERATUR FÖRSLAG TILL CHECKLISTA CIRKULATIONSPLATSUTFORMNING

5 Bakgrund Utformning av cirkulationsplatsen är beroende av önskad hastighet, trafikflöden, vägstandard och den omgivande miljön. Cirkulationsplatser rekommenderas inte vid högre hastighet än 70 km/h. I huvudsak kan urskiljas tre typer av trafikmiljöer: landsväg, trafikled och gatumiljö. Det finns också tillfällen när cirkulationsplatsen får en portalfunktion på gränsen mellan två olika trafikmiljöer. I såväl Sverige som Danmark rekommenderar man cirkulationsplatser just i övergången mellan öppet landskap och samhälle, där man vill ändra karaktär på vägmiljön och bl a sänka hastigheten. I dagligt tal förekommer ofta benämningen rondell istället för cirkulationsplats. I denna rapport används dock begreppen så som de definieras i aktuella föreskrifter. En cirkulationsplats består av en rondell, d v s en trafikö som skapar en enkelriktad cirkulationstrafik, en cirkulation, d v s vägbanan kring rondellen samt till- och frånfarter. TRAFIKÖ TILLFART RONDELL FRÅNFART CIRKULATION Figur 1, Cirkulationsplatsens olika delar Fram till, och en bit in på 1980-talet var Sveriges cirkulationsplatser vanligen av typen normalstor eller stor. Många härstammade från vänstertrafikens dagar då trafiken i cirkulationen hade väjningsplikt gentemot inkommande trafik. Samtidigt med högertrafikomläggningen 1967 ändrades väjningsplikten till fördel för trafiken i cirkulationen vilket höjde kapaciteten avsevärt. På senare år har allt fler mindre cirkulationsplatser byggts, inte minst i samband med att miljöprioriterade genomfarter anlagts; utvecklingen förväntas fortsätta i denna riktning. I Vägverkets och Svenska kommunförbundets Åtgärdskatalog beskrivs ett antal olika trafiksäkerhetsåtgärder. Man skiljer i åtgärdskatalogen på fyra typer av normala cirkulationsplatser enligt tabellen nedan. Mini. Rondellradien är Rr < 2 m. Liten. Rondellradien är Rr 2-10 m. Normalstor. Rondellradie Rr m. Stor. Rondellradie Rr större än 40 m

6 Vägverkets egna vägutformningsföreskrifter VU 94 har en något annorlunda indelning, med endast tre klasser. Mini med rondellradie mindre än 2 m. Liten med rondellradie 2-10 m. Normal med rondellradie minst 10 m. Dessutom förekommer specialfallet droppe, som inte är en cirkulationsplats i egentlig mening eftersom dess form förhindrar fullständig cirkulation; droppen skyltas inte heller som cirkulationsplats och behandlas inte vidare här. Föreskrifter och råd Utformningen av de statliga vägarna styrs av VU 94. Cirkulationsplatser behandlas där utförligt i del 7 Korsningar. Sidoområdenas utformning behandlas i del 5 Sektion, vägmarkeringar och vägmärken behandlas i del 11 resp. 12 och belysning i del 14. När det gäller Anpassning till omgivningen hänvisas i VU 94 även till de äldre föreskrifterna ARGUS och TRÅD. I syfte att ersätta TRÅD och komplettera ARGUS har Svenska kommunförbundet givit ut handboken Lugna gatan. Här i redovisas en planeringsprocess tänkt att användas vid förnyelse av befintliga gator med blandtrafik. Skriften är ingen bestämmelse och den behandlar utformningsfrågor på en principiell nivå. För detaljutformning hänvisas istället till den ovan nämnda åtgärdskatalogen. Denna innehåller beskrivningar av olika trafiksäkerhetsåtgärder, bland annat cirkulationsplatser och rekommendationer för utförandet av dessa. Vägverket arbetar under 2000 fram ett nytt kapitel Cirkulationsplatser, till VU 94. Dessutom planeras en idéskrift att utges i samarbete med Kommunförbundet. Tidigare utvärderingar Sist i denna rapport finns en förteckning över ett antal skrifter som har anknytning till ämnet. (Listan gör på intet sätt anspråk på att vara heltäckande.) Föreliggande rapport är inte en sammanfattning av dessa skrifter men bygger till viss del på information från dessa. När det gäller jämförelser med andra länder bör en viss försiktighet iakttagas. Förutom skillnader i trafikkultur finns också direkta skillnader i regler, t ex när det gäller väjningsplikten i cirkulationer

7 Utformning Förutom tidigare nämnda föreskrifter finns ett antal faktorer som varit avgörande för hur cirkulationsplatserna utformats. De flesta studerade cirkulationsplatserna är utförda som lösningen på ett punktvis problem och har därmed kommit att bli en isolerad anläggning snarare än en del av en helhet. (Motsatsen finns också, särskilt vid miljöprioriterade genomfarter.) Ibland kan det förefalla som om pengarna inte räckt längre än till cirkulationens ytterkant, dock har man haft råd att smycka och bearbeta rondellen utförligt. Om man betraktat dessa åtgärder som stadsbyggnadsprojekt eller landskapsprojekt hade gränsen för ombyggnad inte satts vid yttre körbanekant utan vid gränsen mellan det område man vill bevara och det nybyggnadsområde inom vilket man vill förändra. Rondellerna hade uppnått en större enhetlighet och harmoni med omgivningen. (Se exempelvis Kungsbackafallet under Att fastställa cirkulationens funktion, sidan 15.) Ibland uppges marklösenfrågor eller ekonomi som skäl till att cirkulationsplatserna inte fått den trafiktekniska funktion den borde ha. I dessa fall borde andra åtgärder övervägts istället för att anlägga en mindre lyckad cirkulationsplats. Tydligheten i själva cirkulationen är oftast inte något problem för bilisterna. Särskilt de nybyggda cirkulationsplatserna har ofta en genomarbetad och tydlig uppbyggnad. Däremot har mindre kraft lagts på förvarningen, annonseringen. I många fall kunde någon fysisk åtgärd (t ex bullerräfflor eller avsmalning) ha kompletterat skyltningen; bilarna kommer i ganska hög fart in mot cirkulationen. På en del ställen har detta fått åtgärdas i senare skeden med avböjningar och liknande. I Ucklum, sid 9, avser man nu bygga en refug som förvarning på den långa raksträckan in mot cirkulationen. Linjeföring i plan För trafikanten är intrycket av ett möte mellan olika vägar beroende av hur mötet "annonseras". Intrycken kan förstärkas eller försvagas av exempelvis skyltar, vegetation eller byggnader. Målet med utformningen av en korsning är att helhetsintrycket ska vara så enkelt, välstrukturerat och logiskt att den i sig innebär att trafikantens beteende blir naturligt och därmed trafiksäkert. Detta innebär att man inte kan utgå från att informationen på de skyltar som förvarnar om korsningen alltid uppfattas - miljön i och omkring korsningen ska helst förmedla tillräckligt tydliga signaler till trafikanten. (VU 94 kapitel 7.3) Cirkulationsplatsens geometriska utformning behandlas i VU 94 del 7. Många av de grundläggande reglerna är desamma för Sverige, Norge och Danmark; exempelvis fastslås i alla tre länderna att inget körfält genom cirkulationen skall beskriva en större kurva än 100 m. Erfarenheten pekar på att föreskrifterna inte bör frångås. I de fall där cirkulationsplatserna i Region Väst fungerat sämre, t ex på grund av för hög hastighet eller för dålig framkomlighet (vilket i några fall lett till ombyggnader) har föreskrifterna ofta inte följts

8 Att kontrollera cirkulationsplatsen med körspår är i projekteringsskedet nödvändigt och ett sätt att tidigt klargöra framkomligheten för typfordon. Ett antal körspårsprogram finns tillgängliga på marknaden. Olika resultat kan dock uppnås med olika program. Det är också viktigt att beakta vilka typer av fordon som trafikerar korsningen idag men även se framåt om det t ex kan bli aktuellt med busstrafik eller industrietablering utmed sträckan. En bra metod för kvalitetssäkring som provats med framgång är att låta stora fordon provköra cirkulationen i byggskedet varefter eventuella defekter kunnat korrigeras. De flesta av de studerade cirkulationsplatserna har en vacker och tydlig linjeföring. Utformningen skall tydligt tala om att man kommer till en cirkulationsplats och att hastigheten skall dämpas. Linjeföringen på tillfarterna bör anpassas så att ingången automatiskt blir hastighetsdämpande. Detta kan också förstärkas med visuella effekter. Påfallande många har dock en förskjutning av rondellen som gör ena färdriktningen prioriterad, vilket ibland kan vara motiverat. Anmärkningsvärt är att cirkulationsplatser, bl a i Bollebygd, som skall utgöra hastighetssänkande element i miljöprioriterade genomfarter, har en sådan rondellförskjutning, som tillåter hög hastighet på väg in i tätorten. Eventuella bussfickor bör placeras efter övergångsstället i frånfarten. Här är siktförhållandena för inkommande bäst och bussens in- och utfart hindras inte av köbildning. Bild 1. Den västra cirkulationsplatsen i Nossebro. Ett tydligt exempel på en förskjuten rondell. Förskjutningen är kanske i största laget, det lär gå utmärkt att köra över 70 km/h i västergående riktning. Utformningen har senare ändrats genom en avböjning av höger körbanekant och förändring av trafikön så att trafiken riktas in mera mot rondellmitt. För östergående trafik, på väg in i systemet, erhålls en tydlig och kraftig sidoförflyttning och därigenom en bra hastighetsdämpning på väg in i cirkulationen. Bilden visar också ett bra exempel på en rondellplacerad belysningsstolpe, se kap Belysning, sid 23. Rondellen är även ett bra exempel på sparsmakad växtlighet vilket ger en god överblick över cirkulationsplatsen. Skyltningen borde kanske kompletteras med dubbelsidig väjning/cirkulation, träden på höger sida kan skymma skyltarna

9 Linjeföring i profil Vertikalgeometrin utgör sällan något problem då de flesta av de studerade platserna är förhållandevis horisontella. När marken lutar kan dock problem uppstå. En cirkulationsplats som är placerad på ett profilkrön kan bli svår att upptäcka och överblicka för trafiken. Man får då lägga särskild omsorg på tydlighet och synbarhet. Motsatta förhållandet, placering i lågpunkten ger däremot en utsökt tydlighet och överblickbarhet över cirkulationsplatsen. Tvärfall från centrum är att föredra i cirkulationsplatser. Detta bidrar till bättre synbarhet, hastighetssänkning och fördelaktigare vattenavrinning Bilden nedan från Ucklum visar resultatet av att anslutningsvägarnas olika profiler fått råda in i cirkulationsplatsen som därför inte givits en jämn lutning. (Den här uppnådda effekten måste kanske inte vara fel i alla lägen, men det är viktigt att vara medveten om den.) Bild 2. Cirkulationsplatsen i Ucklum på gamla väg E6. Här visas ett exempel på effekten som uppstår när anslutningsvägarnas profillinjer får råda inne i cirkulationen, som därigenom inte fått en jämn lutning. Effekten är kanske inte fel i alla lägen, men det är viktigt att vara medveten om den. I denna cirkulationsplats kan större fordon ha svårt att ta sig fram, den kraftiga konvexa ryggen i profilen kan medföra att långa, låga fordon t ex grävmaskinstrailer kan bli hängande mot underlaget. Växtligheten i rondellen är måttlig, men träden kommer med tiden att växa upp och bilda oeftergivliga trädstammar. Avsaknad av rondellplacerad belysning kan göra rondellen svår att upptäcka, här har en pollarbelysning försökt råda bot mot detta. Effekten i mörker kan dock bli rörig, med mer eller mindre bländande ljuspunkter som kan förväxlas med mötande bilars strålkastare. Bild 3. Fässbergsmotet i Mölndal. Visar tydligt effekten av bländande pollarbelysning i kombination med bilstrålkastare

10 Bild 4. E6 Stora Högamotet, västra cirkulationsplatsen. Den mycket breda, överkörningsbara delen av rondellen har utformats med anledning av att ett företag som är specialiserat på långa transporter är etablerat i industriområdet i närheten. Bild 5. Heberg. Här visas tydligt den stora avböjningen av tillfarten. Utformningen är mycket vanligt förekommande och är till för att uppmärksamma trafikanterna på cirkulationsplatsen. Nyttan är större i landsbygdsmiljö som här, än i tätort och kan vara mindre lämplig när det finns GC-överfarter. På denna bild framgår tydligt den stora radien i frånfarten som medför höga hastigheter för fordon vid passage av GC-överfarten

11 Trafiksäkerhet De undersökningar som gjorts kring cirkulationsplatsernas säkerhet rör sig vanligen på systemnivå; man jämför situationerna före och efter ombyggnad. När det gäller detaljutformningen är säkerhetseffekterna inte undersökta i samma omfattning. En cirkulationsplats i sig är en relativt säker korsning framför allt beroende av att hastigheten är låg. Säkerhet och bilar Fordonens hastighet i cirkulationen är den faktor som mest påverkar antalet olyckor och konsekvenserna. Cirkulationsplatsen bör medvetet utformas för 50 eller 30 km/h. Se vidare kap Hastighet/framkomlighet, sid 29. Cirkulationsplatser med ett cirkulerande körfält har visat sig säkrare än de med två eller flera körfält. Olycksrisken förefaller också vara något lägre vid cirkulationsplatser med tre anslutande vägben än vid fyra och fem vägben. Vid hög hastighet och landsbygdsförhållanden var underlaget för litet för att några kopplingar skulle kunna göras mellan säkerhet och storlek, det samma gäller för antalet vägben. De två cirkulationspla tserna i undersökningen med ovala rondeller hade relativt hög olycksfrekvens, varav slutsatsen drogs att de normalt bör vara cirkulära. Genomgående trafik i den lilla axeln har svårt att manövrera i övergången från stor till liten kurvbåge. Skulle oval form i undantagsfall användas rekommenderas att förhållandet mellan lilla och stora axeln är minst 3/4. En stor undersökning är gjord av säkerheten i 82 danska cirkulationsplatser (se litteraturlistan). Resultaten pekar mot att i stadsmiljö och vid hastigheten km/h är säkerheten som störst vid rondellradier mellan 10 och 20 m. Säkraste cirkulationsbredden befanns vara cirka 7,5 m inklusive överkörbar yta. Vidare rekommenderas i denna rapport en tillfartsbredd < 3,6 m och frånfartsbredd mellan 3,5 och 3,8 m. Så smala till- och frånfarter medför nästan alltid att större fordon får svårt med körbarheten. En modell kan vara att på samma sätt som i rondellen ha delvis överkörbara tillfartsrefuger för att bereda plats för större fordon. Ytan skall vara av annat material och avskild från personbilarnas körytor med t ex en låg, fasad kantsten. Det är viktigt att den ytterligare förhöjda mittrefugens bredd vid ev GCpassage inte blir smalare än 2,0 meter. Materialskadeolyckorna i den danska studien domineras helt av bilisternas singelolyckor, särskilt i mörker. I cirkulationsplatserna som studerats inför föreliggande rapport skedde ca 70 % av bilisternas singelolyckor i mörker (inkl gryning och skymning). Däremot inträffade olyckorna där flera personbilar var inblandade, också detta en stor grupp, nästan uteslutande dagtid. I de norska föreskrifterna anges att två cirkulationsplatser med vardera tre anslutande vägben, som placeras omedelbart intill varandra, kan ge både större kapacitet och säkerhet än en med fyra vägben. Oeftergivliga föremål i cirkulationsplatsen skall normalt undvikas, särskilt viktigt vid högre hastigheter på de anslutande vägbenen. Om kraven för säkerhetszon uppfylls kan oeftergivliga föremål accepteras. Många cirkulationsplatser utförs idag med kraftigt förhöjd rondell, observeras bör dock att denna kant är att betrakta som ett oeftergivligt föremål, se vidare under Upphöjda och delvis upphöjda rondeller, sidan

12 Säkerhet och oskyddade trafikanter När det gäller oskyddade trafikanter innebär cirkulationsplatsen att situationen blir mer komplicerad än för andra trafikanter. Stor omsorg måste därför läggas på detaljutformningen. För fotgängarnas del skiljer sig inte gångpassagen så mycket från den utformning som används i andra korsningstyper. Den skall utformas med omsorg för att underlätta för alla fotgängare, särskilt funktionshindrade: Låg kantsten (max ca 4 cm) vinkelrätt gångriktningen. Ramp utan höjdskillnad för rullstolar, ev på cykelöverfarten för rullstolar. Plattsättning vid vägkant resp. mittrefug. Taktil markering, vägledande stolpe, ledstråk underlättar för synskadade. Där barn eller äldre uppehåller sig skall särskild vikt läggas vid att anpassa utformningen efter deras förutsättningar Cirkulationsplatsen i Heberg, bild 12, sid 17 visar några av principerna ovan. För cyklisterna finns det i princip tre olika lösningar för en cirkulationsplats. Cyklisterna färdas på samma sätt som övriga fordon genom cirkulationen. Cyklisterna kör i cykelfält i periferin på cirkulationsplatsen Cyklisterna kör på en cykelöverfart som korsar ett eller flera vägben. Valet av lösning beror på hur cykeltrafiklösningen ser ut i övrigt, på cirkulationsplatsens storlek samt fordonsflödet. I de fall det finns en separat cykelbana, som därmed automatiskt blir dubbelriktad, finns liksom i alla korsningar en olycksrisk när cykeln kommer från ett oväntat fel håll. Om GC-trafik förekommer i cirkulationsplatsen, måste en avvägning göras om övergångsställe ska markeras eller ej. Till hjälp i detta avgörande kan handboken Säkra Gångpassagen användas och den regionala riktlinjen, för övergångsställen och gångpassagers hantering , ska följas. En orsak till att konfliktrisken är hög är att det ofta är stora radier i frånfarten och att fordonsföraren släpper koncentrationen när han kör ut ur cirkulationen, Undvik därför alltför stora radier i frånfarten, se t ex bild 5, sid 10 från Heberg. Undantagsvis kan farthinder behöva användas för att minska hastigheten. Det är också viktigt att den refug som finns i vägbenet görs tillräckligt stor för att rymma ett par cyklister. Ytan inne i refugen utformas så att ögonkontakt underlättas mellan cyklister och övriga fordonsförare. Ovanstående lösning är vanligt förekommande i alla typer av cirkulationsplatser. I lågtrafikerade, enfältiga, mindre cirkulationsplatser kan andra lösningar användas. En förutsättning är dock att cyklisterna använder körbanan eller ett cykelfält, som är enkelriktat i anslutning till cirkulationsplatsen. Vid låga trafikflöden behöver inte cyklisten någon speciell anordning utan kan med köra på samma sätt som övriga fordon, s k blandtrafik

13 Bild 6. Cirkulationsplatsen i Henån. Västra och södra anslutningarna har bara övergångsställen medan de övriga två kompletterats med cykelöverfarter; en inkonsekvens som skapar viss förvirring. Kvinnan på bilden kom cyklande från öster på cykelöverfarten och skulle svänga söderut. Istället för att (lagenligt) cykla ut i cirkulationen eller gå av och leda cykeln, valde hon efter en kort tvekan att cykla på övergångsstället. Notera även hur, liksom i Ucklum, sid 9, anslutningarnas profiler fått påverka rondellens tvärfall, men med mindre effekt då deformationen är symmetrisk kring huvudvägens höjdrygg. De rondellplacerade träden kommer att bli oeftergivliga. I korsningar som denna när en cirkulationsplats ersätter en vanlig fyrvägskorsning är det viktigt att markera att något har hänt. De sidoplacerade stolparna markerar inte med samma tydlighet som en rondellplacerad belysningsstolpe korsningens nya utseende Bild 7. Rv 26 Oskarström. Genomfarten är i denna korsning kantad av bensinstationer, matställen mm. Flaggor och reklamskyltar skapar en rörig miljö som gör att informationen på vägmärkena kanske inte når fram. Det är nära nog omöjligt att upptäcka t ex skylten för övergångsställe omedelbart bortom rondellen. Se även bild 27, sid 26 från Kristinehamn

14 Bild 8. Varlaleden i Kungsbacka. De tre flaggstängerna i rondellen är placerade i ett trekantmönster, men ur bilistens perspektiv synes de vara placerade i rad tvärs färdriktningen. Bild 9. Landskrona. Cirkulationsplatsen utsågs nyligen till Nordens vackraste rondell på initiativ av bl a Kommunförbundet. Även trafiksäkerhetsaspekter har tagits med i bedömningen. Betongkonstruktionen som bär upp utsmyckningen är att betrakta som oeftergivlig. De tre tillfarter som är synliga har en inriktning som gör det osannolikt att någon kör upp i rondellen och träffar hårda föremål. Generellt bör man dock vara ytterst återhållsam med oeftergivliga föremål i rondellen. Se även Upphöjda och delvis upphöjda rondeller, sid

15 Gestaltning Relation till omgivningen En cirkulationsplats är ett väg- och stadsbyggnadselement som kräver en omsorgsfull gestaltning med stort hänsynstagande till omgivningen. Gestaltningen av en cirkulationsplats d v s den estetiska utformningen styrs dels av dess funktion och dels i vilken helhetsmiljö den ingår i. En grundförutsättning är att ha problembilden och målet för cirkulationsplatsen klar. Gestaltningen och utformningen av en cirkulation ska säkerställa att trafikanten enkelt och i tid kan uppfatta cirkulationsplatsen och därmed anpassa hastighet och körsätt till omgivningen samt förstå vilka vägval som är möjliga. Cirkulationsplatsens omgivning och platsens karaktär bör analyseras. Att ta hänsyn till helheten är framför allt mycket viktigt för att kunna åstadkomma en konsekvent, logisk och väl sammanhängande trafikmiljö. Cirkulationsplatser och övriga trafikanläggningar ska fungera i sitt sammanhang där viktigare knutpunkter bör framhävas. Trafikanter och allmänhet har visat större acceptans för åtgärder i trafikmiljön då utformning och gestaltning harmonierar med det omgivande gaturummet. Att fastställa cirkulationens funktion Det är av stor vikt att tydliggöra vilka signaler cirkulationsplatsen ska ge trafikanterna. Cirkulationens funktion eller roll ska återspeglas och förstärkas av gestaltningen. Det bör klargöras om cirkulationsplatsen antingen ska manifestera eller markera något, d v s fungera som orienteringspunkt, vägvalspunkt, entré eller markera gräns mellan olika stadsoch landskapskaraktärer, eller om den ska vara underordnad omgivningen. I de fall då cirkulationsplatsen ska framhävas eller markera något i omgivningen kan detta göras mer eller mindre tydligt; allt ifrån enklare utföranden till mer iögonfallande och spektakulära åtgärder. En cirkulation i sig är i många fall ett mycket effektivt sätt att markera att omgivningen skiftar karaktär, t ex en övergång mellan landsbygd och tätort eller som gräns till ett tätortscentra. Då cirkulationsplatsen markerar en entré till en stad, en stadsdel, ett verksamhetsområde eller ett bostadsområde kan det vara lämpligt att detta avspeglas i materialval etc. En cirkulationsplats som ska smälta in i omgivningen och inte dra mer uppmärksamhet än nödvändigt, ges en stram och återhållsam gestaltning med få material och enhetlig, lättuppfattlig vegetation. Det är viktigt att de åtgärder som görs inte på något sätt försämrar trafiksäkerheten eller distraherar föraren så att denne störs i körandet. Vegetation och andra föremål får inte skymma siktlinjer, skyltning eller liknande

16 Bild 10. Varlaleden i Kungsbacka. Jämför cirkulationsplatsen på nedanstående bild, dessa båda ligger utmed samma väg och i samma område men är helt olika utformade och gestaltade. Denna cirkulation är mycket stadsmässig med påkostade material på körytorna, pollarbelysning och omfattande planteringar i rondellen. Det är viktigt att pollarbelysningen är absolut bländfri, den kan annars verka förvirrande i högtrafikerade cirkulationsplatser, särskilt vid regnväder, det kan vara svårt att avgöra vad som är bilstrålkastare resp. belysningspunkt, se bild 3, sid 9. Bild 11. Varlaleden i Kungsbacka. Denna cirkulationsplats avviker markant i gestaltningen jämfört med ovanstående, trots att de är belägna nära varandra och utmed samma väg. Den ger i sin enkelhet ett lite torftigt intryck jämfört med grannen. Olikheten i gestaltning beror på att de är byggda vid helt olika tidpunkter, den på föregående bild är betydligt nyare. Det ger ett gestaltningsmässigt bättre intryck om det finns någon form av gemensam linje när det finns flera cirkulationsplatser utmed samma led. De stora asfaltytorna och den helt plana, gräsbevuxna rondellen, kombinerat med ganska stor rondellradie kan medföra lite för höga hastigheter. Belysningsstolparna är oeftergivliga vilket är direkt olämpligt. De stora skyltställen kan vara siktskymmande för trafiken på väg in i cirkulationen

17 Växt- och markmaterial Valet av material ska överensstämma med, och bidra till, att uppnå de mål som finns för hur cirkulationen ska fungera. Det är av stor vikt att växt- och markmaterial som används korresponderar med omgivande bebyggelse respektive naturmiljö. Att med hjälp av material anvisa olika trafikfunktioner är i många fall både vackrare och effektivare än att använda skyltning och markering. Ytskiktens olika struktur och kontraster dem emellan, påverkar trafikantens upplevelse och i förlängningen även trafikantens agerande. Det bör dock understrykas att en alltför rik mångfald av material ofta riskerar att ge ett splittrat intryck som minskar tydligheten och därmed även trafiksäkerheten. Bild 12. Heberg. Markbehandlingen understryker med stor tydlighet vilka ytor som är avsedda för cyklister (asfalt) respektive fotgängare (betongplattor). Överfarterna är rätvinkliga mot trafikriktningen och får således en markant vinkeländring i mittrefugen vilket kan ge säkrare gång- och cykelpassager. En förutsättning för att synskadade skall kunna lokalisera sig och ta ut rätt riktning är dock att en stolpe, en vinkelrät eller parallell kantsten eller annan riktningsgivare finns. Materialval och utformning av cirkulationsplatsen ger ett stadsmässigt intryck trots att den är placerad i en landsbygdsmiljö, det kan skapa en viss osäkerhet hos trafikanterna. Stensättningen i rondellen har ett pilmönster som anger cirkulationens riktning, det är dock tveksamt om det uppfattas av trafikanterna. Notera att stensättningen här lutar betydligt mindre än den i Skrea, bild 16, sid 20, och således är skonsammare mot ett påkörande fordon. De innerbelysta pilarna i pollarna motsvarar bakgrundsskärm och är ett tveksamt inslag i vägmiljön, då de kan förväxlas med mötande trafik. De eftergivliga belysningsstolparna är bra, likaså den mer småskaliga vägvisningen inne i cirkulationen. Orienteringstavlan som syns bakom bilen dominerar starkt i denna miljö och borde om möjligt vara mindre. Se även kommentar till bild 25, sid 25. Vegetationen bildar tillsammans med terrängens variationer och bebyggelse gaturummets väggar. Vid gestaltning av cirkulationer med vegetation krävs en medvetenhet om träd och buskars visuella effekter. Vegetation kan exempelvis användas för att förstärka ett perspektiv, avskärma oönskade utblickar eller förstärka en viss karaktär. Hänsyn bör tas till de olika perspektiv ur vilken vegetationen kommer att upplevas: fordonsförare och passagerare, cyklister samt fotgängare

18 Träd syns på avstånd och kan annonsera en korsning eller de korsande vägarna på långt håll medan t ex buskar kan användas för att förstärka cirkulationens grundform och styra trafikanterna runt cirkulationen. Blomsterplanteringar ger vanligtvis associationer till en småskalig miljö, ibland mer stadsmässig. Vid val av vegetation är det viktigt att ta hänsyn till sikt- och säkerhetskraven. Träd och buskar förblir inte i den storlek de har när de planteras, stammarna blir så småningom oeftergivliga, och bör normalt inte placeras i säkerhetszonen. Exempel på detta är de trädplanteringar som genomfördes utmed Göteborgs större tillfartsleder inför VM Träden bildar numer stammar som börjar närma sig oeftergivliga d v s större än 10 cm i diameter. Ett numer skärpt synsätt på faror i vägens sidoområde medför att man börjar överväga åtgärder för att inte riskera olyckor där fordon kör in i träden. Planteringarnas skötselbehov bör anpassas till de resurser som finns och att det finns möjlighet för växtligheten att utvecklas under en lång tidsperiod. Växtligheten bör vara väl lämpad för den speciella vägmiljön, t ex tåla vägsalt m m. Växtlighetens variationer över årstiderna bör beaktas så att vegetationen är vacker under en lång säsong, t ex medvetna val med vackra höstfärger, blommande eller vintergröna växter. Bild 13. Oskarström. Exempel från Halland med plantering av trift, ett strandgräs som trivs utmärkt i salta miljöer. Växten har således goda möjligheter till lång överlevnad med ganska liten underhållsinsats. Det är också bra att använda växter som finns något sånär lokalt förankrade på platsen

19 Bild 14. Arvika. Ett exempel där blomsterarrangemangen på (de eftergivliga) belysningsstolparna ger cirkulationsplatserna utmed stadens ringled en särskild prägel. Genom att markera på ett ännu bättre sätt, t ex med materialval, växtlighet, färgsättning osv. skulle denna prägel kunna göras tydligare. Här ses ett exempel på vägvisningens siktskymmande verkan för trafik på väg in i cirkulationen. De eftergivliga stolparna är av en äldre, något hårdare typ, betongfundamenten sticker upp lite för mycket. Upphöjda och delvis upphöjda rondeller En utformningstyp som använts mycket på senare tid är upphöjda och delvis upphöjda rondeller. I Sverige (och Norge) regleras de ytor som måste hållas öppna för fri sikt vilket ger möjligheter att göra något speciellt med ytan i mitten. Upphöjningarna syftar till att hindra olyckor där trafikanter kör rakt igenom en cirkulation. I Danmark har man gått så långt att man rekommenderar att denna del utformas för att spärra genomsikten. Naturligtvis krävs att oeftergivliga hinder inte placeras i riskzon för påkörning. I de cirkulationer som förses med hög kant eller avbärare bildar upphöjningen en tydlig fond för inkommande trafikanter. Om upphöjningen formas till en kulle alternativt planteras med högväxande vegetation begränsas siktmöjligheterna genom cirkulationen. I större cirkulationer är detta sällan något problem men i mindre bör det kontrolleras att erforderliga siktlinjer uppnås. Ett högre kantstöd som hindrar fordon att köra över rondellen innebär att det inte finns trafiksäkerhetsmässiga invändningar mot att placera oeftergivliga föremål (träd, belysningsstolpar o d) i upphöjningen om det skulle vara lämpligt gestaltningsmässigt. Hittills finns ingen erfarenhet av kraftiga påkörningar av kanten då modellen förskonats från sådana olyckor. Muren i sig själv är dock att betrakta som ett oeftergivligt föremål och bör hanteras därefter. I trafikmiljöer med tillfarter som hastighetssäkrats till cirka 30 km/h kan lösningen accepteras men skall normalt undvikas vid högre hastigheter

20 Bild VBB VIAK Bild 15. Kungälv. Cirkulationsplats med rak, hög kant runt rondellen. Skall användas mycket restriktivt och endast i utpräglade tätortsmiljöer vilka givits fysiska förutsättningar för mycket låga hastigheter. Den höga kanten är att betrakta som ett oeftergivligt föremål. Tillfarterna till denna cirkulationsplats förefaller inte vara hastighetssäkrade till ca 30 km/h. Se även kommentar till Mölndalsbro, bild 20, sid 23. Bild 16. Skrea. Stenpartiets krön ligger 50 cm ovanför vägytan. Utformningen med den branta lutningen kan ifrågasättas ur trafiksäkerhetssynpunkt eftersom cirkulationsplatsen är belägen i landsbygdsmiljö, i en trafikplats på E6:an. Notera även här den mycket stora orienteringstavlan. Vägmärket med påbjuden körriktning ökar synbarhet och tydlighet på ett positivt sätt. Placeringen i det bågformade skyltstället ger ett elegant intryck. Användandet av märket kräver eventuellt lokal trafikföreskrift (LTF). Det bör eftersträvas en ändring i föreskrifterna så att LTF inte erfordras för att förhindra trafik i felaktig riktning i cirkulationsplats

21 Delvis överkörbara rondeller används då utrymmet är trångt eller då hastigheten är låg. Personbilar ska i dessa köra i ytterkant på den yta som inte är upphöjd medan lastbilar ska kunna köra över del av, eller hela rondellen. De upphöjda ytorna bör anläggas med ett avvikande material som även tål vridmomentet, t ex bör gatsten sättas i betong. Förekommer busstrafik bör ytan inte vara alltför ojämn. Bild 17. Rävlanda. Exempel på hur ett konsekvent materialval kan bidra till ökad tydlighet. Två av anslutningarnas mittrefuger är överkörbara och har därför utförts i samma gatsten som den upphöjda och överkörbara ytan i rondellen, i de två icke överkörbara mittrefugerna har i stället satts kullersten. Den överkörbara ytan i rondellen är mycket bred, det bör finnas särskilda skäl till detta, t ex långa fordon, annars finns risk för ett tvåfältsbeteende. Väjningslinjen är placerad före övergångsstället i närmaste tillfarten, från denna linje måste fordonsföraren väja för såväl fotgängare som andra bilar inne i cirkulationen. Det är normalt bättre att dra tillbaka övergångsstället ca 5 meter så att bilisten först kan väja för gående, och sedan köra fram och väja för den cirkulerande trafiken. Förutom avvikande material bör den överkörningsbara ytan lutas eller höjas upp för att inte personbilsförare ska gena. Danska normer föreskriver en lutning som tydligt skiljer sig från cirkulationens, dock högst 6 % (i cirkulationen rekommenderas 2,5 %). I Västsverige finns flera varianter, från ganska branta lutningar till ingen lutning alls vilket följaktligen har mycket olika effekter. Pga. långa trailers rekommenderas max 2,5 % lutning. Kantstenen på en överkörningsbar yta bör vara minst 4 cm hög. Högre kantsten bör alltid vara fasad 1, granitkantsten bör dock alltid vara fasad. En låg kant kan vara svår att upptäcka, speciellt för motorcyklister, och en hög kant kan ge intryck av att ytan inte går att köra över. 1 När lutningar och upphöjningar diskuteras förutsätts cirkulationsplatsen ligga plant. Är så icke fallet måste höjderna längs varje körspår studeras

22 Bild 18. Bengtsfors. Rondellens stensatta, överkörningsbara yta ligger i samma nivå som själva cirkulationens beläggning. Ytans måttliga ojämnhet har vid den här hastigheten (max ca 40 km/h) ingen nämnvärd påverkan på bilisterna varför det är vanligt att de genar över den stensatta ytan. Höjdskillnaden bör normalt vara minst ca 4 cm. Om den är högre skall kantstenen vara fasad. Kantsten av granit bör dock alltid vara fasad. Konstnärlig utsmyckning Konstnärlig utsmyckning av cirkulationsplatser bör användas endast i de fall där omgivningen samt cirkulationens betydelse och funktion motiverar det. I de fall kommunen har särskilda önskemål om utsmyckning bör ansvar och kostnader för densamma regleras i avtal. Det är normalt Vägverket som bekostar och sköter rondellytan. Det ställs samma krav på konstnärliga föremål i fråga om eftergivlighet och avstånd till körbana m m som på andra föremål i vägmiljön. Utsmyckningar kan också leda till att koncentrationen lockas bort från vägen och trafiksituationen. Bild H Pedersen Bild 19. Oskarshamn. Rondellen är här smyckad med något slags vikingaskeppsskelett. Det är olämpligt med ett oeftergivligt föremål placerat i en rondell vars tillfarter inte är fysiskt hastighetssäkrade. Utsmyckningen kan också stjäla en hel del av trafikanternas uppmärksamhet från trafiken. Cirkulationsplatsen är belägen intill gotlandsfärjornas angöring och trafikeras av många som är ovana med trafikmiljön. Därför är det särskilt olämpligt med sådana utsmyckningar i denna miljö

23 Belysning Cirkulationsplats skall enligt VU 94 alltid vara försedd med belysning. Ljussättning är en viktig del för både gestaltning och trafiksäkerhet. Gestaltning som dagtid annonserar och tydliggör cirkulationen syns inte lika tydligt då det är mörkt utan belysning får kompensera detta. Placering av belysningen bör göras medvetet och i samstämmighet med anslutande gator. Vanligast är att belysningsstolpar placeras runt om cirkulationen. Då belysningen placeras i rondellens mitt bör den avvika något utseendemässigt, t ex i höjd eller detaljutförande jämfört med de vid tillfarterna utan att helhetsintrycket blir rörigt. Effektbelysning i cirkulationen kan vara användbart och då placeras så att de framhäver cirkelformen. Vid upphöjda rondeller bör även skuggor från ett högt kantstöd beaktas. I VU 94 anges belysningsklass för plankorsningar, inget särskilt anges för just cirkulationsplatser. Belysningsstyrkan i cirkulationsplatsen skall minst motsvara luminansen för belysningen av anslutande vägben. Bild 20. Mölndal. Den markplacerade belysningen lyser upp den förhöjda rondellen ganska bra. Förhöjningen, av granit, är minst 50 cm hög och är att betrakta som oeftergivlig. Den ska endast användas undantagsvis, och då i cirkulationsplatser vars tillfarter är hastighetssäkrade till ca 30 km/h. I detta fall kan tillfarterna knappast anses hastighetssäkrade, vilket gör att utformningen är tveksam. Se vidare kap Upphöjda och delvis upphöjda rondeller sidan 19. Bild 21 och 22 Cirkulationsplatser utmed Hjuviksvägen som visar de olika principerna för belysning; placering runtom resp. rondellplacerad. Se fler exempel på nästa sida

24 Bild 23. Gnistängsmotet i Göteborg. Exempel på rondellplacerad belysning, vilket ger en mycket god överblick över rondellen samt anslutningarnas placering. Bild 24. Hjuviksvägen i Göteborg. Exempel på runtomplacerad belysning. Stolparnas placering förmedlar inte intrycket att det finns en rondell mitt i körbanan. De två stolparna till vänster skulle kunna ha placerats där pga ett breddat vägskäl

25 Skyltning och markering Skyltningen skall ge de olika trafikslagen vägledning igenom cirkulationen. Finner man ett samspel mellan fysiska åtgärder och medveten gestaltning i cirkulationsplatsen, kan t ex siktskymmande vägmärken undvikas vilket skapar god sikt och en tydlig trafikmiljö. Viktigt att tänka på är att trafikanten blir uppmärksam på att eventuella gående och cyklister kan korsa från- och tillfarter till cirkulationsplatsen. För att öka tydligheten rekommenderas orienteringstavlor som schematiskt beskriver förhållandet i korsningen. Den nyare typen av körfältsvägvisare, med orienteringstavlans symbol, ökar tydligheten särskilt i tvåfältiga tillfarter och minskar risken för felkörning. I större cirkulationer (t ex vid trafikleder med ett eller fler körfält) kan tydligheten ökas ytterligare med kompletterande vägvisning vid frånfarten. Vägvisare kan placeras på triangelrefugen och får då inte vara siktskymmande eller hindra gående och cyklister. Alternativt kan vägvisaren (tabellvägvisare) placeras till höger om frånfartens körbana i höjd med refugen. Fördelarna med denna placering är att skylten upptäcks i ett tidigare skede samt att den är mindre siktskymmande än vid placering i refugen. Denna placering är ovanlig och det borde utredas huruvida den skulle vara bättre än konventionell placering i frånfartens mittrefug. Val av storleken på vägmärken beror på vilken typ av gatumiljö cirkulationen är placerad i. Vid öppna miljöer som landskapsmiljö används normalstorlek och i stadsmiljöer kan understorlek användas. Oeftergivliga föremål (t ex stolpar, skyltar eller liknande) skall normalt inte finnas i rondellen eller inom enligt VU 94 föreskriven säkerhetszon. Se vidare i kap 12 i VU 94. Bild 25. Heberg. Exempel på bra vägmärkesplacering i refugen. (Skyltdesignen har använts på försök i Halland, den liknar den danska vägvisningen, försöket kommer inte att utvidgas.) Storleken på orienteringstavlan, som syns bakom bilen, korresponderar dåligt med vägvisarens storlek. Bild 16 från Skrea, sidan 20, visar motsvarande skylt från bilförarens synvinkel

26 Bild 26 och 27. Kristinehamn. Exempel på olika typer av körfältsvägvisning. Den vänstra, konventionella, ger visserligen en översiktlig uppfattning om åt vilket håll man ska, men kan också verka vilseledande och leda till felkörningar i cirkulationsplatsen, särskilt i kombination med de körfältspilar som visas på bilden. Det är inte ovanligt att bilister kör vänstervarv i cirkulationsplatsen. Den högra, nyare typen av körfältsvägvisning visar tydligare hur korsningen ser ut samtidigt som vägvisningsmålen anges. Utförandet ger sannolikt väsentligt tydligare vägvisning i helt tvåfältiga cirkulationsplatser. Nackdelen är att skyltarna tenderar att bli mycket stora, befintliga portaler blir då ofta för klena och måste bytas ut eller förstärkas. Något mindre textstorlek än föreskrivet torde dock kunna vara tillfyllest i tätortsmiljöer. Se även bild 7 på sidan 13 från Oskarström. De oskyddade portalbenen skall normalt skyddas med räcke eller krockskydd, speciellt i den vänstra bildens trafikmiljö, där man har högre fart än i den trängre miljön i högra bilden. Vägmarkeringen skall ge de olika trafikslagen ledning i och vid cirkulationen och med hjälp av refuger kan ledningen ökas ytterligare. En bred refug och en smal vägbana har en bra hastighetsdämpande effekt och styr trafikanten, medan ett spärrområde eller en smal refug inte alls har samma hastighetsdämpning. Valet av linjetyp och linjebredd beror på i vilken trafikmiljö cirkulationen är belägen. Väjningslinje skall normalt inte markeras före gång- och cykelpassage, men bör markeras före ett (markerat) övergångsställe. Avståndet mellan kantmarkering för cirkulationen och en GCpassage bör vara 5 m, så ett fordon först kan passera GC-överfarten eller övergångsstället och därefter kunna stanna utan hinder för gångare och cyklister före infarten i själva cirkulationen. Heldragen linje utanför rondellen föreslås i VU 94:s ritningsexempel för landsbygdsförhållanden, men många trafikanter har uppfattningen att en sådan linje inte får korsas. I en korsning, t ex cirkulationsplats får dock en heldragen linje överskridas om utrymmet annars inte räcker till. Om det är flera körfält i cirkulationen bör körfältslinje markeras. Det är viktigt att markera att två fordon kan rymmas samtidigt. Normalt dimensioneras för två normalbussar/lastbilar

27 Vid två eller flera körfält används ibland så kallad turbinmarkering. Dess effekt nämns inte i genomgångna rapporter men verkar vara olika på olika platser. Exempelvis togs en sådan markering bort från en cirkulation i Arvika eftersom så få följde den, medan modellen visat sig fungera väl i t ex Kronrondellen i Partille, Lidköping vid Ågården. Det finns en utbredd uppfattning att det inte behövs någon körfältsmarkering alls vid tvåfältiga cirkulationer. Det finns inga utvärderingar som pekar på att detta utförande skulle vara bättre eller sämre än med körfältsmarkering. Tills annan kunskap framkommer förordas körfältsmarkering i Region Väst. Se vidare i kap 11 i VU 94. Bild 28. Hyltebruk. Här har en streckad linje felaktigt använts för att markera cirkulationens innerkant. Det kan uppfattas som att det är två körfält i cirkulationen vilket det inte är. Notera den minimala höjdskillnaden mellan asfaltytan och den stensatta överkörningsbara rondellytan, i denna cirkulationsplats genar förmodligen bilisterna på samma sätt som i Bengtsfors, bild 18, sid 22. Rondellens utformning med den lutande planteringsytan kan uppfattas som störande för känsliga ögon. Det är oklart om det finns någon tanke med rondellens lutande plan

28 Bild 29. Oskarström. De överkörbara ytorna kantas av heldragna vb-linjer (kamflex). Det får till följd att även de stora bilarna håller ut från den om de kan. Klagomål har inkommit om att cirkulationen gjorts för liten trots att här finns gott om utrymme ifall den överkörbara ytan används. Träden i rondellen blir med tiden oeftergivliga, hårda föremål. Trafikmiljön kan uppfattas som rörig, med reklamskyltar, flaggor osv, det är risk att uppmärksamheten dras från trafiken till något annat. Bild 30. Rv 24 Laholm. För att ytterligare tydliggöra rondellen har markeringsskärmar använts. Skyltarna är särskilt användbara när en cirkulationsplats byggs på en äldre väg som är rak genom korsningen. När rondellen blivit mer etablerad kan skyltningen skalas ned med t ex påbjuden körriktning enligt bild 16, sid 20, eller tas bort helt

29 Effekter Hastighet/framkomlighet Det verkar höra till ovanligheten att tydliga mål formuleras före, och följs upp efter, anläggning av en cirkulationsplats; eller i alla fall att detta dokumenteras. Tjänstemän och politiker vet att vi hade problem där tidigare men nu tycker vi det blivit bättre. Hastighetsmätningar före och efter görs i de fall där man betraktat cirkulationsplatsen som experiment, till exempel i Växjöprojektet (se litteraturlista). Mikael Iivari har dock gjort en jämförande studie för olika korsningstyper enligt VU 94. Av denna kan utläsas att små korsningar (A, B & C) har lägst tidförluster vid låga flöden på sekundärvägen. När sekundärvägens trafik närmar sig fordon/dygn har cirkulationsplatsen (typ D) de lägsta tidsförlusterna. Dock har cirkulationsplatsen vid såväl lågt som högt flöde bättre framkomlighet än signalreglerade fyrvägskorsningar (typ E). Jämförelsen är endast gjord mellan cirkulationsplatser och andra typer av korsningar, inte mellan olika typer av cirkulationsplatser. I en större studie av säkerheten i cirkulationsplatser, utförd av VTI på Vägverkets uppdrag, har det visat sig att hastigheten i cirkulationerna är högre då skyltad hastighet är 70 km/h än då den är 50 km/h, samt då hastighetsgränsen är högre på de anslutande vägarna än lokalt i cirkulationen. Överkörbarhet av rondellen påverkar inte hastigheten. Vid tvåfältiga cirkulationer är hastigheten ca 5 % högre än i enfältiga. Hastigheten är lägre vid rondellradier mellan 10 och 20 m, än vid såväl större som mindre radier. Den minskade också med vänsteravböjning in mot cirkulationsplatsen. Cirkulationsplatser i tätort och med förekommande GC-trafik bör dimensioneras för en hastighet av 30 km/h för personbilar och ca 20 km /h för lastbilar. Cirkulationsplatser på landsbygd eller där GC-trafik inte förekommer kan dimensioneras för en hastighet av 50 respektive 40 km/h. Det finns inget som talar för annat än att skyltad hastighet ska överensstämma med dimensionerande hastighet. Endast då det är helt uppenbart för trafikanterna, eller att andra trafikanordningar i tillräcklig omfattning upplyser trafikanterna om lämplig hastighet, bör annan skyltad hastighet än den dimensionerande accepteras. Den stora studien i Växjö visar att anläggandet av flera cirkulationsplatser i ett område kan sänka hastigheten även på sträckan mellan dessa. Dock gäller att om avståndet mellan cirkulationsplatserna är över 300 m blir hastighetssänkningen knappast märkbar. För att uppnå en kapacitetsmässig fördel med tvåfältiga cirkulationer föreskrivs i Danmark att anslutningarna ligger så långt ifrån varandra att man kan byta körfält inne i cirkulationen. Vidare har det visat sig att bilister vid lågtrafik ofta genar över de dubbla körfälten, varför den hastighetsdämpande effekten minskar, och olycksrisken ökar. Buller och utsläpp Rent allmänt har inbromsningar och accelerationer en buller- och utsläppsökande effekt. Hur olika detaljutformningar påverkar situationen finns i stort sett inga beskrivningar av i det genomgångna materialet. Dock varnar man för att överkörbara ytor med räfflor och andra ojämnheter har en bullerökande effekt