Stötdämpande golv som fallskadepreventiv åtgärd på äldreboende i Harstad kommune beskrivning av studien

Transkript

1 Stötdämpande golv som fallskadepreventiv åtgärd på äldreboende i Harstad kommune beskrivning av studien Bakgrund Äldre personer drabbas i högre grad av skador jämfört med yngre, det gäller exempelvis drunkning, brand, trafik, suicid och inte minst fall. I denna åldersgrupp omkommer ca och personer blir inlagda på sjukhus som resultat av skador och förgiftning årligen i Sverige (1,2). Fallskador dominerar och utgör ca 65 % av olycksfallen som föranleder sjukhusvård. Höftfrakturer är den vanligaste skadan för patienter över 80 år och årligen drabbas ca personer (3), ca 900 äldre personer dör till följd av skadan (1). De som bor på vårdboende är särskilt utsatta för fall och drabbas över 10 gånger så ofta av en höftfraktur (4). En fallskada är resultatet av en mängd komplexa, multifaktoriella bakomliggande orsaker. I grunden bestäms dock risken för frakturer alltid av två faktorer; skelettets styrka (bestäms av benets tjocklek och volymtäthet) samt den kraft som når kroppens vävnader (5). Energin som frigörs vid ett fall från upprättstående ställning är fullt tillräcklig för att orsaka en fraktur även bland yngre personer. Ett fall frigör mellan 100 och 300 Joule medan endast 25 Joule bedöms räcka för att orsaka en höftfraktur på friskt ben (6-8). Flera forskare menar därför att en majoritet (80 85 %) av fallfrakturerna bland äldre kanske inte främst är orsakade av osteoporos (benskörhet) utan av energin i ett fall i kombination med bristande förmåga att parera anslaget (7). Förmågan att parera fallet bestäms till största del av individens fysiska och psykiska förmåga vilket gör att de sköra äldre som bor på vårdboende i stor utsträckning riskerar att skadas vid fall. För att minska kraften mot skelettet kan ett antal aspekter påverkas (9,10); Energin i fallet Fallriktningen och fallbeteendet Individuella faktorer Anslagsytans egenskaper Fall- och anslagsriktningen påverkar risken för höftfrakturer i hög grad. Risken bedöms som mellan sex och tjugo gånger större vid ett fall i sidled jämfört med fall framåt eller bakåt eftersom risken för anslag mot höften ökar (11,12). Ett fall som sker vid gång i låg hastighet orsakar oftare ett fall i sidled medan ett fall vid gång i hög hastighet oftare leder till ett fall framåt. Då äldre generellt går långsammare än yngre ökar risken för ett sidledes fall med anslag direkt på höften (13). Även fallorsaken påverkar fallriktningen. Fall som orsakas av svimning eller halka sker oftare i sidled jämfört med fall som ett reslutat av snubbling där fallriktningen oftare blir framåt (13). Ett högt BMI har tidigare visat sig skydda mot höftfrakturer (14,15) och studier har också visat att mjukdelar kring höften ger visst skydd mot den kraft som finns i fallet (16). Även om absorptionen per millimeter är måttlig (ca 71 Newton för varje millimeter mjukdel) har det påvisats att individer med tjockare mjukdelar (ca 50mm) har färre höftfrakturer jämfört med de som har tunnare mjukdelar (ca 40mm) (17). Detta visar att även en måttlig reduktion i anslagsenergin mot höften vid ett fall kan ge stora effekter på frakturrisken. Höftskyddsbyxor med insydda stötdämpande plattor fungerar genom att både absorbera och sprida energin. Studier har visat på en minskning på mellan 50 och 85 % i anslagsenergin mot 1

2 lårbenet vid användande av mjuka respektive hårda höftskydd (19). Ett problem med höftskydd har dock varit att säkerställa följsamheten hos individer och studier har visat att endast % följt användningsrekommendationerna (20). Problemen med användarföljsamheten av höftskyddsbyxor gör att även andra alternativ aktualiserats som minskar kraften mot lårbenet vid fall men som inte förutsätter individens följsamhet, s.k. passiva åtgärder. Inom barnsäkerhetsområdet har passiva åtgärder och utvecklandet av förlåtande miljöer påvisat mycket goda resultat i att minska fallskador (21). Forskning på lekplatsolyckor har visat att lekplatser med hårt underlag (betong) leder till en skaderisk som är mer än dubbelt så hög vid fall jämfört med lekplatser med energiabsorberande underlag (22). Detta indikerar att energiabsorberande golv också kan vara ett alternativ till höftskydd för att minska anslagsenergin mot kroppen, och därmed skadorna, även för äldre personer. En befarad risk med energiabsorberande golv har varit att en ökad absorptionsförmåga skulle påverka individens balans, något som i sin tur höjer fallrisken (23). Balansen är generellt sämre bland äldre personer och påverkas mer av golvtypen jämfört med yngre personer (24). Enligt vissa studier är fallrisken den enskilt största orsaken till höftfrakturer (7), vilket innebär att golvens påverkan på balansen kan vara av stor betydelse för höftfraktursrisken, det finns dock inga tecken på att balansen skulle påverkas av ett mjukare golv. Trots kunskapen om möjligheterna med energiabsorberande golv har endast ett fåtal kliniska försökts genomförts, dock med lovande resultat och minskningar av anslagsenergin på mellan 15 och 78 % vid jämförelser med betong (25,26). Vi har sedan 2011 följt resultaten av ett stötdämpande golv i Sverige med avseende på fallskadepåverkan samt hur personalen upplever att arbeta och vårda i lokalerna. Resultaten från denna studie visar att ett stötdämpande golv har potential att reducera skador med över 50 %. Syfte Att utvärdera hur ett stötdämpand golv påverkar risken för fall och fallskador bland boende på vårdboenden. Frågeställningar 1. Hur påverkar det stötdämpande golvet antalet fall/individ? 2. Hur påverkar det stötdämpande golvet antalet skador/fall? Metod Aktuellt Objekt På ett nybyggt vårdboende i Harstad kommun, Norge, har ett sportgolv (Tarkett Omnisport 8.3) lagts in i lägenheterna med syfte att verka stötdämpande när någon faller på det och därmed minska skador. Boendet har 72 lägenheter fördelat på 6 avdelningar. Golvet är framtaget för att minska idrottskador och beräknas ha en dämpande effekt på %. Fallhändelser på stötdämpande golv kommer att jämföras med fall som inträffar på fyra andra vårdboenden i samma kommun som har vanligt golv. Hur väl ett golv kan verka stötdämpande bestäms inte bara av dess egenskaper utan också av vilket material som ligger under. För att få en korrekt uppskatting av de stötdämpande egenskaperna hos de olika golven kommer de att mätas på plats. 2

3 Interventionen följs upp med en quasi-experimentell studiedesign (figur 1). Figur 1 Quasi-experimentell studiedesign för utvärdering av stötdämpande golv som skadepreventiv åtgärd Efter etiskt godkännande initieras insamlande av informerat samtycke. För de som har nedsatt kognitiv förmåga kommer bedömning av deltagande göras av personens företrädare, exempelvis en nära anhörig. Ålder, kön, medicinska diagnoser, BMI, fallriskbedömning, frakturriskbedömning och en bedömning av sårbarhet kommer att utgöra bakgrundsfakta i studien. Denna information syftar till att ge en bild av populationen och utgöra variabler i kommande statistiska analys. Sårbarhet hos äldre har identifierats som en viktig aspekt vad gäller risken för att ådra sig en fallskada (27). Begreppet sårbarhet är definierat på ett flertal olika sätt men innefattar i huvudsak två kategorier; ofrivillig viktminskning eller lågt kroppsmassaindex samt nedsatt fysisk (och kognitiv) funktion (28). De vetenskapligt framtagna tester som finns för att mäta sårbarhet är dessa i dagsläget inte översatta till svenska. Därför kommer initialbedömningsdelen av mini nutritional assessment (MNA) användas då denna fokuserar på sårbarhetens nyckelområden samt att testet redan används frekvent. För bedömning av fallrisk kommer Downton Fall Risk Index att användas. Downton är ett av de instrument som rekommendera inom det Svenska kvalitetsregistret Senior Alert. I Downton kartläggs riskfaktorer som tidigare fallolycka, användande av läkemedel, kognitiv förmåga, sensoriska funktionsnedsättningar samt gångförmåga. Den information som samlas in om fallhändelserna är tid, plats, orsak, konsekvens och behandling av eventuell skada. De skadegrader som används är: ingen skada, lindrig skada (blåmärke, svullnad, smärta och skrubbsår), måttlig skada (sårskada som tejpas eller sys), allvarlig skada (fraktur och skallskada) samt död. 3

4 För att säkerställa kvalitén på datainsamlingen kommer all berörd personal att informeras om studiens syfte och tänkta genomförande. En sjuksköterska på respektive boende ansvarar för datainsamlingen. Individdata hämtas från den boendes journal och förs in i avsett formulär. Fallhändelser registreras i avsett datasystem med avseende på omständigheter och eventuella skador. Data kommer att bearbetas statistiskt och justeras för relevanta confounders. Etiska aspekter Regelverket i Personuppgiftslagen (PUL) kommer att beaktas när det gäller insamlade data. För att säkra deltagarnas frivillighet kommer de boende eller deras anhöriga att informeras om studien muntligt och skriftligt för att sedan kunna ta ställning till deltagande och ge sitt informerade samtycke. Studien kommer att genomgå en etiskprövning på Karlstads Universitet lokala etiknämnd samt Regionala etiknamnden i Uppsala. Både baslinjedata och uppgifter om fallhändelser samlas rutinmässigt in. Allt material märks med det löpnummer som används i journal och avvikelsesystem. På så sätt finns möjlighet att följa individer i förhållande till miljö utan att röja identitet. Rapportering Trots en allmän kunskap om anslagsytans betydelse för fallskador bland forskare och lovande forskning i laboratorismiljö, finns begränsad forskning som beskriver ett stötdämpande golvs funktion i en klinisk miljö. Resultatet av denna studie kan bli vägledande för vilka egenskaper ett golv behöver ha för att reducera skador och vara funktionellt i en vårdmiljö. Resultatet av studien kommer att sammanställas i artiklar med förhoppning om publicering i vetenskaplig tidsskrift. Referenser (1) Dödsorsaksregistret. Dödsorsaker ; (2) Statistikenheten. Epidemiologiskt centrum. Skadehändelser som föranlett läkarbesök vid akutmottagning. Statistik från Injury Databas (IDB), ; (3) Schyllander J, Rosenberg T. Skador bland äldre personer i Sverige. 2008;NCO 2008:9. (4) Butler M, Norton R, Lee-Joe T, Cheng A, Campbell AJ. The risks of hip fracture in older people from private homes and institutions. Age Ageing 1996 Sep;25(5): (5) Oliver D, Connelly JB, Victor CR, Shaw FE, Whitehead A, Genc Y, et al. Strategies to prevent falls and fractures in hospitals and care homes and effect of cognitive impairment: systematic review and meta-analyses. British Medical Journal 2007;January 13(334):82. (6) Feldman F, Robinovitch SN. Reducing hip fracture risk during sideways falls: Evidence in young adults of the protective effects of impact to the hands and stepping. J Biomech 2007;40(12):

5 (7) Kannus P, Parkkari J. Prevention of hip fracture with hip protectors. Age and Ageing 2006;35(S2):ii51. (8) Hayes WC, Myers ER, Robinovitch SN, Van Den Kroonenberg A, Courtney AC, McMahon TA. Etiology and prevention of age-related hip fractures. Bone ;18(1, Supplement 1):S77-S86. (9) Kannus P, Sievänen H, Palvanen M, Järvinen T, Parkkari J. Prevention of falls and consequent injuries in elderly people. The Lancet /26;366(9500): (10) Bakken GM, Cohen HH, Hyde AS, Abele JR. Slips, trips, missteps and their consequences. 2nd ed. Tucson: Lawyers & Judges Publishing Company, Inc.; (11) Robinovitch SN, Inkster L, Maurer J, Warnick B. Strategies for avoiding hip impact during sideways falls. J Bone Miner Res 2003 Jul;18(7): (12) Silva MJ. Biomechanics of osteoporotic fractures. Injury 2007 Sep;38 Suppl 3:S (13) Smeesters C, Hayes WC, McMahon TA. Disturbance type and gait speed affect fall direction and impact location. J Biomech ;34(3): (14) van Staa TP, Geusens P, Kanis JA, Leufkens HGM, Gehlbach S, Cooper C. A simple clinical score for estimating the long-term risk of fracture in post-menopausal women. QJM 2006 October 1;99(10): (15) Laet C, Kanis J, Odén A, Johanson H, Johnell O, Delmas PD, et al. Body mass index as a predictor of fracture risk: A meta-analysis. Osteoporosis International 2005;16(11): (16) Robinovitch SN, McMahon TA, Hayes WC. Force attenuation in trochanteric soft tissues during impact from a fall. Journal of Orthopaedic Research 1995;13(6): (17) Robinovitch SN, Evans S, Minns J, Laing AC, Kannus P, Cripton P, et al. Hip protectors: recommendations for biomechanical testing an international consensus statement (part I). Osteoporsis International 2009;20(12): (18) Maki BE, Fernie GR. Impact attenuation of floor coverings in simulated falling accidents. Appl Ergon ;21(2): (19) Laing AC, Robinovitch SN. The Force Attenuation Provided by Hip Protectors Depends on Impact Velocity, Pelvic Size, and Soft Tissue Stiffness. Journal of Biomechanical Engineering 2008;130(6). (20) Simpson AHRW, Lamb S, Roberts PJ, Gardner TN, Evans JG. Does the type of flooring affect the risk of hip fracture? Age and Ageing 2004 May 01;33(3):

6 (21) Kendrick D, Watson MC, Mulvaney CA, Smith SJ, Sutton AJ, Coupland CAC, et al. Preventing Childhood Falls at Home: Meta-Analysis and Meta-Regression. Am J Prev Med ;35(4): e6. (22) Chalmers DJ, Marshall SW, Langley JD, Evans MJ, Brunton CR, Kelly AM, et al. Height and surfacing as risk factors for injury in falls from playground equipment: a casecontrol study. Injury Prevention 1996 June 01;2(2): (23) Gillespie LD, Robertson MC, Gillespie WJ, Lamb SE, Gates S, Cumming RG, et al. Interventions for preventing falls in older people living in the community. Cochrane Database Syst Rev 2009 Apr 15;(2)(2):CD (24) Redfern MS, Moore PL, Yarsky CM. The influence of flooring on standing balance among older people. Human Factors 1997;39(3): (25) Laing AC, Robinovitch SN. Low stiffness floors can attenuate fall-related femoral impact forces by up to 50% without substantially impairing balance in older women. Accident Analysis & Prevention ;41(3): (26) Casalena JA, Badre-Alam A, Ovaert TC, Cavanagh PR, Streit DA. The Penn State Safety Floor: Part II - Reduction of fall-related peak impact forces on the femur. Journal of Biomechanical Engineering 1998;120(4): (27) Crilly RG, Hillier LM, Mason M, Gutmanis I, Cox L. Prevention of Hip Fractures in Long-Term Care: Relevance of Community-Derived Data. Journal of the American Geriatrics Society 2010;58(4): (28) Levers M, Estabrooks CA, Ross Kerr JC. Factors contributing to frailty: literature review. J Adv Nurs 2006;56(3):