Schaaaas katta. Pippi gruppen. Stenänga förskola. Vårterminen Ewa Andersson och Tina Johnsson

Transkript

1 Schaaaas katta Pippi gruppen Stenänga förskola Vårterminen 2014 Ewa Andersson och Tina Johnsson

2 Bakgrund. Denna grupp består av 10 barn i åldrarna 1-3 år. Det finns fem barn som är 3 år, fyra barn är 2 år och ett barn är 1 år. Vi är två pedagoger som kommer att arbeta med gruppen 2-3 dagar varje vecka. Tidigare under terminen så har gruppen varit ute, haft språkmaterialet Babblarna och sångstunder på sin grupptid. Tema sagor är valt till hela förskolan utifrån att kartläggning visat behov. Under våren har vi personal byte och då passar vi på att börja arbeta med nytt projekt. Vi väljer att arbeta med sagan om Den lilla lilla gumman som vi tror uppskattas av barnen för sina upprepningar. Vi tänker också att vi ska nå fram till barnen på ett bra sätt med igenkänningsfaktorn som våra husdjur har. De flesta av barnen har hund, katt och eller till och med kor hemma. Det underlättar också för oss personal att välja en saga som är välkänd för oss eftersom vi har ont om förberedelse tid i samband med personalbytet. Vi vet från sångstunderna att gruppen gillar att sjunga och vi väljer därför att fortsätta med många sångstunder. Språk och sång lägger också LPFÖ tyngd åt genom det stora antal mål som finns. Under projektet så kommer vi att ha en inskolning och då behöver vi möjligen anpassa oss vad vi gör så att det nya barnet och dess familj kommer in på ett bra sätt men så att vi ändå inte tappar intresse hos de barn som redan finns här. Åter tänker vi att sånger brukar vara en bra metod. Nästan alla i gruppen har ett muntligt språk och en del av dem har ett rikt språk för sin ålder. Vi tänker använda reflektionsprotokoll varje vecka för att bedriva kvalitetsarbete och göra pedagogisk dokumentation. Det ger oss tillfälle att fundera på vad barnen sagt och gjort under veckan och hur vi ska gå vidare. Vi hoppas kunna köpa in Ipads som vi kan använda för att fotografera. Vi vill också prova att filma. Vi känner att fokus bland dessa yngsta barn är att vara närvarande och vi inser att vi missar många uttryck av förmågor och undringar hos de barn som inte alltid har förmågan att göra sin röst hörd med talat språk. De gör att vi missar tillfälle att utmana vidare. Om vi tittar på dessa filmer på Ipads med barnen så hoppas vi kunna fånga upp mer lärande och se tecken på vad barnen vill att vi ska erbjuda. Vi startar upp projektet med att en pedagog dramatiserar sagan för barnen och sen ser vi vart vi hamnar.

3 Beskrivning. Vi startade upp vårt projekt i mars med att spela upp sagan om den lilla gumman. Genast första dagen så fångade vi alla barnens uppmärksamhet, det var knäpptyst i rummet och stora ögon följde vad som hände. När gumman sa SCHAS KATTA så ryckte barnen till och sedan undrade de var katten blev av. T härmade gumman och sa först Schas Katta och sa sedan Stopp till katten. Några barn ville att vi skulle spela den igen. Rekvisitan var viktig så vi packade en liten resväska med djuren, klänning, sjal och lite annat. Först använde vi duplo och bondgårdsdjur för det var vad vi hunnit plocka fram. Då insåg vi att proportionerna inte alls stämde och bytte ut dem mot andra material. Vi kom också snabbt på att det inte var bra att hålla till i ett rum med mycket saker som distraherar. Vi valde att var i köket i stället. I köket så finns det inte så mycket saker som lockar barnen men det finns en korg med böcker på golvet som barnen kan hämta av. Köket är ett ställe som barnen ofta sitter i samlingsring för där brukar vi ha fruktstund om vi är inne, vilket kanske ger en extra trygghet. Vi valde då att flytta ut stolen, bordet och pallen till köket när vi hade dramatisering. Barnen var noga med att påpeka att gumman skulle ha sjal och klänning på sig när vi hade grupp men i övrigt var hon ingen viktig figur som väckte intresse. Det var katten tillsammans med kon som blev mest intressanta i projektet. Kon stod för att sjunga. N, M, I, Al fastnade för när vi introducerade att kon viskade i deras öra vilken sång vi skulle sjunga. Kon närmade sig örat på ett barn i taget och viskade vilken sång hon ville höra. Barnet som lyssnade fick då säga vilken sång hon sa och så sjöng vi den sången. Genom denna metod så anser vi att vi ökade inflytandet för barnen att få påverka vilka sånger vi skulle sjunga. Pippisången var klart mest populär en period så för att få lite variation så fick kon viska i vuxnas öron med. Sång-och rörelselekar Kon viskar vilken sång hon vill sjunga, det ger barnen inflytande. Sagan spelades upp varje gång som vi hade grupp och efterhand så lärde sig barnen sagan och berättade med. Allra helst slutet var de med på och ropade Schas katta! Barnen speciellt T har undrat vart katten tar vägen i slutet av sagan. Vi tog fasta på det och barnen fick berätta vad de tror hände sedan med katten. Några trodde att den skulle stanna där för den

4 var rädd och någon trodde att den skulle gå hem till gumman igen. Vi lekte uppskattade tittut lekar och gömde katten och oss själva. Om jag inte syns-finns jag då? En dag läste Ewa sagan om den lilla gumman ur en bok. Då ville treåringarna höra den om och om igen. Till slut fick Ewa fråga om de kunde läsa en annan bok och läsa denna igen en annan dag. Efter det så läste vi boken varje gång en period. Ibland satt vi på golvet och ibland inne vid bordet. Det fungerade bra vilket som men en soffa hade gjort det mysigare och lättare för alla att se bilderna. Ewa har pratat och ställt frågor om bilderna i boken. Vid ett tillfälle i slutet av terminen så läste vi sagan med flanobilder och dt hade vi säkert gjort igen om terminen inte var slut. Det är mysigt att läsa saga! När vi läst och berättat sagan så har vi gett barnen en möjlighet att utveckla sitt intresse för att lyssna, reflektera, ge uttryck för uppfattningar, ur LPFÖ (Varför blir gumman arg?) )Varför blir katten rädd? Vad kunde gumman gjort i stället?) Barnen har fått möjlighet att utveckla sitt ordförråd, sitt intresse för bilder och texter, ur LPFÖ. Barnen räknade gärna med i räkneramsan märkte vi. Vi började med att barnet som valt sång fick räkna till tre innan vi alla sjöng. Det var en uppgift som gjorde att de såg stolta ut och de log stort! Efter ett tag så ville vi utmana dem så vi räknade antal med fruktbitar och lekte russintipp. Barnen fick också hjälpa till att duka till sig själv och kompisarna så de räknade glas, tallrikar och bestick. Oh, hjälp vad de slängde sig med antals ord Vi gjorde memory på Ipaden med foto på saker som finns med i sagan. Barnen fick prova på att använda Ipaden samtidigt som de utmanades i att hitta par, förstå begreppet lika och begrepp för det som finns på bilderna. Matte när vi har russintipp med en kattbild. Matte när vi har memory med sakerna ur sagan på Ipaden. Vi bestämde att vi skulle ta oss tid att varje vecka titta på filmer och foto med barnen. Det blev inte alls i den omfattningen vi tänkt men vi har provat på. Någon gång fick två barn i taget titta tillsammans och berätta vad de såg. Allra roligast tyckte M det var att se sig själv,

5 då skrattade hon och tittade sig runt som att se om fler såg vad hon såg. Vi provad också att titta alla tillsammans men det blev inte bra för då blev det så trångt runt Ipaden. Med hjälp av katten och kon så nosade vi på rim -En katt i en hatt och en ko i en sko. Dessa två rim kan vi. För att fånga barnen så la vi just en katt i en hatt och en ko i en sko vilket gav skratt. En treårig flicka knäckte direkt hur rim är uppbyggt. Vår katt och ko är gosedjur som barnen fått krama men bara när vi har dem framme i temat. När vi var inne i att räkna så räknade vi även kattens tassar, svans, nos. Då märkte vi att vi använde begrepp som inte var klara hos barnen. Det ledde till att vi frågade barnen om de ville rita katter. De ritade katter och de skapade katthuvud som de klistrade morrhår av garn på. Under skapandet så pratade vi med dem om kroppsdelarna. När M ritade sin katt så var det framförallt kattspåren som hon detaljerat pratade om och ritade. Vi plockade upp idén och förde samman den med kroppsdel och erbjöd barnen att göra fotavtryck. Vi hade ett stort spännpapper och så fick barnen sin fot målad med en mjuk pensel i valfri färg. N, S, Al och M njöt medan M tyckte att det kittlades mycket. De fick sedan röra sig en stund till glad musik över pappret och på så vis göra fotavtryck. När Mi och Al tittade på filmen där Al fötter blir målade så knep M hårt med sina tår och frågade A; Kittlades det inte jättemycket? Nä, svarade Al. Vi använde ett stort spännpapper så vi kunde arbeta på samma papper med alla barnen. Att känslan av penseln skulle ge diskussionen som beskrivs ovan mellan barnen om att man kan tycka olika var spännande. Att klistra garn som morrhår gav barnen en möjliget att förmedla tankar och erfarenheter genom bild. Det gav också en möjlighet att utveckla begrepp för kroppsdelar och att utveckla sin finmotorik.

6 Här räknar vi att vi gjort två sandkakor. Självklart så använder vi dagen som helhet till att utveckla förmågor. Det är alltså lika viktigt att det finns vuxen med för att räkna sandkakor även om vi hittat intresset för matte hos gruppen i vårt projekt om lilla gumman. Utvärdering, analys och tolkning. Det är inspirerande att se en tvååring använda stopptecknet som vi använder som en metod när någon gör saker som inte är bra, i dramatisering mellan gumman och katten. Här visar hon en förtrogenhet med metoden som häpnar med tanke på hennes ålder och situationen. Upprepning har vi ägnat oss åt mycket både på barnens begäran och på vårt initiativ. Upprepning är en vetenskaplig metod för att utveckla och befästa förmågor. Vi kan efteråt se att vi missade en självklar möjlighet till att befästa begrepp om vi hade plockat in begreppet stor som motsats till lilla kon, lilla gumman, lilla katten osv som finns med i sagan. När vi kände att det fanns så mycket som distraherade i det rum vi först valt att var i så kändes det skönt att vi har alternativ och kan välja andra rum i huset som finns till vårt förfogande. Uttrycket Schaaas katta har barnen tagit till sig. En del har skrattat av förtjusning, andra har spärrat upp ögonen, någon läpp darrade till att börja med. Men i slutet så var det efter många upprepningar mest förtjusta utrop när frasen kom. Den ger uttryck för känslor som arg och rädd vilket berörde barnen och vi har uppmuntrat och stärkt barnens medkänsla och inlevelse i andras situation. ( Lpfö) När barnen fick berätta vad de tror hände med katten när den sprungit ut i skogen så kunde vi ha skrivit ner det och sparat som en dokumentation. Det hade gett barnen en möjlighet att utveckla förståelse för hur skriftspråk fungerar. Treåringarna visar intresse för spökskrift på Ipaden när vi gör en annan dokumentation och i detta läge kunde vi använt appen Writereader där både de och vi kunde fått med skriven text. Vi har erbjudit sagan genom dramatisering, läst ur bok och med flano. Om Vi generaliserar lite så kan vi se att alla åldrar gillade när vi dramatiserade så det var ett bra sätt. Den lästa sagan gav mest samtal och efterfrågades av treåringarna. Vi märkte att treåringarna ville ha mer utmaning än att bara passivt se på drama efter ett tag, de ville själva vara med och spela upp sagan vilket de också fick. Flano passade också alla. I slutet av terminen så läste vi sagan med bok så var det alltid Ewa som läste medan det är Tina som dramatiserat. Denna

7 uppdelning gjorde vi utan att bestämma, det är möjligen så att vi inte hann diskutera eller så är det så att vi låter var personal göra det som passar den bäst. Vi kan se när vi tittar på våra filmer att det blir bäst om det är en och samma personal som håller i hela aktiviteten medan den andra hjälper till. Det är inte helt enkelt när man kommer på saker man vill fråga barnen om eller göra dem uppmärksamma dem på. Här är det ändå viktigt att visa respekt för barnens fokus och den andra personalen och så får man ta upp det i reflektionsprotiokoll senare som man tyckte var viktigt om det är möjligt. Barnen var mycket noga med att gumman skulle ha klänning och sjal på sig när vi hade grupp även om hon annars inte intresserade dem speciellt. Vi tror att det fungerade som en del i ritualen att nu ska vi börja och att det åter är viktigt i denna ålder med upprepning och kanske ville de visa att de visste hur det alltid brukar vara. Det blev en del i det förutsägbara. Våra mjukisdjur katten och kon blev viktiga, de blev projektet. Barnen blev glada och uppspelta när de var med och ville gärna hålla i dem och agera med dem. De agerade både genom att prata med djuren och att låtsas att det var djuren som pratade. Kon har betytt sångstund för oss. Hon har gett barnen inflytande genom att vi låtsats att hon viskat sånger till oss alla och att barnen då kunnat välja sin favoritsång. Vi har kunnat se att det har betydelse var barnen sitter för att de ska kunna ta del av vad vi gör i aktiviteten. Vi har sett barn som med sitt kroppsspråk tydligt visat att det blir stört av andra barn och då tycker vi det är viktigt att tolka dessa signaler för att ge barnet möjlighet att påverka sin situation. Ibland har vi styrt var barnen ska sitta och det har vi då gjort innan vi börjat. Begreppsbildning är en viktig del i det livslånga lärandet och kanske speciellt i denna ålder. Vi tänker att vi på något vis kan använda Babblarna som vi har i detta arbete till hösten, i temat eller regelbundet på annat sätt. Vi har haft några rim men de äldsta barnen har arbetat mycket med rim och har satt upp rim vid borden. Dessa rim har vi lånat bort till vårt bord när de är i verkstan och de läser vi när barnen ber. Vi kan trycka ut fler korta enkla rim som passar denna ålder och sätta vid borden. När vi nu efteråt pratar om projektet så upplevde Ewa att Tina bestämde sagan själv. Tina minns det som att hon kom på förslaget, och att Ewa ställde sig positiv till den sagan. Tina skrev ett nuläge för gruppen som lästes genom av båda och sen så Pang var vi i gång. Vilket som så kan vi dra slutsatsen att när man stressar fram något så är risken stor att någon känner sig förbisedd vilket vi måste tänka på inför nästa projekt. Matten tar fått extra utrymme efter att vi såg intresset och att de blev glada när vi räknade och hängde på. Vi plockade ihop en speciell sångpåse med mattesånger och ramsor. En sak som vi absolut kunde ha räknat är antalet barn i ringen.

8 Att sjunga och läsa sagor visar gruppen intresse och glädje i över lag. Vi skrev i bakgrunden att vi ville använda mycket sång och så har det blivit vilket vi känner oss nöjda med att det ger bra språkstimulans. Det praktiska tar mycket tid i en barngrupp med åldern 1-3 år. Det behöver få ta tid att äta sin frukt, att få en torr blöja, att någon följer med på toaletten eller att få en famn att slumra i en stund på förmiddagen. Vid kvart i 11 har Ewa kört för att hämta maten och då har Tina varit själv med gruppen. Denna tid har ändå blivit en bra stund. Vi har fått en liten extra stund när vi sjungit, dukat eller lekt en lek. Vi har stressat på för vi har velat göra mycket och det ska vi försöka undvika till hösten. I början av projektet gick det bra när vi dramatiserade om och om igen och följde det som verkade intressera barnen vilket ofta blev sjunga. Men sen kom vi in i att göra många olika saker. Barnen verkat ha tyckt om att skapa men vi har inte gett oss eller dem tid att följa upp det vi gjort. Vi ska heller ha få aktiviteter och upprepa dem. Till hösten ska vi försöka tänka ännu mer på att sitta ner med barnen när vi har fri lek på grupptiden. Det har funkat bra att vi oftast kunnat sitta ner tillsammans varje vecka genom att Ulrika varit avlösare. Det känns viktigt att vi båda är med och tittar på filmerna och bestämmer vad vi ska göra. Reflektions protokoll har vi jobbat på med hela tiden så det är vi bra i gång med även om vi behöver träna på att se barnens intresse och inte brister. Det har inte funnits tid att sortera foto och lägga i barnens mappar. Tinas egna timme när detta ska göras har används till handledning, uppstart och att täcka tid för förskolechefsuppdraget. Vi känner att vi hade velat ge barnen fler tillfälle att se foto och filmer för att göra dokumentationen till pedagogisk dokumentation. Vi får hjälp att utvärdera om vi tittar på de minsta barnens reaktioner och ord av det de upplevt. För barn är det dessutom något av deras vardag att de blir fotograferade och har en chans att återuppleva genom bild. Vi skulle kunnat laminera dokumentationerna innan vi säter upp dem för att de ska bli tåligare när de sitter i barnens höjd. Vi satte upp ett papper och en penna i hallen intill vår vägg dokumentation och uppmanade föräldrar att skriva kommentarer och förslag. Tyvärr fick vi bara en kommentar och funderar om man inte känner att man har tid i hallen när barnet och vi personal kräver uppmärksamhet. I sommar kommer vår blogg att bli klar och det ska förhoppningsvis ge ett annat forum att föräldrarna kan ge kommentarer.