Uteslutning och inneslutning

Transkript

1 Rapport nr: 2012vt00029 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp Uteslutning och inneslutning -En observationsstudie om hur förskolebarn skapar kamratrelationer Kristin Östblom Johanna Ulander : Handledare: Katarina Gustafson Examinator: Niklas Norén 1

2 Abstract Preschool is an important social arena for children. This might be the first time that children find themselves in a larger social context and create their first peer-relations. The aim of this study was to examine children s peer-relations with particular focus on the acts of social exclusion and inclusion, and how children use different strategies to exclude and include each other. Another aim was to investigate how both verbal and non-verbal communication is used in these processes. This study has an ethnographic approach, and the use of video observation as a method enabled us to capture the children s everyday interactions at preschool. Our results show that children use a number of different strategies to exclude other children that seek access to an ongoing activity to protect the interactional space that they already share. We have seen how children claim access to objects and space, how they say no without explanations, how they tell each other they are not friends and how they refer to arbitrary rules. We have also seen how the children ignore those that seek access to the activity, how they create lies and how they move away from the current location. Children s interaction with each other is to a large extent about sorting and organizing their peer-relations, and communication is very important in this process. The verbal and non-verbal communication is used to organize the acts of inclusion and exclusion and these acts are important parts of the organization of children s peer-relations. Nyckelord: kamratrelationer, relationsarbete, inneslutning, uteslutning, videoobservation 2

3 Innehållsförteckning Inledning... 5 Bakgrund... 6 Litteraturöversikt... 7 Tidigare forskning... 7 Vikten av att ha kamrater... 7 Att ta sig in i gemenskapen... 8 Betydelse av kulturella verktyg i barns kommunikation... 9 Teoretiska utgångspunkter Socialisation Tolkande reproduktion Barns arbete med relationer Språkets betydelse Syfte och frågeställningar Metod Etnografisk ansats Metod för datainsamling Urval Genomförande Tillträde till fältet Förskolan Kräftan Johanna Ulander Förskolan Ugglan Kristin Östblom Metod för databearbetning och analys Etiska övervägande Resultat och analys Delstudie 1 Förskolan Kräftan Delstudie 2 Förskolan Ugglan Diskussion Resultatdiskussion Kompisbegreppet

4 Utan motivering Godtyckliga regler Hävda äganderätt till objekt eller plats Hänvisa till antal personer Våra tillägg Andra aspekter av hur uteslutande och inneslutande handlingar tar sig uttryck Hur språket används Metoddiskussion Konklusion Referenslista Litteratur Övriga källor Bilaga

5 Inledning Under vår förskollärarutbildning har vi fått läsa om hur barn skapar och upprätthåller relationer, och om hur barnens inneslutning och uteslutning av varandra i gemenskapen är en del av den processen. Vi fann detta väldigt intressant då vi ser det som ett komplext fenomen, som kan resultera i mycket viktiga vänskapsrelationer, men också i att barn känner sig ensamma eller rent av blir mobbade. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi också sett att en stor del av barnens tid går åt till att arbeta med sina olika relationer, och att ha någon att leka med. Förskoletiden är starten på barns sociala liv och är därför mycket viktig. Som förskollärare är det relevant att veta varför barn agerar som de gör mot varandra, och ha viss insikt i vad som kan ligga bakom barns uteslutande handlingar. Vår erfarenhet säger att pedagoger och barn på förskolor ofta ser det som eftersträvansvärt att alla får vara med. Detta uttryck används för att alla barn ska ha någon att leka med och inte vara utanför. Men kan alla barn vara kompisar? Barn blir ibland uteslutna från vissa aktiviteter, och vi är intresserade av hur de processerna går till. 5

6 Bakgrund Förskolan är en arena där många barn vistas en stor del av sin vardag. Det är inte bara en plats där grunden för det livslånga lärandet ska läggas utan även en plats där barn ständigt formar sin sociala tillvaro. Förskolan är kanske det ställe där många barn för första gången ska vistas i en grupp med jämnåriga, och kanske är förskolan också det ställe där barnen skapar sina första kamratrelationer. En stor del av barnens tid går åt till att förstå sin egen roll i den sociala värld de lever i. Att ordna den sociala tillvaron, knyta vänskapsband och ha relationer med kamrater upptar en stor del av barns liv både på förskolan och utanför. 1 Känslan av samhörighet och att få vara en del av en gemenskap där man är respekterad och behövd är viktigt för alla, både vuxna och barn. Och kanske är inget så viktigt som att ha någon kamrat att leka med. Barn vill känna tillhörighet och kamrater spelar en viktig roll. Vi hör ofta om utanförskap, ensamma barn som blir retade och mobbade. Men att ofta bli utesluten av kamraterna från olika aktiviteter behöver inte ses som enskilda handlingar av enskilda personer vars syfte är att åstadkomma utanförskap. Det måste ses som en del av en större process, och syftet kanske snarare är att skapa en starkare gemenskap mellan de som faktiskt är med, på så vis är uteslutande handlingar ett sätt att etablera pågående relationer. 2 Att vara en del av en kamratgrupp är en komplex process och är inte alltid något självklart. Barn får arbeta för att upprätthålla kamratrelationer och kan ibland hamna utanför. Kamratgruppens roll skrivs även fram i läroplanen för förskolan, bland annat genom målet att varje barn ska ges goda förutsättningar att bygga upp varaktiga relationer och känna sig trygga i gruppen. 3 Därför ska vi i detta examensarbete undersöka barns interaktion för att se vilka olika strategier de kan använda för att utesluta och innesluta varandra, och se hur deras relationsarbete kan ta sig uttryck. 1 Jonsdottir, Fanny, Barns kamratrelationer i förskolan: samhörighet, tillhörighet, vänskap, utanförskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola, Diss. Lund : Lunds universitet, 2007, Malmö, 2007, s Wrethander Bliding, Marie, Inneslutandets och uteslutandets praktik: en studie av barns relationsarbete i skolan, Acta Universitatis Gothoburgensis, Diss. Göteborg : Univ., 2004,Göteborg, 2004, s Utbildningsdepartementet, Läroplanen för förskolan, 2011, s. 11 6

7 Litteraturöversikt Tidigare forskning I detta kapitel kommer vi att ge en kort överblick över forskning som bedrivits inom samma ämne som detta examensarbete behandlar, och som vi på olika sätt anser vara relevant i förhållande till våra resultat. Vikten av att ha kamrater Fanny Jonsdottir har gjort en kartläggning av kamratrelationer bland förskolebarn i åldrarna tre till sju år genom att använda sociometrisk metod. Hon har även kompletterat detta med att använda pedagogernas skattningar av barns sociala egenskaper och färdigheter. 4 Jonsdottir menar att det inom förskolan finns ett flertal arenor där barn arbetar för att skapa samhörighet. Men det finns också barn som inte kommer in i gemenskapen, som på något sätt exkluderas. Hennes resultat visar att tre fjärdedelar av alla barn ingår i vänskapsrelationer, och när barnen får välja en kamrat att umgås med så blir vart nionde barn inte valt. Jonsdottir hänvisar till läroplanen och menar att det är förskolans uppgift att se till att se till att alla barn får ta del av gemenskap med gruppen, och inte behöver vara eller uppleva sig som exkluderade. 5 Hon menar att det är viktigt för barn att ha någon som de anser vara sin kamrat, någon som kan bemöta deras känslor, behov och avsikter, för att barnet ska få en positiv självuppfattning och också kunna bemöta andra på ett bättre, mer prosocialt sätt. 6 Att vissa barn upplever att de inte har någon vän menar Jonsdottir kan bero på att barnet inte upplever sig ha så mycket gemensamt med något av de andra barnen, eller att barnet vill men inte riktigt vet hur man ska gå tillväga för att etablera vänskapsrelationer. 7 Maud Ihrskog har intervjuat och följt tio barn under två och ett halvt års tid, med syfte att få reda på deras syn på kompisrelationer. Barnen ger uttryck för att det är viktigt att ha kompisar såväl för välbefinnande och identitetsskapande som för socialisation. Detta kan man se som en effekt av att människor blir någon i förhållande till andra, genom interaktion i sociala sammanhang. 8 4 Jonsdottir, 2007, s. 79f 5 Ibid., s. 150f 6 Ibid., s. 152f 7 Ibid., s Ihrskog, Maud, Kompisar och kamrater: barns och ungas villkor för relationsskapande i vardagen, Växjö University Press, Diss. Växjö : Växjö universitet, 2006,Växjö, 2006, s

8 Att ta sig in i gemenskapen Ihrskog menar att hon kunde se ett socialt spel bland barnen både mellan och mot varandra, som de vuxna inte fick ta del av, och som även vissa barn stod utanför. 9 Det fanns barn som inte hade någon självklar kamrat att umgås med och de hade olika metoder för att ta sig in i leken som ibland kunde resultera i konflikter. Deltagarna i leken kan av olika anledningar vara motvilliga till att öppna upp för fler deltagare, och det behöver inte vara en handling mot det enskilda barnet. Det kan istället handla om att leken är sårbar, och man vill skydda sitt interaktionsutrymme för att kunna upprätthålla leken. Att inte få vara med och därför hamna i konflikter vid tillträdesförsök kan enligt Ihrskog bli en negativ spiral, och skapa en negativ inställning till kamratrelationer bland dessa barn. Borgunn Ytterhus har undersökt barns sociala samvaro i förskolan. Hon har med observationer och intervjuer undersökt samspel mellan barnen på fem norska förskolor. Hon menar att social samvaro innefattar både inklusion och exklusion, och ett socialt samspel som handlar om utbyte av känslor och upplevelser. Tillhörighet har både en objektiv och en subjektiv dimension, det vill säga att dels kan individen uppleva sig som utstött, dels kan det handla om att individen faktiskt inte har möjlighet att delta. Barn som umgås dagligen får olika roller och positioner i gruppen. När barn bryter mot normerna utmanar de samspelet, och det är här som inklusions- och exklusionsmekanismerna yttrar sig. 10 Ytterhus menar att det är viktigt att både de subjektiva och objektiva sidorna av inklusion och exklusion uppmärksammas, alltså både hur individen upplever det och hur de faktiska förhållandena ser ut. 11 Hon poängterar också kamraternas roll i barnets identitetsutveckling och socialisation, då de skapar normer och delar erfarenheter i en ständigt pågående process. 12 Johanna Svahn har genom deltagande observation och videoinspelningar undersökt social exkludering i förhållande till mobbningsbegreppet i skolan, både i förhållande till kamratgruppsaktiviteter och skolbaserade aktiviteter. Hon har ett interaktionellt perspektiv på mobbning, vilket innebär att hon ser det som en del i social interaktion och som ett fenomen som uppstår i en specifik social praktik. 13 Detta får till resultat att man måste se mobbning som ett komplext fenomen, som handlar om social exkludering som ett sätt att sanktionera olika normbrott i kamratgruppen. Hon har undersökt hur en skvallerkonflikt organiseras i en kamratgrupp, och resultaten visar att den skapar grupperingar och en flicka blir exkluderad. Svahn menar också att mobbning kan ses som ett sätt för barnen att göra motstånd mot vuxenvärlden, och att vuxnas inblandning i kamratgruppsinteraktionen kan få oväntade, negativa 9 Ibid., s Ytterhus, Borgunn, Barns sociala samvaro inklusion och exklusion i förskolan, Lund: Studentlitteratur, 2003, s Ibid., s Ibid., s Svahn, Johanna, The everyday practice of school bullying: children's participation in peer group activities and school-based anti-bullying initiatives, Acta Universitatis Upsaliensis,, Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2012, s. 78f 8

9 konsekvenser. Vuxna behöver förstå vilka sociala koder och moraliska ordningar som finns i barns kamratkulturer för att förstå varför barn utför de handlingar som är en del av den sociala exkluderingen. 14 Betydelse av kulturella verktyg i barns kommunikation Pia-Maria Ivarsson har i sin avhandling studerat hur förskolebarn som sociala aktörer skapar gemenskap, och hur den kommer till uttryck. Hon har en etnografisk ansats och använder sig av deltagande observationer, som hon genomfört på en förskola vid fyra olika tillfällen under fyra års tid. 15 Studien visar bland annat på hur barn använder gungor som kulturella verktyg för att skydda sitt interaktionsutrymme. 16 Interaktionsutrymmet är viktigt att slå vakt om för barn, då de på så vis skapar kamratallianser, och därigenom kan upprätthålla kamratrelationer med vissa barn. 17 Ivarsson har sett hur själva aktiviteten att gunga är en social handling och ett sätt för barnen att avgränsa interaktionsutrymmet, och hur gungan därmed används som ett kulturellt verktyg i inneslutandet och uteslutandet av kamrater. 18 Kulturella verktyg kan alltså utgöra såväl möjligheter som begränsningar för barns samspel, i och med att de kräver att barnen besitter vissa kunskaper som att samtala eller veta vilka normer som finns kring vissa lekar eller aktiviteter. 19 Säljö menar att det finns både fysiska och intellektuella verktyg. De fysiska verktygen förutsätter att det finns ett språk att kunna tala kring dem, de innehåller på så vis språkliga aspekter. I den aspekten utgör de båda kulturella verktyg. 20 Ann-Carita Evaldsson skriver liksom Ivarsson om kamratallianser. Hon har genom deltagande observationer och med hjälp av en bandspelare studerat hur barnen på två fritidshem organiserar sin sociala tillvaro. Hennes studie visar på det verbala språkets betydelse för hur barn strukturerar och organiserar sin vardag. Detta kan man också se i förhållande till Säljös beskrivning av språket som ett kulturellt redskap, som människor använder för att kunna kommunicera och utbyta erfarenheter 21 Hon urskiljer olika sätt på vilka barnen på de undersökta fritidshemmen organiserar sina liv i dagliga aktiviteter. På det ena fritidshemmet användes dispyter för att organisera kamratallianser och social status i kamratrelationerna. 22 Att retas är ett sätt att ordna den sociala tillvaron som 14 Ibid., s. 84f 15 Ivarsson, Pia-Maria, Barns gemenskap i förskolan, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. Uppsala : Univ., 2003,Uppsala, 2003, 77ff 16 Ibid., s Lindblad, Sverker, Sahlström, Fritjof & Ahlström, Karl-Georg (red.), Interaktion i pedagogiska sammanhang, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2001, s Ivarsson, 2003, s Ibid., s. 109ff 20 Säljö, Roger, Lärande och kulturella redskap: om lärprocess och det kulturella minnet, Nordstedts akademiska förlag, Stockholm, 2005., s Säljö, 2005, s. 32f 22 Evaldsson, Ann-Carita, Play, disputes and social order: everyday life in two Swedish after-school centers, 1. uppl., Tema, Univ., Diss. Linköping : Univ.,Linköping, 1993, s

10 användes på det andra fritidshemmet. Genom att retas skapar barnen kamratrelationer där den språkliga aktiviteten samtidigt innesluter och utesluter deltagare. 23 Barnen i Evaldsson studie skapade även allianser med sina kamrater genom att skratta tillsammans och genom att dela hemligheter. 24 Att dela hemligheter med sina kamrater skapar ett vi och dem, och fungerar inneslutande för deltagarna. Barnen på båda fritidshemmen ägnar mycket tid åt att skapa och omforma allianser. 25 Evaldsson menar att skämtande och förlöjligande skiljer sig ifrån varandra i den bemärkelsen att skämtande främst syftar till att skapa en gemenskap, medan förlöjligande handlar mer om att utesluta någon eller sanktionera vissa beteenden. 26 Goodwin har studerat hur flickor i mellanstadieåldern i USA organiserar sina sociala relationer på skolgården under rasterna. Rasterna är viktiga för att flickorna ska utveckla sociala kompetenser, då de erbjuder tillfällen då barn får möjlighet att organisera sin sociala tillvaro utan vuxnas närvaro. 27 I Goodwins studie är språket centralt, hon visar på hur flickorna organiserar sina kamratrelationer genom språkliga handlingar. Genom att videofilma flickornas sociala aktiviteter har hon förutom det verbala språket också haft möjlighet att studera icke-verbala handlingar, så som kroppspråk, gester och ansiktsuttryck. 28 Teoretiska utgångspunkter I detta avsnitt så redogör vi för den teori som vårt examensarbete grundar sig på, och som också kommer att utgöra verktyg för våra analyser. Våra teoretiska utgångspunkter grundar sig i sociologen William A. Corsaros teorier om barns socialisation. Han har studerat barns interaktion och kommunikation i förskolan. Vi har även utgått från Marie Wrethander Blidings forskning, och kommer nedan att beskriva detta närmare. Socialisation Barn var länge marginaliserade inom den sociologiska forskningen. Perspektivet på barn har varit att de är blivande vuxna, och att de är individer med behov och önskemål här och nu tenderar ibland att förbises. 29 Ett viktigt begrepp inom barndomssociologi är socialisation. Det är enligt Corsaro den process då barnet införlivas i och blir en del av samhället. Det finns två perspektiv på barns socialisationsprocess som Corsaro presenterar, en deterministisk modell och en konstruktivistisk 23 Ibid., s Ibid., s Ibid., s Lindblad mfl., 2001, s Goodwin, Marjorie Harness, The hidden life of girls: games of stance, status, and exclusion, Blackwell, Oxford, 2006, s Ibid., s Corsaro, William A., The sociology of childhood, Pine Forge Press, Thousand Oaks, Calif., 1997, s. 7f 10

11 modell. Med den deterministska modellen ser man barnet som mer eller mindre passivt, som någon som ska tränas till att bli en fungerande del av samhället. 30 Detta perspektiv är dock bristande enligt Corsaro, då det inte tar hänsyn till att barn kan vara aktiva och påverka sina egna liv. Enligt den konstruktivistiska modellen ses barn som aktiva deltagare och medskapare av sina egna liv. Corsaro hänvisar till Vygotskij som en av de stora konstruktivisterna, och menar att barns utveckling är ett resultat av deras handlingar i den kontext de befinner sig. 31 Vygotskij menar enligt Corsaro att all kunskap som barn tillägnar sig uppstår två gånger, först mellan människor på en social, interaktiv nivå, och sedan inom människor. Detta innebär att våra kognitiva, sociala och emotionella förmågor uppstår i möte och interaktion med andra människor och kan först därefter förankras inom oss själva. 32 Corsaro menar dock att man tenderar att fokusera mycket på den enskilda individen även inom konstruktivismen, och man glömmer bort hur barn genom att delta i samhället också blir en del av samhället, och medverkar till samhällsreproduktionen. 33 Tolkande reproduktion Corsaro utvecklar begreppet socialisation och lägger in en kreativ och tolkande aspekt i hur vi ser på barns socialisering. Han använder då begreppet tolkande reproduktion. Det innebär att barn inte bara tar efter, härmar och återger vuxenvärlden utan att de aktivt är med och formar kulturen, barn tolkar den och gör den till något eget. Begreppet belyser barns kreativa och innovativa förhållningssätt till samhället som de är en del av och själva är med och bidrar till. 34 Corsaro presenterar också begreppet kulturella rutiner, som kan sägas vara kärnan i tolkande reproduktion. Det handlar om att alla människor, såväl barn som vuxna, genom sitt agerande och handlande kan sägas tillhöra en social grupp, och det handlar om hur interaktion går till. Det är genom att skapa och delta i kulturella rutiner som barn blir medlemmar både i sina kamratkulturer och på sikt i vuxenvärlden. 35 Tolkande reproduktion är ett begrepp som vi kan se härröra från Vygotskijs idéer kring kreativitet och fantasi. Mänskligt handlande innefattar både reproduktion och kreativitet. Reproduktion handlar om att vi återskapar det vi på något sätt redan tidigare erfarit. Kreativa eller kombinatoriska handlingar sker genom att människan använder sina tidigare erfarenheter, bearbetar dessa och kan skapa någonting alldeles nytt utifrån det. Den kombinatoriska förmåga som vår hjärna besitter och som möjliggör kreativitet, kallas för fantasi. Återskapande och 30 Ibid., s. 8f 31 Ibid., s. 11ff 32 Ibid., s Ibid., s Ibid., s Ibid., s

12 härmning spelar en stor roll i barns lek. Men barn reproducerar inte bara sina erfarenheter rakt av i leken utan de bearbetar dem och omvandlar dem för att de ska passa in i barnens liv. Alla olika element i leken är sådant som barnen på ett eller annat sätt känner igen, annars kan barnet inte skapa händelserna, det är den nya kombinationen till helhet av delarna från erfarenheten som gör leken kreativ och fantasifull. 36 Barns arbete med relationer Kamratkulturer Kamratkulturer kan förklaras som barns arbete, kamrater emellan, att ordna sin sociala tillvaro genom olika sociala aktiviteter. 37 Barn tillägnar sig olika typer av information från vuxenvärlden för att på ett eget, kreativt sätt skapa sin egen kamratkultur, detta sker genom tolkande reproduktion. 38 När barn börjar i förskolan och deras första möte med jämnåriga utanför familjen äger rum så skapar de också sin första av flera kamratkulturer. I dessa kamratkulturer lär sig barn agera och handla på ett sätt som succesivt närmar sig de sociala koder som de kommer att behöva förstå senare, i vuxenvärlden. 39 Deras skapande av kamratkulturer handlar om att ordna sin tillvaro och ha kontroll över den, vilket gör att de både reproducerar och producerar kulturer. Lokala kamratkulturer handlar om detta arbete i specifika situationer och interaktionen ansikte mot ansikte. 40 Relationsarbete och relationsprojekt Wrethander Bliding grundar mycket av sin forskning i Corsaros teorier kring barns socialisation och kamratkulturer. Hon använder vidare också sina egna begrepp relationsarbete och relationsprojekt. Att barn lägger ner mycket tid på sina relationer har en hel del forskning belyst. Arbetet med kamratrelationer är ständigt pågående och tar upp en stor del av ett barns vardag. Relationer är inte beständiga., relationer förändras hela tiden och behöver ibland brytas upp och avslutas. 41 För att beskriva barns ordnande av den sociala tillvaron använder Wrethander Bliding begreppet relationsarbete. Det innebär att barn hela tiden arbetar med att etablera, förankra, upprätthålla och bryta upp relationer. Att ha nära relationer med alla i en stor grupp är svårt, vilket får till följd att barn måste utesluta vissa barn, och bryta upp och avsluta relationer. Det här kan kallas relationsprojekt och är en del av barns relationsarbete. Barnens relationsprojekt utgör 36 Vygotskij, Lev Semenovic, Fantasi och kreativitet i barndomen, Daidalos, Göteborg, 1995, s. 11ff 37 Corsaro, 1997, s Ibid., s Ibid., s Ibid., s Wrethander Bliding, 2004, s

13 stora delar av förskolans vardag och är något som pågår hela tiden. 42 De som befinner sig i förskolan befinner sig i ett socialt sammanhang där de har olika relationer med olika människor, och då barnens tillvaro där i stort organiseras av vuxenvärlden blir detta ett sätt för dem att ordna den sociala tillvaron. 43 Uteslutande och inneslutande Uteslutande respektive inneslutande handlingar utgör en stor del av barns relationsarbete. När barnet utför inneslutande handlingar mot någon så kan det ofta fungera uteslutande mot någon annan, uteslutning av andra skapar samhörighet mellan de som är inkluderade. Uteslutande handlingar är vanligt förkommande och ofta nödvändiga delar av relationsarbetet. 44 Uteslutande handlingar är oftast inte ett sätt att aktivt utsätta någon för utanförskap, det riktas inte mot enskilda barn som isolerade handlingar, utan är en del av ett större projekt. Barn tenderar att vilja skydda sitt interaktionsutrymme från inkräktande av utomstående. Detta har att göra med att kamratinteraktion är något ömtåligt och det finns många risker att den störs, och att barn har en önskan att behålla kontrollen över de aktiviteter de delar i. Olika typer av motsättningar eller motstånd till tillträdesförsök kan upplevas som otrevligt eller själviskt, men det handlar i själva verket ofta om att barnen skyddar sitt interaktionsutrymme, och vill skapa gemenskap. Skapande av tillhörighet kan ofta markeras genom att man bekräftar gemenskapen, genom att exempelvis säga att man är kompisar. 45 Corsaros uteslutningsstrategier Corsaro har kartlagt olika uteslutningsstrategier som barn använder för att utesluta varandra ur sina pågående aktiviter. Då barnen vet att interaktionsutrymmet är känsligt och är måna om att bevara det, så resulterar det ofta i att andra barn som försöker få tillträde till leken blir nekade. 46 När barn kommer till förskolan så utsätts de för en ny typ av social samvaro, där de kan välja sina vänner utifrån egna preferenser, och där de kanske måste kämpa för att få vara någons vän eller acceptera att man inte alltid får vara med. 47 Corsaro menar att barn som är ensamma ofta försöker få tillträde till andra barns pågående aktiviteter och använder olika strategier för det. 48 Barn kan använda kompisbegreppet som strategi för uteslutning genom att förneka att man är kompisar, eller konstatera att man är kompisar för att innesluta, i syfte att skydda 42 Ibid., s. 22f 43 Ibid., s. 17f 44 Ibid., s Corsaro, 1997, s.123f 46 Corsaro, William A., Friendship and peer culture in the early years, Ablex, Norwood, N.J., 1985, s Ibid., s Ibid., 122f 13

14 interaktionsutrymmet. 49 Det finns också andra typer av uteslutningsstrategier som Corsaro sett, att bara säga nej utan att motivera varför. Barn kan hänvisa till godtyckliga regler, som att bara flickor kan vara med och leka, eller att man måste uppnått en viss ålder. De kan hävda äganderätten till olika objekt eller platser, till exempel genom att säga att man var i rummet eller hade en leksak först. Den sista strategin som Corsaro presenterar är att barnen hänvisar till antal personer eller utrymmet, att det exempelvis inte får vara mer än tre barn i ett rum. 50 Språkets betydelse Språket är ett kulturellt redskap för kommunikation. Med språkets hjälp kan man sortera, klassificera och skapa ordning och mening i tillvaron och därför kan språket ses som ett effektivt och nödvändigt redskap i arbetet med kamratrelationer. 51 Man kan se barns relationsarbete som avhängigt kontexten och de sociala situationer som barns interaktion befinner sig i. Språket är viktigt för deltagande i och för att få tillträde till en kultur. 52 Språket får då en central roll i barnens ordnade av sina relationer i kamratkulturen. När barnet kommer till förskolan behöver de ofta på ett annat sätt än hemma förhandla om användandet av exempelvis leksaker, lekkamrater eller pågående lek. Därför behöver barnen skydda sitt interaktionsutrymme mot inskränkningar som kamraterna kan göra, och det kan skyddas genom verbala gränsdragningar mot de som inte deltar i leken eller genom att markera gemenskap Ibid., s. 124f 50 Ibid., s. 124ff 51 Wrethander Bliding, 2004, s Corsaro, 1997, s Ibid., s

15 Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien är att belysa förskolebarns kamratrelationer med särskilt fokus på uteslutande och inneslutande handlingar. Frågeställningar - Vilka strategier använder förskolebarn för att utesluta respektive innesluta varandra som en del av relationsarbetet? - Hur tar sig inneslutande och uteslutande handlingar uttryck? - Hur använder förskolebarn verbala såväl som icke-verbala handlingar som kommunikativa verktyg i relationsarbetet med andra förskolebarn? 15

16 Metod I denna del av uppsatsen kommer vi att redogöra för de olika metodval vi gjort. Dels hur vi valt metod för datainsamling och analys, dels mer konkret hur vi gått till väga i samband med fältarbetet. Vi beskriver också de etiska överväganden som vi gjort i samband med datainsamlingen. Etnografisk ansats Då vi har för avsikt att studera barns kamratrelationer i förskolan, förefall det oss passande att använda en etnografisk ansats. Etnografisk forskning grundar sig idén om att verkligheten är den empiriska världen, att forskaren försöker förstå utifrån undersökningspersonernas perspektiv. Man försöker därför nå kunskap genom att ta del av undersökningspersonernas egna utsagor eller handlingar, och att kunna se bakom det. Det handlar om ett förhållningssätt snarare än en metod, och syftet är inte att hitta generella lagar, utan att förstå en viss kultur. 54 Detta är en metod som många forskare inom samma ämne har använt. 55 Metod för datainsamling Vi anser att observation är den bäst lämpade metoden då våra frågeställningar berör barns interaktion i kamratgruppen. Genom att observera kan man se hur barns samspel faktiskt går till, och enligt Esaiasson mfl passar observation som metod då man ska undersöka små barn som inte har så utvecklat språk, och när man vill studera processer som kan vara svåra att formulera. 56 Det som ska observeras är barnens interaktion och samspel, deras språkliga handlingar och hur dessa påverkar samspelet mellan barnen. Att göra observationer passar bra då relationsarbetet innefattar komplexa processer, och man kan se hur barn ordnar sin sociala tillvaro och skapar relationer. Observationer är ett pålitligt sätt att studera en barngrupp så de bygger på vad som faktiskt sker och inte vad människor säger att de gör eller tänker. 57 Det är viktigt att kunna studera barns skapande och gestaltande av sina kamratrelationer i sin naturliga miljö, för att kunna förstå och analysera situationerna. 58 Därför ska vi göra direkta 54 Einarsson, Charlotta & Hammar Chiriac, Eva, Gruppobservationer: teori och praktik, Studentlitteratur, Lund, 2002, s. 131f 55 Wrethander Bliding, 2004, s. 69; Löfdahl, Annica, Förskolebarns lek: en arena för kulturellt och socialt meningsskapande, Institutionen för utbildningsvetenskap, Univ., Diss. Karlstad : Univ., 2002,Karlstad, s Esaiasson, Peter, Metodpraktikan, konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm: Nordstedts Jurudik, 2007, s Einarsson mfl., 2002, s Ibid., 2002, s

17 observationer, studera situationer som skulle ha ägt rum även om vi inte varit närvarande. Det vill säga i barnens vardagliga sammanhang och autentiska samspel. 59 En forskare bör också fundera över huruvida observationerna ska vara dolda eller öppna. Observationerna kommer att vara öppna i den meningen att pedagoger och barn får veta syftet med observationerna. Hur observatörsrollen utformas kan komma att påverka resultatet av undersökningen. Därför bör forskaren överväga vilken sin grad av deltagande i gruppen. Då vi vill påverka gruppen i minsta möjliga mån och vårt syfte är att observera så kommer vi inte delta aktivt i barnens aktiviteter. 60 Men eftersom att barnen kommer att se oss så finns risken att de påverkas av vår och kamerans närvaro. Det bör tas i beaktning att barnen ser oss som vuxna som potentiellt kan ingripa. Vår studie berör ett ämne där bråk och konflikter kan förekomma, men vi kommer bara att ingripa i de fall vi anser att det verkligen behövs, till exempel om barnen börjar slåss. Urval Vi ville göra våra studier på två kommunala förskolor utan någon specifik pedagogisk inriktning, i olika delar av landet. Vi ville genomföra observationerna på avdelningar där det gick något äldre förskolebarn, det vill säga fyra- och femåringar. Detta för att deras språkliga förmåga skulle vara något mer utvecklad samt deras arbete med relationer i förskolan har pågått under längre tid. Eftersom relationsarbete är något som pågår hela tiden i förskolan så observerar vi olika slags situationer. Vi har dock valt att begränsa oss till att bara observera situationer när pedagogerna inte är delaktiga, för att barnens agerande ska stå fritt från påverkan av pedagogernas närvaro. När de har fri lek så får de möjlighet att själva organisera sin sociala samvaro utan påverkan från vuxna. 61 Genomförande I denna del kommer vi att beskriva hur vi genomfört våra fältstudier. Vi har delat upp fältstudierna i två delstudier, och gjort observationer på en förskola var. Johanna Ulander har genomfört studien på förskolan Kräftan, och Kristin Östblom på Ugglan. Hur detta arbete gick till kommer vi att redogöra för nedan, och vi vill också beskriva hur vi transkriberat och bearbetat vårt insamlade material. 59 Esaiasson, 2007, s Ibid., s Goodwin, 2006, s

18 Tillträde till fältet För att få tillträde till fältet och att bli accepterade av barnen och få tillåtelse att filma, ville vi finnas med i vardagen på förskolan utan att påverka barnens aktiviteter. Det har också varit viktigt för oss att vara tydliga med vår roll som forskare så att barnen inte skulle se oss som pedagoger. 62 Detta innebar att vi har hängt våra kläder i barnens tambur, att vi inte hjälpt till vid påklädning, eller varit med och hanterat konflikter och dylikt. Denna typ av roll beskriver Svahn som en udda vuxen - odd adult. 63 Vi har också varit noga med att berätta för pedagogerna på förskolorna om vår roll och syftet med vår vistelse där. Även föräldrarna fick ta del av studiens syfte och ge sitt godkännande till deltagande genom en blankett de fick fylla i. 64 Förskolan Kräftan Johanna Ulander Jag tog kontakt med en förskollärare på en förskola som ligger i en mellanstor stad i Sverige och berättade om syftet med studien och frågade om jag kunde få göra min undersökning där. Förskolläraren gav sitt godkännande och därefter lämnade jag ut en blankett till föräldrarna för att få deras godkännande till att deras barn skulle få medverka i studien. Förskolan har fem avdelningar och den avdelning där denna undersökning har gjorts är en femårsavdelning med 17 barn och tre pedagoger. Då studien utfördes hade ett av barnen nyligen börjat och pratade då ingen svenska. Datainsamlingen genomfördes under sammanlagt en vecka på förskolan. Jag valde att videofilma både på förmiddagarna och eftermiddagarna för att ha möjlighet att filma så många olika aktiviteter som möjligt. Observationerna har till största delen skett inomhus men jag har även observerat ute på gården. Att filma utomhus har varit svårare då barnen lekt med andra barn på förskolan och jag bara haft godkännande från barnen på avdelningen. Innan observationerna påbörjades besökte jag förskolan vid tre hela dagar för att bekanta mig med barngruppen och personalen och för att få en bild av hur en vanlig dag ser ut på avdelningen. Kameran introducerades först efter dessa tre introduktionsdagar. När jag filmat har jag både använt en filmkamera och en digitalkamera för att kunna röra mig runt i rummen och följa barnen i deras aktiviteter. Jag har försökt att sitta på en och samma plats i rummet för att störa barnen så lite som möjligt, men om de gått in i ett annat rum har jag följt efter. Dessa besök gav totalt ca 2,5 timme videomaterial. 62 Svahn, 2012, s. 56f 63 Ibid., s Se bilaga 18

19 Förskolan Ugglan Kristin Östblom Jag kontaktade en förskolechef med ansvar för några olika förskolor i en större svensk stad. Jag mejlade först och beskrev syftet med studien, och frågade om hon kunde föreslå någon lämplig förskoleavdelning dit jag kunde komma och utföra observationer. Därefter hade vi telefonkontakt och hon hänvisade mig till en förskollärare på en förskola som jag sedan ringde, och fick klartecken av. Förskolan har fem avdelningar med en gemensam gård, och jag var på en 4-5 års avdelning. Jag började med att komma dit en morgon för att informera föräldrar och barn om att jag skulle utföra studien. Jag presenterade mig för barnen på morgonsamlingen, och för de föräldrar som kom och lämnade sina barn. De fick också skriva under en blankett där de fick information om studien och mina observationer, där de fick ge sitt medgivande till barnens deltagande. Jag lämnade kvar blanketter åt de föräldrar som inte kom under tiden jag var där, så att de kunde skriva under vid ett senare tillfälle. Jag var sedan där och filmade under tre eftermiddagar och två förmiddagar, och var där ca två timmar vid varje tillfälle. Dessa besök genererade ca 20 till 30 minuter film per tillfälle, vilket resulterade i ca 2 timmar film totalt. Metod för databearbetning och analys När vi genomfört observationerna gick vi var för sig igenom vårt material, och tog bort de filmer som vi bedömde som mindre relevanta för undersökningsens syfte. Sedan tittade vi tillsammans på resterande material och diskuterade vad vi såg, och valde på så vis ut de episoder som var mest relevanta för vårt syfte. Dessa sekvenser transkriberade vi sedan till text enligt en modell med en kolumn som anger tur med ett nummer. Dessa turer visar både icke-verbala och verbala handlingar. I de fall saker sker samtidigt anges detta med samma nummer, och för att lättare kunna hänvisa till dem i våra analyser har vi också gett dessa bokstäver. Vi har sedan en kolumn som beskriver aktören, en kolumn där de verbala handlingarna beskrivs, och en kolumn där de icke-verbala handlingarna beskrivs. Att skriva ner vad som händer, det talade och det icke-verbala språket innefattar per definition ett visst urskiljande, vilka kan bero på vilket syfte studien har och på vad för teoretiskt perspektiv som ligger till grund. 65 Vi har dock försökt återge vad vi ser i videoobservationerna så objektivt som möjligt. Eftersom att vi har haft observationerna på film och kunnat se episoderna upprepade gånger har vi kunnat se detaljer och få en tydligare bild av 65 Svahn, 2012, s

20 vad som händer. Det gör det lättare att undersöka barns skapande av relationer och deras aktiviteter. 66 När vi analyserat vårt material så har vi tittat på de tillfällen då barn försöker få tillträde till interaktionsutrymme på ett eller annat sätt och den respons dessa försök resulterar i. Denna respons har vi analyserat utifrån Corsaros uteslutningsstrategier. Dessa var dock inte helt styrande för våra analyser utan vi har också varit öppna för vad vår empiri innehåller, och på så sätt hittat ytterligare uteslutningsstrategier som barnen använder. Etiska övervägande När man ska bedriva forskning, och göra observationer så är det viktigt att tänka på etiska aspekter. Detta innebär att man måste förhålla sig till informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationskravet innebär att de som blir observerade har rätt att få veta vad undersökningen handlar om och vad deras roll i den är. Samtyckeskravet innebär att deltagarna ska ha godkänt sin medverkan och att de när som helst har rätt att avsluta sin medverkan. Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna får vara anonyma och att uppgifterna de lämnar inte kommer att nå någon obehörig person, och att det dessutom förstörs efter att forskningen publicerats. Nyttjandekravet innebär att man inte får använda informationen i något annat sammanhang än i den forskning som man delgivit deltagarna. 67 Alla föräldrar har fått blanketter med information om studiens syfte och de etiska kraven, samt våra kontaktuppgifter. De har fått skriva under denna och välja om deras barn ska deltaga eller inte, genom att kryssa Ja eller Nej. Vi har berättat för pedagogerna vad som är syftet med observationerna, och i den mån barnen undrat har vi även berättat för dem. Vi har också varit lyhörda för barnens eventuella önskningar om att inte bli observerade, även då föräldrarna givit sitt medgivande. Barnen samt förskolorna kommer att vara anonyma och ha fingerade namn, och filmerna kommer inte att finnas kvar efter uppsatsens färdigställande, och kommer bara att nyttjas i detta examensarbete. 66 Ibid., s februari

21 Resultat och analys I detta avsnitt presenteras transkriberingarna av de utvalda observationerna, och analyserna av dem följer direkt efter varje episod. Episod och analys kommer att presenteras under respektive delstudie, för att senare tematiseras i diskussionsavsnittet. Delstudie 1 Förskolan Kräftan Observation 1 - Snurra Irma, Albin och Ismael är i köket. De har satt på musik och har dansat ett tag. En låt som handlar om att snurra börjar spelas och barnen börjar då snurra runt på den stora runda samlingsmattan. Valter kommer in i köket och ställer sig vid sidan av mattan och tittar på. Tur Aktör Tal Icke-verbal handling 1 Valter Albin vi måste krypa, dom fick inte se oss. Albin! Kryper på golvet, mot Albin Albiiin! Albin! 2 Valter Albin! Albin! Drar i Albin men Albin flyttar på sig 3 Albin Snurrar runt i rummet med armarna utåt så att han ibland slår till Valter 4 Valter Aj! Albin! Aj! 5 Albin Fortsätter snurra, bort från Valter 6 Valter Ska vi smyga såhär bort från fröken? 7 Albin Nej 8 Valter Jo 9 Albin Neeej! Du kan inte bara tvinga mig att gå! 10 Valter Sitter tyst i mitten på mattan. De andra fortsätter snurra runt honom 11 Albin Men asså Val 12 Valter Och jag fyllde år idag Hämtar stolen som det barn som fyller år brukar få sitta i. Han säller den vid sidan av mattan och sätter sig i den. 13 Albin Ja, du kollade på när vi snurrade 14 [Albin, Irma och Ismael fortsätter snurra och Valter sitter kvar i stolen] Analys 1 Den här episoden visar hur Valter flera gånger försöker få Albins uppmärksamhet och hur Albins både verbala och icke-verbala uteslutande handlingar gör så att Valter utesluts ur den gemensamma aktivitet som Irma, Albin och Ismael skapat. I tur 1 försöker Valter få Albin att leka med honom. Trots att Valter ropar Albins namn flera gånger så få han ingen respons av Albin. Albin verkar ignorera Valters försök att få kontakt när han fortsätter snurra. Även Irma 21

22 och Ismael fortsätter snurra runt på mattan. Detta kan ses som en icke-verbal strategi för att utesluta Valter. Valter försöker sedan få Albins uppmärksamhet genom att dra i honom och det Albin då gör är att snurra bort från Valter, att fysiskt avlägsna sig från honom. Valter kommer sedan med andra förslag på något som han vill göra med Albin(tur 6), och då säger Albin rakt ut nej (tur 7). En av Corsaros strategier för att utesluta är att helt enkelt säga nej. Albin motiverar sitt nej med att säga att du kan inte bara tvinga mig att gå (tur 9). Man kan sedan tolka det som att Valter ger upp sina försök att få leka själv med Albin. Han gör då ett försök att få de andra barnens uppmärksamhet när han tar fram födelsedagsstolen(tur 12). Detta kan ses som ett försök att få bli innesluten, en önskan om att få vara en del av de andra barnens interaktionsutrymme. Albin svara på detta genom att ge Valter rollen som den som tittar på när de andra snurrar(tur 13). På det här viset har Valter fått bli en del av leken, fast ändå inte. Detta är en uteslutande handling med syfte att skydda den redan pågående gemensamma leken, de vill inte att fler ska träda in i interaktionsutrymmet och ser andra barn som ett hot. Observation 2 - Vi leker inte, bara ritar Anna och Astrid sitter i soffan i lekrummet. Astrid har ett brev som hon har gjort själv. Anna vill se efter vad som finns i brevet men får inte det för Astrid. Anna frågar då om Astrid kan visa hur man gör ett sådant brev. Flickorna hämtar papper och pennor och börjar rita. Då kommer Irma och ställer sig vid bordet och börjar stryka med ett strykjärn på ett vitt blankt papper. Tur Aktör Tal Icke-verbal handling 1 Anna Men inte det pappret! 2 Irma Varför? Tar pappret och håller upp det 3 Anna Därför det har vi inte, det skulle jag använda.till en grej 4 Astrid Man skulle lägga två här, i sin sån här, jag har två här Lägger något i brevet 5 Irma Får jag va med? Går och sätter sig på soffkanten där Astrid och Anna sitter 6 Anna Vi leker ingenting, bara ritar Analys 2 I denna episod kan vi se Annas verbala strategier för att utesluta Irma. Anna och Astrid har sedan tidigare etablerat ett interaktionsutrymme då Irma placerar sig i närheten. Att Irma sedan tar ett papper av flickorna kan tolkas som ett försök att vara med i aktiviteten. Anna nekar då Irma att ta pappret(tur 1) och säger det har vi (tur 3) och detta kan ses som ett verbalt försök att hävda äganderätten till ett objekt för att utesluta någon, och är en av Corsaros strategier. Irma går då sedan och sätter sig på soffkanten där Astrid och Anna sitter och frågar om hon får vara med(tur 5), hon använder verbala strategier för att få tillträde till interaktionsutrymmet. Det är Anna som 22

23 ger respons på Irmas fråga om att få tillträde till aktiviteten och hon säger vi leker ingenting, bara ritar (tur 6)Annas svar kan tolkas som en utslutande handling. Hon verkar anta att Irma vill leka och om de inte leker så kanske hon inte vill vara med. Man kan tolka det som att Anna att det inte är lika önskvärt att bara rita. Observation 3 - Ombytta roller Sofia, Astrid, Anna och Irma leker frisör. Sofia är frisören och fixar håret på Astrid som sitter på gäststolen, som de kallar den. Bakom Astrid sitter Anna på en stol, där nästa gäst på tur ska sitta, och Irma står och hänger på bordet bredvid de andra flickorna. Tur Aktör Tal Icke-verbal handling 1 Anna Nu får hon komma till mig Till Sofia. Syftar på Astrid 2 Sofia Okej då får du sätta dig här 3 Anna Åsså hade jag läppstift Ställer sig på frisörplatsen 4 Irma Sätter sig på stolen där Anna satt 5 Sofia Och en sån här som man snurrar håret med Håller upp hårrullar 6 Anna Kan du va gäst nu? Till Sofia 7 Sofia Ja 8 Anna Okej, då få du sitta där.. Pekar på gäststolen 9 Anna Börjar kamma Astrid som sitter i gäststolen 10 Sofia Nästa! Men jag skulle vara efter hon. Pekar på Irma som satt sig på stolen 11 Sofia Nu skulle jag va det. Nu skulle jag 12 Anna Det här va en tidning som..som vi..som vi låtsas att det va en tidning Håller upp en låtsastidning och ger den till gästen 13 Sofia Jag är efter hon Till Irma 14 Irma Nä..Jag satt bakom Anna 15 Sofia Mäh! Hon sa att jag skulle vara. Visst?! Syftar på Anna 16 Anna Nickar instämmande 17 Irma Men då har jag bara fårr vara en enda gång 18 Sofia Jamen du. 19 Astrid Jag har också bara varit en gång 20 Sofia Men då är det inge kul för mig. Visst? Men ledsen röst. Till Anna 21 Anna Skakarinstämmande på huvudet 22 Anna Nä det är det inte. Sofia har gjort noll gånger. Ingen gång 23 Irma Ja men behöver man sitta här då? Jag tänkte bara sitta här 24 Anna De som är bakom får va först. Så är det 25 Sofia Åh! Och jag va sist! Det är inge roligt! Går iväg och låter ledsen på rösten 26 Anna Sofia du ska vara först. Du kommer att sitta här Vänder sig om och tittar på Sofia 27 Sofia Nä jag vill inte det Men ledsen röst 28 Sofia Efter Irma!? 29 Anna Nej efter Astrid 30 Sofia Går tillbaka till flickorna och ställer sig bredvid och väntar på sin tur 23

24 Analys 3 Den här episoden börjar med att det är Sofia som är frisör och har en gäst, Astrid, och dessutom har Sofia två gäster, som de kallar kunderna, som står på tur. I tur 1 tar Anna över rollen som frisör då hon frågar om Astrid kan komma till henne. Och Sofia verkar inte ha något emot detta. Men Anna frågar sedan Sofia om hon inte kan vara gäst istället(tur 6). Att ta över ledarskapet, och rollen som frisör kan ses som den ledande rollen i leken, och att omvandla rollsammansättningen kan ses en uteslutande strategi. Att vara frisör ger möjligheten att bestämma över vilka som får ta del av interaktionsutrymmet och hur mycket interaktionsutrymme deltagarna får ta. Det här leder till att det inte finns någon stol kvar till Sofia och hon blir då utanför. Rollbytet behöver inte betyda att Anna hade för avsikt att utesluta Sofia men detta blev ändå en uteslutande handling. Sofia gör sedan flera verbala försök att få en roll i leken, ta del av interaktionsutrymmet. Hon argumenterar för sin rätt till en plats (tur 10, 11,13). Sofia söker också medhåll hos Anna(tur 15, 20). Annas nickningar som respons på detta kan tolkas som en inneslutande handling. Irma säger sedan att hon bara har varit en gång (tur 17) och sedan diskuterar flickorna hur många gånger de har varit fram tills Anna säger att Sofia varit noll gånger(tur 22). Det verkar här som om att det finns en ömsesidig förståelse kring lekens regler om att alla ska vara lika många gånger. Detta skulle kunna liknas vid en av Corsaros strategier, att hänvisa till godtyckliga regler. För det som sedan händer visar att genom att hänvisa till denna ömsesidiga regel så får Sofia vara med(tur 30). Det fungerade som en inneslutande handling. Observation 4 - Soffan Albin och Valter ligger i soffan i lekrummet. De har flera kuddar och en dyna över sig, nästan som en koja. De skrattar och fnissar. Ismael sitter på soffkanten och tittar på. Ismael hämtar en kudde och lägger på dynan. Albin och Valter fnissar under dynan. Tur Aktör Tal Icke-verbal handling 1 Albin Ska vi ta en till kudde? Tittar fram under dynan 2 Valter Aaaaa Fnissar 3a Albin Tittar fram under dynan, och en kudde ramlar ner på golvet 3b Ismael Börjar klättra fram mot pojkarna 4 Albin Här ta den! Plockar upp kudden 5a Albin Här här! Ta den! Skrattar 5b Ismael Kryper sakta fram och sätter sig på stolarna bredvid Albin och Valter. Tittar på dem 24

25 6 Albin Skrattar 7 Ismael Kittlar Valter på magen 8 Albin Lägger sig ovanpå Valter och skrattar 9 Ismael Slutar kittla och går iväg 10 Valter Hjälp hjälp! Håller på att glida av soffan 11 Albin och Valter Ramlar ner på golvet med dynan och alla kuddarna över sig. Skrattar. 12 Ismael Står vid sidan av och tittar på 13 Ismael Aaaaaaa! Springer upp i soffan och lägger sig ner 14 Ismael [Säger något på sitt modersmål] 15 Valter Ööööh! Ismael! Höjer rösten och tittar på Ismael 16 Valter Albin ska vi göra det igen? 17 Albin [Pratar nonsensspråk] Drar i Ismael 18 Valter Ismael! Ismael! 19 Albin [Pratar nonsensspråk] Till Ismael 20 Ismael [Låter likadant tillbaka] Flyttar på sig 21 Det va kul när vi ramlade ner Till Valter 22 Albin och Valter Tittar på varandra och skrattar. De tar dynan och kuddarna och klättrar upp i soffan och lägger dynan över sig 23 Ismael Sitter på soffkanten 24 Valter Ismael akta på dig! Ismael du måste gå! Analys 4 I den här episoden kan man se hur Albin och Valter ligger under dynan i soffan och skrattar och fnissar. Att skratta och fnissa kan ses som ett sätt för pojkarna att innesluta varandra. Ismael som har placerat sig på soffkanten tittar på pojkarna, detta kan tolkas som att han vill vara med i aktiviteten. Ismael gör till en början inga verbala försök att vara men han gör däremot upprepade icke-verbala försök att få vara med. Ismael börjar tex klättra fram(tur 3) mot Albin och Valter när de tappar en kudde i golvet. Det kan tolkas som att han ser en chans att få vara med. Ismael håller sig hela tiden i området runt soffan. Albin säger sedan till Valter att ta kudden(tur 4 och 5). Man kan anta att Albin därmed vill skydda interaktionsutrymmet, och hävdar äganderätten till kudden, vilket fungerar uteslutande mot Ismael. Genom att säga till Valter att ta kudden så visar Albin att det är de som leker, och innesluter sig själv och Valter i en gemensam aktivitet. Ismael kryper sedan närmre(tur 5 )och sätter sig på stolarna alldeles intill de andra två pojkarna. Han börjar kittla Valter på magen men får ingen annan respons än att Albin lägger sig över Valter och skrattar. Man kan tolka detta som att Albin och Valter utesluter Ismael genom att ignorera hans försök att träda in i deras interaktionsutrymme. Albin och Valter ramlar sedan av soffan(tur 11) 25

26 och då verkar det som att Ismael ser en chans att få vara med så han kliver upp i soffan säger då något till pojkarna men på sitt modersmål(tur 13 och 14) så de förstår inte vad Ismael säger. Valter säger då till Ismael. Man kan tolka det som att han vill skydda sitt och Albins interaktionsutrymme. Valter frågar sen Albin om de ska göra det igen(tur 16) vilket kan ses som en handling som utesluter Ismael genom att han innesluter Albin. Båda pojkarna gör sedan verbala försök att få Ismael att gå därifrån(tur 17, 18, 19), de klättrar upp i soffan och börjar leken på nytt så att Ismael måste flytta på sig. Slutligen så säger Valter till Ismael att han måste gå och att han måste akta på sig(tur 24). Detta är ett verbalt försök att avvisa Ismael från platsen, han får inte vara där längre. Det kan vara ett slags avvisande utan motivering. Den här episoden visar hur Albin och Valter utesluter Ismael genom ignorering och att verbalt avvisa honom från aktiviteten. Observation 5 Sitt här Det är precis innan lunchen och barnen sitter på samlingsmattan och väntar på att Sofia ska duka borden. Irma har satt sig på en stol, och har fötterna på en stol som står bredvid henne. Astrid sitter på golvet bredvid Irma. Albin, Valter och Ismael kryper runt, brottas, kittlar varandra och skrattar. Tur Aktör Tal Icke-verbal handling 1 Albin Sätter sig i ringen, nästan mittemot Irma. 2 Ismael Följer efter Albin och sätter sig bredvid 3 Irma Albin, sätt dig här! Pekar på den tomma stolen som hon haft fötterna på 4 Albin Går och sätter sig på stolen. Tittar på Valter och Ismael 5 Albin Sätter Armarna i kors, tittar på Valter och ler, Valter ler tillbaka 6a Irma Astrid, gå och sätt dig bredvid Albin. Astrid, gå och sätt dig bredvid Albin då kan ingen annan sätta sig bredvid han 6b Astrid Flyttar sig och sätter sig bredvid Albin 7 Valter Jag har ingen att leka med 8 Irma Kittlar Albin. Skrattar Analys 5 26

27 Den här episoden visar hur inneslutning och uteslutning kan fungera som verktyg i barnens relationsarbete och ta sig uttryck under en samling. Albin delar interaktionsutrymme med Valter och Ismael där de kryper, brottas, kittlar varandra och skrattar medan tjejerna sitter ner och tittar på. Albin sätter sig sedan och då säger Irma till honom att komma och sätta på stolen bredvid henne(tur 3). Att Albin får sätta sig på den stol som Irma haft fötterna på så att ingen annan kan sätta sig på den kan tolkas som ett sätt att göra anspråk på Albin som kompis. Hon uppmanar sedan också Astrid att sätta sig bredvid Albin(tur 6a), på andra sidan, så att Albin sitter i mitten. Det här kan tolkas som ett sätt för Irma att upprätthålla sin relation med Albin. Man kan se det som att Irma innesluter Albin och Astrid och därigenom utesluts också Ismael och Valter. Och för att göra detta använder Irma språket som verktyg. Delstudie 2 Förskolan Ugglan Observation 6 Kaninhuset Daniel, Åsa och Elin är tillsammans i byggrummet och leker tingeling. De sitter i en ring och bygger ett kaninhus och Åsa börjar prata med Elin om att hon sett tingeling hemma hos henne. Daniel börjar röra sig runt i rummet och hämtar klossar och fortsätter att bygga på huset. Tur Aktör Tal Icke-verbala handlingar 1a Elin Jag vet! När du blir fem år, då kan du och jag vara då kan du va hemma hos mig och sova Växlar mellan att titta på Åsa och på kaninhuset över 1b Daniel Har hämtat en kloss, sätter sig på golvet och sätter klossen på kaninhuset. 2a Daniel Titta Elin och Åsa kastar en snabb blick på kaninhuset 2b Elin Och då kan vi se på den tills vi har somnat. Flickorna tittar på varandra 3 Åsa Jaa! Hoppar till lite, glatt 4 Elin Då ska vi få godis. Elin tittar på Åsa som tittar på kaninhuset, som Daniel bygger på 5 Elin Klubba. 6 Åsa Ah! Tittar på Elin 7 Åsa Då ska jag få den röda och rosa. Du tar den röda jag tar den rosa. Flickorna tittar på varandra, Daniel tittar på huset 8 Elin Ja, och så ska vi få varsin glass, då blir det, Tittar på kaninhuset piggelin. 9a Åsa Ja, jag tar den största och du tar den minsta Tittar på Elin, fnissar lite 9b Daniel Tittar på Elin 10 Elin Men det finns inga såna! 27

28 11a Elin Vi tar bå vi tar samma minsta Gestikulerar med händerna 11b Daniel Titta Åsa! Pekar på kaninhuset 12a Daniel Åsa! Pickar på Åsas knä och tittar på henne 12b Åsa Tittar på kaninhuset 13 Elin Då blir dom lika stora. Tittar på Åsa 14 Åsa Jaaa! Till Elin 15 Elin Och de är jääättehöööga Gestikulerar med armarna 16 Åsa Ah! Jaaaaaa! 17 Daniel Lutar sig tillbaka och tittar på flickorna 18 Elin [ohörbart] Tittar på Åsa 19 Åsa Vad sa du? Tittar på Elin 20 Elin [ohörbart] Tittar på Åsa 21 Åsa Vad sa du? Tittar på Elin 22 Elin Smörgåsglass! Alla tre fnissar lite 23 Åsa Smörgåsglass? Tittar på Elin 24 Elin Eller Tittar upp i taket 25a Daniel Smutsglass! 25b Elin eller päronsplitt. Eller nogger. Ger Daniel en snabb blick, och tittar sen på Åsa igen. 25c Åsa Tittar hela tiden på Elin 26 Åsa Päronsplitt! Tittar på Elin 27 Elin Okej, då tar jag åååå Tittar på Åsa 28a Daniel Titta Åsa! Lutar sig mot Åsa, pickar med fingret på hennes axel 28b Åsa Jag tar päronsplitt å Tittar först på Elin, sen mot kaninhuset 29a Åsa [Irriterat] Jag ser! Jag ser! Jag ser! Tittar på Daniel, vänder sig mot Elin igen 29b Daniel Lutar sig bakåt, tittar ner på kaninhuset 30 Elin Jag tar päronsplitt ååå.. smutsglass Tittar på Åsa 31a Åsa Men jag tar päronsplitt ååå piggelin 31b Daniel Okej, ska jag stå på den hära!? Reser sig upp och håller ena foten ovanför kaninhuset 32a Åsa Neeej!! Tittar på kaninhuset och Daniels fot 32b Elin Slänger en snabb blick på kaninhuset, tittar på Åsa igen. Analys 6 28

29 I denna observation kan man se hur de två flickorna innesluter varandra genom att de talar om vad de ska göra när Åsa har fyllt fem år, episoden visar på ett relationsprojekt där flickorna upprätthåller och förankrar sin relation. 68 Dels innesluter de varandra verbalt, genom att tala om vad de två ska göra tillsammans, dels genom att prata med varandra, skämta, skratta och titta på varandra. Men man kan se hur Daniel gång på gång försöker få tillträde och dela deras interaktionsutrymme (i tur 2, 11, 12, 25, 28,31). När Åsa börjat titta på kaninhuset försöker Elin återta Åsas uppmärksamhet (tur 5), genom att precisera vilket godis de ska äta. Elin får respons, både genom ögonkontakt och att Åsa säger att de ska ta en varsin klubba, och på så vis delar de gemenskap. 69 Efter Daniels första verbala försök att få uppmärksamhet, som misslyckades, riktar han i tur 11 in sig på Åsa, och pickar på henne och talar till henne för att få del av interaktionsutrymmet. Åsa tittar på kaninhuset, men Elin fortsätter med samtalet, och ignorerar Daniels försök. Här kan man se hur flickorna utesluter Daniel genom att ignorera hans försök till uppmärksamhet. Åsa ger icke-verbal respons med en blick, men låter honom ändå inte få tillträde till interaktionsutrymmet, utan återgår istället till samtalet med Elin. Daniel försöker i tur 25 att istället för att avbryta flickorna bli delaktig i deras samtal, men även då blir han utesluten, Åsa ignorerar honom fullständigt, medan Elin bara ger honom en snabb blick. I tur 28 försöker Daniel återigen få Åsa att uppmärksamma kaninhuset, både verbalt och genom handling. Åsa utför då en uteslutande verbal handling, genom att snäsa av honom och visa att hon är irriterad, för att återgå till samtalet med Elin. Daniel försöker då få tillträde till interaktionsutrymmet genom att hota med att förstöra kaninhuset i tur 31. Han blir återigen sanktionerad, Åsa visar sin irritation genom att säga ifrån, och tittar på Elin igen, som i stort sett ignorerar Daniels försök. Man kan alltså i denna episod se hur flickorna innesluter varandra, och vill skydda sitt interaktionsutrymme och sin gemenskap mot Daniels intrång. De utesluter honom därför genom att ignorera honom, och ett par gånger snäsa av honom och visa sin irritation. Observation 7 Kortspel Sara, Ingrid och Jennifer sitter i en ring på golvet, och Sara och Jennifer spelar ett kortspel som Jennifer har gjort själv. Elin kommer in i rummet och sätter sig bredvid och pratar med dem på bebisspråk, men de pratar mest med varandra om spelet. Ingrid går ut ur rummet. Tur Aktör Tal Icke-verbala handlingar 1a Elin Det var, det var ett stort vilt djuj, som ätej människor Gestikulerar med händerna, tittar på Jennifer 1b Sara Tittar upp på Elin, tittar ner på korten igen 68 Bliding? 69 Corsaro, sociologi of childhood 29

30 2 Jennifer Men sluta, vi spelar faktiskt spel Ger Elin en snabb blick 3 Elin Okej Sätter sig stilla och tittar på 4 Sara Guuul.. Tar upp ett kort och tittar på det 5 Jennifer Man får behålla det 6 Jennifer Här. Bredvid Pekar på golvet 7 Elin och Mumlar Sara 8 Elin Får jag va med? Ställer sig på alla fyra och lutar sig mot Jennifer 9a Sara Nej Fortsätter titta på korten 9b Jennifer Sen 10 Jennifer För det här är.. lite svårt för dig.. så du kan inte Tittar ner på korten 11 Elin Joho! Står på alla fyra och lyfter upp ena benet 12 Jennifer Nej du kan inte Tittar på, och plockar med korten framför sig 13 Elin Njiiiiiii 14 Jennifer Det här är för svårt för dig 15 Elin Okej! 16a Sara Nu är det min tur! En, två, tre fyra, fem var ska jag lägga det här? Räknar korten på golvet och plockar upp det femte 16b Elin Backar, på alla fyra, bort från spelet 17 Jennifer Det kan du lägga där. Lutar sig fram och pekar på golvet framför Sara 18a Elin [ohörbart] kolla vad jag gör [utanför bilden] 18b Jennifer, Sara Fortsätter bara att titta på golvet framför dem 19 Elin Kryper tillbaka och sätter sig vid spelet / / [Ingrid har kommit tillbaka] 20 Jennifer Så, då har vi spelat färdigt. Börjar plocka ihop korten 21 Elin Får jag va med? Får jag göra det här nu? 22 Ingrid Jag vill också det Till Jennifer 23 Jennifer Men jag tror det rrr Tittar ner på korten hon plockar ihop 24 Jennifer..jag tror vi inte gör det här nå mer Tittar upp snabbt på Ingrid 25 Elin Va ska vi jöja nu 26 Ingrid Jag vet. Vi kan bygga en plats för en katt Tittar på Elin, plockar upp en 30

31 leksakskatt 27a Elin Neee! Vi kan väl leka kurragömma? 27b Ingrid Tittar på Elin 27c Jennifer, Sara Tittar på korten som de plockar med 28 Ingrid Okej 29 Jennifer Nä, Ingrid kan väl spela det här med Sara. Då delar jag ut korten. Ställer sig upp på knä för att börja dela ut 30 Elin Okej, då kan vi leka gömma! Ställer sig upp på knä, mot Jennifer, och sträcker upp armarna 31 Jennifer Nej! Vi ska titta på. Analys 7 Episoden börjar med att Elin försöker få del av interaktionsutrymmet som Jennifer och Sara delar. Det möts av en uteslutande handling från Jennifer, nämligen att hon ska sluta störa dem när de spelar spel. Detta kan man förstå som att Jennifer försöker skydda interaktionsutrymmet mellan henne och Sara, genom att hävda äganderätten till den plats de sitter på. Hon verkar dock inte ha något emot att Elin sitter bredvid, men hon vill inte att hon ska störa dem i deras aktivitet genom att prata med dem och försöka få deras uppmärksamhet. När Elin sen i tur 8 frågar om hon får vara med så svarar Sara med ett enkelt nej, och Jennifer försöker motivera uteslutningen med hjälp av godtyckliga regler eller omständigheter, nämligen att det skulle vara för svårt för Elin. Elin vill heller inte riktigt acceptera att det skulle vara för svårt, men Jennifer fortsätter hävda det för att utesluta Elin. Elin försöker senare i tur 18 få de andra flickornas uppmärksamhet, men de ignorerar henne, och hon kryper tillbaka och sätter sig bredvid dem igen. När de sen har spelat klart och både Elin och Ingrid vill spela så försöker Jennifer utesluta dem genom en vit lögn, och säger att de inte ska spela mer, vilket uppenbarligen inte var sant eftersom att hon lite senare förslår att Ingrid och Sara ska spela. Elin och Ingrid funderar på vad de ska göra istället (tur 25-28) och säger vi, vilket tyder på att de inkluderar alla de fyra flickorna, och vill dela interaktionsutrymme med alla fyra. I denna episod kan man se att framförallt Jennifer är den som utför de verbala uteslutande handlingarna, och hon använder sig av olika strategier. Hon hänvisar till godtyckliga regler, hävdar äganderätten till platsen och använder en vit lögn. Samtidigt kan man se att hon egentligen inte har något emot att Elin sitter med, och man kan alltså tolka det som att hennes uteslutandehandlingar mot Elin egentligen bygger på inneslutande av Sara, och försök att skydda deras interaktionsutrymme och gemensamma aktivitet som spelandet utgör. Observation 8 Gungan 31

32 Daniel, Evelina, Moa, Åsa och Elin gungar tillsammans på en stor gunga. Moa och Åsa står upp på varsin sida och gör fart, på ena sidan sitter Daniel och Evelina, och på andra sidan sitter Elin. Linda kommer in på det inhägnade området, på den sida av gungan som Elin sitter. (Till en början syns hon inte i videofilmen, varför hennes icke-verbala handlingar inte är med.) Tur Aktör Tal Icke-verbala handlingar 1 Linda Får jag [ohörbart] 2 Elin Det går inte, det blir för tuuungt! Tittar mot Linda 3 Moa Och det är för sent Tittar mot Linda 4 Åsa Ja Tittar mot Linda 5 Linda Men jag vill sitta i mitten eller bredvid Elin 6 Elin Men det var för seeent! Tittar mot Linda 7 Åsa Det var för sent! Tittar mot Linda 8 Linda Men varför fick jag inte gunga först då?! 9 Elin Men det är därför att du inte klev på! Tittar mot Linda 10 Åsa Jaa. Tittar mot Linda 11 Daniel Kommer du ihåg det? 12 Elin Så nu är det förse Tittar mot Linda 13 Linda Men ni sa ju att jag inte fi va pååå gungan! 14 Elin [ohörbart] Fnissar, tittar på Moa 15 Linda Skratta inte!! 16 Åsa Jag skrattar inte, Linda! Tittar mot Linda 17a Åsa Jag bjuder dig på mitt kalas! Tittar mot Linda 17b Linda Men dom andra skrattar! 18 Elin Och jag bjuder dig på mitt kalas! Tittar mot Linda 19 Åsa Jag bjuder dig på mitt Hello Kitty prinsessklubb och Tittar mot Linda 20 Moa Linda! Tittar mot Linda 21 Åsa mitt hello kitty prinsesskalas! Tittar mot Linda 22 Moa Linda, du får bli bjuden på mitt kalas! Tittar mot Linda 23 Elin Och mitt kalas med! Tittar mot Linda 24 Linda Men stanna farteeen. 25a Åsa Sätter sig ner 25b Elin Ta tag i min hand! Sträcker ut armen 26 Linda Men jag kan inte. Går framåt och sträcker ut armen lite 27 Elin Men ja v Var försiktig!! 28 Linda Men gungan kan ju gå på mig Går åt sidan och lutar sig mot gungställningen 32

33 29 Elin Men det var försent. 30 Åsa Men Moa stannar ju inte farten när jag försöker 31 Elin Stanna farten då! Till Moa Analys 8 Som Ivarsson skriver är gungan ett kulturellt verktyg som sätter ramar för barnens interaktionsutrymme. Den är en begränsad plats som kan fungera både inneslutande och uteslutande, eftersom att det inte får plats att vara så många barn på den samtidigt. 70 Linda vill vara med och gunga, men Elin säger att det blir för tungt, ett sätt att utesluta Linda genom att använda en vit lögn. Man skulle också kunna säga att det är en form av hänvisning till antal personer, att det är för många på gungan och därför blir för tungt. Även Moa skulle kunna sägas använda en vit lögn, eller möjligen godtyckliga regler, när hon säger att det är för sent, vilket även Elin och Åsa senare hävdar. Här, och även senare när de säger att hon inte klev på, så bekräftar de varandra och stärker sin gemenskap, genom att utföra dessa uteslutande motståndsstrategier mot Linda. När Elin sedan fnissar och säger något till Moa, blir denna inneslutning mellan barnen på gungan ännu starkare, och Linda blir upprörd och säger åt dem att sluta skratta. Då svarar Åsa att hon inte skrattar, hon bjuder Linda på sitt kalas, som ett sätt att bekräfta att de är kompisar och innesluta Linda i kompiskretsen. Även Moa och Elin vill sen bjuda in Linda till deras kalas, och Linda blir därmed verbalt innesluten, flickorna försöker verbalt upprätthålla och bekräfta sin relation med Linda, trots att hon fortfarande inte rent fysiskt blir innesluten. När hon ber dem stanna farten så sätter sig Åsa ner och slutar göra fart, och Elin vill hjälpa Linda upp på gungan, och i det läget kan man se att Elin och Åsa försöker innesluta Linda i den gemensamma aktiviteten. Frågan är om detta verkligen är ett genuint försök, eftersom att de inte istället försöker stanna gungan vilket förmodligen krävs för att Linda ska kunna komma upp, och återigen säger att det är försent. I tur 30 säger Åsa att det är Moa som inte stannar farten, och Elin säger åt Moa att göra det, vilket kan tolkas som att de gör ett genuint försök att innesluta Linda, och samtidigt kanske i viss mån försöker upprätthålla relationen med Linda genom att påstå att det är Moa som gör farten och därmed fortsätter utesluta Linda. Observation 9 Vi leker tingeling Elin och Åsa sitter I byggrummet och leker, dörren öppnas och Moa står i dörren. Tur Aktör Tal Icke-verbala handlingar 1 Moa Får jag vara med? 2 Elin Nä, vi leker tingeling Tittar på Moa 3 Åsa Joo, det får du. Tittar upp på Moa från klossarna 70 Ivarsson, 2003, s

34 hon bygger med 4 Elin [skriker] Nää, för jag bestämde leken! Tittar på Åsa 5 Åsa Men jag bestämmer att hon får va med, för [ohörbart] Tittar på klossarna 6 Elin [skriker] Men jag hitta på leken, så det är nej! Tittar först på Åsa och sen på Moa 7 Elin Men då får hon va en orange eller blåa Pekar på och tittar mot Moa 8 Elin Bestäm ee den blåa är bäst för hon kan flyga i regn. Tittar på Moa 9 Moa Okej, jag är den blå [dörren öppnas av en pedagog som ska hämta Moa] Analys 9 Moa kommer in och frågar om hon får vara med. Elin utesluter henne genom att säga nej för att de leker tingeling, vilket man kan tolka som att hon använder motståndsstrategin om godtyckliga regler. Men hennes lekkamrat Åsa säger att Moa får vara med, och i tur 4 så vänder sig Elin istället till Åsa och säger att Moa inte får vara med, och sen i tur 6 att hon hittade på leken och därför har makt att bestämma vem som får vara med och inte. Här kan man alltså hävda att Elin hävdar äganderätten till själva leken, och inte rummet eller något objekt. Åsa har relationsprojekt med båda flickorna, emedan Elin vill jobba med att innesluta Åsa och utesluta Moa ur leken och det interaktionsutrymme som leken utgör. I tur 7 ändrar sig dock Elin, för då erbjuder hon Moa en roll i leken. Observation 10 Överraskning på taket Elin sitter på taket på en lekställning, och Åsa har klättrat upp halvvägs. Då kommer Linda och säger att hon också vill vara med, och klättra upp på taket. Tur Aktör Tal Icke-verbala handlingar 1 Elin Det är en överraskning till dig Sitter på taket och tittar på Linda 2 Linda [skriker] Men jag vill ändå! Står precis bredvid ställningen och tittar på Elin 3a Elin Men det går inte, för det är en överraskning 3b Åsa Är på väg att klättrat upp, och har lagt ena benet på taket, men tar ner det igen och foten drar förbi precis framför Lindas ansikte 3c Linda Ryggar undan lite för Åsas fot 4 Linda Jag viiiill! Tittar på Elin 5 Elin Men det är en överraskning! Lutar sig mot Linda 6 Linda Men jag viiiill! 34

35 7 Åsa Du ser ju överraskningen! Tittar på Linda 8 Elin Du ser den! Lutar sig mot Linda 9 Linda Näeee Tittar ner, backar lite 10 Åsa Du får inte se den, och inte titta vad vi gör Tittar först på Linda, sen upp på taket 11 Åsa Det finns en ledtråd här uppe, fast inte till dig, visst? Pratar till Linda, tittar lite åt hennes håll, sen tittar hon på Elin och ler 12 Elin Skakar långsamt på huvudet 13 [tystnad] 14 Åsa Jag kan inte klättra upp Lägger upp ena benet på taket igen 15 Elin Du måååste klättra upp! 16 Åsa Men jag kan ju inte 17 Elin Hallå, Åsa, du kan hålla vakt där nere! Pekar ner på marken 18 Linda Går iväg Analys 10 Hela episoden börjar med att Elin försöker skydda sitt och Åsas interaktionsutrymme och utesluta Linda, genom att använda en vit lögn. Hon nekar Linda att klättra upp på taket för att det finns en överraskning där, vilket kan ses som ett sätt att utesluta Linda utan att behöva säga nej, hon kan istället bortförklara sig. I tur 7 säger även Åsa att det finns en överraskning, och hon och Elin delar därmed på den vita lögnen som kan ses som en form av inneslutning av varandra. I tur 10 säger Åsa att Linda inte får se överraskningen och inte titta på vad de gör, vilket kan ses som en mer direkt uteslutande handling. Även i tur 11 när Åsa säger att det finns en ledtråd, inte till Linda, utesluter hon Linda igen, och innesluter Elin när hon säger visst till henne, som för att dela på lögnen. Här kan man se hur Åsa och Elin delar en hemlighet och på så vis skapar gemenskap, eller en kamratallians. 71 Elin skakar på huvudet och håller med Åsa, och innesluter henne därmed, precis som när hon säger att Åsa måste klättra upp (tur 15). Man kan alltså i denna episod se hur Åsa och Elin jobbar för att innesluta varandra, och både direkt och indirekt utesluter Linda. Både genom att berätta en vit lögn och mer direkt säga till henne att de inte vill att hon ska vara med. Observation 11 Daggmasken Evelina har hittat en daggmask som hon lagt i en leksaksbil, Daniel och Linda kommer dit och är intresserade. 71 Evaldsson, 1993, s

36 Tur Aktör Tal Icke-verbal handling 1 Evelina Brrrm, brrum Sitter på huk och kör med bilen på marken, de andra står bredvid. 2 Daniel Får jag prova nu? Sätter sig på huk 3a Daniel Den får en stenbit. 3b Evelina Vänder sig med ryggen mot Daniel och fortsätter köra bilen 4 Evelina Brrrmm Ger bilen fart och släpper den så att den åker framåt 5 Daniel Nu är det min tur Reser sig och springer fram mot bilen och börjar köra med den 6 Evelina Ta lite grus i Går iväg mot sandlådan 7 Linda Jag vill också försöka köra Sätter sig vid Daniel 8 Evelina Kanske! Kommer tillbaka till de andra 9 Daniel [ohörbart] Ger bilen fart och skickar iväg den, reser sig upp och går mot sandlådan 10 Evelina Går mot bilen och sätter sig och kör med den 11 Linda Flyttar efter, och sitter snett bakom Evelina 12 [eventuellt sägs något] 13 Evelina Men du får inte hålla den Ställer bilen framför Linda 14a Linda Börjar köra med bilen 14b Evelina Reser sig och går mot sandlådan 15 Evelina Ska vi ta ljus sand i en hink? Stannar vid Daniel, och vänder sig mot honom 16 Linda Sitter kvar och kör en liten stund, lämnar bilen och går iväg Analys 11 I denna episod kan man se hur Daniel söker tillträde både verbalt och fysiskt, genom att både fråga och genom att fysiskt närma sig leksaksbilen. Evelina vänder då ryggen mot Daniel som en uteslutande handling, men innesluter honom sedan i leken genom att skicka fram bilen till honom, och han tar emot den. Evelina och Daniel har delar på interaktionsutrymmet kring leksaksbilen och masken, men även Linda vill vara med, och försöker få tillträde genom att både uttrycka det verbalt och att närma sig bilen. Evelina som var på väg bort kommer då tillbaka och 36

37 säger kanske, till Linda, och utesluter henne genom att inte garantera henne att få vara med i leken. Daniel kör tillbaka bilen till Evelina, och utför därmed en inneslutande handling gentemot henne, och när Evelina tar emot den och vänder ryggen till så utesluter hon återigen Linda, som fortfarande försöker få tillträde. Då Evelina ska gå iväg och hämta sand med Daniel, så erbjuder hon Linda att få köra bilen, men hon hävdar sin äganderätt till leken genom att sätta upp regler, att Linda inte får hålla i, vad jag antar är, masken. Hon går därefter fram till Daniel och frågar om vi ska hämta sand, hon utför alltså inneslutande handlingar mot honom både genom att skapa ett vi verbalt, och att gå fram till honom. 37

38 Diskussion I denna del kommer vi att diskutera de resultat vi kommit fram till med våra analyser i förhållande till studiens frågeställningar och den teori som vi grundar studien i. Vi kommer även att diskutera för- och nackdelar med metodvalet och de eventuella problem som uppstod i samband till fältarbetet. Resultatdiskussion Vi har observerat och analyserat barns interaktion och kamratrelationer med fokus på deras pågående relationsarbete. Vi vill börja detta diskussionsavsnitt med att upprepa undersökningens frågeställningar, vilka är: - Vilka strategier använder barn för att utesluta respektive innesluta varandra som en del av relationsarbetet? - Hur tar sig inneslutande och uteslutande handlingar uttryck? - Hur använder barn verbala såväl som icke-verbala handlingar som kommunikativa verktyg i relationsarbetet med andra barn? För att besvara vår första frågeställning om barns strategier för att innesluta eller utesluta varandra så har vi utgått från Corsaros uteslutningsstrategier, vilka vi nu kommer att diskutera våra resultat och analyser mot. Vi väljer att tematisera denna diskussion utifrån de olika strategierna. Vi kommer också att diskutera ytterligare strategier som vi tycker oss kunna se i vår empiri, som ett komplement till Corsaros strategier. Kompisbegreppet Förskolebarnen i denna undersökning har inte använt kompisbegreppet som verktyg i sina relationsprojekt i någon större utsträckning. Att som Corsaro menar använda motiveringen att man inte är kompis med någon som uteslutningsmetod är ingenting som vi kunnat se. Dock har vi sett hur barn använt en form av det i försök till inneslutning av varandra, i form av att de säger till varandra att de får komma på varandras kalas. Vi kan dra slutsatsen att dessa spontana inbjudningar inte är reella, utan snarare ett sätt att konstatera att man är kompisar, ett sätt att arbeta med relationsprojektet med någon och upprätthålla och befästa kamratrelationen. 38

39 Utan motivering Corsaro menar att barn ibland utesluter varandra genom att bara säga nej på frågan om de får vara med, utan att motivera varför. 72 Vi har sett detta, att barnen bara säger nej utan vidare förklaring, men också andra sätt att utesluta utan motivering. Vi har sett hur barn utesluter andra barn genom att säga åt dem att sluta, eller gå därifrån. Även sådan respons på tillträdesförsök kan ses som ett sätt att säga nej, då det handlar om en verbal uteslutningsstrategi utan motivering. Godtyckliga regler Vi har i vår empiri sett att barnen utesluter varandra genom att hänvisa till godtyckliga regler. Regeln om att alla ska vara en varsin gång i observation 3 kan ju verka rättvis och bra, men det är ändå en regel som man skulle kunna opponera sig mot, just för att den är godtycklig och inte egentligen fastställd. Att hävda att något är för svårt för någon som i observation 7 kan också ses som godtyckligt, och som ett sätt att kunna legitimera att utesluta någon, utan reell anledning. Även när de säger att det blir för tungt, eller att det är för sent för Linda att komma på gungan i observation 8 är det godtyckligt, eftersom att det i själva verket varken är för tungt eller för sent, men barnen skulle kunna hänvisa till att man måste vara med från början för att ha rätt att vara med, eftersom att stanna farten för att släppa på nya aktörer skulle innebära ett avbrott i den gemensamma aktiviteten. Även det kan alltså tolkas som en godtycklig regel, som förvisso skulle kunna verka rimlig, men måste ha förankring som regel för att inte kunna antas vara ett sätt att föröka utesluta någon. Hävda äganderätt till objekt eller plats Vi har kunnat se att barnen på olika sätt hävdar äganderätten till olika objekt eller den plats som tillhör leken. Detta för att kunna utesluta barn som gör anspråk på dessa objekt som ett sätt att få tillträde till aktiviteten. Men vi vill också påstå att vi har kunnat se hur vissa barn försöker hävda äganderätten till själva leken, och på så vis anse sig ha rätt att bestämma sådant som vilka som ska få vara med och vad dessa barn ska få för roll i leken. Dessa barn kan sägas ha viss status eller en ledarroll i den specifika situationen, även om den rollen inte är något statiskt. Vi kan se i episoderna att barnen förhandlar om dessa roller, och de som är med och delar interaktionsutrymmet kan göra anspråk på att ha någonting att säga till om i dessa situationer. 72 Corsaro, 1985, 39

40 Hänvisa till antal personer Vi har inte kunnat se att något barn har försökt utesluta någon annan direkt genom att säga att det är för många deltagare i hänseende till platsen. Däremot kan man diskutera huruvida det är en form av hänvisning till antal personer att säga att det är för tungt på gungan. I själva verket är det inte för tungt, men som vi tidigare skrivit så är ju gungan en begränsad plats, och kan fungera som ett kulturellt verktyg för uteslutande handlingar. Våra tillägg Vi har utöver Corsaros uteslutningsstrategier kunnat urskilja ytterligare några strategier för uteslutning som barn använder. Något som vi framförallt har sett är att barnen ignorerar det barn som försöker få tillträde till interaktionsutrymmet, dels icke-verbalt och dels verbalt. De ickeverbala ignorerande handlingarna kan man se genom barnens kroppsspråk och hur de tar ögonkontakt, att de till exempel vänder ryggen till och inte möter det andra barnets blick, utan tittar på den eller de barn som redan ingår i interaktionsutrymmet. I vissa fall ignorerades inte barnen som gjorde tillträdesförsöken rent fysiskt, men verbalt. Denna form av uteslutning skedde i form av avsaknad av verbal respons, barnen som redan delade interaktionsutrymmet verkade inte höra, eller svarade inte på det som sas. Vi har också sett exempel på hur barnen hittar på lögner för att utesluta varandra, och när barnen som delar interaktionsutrymme också delar dessa lögner så skapar de gemenskap och innesluter de varnadra ytterligare. Det är på detta sätt som Evaldsson menar att barn skapar kamratallianser, genom att dela hemligheter. Vi har också sett att barnen försöker undvika störningar i den pågående gemensamma aktiviteten genom att de avlägsnar sig från platsen, och på så vis utesluta det barn de lämnar bakom sig. Detta behöver inte alltid innebära att man går iväg, utan det kan räcka med att vända sig om och ta något steg från det barn som vill få tillträde. Dessa tre uteslutningsstrategier skulle vi vilja tillägga till de fem strategier som Corsaro beskriver. Dessutom vill vi diskutera några andra aspekter av relationsarbetets uteslutningar. Andra aspekter av hur uteslutande och inneslutande handlingar tar sig uttryck Utöver de strategier vi ovan har diskuterat har vi sett andra aspekter av barns relationsarbete som vi tycker har relevans när vi ser till de uteslutande och inneslutande handlingar som barn utför. Vi har sett hur barnen kan visa irritation i samband med de uteslutande handlingarna, vilket vi menar ytterligare förstärker det de säger eller gör, nämligen att de andra barnen inte är välkomna att deltaga i den gemensamma aktiviteten. Vi har också sett att barnen ofta använder fler än en uteslutningsstrategi, eventuellt anpassad efter vilken tillträdesstrategi som den är tänkt att bemöta. I flera av våra episoder kan man se, om 40

41 än en dominerande, så oftast flera olika typer av strategier. Vi kan alltså konstatera att barnen besitter en bred repertoar av uteslutande handlingar. Vi har också sett vad man skulle kunna kalla en mellanväg, då barnen som söker tillträde inte blir direkt uteslutna, men deras roll i aktiviteten är marginaliserad, och handlar snarast om att de får vara närvarande, men inte direkt deltagande. Vi uppfattar det inte som att barnen blir direkt uteslutna, men vill inte heller påstå att de innesluts i aktiviteten. Kanske är det ett sätt för barnen som delar interaktionsutrymmet att kunna undvika att utföra uteslutande handlingar, och slippa vara elaka mot sina kamrater, men ändå kunna fortsätta kontrollera interaktionsutrymmet. Vi har sett hur inneslutande av tidigare deltagare kan förstärkas med skratt och fniss, och lustfylldhet. Att skämtande och skratt är något som skapar gemenskap är också något som Evaldsson kommit fram till. 73 Deltagarna kan söka medhåll från varandra för att utesluta andra, vilket förstärker deras relation i aktiviten och fungerar ytterligare inneslutande för dem. Hur språket används Vi har sett att språket är oerhört betydelsefullt i barnens relationsprojekt. Precis som Säljö skriver hur människan genom språket blir delaktig i samhället, 74 kan vi se hur viktigt det är för barnens delaktighet i relationsarbetet. Samtalen mellan barnen är väldigt betydelsebärande, när det gäller själva innebörden och med tonfall, med skratt och så vidare. Praktiskt taget det mesta som sägs i dessa utvalda episoder kan ses som en del av relationsarbetet på något sätt, och det är inget unikt för just det materail vi presenterat, utan går att se i princip hela tiden och överallt. Dessa verbala handlingar förstärks med kroppsspråk och blickar, och det blir tydligt vad intentionerna med barnens handlingar är. De strategier och aspekter för uteslutande som vi ovan presenterat är resultat av verbala och icke-verbalt språk, och det är genom att analysera språket vi har fått fram resultatet och det är alltså mycket viktigt. Metoddiskussion Valet av metod har varit lämpligt för att uppnå syftet med denna studie. På förskolan Kräftan var barnen mycket intresserade av videokameran vilket vid vissa tillfällen påverkade deras agerande märkbart, vilket resulterade i att materialet inte gått att använda. Efter att ha filmat en dag med videokameran så byttes den ut mot en vanlig digitalkamera för att barnen kanske är mer vana med den typen av kamera. Det resulterade också i att barnen blev mindre intresserade av kameran, vilket kanske också berodde på att de vande sig vid situationen. På förskolan Ugglan så var det vid vissa tillfällen så att barnen kom fram och ville titta på kameran, och bad om att få bli filmade, men när väl filmandet kom igång var de inte längre så intresserade och verkade inte ta någon större notis om att de blev observerade. 73 Evaldsson, 1993, s Säljö, 2005, s

42 Vi tyckte att det var fruktbart att använda handkamera då det möjliggjorde att vi kunde följa barnen i deras aktiviteter och kunde filma överallt där barnen befann sig. Att dessutom få möjlighet att gå tillbaka och titta på situationerna igen, möjliggjorde större detaljrikedom och en mer objektiv återgivning av situationerna. Något som påverkade undersökningen var att vi inte fick godkännande av alla föräldrar till deras barns deltagande i studien. På förskolan Kräftan fick vi godkännande från 15 av 17 barn och på förskolan Ugglan fick vi godkännande från 15 av 23. Detta har dels berott på att barnen inte vistades på förkolan under de dagar som undersökningen gjordes och dels på att föräldrarna sagt nej. Det påverkade därmed i viss utsträckning vilka aktiviteter vi kunnat filma. Något annat som har påverkat är att på förskolan Kräftan så lekte barnen på eftermiddagarna ganska ofta tillsammans med barn från en annan avdelning. Det har gjort att visst material inte kunnat användas. För att säkra kvaliteten i en forskningsstudie är det viktigt att den har hög validitet och reliabilitet. Reliabilitet innebär att resultat och slutsatser är pålitliga. 75 Detta menar vi att vi kunnat uppnå då vi använt videoobservationer och därmed kunnat gå tillbaka till empirin under hela analysarbetets gång, och tittat ett upprepat antal gånger för att få djupare och bättre förståelse för vad som händer i situationerna. Validitet handlar om att man faktiskt undersöker det man avser undersöka och att det på så vis finns en röd tråd genom arbetet, det vill säga överrensstämmelse mellan studiens frågeställningar, datainsamling och analys. 76 Eftersom att vi har haft en etnografisk ansats och gjort observationer så anser vi att validiteten i vår studie ökar, då barnens interaktion sker i deras naturliga miljö. På så vis har vi undersökt hur barnens arbete med relationer kan se ut. 75 Einarsson mfl, 2002, s Ibid., s

43 Konklusion Vi har med denna studie velat belysa barns kamratrelationer, hur barn upprätthåller, befäster och bryter upp sina olika relationer med kamraterna inom förskolans sociala arena. Vi har fokuserat på de uteslutande och inneslutande handlingar som detta arbete innefattar, och sett på hur barnen använder språket, det verbala såväl som det icke-verbala, som verktyg i dessa processer. Vi fann att språket var mycket betydande, och ständigt användes som ett verktyg för inneslutning respektive uteslutning av kamraterna, och att barnens tillvaro på förskolan präglades i stor utsträckning av relationsarbetet. Vi har kommit fram till att barn använder olika typer av strategier för att utesluta varandra från pågående aktiviteter. Detta sker inte för att barnen vill vara elaka eller egentligen kanske ens syftar till att utesluta, utan vi tycker oss se att det är för att barnen värnar om det interaktionsutrymme som deras aktivitet skapar, och ser andra barn som ett potentiellt hot. Vi menar att barnen inte utesluter varandra med syfte att vara elaka, även om det kan uppfattas så av andra barn och vuxna. Detta tycker vi är intressant eftersom att vi upplever att det i allmänhet finns en strävan efter att alla ska få vara med och en syn som innebär att uteslutande handlingar enbart får negativa konsekvenser. Det är viktigt för alla barn att känna trygghet och att ha kamrater, men vi menar att uteslutande handlingar i sig inte är ett problem utan måste ses i ett vidare perspektiv. Uteslutande handlingar är istället viktigt för barn, då de är en förutsättning för att kunna skapa en gemenskap med de barn som ingår i interaktionsutrymmet. Vi tror därför att det är viktigt att som pedagog förhålla sig en aning kritisk till devisen alla får vara med, även om man självklart ska se till att alla barn känner trygghet och glädje i sin tillvaro på förskolan. Det skulle vara intressant att vidare studera hur pedagoger påverkar barns relationsarbete, då vi anser att det är vanligt förkommande att pedagogerna är med och styr mycket kring hur den sociala samvaron ordnas i förskolan. 43

44 Referenslista Litteratur Corsaro, William A., The sociology of childhood, Pine Forge Press, Thousand Oaks, Calif., 1997 Corsaro, William A., Friendship and peer culture in the early years, Ablex, Norwood, N.J., 1985 Einarsson, Charlotta & Hammar Chiriac, Eva, Gruppobservationer: teori och praktik, Studentlitteratur, Lund, 2002 Esaiasson, Peter, Metodpraktikan, konsten att studera samhälle, individ och marknad, Stockholm: Nordstedts Jurudik, 2007 Goodwin, Marjorie Harness, The hidden life of girls: games of stance, status, and exclusion, Blackwell, Oxford, 2006 Ihrskog, Maud, Kompisar och kamrater: barns och ungas villkor för relationsskapande i vardagen, Växjö University Press, Diss. Växjö : Växjö universitet, 2006,Växjö, 2006 Ivarsson, Pia-Maria, Barns gemenskap i förskolan, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. Uppsala : Univ., 2003,Uppsala, 2003 Ivarsson, Pia-Maria, Barns gemenskap i förskolan, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. Uppsala : Univ., 2003,Uppsala, 2003 s. 109 Jonsdottir, Fanny, Barns kamratrelationer i förskolan: samhörighet, tillhörighet, vänskap, utanförskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola, Diss. Lund : Lunds universitet, 2007,Malmö, 2007, s 153 Lindblad, Sverker, Sahlström, Fritjof & Ahlström, Karl-Georg (red.), Interaktion i pedagogiska sammanhang, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2001 Löfdahl, Annica, Förskolebarns lek: en arena för kulturellt och socialt meningsskapande, Institutionen för utbildningsvetenskap, Univ., Diss. Karlstad : Univ., 2002,Karlstad, Svahn, Johanna, The everyday practice of school bullying: children's participation in peer group activities and school-based anti-bullying initiatives, Acta Universitatis Upsaliensis,, Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2012 Säljö, Roger, Lärande och kulturella redskap: om lärprocesser och det kollektiva minnet, Norstedts akademiska förlag, Stockholm, 2005 Utbildningsdepartementet, Läroplanen för förskolan 98/11, Fritzes, Stockholm, 2010 Vygotskij, Lev Semenovic, Fantasi och kreativitet i barndomen, Daidalos, Göteborg, 1995 Wrethander Bliding, Marie, Inneslutandets och uteslutandets praktik: en studie av barns relationsarbete i skolan, Acta Universitatis Gothoburgensis, Diss. Göteborg : Univ., 2004,Göteborg,

45 Ytterhus, Borgunn, Barns sociala samvaro: inklusion och exklusion i förskolan, Studentlitteratur, Lund, 2003 Övriga källor 7 februari

46 Bilaga Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Besöksadress: von Kraemers allé 1, Uppsala Postadress: Box 2136, Uppsala Hemsida: Hej alla föräldrar! Vi är två förskollärarstudenter som studerar vid Uppsala universitet. Vi läser nu sista terminen och ska skriva ett examensarbete om barns sociala samvaro i förskolan. Examensarbetet kommer att baseras på videoobservationer av barns kommunikationsmönster, och vi har fått tillåtelse att genomföra dessa på XXXX. Det är naturligtvis viktigt att vi får målsmans godkännande av barnens medverkan, och vill därför gärna att ni fyller i denna blankett så att vi kan påbörja studien. Konfidentialitet och anonymitet Materialet som vi samlar in kommer endast att ses och analyseras av oss två, och resultatet kommer inte användas för något annat syfte än som underlag till vår uppsats. Förskolan och alla barn kommer att vara anonyma, och om ni ändrar er angående era barns medverkan så kan ni när som helst avbryta deltagandet. Om det är något ni undrar över så kan ni kontakta oss eller vår handledare. Kristin Ostblom, tel. nr., mejl Johanna Ulander tel. nr., mejl Katarina Gustafson (handledare) FD i pedagogik och lektor i Barn- och ungdomsvetenskap. Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Uppsala universitet. katarina.gustafson@edu.uu.se Tack på förhand! Tillstånd medgives till att mitt barn får delta i den ovan beskrivna studien [ ] Ja [ ] Nej Ort och datum Barnets namn Målsmans underskrift 46