Hur rörelsekompetenta är dagens barn och ungdomar?

Skolprojektet 2001 Hur rörelsekompetenta är dagens barn och ungdomar? Hoppa rep, slå en kullerbytta, dribbla en basketboll - är det färdigheter som tillhör historien eller kan våra barn det idag? Hur är barns allsidiga rörelsekompetens? Har de en funktionell motorik? Marie Nyberg Anna Tidén Institutionen för idrott och hälsovetenskap Idrottshögskolan Bakgrund I media konstateras ofta att barn rör sig mindre och är överviktiga samt att detta får konsekvenser för deras fysiska och psykiska hälsa. Vid besök hos lärarkandidater på praktikskolor har vi tillsammans med handledarna noterat att barnens allsidiga rörelsekompetens har försämrats på senare år. När skolprojektet 2001 planerades ville vi därför komplettera studien med en motorisk del för att undersöka barnens rörelsemönster ur en mer kvalitativ aspekt, det vill säga hur barnen rör sig och vilka rörelser de behärskar. Vårt syfte var att kartlägga vad barn i olika åldrar klarar av för rörelser. Om nu barn rör sig mindre, vilken rörelsekompetens har de då hunnit utveckla i olika åldrar? Vi ville också undersöka om det var möjligt att konstruera ett test för detta syfte, vilket skulle möjliggöra framtida studier och jämförelser med nu inhämtade resultat. Vid utformandet av testet har vi fört värdefulla diskussioner med lärare i grundskolan samt kollegor och studenter på Idrottshögskolan. Vi har även studerat motoriktester som använts i andra sammanhang och med andra syften. Dessa diskussioner och studier har legat till grund för det test som vi har konstruerat. I denna artikel kommer vi att relativt noggrant beskriva hur vi har konstruerat testet, på vilka grunder vi valt rörelser samt hur testning och bedömning har gått till. Det blir därför en kortare resultatdel där vi lyfter fram några rörelsestationers resultat samt en motorikprofil för olika årskurser. Vikten av motorisk kompetens Att barn leker och idrottar är viktigt för deras totala utveckling. Inte minst handlar det om att känna trygghet och tillit till den egna kroppens förmåga. Utveckling av motorisk förmåga i kombination med rumsuppfattning och perception är något som kan vara avgörande för hur man upplever och uppskattar fysik aktivitet. Det finns även risk för att barn med bristande tilltro till den egna kroppens förmåga väljer att inte delta i spontan lek, och därmed går miste om både rörelseträning och social träning. Har barnen inte en grundläggande motorisk kompetens eller känner att de behärskar sin kropp kan detta leda till att de inte prioriterar rörelse och motion senare i livet. I ett hälsoperspektiv kan detta ge negativa konsekvenser både fysiskt och psykosocialt. Det är viktigt att stimulera till lek och idrott i unga år eftersom motorisk träning då är extra gynnsam ur inlärningssynpunkt. De tidigt inlärda rörelserna tycks individen kunna bibehålla upp i vuxen ålder. De basfärdigheter och tekniska finesser som barn och ungdomar lär sig kan lättare utföras senare i livet. Om vi lär oss cykla som barn så klarar vi det även i vuxen ålder trots att vi kanske inte cyklat på flera år. Grundformer Vi ville studera rörelser som var av funktionell karaktär och som bygger på grundmotoriska rörelser som att åla, balansera, klättra, stödja, springa, rulla, krypa, kasta, fånga och hoppa samt kombinationer av dessa rörelser. 21

Bild 1. Rephoppning var en rörelsestation i motorikbanan. Eleverna hoppade jämfota, springsteg och med mellan hopp. Metod Då vårt syfte var att studera barns allsidiga rörelsekompetens valde vi metoden strukturerad observation. Vi ansåg att observation var den enda metod som var ändamålsenlig i detta sammanhang då fysiologiska mätmetoder endast mäter delar av rörelsekompetensen. En nackdel med observationsmetoden är att det kan var svårt att göra objektiva bedömningar, dvs. att tolka det man ser. För att på olika sätt säkerställa metoden så gjordes tydliga bedömningskriterier och anvisningar för hur testet och bedömningarna skulle gå till. Testet genomfördes i små grupper och med två funktionärer som instruerade och bedömde. Funktionärerna utbildades för att bedömningen skulle vara så tillförlitlig som möjligt. Viktigt var att miljön skulle upplevas trygg och att det skulle vara roligt för barnen att deltaga. Testet innehåller 16 olika rörelsemoment för åk 3 och 18 för åk 6 och åk 9. Det innebär att 16 stationer är desamma för alla årskurser förutom att höjder och tyngder var anpassade efter barnens ålder. Dessa rörelser är grundläggande för att utveckla olika färdigheter i lek och idrott Tester Då vi inventerade vilka olika tester som tidigare använts fann vi huvudsakligen att två former av tester dominerade. En form av tester var skapade för att användas på yngre barn i syfte att finna eventuella avvikelser från en normal motorisk utveckling. De andra testerna bestod av moment som vi uppfattade som mer inriktade på att mäta neuromotorisk kontroll istället för generell rörelsekompetens. Vi har tagit del av och hämtat inspiration från bland annat följande litteratur och befintliga tester. Se, upptäcka, förstå av Sandborg- Holmdahl, Jansson. De beskriver hur man med leken som metod kan observera barns motoriska förmåga. Vi blev intresserade av att utifrån deras metod utveckla ett mer omfattande test med fler observationsmoment och fler bedömningsnivåer. Åla samt rulla sidledes är två observationsmoment som även vi har med i vårt test. FBH-provet är ett komplement till boken MBD-barn av Bille, Brieditis, Steen, Ekström, Esscher. FBH-provet syftar till att fånga in barn med perceptuella och motoriska svårigheter i förskola och skola. Testet innehåller både finmotoriska och grovmotoriska prov. I vårt test har vi använt enbenshopp och jämfotahopp framåt som även finns med i FBH-provets rörelsedel. 22 MUGI är en förkortning av Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning och är konstruerat av Ingegerd Ericsson. I MUGI s observationsschema ingår bl.a. övningar med stor boll, hoppa på ett ben, hålla balansen på ett ben samt härma diagonala rörelser i leken Gör si, gör så. Rörelsestationer Vår utgångspunkt var att konstruera så neutrala och icke idrotts- eller könsspecifika rörelsestationer som möjligt. Stationerna skulle baseras på motoriska grundformer som kan anses generella och grundläggande för individens fortsatta utveckling. Dessa basala rörelsemönster anser vi vara viktiga för att deltagande i såväl spontan lek som organiserad idrott ska upplevas meningsfull och lustfylld. Stationerna bildar tillsammans en helhet som kan tänkas utgöra en miniminivå eller en rimlig basnivå. Rörelserna representerar stora delar av det uppnåendemål i Lpo-94 i Ämnet Idrott och hälsa, årskurs 5, som lyder: Eleven skall behärska grovmotoriska grundformer som att springa, hoppa, rulla, kasta och fånga samt med balans och kroppskontroll kunna utföra enkla danser och rörelseuppgifter till musik. Rörelser och grundformer De rörelser vi valde återfinns under respektive grundform. Rulla och rotera - kontroll av: Rulla stock rulla i sidled samt kroppspänning och rumsuppfattning. Kullerbytta framåt rulla i sagitalplanet samt kroppskontroll och rumsuppfattning. Hjulning (endast åk 6 och 9) - rotera i frontalplanet, rytm och koordination. Stödja - kontroll av: Stödja på raka armar mellan plintar samt förflyttning genom handgång - kroppspänning, styrka i bål och armar. Bygga tak, dvs. klättra upp baklänges mot ribbstol till handstående styrka, balans och kroppsspänning. Handstående, (endast åk 6 och 9) styrka, balans och kroppsspänning. Balansera - kontroll av: Balansgång framlänges och baklänges på bom dynamisk balans och kroppshållning. ( test av statisk balans återfinns i den fysiologiska testdelen). Hopp ned från bommen med uppgift att landa i balans. Åla - kontroll av: Åla under lågt hinder kontroll av diagonalt rörelsemönster samt smidighet. Hoppa - kontroll av: Jämfota hopp samt enbenshopp i

rockringar - fotavveckling/spänst, koordination samt dynamisk balans. Jämfotahopp samt springsteg i hopprep koordination och samordning av rörelser. Sidhopp över plint med satsbräda ansats och jämfota avstamp. Kasta - kontroll av: Kärnkast stillastående kaströrelsen. Kärnkast med ansats impulssteg samt samordning med kaströrelsen. Precisionskast avståndsbedömning, koncentration. Grundformer i kombination - kontroll av: Hjulning stödja och rotera, hand hand fot - fot- rytmen smidighet. Flå katt gripa, hänga och rotera, rumsuppfattning samt kroppskontroll, förmåga att lyfta sin kropp. Sidhopp samordning av ansats, jämfota upphopp, stödja, rotera i sidled samt landning i balans. Rephopp samordning av armar - och benrörelser samt timing med repbågen. Ta sig över/till hinder med hjälp av linor gripstyrka, styrka i armar, bål och höft samt koordination. Bollbana dribbla/studsa under förflyttning med riktningsförändringar, kasta fånga. Testets genomförande För att genomföra testet behövdes många funktionärer. Vi ansåg att det var viktigt att dessa var vana vid att se barn i rörelse. Därför var det lämpligt att använda studenter från Idrottshögskolans lärarutbildning som hade praktiserat på skolor. Vid informationsmöten med de blivande funktionärerna presenterades testet och bedömningskriterier gicks noggrant igenom. Funktionärerna fick även ett skriftligt material med testförfarande och bedömningskriterier att studera. Dessutom gjordes en videofilm med instruktioner och utförande av stationerna/rörelserna som visades för funktionärerna. Studenterna arbetade parvis och ansvarade för en tredjedel av stationerna. Det innebar att de blev extra skickliga på att bedöma de aktuella rörelserna. En av studenterna visade och instruerade rörelsen, den andra gjorde bedömningen. Ungefär fyra och sju elever fanns i varje grupp, och varje individ hade ett ordningsnummer för att testet skulle vara anonymt. Instruktionerna var reglerade så att alla barn/elever fick likadana anvisningar. Eleverna fick inte heller pröva eller öva på stationerna vid testtillfället. Rörelsen fick endast göras om ifall eleven uppenbarligen missförstått instruktionen. För att avdramatisera testförfarandet samlades gruppen/klassen för gemensam information där vi berättade om motorikbanan och delade in dem i mindre grupper. Efter en lättare uppvärmning gick sen eleverna till sina funktionärer. Vi strävade efter att testa flickor eller pojkar var för sig då vi uppfattade att detta innebar en lugnare och mer avspänd testsituation. Vid de fall då detta ej var praktiskt möjligt strävade vi efter att hålla ihop smågrupperna som rena pojk- eller flickgrupper. Vid samtliga tester var alltid någon av oss närvarande eller i närheten. Faktorer som alltid är av intresse vid fysisk testning är motivation och koncentration. Vid vissa tillfällen kunde vi se några trötta barn som kanske inte lyckades göra sitt bästa. Med tanke på antalet stationer och det stora undersökningsmaterialet så bör inte detta få något genomslag på det sammanlagda resultatet. Att barnen testades vid olika dagar eller vid olika tidpunkter på dagen tror vi heller inte har någon direkt påverkan på testresultaten. Alla fick liknade förutsättningar i övrigt. Då resultaten vi redovisar bygger på en motorisk kunskapsprofil eller ett medelvärde/summa kommer inte enskilda rörelsestationers eventuella felmarkeringar att få så stort genomslag i resultatet. Skulle däremot resultaten tolkas på individnivå, är felmarkeringar och feltolkningar av större betydelse. Bedömning av elevernas utförande Samtliga stationer bedömdes efter en fyrgradig skala. Bedömningsnivåerna var: Stora brister, Små brister, Tillfredställande och Mycket tillfredställande med tydliga kriterier för varje nivå. Den fyrgradiga skalan valde vi för att kunna urskilja elever med funktionellt rörelsemönster från de elever med små eller stora brister i rörelserna. Mycket tillfredställande användes då rörelsen kunde utföras med balans, rytm, precision och tempo. Denna nivå återfinns även som ett av betygskriterierna för MVG (mycket väl godkänd) på grundskolan för årskurs 9: eleven anpassar sina rörelser till de krav som olika aktiviteter och situationer ställer på exempelvis balans, precision och tempo. Här visas ett exempel på bedömningskriterier från grundformen stödja: Stödja Mycket tillfredställande (med precision, balans, tempo och rytm) Rörelserna utförs med väl avvägd kraftinsats, bra balans samt med styrka att fortsätta övningarna. Tillfredställande Rörelserna utförs utan större svårigheter och med bibehållen kroppsspänning. Små brister Rörelserna utförs med något svag kroppsspänning samt med svårigheter att fullfölja. Stora brister Mycket svag styrka i bål och armar, orkar ej genomföra eller vågar ej utföra övningarna Resultat motorikprofil Vi ha strävat efter att skapa en motorikprofil som kan ses som ett genomsnitt på ett barns allsidiga rörelsekompetens. Denna motorikprofil kan i framtiden jämföras med kommande studier. De olika bedömningsnivåerna har översatts till poäng där: Stora Brister motsvarar 1p Små brister motsvarar 2p Tillfredställande motsvarar 3p Mycket tillfredställande motsvarar 4p Poängen för de 16 stationer som alla elever i de tre årskurserna utförde summerades och grupperades i fyra kategorier. Lägsta möjliga summa av alla genomförda test är 16 poäng, dvs. Stora brister på alla rörelsetest, och högsta möjliga summa är 64 poäng som motsvarar Mycket tillfredställande på alla test. Lägst uppnådda resultat var 17 poäng och högst uppnådda resultat var 60 poäng. Det var således en stor spridning mellan olika elever Kategori 1, 16-32 p, motsvarar Små brister eller sämre på samtliga stationer. Kategori 2, 33-40 p, motsvarar Små brister på hälften av stationerna och resten av stationerna Tillfredställande. Kategori 3, 41-48 p, motsvarar Tillfredställande på fler än hälften av stationerna. Kategori 4, 49-64 p, motsvarar Tillfredställande och mycket Tillfredställande på samtliga stationer. 23

Diagram 1. Motorikprofil. Andel elever i respektive kategori från olika årskurser. Diagram 2. Motorikprofil. Andel pojkar i respektive kategori från olika årskurser. Diagram 3. Motorikprofil. Andel flickor i respektive kategori från olika årskurser. Diagram 4. Rephoppning. Andel pojkar respektive flickor som bedöms klara rephoppning tillfredställande eller mycket tillfredställande. När vi jämför årskursernas motorikprofiler kan vi se att merparten av eleverna i åk 3 befinner sig i kategori 1 och 2, medan merparten av eleverna i åk 9 återfinns i kategori 3 och 4. En tolkning av detta är att eleverna i åk 3 ännu inte har utvecklat alla de basfärdigheter som ingick i testet och att eleverna utvecklas genom skolåren. Lägg märke till att alla årskurser är representerade i alla kategorier. I kategori 3 återfinns lite mindre än 40 procent av eleverna i årskurs 3 och drygt 40 procent av eleverna i årskurs 6 och 9. Det betyder att ungefär hälften av alla elever i testet klarade att utföra fler än hälften av de testade stationerna tillfredställande. Anmärkningsvärt är att var tionde elev i årskurs 6 har stora eller små brister på samtliga stationer (Kategori 1), när ett av uppnåendemålen i åk 5 är, Eleven skall behärska grovmotoriska grundformer som att springa, hoppa, rulla, kasta och fånga samt med balans och kroppskontroll kunna utföra enkla danser och rörelseuppgifter till musik (Diagram 1) Hur ser då motorikprofilen ut för respektive pojkar och flickor? När vi studerar flickors och pojkars motorikprofiler var för sig kan vi utläsa stora skillnader. Av årskurs 3: s elever hade 12 procent av pojkarna och 19 procent av flickorna stora eller små brister på samtliga stationer (kategori 1). Motsvarande resultat i årskurs 6 är 8 procent av pojkarna och 14 procent av flickorna. I årskurs 9 hade var tionde flicka anmärkningsvärda brister i motorik. Hos pojkarna var det knappt två av 100 som hade lika stora brister. Är det så att många flickor i åk.9 har slutat/minskat sitt idrottande? Detta ska vi fortsätta att analysera när vi jämför motorikresultaten med enkäterna, samt viduppföljningsstudien. (Diagram 2+3) Resultat- enskilda stationer I denna artikel har vi valt att redovisa några enskilda stationers resultat. I rephoppning visar det sig att flickorna klarade denna övning betydligt bättre än pojkarna i de testade årskurserna. Både pojkarna och flickorna är bättre på att hoppa rep i årskurs 6 och årskurs 9, skillnaden dem emellan kvarstår dock. I årskurs 9 klarar ungefär hälften av pojkarna att koordinera rephoppning tillfredställande. Bland flickorna 24

i årskurs 9 är det nästan alla som kan hoppa rep i ett jämnt och kontrollerat tempo, dvs. det vi bedömt tillfredställande. (Diagram 4 och bild 1). I styrkerelaterade stationer som plintgång, linor och bygga tak har pojkarna klart bäst resultat i årskurs 9. På plintgång skiljer det sig så att en större andel flickor än pojkar klarar detta bäst i årskurs 6. I årskurs 9 däremot klarar pojkarna denna övning bäst.(diagram 5 och bild 2) En station med rörelser av koordinativ karaktär som jämfotahopp och enbenshopp visar att pojkarna i årskurs tre har stora problem att göra dessa hopp. Två av tre pojkar klarar inte att koordinera hoppen på ett sätt som bedöms tillfredställande. I årskurs 6 och 9 uppvisar de samma goda färdighet som flickorna, d.v.s. drygt 80 procent hoppar tillfredställande. (Diagram 6 och bild 3) Stillastående kärnkast är enklare att koordinera än kärnkast med ansats. Det syns tydligt hos både pojkar och flickor. Däremot klarar en betydligt högre andel av pojkarna att kasta på ett tillfredställände sätt vad gäller båda typerna av kast och i alla testade årskurser. (Diagram 7 och bild 4) Tekniska övningar som flå katt klarade även en del överviktiga flickor att utföra trots förhållandevis svag muskelstyrka. Detta beror med största sannolikhet på att de lärt sig denna teknik i yngre ålder och före puberteten. Detta styrker vårt påstående om vikten av att allsidigt träna samtliga grundformer i unga år. Eleverna fick i enkäten välja den person som de liknade mest i fråga om hur mycket de rör sig. Det visade sig att de barn som identifierat sig med en person som rör sig mycket, har relativt höga resultat på motorikbanan. Det är troligt att barn som rör sig väldigt mycket har stora möjligheter att utveckla en god motorik. Frågan är om kvalitativ rörelseträning i mindre omfattning kan ge samma resultat, och i sin tur inspirera till mer fysisk aktivitet? Med kvalitativ rörelseträning menar vi ett genomtänkt urval av ämnesinnehållet så att de grovmotoriska rörelserna tränas. Vid vidare bearbetning av materialet kommer vi att relatera skadefrekvens till motorikresultat samt analysera korrelationen mellan balansövningar i motorikbanan och uppmätta resultat på balansplatta. (Bild 5) Sammanfattning Sammanfattningsvis kan vi se att de Bild 2. Rörelsestationen där eleverna testades i att stödja på armarna och förflytta sig framåt på plinten. Diagram 5. Plintgång. Andel pojkar respektive flickor som bedöms klara av att stödja på armarna och gå framåt på plinten tillfredställande eller mycket tillfredställande. Diagram 6. Andel pojkar respektive flickor som bedöms klara jämfota- och enbenshopp tillfredställande eller mycket tillfredställande. 25

Bild 4. Eleverna testades i både stillastående kärnkast och kast med ansats. Bild 3. Jämfotahopp och hopp på ett ben testades genom att hoppa en serie hopp i små rockringar. Bild 5. Flå katt, en teknisk övning som kan vara svår att utföra om man inte lärt sig den tidigt. Diagram 7. Andel pojkar respektive flickor som bedöms klara stillastående kärnkast och kast med ansats tillfredställande eller mycket tillfredställande. flesta barnen klarar sig relativt bra i motorikbanan. Det är dock oroande att i genomsnitt drygt 10 procent har små brister eller sämre på samtliga stationer (katerori 1). Även de äldre eleverna som återfinns i kategori 2 och har små brister på på hälften av stationerna bör noteras. Att pojkar klarar styrkekrävande stationer bättre än flickor efter puberteten är inte så konstigt, det betyder bara att flickorna kanske bör träna mer styrkerelaterade övningar för att öka eller bibehålla en god styrka. Pojkarna utvecklas senare när det handlar om att koordinera arm och benrörelser och det visar sig bland annat i rephoppning och jämfota hopp. I de stationer som innehöll grundformer i kombination som sidhopp, flå katt, linor mm, kan vi se att de barn som lärt sig detta innan puberteten faktiskt bibehåller en god teknik trots att styrka och tyngdpunkt i kroppen förändrats. Vi anser det är mycket viktigt att rörelseträning genomförs med väl planerat innehåll och med attraktiva arbetsformer. Teman som exempelvis Djungelbanor och Harry Potter äventyr kan stimulera till spännande och roliga miljöer där barnen tränar motorik på ett lustfyllt sätt. De rörelser som stationerna representerar kan mycket väl finnas med i det lektionsinnehåll som planeras, men då inte med betoning på testning. Ansvaret för att skapa inspirerande rörelsemiljöer som stimulerar barns motoriska utveckling bör delas av hem, skola, kommun och idrottsrörelse. Det är viktigt att barnen lockas till lek och idrott så att många tillfällen ges till motorisk grundträning. Skolan bör ta ansvaret och garantera att uppnåendemålen i åk 5 uppnås samt upprätta åtgärdsprogram/träning för de barn som ej uppnår målet. Litteratur och tester Bille, B.mfl, FBH provet, Motorika 1992 (test) Duesund, L. Kropp kunskap och självuppfattning, Liber utbildning 1996 Engström, L-M. Idrott som social markör, HLS förlag 1999 Ericsson, I. MUGI. Rapport från ett LUVA projekt, 1988 (test) Friidrottens grundtränarpärm, Svenska friidrottsförbundets förlag, 1993 Gustafsson, B., Hugoh, S-B. Full fart i livet, Cupitas Discendi, 1987 Gärdsell, P, Idrottsforskaren nr 2, Svebi.2001 Hannaford, C. Lär med hela kroppen, Svensk översättning, Brain Books AB.1995 Henderson S.E., Sugden,D.A. Movement ABC, Svensk översättning. Psykologiförlaget, 1992 Lindevall, S. mfl, Metodik i redskap, Svenska gymnastikförbundet 1991 Lpo-94, kursplaner i ämnet Idrott och hälsa, Skolverket. Sandborgh Holmdahl, G., Jansson,Y. Se, upptäcka och förstå, Ekelunds Förlag AB 1992 (test) Schmidt, R.A., Wrisberg, C. Idrottens rörelselära och motoriska inlärning, Svensk översättning, SISU Idrottsböcker 2001 Åhs, O. Utveckling genom lek och idrott, Natur och Kultur. 26