Svensk djurhållning utan soja

Svensk djurhållning utan soja Välkomst, inledning Elin Windfäll, LRF Kraftsamling växtodling I nuläget kan importerad soja från Sydamerika i foderstaten innebära att svensk animalieproduktion kritiseras för sojaodlingens negativa miljö- och sociala konsekvenser i framförallt Brasilien. Näringsmässigt går det i många fall att ersätta den importerade sojan med andra proteinkällor. Workshopens syfte är att representanter från intresseorganisationer, forskning, foderproducenter, fröfirmor, rådgivning och konsumenter tillsammans skall arbeta med att identifiera de största hindren, flaskhalsarna, för att uppnå ett foder fritt från importerad soja och vad vi kan göra för att minska dem. Det är ett aktuellt ämne som har diskuterats på flertalet möten och seminarier under vintern. Målet med workshopen är: att konkretisera de (tre) största problemen för att uppnå ett foder utan importerad soja; att arbeta fram konkreta förslag på lösningar; att ta fram en handlingsplan. Svensk djurhållning utan soja? Margareta Emanuelsson, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU Importen av soja var 2008 248 kton, varav 115 kton till nöt, 95 kton till fjäderfä och 33 kton till grisarna. Den totala användningen minskar något, till stor del beroende på ökad produktivitet (färre djur), för fjäderfä en svag ökning under 2000-talet. Till fjäderfä utgör ungefär 17,5 procent av allt foder av soja, och av förbrukade 95 kton går 80 procent till uppfödning av slaktkyckling. Till grisar utgör soja ungefär tre procent soja av allt foder hälften av en beräknad foderförbrukning på 1 Mton blandas på gården. Direktförsäljning till lantbrukare är inte med i SJVs statistik, vilket innebär att den faktiska förbrukningen av soja kan ligga omkring 50 kton. Till nötkreatur utgör soja omkring 11 procent av försålt kraftfoder, 115 kton; grovfoder och hemmablandning pekar mot att soja skulle utgöra ungefär tre procent av mängden foder till mjölkkor inklusive rekrytering. Köttdjur förbrukar endast någon enstaka procent. Sojans fördelar är bra aminosyrasammansättning, prismässigt konkurrenskraftig, passar alla djurslag och finns i stora volymer. Sojans baksidor är marktransformering i Brasilien, bekämpningsmedelsanvändning, minskad biologisk mångfald, långa transporter, etiska övervägande och risken för spridning av salmonella. Till värphöns där metionin och lysin är begränsande aminosyror är det potatisprotein, fiskmjöl, rapsmjöl, skummjölk och kasein som har den mest optimal sammansättningen, soja har något lägre metioninhalt, men inblandning gynnas av lågt pris och stor tillgång. Kan sojan ersättas i foder? Till värphöns och slaktkyckling kan sojan ersättas med baljväxter och rapsprodukter, potatisprotein, solros eller hampa under förutsättning att vi får använda renframställda

aminosyror. För ekologisk produktion, som inte tillåter syntetiska aminosyror fungerar endast fiskmjöl. I ett standardfoder ersätts sojan av ärter, maltgroddar och potatisprotein. Solroskaka upp till 30 procents inblandning kan tillsammans med potatisprotein och ärt ge ett foder med acceptabel viktsökning och foderförbrukning. Möjligheten att genom så kallad agro-aqua-cirkulation, där musslor renar näringsrikt avloppsvatten och återförs som foder, skulle kunna fungera för ekologisk produktion. Till slaktsvin och suggor kan sojan ersättas med baljväxter och rapsprodukter, drank, potatisprotein och tidigt skördad vall fungerar om vi får använda syntetiska aminosyror. I några försök har ärter och raps till smågrisar gett öka foderförbrukning och minskad daglig tillväxt jämfört med sojakontroll. Problem för ekologisk smågrisproduktion. Ändrad utfodringsstrategi med enhetsfoder som utnyttjar kompensatorisk tillväxt, gör det möjligt att ha mindre koncentrerat foder. Tidigare tveksamhet att ge åkerböna till suggor på grund av befarande effekter på fruktsamhet och lägre smaklighet har börjat vika i takt med att det kommer nya vitblommiga sorter. Till mjölkkor och ungdjur finns tack vare idisslarnas annorlunda foderutnyttjande gott om ersättningsprodukter, ex rapskaka, baljväxter, sockerbetsbiprodukter, drank (dock ej enbart), potatisprotein och majsglutenmjöl. I ekologisk produktion får man inte använda drank eller värmebehandlat rapsmjöl, vilket gör det svårare. Försök med drank och raps, enbart och i blandning, visar att raps har mycket gynnsam effekt på mjölkproduktionen, men råproteinhalten i grovfodret har större betydelse än proteinfodermedlet. Varför används inte fler av alternativen? Priset, naturligtvis, men även tillgång. Speciellt potatisprotein och majsgluten är dyrt, och musselmjöl finns inte tillgängligt, solrosor och hampa kan bli tillgängligt i större volymer, och tillgången till drank är beroende av energipolitiken agroetanol eller ej, soja från Italien eller Östeuropa kanske på sikt. kostar det om man bara skulle använda endast europeiska foderråvaror till mjölkkor (prisnivå 2005)? Enligt Margaretas egen beräkning är kostnaden cirka 10 öre per kg mjölk vid 9 000 kg ECM, och cirka 11 12 öre vid en avkastning på 10 500 kg beroende på dyrare råvaror och svårigheter att hitta bra fettråvaror, vilket leder till sänkt fetthalt. Råvarutillgång i Sverige raps numera i samma volymer som före avregleringen, ärter och åkerbönor Vilka volymer kan det bli fråga om? Ärter och åkerböna, som idag odlas på cirka 20 000 ha, skulle behöva öka till 130 000 ha, vilket skulle ge ett tillskott på 315 000 ton. Raps skulle behöva öka från dagens cirka 100 000 ha till 180 000 ha raps för att öka med 160 000 ton. Det sammanlagda tillskottet på 475 kton råvara motsvarar knappt de 250 kton soja som importeras idag. Konsekvenserna skulle bli ett något fördyrat foder, vilket i sin tur kräver ett höjt pris på marknaden. Fortfarande kvarstår problemen i fjäderfä och i ekologisk produktion. Ökad inhemsk proteinförsörjning

Lars Hermansson, Svenska Foder EUs självförsörjningsgrad avseende protein är endast 28 procent, och soja utgör två tredjedelar av den totala proteinfodermängden. Raps utgör 14 procent, solros 6 procent och baljväxter 3 procent. I Sverige står soja för 51 procent av råprotein i foder, medan raps står för 40 procent och baljväxter 1 procent i industritillverkat foder. Förklaringen till varför vi använder så mycket sojamjöl till foder är att det är ett mycket bra proteinfodermedel med hög proteinhalt, bra proteinkvalitet, smakligt för de flesta djurslag, har få begränsningar och oftast är prisvärt. Dock har kostnadsutvecklingen förskjutits till sojans nackdel på senare tid. Alternativ till soja Animaliska fodermedel är högvärdiga men inte realistiska. Fiskprotein innebär en rovdrift på vikande bestånd, mjölkprotein är för dyrt, liksom potatisprotein, som bara finns i små volymer, medan köttmjöl möjligen kan fungera med gris till fjäderfä och fjäderfä till gris, men är etiskt problematiskt. Vegetabiliska alternativ är rapsmjöl, som redan i dag blandas in så mycket som möjligt och även importeras för att täcka behovet. Rapsen har vissa smaklighetsproblem till grisar, men inte till kor. Europeisk solroskaka kan vara intressant, medan palmkärnexpeller har låg proteinhalt, lågt pris och framförallt har en intressant fiberfraktion. Drank antas på sikt minska i tillgång, medan majsgluten är alldeles för dyrt. Till grisar är lysin första begränsande protein, och ärter är den bästa lysinkällan, däremot är halten metionin låg, vilket ställer till problem i ekologisk odling, där metionin begränsar i synnerhet till fjäderfä. Försöksodling av sojabönor görs på Öland och Gotland, och har gett hyfsade skördar och kvalitet, men också sen mognad, in i november månad, vilket ställer mycket specifika krav på odlingslokaler. Lupiner kan fungera på lite lättare jordar och ger en hög råproteinskörd, upp emot 2 000 kg/ha, jämfört med 1 300 kg i sojaförsöken. En ökad odling av baljväxter är den mest intressanta lösningen, och frågan är vad djuren kan betala i fodret. Vid ett spannmålspris på 1,02 kr/kg och sojapris på 2,84 går ärter in vid ett pris 1,51 till gris och fjäderfä, medan nöt betalar 1,22; åkerbönor går in vid 1,63 till gris, 1,54 till fjäderfä och 1,37 till nöt: lupiner går in vid 2,00 till gris, 1,73 till fjäderfä och 1,57 till nöt. I hushållningssällskapens efterkalkyler för 2009 visade sig ärt och åkerböna vara bättre än spannmål både på tb1- och tb3-nivå. I år stor efterfrågan på åkerbönor, priset ligger dock cirka 20 öre för högt i förhållande till spannmål. Med ett pris cirka 40 50 öre upp visar HIRs efterkalkyler att det redan idag är lönsamt att odla foderärt, raps och åkerböna. Förbjud inte sojamjöl, utan stimulera alternativ användning, sammanfattade Lars. Lupiner, åkerbönor och ärter är mer värda till gris och fjäderfä. Det är alltså bara att sätta igång och odla. Odling av svenska proteingrödor har stor potential Ulrik Lovang, Lovang Lantbrukskonsult avgör ökad odling?

Den viktigaste faktorn är lönsamheten. Skörd 2009 var omväxlingsgrödorna det vill säga oljeväxter och baljväxter de bästa grödorna, inte höstvete. Intresset från handeln måste också öka, även om fodertillverkarna börjar vakna. Växtföljden kan inverka begränsande, eftersom det inte går att få in varken oljeväxter eller baljväxter för ofta i växtföljden. En annan faktor som påverkar odlingen är möjligheterna till ogräsbekämpning, vilket i viss mån begränsar odling av ärt, där preparat saknas. Den mellansvenska växtföljden domineras av stråsäd, som återkommer fem år av sex. Genom att byta ut en av fem grödor mot omväxlingsgröda och odla oljeväxter eller baljväxter vart tredje år skulle det innebära en potential på proteingröda på en tredjedel av den tröskade arealen, eller cirka 400 000 500 000 ha. Vid en skördenivå på tre ton per hektar i oljeväxter och en möjlig areal på 175 000 ha skulle ge 525 000 ton, medan 3,5 ton ärter eller åkerböna per ha och potentiell areal 175 000 ha, skulle ge 612 000 ton. Lin med 1,8 ton/ha och 35 000 ha skulle ge 63 000 ton, och inhemsk soja med 1,5 ton/ha på 1 000 ha, skulle ge 1 500 ton. Sammanlagt skulle vi kunna få fram närmare 1 200 kton, varav 800 kton tillskott jämfört med idag. Odlingen är inte problemet, utan handeln, störst potential finns i ärt och åkerböna, och vi behöver utveckla industriprocesser för att förädla proteinkvaliteten, summerade Ulrik. Protein från svenskodlad soja möjligheter och begränsningar Fredrik Fogelberg, JTI Soja är intressant genom sitt höga innehåll av protein, en bra balans mellan olika aminosyror, den kan användas direkt på gården till mjölkkor, och fodret har hög smaklighet och är även ett intressant livsmedel. Det finns idag sorter som går att odla i Skåne, på Öland och troligen även på Gotland, och för 2010 planeras odling på 20 ha. Försöksodling i hektarskala har pågått sedan 2006 på varma jordar och jämna fält på grund av lågt placerade baljor. I svenska odlingar har proteinhalten legat kring 42,7 procent protein och med 17,2 18,5 procent råfett. Skördenivå omkring 1,5 ton, vilket ger en proteinskörd på cirka 640 kg/ha. I de odlingstekniska försök som pågår undersöks radavstånd, såtid och sorter, medan beräkningar av produktionsekonomi bara hunnit påbörjas. För ekologisk produktion, där alternativen till soja är få eller obefintliga, kan odling av ekologisk soja på hemmaplan vara ett intressant alternativ om man kan klara ogräsen. Det krävs ogräsharvning och/eller radrensning, och tillgång till stallgödsel är en fördel om man vill uppnå en lite högre och jämnare avkastningsnivå. Åkerböna är ett annat alternativ, som går utmärkt att odla i Götaland, och med viss risk i Mellansverige. Skördenivån är 2,5 4 ton, och proteinhalten cirka 30 procent, vilket ger en proteinskörd på 750 1 200 kg/ha. Användning direkt till nöt upp till 25 procent av fodret. Workshop Annika Åhnberg De viktigaste hindren:

Identifiera de viktigaste hindren för att ersätta soja med inhemskt producerade proteinfodermedel. 1. Kunskap (29 kryss) Osäkerhet kring odlingsteknik, sorter. Hur säkra tillgång till foderråvaror? Osäker prisbild. Lösningar: För ut mervärden och kunskap till producenterna enhetligt budskap. Goda exempel. Lyft fram ambassadörer som kan ekonomi, system, grödor. Förmedling, rådgivning, befintlig kunskap Strategisk satsning på forskning och utveckling vad fungerar här? Ta fram sorter befintliga, förädling egen förädling i Sverige? Material anpassat till nordiska förhållanden. För ut den kunskap som redan finns om grödor och odlingsteknik. Finansiering 2. Marknaden (19 kryss) Svensk mjölk, foderföretagen, branschorganisationer, Svenska Pig, Svenska Fågel, fackpress Svensk Mjölk, Svenska Pig, Miljörådgivare, Greppa näringen, konventionell rådgivning. SLU, JTI, SLF, SJV, Svensk Mjölk, Svenska Pig SW, Scandinavian Seed, SLU, Findus SLU, rådgivare, fackpress. SLF Osäkerhet kring ekonomi för både odlare och djurproducent, merkostnader. Etablerade system som hindrar nya råvaror och produkter Är konsumenten beredd att betala (och för vilka mervärden)? Identifiera och utveckla mervärdet för produkter baserade på inhemskt/inomeuropeiskt proteinfoder konceptutveckling, naturbeteskött, mjölk tydlig koppling Hjälp bonden rädda regnskogen hela pengen till bonden Avsättningsgaranti med prissättning kopplat till soja/sustainable soya Kommunikation och kunskapsbank med media som primär målgrupp 3. Vanans makt (10 kryss) Handeln tillsammans med producenter Foderindustrin Producentorganisation tillsammans med handeln Brist på kunskap hos dem som behöver de fördomar, gammal kunskap lever kvar.

Attityd hos odlare och djurproducenter. Vågar inte minska sojan. Hitta goda exempel och entusiaster; fältvandringar och temadagar Höj statusen för odlingen klarar du av att odla åkerbönor? Skapa mötesplatser för odlare och köpare, erfaträffar. 4. Industrin (6 kryss) Foderindustrins iställning, rådgivning Brist på tydliga signaler, ex prissättning Rådgivningsföretagen Alla Rådgivningsföretagen, branschorganisationer Logistik volym, leverans, lagring; direkthandel odlare djurproducent. Utsädesproduktion med framförhållning Tydlig och tidig prisbild Långsiktighet i engagemang 5. Jordbrukspolitik (4 kryss) Reglering av efterfrågan och utbud Lönsamhet, prisbild Klimat, anpassning till globala klimatprogram Tillämpad FoU Stimulanspaket kunskap, stöd Diskussion SW, Scandinavian Seed Handeln Alla Finns en risk att vi drar på oss kostnader som kan minska den svenska produktionens konkurrenskraft? Visst har media påverkat, men vi är också mer sårbara eftersom vi importerar Protektionism, mervärde på marknaden, mediaberedskap vilket problem är det vi ska lösa? Vi bör inte låsa oss fast i närodlat, eftersom det är ett europeiskt problem. Vi köper in proteinfoder för 750 MSEK utanför EU. För ekologisk produktion ett grundvillkor. Tillgång till utsäde är avgörande för att odlingen ska kunna öka, eftersom inga utsädesfirmor producerar för lagret. Hur går vi vidare?

Ansvar för fortsättningen ligger hos PA och LRF, dokumentation, koppla på andra aktörer. Ett nätverk där deltagarna kan medverka Temagrupp PA/Facebookgrupp Undergrupper efter indelningen i fem problemområden (se ovan). En erfagrupp som går vidare med odling av soja. Ytterligare workshops med livsmedelsindustrin och handeln (gärna även konsument). Bygga en kunskapsbank på basis av dagens workshop och presentationer: Grödor, produktionsteknik, marknad, prisbild, utfodring. Arbeta med kunskapen som bas mot politiker. Rådgivningen avgörande; Greppa näringen en kanal ut till lantbrukarna.