Ungdomsboendet Ett steg mot självständighet Maria Olsson Handledare: Lars Dahlgren Umeå Universitet Sociologiska Institutionen Socialpsykologi avancerad nivå D-uppsats, 15 högskolepoäng VT-2012
Innehåll 1. Inledning... 4 1.1. Syfte... 5 1.2. Frågeställningar... 5 1.3. Disposition... 5 2. Metod... 6 2.1. Val av metod... 6 2.2. Urvalskriterier och källkritik... 7 2.3. Insamlandet av data... 8 2.4. Sökmetoder... 9 2.4.1. Konsultation... 9 2.4.2. Manuell sökning... 9 2.4.3. Datorbaserad sökning... 10 2.5. Metodologiska överväganden... 10 3. Begreppsdefinition... 11 4. Normbrytande beteende... 12 4.1. Normbrytande beteende forskning och teori... 13 4.1.1. Ekvi- och multifinalitet... 13 4.1.2. Bioekologisk teori... 14 4.1.3. Den sociala utvecklingsmodellen en teori om antisociala beteenden... 14 4.1.4. Riskfaktorer... 16 4.1.5. Skyddsfaktorer... 17 4.1.6. Resilience... 18 5. Vad fungerar?... 19 5.1. Insatser... 21 5.1.1. FTT... 21 5.1.2. MST (multisystemisk terapi)... 22 5.1.3. KBT... 22 6. Att arbeta med förändring inom socialtjänsten... 23 6.1. Motivation som del av förändringsarbetet... 25 6.1.1. Self-determination theory (SDT)... 25 6.1.2. Inre motivation... 26 6.2. Att lära ut ett nytt beteende... 27 7. Avslutande diskussion... 32 8. Överväganden... 38 Referenser... 40 2
Sammanfattning På ett boende för unga med normbrytande beteende har man utvecklat ett arbetssätt som med fokus på ett flertal olika livsområden syftar till att motivera, stötta samt genom kunskapsutveckling möjliggöra för den unge att leva ett självständigt liv. Frågan som verksamheten ställt sig är huruvida denna typ av arbetssätt har något stöd inom forskning. Hur kan en beteende förändring uppnås? Finns det något särskilt att ta fasta på när det gäller arbetet med ungdomar som uppvisat normbrytande beteende? Är de livsområden som ungdomsboendet tagit fasta på relevanta? Detta är en del av de frågor som denna kunskapsöversikt rör och söker svar på. Översikten låter läsaren bekanta sig med teorier som berör normbrytande beteende, hur det tros uppstå, vilka risk- och skyddsfaktorer som kopplas samman med beteendet men även vilka typer av behandlingar som används för denna målgrupp och vad forskning där visat vara effektivt. Då motivation har en central roll i arbeten som syftar till att uppnå beteendeförändringar, blir det av intresse att ge en bild av vad som inom detta forskningsområde lyfts fram kring detta. Slutligen görs en återkoppling till ungdomsboendet där den kunskap som översikten behandlat används som underlag för en analys av boendets arbetssätt. Kunskapsöversikten mynnar ut i ett övervägande som specifikt riktas till ungdomsboendet. Nyckelord: Kunskapsöversikt, normbrytandebeteende, ungdomar, stöd, behandling, motivation, beteendeförändring 3
1. Inledning De välfärdsverksamheter som bedrivs inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, omsorg etc. har en huvudanledning gemensam; de behov inom olika livsområden som den berörda människan inte kan möta enbart med sina egna resurser. Ungdomsboendet som denna uppsats har koppling till är ett exempel på en sådan insats, ungdomar får där praktiskt träna på att bo själva och personalen arbetar aktivt för att stödja och stärka dem i deras vardag. Ungdomarna som kommer till boendet kan bl.a. vara i behov av stöd efter att tidigare ha vistats på behandlingshem men även andra svårigheter kan leda till att de befinner sig på boendet. De har oavsett anledning till inskrivning gemensamt att de kan placeras inom kategorin ungdomar med normbrytande beteende då de på ett eller flera sätt avviker från de samhällsnormer som råder i omgivningen. De anställda på boendet arbetar utifrån ett lösningsfokuserat förhållningssätt och har mycket kontakt med de unga då bl.a. tillgänglighet ses som en viktig del av arbetet med den unge. Målet är att ungdomar efter upp till 12 månader skall klara ett eget boende. För att uppnå detta börjar de med att titta på vad det innebär att bo själv och vilka förväntningar som finns i samband med ett eget boende, dessa delar ges sedan en central, men flexibel roll, under tidens gång. På ungdomsboendet har personalen därefter arbetat fram enkäter som utgår ifrån de livsområden som anses relevanta för detta ändamål. Dessa livsområden har personalen själva på basis av sin utbildning och stora erfarenhet av arbete rörande normbrytande beteenden identifierat som viktiga områden för förändringsarbetet. Inledningsvis görs en behovsanalys som utgår från de olika livsområdena tillsammans med ungdomen, detta blir ett underlag som visar personalen vilka av de olika områdena som behöver mest uppmärksamhet och stöd enligt den unge själv vid den givna tidpunkten. Därefter hålls varannan månad ett särskilt möte då ungdomen fyller i en självskattningsskala som anger var han/hon anser sig befinna sig inom respektive livsområde. Denna nya information kring vart den unge själv anser sig befinna sig inom respektive område ger personalen nya indikationer att begrunda i deras fortsatta arbete tillsammans med den berörde. Viktigt att tillägga är att personalen givetvis inte enbart utgår ifrån vad den unge själv vill göra, utan det arbete som genomförs bör snarare ses som ett gemensamt resultat där personalen tagit hänsyn till den unges egna tolkningar kring sin kapacitet och tillvaro inför planeringen av arbetet. Det är i en dialog med den unge som personalen sedan diskuterar respektive livsområde; skattningen för denna gång, hur det ska se ut för att uppnå en tia, hur de kan uppnå en högre skattning, vad den unge anser sig behöva hjälp med, av vem, när och slutligen vad som skall göras till nästa gång. 4
1.1. Syfte Ungdomsboendet hade en önskan att få ta del av den forskning som skulle kunna kopplas till deras utvecklade arbetssätt, framför allt till de livsområden som identifierades som centrala i deras lösningsbaserade förändringsarbete. Syftet med denna uppsats har varit att lyfta fram relevant forskning i form av en kunskapsöversikt med omedelbar praktisk användbarhet för ungdomsboendet. Översikten avser beröra olika studier och teorier som kan utgöra underlag för en analys av boendets arbetssätt. Kunskapsöversikten avser även fokusera begreppet normbrytande beteende, d.v.s. den karaktäristiska egenskap som delas av de ungdomar som återfinns på ungdomsboendet. 1.2. Frågeställningar Några av de frågeställningar som relaterar sig till formuleringen av syftet var bl.a. Vad är normbrytande beteende? Hur kommer det sig att det utvecklas? Vad kan verka skyddande? Är de livsområden som ungdomsboendet fokuserar på relevanta? Har de missat något? Hur kan en beteendeförändring uppnås? Finns det något särskilt att ta fasta på vad gäller att arbeta med denna målgrupp? Alltifrån skissandet av urvalskriterier för datainsamling av kunskapsöversikten till den avslutande diskussionen har ovanstående frågor funnits med i bakgrunden. 1.3. Disposition Uppsatsen kommer att inledas med en metoddel som beskriver val av metod, genomförande processen samt en del metodologiska överväganden. Därefter följer en introduktion till temat normbrytande beteende vartefter forskning och teorier kopplade till begreppet presenteras. Nästa del av uppsatsen kretsar kring vilka typer av behandlingar som fungerar där bl.a. kriterier för lyckade insatser samt olika behandlingsmetoder redovisas. Vidare kommer förändringsarbeten inom socialtjänsten att beröras där frågor kring hur förändringar kan komma till stånd står i fokus. Nästa del handlar om motivation som del i förändringsarbetet. Motivationsteorier presenteras och såväl yttre som inre motivation kommer att förklaras. Slutligen följer en diskussion som återkopplar teorier och modeller till de livsområden som är knutna till arbetssättet vid ungdomsboendet. 5
2. Metod 2.1. Val av metod Idag finns det ett enormt informationsflöde, det publiceras en mängd vetenskapliga artiklar och mängden kunskap vi har att tillgå är på många sätt fantastisk. I detta finns dock ett inbäddat problem, det är inte alltid lätt att hitta rätt i denna enorma kunskapens källa. I: Att vaska guld i floden av forskningsresultat: om kunskapsöversikter som metod för överblick och analys framgår att både forskare, handläggare, forsknings- och utvecklingsenheter och praktiker med fördel kan ta hjälp av översikter som kan identifiera såväl kunskapsbehov som kunskapsluckor inom ett specifikt ämnesområde. En översikt kan även förmedla idéer eller ge råd och svar på konkreta problem (Lönn et al., 2001). När en vetenskaplig studie ska utföras är metodvalet av stor betydelse då det gäller att välja de verktyg som är mest lämpade för att uppfylla studiens syfte (Holme & Solvang, 1991). Medan de kvalitativa studierna skapar förståelse genom tolkning och ofta kännetecknas av ett djup, arbetar man inom kvantitativ metod mer på bredden och således kan data som samlats in vara representativa även för andra enheter än de som för tillfället studeras (Marlow, 2000). Då ungdomsboendet uttryckt en önskan om att få veta vad det finns för forskning som kan relateras till deras verksamhet och arbetssätt, fattades beslutet att en kunskapsöversikt kunde vara till nytta. Då arbetet inte enbart behandlar dokumenterad kunskap utan även innehåller inslag av diskussioner och analyser i anslutning till ungdomsboendet förefaller detta vara lämpligare än en forskningsöversikt som enbart behandlar vetenskapligt dokumenterad kunskap. Den befintliga metodlitteraturen visar även på att en översikts syfte, inriktning, perspektiv och omfattning kan variera. Syftet kan exempelvis vara att urskilja centrala områden eller utreda praktisk tillämpbarhet. I denna uppsats blir syftet att lyfta fram och ge en överblick av den kunskap som ligger nära ungdomsboendets målgrupp samt verksamhetens mål, vilket gör att den förhoppningsvis även kan komma att bli användbar i praktiken. En översikts inriktning kan vara mot tidigare forskningsteorier, metoder, tillämpningar eller resultat. Det är dock inte ovanligt att översikten har flera inriktningar såsom metod och resultat eller tillämpningar och resultat. Vad gäller författarens ambitioner kan dessa vara att översikten antingen skall vara heltäckande, selektiv, representativ eller kritisk. Vad beträffar min uppsats är ambitionen att studera och redovisa ett så representativt urval som möjligt av teorier och modeller som kan relateras till det arbete som utförs vid ungdomsboendet. 6
För att kunna genomföra denna kunskapsöversikt så vetenskapligt som har en stor del av arbetet bestått i att läsa igenom ett antal böcker om metod. I boken: Att vaska guld i floden av forskningsresultat: om kunskapsöversikter som metod för överblick och analys, skriver en av medförfattarna, Ragnar Levi, att det finns vetenskapliga regler som skall följas för att innehållet ska ses som tillförlitligt och användbart. Han menar att författaren i förväg måste formulera en tydlig frågeställning, avgränsa vad som ska undersökas, varifrån kunskapen skall inhämtas, planera hur den ska samlas in på ett objektivt sätt, samt ta beslut om hur uppgifterna ska bearbetas statistiskt. Vidare menar han att hela processen och inte bara resultaten bör avrapporteras på ett sådant sätt att läsaren själv kan bedöma slutsatsernas trovärdighet, vilket även varit ambitionen för denna uppsats (Lönn et al., 2001). 2.2. Urvalskriterier och källkritik Det vida urvalet av litteratur som kan relateras till det studerade området gjorde ett noggrant förarbete och en systematisk sortering av det samlade materialet till en nödvändighet. Att inkludera samtliga data som påträffats vore att föredra innan någon slutsats dras, dock gör mängden litteratur och den begränsade tidsperioden detta till en omöjlighet. Det är således mycket viktigt att vara medveten om de vilseledande resultat som kan komma att uppstå i de fall inkluderings- och exkluderingskriterier lämnas åt slumpen (Holme & Solvang, 1991). Urvalet av det insamlade materialet bör m.a.o. göras på basis av dess relevans och ett övervägande bör även göras kring huruvida den insamlade litteraturen uppfyller de egna metodologiska kriterierna. De artiklar som inkluderats i denna studie har uppfyllt de urvalskriterier som i förhand bestämts utifrån studiens syfte. Ytterligare ett kriterium för att uppnå kvalitetssäkring av det material som använts är att resultaten som påvisats i studierna även påvisats i andra studier, det tycks således råda viss konsensus kring utfallet (Andershed & Andershed, 2005). I de fall där flera studier pekar på samma saker exemplifieras detta i texten genom referens till ett mindre antal studier som anses särskilt tillförlitliga. Att inte flera eller samtliga studier som pekar på samma utfall skrivs ut är framförallt för läsbarhetens skull. I de fall där konsensus inte uppnåtts har studier ändå inkluderas om författarens/författarnas metodologiska kvaliteter ansetts vara höga samt om resultatet bedömts vara av stor betydelse. Thyer (2001) betonar att äldre forskning bör uteslutas för att på så sätt minska risken för användning av utdaterad och irrelevant information. De äldre studier som används i denna uppsats är sådana som det fortfarande refereras till och som fortfarande inom aktuell forskning anses tillförlitliga. Vad gäller källor anses det finnas goda skäl för att hänvisa till förstahandskällor då sekundärkällor medför en tolkning av förstahandskällan (Holme & 7
Solvang, 1991). Denna översikt inkluderar studier som har en identifierbar forskningsdesign och som publicerats i vetenskapliga tidskrifter och böcker. Även om översikten riktar sig mot ungdomsboendet och de ungdomar som befinner sig där har det varit viktigt att inkludera studier som rör tidiga barndomsupplevelser i utvecklingen av psykosociala brister eftersom dåliga relationer i barndomen är korrelerade med framtida beteendeproblem (Andreassen, 2009; Bowlby, 1994; Reis et al., 2000). Termen normbrytande beteende har en central roll i denna studie. Dock bör sägas att termen är något tvetydig samt ses refereras till inom litteraturen något godtyckligt. Som exempel kan nämnas att det inom engelsk litteratur inte görs några närmare specifikationer mellan antisocial, offender och delinquency, trots att det sistnämnda hänvisar till mer allvarliga beteendeproblem. Conduct disorder, vilket refererar till en psykiatrisk störning, är ytterligare ett begrepp som faller in under normbrytande beteende (Andershed & Andershed, 2005). För att göra det möjligt att inkludera forskning från ett flertal discipliner, bl.a. psykiatri, sociologi, socialt arbete samt klinisk- och utvecklingspsykologi inkluderas artiklar med samtliga begrepp som går att finna inom paraplykategorin normbrytande beteende. Detta kan även betraktas vara relevant för studiens målgrupp som inte enbart består av ungdomar involverade i kriminalitet och drogmissbruk, eller lider av antisociala beteende störningar, utan innefattar ungdomar som kan ha en flera eller samtliga av ovanstående problem. Gemensamma egenskaper för de begrepp som nämnts är att samtliga innebär beteendemässiga avvikelser från normer och lagar i samhället som individen lever i (Andershed & Andershed, 2005). En vidare definition av normbrytande beteenden kommer att presenteras längre fram i uppsatsen. 2.3. Insamlandet av data Urvalet av mitt empiriska material har gjorts i två steg. Det första innefattade en läsning av titlar, ämnesord och abstracts varpå jag gjorde en bedömning av artiklarnas relevans för mitt uppdrag. I steg två lästes artiklarna samt ett antal böcker, därefter gjordes ytterligare en bedömning kring dessas relevans för uppdraget och om de skulle inkluderas i arbetet eller ej. Granskningen av litteraturen resulterade i teman som svarade upp mot studiens syfte: ungdomar med normbrytande beteende, utvecklandet av normbrytande beteenden samt behandlingar av uppvisat normbrytande beteenden. I ett senare skede skapades frågor som stämde överens med studiens syfte och en systematisk analys av det insamlade materialet påbörjades med de relevanta frågorna som riktlinjer. De delar som ansågs relevanta för studien sorterades och fördes in i de identifierade temana, därefter analyserades materialet 8
inom vart och ett av dessa. Det relevanta materialet inom respektive tema (ungdomar med normbrytande beteende, utvecklandet av normbrytande beteenden, behandlingar av uppvisat normbrytande beteenden) markerades och summerades. Då ungdomsboendet arbetar mot ungdomar är studier vars målgrupp samstämmer med ungdomsboendets att föredra, i synnerhet vad gäller de olika typer av behandlingar som finns, då metoden och resultatet kan variera beroende på ålder hos den som behandlas. I denna process gjorde det breda utbudet av material att ytterligare kategorier behövde skapas inom respektive tema. Detta kan enligt Holme och Solvang (1991) liknas vid läggandet av pussel då det kan vara nödvändigt att flytta runt olika kategorier inom de olika delarna innan en sammanhängande bild framträder. 2.4. Sökmetoder I följande avsnitt kommer jag att beskriva de sökmetoder som jag använt mig av i uppsatsen för att finna mitt material. Backman (2008) indelar redovisning av sökmetoder i tre olika tekniker, konsultation, manuell sökning och datorbaserad sökning, jag kommer nu att redovisa mina sökmetoder enligt denna indelning. 2.4.1. Konsultation Jag använde mig i början av tekniken att konsultera experter inom ämnesområdet med avsikt att hitta en ingång till ämnesområdet. Genom att fråga om denna typ av verksamheter samt den typ av arbete som där utfördes fick jag en hel del tips kring teorier, metoder och modeller som kunde vara av intresse för arbetet. Bl.a. fick jag information om BBIC (Barns behov i centrum), EBP (Evidensbaserad Praktik) samt tips på böcker som behandlar olika behandlingsmetoder inom psykoterapi. Alla dessa tips och råd gav mig en god grund att stå på inför sökandet av vetenskaplig litteratur för detta arbete. Jag fick även fördelen att bekanta mig med såväl begrepp som forskarnamn som jag senare fick nytta av i sökningarna. 2.4.2. Manuell sökning Efter konsultationsfasen påbörjades en mer systematisk och målinriktad sökning. Inledningsvis läste jag igenom stora delar av Sandellsavhandling: Psykosocialt förändringsarbete(1985), som gav mig inspiration och ett stort underlag via referenslistan för vidare grundläggande läsning inom ämnen som förändringsarbete och behandlingsmetoder. Under denna period bekantade jag mig även med olika databaser och testade olika ämnesord. I vetenskapliga artiklar kring normbrytande beteende, förändringsarbete och motivation, var 9
det möjligt att i abstracts finna värdefulla sökord samt relevanta namn på forskare inom områdena. 2.4.3. Datorbaserad sökning Genom mina konsultationer samt min inledande manuella sökning fick jag fram de så kallade centrala termerna. Dessa termer avsågs vara relevanta och så långt som möjligt precisa för de ämnesområden som jag skulle granska. Syftet med databassökningen var att finna litteratur inom dessa områden, att få många träffar, men även utesluta och/eller minimera irrelevant litteratur. De vetenskapliga artiklar som efter genomläsning av abstract, ansågs stämma överens med mina urvalskriterier sparades i ett dokument. Slutligen lästes samtliga artiklar ytterligare en gång, vartefter ett övervägande gjordes kring deras inkludering. Internationella litteratursökningar utfördes inom följande databaser: SocINDEX, ERIC, PsycINFO, CINAHL Fulltext och PsycARTICLES. En combination av sökord som exempelvis delinquency, youth, norm breaking behavior, antisocial, institutional care, treatment strategy, conduct problems, treatment effectiveness evaluations, multiple problem, behavior treatments, adolescents användes i de olika databaserna. Speciellt kombinationen av antisocial, delinquency och adolescent genererade träffar. För att bredda sökningen granskades även referenslistorna i relevanta artiklar. Artiklar publicerade på annat språk än svenska och engelska har inte inkluderats i denna studie. 2.5. Metodologiska överväganden Då denna översikt genom sin kvantitativa design omfattar tidigare utförda studier har fördelar som kunnat komma ur en mer djupgående analys av det kvalitativa slaget uteblivit. Emellertid har syftet varit att kunna presentera en allmän och enhetlig bild av sådan forskning som är applicerbar på ungdomsboendet. Nackdelar med studier av detta slag ligger i författarens tolkningar av de material som använts. Winter (1992) hävdar dock att läsarna själva har möjlighet att kontrollera argumenten genom att följa författarens resonemang. En fördel står att finna i det faktum att utförandet av en kunskapsöversikt inneburit att behovet av tillgängliga respondenter uteblivit då det hela baserats på analys av tidigare forskning. Etiska överväganden, som i vanliga fall begrundas utifrån respondenterna, blir dock inom ramarna för en studie som denna istället kopplat till författarens tolkningar av det insamlade materialet. Ett sådant övervägande är viktigt att göra för att kunna presentera en trovärdig studie (Thyer, 2001). För att kunna göra anspråk på tillförlitlighet bör intentionen vara att belysa ett område genom noggrann dokumentation med referenser som avser underlätta läsarens möjlighet att 10
själv kunna göra en värdering av de använda källorna. Mina försök att rätta mig efter detta ska framgå av de tydliga och frekvent återkommande referenserna som redovisas genom hela arbetet. 3. Begreppsdefinition Normbrytande beteende är ett begrepp som omfattar en variation olika beteenden som kan vara såväl aggressiva som icke-aggressiva (Andershed & Andershed, 2005). Utagerande beteenden mot människor eller djur; att slåss, sexuellt ofreda eller att plåga djur, är exempel på aggressiva beteenden. Brytande mot regler uppsatta av föräldrar, snatta, skolka, vandalisera etc. är exempel på icke-aggressiva beteenden (Andershed & Andershed, a.a.). Inom forskningslitteraturen finner man även andra begrepp som används synonymt med normbrytande beteenden; beteendeproblematik (Khyle Westermark, 2009), antisocialt beteende (Khyle Westermark, 2009; Höjman & Dovik, 2008) samt beteendestörningar (Andershed & Andershed, 2005; Höjman & Dovik, 2008) är exempel på dessa. Vanligt förekommande, kanske framförallt i koppling till att den unge varit i kontakt med polis som resultat av sitt normbrytande beteende, är begrepp så som juvenile delinquency (Lahey, B., B. et al., 2003). En definition som Andershed och Andershed (2005) använder för normbrytande beteende är att individen bryter mot regler och normer i den miljö som denne befinner sig i. Detta är även den definition som i detta arbete används i beskrivningen av ungdomsboendets målgrupp. 11
4. Normbrytande beteende Ungdomar har i alla tider varit engagerade i normbrytande aktiviteter (Ohlsson & Swärd 1994). De normbrytande beteenden som ses debutera under barndomen är förknippade med en relativt stor risk för att beteendet stabiliseras och fortsätter in i vuxen ålder medan de som initieras under ungdomsåren ses vara förknippade med en relativt liten risk för detta (Moffit, 2003). Den väg som leder till ett normbrytande beteende, karaktäriseras av en komplicerad process där flera olika faktorer spelar in och samverkar med varandra. Andershed och Andershed (2005) menar att det sannolikt inte är en händelse eller enskild faktor som orsakar det normbrytande beteendet utan snarare en sammansättning av olika faktorer, samt att utvecklingsvägarna som leder till dit är många. Det normbrytande beteenden kan vara antingen aggressivt eller icke-aggressivt i sin karaktär och därigenom även delas in i ett antal undergrupper (Andershed & Andershed, 2005; Rutter et al., 1998). En sak är säker, det normbrytande beteendet är såväl socialt som komplext, orsaksbakgrunden är invecklad och beteendesyndromet är inte av det homogena slaget. Ett holistiskt- interaktionistiskt perspektiv 1 innebär ett hänsynstagande till såväl den enskilde individens egenskaper, förutsättningar och erfarenheter som till de omständigheter och förhållanden som finns i den enskildes miljö. Detta perspektiv ses bl.a. av Andershed och Andershed (2005) som ett nödvändigt perspektiv för att kunna skapa förståelse för en persons utvecklande av ett visst beteende. Inom ramarna för detta perspektiv utvecklas beteendet i ett kontinuerligt samspel mellan individen och den sociala miljö som denne befinner sig i. Individen kan således inte betraktas som isolerad från sin miljö och för att då förstå samt förklara det normbytande beteendet måste hänsyn tas till det existerande samspelet mellan individ och dennes miljö (Andershed & Andershed, 2005). Det har funnits ett stort intresse för studier som fokuserar på utvecklingen av normbrytande beteenden, mycket i rent förebyggande syfte. Forskningens fokus har legat på att identifiera såväl riskfaktorer som skyddande faktorer i utvecklingsprocessen (Andershed & Andershed 2005; Andreassen, 2003; Moffitt et al. 2001; Sundelin Wahlsten, 1991). En av de starkaste indikatorerna som identifierats kring denna beteendeproblematik är erfarenheter av problematiska och ostabila relationer i den tidiga barndomen (Bowlby 1994; Andreassen 2003; Reis et al. 2000; Scheff 1997). Det är i relationen till signifikanta andra som värderingar och förväntningar skapas 1 För vidare genomgång se exempelvis Stattin & Magnusson, 1996 12
genom vilka accepterade normer och beteendemönster lärs ut (Nilsson, 1995; Andershed 2002). Erfarenheten av relationerna till vårdnadshavare åskådliggörs i sociala kontexter som sträcker sig bortom familjen (Cooper 1992). Vid försök att bryta eller minska normbrytande beteenden genom behandling, är det därmed väsentligt att aktivt arbeta med den unges sociala nätverk, med tanke på dess centrala roll i formandet av individen under ungdomsåren. Att enbart fokusera på den unges sociala nätverk är dock inte tillräckligt för att åstadkomma lyckade beteendeförändringar (Andreassen, 2003; Covington 1997). 4.1. Normbrytande beteende forskning och teori Nedan kommer teori och forskning kring orsaker och riskfaktorer bakom utvecklingen av normbrytande beteende att presenteras. De riskfaktorer som beröras kan observeras under en betydande tidsperiod samt vid flertalet tillfällen vilket gör dem till vad Andershed & Andershed (2005) kallar utvecklingsmässiga riskfaktorer snarare än situationella (vilka endast i en specifik och given situation bidrar till en ökad risk för normbrytande beteende). Inledningsvis presenteras övergripande teorier vartefter följer en genomgång av risk- och skyddsfaktorer samt resilience begreppet. 4.1.1. Ekvi- och multifinalitet Två begrepp som ses relevanta för att kunna förstå utvecklingen av mänskliga beteenden är enligt Andershed och Andershed (2005) ekvifinalitet och multifinalitet. Med ekvifinalitet menas att ett specifikt utfall kan komma att utvecklas via ett flertal olika utvecklingsvägar. Samma normbrytande beteende kan m.a.o. uppvisas av två olika individer med skilda bakomliggande orsaksfaktorer (Andershed & Andershed, 2005). Den ena individens mest betydande riskfaktor kan med andra ord vara en helt annan än den andres. När man talar om multifinalitet syftar man på att samma faktorer (eller processer) kan leda till skilda utfall hos olika individer. Exempel på detta kan vara att en individs skyddsfaktor kan vara en annan individs riskfaktor. De två begreppen illustrerar den komplexa utvecklingen av normbrytande beteenden samt kasta ljus över de svårigheter som finns när det gäller undersökandet av riskfaktorer i relation till människliga utvecklingsprocesser. 13
4.1.2. Bioekologisk teori Utifrån Bronfenbrenners (1979,1992) humanekologiska modell har ett utvecklingsekologiskt perspektiv vuxit fram där individens samspel med miljön denne befinner sig i står i fokus. Andershed & Andershed (2005) beskriver hur man utifrån denna modell kan sorterar in faktorer, som ses påverka en individs beteenden, i olika ekologiska nischer. Det finns enligt teorin en rad faktorer som påverkar utvecklandet av det normbrytande beteendet på individnivå, familjenivå, ungängesnivå, i närsamhället, i samhällsstrukturen samt i de över tid föränderliga miljöerna och möjligheterna. Exempel på dessa faktorer är bristande uppfostringsmetoder, svårhanterligt temperament, dåligt umgänge, att bo i ett kriminellt belastat område, avsaknad av förebyggande insatser i samhället samt konjunkturförändringar (Andershed & Andershed, 2005). Vidare råder det reciproka effekter mellan de olika nivåerna i detta system vilka kan komma att påverka den grad av risk barnet/ungdomen löper när det gäller att utveckla ett normbrytande beteende. Ett exempel som Andershed & Andershed (2005) tar upp är att individens sätt att vara påverkar föräldrarnas sätt att bete sig mot denne och på samma sätt påverkar föräldrarnas sätt att vara sannolikt hur individen i fråga kommer att bete sig mot dem. Vidare argumenterar de för att det med åren ges mer utrymme åt andra bredare sociala och strukturella dimensioner och faktorer. 4.1.3. Den sociala utvecklingsmodellen en teori om antisociala beteenden Ovanstående resonemang till trots, ses det som troligt att det finns faktorer och processer som kan betraktas vara likartade för flera utvecklingsvägar såväl som undergrupper av barn och ungdomar som uppvisar normbrytande beteenden (Andershed & Andershed, 2005). Den sociala utvecklingsmodellen är en övergripande teori som både omfattar och tar hänsyn till de gemensamma processerna och faktorerna. Modellen består av följande nyckelfunktioner: 1. Inkludering av såväl ungdomsbrottslighet som droganvändning, vilka båda fokuseras i modellen. 2. Utvecklingsperspektivet. Socialisation sägs enligt denna modell bestå av fyra processer som är desamma oavsett om de leder till den pro-socialt välanpassade vägen eller till den avvikande normbrytande vägen. 3. Risk och skyddsfaktorer. Teorin organiserar de belägg som finns för risk- och skyddsfaktorer genom att spekulera kring de teoretiska mekanismer genom vilka dessa faktorer ökar eller minskar sannolikheten att utveckla antisocialt beteende. (Catalano& Hawkins, 1996 s.154) 14
Den sociala utvecklingsmodellen kan tänkas förklara utvecklandet av normbrytande beteenden då den på ett mer generellt och grundläggande sätt förklarar hur individuella och sociala faktorer kan bidra till utvecklandet av normbrytande beteenden. Modellen skildrar två olika utvecklingsvägar som barnet kan följa, den välanpassade pro-sociala vägen och den avvikande normbrytande vägen. Socialisationen, genom vilken beteenden uppstår och förstärks, sägs enligt denna modell bestå av fyra processer: (i) Den första processen berör möjligheterna som barnet har att engagera sig i antingen pro-sociala eller normbrytande umgängen och aktiviteter tillsammans med andra. Detta ses kopplat till barnets familj, området för uppväxten samt graden av möjligheter som där finns att engagera sig i det prosociala respektive normbrytande aktiviteterna (Catalano& Hawkins, 1996). (ii) Den andra processen rör den grad av engagemang som den unge har i koppling till de prosociala/normbrytande aktiviteterna och umgängeskretsarna. Detta berör även de sociala och emotionella band som utvecklas till de andra individer som umgänget består av. Exempelvis kan ett starkt band till normbrytande kamrater leda till att de normbrytande beteendena såväl utvecklas som upprätthålls, detta kan också leda till att de band som utvecklas mot pro-sociala aktiviteter och personer försvagas (Catalano& Hawkins, a.a.). (iii) Process nummer tre tar upp individens egen förmåga att delta i aktiviteter, eller umgängen, av det pro-sociala respektive normbrytande slaget. Denna process är i större grad kopplad till individuella skillnaderna och egenskaperna hos barnet. (iv) Den fjärde processen ser till den grad av förstärkning som individen mottar efter sitt deltagande i de antingen pro-sociala eller normbrytande aktiviteterna/umgängena. Att uppleva en positiv förstärkning vid ett umgänge eller deltagande av en aktivitet oavsett dess pro-sociala eller normbrytande natur, ses öka sannolikheten för att individen kommer att ägna sig åt detta fler gånger. Samtliga punkter går i linje med den sociala utvecklingsmodellens antagande att beteendemönster lärs ut under socialiseringsprocessen inom familj, skola, religion eller andra samhällsinstitutioner. Då alla fyra processerna föreligger kommer emotionella band samt en känsla av förpliktelse att utvecklas mellan den unge individen och dennes umgänge eller socialiserade enhet (Catalano& Hawkins, a.a.). I den sociala utvecklingsmodellen framhävs utvecklingsperspektivet genom att de sociala utvecklingsprocesserna sätts i relation till specifika stadier av utvecklingen. Socialisationsenheterna eller grupperna (exempelvis; familj/skola, kamrater, närmiljö, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet) inom vilka individer lär sig beteendemönster (pro-sociala eller normbrytande) förändras över tiden. Hawkins och Weis (1985) menar att detta är något 15
man bör ta hänsyn till vid interventioner. Som exempel är det lämpligt att öka bindningen till pro-sociala vänner när den unge närmar sig eller genomgår tonåren vilket är den tid då vänner har en central roll i den sociala utvecklingsprocessen. 4.1.4. Riskfaktorer Det har inom forskningslitteraturen identifierats en rad olika risk- och skyddsfaktorer som visat sig ha en avgörande roll i utvecklingen av beteendeproblem. Riskfaktorer är de omständigheter eller variabler som associeras med en hög sannolikhet för oönskade utfall, exempelvis beteenden som hotar hälsa, välbefinnande eller socialt uppträdande (Jessor et al., 1995). Dessa faktorer står att finna inom såväl individen själv som i familjen och närsamhället. Exempel på individuella riskfaktorer är; bristfällig empatisk förmåga (Andershed, 2002; Andershed & Andershed, 2005), impulsivitet (Farrington, 1993; Rutter et al. 1998), aggressivt beteende (Khyle Westermark, 2009; Rutter et al. 1998), bristande skolprestationer (Andershed & Andershed, 2005), alkohol samt droganvändning (Andershed & Andershed, 2005), bristande social kognition (Andershed & Andershed, 2005; Khyle Westermark, 2009). Riskfaktorer som kopplas samman med familjen är exempelvis; bristande uppfostringsmetoder (Prinzie et al., 2008; Rutter et al. 1998), övergrepp och våld i hemmet, (Lamers-Winkelman, 2008; Rutter et al. 1998), bristande kvalitet vad gäller föräldrarnas relation till barnet/barnen genom att exempelvis visa för lite värme och/eller kommunicerar oregelbundet med barnet (Farrington & Welsh, 2007; Rutter et al. 1998), ett ungt föräldraskap (Farrington & Welsh, 2007; Rutter et al. 1998), låg socioekonomisk status (Farrington & Welsh, 2007; Rutter et al. 1998) eller föräldrakonflikter (Andershed & Andershed, 2005; Rutter et al., 1998). Vad gäller riskfaktorer i närsamhället finner man följande exempel i litteraturen; bristfällig skolmiljö (Khyle Westermark, 2009; Rutter et al., 1998), mer eller mindre problematiska kamratrelationer där umgänge med normbrytande individer ses som ett exempel (van Lier & Koot, 2008; Rutter et al. 1998), boende i ett missgynnat område där förekomsten av våld och kriminalitet är närvarande (Farrington, 1993; Rutter et al., 1998). Risken för att utveckla ett normbrytande beteende anses vara högre när flera av riskfaktorerna observeras hos en och samma individ. I de fall där riskfaktorerna dessutom identifieras på olika nivåer, exempelvis både inom familjen och på det individuella planet, anses risken för utvecklandet av normbrytande beteende som speciellt påtaglig(andershed & Andershed, 2005). Viktigt att poängtera, vilket Andershed och Andershed (2005) tar upp, är att detta inte 16
innebär att samtliga barn som exponeras för, eller uppvisar sådant som klassas som riskfaktorer, nödvändigtvis behöver utveckla ett normbrytande beteende. Ferrer-Werder m.fl.(2005) tar även upp det faktum att somliga av de riskfaktorer man funnit är kopplade till en specifik fas i utvecklingen, exempelvis umgänget under tonåren, medan andra ses vara mer bestående över tid. Somliga riskfaktorer har en central roll för utvecklandet av normbrytande beteende hos en grupp individer medan andra faktorer har en central roll för utvecklandet av detta inom en annan grupp. För att återkoppla till begreppet ekvifinalitet finns det som sagt flera olika bakgrundsorsaker för samma utfall. Detta är något som på senare år lyfts fram inom en del forskning som uppmuntrar att ljus bör kastas över det faktum att individer med normbrytande beteende inte är en homogen grupp utan skiljer sig fundamentalt åt (Andershed & Andershed, 2005). 4.1.5. Skyddsfaktorer Tidigare har fokus för forskning inom normbrytande beteende främst legat på att identifiera riskfaktorer samt mekanismer som kan försätta individen i en riskzon för att utveckla problem. I och med att kunskapen kring dessa faktorer förbättras har det uppstått ett ökat intresse för att titta närmare också på vilka förhållanden det är som gör att individen inte utvecklar problem (Andershed & Andershed, 2005). De skyddande faktorerna tycks verka som en buffert mot risker och de tycks kunna påverka effekterna av att exponeras för risker (Jessor et al., 1995). Betraktelsesättet att se skyddsfaktorer som en motpol till riskfaktorerna argumenterade Rutter (1987) starkt emot och menade att de skulle ses som begreppsmässigt distinkta snarare än motsatta delar av en enstaka dimension. Detta synsätt har börjat delas av allt fler forskare inom detta område (Jessor et al., 1995). Synsättet innebär att skyddsfaktorer kan ses som självständiga variabler som på egen hand har en direkt effekt på beteenden, men även att de utöver detta kan dämpa sambandet mellan riskfaktorer och beteenden. Garmezy (1985) organiserade de skyddande faktorerna i tre kategorier, (i) individuellt skilda variabler, som ser till individens egenförmåga, (ii) familjevariabler, som föräldrastöd samt tillgivenhet och slutligen (iii) omständigheter utanför familjen, exempelvis stöd från andra vuxna eller ett starkt samhällsengagemang. Exempel på skyddande faktorer kan vara, tydliga regler utsatta av föräldrar (Jessor et al., 1995), ett aktivt och engagerat deltagande i pro-sociala aktiviteter och/eller skola (Andershed & Andershed, 2005; Jessor et al., 1995; Rutter et al., 1998), samt en god social kompetens (Andershed & Andershed, 2005; Rutter et al. 1998). 17
Forskningen kring risk och skyddsfaktorer har ofta visat dem som positivt sammanlänkade, något som inte borde ses som en logisk nödvändighet enligt Jessor m.fl. (1995). Snarare menar de att detta reflekterar ett särskilt organiserande av socialekologin där exempelvis hög skyddsfaktor implicerar en låg risk och vise versa. De empiriska sambanden till trots argumenterar de för att det är logiskt möjligt att finna hög risk tillsammans med högt skydd och att hög risk inte nödvändigtvis implicerar lågt skydd. 4.1.6. Resilience Begreppet resilience syftar på processen som kan iakttas hos personer som utvecklas normalt eller positivt under förhållanden som klassas som riskfyllda vad vi i Sverige brukar kalla maskrosbarn (Andershed & Andershed, 2005, s.190). Begreppet resilience i sig förutsätter att en individ exponeras för risk. I de fall där vissa far illa av de levnadsförhållanden som de befinner sig inom klarar sig andra häpnadsväckande bra (Rutter, 1987). Liksom levnadsförhållanden är inte resilience ett oföränderligt tillstånd utan förutsätts vara rörligt. Exempelvis kan den som under vissa förhållanden klarar sig bra falla under när omständigheterna ser annorlunda ut (Rutter, a.a.). Somliga väljer att se resilience som ett lågfrekvensfenomen, detta på grund av att individen måste uppleva ett allvarligt riskförhållande som han/hon kan hantera på ett kompetent sätt, två förhållanden som ses som extrema (hög risk och hög kompetens) samt sällsynta speciellt kombinationen av dem. Nu verkar det däremot som om forskning tyder på att resilience är ett vanligt förekommande fenomen som uppstår som resultat av processer i individens grundläggande adaptionssystem: kognitiva, emotionsreglerande, beteendereglerande, i relation mellan barn och förälder samt i motivationen att lära sig nya saker och engagera sig i omgivningen (Andershed & Andershed, 2005). De nämnda processerna tycks tillhöra det helt normala och normal resurstillgång samt normala adaptionssystem tycks vara tillräckliga (Andershed & Andershed, 2005). De faktorer som enligt forskningen är viktiga för resilience är: goda relationer till omtänksamma och kompetenta vuxna i familjen och närsamhället, god kognitiv förmåga samt förmåga till självreglering, en positiv syn på sig själv samt motivation att fungera effektivt i sin miljö. 18
5. Vad fungerar? För att behandla unga med normbrytande beteende finns såväl institutionsvård som öppenvård att tillgå. Forskning som granskat institutionsvårdens effekter har visat på sämre resultat än den som fokuserat öppenvården. Andreassen (2003) menar att en viktig förklaring till dessa resultat ligger i matchningen mellan insatsernas utformning och ungdomen i fråga. Vid de institutioner där hänsyn tagits till risk-, behovs, och responsivitetsprincipen syns ett bättre utfall än för övriga institutioner. En annan del i förklaringen till att viss institutionsvård (framförallt den som bedriver gruppterapi) inte fått ett positivt utfall söker man i det som inom forskningen kallas deviant peer influence. Detta innebär kortfattat att individer med antisocialt beteende kan förstärka varandras negativa beteende när de befinner sig i ett gruppsammanhang (Kyhle Westermark, 2009). Kyhle Westermark (a.a., s.72) identifierade i sin avhandling sju faktorer som utmärker effektiva interventioner för ungdomar med normbrytande beteende. 1. Interventionen bör vara teoretisk och empiriskt baserad på risk och skyddsfaktorer 2. Interventionen bör utgå från riskprincipen 3. Interventionen bör anpassas till den unges kognitiva förutsättningar för lärande, responsivitetsprincipen 4. Interventionerna bör vara inriktade på strukturerade metoder som baserats på kognitiv beteendeterapi samt social inlärningsterapi 5. Interventionen bör vara nära kopplad till den lokala sociala kontexten 6. Interventionens inriktning bör utgå från ungdomens dynamiska riskfaktorer för att kunna förändra beteendet, behovsprincipen 7. Vid implementering av ny metod håller man sig trogen till ursprungsmetoden och följer noga metodmanualerna När man talar om riskprincipen avses att behandlingsnivån bör anpassas till ungdomens risknivå. De ungdomar som befinner sig inom kategorin högrisk bör således delta i de mer intensiva och omfattande insatserna, däremot bör de ungdomar som befinner sig i kategorin lågrisk ta del av mindre omfattande insatser (Andershed et al., 2010; Khyle Westermark, 2009). Behovsprincipen avser identifiera och sedan under interventionen fokusera på de förändringsbara faktorerna som kopplas till det normbrytande beteendet (Kyhle Westermark, 2009). Responsivitetsprincipen i sin tur innebär att valet av interventionen ska matcha 19
individens inlärningsförmåga såväl som inlärningsstil (Andershed et al. 2010; Khyle Westermark, 2009). Om dessa principer sedan i praktiken skall kunna komma att användas i matchningen av individ och behandlingsinsats krävs en omfattande utredning av individen i fråga (Khyle Westermark, 2009). Enligt Andreassen (2003) är det av stor vikt att insatserna fokuserar på flertalet områden i den unges tillvaro. Detta grundar sig på det faktum att riskfaktorer, vilket vi tidigare konstaterat, står att finna inom ett flertal områden, således bör även behandlingen sträcka sig över dessa. Vidare menar han att de behandlingar som bl.a. fokuserar på att den unge skall lära sig livsfärdigheter är de som fungerar bäst vid behandling av beteendeproblem. Andershed och Andershed (2005) samt Kyhle Westermark (a.a.) betonar att programtrogenheten är viktig för effektiva interventioner, dock bör det nämnas att konsensus kring detta på det hela taget saknas. Den medicinska modellen inom psykoterapi förespråkar bl.a. behandlingsmanualer, som ett sätt att standardisera och på så vis även försäkra sig om att terapeuten levererar de ingredienser som en viss behandlingsmetod utlovar. Trots att den medicinska modellen är högst aktad inom akademin med sina empiriska bevis, randomiserade kontrollerade experiment etc. pekar Wampolds (2001) metaanalyser på att användandet av en manual samt programtrogenhet inte tycks ge någon särskild fördel för klienten. Däremot är bevis som stödjer den kontextuella modellen; förståelsen för individens svårigheter, förtroendet för den terapi som ges samt respekten för klientens världssyn inom psykoterapi överväldigande (Wampold, a.a.). Kort beskrivet fokuserar den kontextuella modellen på att det ska finnas en tillit mellan den som behöver hjälp och den som skall erbjuda hjälpen; att kontexten för relationen är en helande miljö där klienten tillåter att den professionelle arbetar för hans/hennes bästa; att det finns något (antingen en logisk grund eller om man så vill en myt) som kan ge en plausibel förklaring till de symptom som upplevs samt en ritual eller ett tillvägagångssätt som kan bota dem. Klienten måste själv tro på behandlingen eller ledas till att tro på den; att var terapeut bör välja ut den behandling som stämmer överens eller kan komma att stämma överens med klientens personliga värderingar och förhållningssätt till problemet; slutligen måste såväl klienten som terapeuten aktivt delta i det tillvägagångssätt som man beslutat sig för att följa. Terapeuten har visat sig vara av stor vikt för om behandlingen fungerar eller inte och det viktigaste elementet är att han/hon själv tror på den behandling som skall ges, d.v.s. arbetssättet (Wampold, a.a.). Det råder därmed en viss osäker kring huruvida programtrogenheten är av yttersta vikt för insatsens utfall. 20
5.1. Insatser I Sverige har vi ett flertal olika insatser samt kombinationer av insatser att tillgå inom ungdomsvården. Insatserna kan vara i öppna eller slutna former och rikta sig mot såväl den unge själv som dennes familj. De mest frekvent förekommande insatserna idag är samtal, kontaktperson, placering i familjehem eller institution enligt SoL eller LVU, drogtest och familjeinsatser (Söderholm Carpelan et al., 2008). Det förekommer samtal i olika former, vanligt är att man använder sig av strukturerade samtalsserier där temat för varje samtal bestäms i förväg, andra former kan vara verkansprogram som innehåller alltifrån samtal till studiebesök. Dessa har syftet att medvetandegöra ungdomarna om konsekvenser av deras handlingar. De familjeinsatser som förekommer utformas som nätverksmöten, systemisk terapi eller regelbundna uppföljningsmöten. Även manualbaserade metoder, så som Funktionell familjeterapi (FFT), Multisystemisk terapi (MST) och Kognitiv beteende terapi (KBT) förekommer. Dessa behandlingsformer har dessutom blivit föremål för en rad metaanalyser och effektstudier, vilket gör att det finns en del indikationer kring deras praktiska tillämpning och resultat. Nedan kommer dessa behandlings metoder att presenteras närmare och vi kommer att få ta del av resultat som redovisats gällande deras utfall. 5.1.1. FTT Ungdomar som befinner sig i riskzonen för kriminalitet och/eller missbruk samt de som har kliniska beteendestörningar ingår samtliga i den kategori som FFT riktar sig mot. Detta är en heltäckande familjeorienterad intervention och vänder sig såväl till föräldrar som syskon. Terapin består av tre avgörande steg: (i) motivation/engagemang, (ii) beteendeförändring och (iii) generalisering (Söderholm Carpelan et al., 2008). Det första som görs är en handlingsplan för beteendeförändring utformad utifrån familjens styrkor och svagheter. Kommunikation, problemlösning och andra beteende interventioner och strategier implementeras för att etablera nya mönster för interaktionen inom familjen (Waldron& Turner, 2008). Söderholm Carpelan m.fl.( 2008) konstaterar att det finns visst stöd för att familjebaserade insatser kan vara effektiva för gruppen unga lagöverträdare. Insatsens längd eller var den genomförs, om den är teori eller ad hoc baserad, om forskare är involverade eller ej tycks inte påverka effektiviteten. Dock finns indikationer om att programmen fungerar bättre för yngre (>15) än för äldre deltagare, samt för frivilliga sådana, speciellt när behandlingstiden är kortare än ett år (Söderholm Carpelan et al., 2008). 21
5.1.2. MST (multisystemisk terapi) MST-behandling grundar sig på socialekologisk samt familjesystemisk teori och riktar sig till unga med allvarligare beteendeproblem. MST syftar att förbättra den unges beteenden samt minska risken för återfall genom att verka inom de multipla system som omger individen (Tighe et al., 2012). Metoden täcker flera av de områden som visat sig vara av stor vikt som familj, skola och umgängeskretsen. Den som använder metoden vänder sig främst till vårdnadshavaren för att förbättra dennes föräldrafärdigheter, skapa starkare familjeband, öka stödet från sociala nätverk, uppmuntra skolgången, samt minska den unges umgänge med normbrytande vänner (Tighe et al., a.a.). Behandlingen guidas utifrån nio olika behandlingsprinciper (Henggeler et al., 1998). Vad interventionen främst skall rikta sig mot skräddarsys efter de behov som finns inom den specifika familjen genom att använda sig av tekniker hämtade från kognitiv-beteende-, beteende- samt strategisk och strukturell familjeterapi (Tighe et al., 2012). Ett flertal RCT studier har enligt Tighe m.fl. visat att MST är en effektiv behandlingsmetod vad gäller dämpandet av normbrytande beteende, dock kvarstår faktum att återfallsstatistiken förblir relativt hög om än bättre än vid andra typer av behandlingar. 5.1.3. KBT Den kognitiva beteendeterapin (KBT) är en bred psykoterapeutisk inriktning. Genom att hjälpa individen att se konsekvenser av ett beteende, att förstå motiven samt att utveckla nya sätt att kontrollera sitt beteende, syftar den till att åstadkomma en beteendeförändring. Denna behandlingsmetod har sin grund i forskning och teoribildning inom discipliner såsom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi samt socialpsykologi (Söderholm Carpelan et al., 2008). Man utgår inom KBT ifrån att det är fullt möjligt för individer att förändra och förbättra den kognitiva förmågan, vilket betyder att denne kan lära sig nya beteenden. Sett ur ett KBT-perspektiv bottnar enligt Söderholm Carpelan m.fl.(2008) kriminalitet i inlärda och förvrängda kognitioner vilka kan ta sig i uttryck i sådant som självrättfärdigande, missuppfattningar eller feltolkningar av sociala koder. Lipsey och Wilson (1998) har publicerat en metaanalys som baserades på fler än 200 experimentella och kvasiexperimentella studier som granskade behandlingseffektiviteten. De fann starkt stöd för kognitiva beteendeprogram. Liknande studie utfördes av Garrett (1985) där över 100 studier kring hemmabehandlingar av dömda med normbrytande beteenden, visade på att beteende interventioner hade den största positiva effekten över lag. Även om de 22