Önskemål i äktenskaps och familjepolitiken i Sverige 2013-2014 Skrivelse från katolska utskottet för äktenskap och familj i Stockholms katolska stift. Skriven av Göran Fäldt våren 2013 inför uppvaktning av statsrådet Hägglund. Originalet är undertecknat av hela Utskottet för Äktenskap och Familj. Stockholm i maj 2013; Framlagd till Socialministern onsdagen den 7 augusti 2013. Hur vi ser på situationen i dag Ingen människa är en ö skrev en gång den engelske poeten John Donne (1572-1631). Instämmer vi med detta erkänner vi annorlunda uttryckt ett ömsesidigt beroende av varandra och ett gemensamt ansvar. För oss som kristna uttrycker orden i evangeliet Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig (Matteus 25: 40) just detta ömsesidiga beroende och ansvar. Vår katolska kyrka genomgår nu med påven Franciskus en förnyelsefas med inriktning mot de verkligt fattiga, var de än kan finnas. Det finns säkert i vårt land en medvetenhet om allvarliga problemområden som kan orsaka och fördjupa fattigdom, bland annat hushållens relativt höga skuldsättning, det ojämna förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft och yrkeskompetens, ensamstående mödrars ekonomiska situation och ungdomar utan full skolutbildning. Vi är inte garanterade att komma ifrån verklig fattigdom i framtiden trots vårt välfärdssystem. Alla medborgare vill säkert på olika sätt motverka krafter som leder till socialt utanförskap, rasism eller religiös intolerans. Lagstiftare och folkvilja står gemensamt för ett sant humanitetsideal, som hela tiden kräver engagemang och förnyelse. Vi tror att en grundläggande tillgång i varje samhälle för en god utveckling är familjerna som de sociala urceller som binder samman hela den
samhälleliga kroppen. Den grund som är familjens måste, enligt vår mening, hela tiden stärkas och försvaras. Den kan inte enbart klara sig på individualismens behov och principer. Den har alltid en mänskligt existentiell och social dimension. Enligt vår mening är en fragmentisering av familjebegreppet och en försvagning av äktenskapet som institution ett välfärdshot och början till en materiell och andlig fattigdom. Vi tror att alla är full kapabla att inse vart utvecklingen är på väg och villiga att göra vad som krävs på det personliga planet. Samhället bör inse vad som står på spel och återvinna en stabilitet och en identitet som är på väg att urholkas. Familjebildningens försämrade situation i dagens Sverige Det är vår uppfattning att det goda samhället behöver familjer som föder och fostrar barn till så goda människor som möjligt efter var och ens gåvor och natur. Vi ser i vårt samhälle en förändring av lagstiftningen i riktning mot anpassning till särskilda behov och önskemål. Vi invänder inte mot förändringar som tillför medborgarna goda rättigheter men anser att andra justeringar i framför allt Äktenskapsbalken (1987) är önskvärda för att stärka den traditionella synen på familj. Det är säkert möjligt att understryka den traditionella familjens betydelse utan att samtidigt undanrycka grunden för andra samlevnadsformer. Förändringarna i äktenskapsbalken 1.4.2009, som likställde samkönade äktenskap med heterosexuella äktenskap i och med partnerskapslagens upphörande har inte gett oss en ny könsneutral äktenskapsbalk utan en revidering av den gällande äktenskapsbalken, vilket inte kan tolkas som en omformulering av äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna vars syfte är barn och barns uppfostran. Det förefaller oss viktigt att öppenheten för samkönade lagliga relationer inte medför en relativiserande syn på traditionella tvåkönade äktenskap. Vi anser inte att en tidstypisk opinion i dag har rätten att undervisa det uppväxande släktet om två likvärdiga alternativa former för äktenskap. Däremot kan och bör det framhållas, med tanke på lagens formulering och syfte, att en anpassning till individuella behov har genomförts i lagen.
Äktenskap mellan man och kvinna är och har varit en samhällsbyggande institution i hela vår kulturs historia. 1 Tolerans får inte leda till nya former av intolerans, som att det till exempel skulle anses oetiskt att framhålla äktenskapet mellan en man och en kvinna som det normala sociala mönstret. Samhället behöver den traditionella familjen byggd på löften om trohet och ansvarstagande mellan en man och en kvinna. Om respekten för äktenskapet mellan en man och en kvinna skulle avta, försvagas samtidigt den sammanhållande kraften i hela samhället. En stärkt lagstiftning till skydd för familjernas bestående är enligt vår mening nödvändig om samhället också i fortsättningen ska bygga på familjer som samhällets första och bärande celler. Nödvändigheten att ta ett större ansvar för livslånga relationer i äktenskap. Även om människor har skäl för att inte kunna leva tillsammans i äktenskap de ingått, anser vi att ansvaret bör betonas mer inför äktenskaps ingående och att en förlängning av prövotiden inför en skilsmässa bör förlängas. Större vikt vid ansvaret för barnens uppfattning om värdet av ett livslångt förbund mellan de gifta bör framhållas. Här anser vi att den generella preventivmedelsanvändningen och samboförhållandena tillsammans med bostadsbidrag är en kil i samhällets uppbyggnad. Samlivet kan påbörjas och vara socialt accepterat utan att trohetslöften och vilja till barn kommit till uttryck. Intentionen med samboformen saknar alltså tydlighet avseende det livslånga åtagandet och födande av barn och bygger på individualismens grund. Även om vi måste beklaga att så många äktenskap slutar i skilsmässa vill vi samtidigt framhålla att goda och ansvarsfulla relationer också i separations och skilsmässosituationer vittnar om en positiv värdering av äktenskapet och familjen. Barn måste inte fara illa om föräldrarna separerar. Vi tror att den familj som håller ihop och bygger på ett äktenskap är den mänskliga miljö i vilken nya mänskliga varelser bäst kan utvecklas till ansvarskännande och medkännande medborgare. Vi tycker därför att samhället genom sin lagstiftning bör föreslå en starkare påminnelse om det ansvar för barnen som varje form av äktenskap eller samlevnad kräver. Vi är medvetna om att vi som kristna har en inre motivering för vår uppfattning om 1 Jfr Elsa Sjöholm, Sveriges medeltidslagar europeisk rättstradition i politisk omvandling, kap VII, Äktenskapet, Lund 1988; Anders Agrell, Äktenskap, Samboende, Partnerskap, 1.4 Äktenskap, samboende och partnerskap ur sociologisk och statistisk synpunkt, Iustus Förlag, Uppsala 2004.
familjens betydelse som inte är lika självklar för det civila och sekulära äktenskapet. Trots denna uppenbara skillnad anser vi ändå att familjeformen med dess livslånga trohet är en allmänmänsklig och för alla gemensam levnadsform som har sin giltighet som ideal oavsett om den är religiöst grundad eller inte. Vi ser att den allmänna befolkningsutvecklingen inte bara i Sverige utan i hela Europa och i andra delar av världen i ökande grad urholkar och försvagar grundförutsättningarna för familjers möjligheter att förverkliga sina livsmålsättningar. Vi tycks i västvärlden gå mot en demografisk situation där vi har ungefär lika många yngre människor som äldre. Försörjningsansvaret kommer att vara allvarligt. Vi vill anföra några områden som vi ser som tidens tecken och som inger oss stor oro, inte bara för oss själva som nått olika långt på livets väg, utan för våra barn och för kommande generationer. Vi anser oss förpliktade på grund av vårt medmänskliga och sociala ansvar som kristna och katoliker. Av den anledningen har vi bett om företräde hos Er, Herr Socialminister. Särskilda synpunkter Område 1 Den nedåtgående nativiteten och förändringar i befolkningspyramiden Befolkningens låga reproduktionstal är oroande. Antalet barn per hushåll och den höga åldern för förstföderskor och de biologiska papporna inverkar starkt på hela det sociala livet. 2 Sannolikheten för att föräldraskapet oftare kombineras med bådas arbete utanför hemmet styrks av de ekonomiska förutsättningarna som antas kunna försämras i återkommande perioder av ekonomisk recession eller ojämnt förhållande mellan arbetskraft och arbetsefterfrågan. Stora förändringar i befolkningspyramiden med konsekvenser för de äldre medborgarnas dagliga behov och för pensions och 2 Jfr Ulla Waldenström, Vänta med barn? Det är kris i befruktningsfrågan!, Karolinska Institutet, University Press, 2008.
socialförsäkringssystemen. Om det finns lika många i den arbetsföra delen av befolkningen som i den äldre icke förvärvsarbetande delen minskar den ekonomiska bärigheten totalt. Eurostat ger genom sin statistik en klar bild av dessa förändringar som ger anledning till oro för framtida försörjning av äldregenerationen. Enligt vår mening kan samhället inte fortsätta att ta ansvar för sin med statliga medel understödda barnbegränsningspolitik med hjälp av olika former av preventivmedel som hittills. Dess konsekvenser måste överblickas i ett nytt befolkningsutvecklingsperspektiv och andra sociala signaler utarbetas. Om sexual och befolkningspolitiken använder sig av ungdomsskolan som instrument är risken överhängande att den lagstadgade religionsfriheten systematiskt undergrävs och nonchaleras i praktiken. Område 2 Explosion av skilsmässor och avbrytande av samboskap. Eftersom skilsmässa och avbrytande av samboskap i många fall innebär att barn förlorar den dagliga kontakten med båda sina föräldrar hämmas den harmoniska utvecklingen till personligt och socialt liv. Kriser i livssynen avspeglas i allvarliga psykiska problem med svårbehandlade depressioner. Kurativa samtal och medicinsk behandling är ofta det enda återstående instrumentet som ändå aldrig kan återställa den naturliga hälsan och harmonin. Barn som har erfarenhet av skilsmässa mår totalt sett sämre och bär lidande med sig i egna relationer och möjligheten till livsgemenskap. Sannolikheten för att de själva upprepar föräldrars separationer kan inte underskattas. Men forskning visar ändå att en växande del av barn i olika åldrar i dag har erfarenhet av föräldrars skilsmässa som påverkar dem på olika sätt och som inverkar på deras egen förmåga till egna livslånga relationer. Effekterna av dessa svåra erfarenheter är långsiktiga och nästan omöjliga att mildra senare i deras liv. De inverkar på djupet också i deras egen förmåga till långa trofasta relationer till en livspartner. Det bör därför inte i land utvecklas en mentalitet i vilken separation och skilsmässa ses som en normal och till och med utvecklande och positiv företeelse.
Område 3 Säkrande av religionsfriheten. Som kristna och katoliker är vi alltid medvetna om att våra uppfattningar om familj, äktenskap och sexualitet inte omfattas av alla. Det är inte heller något vi skulle eftersträva eftersom vi bekänner oss till tron på varje människas frihet att ta ställning i olika frågor av moralisk karaktär. Samhället speglar denna mångfald. Vi anser samtidigt att vi genom den religionsundervisning vi är skyldiga att ansvara för måste få framföra våra uppfattningar om vad som är rätt och fel, gott eller ont, fritt i våra olika kyrkliga organ, t.ex. katolska skolor. Katolska föräldrar kan aldrig helt undandra sig ansvaret för sina barns uppfostran i sexuell etik. 3 Vi anser oss ha rätt att kräva respekt för vår religionsfrihet i dess fulla bemärkelse och måste reagera om den skulle beskäras genom olika samhälleliga krav på anpassning till sekulära värderingar och positioner. Religionsfriheten är en universellt erkänd mänsklig rättighet. Allt i vår katolska lära är transparant och verifierbar utan svårigheter. Den fria debatten utsätter oss allt oftare för angrepp som vill misstänkliggöra vår kyrka och dess medlemmar. Vi har inga invändningar mot saklig kritik av begränsade missförhållanden som vi själva måste bekämpa. Men det finns alltid en risk att viss form av antikyrklig propaganda kan vända den allmänna opinionen mot oss. I sådant förvärrat läge skulle allmänheten inte invända mot politiska inskränkningar av vår religionsfrihet. Historien visar oss hur farliga sådana begränsningar av religionsfriheten kan vara. De kan okontrollerade leda till olika former av förtryck eller till och med personlig förföljelse. Vi anser att det fria valet att leva utan föräktenskapliga relationer och, i det sakramentala äktenskapet, utan manliga eller kvinnliga preventivmedel hör till religionsfriheten. Den förhärskande synen på preventivmedel i det sekulära samhället måste enligt vår mening balanseras av respekten för religionsfriheten. Det får inte bli för svårt att undervisa om religionens moral och uppmuntra de troende att leva i harmoni med givna 3 Se Paulus VI, Gravissimum educationis, paragraf 3. 1965 ; Johannes Paulus II, Familiaris consortio, paragraf 36, 1981.
moraliska normer. För allas integration i samhället är det viktigt att klara distinktioner görs mellan vad ett sekulärt samhälle tillåter och vad religionen inte kan acceptera. Respekten och friheten måste gå hand i hand. Vi observerar att det i samhället blir betraktat som en rättvisesak att preventivmedel ska kunna tillhandahållas upp till kanske 25 års ålder till samma kostnad i samtliga landsting. Vi invänder inte mot ett politiskt fattat beslut men vill påpeka att en sådan satsning på användande av preventivmedel utgör ett starkt påtryckningsmedel att anse preventivmedel vara moraliskt acceptabla och socialt accepterade. Samhället kan med sin grundsyn om alla medborgares rätt till samvetsfrihet med lätthet uttrycka att bruket av preventivmedel har konsekvenser både ur hälsosynpunkt och i det sexuella beteendet. Att samhället redan från ungdomsåren i skolan vill tillhandahålla alla typer av preventivmedel och dessutom subventionera dem är enligt vår mening ett starkt uttryck för att den fria sexualitetens pris är högt. 4 Vad vi önskar Någonting kan alltid göras och förbättras så länge vi har vår fria vilja och så länge vi visar omsorg från vaggan till graven. Vi önskar som slutord att regeringen vidtar åtgärder för att låta analysera och kartlägga sambandet mellan de låga nativitetssiffrorna och den rådande inställningen till det som brukar kallas reproduktiv hälsa, det vill säga alla metoder för födelsekontroll som nu står till buds. Det är viktigt att gå till problemens rötter. En annan inställning och förståelse av mänsklig sexualitet än den som vill frigöra den från goda etiska normer är nödvändig. Människor kan formas till insikt om sexualitetens risker och ansvar för nytt mänskligt liv. Det förefaller inte oss att vara rätt väg om samhället löser sexualitetens problem genom att tillhandahålla fria aborter och vaccin för livmoderhalscancer för unga flickor och unga pojkar mot peniscancer. Unga flickor kan i dag över disk på apotek få ut dagen efter piller, som egentligen är aborterande. Sammantaget är dessa statligt subventionerade åtgärder mentalitetskapande på ett 4 Jfr Nationell handlingsplan för klamydiaprevention, Socialstyrelsen, 2009, särskilt sid 84, Skolans sex- och samlevnadsundervisning.
oroväckande sätt. Risken är överhängande att livets gåva ses som en produkt, ett ting som teknologin förfogar över. Det skapar en falsk trygghetskänsla vars konsekvenser senare i livet är oöverblickbara. Det allra mest oroande är den moraliska situation som nu följer på receptfria dagen efter p-piller. Den visar att en person, ofta en yngre kvinna, genom en sexuell akt med en man medverkar till att en ny människa börjar sin tillvaro och alltså blir mor, bärare av liv. Hon kan sedan själv, om det är hennes önskan, avbryta en graviditet. Denna kvinna blir alltså både en mor som ger liv och en kvinna som tar liv. Hon har genom tekniken både livet och döden i sin hand. Den biologiska pappan blir kvinnans medansvarige. Men han går nästan alltid fri. Är det rättvisa? Det är klart att denna nya situation på ett dramatiskt sätt förändrar synen på mänskligt liv. Det får allvarliga och avhumaniserande konsekvenser. Vi önskar att regeringen skyndsamt vidtar åtgärder för att undersöka de faktiska orsakerna till den genuina explosion av skilsmässor som vi bevittnar. Vi önskar att regeringen förordar en kartläggning av effekterna av en allmänt tillåtande inställning till alternativ sexuell utlevelser redan från ungdomsåren (folkhälsan, skolan) i kombination med födelsekontrollmetoder (barnmorskor, gynekologavdelningar) på viljan till en naturlig familjebildning och till den naturliga viljan att få barn, särskilt fler barn än ett eller två. Vi anser att det är fullt möjligt att i skolan skapa attraktiva program för sexuell avhållsamhet för tonåringar i stället för introduktionsundervisning om säkert sex. Vad vinner man på avhållsamheten, vad slipper man ifrån, hur känns det att leva utan grupptrycket? Hur lär man sig en vänskapskultur utan sextvång och drogtillvänjning? Sådana teman skulle vara ungdomen till verklig hjälp! Vi önskar att regeringen låter undersöka hur de ungas syn på familjebildning och trogna relationer påverkas av vetskapen om artificiell insemination och av möjligheten att låta frysa befruktade ägg till ett senare i livet förlagt föräldraskap. Hur ser de unga på möjligheten att fostra en familj med flera barn om första barnet planeras för åldersspannet 28-31 år? Forskning på ungdomsgenerationens attityder till framtida familjebildning och
till ansvarsfullt föräldraskap kommer sannolikt att vara viktig för all samhällsplanering. Vi önskar att regeringen med största tydlighet förhindrar en mer allmän acceptans av assisterat självmord. Ungdomar ska inte behöva fundera över livets slut som en modern ättestupa. Vi anser att tidens tecken allvarliga. Livet är en gåva och ett mysterium som vi som människor aldrig helt kan förfoga över och utnyttja. Vi måste se all utveckling långsiktigt om vi verkligen vill behålla en mänsklig kultur. Vi anser att det är en av en regerings allvarligaste förpliktelser att se till att mänskligt liv inte hotas i grunden genom oetiskt använda teknologier. Vi står inför en bioteknisk revolution. Vi måste bemöta den med samma allvar och ansvarskänsla som vi måste ha för vårt lands bestånd. Det som är av ondo får inte börja accepteras som något gott. Det undergräver all mänsklig civilisation. Vi är inte säkra på att vi är på rätt väg i Sverige. Det är den utilitaristiska etiken inom medicin och forskning som är den främsta orsaken till oro. Flera framstående forskare i Sverige menar att vi i Sverige kommit längre än i flera andra länder i väst. Den springande punkten är den pragmatiska definitionen av det mänskliga livets början. Man säger öppet att om definitionen är att mänskligt liv börjar vid konceptionen så kan man egentligen inte genomföra vare sig fosterdiagnostik, abort eller artificiell insemination. Med definitionen att det mänskliga livet börjar progressivt, alltså i steg, öppnar sig däremot möjligheten att ingripa i livsprocessen utan att kränka människovärdet. Vi anser att definitionen är nyttoinriktad och har allvarliga konsekvenser just för människovärdet. Moralfilosofiskt kan det bara finnas en möjlig definition, den att allt börjar vid konceptionen. Alla andra definitioner drar gränser som fastställs av olika skäl grundade på bedömningar av konsekvenser och nytta. Vi vill uttrycka vår önskan att regeringen låter undersöka om inte EU definitionen av det mänskliga livets början vid konceptionen borde vara den riktiga i vårt land. Väljer man den grunden, tjänar man det dyrbara livets principer. Väljer man en annan väg, som den nu favoriserade, tjänar man livet ibland, genom medicinsk behandling av vissa sjukdomar, men till priset av att
liv också dödas. En relativisering av livets okränkbara värde leder ofelbart till en materialistisk människosyn. I den synen är både abort och eutanasi moralfilosofiskt acceptabla men enligt vår uppfattning allvarligt felaktiga. Det är socialdepartementet som politiskt bär det moraliska huvudansvaret eftersom etiken hör till departementet. Skolan, det vill säga utbildningsministeriet, har undervisningen och dess pedagogik som sitt huvuduppdrag. Men etiken i grundfrågan hör till socialdepartementet. Vi ber Dig, vördade Socialminister Göran Hägglund, att uppfatta vårt inlägg som en positiv inlaga till gagn för allt det vi värderar i vårt land. Vi har det allmänna och gemensamma goda i åtanke och vill bidra med de välgrundade reflektioner vi här sammanställt. Skälen till förändringar i befolkningspyramiden och uppluckringen i synen på vad människan är måste tas på allvar av alla människor av god vilja. Äktenskap och familj med barn födda enligt naturens ordning bör ha samhällets utryckliga stöd. Familjer är samhällets rikedom, troheten och ansvaret för relationerna mellan man och kvinna är en tillgång för hela samhället. De måste ges ett offentligt och uppskattande stöd. Vi kan inte längre blunda för att den moderna synen på sexualitet och tillkomsten av barn uttrycker en minskad tilltro till normalt mänskligt liv. Ökningen av våld i relationer mellan man och kvinna både i och utanför äktenskapet är allvarliga tecken på själslig disharmoni och känsla av livsfrustration. Till detta kommer en allt allvarligare fixering vid det sexuella och alternativa former för sexualitetens utlevande. En livspessimism är det sista vi önskar se i vårt gemensamma samhälle. Vi ber Dig därför, ärade minister, låt samhället genom sin lagstiftning uttrycka en positiv och livsbejakande syn på äktenskapet, familjen och barnen. Stockholm 2013-05-18 Katolska utskottets för äktenskap och familj i Stockholms katolska stift Göran Fäldt Göran Fäldt
ordförande