10 TESER OM ARBETSMARKNADEN

10 TESER OM ARBETSMARKNADEN

SÅ HÄR KAN VI INTE HA DET MEN DET TÄNKER VI INTE HÄNGA LÄPP FÖR.

Trelleborgs kommun har sedan 2011 en arbetsmarknadsnämnd för att hantera det som i grunden är ett statligt uppdrag. Vi har det för att den nationella politiken inte fungerar på ett tillfredsställande vis ur ett lokalt perspektiv, och har inte gjort så på länge. Vi har lång erfarenhet, kan området och vi är frustrerade. Samhällets strukturer och system kring arbetslöshet fungerar inte särskilt väl idag, särskilt inte för den stora grupp av människor som står långt från arbetsmarknaden. Människor snurras runt i systemet, vilket kostar oerhörda summor, gröper ur tilltron till vår välfärdsmodell och hämmar tillväxten. Vi är övertygade om att det finns alternativ.

TIO TESER OCH EN FÄRDRIKTNING. Vi vill bidra till att få igång en dialog, få igång en förändrings process, samla alla goda krafter och skapa insiktsgenombrott. Vi menar att alla aktörer på såväl den politiska som den administrativa arenan äger ansvar för sakernas tillstånd. Alla kan inte göra allt men låt oss alla göra det vi kan göra. Detta är vårt bidrag. Våra tio teser är förstås inte en färdig lösning. Vårt blygsamma mål är att skapa en dialog; vad är det som inte fungerar idag? Hur ser behovet av ett språng och perspektiv skifte ut? I vilken riktning bör vi röra oss? Vad är nästa steg? Enskilt och gemensamt. Lokalt och nationellt?

ETT PROVOCERANDE, MEN NÖDVÄNDIGT ANSLAG. Vissa saker kommer säkert att uppröra, men vi slaktar gärna heliga kor så länge det bidrar till något som fungerar bättre än dagens modell, som i alltför hög grad bidrar till att vidmakthålla strukturer och makt. VÄLKOMMEN ATT DELTA I DIALOGEN OCH FÖRVANDLA PRAT TILL VERKSTAD. Vi förväntar oss inte att du som läser detta ska hålla med oss i allt. Men vi hoppas att du som läser detta reagerar, reflekterar och väljer att agera. Med oss eller med andra. Våra kontaktuppgifter hittar du längst bak i denna skrift.

# 1 INGET ÄR LÄNGRE SOM FÖRUT

Dagens arbetsmarknadspolitik och lösningar på arbetslösheten är i allt väsentligt formad under 70-talet, utifrån den tidens förutsättningar och spelregler. Detta fungerar inte särskilt väl på 10-talets arbetsmarknader med helt nya problem, utmaningar och målgrupper.

De förändringar som sker i arbetslivet verkar på något sätt gå det offentliga förbi. Vi hanterar nya frågor med gamla lösningar och är förvånade över det uteblivande resultatet. Vi bygger på, lägger till och ritar nya organisatoriska rutor men i själva verket gör vi som vi alltid har gjort. Den frågan vi behöver börja ställa är i grunden enkel: Har du mod att se verkligheten? På 70-talet talade vi om arbetslöshetsnivåer på enstaka procent idag talar vi om nivåer på 7% 14%. Vi har gått från begränsad arbetslöshet till massarbetslöshet. Vi har ett volymproblem där roller och ansvar för att hantera frågan är mycket oklara. Varje procents ökning av arbetslösheten innebär en årlig kostnad på cirka 35 Mdr kronor. Ökningen från 70-talets 3% till dagens 7% innebär alltså en årlig samhällsförlust på 140 Mdr kronor. 70-talet handlade om att matcha relativt lättplacerade personer till rätt jobb idag handlar det om komplicerade sökprocesser. Tillgången på enkla arbetsuppgifter för personer med kort utbildning idag är i motsats till på 70-talet mycket begränsad. Inträdeströsklarna på arbetsmarknaden har blivit betydligt högre än tidigare, inte minst vad gäller formella kompetenskrav, vilket mer eller mindre utestänger vissa grupper från arbetsmarknaden. Under 70-talet var rollerna och uppdragen inom arbetsmarknadspolitiken mer tydliga och avgränsade. Aktörerna och instrumenten var tämligen få.. Idag är det precis tvärtom; en mängd aktörer med oklara uppdrag, roller och mandat samt en uppsjö av olika insatser och försörjningsvägar utan inbördes samordning röran och oredan är omfattande. Näringslivet och dess karaktär har utvecklats. Idag är näringslivet mångfacetterat och i ständig utveckling. De byråkratiska systemen har inte utvecklats i takt med näringslivets krav och förväntningar det råder en betydande disharmoni mellan olika delar av samhällssystemen.

Trots allt detta tycks merparten av det vi gör inom arbetsmarknadspolitikens område fortfarande vara präglat av 70-talets tänkande och lösningarna av karaktären; more of the same. Vi ser ut att på strukturnivå befinna oss i en återvändsgränd. Detta innebär för den enskilde att man får åka varv efter varv i den arbetsmarknadspolitiska karusellen.

#2 VIKTIGT MEDDELANDE! JORDEN ÄR INTE PLATT OM DET NÖDVÄNDIGA PERSPEKTIVSKIFTET

För att ta sig an framtidens utmaningar krävs ett perspektivskifte i hur man ser på arbetslösheten. Vi måste lämna tron att snart är det över! Tillväxten är helt avhängig av att denna fråga löses. Det krävs ett nytt sätt att se på världen, människorna, rollerna, uppdragen och inkluderingen. Man kan inte fortsätta styra med hjälp av backspegeln och drömmen om hur det var förr. För övrigt var det inte bättre, bara annorlunda.

Detta kommer inte att gå över det har precis börjat och kommer att fortsätta under lång tid. Detta leder till att vi måste ta tag i de underliggande orsakerna bakom de akuta symptomen. Vi ser ett antal nödvändiga språng i synsätt, tänkande och handling. Vi måste gå från: Den hjälplöse individen som ska tas om hand till den ansvarstagande individen som väljer. En människosyn som bygger på att man rör sig från offerrollen till att se individen som ansvarstagande, kapabel och väljande. Kravlöshet i arbetet med den enskilde som ersätts med insikten om att krav och förväntningar är kärlek. Begrepp som egenmakt och KASAM blir centrala i arbetet med den enskilde. Staten som allsmäktig och kommunerna som fysisk arena till att se och förstå att kommunernas förmåga att skapa enkelhet och attraktivitet i relation till näringslivet kommer att vara avgörande för tillväxten. För att hantera framtiden behöver kommunerna agera sig in i den med ett tydligt mandat och uppdrag att göra så. Bidragssystemen förvandlas från att vara en oöverskådlig röra till enkelhet och tydlighet. Samma förvandling sker kring frågor som berör roller, ansvar och mandat kring arbetsmarknadspolitiken. Kortsiktiga och stuprörsbaserade insatser till strukturell och systematisk samverkan samt långsiktighet. En följd av detta är att vi anlägger ett socialt investeringsperspektiv kring dessa frågor. Att se det offentliga som unika bärare i denna fråga till att se samspel och samverkan med näringsliv och ideell sektor som viktiga inslag.

Hur kan vi skapa insikt om det nödvändiga perspektivskiftet? Förnekandet förefaller vara omfattande, särskilt på central nivå. Finns det en böjelse att kollektivt stoppa huvudet i sanden för att slippa ta i de stora och smärtsamma strukturbesluten? Vi inser att vi har väldigt lång väg att vandra. Vi är, i kollektiv mening medvetna om att vi inte är i närheten av ett insiktsgenombrott kring detta.

#3 MAN KAN INTE VARA DELVIS GRAVID OM ATT TA ETT NÖDVÄNDIGT SPRÅNG

För att uppnå en önskvärd förändring krävs ett dramatiskt språng i tänkandet och handlandet, ett helt nytt sätt att se på dessa frågor. Det man inom förändrings teorin kallar förändring av andra graden ett mentalt språng.

Vi har identifierat behovet av förändring. Vi förstår behovet av förändringen. Då behöver vi ställa oss frågan: kan vi inte, eller vill vi inte agera för en lösning? Våra offentliga system har en utomordentligt välutvecklad motståndskraft mot förändring men behöver förändringsimpulserna bli så starka att systemet krackelerar av sig självt innan något sker? Vi ser mängder av försök i denna riktning; välvilliga och positiva men utan systematik och genomtänkt metodik. Att göra ett språng innebär ett uppbrott från rådande tankar, modeller och strukturer. Detta innebär ett betydande inslag av osäkerhet. Detta förutsätter också förmågan att tänka och agera utanför boxen att skapa lösningar utanför de strukturer som låser oss idag. Ett språng förutsätter ett ställningstagande och att man gjort ett aktivt val att ta detta språng trots osäkerhet. Ett sådant språng förutsätter insikt om behovet samt modet att göra det. Konkreta förändringsimpulser kan fungera som katalysatorer och utlösare av språnget. Stundtals krävs att någon utropar; kejsaren är naken! systemet fungerar faktiskt inte som det var tänkt. Detta är naturligtvis både obekvämt och smärtsamt. Man kan se detta som ett paradigmskifte i hur vi ser på medborgare, näringsliv och ansvaret för att hantera arbetsmarknadsfrågorna, ett paradigmskifte som uppstår när tillräckligt många lokala aktörer i konkret handling gått mot strömmen.

Vad är det som hindrar oss från att ta ett språng trots insikten om att det inte fungerar idag och behovet av att spränga dagens gränser? Rädsla, oviljan att lämna komfortzonen? Vill eller vågar vi inte se verkligheten?

#4 MAN KAN FAKTISKT SPELA FOTBOLL I EN HOCKEYRINK EN HELT NY MENTAL KARTA MÅSTE RITAS

Framtidens arbetsmarknadspolitik kommer främst att utformas och definieras på den lokala arenan med kommunen som huvudaktör och där staten, näringslivet tillsammans med andra offentliga aktörer och den ideella sektorn kommer att vara viktiga partners.

Att bedriva förändring inom offentlig förvaltning kräver ett nytt agerande. Vi behöver utmana oss själva i både tanke och handling. Vi behöver göra detta systematiskt och med en tydlig målbild där vi sätter medborgaren och arbetslivet i fokus. Vi behöver göra handling av orden och vara professionella i vårt agerande. Vårt driv behöver finnas för medborgarna och tillväxten, inte för egen tillfredsställelse eller i värsta fall för att härbärgera vår rädsla. Var har du och din organisation sitt driv? Det krävs ett stort antal positionsförändringar i arbetsmarknadspolitiken och hur man ser på denna. Vi behöver helt enkelt rita en helt ny mental karta över detta område. Dagens fokusering på att det är individen som är ett problem ersätts med en grundsyn där man söker strukturlösningar som kan bidra till att skapa förändring och reducera marginaliseringsmekanismerna. Dagens brist på överblick, rörigheten i ersättningsformerna och oklarhet i gränser mellan olika aktörers uppdrag ersätts av en enkel princip; en dörr in. En dörr in för företag och individ och en plånbok för alla försörjningsformer. Vi behöver bryta med regelverkens tyranni. Den otakt i tempo, synsätt, värderingar och arbetsformer som råder mellan arbetsmarknadspolitiken och många andra samhällsaktörer ersätts med att man går i takt med varandra. Synen på arbetslösa förflyttas från ett omhändertagande socialtjänstperspektiv till ett inkluderande arbetsmarknadsperspektiv.en mindsetförflyttning från abstrakta drömmar och visioner till konkreta frågor som; hur ska du försörja dig? Man slutar med att betrakta individen som offer och ser den enskilde som ansvarstagande och fullt kapabel att fatta egna beslut. Kräv mer - det förtjänar människor!

Konsten är kanske att gå från det hjälplöshetsskapande och omhändertagande sättet å ena sidan och undvika det hjärtlösa krav ställande å den andra. Hur hittar man den sunda balansen mellan krav och empati?

#5 KAOS ÄR GRANNE MED GUD DET KRÄVS EN HELT NY LOKAL SPELPLAN, MED NYA SPELREGLER OCH NYA AKTÖRER

Framtidens arbetsmarknadspolitik utgår från en nätverksliknande organisations modell med en nedtonad men fortfarande viktig statlig roll. Kommunen utgör navet i denna modell och det föreligger ett aktivt partnerskap med andra offentliga aktörer och inte minst den privata och den ideella sektorn.

Vi ser framför oss en partssammansatt organisation där delar av dagens arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänst, arbetsmarknadsenheter och vuxenutbildning liksom näringslivskontor, gymnasieskola ingår tillsammans med samordningsförbund, öppenvårdspsykiatri och primärvård. Allt utifrån de lokala förutsättningarna och behoven. Där ingår också det lokala näringslivet liksom den ideella sektorn. Verksamheten präglas av ett antal principer: All verksamhet under ett tak. En dörr in både för den enskilde och för företagare som söker medarbetare. Tydlighet, enkelhet och flexibilitet som bärande stickord. Verksamheten leds och styrs lokalt utifrån vissa gemensamma nationella spelregler (ramar). Kommunen är den centrala aktören. Personal med kompetens att arbeta utifrån en arbetslinje i multikompetenta team. Tydlig struktur, metodik och systematik. Fokus på arbete från dag ett. Ett tydligt och modigt ledarskap. Gör om - gör rätt!

Man skulle kunna tro att vi redan styrs av dessa principer det gör vi inte. Vi vet att det gör ont att se verkligheten, vi har försökt att göra det och tyvärr drivs dagens organisationer, ledning och medarbetare alltför ofta av helt andra principer. Det är dags att sluta lappa och laga. Det är helt enkelt dags att göra om och göra rätt! I det sammanhanget behöver vi ställa oss frågan om vilken roll en central Försäkringskassa och Arbets förmedling kan ha i den värld vi här skisserar?

#6 DET VERKAR ENKELT OCH DET ÄR DET OCKSÅ OM DET FRAMTIDA UPPDRAGET OCH ARBETSFORMERNA

I den framtida organisationen finns ett samlat uppdrag och ett totalansvar för att hantera allt från arbetsmarknads- och arbetslöshetsfrågor till försörjningsfrågor, motivationsfrågor samt kompetens- och matchningsfrågor.

Man kan välja att göra det enkelt eller så kan man göra det mer komplicerat. Vi tror att det är svårt att ibland erkänna att det faktiskt inte är så avancerat. Det är hårt arbete som kräver sin arbetsinsats. Eftersom enkelhet, flexibilitet, långsiktighet och helhetssyn är bärande ord för den nya lokalt baserade arbetsmarknadspolitiken innebär det också att i uppdraget finns ett långsiktigt totalansvar som ska leda till att dagens svarte petterspel med medborgaren upphör. Roller, mandat och uppdrag går hand i hand. I förhållande till den enskilde med borgaren innebär det fyra uppdrag. 1. Vägledningsspåret förmågan att orientera sig i samhället och få underlag för att fatta välavvägda beslut om sitt liv. 2. Motivationsspåret förmågan att göra aktiva val och att ta konsekvenserna för de val och handlingar man väljer med ett arbete som mål. 3. Det hårda kompetensspåret förmågan att ha konkreta sakkompetenser för att utöva vissa yrken. Man förfogar i denna organisation över resurser för att fullgöra hela uppdraget såsom matchning, utbildning, kompetenspåfyllnad, försörjning, m.m. Arbetet är metodiskt samt präglas av struktur och systematik. Det är reflekterande, lärande och cykliskt; agera, reflektera, utvärdera och förändra. Man använder sig av och följer upp meningsfulla mätbara mål och adekvat jämförelsestatistik, inte enbart pinnstatistik. 4. Det mjuka kompetensspåret - kulturkompetens som handlar om att fungera på en arbetsplats och ha förståelse för de spelregler som gäller inom arbetslivet med fokus på matchning mot arbetslivets behov.

Man skulle kanske kunna tro att dessa förhållanden råder redan idag. Vi säger ju ofta detta. Men det finns ett alltför stort glapp mellan ord och handling kring dessa frågor.

#7 KRAV ÄR KÄRLEK & MÄNNISKAN ÄR ALDRIG ETT OFFER OM VÄRDEGRUND OCH MÄNNISKOSYN

En ny lokal arbetsmarknads politik är baserad på ett genuint och genomsyrande värdegrundsarbete. Kärnan i detta är en människosyn som ser människan som växande, väljande, kapabel samt ansvarstagande och som utgår från ett lösningsfokuserat synsätt.

Vi har i vår analys av dagens arbetsmarknadspolitik, såväl i kommunal regi som i statlig regi kunnat konstatera att det mesta av dagens arbetsmarknadspolitik bedrivs ur ett socialt perspektiv. Mycket av insatserna bygger på tesen att motivationshöjning och bekräftelse leder till att fler kommer i arbete. Vi vet inte om så är fallet. Det vi vet är att höga förväntningar leder till höga resultat! Toleransen och den överdrivna empatin för den andre och som en följd av detta kravlösheten, kan bli ett uttryck för ett förakt och en uppmuntran till inlärd hjälplöshet. Det finns mängder med sjukdomsvinster i våra offentliga system och akuta medberoendebeteenden bland de omhändertagande yrkena som motverkar syftet med de insatser man gör och en rädsla för att ställa krav som tenderar att leda till undvikande och passivitet de professionella hjälparnas dilemma. Detta bör omvandlas till ett krav på att bryta detta medberoendebeteende och möta den enskilde utifrån begrepp som egenmakt och KASAM. Arbetet bör präglas av grundsynen att människan i grunden är en väljande varelse, kapabel att med tillräcklig kunskap träffa goda val om sitt liv. Arbetsmarknadspolitikens uppgift är att ge kunskap om valen, bidra till viljan att välja, att motivationen stärks och att kompetensen i vid mening byggs upp. Detta kommer att kräva både mod och förmåga till empati både hos de som arbetar med frågan och de man ska bistå. Förhållningssättet ska vara lösningsfokuserat och relationen bygga på ett vuxen vuxenförhållande.

En fråga man bör ställa sig är; när blir toleransen och kravlösheten ett uttryck för ett förakt för den andre? När blir kravlösheten en uppmuntran till inlärd hjälplöshet? Att inte ställa krav eller att ha positiva förväntningar kan vara ett uttryck för ett ofta omedvetet eller icke avsett förakt. Detta är kanske något vi idag alltför ofta förbiser.

#8 EN TUSENMILARESA BÖRJAR MED ETT FÖRSTA STEG VIKTEN AV MÖNSTERBRYTANDE HANDLINGAR

För att röra oss i riktning mot en ny lokalt baserad arbetsmarknads politik på det sätt vi här anger krävs att vi bryter ett antal mer eller mindre destruktiva mönster som idag styr vårt handlande.

Vi måste skapa insiktsgenombrott hos berörda beslutsfattare och i konkreta handlingar pröva gränserna för det möjliga genom att; Sluta ducka för obehagliga sanningar och istället börja sätta tydliga och synliggörande ord på den verklighet vi ser även om detta är både smärtsamt och mindre PK. Sluta vara rädda för att ställa krav och därmed förminska och göra människor hjälplösa. Ge istället människor rätten att ta ansvar för sina egna liv. Sluta bortse från kopplingarna mellan den misslyckade skolan och den misslyckade integrationspolitiken å ena sidan och misslyckanden på arbetsmarknaden å den andra och börja se kopplingen mellan våra olika utbildningssystem, som möjliggörare för en god integrationspolitik på arbetsmarknaden. Sluta negligera fel deltagare, dom längst bak i kön, dom som ingen vill se eller arbeta med, annat än möjligtvis dom som gör det för egen ekonomiskt eller psykologisk vinning skull och börja bli professionella genom att se alla medborgare, oavsett ålder, kön, etnicitet och förmåga. Sluta förneka att det finns en söndersubventionerad arbetsmarknad som utnyttjas av många aktörer aktörer som stundtals exploaterar våra offentliga system och utsatta människor. Börja se samhällets resurser i form av subventioner som en tillgång i en kompetensförsörjande fas, med höga krav på lärande så att subventionen kan fungera som en social investering med hög avkastning. Sluta bedriva en alltför stor del av arbetsmarknadspolitiken som kortlivade projekt som ofta leder till att den enskilde bara åker ännu ett varv i projektkarusellen och sällan kommer tillbaka in i arbetslivet. Det finns för många pysselssättningsinsatser. Låt oss istället arbeta med långsiktiga metoder som ger effekt. Sluta vara kollektivt rädda och lamslagna för att inte vara PK kring systemens sammanfall. Börja istället att på allvar ta tag i alla de svåra frågor som vi måste konfronteras med. Börja tala öppet om den utmaning vi alla måste ta ansvar för; att få in de som står utanför arbetslivet, tillbaka in i samhället.

Klichémässigt skulle vi kunna säga att det är dags att göra om för att göra rätt! Ett kanske slitet uttryck, men som i detta sammanhang kräver både mod och insikt om vi ska nå ett nytt agerande. Vi behöver vara i ständig rörelse!

#9 DET ÄR ALDRIG FÖR SENT ATT FÅ EN BRA BARNDOM DE STÖRSTA HINDREN SITTER I HUVUDET

Vanligtvis tänker vi oss att det som står i vägen för en förändring är regelverk, lagstiftning och andra påtagliga fenomen. I själva verket är det största hindret för förändring våra egna föreställningar om att det inte går.

Gräv där du står! Börja i din egen organisation. Öppna dialogen. Vi tror att både de som är politiskt ansvariga och de som är administrativt ansvariga måste våga mötas i frågan. Vi har alla en påverkan. Vi har alla ett ansvar. Vi har alla möjligheten och valet att agera nytt. Förändringsprocessen som behövs består av tre olika steg. Steg ett; att skapa insikt om och förståelse för sakernas faktiska tillstånd. Detta skapas i en pedagogisk process baserad på fakta och kunskap snarare än ideologi, storytelling och retorik. Steg två; att utifrån ett nytt perspektiv rita om de inre kartorna och föreställningarna om hur världen ser ut. Steg tre; handlar om att ta beslut, agera och handla på ett helt nytt sätt. Detta betyder att man måste tränga genom och förbi det beslutsfattande systemets ovilja, oförmåga, rädsla och bristande mod att inse och ifrågasätta det nuvarande. Detta gör man bland annat genom att leverera verklighetsbilder som skapar dessa insiktsgenombrott både lokalt och nationellt kejsaren är naken-effekten. Men det betyder också en förhoppningsvis godartad konfrontation med den lokala/kommunala oförmågan att professionellt arbeta med frågan eller mer tillspetsat att bryta den kommunala geggamojan och amatörismen. Detta leder till krav på att lokalt synliggöra det som uträttas, utvärdera det man gör, värdera vad som fungerar och inte fungerar, skapa strukturer och utveckla och tillämpa arbetsmetoder med ett lärande och reflekterande synsätt kort och gott vara mer professionella. En naturlig följd av detta är att den statliga och centrala maskinen utmanas och ifrågasätts. Kärnan i den svenska modellen som är starkt centralistisk modell (och som kanske aldrig varit så centralstyrd som idag) utmanas.

Detta betyder att den förändring som krävs kommer att ske som en dialektisk process där tesen (de nuvarande nationella perspektiven) utmanas av antitesen (de kommande kommunala initiativen kanske rentav den lokala civila olydnaden) för att i denna process skapa den nya syntesen.

#10 I MORGON ÄR FÖRSTA DAGEN I RESTEN AV DITT LIV DETTA KAN VI BÖRJA MED DIREKT

De flesta större förändringar börjar med små och till synes obetydliga steg, men trots allt steg som tas. För att få till stånd en förändring är det avgörande att sådana små konkreta mönsterbrytande steg tas på olika ställen runt om i landet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Du som läser detta har säkert en egen tanke kring hur du bäst får till stånd trendbrottet i just din organisation. Vi tror att sättet och förändringsprocesserna kan variera utifrån sammanhang och lokal verklighet. Utifrån den erfarenhet vi har vill vi ge dig följande på vägen: Ett viktigt led i detta är att inspirera människor om nödvändigheten att söka sig nya vägar. Mycket i arbetet handlar om att i varje val visa mod och stolthet i det du gör. Genom ett sådant agerande representerar du dig själv, din organisation och medborgaren på bästa sätt! Gör något konkret som är tydligt och syns. Det kommer att fylla en viktig symbolfunktion. Från prat till verkstad - principen. Börja med något litet, avgränsat och enkelt för att på så sätt skapa lärande för den fortsatta processen. Börja med något där sannolikheten för att lyckas är stor framgång föder framgång. Bygg arbetet på att handplocka och samarbeta med de goda, konstruktiva och positiva krafterna oavsett deras formella roll i organisationen. Bygg allianser med likasinnade över politiska block- och förvaltningsgränser. Detta är inte en partiskiljande fråga. Värva personer med ett lösningsfokuserat synsätt som partners problembeskrivare finns det ett överflöd av. Ignorera och negligera inledningsvis gnällspikarna tids nog är det dags att ta tag i dem. Agera långsiktigt och konsekvent. Basera arbetet på en långsiktig plan även om den konkreta åtgärden kanske har ett kortsiktigt perspektiv. Ha inte för bråttom. Det kommer att ta tid i början - var i detta uthållig. Otåliga människor får alltid löskokta ägg, oavsett om de vill ha dem eller ej. Förstå och utgå från att det handlar om att sprida kunskap, förändra attityder och rita om de mentala kartorna detta är ett pedagogiskt uppdrag.

Det kan vara viktigt att här som i alla förändringsprocesser komma ihåg att det är riktningen (trendbrottet) inte tempot som är avgörande.

Vi har här valt att inte enbart vända blickarna inåt. Vi tror att vi alla har något att lära av varandra och att det är i samtalet vi når förändring. Ett extra tack vill vi rikta till Lena Lago, Södertälje kommun och national ekonom Ingvar Nilsson som har hjälpt oss att höja blicken, se utanför våra egna ramar och stundtals provocerat oss något. Vi hoppas att våra samlade teser leder till reflektion och eftertanke hos dig som läsare. Innan du lägger skriften ifrån dig vill ge dig en sista fråga. Ta den med dig. Fundera själv. Diskutera med andra. Hur väljer du att agera? Kontakta oss gärna. www.trelleborg.se ina.liljeberg@trelleborg.se Ordförande Arbetsmarknadsnämnden Trelleborgs kommun cecilia.lejon@trelleborg.se Förvaltningschef Arbetsmarknadsförvaltningen Trelleborgs kommun ola.johnsson@trelleborg.se Arbetsmarknadschef Arbetsmarknadsförvaltningen Trelleborgs kommun